__________________________________________________________________ Title: The Holy Bible: Swedish Version Creator(s): Anonymous Language: Rights: Public Domain CCEL Subjects: All; Bible; Old Testament; New Testament __________________________________________________________________ Holy Bible Swedish Version __________________________________________________________________ Old Testament __________________________________________________________________ Genesis __________________________________________________________________ Chapter 1 ^1I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. ^2Och jorden var oede och tom, och moerker var oever djupet, och Guds Ande svaevade oever vattnet. ^3Och Gud sade: >>Varde ljus>>; och det vart ljus. ^4Och Gud saag att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset fraan moerkret. ^5Och Gud kallade ljuset dag, och moerkret kallade han natt. Och det vart afton, och det vart morgon, den foersta dagen. ^6Och Gud sade: >>Varde mitt i vattnet ett faeste som skiljer vatten fraan vatten.>> ^7Och Gud gjorde faestet, och skilde vattnet under faestet fraan vattnet ovan faestet; och det skedde saa. ^8Och Gud kallade faestet himmel. Och det vart afton, och det vart morgon, den andra dagen. ^9Och Gud sade: >>Samle sig det vatten som aer under himmelen till en saerskild plats, saa att det torra bliver synligt.>> Och det skedde saa. ^10Och Gud kallade det torra jord, och vattensamlingen kallade han hav. Och Gud saag att det var gott. ^11Och Gud sade: >>Frambringe jorden groenska, froebaerande oerter och frukttraed, som efter sina arter baera frukt, vari de hava sitt froe, paa jorden.>> Och det skedde saa; ^12jorden frambragte groenska, froebaerande oerter, efter deras arter, och traed som efter sina arter buro frukt, vari de hade sitt froe. Och Gud saag att det var gott. ^13Och det vart afton, och det vart morgon, den tredje dagen. ^14Och Gud sade: >>Varde paa himmelens faeste ljus som skilja dagen fraan natten, och vare de till tecken och till att utmaerka saerskilda tider, dagar och aar, ^15och vare de paa himmelens faeste till ljus som lysa oever jorden.>> Och det skedde saa; ^16Gud gjorde de tvaa stora ljusen, det stoerre ljuset till att raada oever dagen, och det mindre ljuset till att raada oever natten, saa ock stjaernorna. ^17Och Gud satte dem paa himmelens faeste till att lysa oever jorden, ^18och till att raada oever dagen och oever natten, och till att skilja ljuset fraan moerkret. Och Gud saag att det var gott. ^19Och det vart afton, och det vart morgon, den fjaerde dagen. ^20Och Gud sade: >>Frambringe vattnet ett vimmel av levande varelser; flyge ock faaglar oever jorden under himmelens faeste.>> ^21Och Gud skapade de stora havsdjuren och hela det stim av levande varelser, som vattnet vimlar av, efter deras arter, saa ock alla bevingade faaglar, efter deras arter. Och Gud saag att det var gott. ^22Och Gud vaelsignade dem och sade: >>Varen fruktsamma och foeroeken eder, och uppfyllen vattnet i haven; foeroeke sig ock faaglarna paa jorden.>> ^23Och det vart afton, och det vart morgon, den femte dagen. ^24Och Gud sade: >>Frambringe jorden levande varelser, efter deras arter, boskapsdjur och kraeldjur och vilda djur, efter deras arter.>> Och det skedde saa; ^25Gud gjorde de vilda djuren, efter deras arter, och boskapsdjuren, efter deras arter, och alla kraeldjur paa marken, efter deras arter. Och Gud saag att det var gott. ^26Och Gud sade: >>Laat oss goera maenniskor till vaar avbild, till att vara oss lika; och maa de raada oever fiskarna i havet och oever faaglarna under himmelen och oever boskapsdjuren och oever hela jorden och oever alla kraeldjur som roera sig paa jorden.>> ^27Och Gud skapade maenniskan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. ^28Och Gud vaelsignade dem; Gud sade till dem: >>Varen fruktsamma och foeroeken eder, och uppfyllen jorden och laeggen den under eder; och raaden oever fiskarna i havet och oever faaglarna under himmelen och oever alla djur som roera sig paa jorden.>> ^29Och Gud sade: >>Se, jag giver eder alla froebaerande oerter paa hela jorden och alla traed med froebaerande traedfrukt; detta skolen I hava till foeda. ^30Men aat alla djur paa jorden och aat alla faaglar under himmelen och aat allt som kraelar paa jorden, vad som i sig har en levande sjael, aat dessa giver jag alla groena oerter till foeda.>> Och det skedde saa. ^31Och Gud saag paa allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det vart afton, och det vart morgon, den sjaette dagen. __________________________________________________________________ Chapter 2 ^1Saa blevo nu himmelen och jorden fullbordade med hela sin haerskara. ^2Och Gud fullbordade paa sjunde dagen det verk som han hade gjort; och han vilade paa sjunde dagen fraan allt det verk som han hade gjort. ^3Och Gud vaelsignade den sjunde dagen och helgade den, daerfoer att han paa den dagen vilade fraan allt sitt verk, det som Gud hade gjort, naer han skapade. ^4Detta aer beraettelsen om den ordning i vilken allt blev till paa himmelen och jorden, naer de skapades, daa naer HERREN Gud gjorde jord och himmel. ^5Daa bar jorden aennu ingen buske paa marken, och ingen oert hade aennu skjutit upp paa marken, ty HERREN Gud hade icke laatit regna paa jorden, och ingen maenniska fanns, som kunde bruka jorden; ^6men en dimma steg upp fraan jorden och vattnade hela marken. ^7Och HERREN Gud danade maenniskan av stoft fraan jorden och inblaaste livsande i hennes naesa, och saa blev maenniskan en levande varelse. ^8Och HERREN Gud planterade en lustgaard i Eden oesterut och satte daeri maenniskan som han hade danat. ^9HERREN Gud laet naemligen alla slags traed som voro ljuvliga att se paa och goda att aeta av vaexa upp ur marken, och livets traed mitt i lustgaarden, saa ock kunskapens traed paa gott och ont. ^10Och fraan Eden gick en flod ut, som vattnade lustgaarden; sedan delade den sig i fyra grenar. ^11Den foersta heter Pison; det aer den som flyter omkring hela landet Havila, daer guld finnes, ^12och det landets guld aer gott; daer finnes ock bdelliumharts och onyxsten. ^13Den andra floden heter Gihon; det aer den som flyter omkring hela landet Kus. ^14Den tredje floden heter Hiddekel; det aer den som har sitt lopp oester om Assyrien. Den fjaerde floden aer Frat. ^15Saa tog nu HERREN Gud mannen och satte honom i Edens lustgaard, till att bruka och bevara den. ^16Och HERREN Gud bjoed mannen och sade: >>Av alla andra traed i lustgaarden maa du fritt aeta, ^17men av kunskapens traed paa gott och ont skall du icke aeta, ty naer du aeter daerav, skall du doeden doe.>> ^18Och HERREN Gud sade: >>Det aer icke gott att mannen aer allena. Jag vill goera aat honom en hjaelp, en saadan som honom hoeves.>> ^19Och HERREN Gud danade av jord alla markens djur och alla himmelens faaglar, och foerde dem fram till mannen foer att se huru denne skulle kalla dem; ty saasom mannen kallade var levande varelse, saa skulle den heta. ^20Och mannen gav namn aat alla boskapsdjur, aat faaglarna under himmelen och aat alla markens djur. Men foer Adam fann han icke naagon hjaelp, saadan som honom hoevdes. ^21Daa laet HERREN Gud en tung soemn falla paa mannen, och naer han hade somnat, tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med koett. ^22Och HERREN Gud byggde en kvinna av revbenet som han hade tagit av mannen, och foerde henne fram till mannen. ^23Daa sade mannen: >>Ja, denna aer nu ben av mina ben och koett av mitt koett. Hon skall heta maninna, ty av man aer hon tagen.>> ^24Foerdenskull skall en man oevergiva sin fader och sin moder och haalla sig till sin hustru, och de skola varda ett koett. ^25Och mannen och hans hustru voro baada nakna och blygdes icke foer varandra. __________________________________________________________________ Chapter 3 ^1Men ormen var listigare aen alla andra markens djur som HERREN Gud hade gjort; och han sade till kvinnan: >>Skulle daa Gud hava sagt: 'I skolen icke aeta av naagot traed i lustgaarden'?>> ^2Kvinnan svarade ormen: >>Vi faa aeta av frukten paa de andra traeden i lustgaarden, ^3men om frukten paa det traed som staar mitt i lustgaarden har Gud sagt: 'I skolen icke aeta daerav, ej heller komma daervid, paa det att I icke maan doe.'>> ^4Daa sade ormen till kvinnan: >>Ingalunda skolen I doe; ^5men Gud vet, att naer I aeten daerav, skola edra oegon oeppnas, saa att I bliven saasom Gud och foerstaan vad gott och ont aer.>> ^6Och kvinnan saag att traedet var gott att aeta av, och att det var en lust foer oegonen, och att det var ett ljuvligt traed, eftersom man daerav fick foerstaand, och hon tog av dess frukt och aat; och hon gav jaemvael aat sin man, som var med henne, och han aat. ^7Daa oeppnades baadas oegon, och de blevo varse att de voro nakna; och de faeste ihop fikonloev och bundo omkring sig. ^8Och de hoerde HERREN Gud vandra i lustgaarden, naer dagen begynte svalkas; daa goemde sig mannen med sin hustru foer HERREN Guds ansikte bland traeden i lustgaarden. ^9Men HERREN Gud kallade paa mannen och sade till honom: >>Var aer du?>> ^10Han svarade: >>Jag hoerde dig i lustgaarden; daa blev jag foerskraeckt, eftersom jag aer naken; daerfoer goemde jag mig.>> ^11Daa sade han: >>Vem har laatit dig foerstaa att du aer naken? Har du icke aetit av det traed som jag foerbjoed dig att aeta av?>> ^12Mannen svarade: >>Kvinnan som du har givit mig till att vara med mig, hon gav mig av traedet, saa att jag aat.>> ^13Daa sade HERREN Gud till kvinnan: >>Vad aer det du har gjort!>> Kvinnan svarade: >>Ormen bedrog mig, saa att jag aat.>> ^14Daa sade HERREN Gud till ormen: >>Eftersom du har gjort detta, vare du foerbannad bland alla djur, boskapsdjur och vilda djur. Paa din buk skall du gaa, och stoft skall du aeta i alla dina livsdagar. ^15Och jag skall saetta fiendskap mellan dig och kvinnan, och mellan din saed och hennes saed. Denna skall soendertrampa ditt huvud, och du skall stinga den i haelen.>> ^16Och till kvinnan sade han: >>Jag skall laata dig utstaa mycken vedermoeda, naer du bliver havande; med smaerta skall du foeda dina barn. Men till din man skall din aatraa vara, och han skall raada oever dig.>> ^17Och till Adam sade han: >>Eftersom du lyssnade till din hustrus ord och aat av det traed om vilket jag hade bjudit dig och sagt: 'Du skall icke aeta daerav', daerfoer vare marken foerbannad foer din skull. Med vedermoeda skall du naera dig av den i alla dina livsdagar; ^18toerne och tistel skall den baera aat dig, men markens oerter skola vara din foeda. ^19I ditt anletes svett skall du aeta ditt broed, till dess du vaender aater till jorden; ty av den aer du tagen. Ty du aer stoft, och till stoft skall du aater varda.>> ^20Och mannen gav sin hustru namnet Eva, ty hon blev en moder aat allt levande. ^21Och HERREN Gud gjorde aat Adam och hans hustru klaeder av skinn och satte paa dem. ^22Och HERREN Gud sade: >>Se, mannen har blivit saasom en av oss, saa att han foerstaar vad gott och ont aer. Maa han nu icke raecka ut sin hand och taga jaemvael av livets traed och aeta, och saa leva evinnerligen.>> ^23Och HERREN Gud foervisade honom ur Edens lustgaard, foer att han skulle bruka jorden, varav han var tagen. ^24Och han drev ut mannen, och satte oester om Edens lustgaard keruberna jaemte det ljungande svaerdets laagor, foer att bevaka vaegen till livets traed. __________________________________________________________________ Chapter 4 ^1Och mannen kaende sin hustru Eva, och hon blev havande och foedde Kain; daa sade hon: >>Jag har foett en man genom HERRENS hjaelp.>> ^2Och hon foedde aater en son, Abel, den foerres broder. Och Abel blev en faarherde, men Kain blev en aakerman. ^3Och efter naagon tid haende sig att Kain av markens frukt bar fram en offergaava aat HERREN. ^4Ocksaa Abel bar fram sin gaava, av det foerstfoedda i hans hjord, av djurens fett. Och HERREN saag till Abel och hans offergaava; ^5men till Kain och hans offergaava saag han icke. Daa blev Kain mycket vred, och hans blick blev moerk. ^6Och HERREN sade till Kain: >>Varfoer aer du vred, och varfoer aer din blick saa moerk? ^7Aer det icke saa: om du har gott i sinnet, daa ser du frimodigt upp; men om du icke har gott i sinnet, daa lurar synden vid doerren; till dig staar hennes aatraa, men du boer raada oever henne.>> ^8Och Kain talade med sin broder Abel; och naer de voro ute paa marken, oeverfoell Kain sin broder Abel och draepte honom. ^9Daa sade HERREN till Kain: >>Var aer din broder Abel?>> Han svarade: >>Jag vet icke; skall jag taga vara paa min broder?>> ^10Daa sade han: >>Vad har du gjort! Hoer, din broders blod ropar till mig fraan jorden. ^11Saa vare du nu foerbannad och foervisad ifraan aakerjorden, som har oeppnat sin mun foer att mottaga din broders blod av din hand. ^12Naer du brukar jorden, skall den icke mer giva dig sin groeda. Ostadig och flyktig skall du bliva paa jorden.>> ^13Daa sade Kain till HERREN: >>Min missgaerning aer stoerre aen att jag kan baera den. ^14Se, du driver mig nu bort ifraan aakerjorden, och jag maaste goemma mig undan foer ditt ansikte. Ostadig och flyktig skall jag bliva paa jorden, och saa skall ske att vemhelst som moeter mig, han draeper mig.