« Prev Job 13 Next »

Chapter 13

1Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt. 2Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder. 3Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud. 4Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal. 5Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet. 6Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor. 7Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal? 8Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud? 9Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa? 10Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet. 11Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder. 12Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler. 13Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må. 14Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand. 15Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom. 16Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom. 17Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron. 18Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt. 19Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö. 20Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte: 21din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig. 22Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig. 23Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd. 24Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende? 25Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå? 26Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar; 27du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen. 28Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!

« Prev Job 13 Next »
Please login or register to save highlights and make annotations
Corrections disabled for this book
Proofing disabled for this book
Printer-friendly version





Advertisements



| Define | Popups: Login | Register | Prev Next | Help |