>> ^15Men HERREN sade till honom: >>Nej, ty Kain skall bliva haemnad sjufalt, vemhelst som draeper honom.>> Och HERREN satte ett tecken till skydd foer Kain, saa att ingen som moette honom skulle slaa honom ihjael. ^16Saa gick Kain bort ifraan HERRENS ansikte och bosatte sig i landet Nod, oester om Eden. ^17Och Kain kaende sin hustru, och hon blev havande och foedde Hanok. Och han byggde en stad och kallade den staden Hanok, efter sin sons namn. ^18Och aat Hanok foeddes Irad, och Irad foedde Mehujael, och Mehujael foedde Metusael, och Metusael foedde Lemek. ^19Men Lemek tog sig tvaa hustrur; den ena hette Ada, den andra Silla. ^20Och Ada foedde Jabal; han blev stamfader foer dem som bo i taelt och idka boskapsskoetsel. ^21Och hans broder hette Jubal; han blev stamfader foer alla dem som hantera harpa och pipa. ^22Men Silla foedde ock en son, Tubal-Kain; han var smed och gjorde alla slags redskap av koppar och jaern. Och Tubal-Kains syster var Naama. ^23Och Lemek sade till sina hustrur: >>Ada och Silla, hoeren mina ord; I Lemeks hustrur, lyssnen till mitt tal: Se, en man draeper jag foer vart saar jag faar, och en yngling foer var blaanad jag faar. ^24Ja, sjufalt haemnad bliver Kain, men Lemek sju- och sjuttiofalt.>> ^25Och Adam kaende aater sin hustru, och hon foedde en son och gav honom namnet Set, i det hon sade: >>Gud har beskaert mig en annan livsfrukt, till ersaettning foer Abel, eftersom Kain draepte honom.>> ^26Men aat Set foeddes ock en son, och han gav honom namnet Enos. Vid denna tid begynte man aakalla HERRENS namn. __________________________________________________________________ Chapter 5 ^1Detta aer stycket om Adams slaekt. Naer Gud skapade maenniskor, gjorde han dem lika Gud. ^2Till man och kvinna skapade han dem; och han vaelsignade dem och gav dem namnet maenniska, naer de blevo skapade. ^3Naer Adam var ett hundra trettio aar gammal, foedde han en son som var honom lik, hans avbild, och gav honom namnet Set. ^4Och sedan Adam hade foett Set, levde han aatta hundra aar och foedde soener och doettrar. ^5Alltsaa blev Adams hela levnadsaalder nio hundra trettio aar; daerefter dog han. ^6Naer Set var ett hundra fem aar gammal, foedde han Enos. ^7Och sedan Set hade foett Enos, levde han aatta hundra sju aar och foedde soener och doettrar. ^8Alltsaa blev Sets hela aalder nio hundra tolv aar; daerefter dog han. ^9Naer Enos var nittio aar gammal, foedde han Kenan. ^10Och sedan Enos hade foett Kenan, levde han aatta hundra femton aar och foedde soener och doettrar. ^11Alltsaa blev Enos' hela aalder nio hundra fem aar; daerefter dog han. ^12Naer Kenan var sjuttio aar gammal, foedde han Mahalalel. ^13Och sedan Kenan foett Mahalalel, levde han aatta hundra fyrtio aar och foedde soener och doettrar. ^14Alltsaa blev Kenans hela aalder nio hundra tio aar; daerefter dog han. ^15Naer Mahalalel var sextiofem aar gammal, foedde han Jered. ^16Och sedan Mahalalel hade foett Jered, levde han aatta hundra trettio aar och foedde soener och doettrar. ^17Alltsaa blev Mahalalels hela aalder aatta hundra nittiofem aar; daerefter dog han. ^18Naer Jered var ett hundra sextiotvaa aar gammal, foedde han Hanok. ^19Och sedan Jered hade foett Hanok, levde han aatta hundra aar och foedde soener och doettrar. ^20Alltsaa blev Jereds hela aalder nio hundra sextiotvaa aar; daerefter dog han. ^21Naer Hanok var sextiofem aar gammal, foedde han Metusela. ^22Och Hanok vandrade i umgaengelse med Gud i tre hundra aar, sedan han hade foett Metusela, och han foedde soener och doettrar. ^23Alltsaa blev Hanoks hela aalder tre hundra sextiofem aar. ^24Sedan Hanok saa hade vandrat i umgaengelse med Gud, saag man honom icke mer, ty Gud tog honom bort. ^25Naer Metusela var ett hundra aattiosju aar gammal, foedde han Lemek. ^26Och sedan Metusela hade foett Lemek, levde han sju hundra aattiotvaa aar och foedde soener och doettrar. ^27Alltsaa blev Metuselas hela aalder nio hundra sextionio aar; daerefter dog han. ^28Naer Lemek var ett hundra aattiotvaa aar gammal, foedde han en son. ^29Och han gav honom namnet Noa, i det han sade: >>Denne skall troesta oss vid vaart arbete och vaara haenders moeda, naer vi bruka jorden, som HERREN har foerbannat.>> ^30Och sedan Lemek hade foett Noa, levde han fem hundra nittiofem aar och foedde soener och doettrar. ^31Alltsaa blev Lemeks hela aalder sju hundra sjuttiosju aar; daerefter dog han. ^32Naer Noa var fem hundra aar gammal, foedde han Sem, Ham och Jafet. __________________________________________________________________ Chapter 6 ^1Daa nu maenniskorna begynte foeroeka sig paa jorden och doettrar foeddes aat dem ^2saago Guds soener att maenniskornas doettrar voro fagra, och de togo till hustrur dem som de funno mest behag i. ^3Daa sade HERREN: >>Min ande skall icke bliva kvar i maenniskorna foer bestaendigt, eftersom de dock aero koett; saa vare nu deras tid bestaemd till ett hundra tjugu aar.>> ^4Vid den tiden, likasom ock efteraat, levde jaettarna paa jorden, sedan Guds soener begynte gaa in till maenniskornas doettrar och dessa foedde barn aat dem; detta var forntidens vaeldiga maen, som voro saa namnkunniga. ^5Men naer HERREN saag att maenniskornas ondska var stor paa jorden, och att deras hjaertans alla uppsaat och tankar bestaendigt voro allenast onda, ^6daa aangrade HERREN att han hade gjort maenniskorna paa jorden, och han blev bedroevad i sitt hjaerta. ^7Och HERREN sade: >>Maenniskorna, som jag skapade, vill jag utplaana fraan jorden, ja, baade maenniskor och fyrfotadjur och kraeldjur och himmelens faaglar; ty jag aangrar att jag har gjort dem.>> ^8Men Noa hade funnit naad foer HERRENS oegon. ^9Detta aer beraettelsen om Noas slaekt. Noa var en raettfaerdig man och ostrafflig bland sitt slaekte; i umgaengelse med Gud vandrade Noa. ^10Och Noa foedde tre soener: Sem, Ham och Jafet. ^11Men jorden blev alltmer foerdaervad foer Guds aasyn, och jorden uppfylldes av vaald. ^12Och Gud saag att jorden var foerdaervad, eftersom allt koett vandrade i foerdaerv paa jorden. ^13Daa sade Gud till Noa: >>Jag har beslutit att goera aende paa allt koett, ty jorden aer uppfylld av vaald som de oeva; se, jag vill foerdaerva dem tillika med jorden. ^14Saa goer dig nu en ark av gofertrae, och inred arken med kamrar, och bestryk den med jordbeck innan och utan. ^15Och saa skall du goera arken: Den skall vara tre hundra alnar laang, femtio alnar bred och trettio alnar hoeg; ^16en oeppning foer ljuset, en aln hoeg alltigenom, skall du goera ovantill paa arken; och en doerr till arken skall du saetta paa dess sida; och du skall inreda den saa, att den faar en undervaaning, en mellanvaaning och en oevervaaning. ^17Ty se, jag skall laata floden komma med vatten oever jorden, till att foerdaerva allt koett som har i sig naagon livsande, under himmelen; allt som finnes paa jorden skall foergaas. ^18Men med dig vill jag uppraetta ett foerbund: du skall gaa in i arken med dina soener och din hustru och dina soeners hustrur. ^19Och av allt levande, vad koett det vara maa, skall du foera in i arken ett par av vart slag, foer att behaalla dem vid liv med dig; hankoen och honkoen skola de vara. ^20Av faaglarna, efter deras arter, av fyrfotadjuren, efter deras arter, av alla kraeldjur paa marken, efter deras arter, skall ett par av vart slag gaa in till dig, foer att du maa behaalla dem vid liv. ^21Och du skall taga till dig alla slags livsmedel, saadant som kan aetas, och samla det till dig, foer att det maa vara dig och dem till foeda. ^22Och Noa gjorde saa; han gjorde i alla stycken saasom Gud hade bjudit honom. __________________________________________________________________ Chapter 7 ^1Och HERREN sade till Noa: >>Gaa in i arken med hela ditt hus, ty dig har jag funnit raettfaerdig infoer mig bland detta slaekte. ^2Av alla rena fyrfotadjur skall du taga till dig sju par, hanne och hona, men av saadana fyrfotadjur som icke aero rena ett par, hanne och hona, ^3sammalunda av himmelens faaglar sju par, hankoen och honkoen, foer att behaalla deras slaekten vid liv paa hela jorden. ^4Ty sju dagar haerefter skall jag laata det regna paa jorden, i fyrtio dagar och fyrtio naetter, och jag skall utplaana fraan jorden alla varelser som jag har gjort.>> ^5Och Noa gjorde i alla stycken saasom HERREN hade bjudit honom. ^6Noa var sex hundra aar gammal, naer floden kom med sitt vatten oever jorden. ^7Och Noa gick in i arken med sina soener och sin hustru och sina soeners hustrur, undan flodens vatten. ^8Och av fyrfotadjur, baade rena och orena, och av faaglar och av allt som kraelar paa marken ^9gingo tvaa och tvaa, hankoen och honkoen, in till Noa i arken, saasom Gud hade bjudit Noa. ^10Och efter de sju dagarna kom flodens vatten oever jorden. ^11I det aar daa Noa var sex hundra aar gammal, i andra maanaden, paa sjuttonde dagen i maanaden, den dagen broeto alla det stora djupets kaellor fram, och himmelens foenster oeppnade sig, ^12och ett regn kom oever jorden i fyrtio dagar och fyrtio naetter. ^13Paa denna samma dag gick Noa in i arken, saa ock Sem, Ham och Jafet, Noas soener, vidare Noas hustru och hans soeners tre hustrur med dem, ^14daertill alla vilda djur, efter sina arter, och alla boskapsdjur, efter sina arter, och alla kraeldjur som roera sig paa jorden, efter sina arter, och alla flygande djur, efter sina arter, allt vad faaglar heter, av alla slag. ^15De gingo in till Noa i arken, tvaa och tvaa av allt koett som hade i sig naagon livsande. ^16Och de som gingo ditin voro hankoen och honkoen av allt slags koett, saasom Gud hade bjudit honom. Och HERREN staengde igen om honom. ^17Och floden kom oever jorden i fyrtio dagar, och vattnet foeroekade sig och lyfte arken, saa att den floet hoegt uppe oever jorden. ^18Och vattnet steg och foeroekade sig mycket paa jorden, och arken drev paa vattnet. ^19Och vattnet steg mer och mer oever jorden, och alla hoega berg allestaedes under himmelen oevertaecktes. ^20Femton alnar hoegt steg vattnet oever bergen, saa att de oevertaecktes. ^21Daa foergicks allt koett som roerde sig paa jorden, faaglar och boskapsdjur och vilda djur och alla smaadjur som roerde sig paa jorden, saa ock alla maenniskor. ^22Allt som fanns paa det torra omkom, allt som daer hade en flaekt av livsande i sin naesa. ^23Saa utplaanade han alla varelser paa jorden, baade maenniskor och fyrfotadjur och kraeldjur och himmelens faaglar; de utplaanades fraan jorden, och allenast Noa raeddades, jaemte det som var med honom i arken. ^24Och vattnet fortfor att stiga oever jorden i hundra femtio dagar. __________________________________________________________________ Chapter 8 ^1Daa taenkte Gud paa Noa och paa alla de vilda djur och alla de boskapsdjur som voro med honom i arken. Och Gud laet en vind gaa fram oever jorden, saa att vattnet sjoenk undan; ^2och djupets kaellor och himmelens foenster tillsloetos, och regnet fraan himmelen upphoerde. ^3Och vattnet vek bort ifraan jorden mer och mer; efter hundra femtio dagar begynte vattnet avtaga. ^4Och i sjunde maanaden, paa sjuttonde dagen i maanaden, stannade arken paa Ararats berg. ^5Och vattnet avtog mer och mer intill tionde maanaden. I tionde maanaden, paa foersta dagen i maanaden, blevo bergstopparna synliga. ^6Och efter fyrtio dagar oeppnade Noa foenstret som han hade gjort paa arken, ^7och laet en korp flyga ut; denne floeg fram och aater, till dess vattnet hade torkat bort ifraan jorden. ^8Sedan laet han en duva flyga ut, foer att faa se om vattnet hade sjunkit undan fraan marken. ^9Men duvan fann ingen plats daer hon kunde vila sin fot, utan kom tillbaka till honom i arken, ty vatten betaeckte hela jorden. Daa raeckte han ut sin hand och tog henne in till sig i arken. ^10Sedan vaentade han aennu ytterligare sju dagar och laet saa duvan aen en gaang flyga ut ur arken. ^11Och duvan kom till honom mot aftonen, och se, daa hade hon ett friskt olivloev i sin naebb. Daa foerstod Noa att vattnet hade sjunkit undan fraan jorden. ^12Men han vaentade aennu ytterligare sju dagar och laet saa duvan aater flyga ut; daa kom hon icke mer tillbaka till honom. ^13I det sexhundrafoersta aaret, i foersta maanaden, paa foersta dagen i maanaden, hade vattnet sinat bort ifraan jorden. Daa tog Noa av taket paa arken och saag nu att marken var fri ifraan vatten. ^14Och i andra maanaden, paa tjugusjunde dagen i maanaden, var jorden alldeles torr. ^15Daa talade Gud till Noa och sade: ^16>>Gaa ut ur arken med din hustru och dina soener och dina soeners hustrur. ^17Alla djur som du har hos dig, vad slags koett det vara maa, baade faaglar och fyrfotadjur och alla kraeldjur som roera sig paa jorden, skall du laata gaa ut med dig, foer att de maa vaexa till paa jorden och vara fruktsamma och foeroeka sig paa jorden.>> ^18Saa gick daa Noa ut med sina soener och sin hustru och sina soeners hustrur. ^19Och alla fyrfotadjur, alla kraeldjur och alla faaglar, alla slags djur som roera sig paa jorden, gingo ut ur arken, efter sina slaekten. ^20Och Noa byggde ett altare aat HERREN och tog av alla rena fyrfotadjur och av alla rena faaglar och offrade braennoffer paa altaret. ^21Naer HERREN kaende den vaelbehagliga lukten, sade han vid sig sjaelv: >>Jag skall haerefter icke mer foerbanna marken foer maenniskans skull, eftersom ju maenniskans hjaertas uppsaat aer ont allt ifraan ungdomen. Och jag skall haerefter icke mer draepa allt levande, saasom jag nu har gjort. ^22Saa laenge jorden bestaar, skola haerefter saadd och skoerd, koeld och vaerme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphoera.>> __________________________________________________________________ Chapter 9 ^1Och Gud vaelsignade Noa och hans soener och sade till dem: >>Varen fruktsamma och foeroeken eder, och uppfyllen jorden. ^2Och maa fruktan och foerskraeckelse foer eder komma oever alla djur paa jorden och alla faaglar under himmelen; jaemte allt som kraelar paa marken och alla fiskar i havet vare de givna i eder hand. ^3Allt som roer sig och har liv skolen I hava till foeda; saasom jag har givit eder groena oerter, saa giver jag eder allt detta. ^4Koett som har i sig sin sjael, det aer sitt blod, skolen I dock icke aeta. ^5Men edert eget blod, vari eder sjael aer, skall jag utkraeva. Jag skall utkraeva det av vilket djur det vara maa. Jag skall ock av den ena maenniskan utkraeva den andres sjael; ^6den som utgjuter maenniskoblod, hans blod skall av maenniskor bliva utgjutet, ty Gud har gjort maenniskan till sin avbild. ^7Och varen I fruktsamma och foeroeken eder; vaexen till paa jorden och foeroeken eder paa den.>> ^8Ytterligare sade Gud till Noa och till hans soener med honom: ^9>>Se, jag vill uppraetta ett foerbund med eder, och med edra efterkommande efter eder, ^10och med alla levande varelser som I haven hos eder: faaglar, boskapsdjur och alla vilda djur hos eder, alla jordens djur som hava gaatt ut ur arken. ^11Jag vill uppraetta ett foerbund med eder: haerefter skall icke mer ske att allt koett utrotas genom flodens vatten; ingen flod skall mer komma och foerdaerva jorden.>> ^12Och Gud sade: >>Detta skall vara tecknet till det foerbund som jag goer mellan mig och eder, jaemte alla levande varelser hos eder, foer eviga tider: ^13min baage saetter jag i skyn; den skall vara tecknet till foerbundet mellan mig och jorden. ^14Och naer jag haerefter laater skyar stiga upp oever jorden och baagen daa synes i skyn, ^15skall jag taenka paa det foerbund som har blivit slutet mellan mig och eder, jaemte alla levande varelser, vad slags koett det vara maa; och vattnet skall daa icke mer bliva en flod som foerdaervar allt koett. ^16Naer alltsaa baagen synes i skyn och jag ser paa den, skall jag taenka paa det eviga foerbund som har blivit slutet mellan Gud och alla levande varelser, vad slags koett det vara maa paa jorden.>> ^17Saa sade nu Gud till Noa: >>Detta skall vara tecknet till det foerbund som jag har uppraettat mellan mig och allt koett paa jorden.>> ^18Noas soener, som gingo ut ur arken, voro Sem, Ham och Jafet; men Ham var Kanaans fader. ^19Dessa tre voro Noas soener och fraan dessa hava alla jordens folk utgrenat sig. ^20Och Noa var en aakerman och var den foerste som planterade en vingaard. ^21Men naer han drack av vinet, blev han drucken och laag blottad i sitt taelt. ^22Och Ham, Kanaans fader, saag daa sin faders blygd och beraettade det foer sina baada broeder, som voro utanfoer. ^23Men Sem och Jafet togo en mantel och lade den paa sina skuldror, baada tillsammans, och gingo saa baklaenges in och taeckte oever sin faders blygd; de hoello daervid sina ansikten bortvaenda, saa att de icke saago sin faders blygd. ^24Naer sedan Noa vaknade upp fraan ruset och fick veta vad hans yngste son hade gjort honom, sade han: ^25>>Foerbannad vare Kanaan, en traelars trael vare han aat sina broeder!>> ^26Ytterligare sade han: >>Vaelsignad vare HERREN, Sems Gud, och Kanaan vare deras trael! ^27Gud utvidge Jafet, han tage sin boning i Sems hyddor, och Kanaan vare deras trael.>> ^28Och Noa levde efter floden tre hundra femtio aar; ^29alltsaa blev Noas hela aalder nio hundra femtio aar; daerefter dog han. __________________________________________________________________ Chapter 10 ^1Detta aer beraettelsen om Noas soeners slaekt. De voro Sem, Ham och Jafet; och aat dem foeddes soener efter floden. ^2Jafets soener voro Gomer, Magog, Madai, Javan, Tubal, Mesek och Tiras. ^3Gomers soener voro Askenas, Rifat och Togarma. ^4Javans soener voro Elisa och Tarsis, kitteerna och dodaneerna. ^5Fraan dessa hava inbyggarna i hedningarnas Havslaender utbrett sig i sina laender, var efter sitt tungomaal, efter sina slaekter, i sina folk. ^6Hams soener voro Kus, Misraim, Put och Kanaan. ^7Kus' soener voro Seba, Havila, Sabta, Raema och Sabteka. Raemas soener voro Saba och Dedan. ^8Men Kus foedde Nimrod; han var den foerste som uppraettade ett vaelde paa jorden. ^9Han var ock en vaeldig jaegare infoer HERREN; daerfoer plaegar man saega: >>En vaeldig jaegare infoer HERREN saasom Nimrod.>> ^10Och hans rike hade sin begynnelse i Babel, Erek, Ackad och Kalne, i Sinears land. ^11Fraan det landet drog han sedan ut till Assyrien och byggde Nineve, Rehobot-Ir och Kela, ^12och daertill Resen mellan Nineve och Kela; detta aer >>den stora staden>>. ^13Och Misraim foedde ludeerna, anameerna, lehabeerna, naftuheerna, ^14patroseerna, kasluheerna, fraan vilka filisteerna hava utgaatt, och kaftoreerna. ^15Och Kanaan foedde Sidon, som var hans foerstfoedde, och Het, ^16saa ock jebuseerna, amoreerna, girgaseerna, ^17hiveerna, arkeerna, sineerna, ^18arvadeerna, semareerna och hamateerna. Sedan utgrenade sig kananeernas slaekter allt vidare, ^19saa att kananeernas omraade straeckte sig fraan Sidon fram emot Gerar aenda till Gasa, och fram emot Sodom, Gomorra, Adma och Seboim aenda till Lesa. ^20Dessa voro Hams soener, efter deras slaekter och tungomaal, i deras laender och folk. ^21Soener foeddes ock aat Sem, Jafets aeldre broder, som blev stamfader foer alla Ebers soener. ^22Sems soener voro Elam, Assur, Arpaksad, Lud och Aram. ^23Arams soener voro Us, Hul, Geter och Mas. ^24Arpaksad foedde Sela, och Sela foedde Eber. ^25Men aat Eber foeddes tvaa soener; den ene hette Peleg, ty i hans tid blev jorden foerdelad; och hans broder hette Joktan. ^26Och Joktan foedde Almodad, Selef, Hasarmavet, Jera, ^27Hadoram, Usal, Dikla, ^28Obal, Abimael, Saba, ^29Ofir, Havila och Jobab; alla dessa voro Joktans soener. ^30Och de hade sina boningsorter fraan Mesa fram emot Sefar, emot Oestra berget. ^31Dessa voro Sems soener, efter deras slaekter och tungomaal, i deras laender, efter deras folk. ^32Dessa voro Noas soeners slaekter, efter deras aettfoeljd, i deras folk. Och fraan dem hava folken efter floden utbrett sig paa jorden. __________________________________________________________________ Chapter 11 ^1Och hela jorden hade enahanda tungomaal och talade paa enahanda saett. ^2Men naer de broeto upp och drogo oesterut, funno de en laagslaett i Sinears land och bosatte sig daer. ^3Och de sade till varandra: >>Kom, laat oss slaa tegel och braenna det.>> Och teglet begagnade de saasom sten, och saasom murbruk begagnade de jordbeck. ^4Och de sade: >>Kom, laat oss bygga en stad aat oss och ett torn vars spets raecker upp i himmelen, och saa goera oss ett namn; vi kunde eljest bliva kringspridda oever hela jorden.>> ^5Daa steg HERREN ned foer att se staden och tornet som maenniskobarnen byggde. ^6Och HERREN sade: >>Se, de aero ett enda folk och hava alla enahanda tungomaal, och detta aer deras foersta tilltag; haerefter skall intet bliva dem omoejligt, vad de aen besluta att goera. ^7Vaelan, laat oss stiga dit ned och foerbistra deras tungomaal, saa att den ene icke foerstaar den andres tungomaal.>> ^8Och saa spridde HERREN dem daerifraan ut oever hela jorden, saa att de maaste upphoera att bygga paa staden. ^9Daerav fick den namnet Babel, eftersom HERREN daer foerbistrade hela jordens tungomaal; daerifraan spridde ock HERREN ut dem oever hela jorden. ^10Detta aer beraettelsen om Sems slaekt. Naer Sem var hundra aar gammal, foedde han Arpaksad, tvaa aar efter floden. ^11Och sedan Sem hade foett Arpaksad, levde han fem hundra aar och foedde soener och doettrar. ^12Naer Arpaksad var trettiofem aar gammal, foedde han Sela. ^13Och sedan Arpaksad hade foett Sela, levde han fyra hundra tre aar och foedde soener och doettrar. ^14Naer Sela var trettio aar gammal, foedde han Eber. ^15Och sedan Sela hade foett Eber, levde han fyra hundra tre aar och foedde soener och doettrar. ^16Naer Eber var trettiofyra aar gammal, foedde han Peleg. ^17Och sedan Eber hade foett Peleg, levde han fyra hundra trettio aar och foedde soener och doettrar. ^18Naer Peleg var trettio aar gammal, foedde han Regu. ^19Och sedan Peleg hade foett Regu, levde han tvaa hundra nio aar och foedde soener och doettrar. ^20Naer Regu var trettiotvaa aar gammal, foedde han Serug. ^21Och sedan Regu hade foett Serug, levde han tvaa hundra sju aar och foedde soener och doettrar. ^22Naer Serug var trettio aar gammal, foedde han Nahor. ^23Och sedan Serug hade foett Nahor, levde han tvaa hundra aar och foedde soener och doettrar. ^24Naer Nahor var tjugunio aar gammal, foedde han Tera. ^25Och sedan Nahor hade foett Tera, levde han ett hundra nitton aar och foedde soener och doettrar. ^26Naer Tera var sjuttio aar gammal, foedde han Abram, Nahor och Haran. ^27Och detta aer beraettelsen om Teras slaekt. Tera foedde Abram, Nahor och Haran. Och Haran foedde Lot. ^28Och Haran dog hos sin fader Tera i sitt faedernesland, i det kaldeiska Ur. ^29Och Abram och Nahor togo sig hustrur; Abrams hustru hette Sarai, och Nahors hustru hette Milka, dotter till Haran, som var fader till Milka och Jiska. ^30Men Sarai var ofruktsam och hade inga barn. ^31Och Tera tog med sig sin son Abram och sin sonson Lot, Harans son, och sin sonhustru Sarai, som var hans son Abrams hustru; och de drogo tillsammans ut fraan det kaldeiska Ur paa vaeg till Kanaans land; men naer de kommo till Haran, bosatte de sig daer. ^32Och Teras aalder blev tvaa hundra fem aar; daerefter dog Tera i Haran. __________________________________________________________________ Chapter 12 ^1Och HERREN sade till Abram: >>Gaa ut ur ditt land och fraan din slaekt och fraan din faders hus, bort till det land som jag skall visa dig. ^2Saa skall jag goera dig till ett stort folk; jag skall vaelsigna dig och goera ditt namn stort, och du skall bliva en vaelsignelse. ^3Och jag skall vaelsigna dem som vaelsigna dig, och den som foerbannar dig skall jag foerbanna, och i dig skola alla slaekter paa jorden varda vaelsignade.>> ^4Och Abram gick aastad, saasom HERREN hade tillsagt honom, och Lot gick med honom. Och Abram var sjuttiofem aar gammal, naer han drog ut fraan Haran. ^5Och Abram tog sin hustru Sarai och sin brorson Lot och alla aegodelar som de hade foervaervat och tjaenarna som de hade skaffat sig i Haran; och de drogo aastad paa vaeg mot Kanaans land ^6och kommo saa till Kanaans land. Och Abram drog fram i landet aenda till den heliga platsen vid Sikem, till Mores terebint. Och paa den tiden bodde kananeerna daer i landet. ^7Men HERREN uppenbarade sig foer Abram och sade: >>AAt din saed skall jag giva detta land.>> Daa byggde han daer ett altare aat HERREN, som hade uppenbarat sig foer honom. ^8Sedan flyttade han daerifraan till bergsbygden oester om Betel och slog daer upp sitt taelt, saa att han hade Betel i vaester och Ai i oester; och han byggde daer ett altare aat HERREN och aakallade HERRENS namn. ^9Sedan broet Abram upp daerifraan och drog sig allt laengre mot Sydlandet. ^10Men hungersnoed uppstod i landet, och Abram drog ned till Egypten foer att bo daer naagon tid, eftersom hungersnoeden var saa svaar i landet. ^11Men naer han nalkades Egypten sade han till sin hustru Sarai: >>Jag vet ju att du aer en skoen kvinna. ^12Om nu egyptierna taenka, naer de faa se dig: 'Hon aer hans hustru', saa skola de draepa mig, under det att de laata dig leva. ^13Saeg daerfoer att du aer min syster, saa att det gaar mig vael foer din skull, och saa att jag foer din skull faar leva.>> ^14Daa nu Abram kom till Egypten, saago egyptierna att hon var en mycket skoen kvinna. ^15Och naer Faraos hoevdingar fingo se henne, prisade de henne foer Farao, och saa blev kvinnan tagen in i Faraos hus. ^16Och Abram blev av honom vael behandlad foer hennes skull, saa att han fick faar, faekreatur och aasnor, tjaenare och tjaenarinnor, aasninnor och kameler. ^17Men HERREN hemsoekte Farao och hans hus med stora plaagor foer Sarais, Abrams hustrus, skull. ^18Daa kallade Farao Abram till sig och sade: >>Vad har du gjort mot mig! Varfoer laet du mig icke veta att hon var din hustru? ^19Varfoer sade du: 'Hon aer min syster' och vaallade saa, att jag tog henne till hustru aat mig? Se, haer har du nu din hustru, tag henne och gaa.>> ^20Och Farao gav sina maen befallning om honom, att de skulle ledsaga honom till vaegs med hans hustru och allt vad han aegde. __________________________________________________________________ Chapter 13 ^1Saa drog daa Abram upp fraan Egypten med sin hustru och allt vad han aegde, och Lot jaemte honom, till Sydlandet. ^2Och Abram var mycket rik paa boskap och paa silver och guld. ^3Och han faerdades ifraan laegerplats till laegerplats och kom saa fraan Sydlandet aenda till Betel, till det staelle daer hans taelt foerut hade staatt, mellan Betel och Ai, ^4dit daer han foerra gaangen hade rest ett altare. Och daer aakallade Abram HERRENS namn. ^5Men Lot, som drog med Abram, hade ocksaa faar och faekreatur och taelt. ^6Och landet raeckte icke till foer dem, saa att de kunde bo tillsammans; ty deras aegodelar voro foer stora foer att de skulle kunna bo tillsammans; ^7och tvister uppstodo mellan Abrams och Lots boskapsherdar. Tillika bodde paa den tiden kananeerna och perisseerna daer i landet. ^8Daa sade Abram till Lot: >>Icke skall naagon tvist vara mellan mig och dig, och mellan mina herdar och dina herdar; vi aero ju fraender. ^9Ligger icke hela landet oeppet foer dig? Skilj dig ifraan mig; vill du aat vaenster, saa gaar jag aat hoeger, och vill du aat hoeger, saa gaar jag aat vaenster.>> ^10Daa lyfte Lot upp sina oegon och saag att hela Jordanslaetten oeverallt var vattenrik. Innan HERREN foerdaervade Sodom och Gomorra, var den naemligen saasom HERRENS lustgaard, saasom Egyptens land, aenda fram emot Soar. ^11Saa utvalde daa Lot aat sig hela Jordanslaetten. Och Lot broet upp och drog oesterut, och de skildes saa fraan varandra. ^12Abram foerblev boende i Kanaans land, och Lot bodde i staederna paa Slaetten och drog med sina taelt aenda inemot Sodom. ^13Men folket i Sodom var mycket ont och syndigt infoer HERREN. ^14Och HERREN sade till Abram, sedan Lot hade skilt sig fraan honom: >>Lyft upp dina oegon och se, fraan den plats daer du staar, mot norr och soeder och oester och vaester.>> ^15Ty hela det land som du nu ser skall jag giva aat dig och din saed foer evaerdlig tid. ^16Och jag skall laata din saed bliva saasom stoftet paa jorden; kan naagon raekna stoftet paa jorden, saa skall ock din saed kunna raeknas. ^17Staa upp och drag igenom landet efter dess laengd och dess bredd, ty aat dig skall jag giva det.>> ^18Och Abram drog aastad med sina taelt och kom och bosatte sig vid Mamres terebintlund invid Hebron; och han byggde daer ett altare aat HERREN. __________________________________________________________________ Chapter 14 ^1Paa den tid daa Amrafel var konung i Sinear, Arjok konung i Ellasar, Kedorlaomer konung i Elam och Tideal konung oever Goim, haende sig ^2att dessa begynte krig mot Bera, konungen i Sodom, Birsa, konungen i Gomorra, Sinab, konungen i Adma, Semeber, konungen i Seboim, och mot konungen i Bela, det aer Soar. ^3De foerenade sig alla och taagade till Siddimsdalen, daer Salthavet nu aer. ^4I tolv aar hade de varit under Kedorlaomer, men i det trettonde aaret hade de avfallit. ^5Saa kom nu i det fjortonde aaret Kedorlaomer med de konungar som voro paa hans sida; och de slogo rafaeerna i Asterot-Karnaim, suseerna i Ham, emeerna i Save-Kirjataim ^6och horeerna paa deras berg Seir och drevo dem aenda till El-Paran vid oeknen. ^7Sedan vaende de om och kommo till En-Mispat, det aer Kades, och haerjade amalekiternas hela land; de slogo ock amoreerna som bodde i Hasason-Tamar. ^8Daa drogo konungen i Sodom, konungen i Gomorra, konungen i Adma, konungen i Seboim och konungen i Bela, det aer Soar, ut och staellde upp sig i Siddimsdalen till strid mot dem -- ^9mot Kedorlaomer, konungen i Elam, Tideal, konungen oever Goim, Amrafel, konungen i Sinear, och Arjok, konungen i Ellasar, fyra konungar mot de fem. ^10Men Siddimsdalen var full av jordbecksgropar. Och konungarna i Sodom och Gomorra maaste fly och foello daa i dessa, och de som kommo undan flydde till bergsbygden. ^11Saa togo de allt gods som fanns i Sodom och Gomorra, och alla livsmedel daer, och taagade bort; ^12de togo ock med sig Lot, Abrams brorson, och hans aegodelar, naer de taagade bort; ty denne bodde i Sodom. ^13Men en av de raeddade kom och beraettade detta foer Abram, hebreen; denne bodde vid den terebintlund som tillhoerde amoreen Mamre, Eskols och Aners broder, och dessa voro i foerbund med Abram. ^14Daa nu Abram hoerde att hans fraende var faangen, laet han sina mest beproevade tjaenare, saadana som voro foedda i hans hus, tre hundra aderton maen, rycka ut, och foerfoeljde fienderna aenda till Dan. ^15Och han delade sitt folk och oeverfoell dem saa om natten med sina tjaenare och slog dem, och foerfoeljde dem sedan aenda till Hoba, norr om Damaskus, ^16och tog tillbaka allt godset; sin fraende Lot och hans aegodelar tog han ock tillbaka, aevensom kvinnorna och det oevriga folket. ^17Daa han nu var paa aatervaegen, sedan han hade slagit Kedorlaomer och de konungar som voro paa hans sida, gick konungen i Sodom honom till moetes i Savedalen, det aer Konungsdalen. ^18Och Melki-Sedek, konungen i Salem, laet baera ut broed och vin; denne var praest aat Gud den Hoegste. ^19Och han vaelsignade honom och sade: >>Vaelsignad vare Abram av Gud den Hoegste, himmelens och jordens skapare! ^20Och vaelsignad vare Gud den Hoegste, som har givit dina ovaenner i din hand!>> Och Abram gav honom tionde av allt. ^21Och konungen i Sodom sade till Abram: >>Giv mig folket; godset maa du behaalla foer dig sjaelv.>> ^22Men Abram svarade konungen i Sodom: >>Jag lyfter min hand upp till HERREN, till Gud den Hoegste, himmelens och jordens skapare, och betygar ^23att jag icke vill taga ens en traad eller en skorem, aen mindre naagot annat som tillhoer dig. Du skall icke kunna saega: 'Jag har riktat Abram.' ^24Jag vill intet hava; det aer nog med vad mina maen hava foertaert och den del som tillkommer mina foeljeslagare. Aner, Eskol och Mamre, de maa faa sin del.>> __________________________________________________________________ Chapter 15 ^1En tid haerefter kom HERRENS ord i en syn till Abram; han sade: >>Frukta icke, Abram, jag aer din skoeld, din loen skall bliva mycket stor.>> ^2Men Abram sade: >>Herre, HERRE, vad vill du daa giva mig? Jag gaar ju barnloes bort, och arvinge till mitt hus bliver en man fraan Damaskus, Elieser.>> ^3Och Abram sade ytterligare: >>Mig har du icke givit naagon livsfrukt; en av mitt husfolk skall bliva min arvinge.>> ^4Men se, HERRENS ord kom till honom; han sade: >>Nej, denne skall icke bliva din arvinge, utan en som utgaar fraan ditt eget liv skall bliva din arvinge.>> ^5Och han foerde honom ut och sade: >>Skaada upp till himmelen, och raekna stjaernorna, om du kan raekna dem.>> Och han sade till honom: >>Saa skall din saed bliva.>> ^6Och han trodde paa HERREN; och han raeknade honom det till raettfaerdighet. ^7Och han sade till honom: >>Jag aer HERREN, som har foert dig ut fraan det kaldeiska Ur foer att giva dig detta land till besittning.>> ^8Han svarade: >>Herre, HERRE, varav skall jag veta att jag skall besitta det?>> ^9Daa sade han till honom: >>Tag aat mig en treaarig kviga, en treaarig get och en treaarig vaedur, daertill en turturduva och en ung duva.>> ^10Och han tog aat honom alla dessa djur och styckade dem mitt itu och lade styckena mitt emot varandra; dock styckade han icke faaglarna. ^11Och rovfaaglarna slogo ned paa de doeda kropparna, men Abram drev bort dem. ^12Naer nu solen var naera att gaa ned och en tung soemn hade fallit paa Abram, se, daa kom en foerskraeckelse oever honom och ett stort moerker. ^13Och han sade till Abram: >>Det skall du veta, att din saed skall komma att leva saasom fraemlingar i ett land som icke tillhoer dem, och de skola daer vara traelar, och man skall foertrycka dem; saa skall ske i fyra hundra aar.>> ^14Men det folk vars traelar de bliva skall jag ock doema. Sedan skola de draga ut med stora aegodelar. ^15Men du sjaelv skall gaa till dina faeder i frid och bliva begraven i en god aalder. ^16Och i det fjaerde slaektet skall din saed komma hit tillbaka. Ty aennu hava icke amoreerna fyllt sin missgaernings maatt.>> ^17Daa nu solen hade gaatt ned och det hade blivit alldeles moerkt, syntes en rykande ugn med flammande laaga, som for fram mellan styckena. ^18Paa den dagen sloet HERREN ett foerbund med Abram och sade: >>AAt din saed skall jag giva detta land, fraan Egyptens flod aenda till den stora floden, till floden Frat: ^19kaineernas, kenaseernas, kadmoneernas, ^20hetiternas, perisseernas, rafaeernas, ^21amoreernas, kananeernas, girgaseernas och jebuseernas land.>> __________________________________________________________________ Chapter 16 ^1Och Sarai, Abrams hustru, hade icke foett barn aat honom. Men hon hade en egyptisk tjaenstekvinna, som hette Hagar; ^2och Sarai sade till Abram: >>Se, HERREN har gjort mig ofruktsam, saa att jag icke foeder barn; gaa in till min tjaenstekvinna, kanhaenda skall jag faa avkomma genom henne.>> Abram lyssnade till Sarais ord; ^3och Sarai, Abrams hustru, tog sin egyptiska tjaenstekvinna Hagar och gav henne till hustru aat sin man Abram, sedan denne hade bott tio aar i Kanaans land. ^4Och han gick in till Hagar, och hon blev havande. Naer hon nu saag att hon var havande, ringaktade hon sin fru. ^5Daa sade Sarai till Abram: >>Den oraett mig sker komme oever dig. Jag sjaelv lade min tjaenstekvinna i din famn, men daa hon nu ser att hon aer havande, ringaktar hon mig. HERREN doeme mellan mig och dig.>> ^6Abram sade till Sarai: >>Din tjaenstekvinna aer ju i din hand, goer med henne vad du finner foer gott.>> Naer daa Sarai tuktade henne, flydde hon bort ifraan henne. ^7Men HERRENS aengel kom emot henne vid en vattenkaella i oeknen, den kaella som ligger vid vaegen till Sur. ^8Och han sade: >>Hagar, Sarais tjaenstekvinna, varifraan kommer du, och vart gaar du?>> Hon svarade: >>Jag aer stadd paa flykt ifraan min fru Sarai.>> ^9Daa sade HERRENS aengel till henne: >>Vaend tillbaka till din fru, och oedmjuka dig under henne.>> ^10Och HERRENS aengel sade till henne: >>Jag skall goera din saed mycket talrik, saa att man icke skall kunna raekna den foer dess myckenhets skull.>> ^11Ytterligare sade HERRENS aengel till henne: >>Se, du aer havande och skall foeda en son; honom skall du giva namnet Ismael, daerfoer att HERREN har hoert ditt lidande. ^12Och han skall bliva lik en vildaasna; hans hand skall vara emot var man, och var mans hand emot honom; och han skall ligga i strid med alla sina broeder.>> ^13Och hon gav HERREN, som hade talat med henne, ett namn, i det hon sade: >>Du aer Seendets Gud.>> Hon taenkte naemligen: >>Har jag daa verkligen haer faatt se en skymt av honom som ser mig?>> ^14Daerav kallades brunnen Beer-Lahai-Roi; den ligger mellan Kades och Bered. ^15Och Hagar foedde aat Abram en son; och Abram gav den son som Hagar hade foett aat honom namnet Ismael. ^16Och Abram var aattiosex aar gammal, naer Hagar foedde Ismael aat Abram. __________________________________________________________________ Chapter 17 ^1Naer Abram var nittionio aar gammal, uppenbarade sig HERREN foer honom och sade till honom: >>Jag aer Gud den Allsmaektige. Vandra infoer mig och var ostrafflig. ^2Jag vill goera ett foerbund mellan mig och dig, och jag skall foeroeka dig oevermaattan.>> ^3Daa foell Abram ned paa sitt ansikte, och Gud talade saa med honom: ^4>>Se, det foerbund som jag aa min sida goer med dig aer detta, att du skall bliva en fader till maanga folk. ^5Daerfoer skall du icke mer heta Abram, utan Abraham skall vara ditt namn, ty jag skall laata dig bliva en fader till maanga folk. ^6Och jag skall goera dig oevermaattan fruktsam och laata folkslag komma av dig, och konungar skola utgaa fraan dig. ^7Och jag skall uppraetta ett foerbund mellan mig och dig och din saed efter dig, fraan slaekte till slaekte, ett evigt foerbund, saa att jag skall vara din Gud och din saeds efter dig; ^8och jag skall giva dig och din saed efter dig det land daer du nu bor saasom fraemling, hela Kanaans land, till evaerdlig besittning, och jag skall vara deras Gud. ^9Och Gud sade ytterligare till Abraham: >>Du aater skall haalla mitt foerbund, du och din saed efter dig, fraan slaekte till slaekte.>> ^10Och detta aer det foerbund mellan mig och eder och din saed efter dig, som I skolen haalla: allt mankoen bland eder skall omskaeras; ^11paa eder foerhud skolen I omskaeras, och detta skall vara tecknet till foerbundet mellan mig och eder. ^12Slaekte efter slaekte skall vart gossebarn bland eder omskaeras, naer det aer aatta dagar gammalt, jaemvael den hemfoedde tjaenaren och den som aer koept foer penningar fraan naagot fraemmande folk, och som icke aer av din saed. ^13Omskaeras skall baade din hemfoedde tjaenare och den som du har koept foer penningar; och saa skall mitt foerbund vara paa edert koett betygat saasom ett evigt foerbund. ^14Men en oomskuren av mankoen, en vilkens foerhud icke har blivit omskuren, han skall utrotas ur sin slaekt; han har brutit mitt foerbund.>> ^15Och Gud sade aater till Abraham: >>Din hustru Sarai skall du icke mer kalla Sarai, utan Sara skall vara hennes namn. ^16Och jag skall vaelsigna henne och skall ocksaa med henne giva dig en son; ja, jag skall vaelsigna henne, och folkslag skola komma av henne, konungar oever folk skola haerstamma fraan henne.>> ^17Daa foell Abraham ned paa sitt ansikte och log, ty han sade vid sig sjaelv: >>Skulle barn foedas aat en man som aer hundra aar gammal? Och skulle Sara foeda barn, hon som aer nittio aar gammal?>> ^18Och Abraham sade till Gud: >>Maatte allenast Ismael faa leva infoer dig!>> ^19Daa sade Gud: >>Nej, din hustru Sara skall foeda dig en son, och du skall giva honom namnet Isak; och med honom skall jag uppraetta mitt foerbund, ett evigt foerbund, som skall gaella hans saed efter honom. ^20Men angaaende Ismael har jag ock hoert din boen; se, jag skall vaelsigna honom och goera honom fruktsam och foeroeka honom oevermaattan. Tolv hoevdingar skall han faa till soener, och jag skall goera honom till ett stort folk. ^21Men mitt foerbund skall jag uppraetta med Isak, honom som Sara skall foeda aat dig vid denna tid naesta aar.>> ^22Daa Gud nu hade talat ut med Abraham, for han upp fraan honom. ^23Och Abraham tog sin son Ismael och alla sina tjaenare, de hemfoedda och de som voro koepta foer penningar, allt mankoen bland Abrahams husfolk, och omskar paa denna samma dag deras foerhud, saasom Gud hade tillsagt honom. ^24Och Abraham var nittionio aar gammal, naer hans foerhud blev omskuren. ^25Och hans son Ismael var tretton aar gammal, naer hans foerhud blev omskuren. ^26Paa denna samma dag omskuros Abraham och hans son Ismael; ^27och alla maen i hans hus, de hemfoedda tjaenarna och de som voro koepta foer penningar ifraan fraemmande folk, blevo omskurna tillika med honom. __________________________________________________________________ Chapter 18 ^1Och HERREN uppenbarade sig foer honom vid Mamres terebintlund, daer han satt vid ingaangen till sitt taelt, daa det var som hetast paa dagen. ^2Naer han lyfte upp sina oegon, fick han se tre maen staa framfoer sig. Och daa han saag dem, skyndade han emot dem fraan taeltets ingaang och bugade sig ned till jorden ^3och sade: >>Herre, har jag funnit naad foer dina oegon, saa gaa icke foerbi din tjaenare. ^4Laat mig haemta litet vatten, saa att I kunnen tvaa edra foetter; och vilen eder under traedet. ^5Jag vill ock haemta ett stycke broed, saa att I kunnen vederkvicka eder, innan I gaan vidare, eftersom I nu haven tagit vaegen foerbi eder tjaenare.>> De sade: >>Goer saasom du har sagt.>> ^6Och Abraham skyndade in i taeltet till Sara och sade: >>Skynda dig och tag tre sea-maatt fint mjoel, knaada det och baka kakor.>> ^7Men sjaelv hastade Abraham bort till boskapen och tog en god ungkalv och gav den aat sin tjaenare, och denne skyndade sig att tillreda den. ^8Och han tog graeddmjoelk och soet mjoelk och kalven, som han hade laatit tillreda, och satte fram foer dem; och han stod sjaelv hos dem under traedet, medan de aato. ^9Och de sade till honom: >>Var aer din hustru Sara?>> Han svarade: >>Daerinne i taeltet.>> ^10Daa sade han: >>Jag skall komma tillbaka till dig naesta aar vid denna tid, och se, daa skall din hustru Sara hava en son.>> Detta hoerde Sara, daer hon stod i ingaangen till taeltet, som var bakom honom. ^11Men Abraham och Sara voro gamla och komna till hoeg aalder, och Sara hade icke mer, saasom kvinnor plaega hava. ^12Daerfoer log Sara vid sig sjaelv och taenkte: >>Skulle jag vael nu paa min aalderdom giva mig till lusta, nu daa ocksaa min herre aer gammal?>> ^13Men HERREN sade till Abraham: >>Varfoer log Sara och taenkte: 'Skulle jag verkligen foeda barn, saa gammal som jag aer?' ^14Aer daa naagot saa underbart, att HERREN icke skulle foermaa det? Paa den bestaemda tiden skall jag komma tillbaka till dig, vid denna tid naesta aar, och daa skall Sara hava en son.>> ^15Daa nekade Sara och sade: >>Jag log icke>>; ty hon blev foerskraeckt. Men han sade: >>Jo, du log.>> ^16Och maennen stodo upp foer att gaa daerifraan och vaende sina blickar ned mot Sodom, och Abraham gick med foer att ledsaga dem. ^17Och HERREN sade: >>Kan jag vael doelja foer Abraham vad jag taenker goera? ^18Av Abraham skall ju bliva ett stort och maektigt folk, och i honom skola alla folk paa jorden varda vaelsignade. ^19Ty daertill har jag utvalt honom, foer att han skall bjuda sina barn och sitt hus efter sig att haalla HERRENS vaeg och oeva raettfaerdighet och raett, paa det att HERREN maa laata det komma oever Abraham, som han har lovat honom.>> ^20Och HERREN sade: >>Ropet fraan Sodom och Gomorra aer stort, och deras synd aer mycket svaar; ^21daerfoer vill jag gaa ditned och se om de verkligen i allt hava gjort efter det rop som har kommit till mig; om saa icke aer, vill jag veta det.>> ^22Och maennen begaavo sig daerifraan och gingo mot Sodom; men Abraham stod aennu kvar infoer HERREN. ^23Och Abraham traedde naermare och sade: >>Vill du daa foergoera den raettfaerdige tillika med den ogudaktige? ^24Kanhaenda finnas femtio raettfaerdiga i staden; vill du daa foergoera den och icke skona orten foer de femtio raettfaerdigas skull som finnas daer? ^25Bort det, att du skulle saa goera och doeda den raettfaerdige tillika med den ogudaktige, saa att det skulle gaa den raettfaerdige likasom den ogudaktige; bort det ifraan dig! Skulle han som aer hela jordens domare icke goera vad raett aer?>> ^26HERREN sade: >>Om jag i Sodom finner femtio raettfaerdiga inom staden, saa vill jag skona orten foer deras skull.>> ^27Men Abraham svarade och sade: >>Se, jag har dristat mig att tala till Herren, fastaen jag aer stoft och aska.>> ^28Kanhaenda skall det fattas fem i de femtio raettfaerdiga; vill du daa foer de fems skull foerdaerva hela staden?>> Han sade: >>Om jag daer finner fyrtiofem; saa skall jag icke foerdaerva den.>> ^29Men han fortfor att tala till honom och sade: >>Kanhaenda skola fyrtio finnas daer.>> Han svarade: >>Jag skall daa icke goera det, foer de fyrtios skull.>> ^30Daa sade han: >>Herre, vredgas icke oever att jag aennu talar naagot. Kanhaenda skola trettio finnas daer.>> Han svarade: >>Om jag daer finner trettio, saa skall jag icke goera det.>> ^31Men han sade: >>Se, jag har dristat mig att tala till Herren. Kanhaenda skola tjugu finnas daer.>> Han svarade: >>Jag skall daa icke foerdaerva den, foer de tjugus skull.>> ^32Daa sade han: >>Herre, vredgas icke oever att jag talar allenast aennu en gaang. Kanhaenda skola tio finnas daer.>> Han svarade: >>Jag skall daa icke foerdaerva den, foer de tios skull.>> ^33Och HERREN gick bort, sedan han hade talat ut med Abraham; och Abraham vaende tillbaka hem. __________________________________________________________________ Chapter 19 ^1Och de tvaa aenglarna kommo om aftonen till Sodom, och Lot satt daa i Sodoms port. Naer Lot fick se dem, stod han upp och gick emot dem och foell ned till jorden paa sitt ansikte ^2och sade: >>I herrar, tagen haerbaerge i eder tjaenares hus och stannen daer oever natten, och tvaan edra foetter; sedan kunnen I i morgon bittida fortsaetta eder faerd.>> De svarade: >>Nej, vi vilja stanna paa gatan oever natten.>> ^3Men han bad dem saa entraeget, att de togo haerbaerge hos honom och kommo in i hans hus. Och han tillredde en maaltid aat dem och bakade osyrat broed, och de aato. ^4Men innan de hade lagt sig, omringades huset av maennen i staden, Sodoms maen, baade unga och gamla, allt folket, saa maanga de voro. ^5Dessa kallade paa Lot och sade till honom: >>Var aero de maen som hava kommit till dig i natt? Foer dem ut till oss, saa att vi faa kaenna dem.>> ^6Daa gick Lot ut till dem i porten och staengde doerren efter sig ^7och sade: >>Mina broeder, goeren icke saa illa. ^8Se, jag har tvaa doettrar, som aennu icke veta av naagon man. Dem vill jag foera ut till eder, saa kunnen I goera med dem vad I finnen foer gott. Goeren allenast icke naagot mot dessa maen, eftersom de nu hava gaatt in under skuggan av mitt tak.>> ^9Men de svarade: >>Bort med dig!>> Och de sade ytterligare: >>Denne, en ensam man, har kommit hit och bor haer saasom fraemling, och han vill dock staendigt upphaeva sig som domare. Men nu skola vi goera dig mer ont aen dem.>> Och de traengde med vaald in paa mannen Lot och stormade fram foer att spraenga doerren. ^10Daa raeckte maennen ut sina haender och togo Lot in till sig i huset och staengde doerren. ^11Och de maen som stodo utanfoer husets port slogo de med blindhet, baade smaa och stora, saa att de foergaeves soekte finna porten. ^12Och maennen sade till Lot: >>Har du naagon mer haer, naagon maag, eller naagra soener eller doettrar, eller naagon annan som tillhoer dig i staden, saa foer dem bort ifraan detta staelle. ^13Ty vi skola foerdaerva detta staelle; ropet fraan dem har blivit saa stort infoer HERREN, att HERREN har utsaent oss till att foerdaerva dem.>> ^14Daa gick Lot ut och talade till sina maagar, som skulle faa hans doettrar, och sade: >>Staan upp och gaan bort ifraan detta staelle; ty HERREN skall foerdaerva staden.>> Men hans maagar menade att han skaemtade. ^15Naer nu morgonrodnaden gick upp, manade aenglarna paa Lot och sade: >>Staa upp och tag med dig din hustru och dina baada doettrar, som du har hos dig, paa det att du icke maa foergaas genom stadens missgaerning.>> ^16Och daa han aennu droejde, togo maennen honom vid handen jaemte hans hustru och hans baada doettrar, ty HERREN ville skona honom; och de foerde honom ut, och naer de voro utanfoer staden, slaeppte de honom. ^17Och medan de foerde dem ut, sade den ene: >>Fly foer ditt livs skull; se dig icke tillbaka, och droej ingenstaedes paa Slaetten. Fly undan till bergen, saa att du icke foergaas.>> ^18Men Lot sade till dem: >>Ack nej, Herre. ^19Se, din tjaenare har ju funnit naad foer dina oegon, och stor aer den barmhaertighet som du goer med mig, daa du vill raedda mitt liv; men jag foermaar icke fly undan till bergen; jag raedes att olyckan hinner mig, saa att jag omkommer. ^20Se, staden daerborta ligger helt naera, och det aer laett att fly dit, och den aer liten; laat mig fly undan dit -- den aer ju saa liten -- paa det att jag maa bliva vid liv.>> ^21Daa svarade han honom: >>Vaelan, jag skall ock haeri goera dig till viljes; jag skall icke omstoerta den stad som du talar om. ^22Men skynda att fly undan dit; ty jag kan intet goera, foerraen du har kommit dit.>> Daerav fick staden namnet Soar. ^23Daa nu solen hade gaatt upp oever jorden och Lot hade kommit till Soar, ^24laet HERREN svavel och eld regna fraan himmelen, fraan HERREN, oever Sodom och Gomorra; ^25och han omstoertade dessa staeder med hela Slaetten och alla dem som bodde i staederna och det som vaexte paa marken. ^26Och Lots hustru, som foeljde efter honom, saag sig tillbaka; daa blev hon en saltstod. ^27Och naer Abraham bittida foeljande morgon gick till den plats daer han hade staatt infoer HERREN, ^28och blickade ned oever Sodom och Gomorra och oever hela Slaettlandet, daa fick han se en roek stiga upp fraan landet, lik roeken fraan en smaeltugn. ^29Saa skedde daa, att naer Gud foerdaervade staederna paa Slaetten, taenkte han paa Abraham och laet Lot komma undan omstoertningen, daa han omstoertade staederna daer Lot hade bott. ^30Och Lot drog upp fraan Soar till bergsbygden och bodde daer med sina baada doettrar, ty han fruktade foer att bo kvar i Soar; och han bodde med sina baada doettrar i en grotta. ^31Daa sade den aeldre till den yngre: >>Vaar fader aer gammal, och ingen man finnes i landet, som kan gaa in till oss efter all vaerldens sedvaenja. ^32Kom, laat oss giva vaar fader vin att dricka och laegga oss hos honom, foer att vi maa skaffa oss livsfrukt genom vaar fader.>> ^33Saa gaavo de sin fader vin att dricka den natten, och den aeldre gick in och lade sig hos sin fader, och han maerkte icke naer hon lade sig, ej heller naer hon stod upp. ^34Dagen daerefter sade den aeldre till den yngre: >>Se, jag laag i natt hos min fader; laat oss ocksaa denna natt giva honom vin att dricka, och gaa du in och laegg dig hos honom, foer att vi maa skaffa oss livsfrukt genom vaar fader.>> ^35Saa gaavo de ocksaa den natten sin fader vin att dricka; och den yngre gick och lade sig hos honom, och han maerkte icke naer hon lade sig, ej heller naer hon stod upp. ^36Saa blevo Lots baada doettrar havande genom sin fader. ^37Och den aeldre foedde en son, och hon gav honom namnet Moab; fraan honom haerstamma moabiterna aenda till denna dag. ^38Den yngre foedde ock en son, och hon gav honom namnet Ben-Ammi; fraan honom haerstamma Ammons barn aenda till denna dag. __________________________________________________________________ Chapter 20 ^1Och Abraham broet upp daerifraan och drog till Sydlandet; daer uppehoell han sig mellan Kades och Sur, och naagon tid bodde han i Gerar. ^2Och Abraham sade om sin hustru Sara att hon var hans syster. Daa saende Abimelek, konungen i Gerar, och laet haemta Sara till sig. ^3Men Gud kom till Abimelek i en droem om natten och sade till honom: >>Se, du maaste doe foer den kvinnas skull som du har tagit till dig, fast hon aer en annan mans aekta hustru.>> ^4Men Abimelek hade icke kommit vid henne. Och han svarade: >>Herre, vill du daa draepa ocksaa raettfaerdiga maenniskor? ^5Sade han icke sjaelv till mig: 'Hon aer min syster'? Och likasaa sade hon: 'Han aer min broder.' I mitt hjaertas oskuld och med rena haender har jag gjort detta.>> ^6Daa sade Gud till honom i droemmen: >>Ja, jag vet att du har gjort detta i ditt hjaertas oskuld, och jag har sjaelv hindrat dig fraan att synda mot mig; daerfoer har jag icke tillstatt dig att komma vid henne. ^7Men giv nu mannen hans hustru tillbaka; ty han aer en profet. Och han maa bedja foer dig, saa att du faar leva. Men om du icke giver henne tillbaka, saa vet att du skall doeden doe, du sjaelv och alla som tillhoera dig. ^8Daa stod Abimelek upp bittida om morgonen och kallade till sig alla sina tjaenare och beraettade allt detta foer dem; och maennen blevo mycket foerskraeckta. ^9Sedan kallade Abimelek Abraham till sig och sade till honom: >>Vad har du gjort mot oss! Vari har jag foersyndat mig mot dig, eftersom du har velat komma mig och mitt rike att begaa en saa stor synd? Paa otillboerligt saett har du handlat mot mig.>> ^10Och Abimelek sade ytterligare till Abraham: >>Vad var din mening, naer du gjorde detta?>> ^11Abraham svarade: >>Jag taenkte: 'Paa denna ort fruktar man nog icke Gud; de skola draepa mig foer min hustrus skull.' ^12Hon aer ocksaa verkligen min syster, min faders dotter, fastaen icke min moders dotter; och saa blev hon min hustru. ^13Men naer Gud saende mig ut paa vandring bort ifraan min faders hus, sade jag till henne: 'Bevisa mig din kaerlek daermed att du saeger om mig, varthelst vi komma, att jag aer din broder.'>> ^14Daa tog Abimelek faar och faekreatur, tjaenare och tjaenarinnor och gav dem aat Abraham. Han gav honom ock hans hustru Sara tillbaka. ^15Och Abimelek sade: >>Se, mitt land ligger oeppet foer dig; du maa bo var du finner foer gott.>> ^16Och till Sara sade han: >>Se, jag giver aat din broder tusen siklar silver; det skall foer dig vara en foersoningsgaava infoer allt ditt folk. Saa har du infoer alla faatt uppraettelse.>> ^17Och Abraham bad till Gud, och Gud botade Abimelek och hans hustru och hans tjaenstekvinnor, saa att de aater kunde foeda barn. ^18HERREN hade naemligen gjort alla kvinnor i Abimeleks hus ofruktsamma, foer Saras, Abrahams hustrus, skull. __________________________________________________________________ Chapter 21 ^1Och HERREN saag till Sara, saasom han hade lovat, och HERREN gjorde med Sara saasom han hade sagt. ^2Sara blev havande och foedde aat Abraham en son paa hans aalderdom, vid den bestaemda tid som Gud hade sagt honom. ^3Och Abraham gav den son som var foedd aat honom, den som Sara hade foett aat honom, namnet Isak. ^4Och Abraham omskar sin son Isak, naer denne var aatta dagar gammal, saasom Gud hade bjudit honom. ^5Och Abraham var hundra aar gammal, naer hans son Isak foeddes aat honom. ^6Och Sara sade: >>Gud har berett mig ett loeje; var och en som faar hoera detta skall le mot mig.>> ^7Och hon sade: >>Vem skulle hava sagt Abraham att Sara skulle giva barn di? Och nu har jag foett honom en son paa hans aalderdom!>> ^8Och barnet vaexte upp och blev avvant; och den dag daa Isak avvandes gjorde Abraham ett stort gaestabud. ^9Daa fick Sara se Hagars, den egyptiska kvinnans, son, som denna hade foett aat Abraham, leka och skaemta; ^10och hon sade till Abraham: >>Driv ut denna tjaenstekvinna och hennes son, ty denna tjaenstekvinnas son skall icke aerva med min son Isak.>> ^11Det talet misshagade Abraham mycket foer hans sons skull. ^12Men Gud sade till Abraham: >>Du maa icke foer gossens och foer din tjaenstekvinnas skull laata detta misshaga dig. Lyssna till Sara i allt vad hon saeger dig; ty genom Isak aer det som saed skall uppkallas efter dig. ^13Men ocksaa tjaenstekvinnans son skall jag goera till ett folk, daerfoer att han aer din saed.>> ^14Bittida foeljande morgon tog Abraham broed och en laegel med vatten och gav det aat Hagar; han lade det paa hennes rygg och gav henne barnet med och laet henne gaa. Och hon begav sig aastad och irrade omkring i Beer-Sebas oeken. ^15Men naer vattnet i laegeln hade tagit slut, kastade hon barnet ifraan sig under en buske ^16och gick bort och satte sig ett stycke daerifraan, paa ett baagskotts avstaand, ty hon taenkte: >>Jag foermaar icke se paa, huru barnet doer.>> Och daer hon nu satt, paa naagot avstaand, brast hon ut i graat. ^17Daa hoerde Gud gossens roest, och Guds aengel ropade till Hagar fraan himmelen och sade till henne: >>Vad fattas dig, Hagar? Frukta icke; ty Gud har hoert gossens roest, daer han ligger. ^18Gaa och lyft upp gossen, och tag honom vid handen; jag skall goera honom till ett stort folk.>> ^19Och Gud oeppnade hennes oegon, saa att hon blev varse en vattenbrunn. Och hon gick dit och fyllde sin laegel med vatten och gav gossen att dricka. ^20Och Gud var med gossen, och han vaexte upp och bodde i oeknen och blev med tiden en baagskytt. ^21Han bodde i oeknen Paran; och hans moder tog en hustru aat honom fraan Egyptens land. ^22Vid den tiden kom Abimelek med Pikol, sin haerhoevitsman, och talade med Abraham och sade: >>Gud aer med dig i allt vad du goer. ^23Saa lova mig nu haer med ed vid Gud att du icke skall goera dig skyldig till naagot svek mot mig eller mina barn och efterkommande, utan att du skall bevisa mig och det land daer du nu bor saasom fraemling samma godhet som jag har bevisat dig.>> ^24Abraham sade: >>Det vill jag lova dig.>> ^25Dock gjorde Abraham Abimelek foerebraaelser angaaende en vattenbrunn som Abimeleks tjaenare hade tagit ifraan honom. ^26Men Abimelek svarade: >>Jag vet icke vem som har gjort detta; sjaelv har du ingenting sagt mig, och jag har icke hoert naagot daerom foerraen i dag.>> ^27Daa tog Abraham faar och faekreatur och gav aat Abimelek; och de sloeto foerbund med varandra. ^28Men Abraham staellde sju lamm av hjorden avsides. ^29Daa sade Abimelek till Abraham: >>Vad betyda de sju lammen som du har staellt daer avsides?>> ^30Han svarade: >>Dessa sju lamm skall du taga emot av mig, foer att detta maa vara mig till ett vittnesboerd daerom att det aer jag som har graevt denna brunn.>> ^31Daerav kallades det staellet Beer-Seba, eftersom de baada daer gingo eden. ^32Naer de saa hade slutit foerbund vid Beer-Seba, stodo Abimelek och hans haerhoevitsman Pikol upp och vaende tillbaka till filisteernas land. ^33Och Abraham planterade en tamarisk vid Beer-Seba och aakallade daer HERRENS, den evige Gudens, namn. ^34Och Abraham bodde i filisteernas land en laang tid. likhet med varandra. __________________________________________________________________ Chapter 22 ^1En tid haerefter haende sig att Gud satte Abraham paa prov. Han sade till honom: >>Abraham!>> Han svarade: >>Haer aer jag.>> ^2Daa sade han: >>Tag din son Isak, din ende son, som du har kaer, och gaa bort till Moria land, och offra honom daer saasom braennoffer, paa ett berg som jag skall saega dig.>> ^3Bittida foeljande morgon lastade Abraham sin aasna och tog med sig tvaa sina tjaenare och sin son Isak; och sedan han hade huggit soender ved till braennoffer, broet han upp och begav sig paa vaeg till den plats som Gud hade sagt honom. ^4Naer nu Abraham paa tredje dagen lyfte upp sina oegon och fick se platsen paa avstaand, ^5sade han till sina tjaenare: >>Stannen I haer med aasnan; jag och gossen vilja gaa ditbort. Naer vi hava tillbett, skola vi komma tillbaka till eder.>> ^6Och Abraham tog veden till braennoffret och lade den paa sin son Isak, men sjaelv tog han elden och kniven, och de gingo saa baada tillsammans. ^7Daa talade Isak till sin fader Abraham och sade: >>Min fader!>> Han svarade: >>Vad vill du, min son?>> Han sade: >>Se, haer aer elden och veden, men var aer faaret till braennoffret?>> ^8Abraham svarade: >>Gud utser nog aat sig faaret till braennoffret, min son.>> Saa gingo de baada tillsammans. ^9Naer de nu hade kommit till den plats som Gud hade sagt Abraham, byggde han daer ett altare och lade veden daerpaa, sedan band han sin son Isak och lade honom paa altaret ovanpaa veden. ^10Och Abraham raeckte ut sin hand och tog kniven foer att slakta sin son. ^11Daa ropade HERRENS aengel till honom fraan himmelen och sade: >>Abraham! Abraham!>> Han svarade: >>Haer aer jag.>> ^12Daa sade han: >>Laat icke din hand komma vid gossen, och goer honom intet; ty nu vet jag att du fruktar Gud, nu daa du icke har undanhaallit mig din ende son.>> ^13Naer daa Abraham lyfte upp sina oegon, fick han bakom sig se en vaedur, som hade fastnat med sina horn i ett snaar; och Abraham gick dit och tog vaeduren och offrade den till braennoffer i sin sons staelle. ^14Och Abraham gav den platsen namnet HERREN utser; nu foer tiden heter den Berget daer HERREN laater se sig. ^15Och HERRENS aengel ropade foer andra gaangen till Abraham fraan himmelen ^16och sade: >>Jag svaer vid mig sjaelv, saeger HERREN: Eftersom du har gjort detta och icke undanhaallit mig din ende son ^17daerfoer skall jag rikligen vaelsigna dig och goera din saed talrik saasom stjaernorna paa himmelen och saasom sanden paa havets strand; och din saed skall intaga sina fienders portar. ^18Och i din saed skola alla folk paa jorden vaelsigna sig, daerfoer att du lyssnade till mina ord.>> ^19Sedan vaende Abraham tillbaka till sina tjaenare; och de stodo upp och gingo tillsammans till Beer-Seba. Och Abraham bodde i Beer-Seba. ^20En tid haerefter blev saa beraettat foer Abraham: >>Se, Milka har ock foett barn aat din broder Nahor.>> ^21Barnen voro Us, hans foerstfoedde, och Bus, dennes broder, och Kemuel, Arams fader, ^22vidare Kesed, Haso, Pildas, Jidlaf och Betuel. ^23Men Betuel foedde Rebecka. Dessa aatta foeddes av Milka aat Nahor, Abrahams broder. ^24Och hans bihustru, som hette Reuma, foedde ock barn, naemligen Teba, Gaham, Tahas och Maaka. __________________________________________________________________ Chapter 23 ^1Och Sara blev ett hundra tjugusju aar gammal; saa gammal blev Sara. ^2Och Sara dog i Kirjat-Arba, det aer Hebron, i Kanaans land. Och Abraham kom och hoell doedsklagan efter Sara och begraet henne. ^3Daerefter stod Abraham upp och gick bort ifraan den doeda och talade saa till Hets barn: ^4>>Jag aer en fraemling och gaest hos eder. Laaten mig nu faa en egen grav hos eder, saa att jag kan foera min doeda dit och begrava henne.>> ^5Daa svarade Hets barn Abraham och sade till honom: ^6>>Hoer oss, herre. Du aer en Guds hoevding bland oss; begrav din doeda i den foernaemligaste av vaara gravar. Ingen av oss skall vaegra att giva dig sin grav till att daer begrava din doeda.>> ^7Men Abraham stod upp och bugade sig foer landets folk, Hets barn; ^8och han talade med dem och sade: >>Om I tillstaedjen att jag foer ut min doeda och begraver henne, saa hoeren mig och laeggen eder ut foer mig hos Efron, Sohars son, ^9saa att han giver mig den grotta i Makpela, som tillhoer honom, och som ligger vid aendan av hans aaker. Mot full betalning i eder krets maa han giva mig den till egen grav.>> ^10Men Efron satt daer bland Hets barn. Och Efron, hetiten, svarade Abraham i naervaro av Hets barn, alla som bodde inom hans stadsport; han sade: ^11>>Icke saa, min herre. Hoer mig: Jag skaenker dig aakern; grottan som finnes daer skaenker jag dig ock; jag skaenker dig den infoer mina landsmaens oegon; begrav daer din doeda.>> ^12Men Abraham bugade sig foer landets folk; ^13och han talade till Efron i naervaro av landets folk och sade: >>Vaerdes dock hoera mig. Jag vill betala aakerns vaerde; tag emot det av mig, och laat mig daer begrava min doeda.>> ^14Daa svarade Efron Abraham och sade till honom: ^15>>Min herre, hoer mig. Ett jordstycke till ett vaerde av fyra hundra siklar silver, vad betyder det mellan mig och dig? Begrav du din doeda.>> ^16Och Abraham foerstod Efron och vaegde upp aat honom den summa som Efron hade uppgivit i naervaro av Hets barn, fyra hundra siklar silver, saadant silver som var gaangbart i handel. ^17Saa skedde det att Efrons aaker i Makpela, gent emot Mamre, sjaelva aakern med grottan som fanns daer och alla traed paa aakern, saa laangt dess omraade straeckte sig runt omkring, blev oeverlaaten aat Abraham till egendom ^18infoer Hets barns oegon, infoer alla som bodde inom hans stadsport. ^19Daerefter begrov Abraham sin hustru Sara i grottan paa aakern i Makpela, gent emot Mamre, det aer Hebron, i Kanaans land. ^20AAkern med grottan som fanns daer blev saa av Hets barn oeverlaaten aat Abraham till egen grav. __________________________________________________________________ Chapter 24 ^1Abraham var nu gammal och kommen till hoeg aalder, och HERREN hade vaelsignat Abraham i alla stycken. ^2Daa sade han till sin aeldste hustjaenare, den som foerestod all hans egendom: >>Laegg din hand under min laend; ^3jag vill av dig taga en ed vid HERREN, himmelens Gud och jordens Gud, att du icke till hustru aat min son skall taga en dotter till naagon av kananeerna bland vilka jag bor, ^4utan att du skall gaa till mitt eget land och till min slaekt och daer taga hustru aat min son Isak.>> ^5Tjaenaren sade till honom: >>Men om saa haender, att kvinnan icke vill foelja mig hit till landet, maaste jag daa foera din son tillbaka till det land som du har kommit ifraan?>> ^6Abraham svarade honom: >>Tag dig till vara foer att foera min son dit tillbaka. ^7HERREN, himmelens Gud, som har foert mig bort ifraan min faders hus och ifraan mitt faedernesland, han som har talat till mig och svurit och sagt: 'AAt din saed skall jag giva detta land', han skall saenda sin aengel framfoer dig, saa att du daerifraan skall kunna faa en hustru aat min son. ^8Men om kvinnan icke vill foelja dig, saa aer du fri ifraan denna din ed till mig. Allenast maa du icke foera min son dit tillbaka.>> ^9Daa lade tjaenaren sin hand under sin herre Abrahams laend och lovade honom detta med ed. ^10Och tjaenaren tog tio av sin herres kameler och drog aastad med allahanda dyrbara gaavor fraan sin herre; han stod upp och drog aastad till Nahors stad i Aram-Naharaim. ^11Daer laet han kamelerna laegra sig utanfoer staden, vid en vattenbrunn; och det led mot aftonen, den tid daa kvinnorna plaegade komma ut foer att haemta vatten. ^12Och han sade: >>HERRE, min herre Abrahams Gud, laat mig i dag faa ett lyckosamt moete, och goer naad med min herre Abraham. ^13Se, jag staar haer vid vattenkaellan, och stadsbornas doettrar komma hitut foer att haemta vatten. ^14Om jag nu saeger till en flicka: 'Haall hit din kruka, och laat mig faa dricka' och hon daa svarar: 'Drick; dina kameler vill jag ock vattna', maa hon daa vara den som du har utsett aat din tjaenare Isak, saa skall jag daerav veta att du har gjort naad med min herre.>> ^15Och se, innan han hade slutat att tala, kom Rebecka ditut, en dotter till Betuel, som var son till Milka, Abrahams broder Nahors hustru; och hon bar sin kruka paa axeln. ^16Och flickan var mycket fager att skaada, en jungfru som ingen man hade kaent. Hon gick nu ned till kaellan och fyllde sin kruka och steg saa upp igen. ^17Daa skyndade tjaenaren emot henne och sade: >>Laat mig faa dricka litet vatten ur din kruka.>> ^18Hon svarade: >>Drick, min herre>> och lyfte strax ned krukan paa sin hand och gav honom att dricka. ^19Och sedan hon hade givit honom att dricka, sade hon: >>Jag vill ock oesa upp vatten aat dina kameler, till dess att de alla hava faatt dricka.>> ^20Och hon toemde strax sin kruka i vattenhon och skyndade aater till brunnen foer att haemta vatten och oeste saa upp aat alla hans kameler. ^21Men mannen saag paa henne under tystnad och undrade om HERREN hade gjort hans resa lyckosam eller icke. ^22Och naer alla kamelerna hade druckit, tog mannen fram en naesring av guld, en halv sikel i vikt, och tvaa armband av guld, tio siklar i vikt, ^23och fraagade: >>Vems dotter aer du? Saeg mig det. Och saeg mig om vi kunna faa natthaerbaerge i din faders hus?>> ^24Hon svarade honom: >>Jag aer dotter till Betuel, Milkas son, som av henne foeddes aat Nahor.>> ^25Och hon sade ytterligare till honom: >>Vi hava rikligt med baade halm och foder; natthaerbaerge kan du ock faa.>> ^26Daa boejde mannen sig ned och tillbad HERREN ^27och sade: >>Lovad vare HERREN, min herre Abrahams Gud, som icke har tagit sin naad och trofasthet ifraan min herre! Mig har HERREN ledsagat paa vaegen, hem till min herres fraender.>> ^28Och flickan skyndade aastad och beraettade allt detta i sin moders hus. ^29Men Rebecka hade en broder som hette Laban. Och Laban skyndade aastad till mannen daerute vid kaellan. ^30Naer han naemligen saag naesringen och armbanden som hans syster bar, och naer han hoerde huru hans syster Rebecka beraettade: 'Saa och saa talade mannen till mig', daa begav han sig ut till mannen, daer denne stod hos kamelerna vid kaellan. ^31Och han sade: >>Kom in, du HERRENS vaelsignade; varfoer staar du haerute? Jag har berett plats i huset, och rum finnes foer kamelerna.>> ^32Saa kom daa mannen in i huset; och man lastade av kamelerna, och tog fram halm och foder aat kamelerna, och vatten till att tvaa hans och hans foeljeslagares foetter. ^33Och man satte fram mat foer honom; men han sade: >>Jag vill icke aeta, foerraen jag har framfoert mitt aerende.>> Laban svarade: >>Saa tala daa.>> ^34Daa sade han: >>Jag aer Abrahams tjaenare. ^35Och HERREN har rikligen vaelsignat min herre, saa att han har blivit en maektig man; han har givit honom faar och faekreatur, silver och guld, tjaenare och tjaenarinnor, kameler och aasnor. ^36Och Sara, min herres hustru, har foett aat min herre en son paa sin aalderdom, och aat denne har han givit allt vad han aeger. ^37Och min herre har tagit en ed av mig och sagt: 'Till hustru aat min son skall du icke taga en dotter till naagon av kananeerna i vilkas land jag bor, ^38utan du skall gaa till min faders hus och till min slaekt och daer taga hustru aat min son.' ^39Daa sade jag till min herre: 'Men om nu kvinnan icke vill foelja med mig?' ^40Han svarade mig: 'HERREN, infoer vilken jag har vandrat, skall saenda sin aengel med dig och goera din resa lyckosam, saa att du aat min son faar en hustru av min slaekt och av min faders hus; ^41i saadant fall skall du vara loest fraan din ed till mig, naer du har kommit till min slaekt. Ocksaa om de icke giva henne aat dig, skall du vara fri ifraan eden till mig.' ^42Saa kom jag i dag till kaellan, och jag sade: HERRE, min herre Abrahams Gud, om du vill laata den resa paa vilken jag aer stadd bliva lyckosam, ^43maa det daa ske, naer jag nu staar haer vid vattenkaellan, att om en ung kvinna kommer ut foer att haemta vatten och jag saeger till henne: 'Laat mig faa dricka litet vatten ur din kruka' ^44och hon daa svarar mig: 'Drick du; aat dina kameler vill jag ock oesa upp vatten' -- maa hon daa vara den kvinna som HERREN har utsett aat min herres son. ^45Och innan jag hade slutat att saa tala foer mig sjaelv, se, daa kom Rebecka ut med sin kruka paa axeln och gick ned till kaellan foer att haemta vatten. Daa sade jag till henne: 'Laat mig faa dricka.' ^46Och strax lyfte hon ned sin kruka fraan axeln och sade: 'Drick; dina kameler vill jag ock vattna.' Saa drack jag, och hon vattnade ocksaa kamelerna. ^47Och jag fraagade henne och sade: 'Vems dotter aer du?' Hon svarade: 'Jag aer dotter till Betuel, Nahors son, som foeddes aat honom av Milka.' Daa satte jag ringen i hennes naesa och armbanden paa hennes armar. ^48Och jag boejde mig ned och tillbad HERREN och lovade HERREN, min herre Abrahams Gud, som hade ledsagat mig paa den raetta vaegen, saa att jag aat hans son skulle faa min herres fraendes dotter. ^49Om I nu viljen visa min herre kaerlek och trofasthet, saa saegen mig det; varom icke, saa saegen mig ock det, foer att jag daa maa vaenda mig aat annat haall, till hoeger eller till vaenster.>> ^50Daa svarade Laban och Betuel och sade: >>Fraan HERREN har detta utgaatt; vi kunna i den saken intet saega till dig, varken ont eller gott. ^51Se, daer staar Rebecka infoer dig, tag henne och drag aastad; maa hon bliva hustru aat din herres son, saasom HERREN har sagt.>> ^52Naer Abrahams tjaenare hoerde deras ord, foell han ned paa jorden och tillbad HERREN. ^53Sedan tog tjaenaren fram smycken av silver och guld, saa ock klaeder, och gav detta aat Rebecka. Jaemvael aat hennes broder och hennes moder gav han dyrbara skaenker. ^54Och de aato och drucko, han och hans foeljeslagare, och stannade sedan daer oever natten. Men om morgonen, naer de hade staatt upp, sade han: >>Laaten mig nu fara till min herre.>> ^55Daa sade hennes broder och hennes moder: >>Laat flickan stanna hos oss naagra dagar, tio eller saa; sedan maa du fara.>> ^56Men han svarade dem: >>Uppehaallen mig icke, eftersom HERREN har gjort min resa lyckosam. Laaten mig fara; jag vill resa hem till min herre.>> ^57Daa sade de: >>Vi vilja kalla hit flickan och fraaga henne sjaelv.>> ^58Och de kallade Rebecka till sig och sade till henne: >>Vill du resa med denne man?>> Hon svarade: >>Ja.>> ^59Daa bestaemde de att deras syster Rebecka jaemte sin amma skulle fara med Abrahams tjaenare och dennes maen. ^60Och de vaelsignade Rebecka och sade till henne: >>Av dig, du vaar syster, komme tusen gaanger tio tusen, och maa dina avkomlingar intaga sina fienders portar.>> ^61Och Rebecka och hennes taernor stodo upp och satte sig paa kamelerna och foeljde med mannen; saa tog tjaenaren Rebecka med sig och for sin vaeg. ^62Men Isak var paa vaeg hem fraan Beer-Lahai-Roi, ty han bodde i Sydlandet. ^63Och mot aftonen hade Isak gaatt ut paa faeltet i sorgsna tankar. Naer han daa lyfte upp sina oegon, fick han se kameler komma. ^64Daa nu ocksaa Rebecka lyfte upp sina oegon och fick se Isak, steg hon med hast ned fraan kamelen; ^65och hon fraagade tjaenaren: >>Vem aer den mannen som kommer emot oss daer paa faeltet?>> Tjaenaren svarade: >>Det aer min herre.>> Daa tog hon sin sloeja och hoeljde sig i den. ^66Och tjaenaren foertaeljde foer Isak huru han hade utraettat allt. ^67Och Isak foerde henne in i sin moder Saras taelt; och han tog Rebecka till sig, och hon blev hans hustru, och han hade henne kaer. Saa blev Isak troestad i sorgen efter sin moder. __________________________________________________________________ Chapter 25 ^1Och Abraham tog sig aennu en hustru, och hon hette Ketura. ^2Hon foedde aat honom Simran, Joksan, Medan, Midjan, Jisbak och Sua. ^3Och Joksan foedde Saba och Dedan, och Dedans soener voro assureerna, letuseerna och leummeerna. ^4Och Midjans soener voro Efa, Efer, Hanok, Abida och Eldaa. Alla dessa voro Keturas soener. ^5Och Abraham gav allt vad han aegde aat Isak. ^6Men aat soenerna till sina bihustrur gav Abraham skaenker och skilde dem, medan han sjaelv aennu levde, fraan sin son Isak och laet dem draga oesterut, bort till Oesterlandet. ^7Och detta aer antalet av Abrahams levnadsaar: ett hundra sjuttiofem aar; ^8daerefter gav Abraham upp andan och dog i en god aalder, gammal och maett paa livet, och blev samlad till sina faeder. ^9Och hans soener Isak och Ismael begrovo honom i grottan i Makpela, paa hetiten Efrons, Sohars sons, aaker gent emot Mamre, ^10den aaker som Abraham hade koept av Hets barn; daer blev Abraham begraven, saavael som hans hustru Sara. ^11Och efter Abrahams doed vaelsignade Gud hans son Isak. Och Isak bodde vid Beer-Lahai-Roi. ^12Och detta aer beraettelsen om Ismaels slaekt, Abrahams sons, som foeddes aat Abraham av Hagar, Saras egyptiska tjaenstekvinna. ^13Dessa aero namnen paa Ismaels soener, med deras namn, efter deras aettfoeljd: Nebajot, Ismaels foerstfoedde, vidare Kedar, Adbeel, Mibsam, ^14Misma, Duma och Massa, ^15Hadad och Tema, Jetur, Nafis och Kedma. ^16Dessa voro Ismaels soener och dessa deras namn, i deras byar och taeltlaeger, tolv hoevdingar efter deras stammar. ^17Och detta aer antalet av Ismaels levnadsaar: ett hundra trettiosju aar; daerefter gav han upp andan och dog och blev samlad till sina faeder. ^18Och de hade sina boningsplatser fraan Havila aenda till Sur, som ligger gent emot Egypten, fram emot Assyrien. Han kom i strid med alla sina broeder. ^19Och detta aer beraettelsen om Isaks, Abrahams sons, slaekt. Abraham foedde Isak; ^20och Isak var fyrtio aar gammal, naer han till hustru aat sig tog Rebecka, som var dotter till arameen Betuel fraan Paddan-Aram och syster till arameen Laban. ^21Och Isak bad till HERREN foer sin hustru Rebecka, ty hon var ofruktsam; och HERREN boenhoerde honom, saa att hans hustru Rebecka blev havande. ^22Men barnen stoette varandra i hennes liv; daa sade hon: >>Om det skulle gaa saa, varfoer skulle jag daa vara till?>> Och hon gick bort foer att fraaga HERREN. ^23Och HERREN svarade henne: >>Tvaa folk finnas i ditt liv, tvaa folkstammar skola ur ditt skoete soendras fraan varandra; den ena stammen skall vara den andra oevermaektig, och den aeldre skall tjaena den yngre.>> ^24Naer sedan tiden var inne att hon skulle foeda, se, daa funnos tvillingar i hennes liv. ^25Den som foerst kom fram var roedlaett och oever hela kroppen saasom en haarmantel; och de gaavo honom namnet Esau. ^26Daerefter kom hans broder fram, och denne hoell med sin hand i Esaus hael; och han fick namnet Jakob. Men Isak var sextio aar gammal, naer de foeddes. ^27Och barnen vaexte upp, och Esau blev en skicklig jaegare, som hoell sig ute paa marken; Jakob aater blev en fromsint man, som bodde i taelt. ^28Och Isak hade Esau kaerast, ty han hade smak foer villebraad; men Rebecka hade Jakob kaerast. ^29En gaang, daa Jakob hoell paa att koka naagot till soppa, kom Esau hem fraan marken, uppgiven av hunger. ^30Och Esau sade till Jakob: >>Laat mig faa till livs av det roeda, det roeda du har daer; ty jag aer uppgiven av hunger.>> Daerav fick han namnet Edom. ^31Men Jakob sade: >>Saelj daa nu aat mig din foerstfoedsloraett.>> ^32Esau svarade: >>Jag aer ju doeden naera; vartill gagnar mig daa min foerstfoedsloraett?>> ^33Jakob sade: >>Saa giv mig nu din ed daerpaa.>> Och han gav honom sin ed och saalde saa sin foerstfoedsloraett till Jakob. ^34Men Jakob gav Esau broed och linssoppa; och han aat och drack och stod sedan upp och gick sin vaeg. Saa ringa aktade Esau sin foerstfoedsloraett. __________________________________________________________________ Chapter 26 ^1Men en hungersnoed uppstod i landet, en ny hungersnoed, efter den som hade varit foerut, i Abrahams tid. Daa begav sig Isak till Abimelek, filisteernas konung, i Gerar. ^2Och HERREN uppenbarade sig foer honom och sade: >>Drag icke ned till Egypten; bo kvar i det land som jag skall saega dig. ^3Stanna saasom fraemling haer i landet; jag skall vara med dig och vaelsigna dig, ty aat dig och din saed skall jag giva alla dessa laender, och skall haalla den ed som jag har svurit din fader Abraham. ^4Jag skall goera din saed talrik saasom stjaernorna paa himmelen, och jag skall giva aat din saed alla dessa laender; och i din saed skola alla folk paa jorden vaelsigna sig, ^5daerfoer att Abraham har lyssnat till mina ord och haallit vad jag har bjudit honom haalla, mina bud, mina stadgar och mina lagar.>> ^6Saa stannade Isak kvar i Gerar. ^7Och naer maennen paa orten fraagade honom om hans hustru, sade han: >>Hon aer min syster.>> Han fruktade naemligen foer att saega att hon var hans hustru, ty han taenkte: >>Maennen haer paa orten kunde daa draepa mig foer Rebeckas skull, eftersom hon aer saa fager att skaada.>> ^8Men naer han hade varit daer en laengre tid, haende sig en gaang, daa Abimelek, filisteernas konung, blickade ut genom foenstret, att han fick se Isak kaerligt skaemta med sin hustru Rebecka. ^9Daa kallade Abimelek Isak till sig och sade: >>Hon aer ju din hustru; huru har du daa kunnat saega: 'Hon aer min syster'?>> Isak svarade honom: >>Jag fruktade att jag annars skulle bliva doedad foer hennes skull.>> ^10Daa sade Abimelek: >>Vad har du gjort mot oss! Huru laett kunde det icke hava skett att naagon av folket hade laegrat din hustru? Och saa hade du dragit skuld oever oss.>> ^11Sedan bjoed Abimelek allt folket och sade: >>Den som kommer vid denne man eller vid hans hustru, han skall straffas med doeden.>> ^12Och Isak saadde daer i landet och fick det aaret hundrafalt, ty HERREN vaelsignade honom. ^13Och han blev en maektig man; hans makt blev stoerre och stoerre, saa att han till slut var mycket maektig. ^14Han aegde saa maanga faar och faekreatur och saa maanga tjaenare, att filisteerna begynte avundas honom. ^15Och alla de brunnar som hans faders tjaenare hade graevt i hans fader Abrahams tid, dem hade filisteerna kastat igen och fyllt med grus. ^16Och Abimelek sade till Isak: >>Drag bort ifraan oss; ty du har blivit oss alltfoer maektig.>> ^17Daa drog Isak bort daerifraan och slog upp sitt laeger i Gerars dal och bodde daer. ^18Och Isak laet aater graeva ut de vattenbrunnar som hade blivit graevda i hans fader Abrahams tid, men som filisteerna efter Abrahams doed hade kastat igen; och han gav dem aater de namn som hans fader hade givit dem. ^19Och Isaks tjaenare graevde i dalen och funno daer en brunn med rinnande vatten. ^20Men herdarna i Gerar begynte tvista med Isaks herdar och sade: >>Vattnet aer vaart.>> Daa gav han den brunnen namnet Esek, eftersom de hade kivat med honom. ^21Daerefter graevde de en annan brunn, men om den kommo de ock i tvist; daa gav han den namnet Sitna. ^22Sedan begav han sig daerifraan till en annan plats och graevde aater en brunn; om den tvistade de icke. Daerfoer gav han denna namnet Rehobot, i det han sade: >>Nu har ju HERREN givit oss utrymme, saa att vi kunna foeroeka oss i landet.>> ^23Sedan drog han daerifraan upp till Beer-Seba. ^24Och HERREN uppenbarade sig foer honom den natten och sade: >>Jag aer Abrahams, din faders, Gud. Frukta icke, ty jag aer med dig, och jag skall vaelsigna dig och goera din saed talrik, foer min tjaenare Abrahams skull.>> ^25Daa byggde han daer ett altare och aakallade HERRENS namn och slog daer upp sitt taelt. Och Isaks tjaenare graevde daer en brunn. ^26Och Abimelek begav sig till honom fraan Gerar med Ahussat, sin vaen, och Pikol, sin haerhoevitsman. ^27Men Isak sade till dem: >>Varfoer kommen I till mig, I som haten mig och haven drivit mig ifraan eder?>> ^28De svarade: >>Vi hava tydligt sett att HERREN aer med dig; daerfoer taenkte vi: 'Laat oss giva varandra en ed, vi och du, saa att vi sluta ett foerbund med dig, ^29att du icke skall goera oss naagot ont, likasom vi aa vaar sida icke hava kommit vid dig, och likasom vi icke hava gjort dig annat aen gott och hava laatit dig fara i frid.' Du aer nu HERRENS vaelsignade.>> ^30Daa gjorde han ett gaestabud foer dem, och de aato och drucko. ^31Bittida foeljande morgon svuro de varandra eden; sedan laet Isak dem gaa, och de foro ifraan honom i frid. ^32Samma dag kommo Isaks tjaenare och beraettade foer honom om den brunn som de hade graevt och sade till honom: >>Vi hava funnit vatten.>> ^33Och han kallade den Sibea. Daerav heter staden Beer-Seba aennu i dag. ^34Naer Esau var fyrtio aar gammal, tog han till hustrur Judit, dotter till hetiten Beeri, och Basemat, dotter till hetiten Elon. ^35Men dessa blevo en hjaertesorg foer Isak och Rebecka. __________________________________________________________________ Chapter 27 ^1Naer Isak hade blivit gammal och hans oegon voro skumma, saa att han icke kunde se, kallade han till sig Esau, sin aeldste son, och sade till honom: >>Min son!>> Han svarade honom: >>Vad vill du?>> ^2Daa sade han: >>Se, jag aer gammal och vet icke naer jag skall doe. ^3Saa tag nu dina jaktredskap, ditt koger och din baage, och gaa ut i marken och jaga villebraad aat mig; ^4red sedan till aat mig en smaklig raett, en saadan som jag tycker om, och baer in den till mig till att aeta, paa det att min sjael maa vaelsigna dig, foerraen jag doer.>> ^5Men Rebecka hoerde huru Isak talade till sin son Esau. Och medan Esau gick ut i marken foer att jaga villebraad till att foera hem, ^6sade Rebecka till sin son Jakob: >>Se, jag har hoert din fader tala saa till din broder Esau: ^7'Haemta mig villebraad och red till aat mig en smaklig raett, paa det att jag maa aeta och sedan vaelsigna dig infoer HERREN, foerraen jag doer.' ^8Saa hoer nu vad jag saeger, min son, och goer vad jag bjuder dig. ^9Gaa bort till hjorden och haemta mig daerifraan tvaa goda killingar, saa vill jag av dem tillreda en smaklig raett aat din fader, en saadan som han tycker om. ^10Och du skall baera in den till din fader till att aeta, paa det att han maa vaelsigna dig, foerraen han doer.>> ^11Men Jakob sade till sin moder Rebecka: >>Min broder Esau aer ju luden, och jag aer slaet. ^12Kanhaenda tager min fader paa mig, och jag bliver daa av honom haallen foer en bespottare och skaffar mig foerbannelse i staellet foer vaelsignelse.>> ^13Daa sade hans moder till honom: >>Den foerbannelsen komme oever mig, min son; hoer nu allenast vad jag saeger, och gaa och haemta dem aat mig.>> ^14Daa gick han och haemtade dem och bar dem till sin moder; och hans moder tillredde en smaklig raett, en saadan som hans fader tyckte om. ^15Och Rebecka tog Esaus, sin aeldre sons, hoegtidsklaeder, som hon hade hos sig i huset, och satte dem paa Jakob, sin yngre son. ^16Och med skinnen av killingarna beklaedde hon hans haender och den slaeta delen av hans hals. ^17Sedan laemnade hon aat sin son Jakob den smakliga raetten och broedet som hon hade tillrett. ^18Och han gick in till sin fader och sade: >>Min fader!>> Han svarade: >>Vad vill du? Vem aer du, min son?>> ^19Daa sade Jakob till sin fader: >>Jag aer Esau, din foerstfoedde. Jag har gjort saasom du tillsade mig; saett dig upp och aet av mitt villebraad, paa det att din sjael maa vaelsigna mig.>> ^20Men Isak sade till sin son: >>Huru har du saa snart kunnat finna naagot, min son?>> Han svarade: >>HERREN, din Gud, skickade det i min vaeg.>> ^21Daa sade Isak till Jakob: >>Kom hit, min son, och laat mig taga paa dig och kaenna om du aer min son Esau eller icke.>> ^22Och Jakob gick fram till sin fader Isak; och naer denne hade tagit paa honom, sade han: >>Roesten aer Jakobs roest, men haenderna aero Esaus haender.>> ^23Och han kaende icke igen honom, ty hans haender voro ludna saasom hans broder Esaus haender; och han vaelsignade honom. ^24Men han fraagade: >>Aer du verkligen min son Esau?>> Han svarade: >>Ja.>> ^25Daa sade han: >>Baer hit maten aat mig och laat mig aeta av min sons villebraad, paa det att min sjael maa vaelsigna dig.>> Och han bar fram den till honom, och han aat; och han raeckte honom vin, och han drack. ^26Daerefter sade hans fader Isak till honom: >>Kom hit och kyss mig, min son.>> ^27Naer han daa gick fram och kysste honom, kaende han lukten av hans klaeder och vaelsignade honom; han sade: >>Se, av min son utgaar doft, lik doften av en mark, som HERREN har vaelsignat. ^28Saa give dig Gud av himmelens dagg och av jordens fetma och saed och vin i rikligt maatt. ^29Folk tjaene dig, och folkslag falle ned foer dig. Bliv en herre oever dina broeder, och maa din moders soener falla ned foer dig. Foerbannad vare den som foerbannar dig, och vaelsignad vare den som vaelsignar dig!>> ^30Men naer Isak hade givit Jakob sin vaelsignelse och Jakob just hade gaatt ut fraan sin fader Isak, kom hans broder Esau hem fraan jakten. ^31Daerefter tillredde ocksaa han en smaklig raett och bar in den till sin fader och sade till sin fader: >>Maa min fader staa upp och aeta av sin sons villebraad, paa det att din sjael maa vaelsigna mig.>> ^32Hans fader Isak fraagade honom: >>Vem aer du?>> Han svarade: >>Jag aer Esau, din foerstfoedde son.>> ^33Daa blev Isak oevermaattan haepen och sade: >>Vem var daa den jaegaren som bar in till mig sitt villebraad, saa att jag aat av allt, foerraen du kom, och sedan vaelsignade honom? Vaelsignad skall han ock foerbliva.>> ^34Naer Esau hoerde sin faders ord, brast han ut i hoegljudd och bitter klagan och sade till sin fader: >>Vaelsigna ocksaa mig, min fader.>> ^35Men han svarade: >>Din broder har kommit med svek och tagit din vaelsignelse.>> ^36Daa sade han: >>Han heter ju Jakob, och han har nu ocksaa tvaa gaanger bedragit mig. Min foerstfoedsloraett har han tagit, och se, nu har han ock tagit min vaelsignelse.>> Och han fraagade: >>Har du daa ingen vaelsignelse kvar foer mig?>> ^37Isak svarade och sade till Esau: >>Se, jag har satt honom till en herre oever dig, och alla hans broeder har jag givit honom till tjaenare, och med saed och vin har jag begaavat honom; vad skall jag daa nu goera foer dig, min son?>> ^38Esau sade till sin fader: >>Har du daa allenast den enda vaelsignelsen, min fader? Vaelsigna ocksaa mig, min fader.>> Och Esau brast ut i graat. ^39Daa svarade hans fader Isak och sade till honom: >>Se, fjaerran ifraan jordens fetma skall din boning vara och utan dagg fraan himmelen ovanefter. ^40Av ditt svaerd skall du leva, och du skall tjaena din broder. Men det skall ske, naer du samlar din kraft, att du river hans ok fraan din hals.>> ^41Och Esau blev haetsk mot Jakob foer den vaelsignelses skull som hans fader hade givit honom. Och Esau sade vid sig sjaelv: >>Snart skola de dagar komma, daa vi faa soerja vaar fader; daa skall jag draepa min broder Jakob.>> ^42Naer man nu beraettade foer Rebecka vad hennes aeldre son Esau hade sagt, saende hon och laet kalla till sig sin yngre son Jakob och sade till honom: >>Se, din broder Esau vill haemnas paa dig och draepa dig. ^43Saa hoer nu vad jag saeger, min son: staa upp och fly till min broder Laban i Haran, ^44och stanna naagon tid hos honom, till dess din broders foerbittring har upphoert, ^45ja, till dess din broders vrede mot dig har upphoert och han foergaeter vad du har gjort mot honom. Daa skall jag saenda aastad och haemta dig daerifraan. Varfoer skall jag mista eder baada paa samma gaang?>> ^46Och Rebecka sade till Isak: >>Jag aer led vid livet foer Hets doettrars skull. Om Jakob tager hustru bland Hets doettrar, en saadan som dessa, naagon bland landets doettrar, varfoer skulle jag daa leva?>> __________________________________________________________________ Chapter 28 ^1Daa kallade Isak till sig Jakob och vaelsignade honom; och han bjoed honom och sade till honom: >>Tag dig icke till hustru naagon av Kanaans doettrar, ^2utan staa upp och begiv dig till Paddan-Aram, till Betuels, din morfaders, hus, och tag dig en hustru daerifraan, naagon av Labans, din morbroders, doettrar. ^3Och maa Gud den Allsmaektige vaelsigna dig och goera dig fruktsam och foeroeka dig, saa att skaror av folk komma av dig; ^4maa han giva aat dig Abrahams vaelsignelse, aat dig och din saed med dig, saa att du faar taga i besittning det land som Gud har givit aat Abraham, och daer du nu bor saasom fraemling.>> ^5Saa saende Isak aastad Jakob, och denne begav sig till Paddan-Aram, till arameen Laban, Betuels son, som var broder till Rebecka, Jakobs och Esaus moder. ^6Naer nu Esau saag att Isak hade vaelsignat Jakob och saent honom till Paddan-Aram foer att daerifraan taga sig hustru -- ty han hade vaelsignat honom och bjudit honom och sagt: >>Du skall icke taga till hustru naagon av Kanaans doettrar>> -- ^7och naer han saag att Jakob hade lytt sin fader och moder och begivit sig till Paddan-Aram, ^8daa maerkte Esau att Kanaans doettrar misshagade hans fader Isak; ^9och Esau gick bort till Ismael och tog Mahalat, Abrahams son Ismaels dotter, Nebajots syster, till hustru aat sig, utoever de hustrur han foerut hade. ^10Men Jakob begav sig fraan Beer-Seba paa vaeg till Haran. ^11Och han kom daa till den heliga platsen och stannade daer oever natten, ty solen hade gaatt ned; och han tog en av stenarna paa platsen foer att hava den till huvudgaerd och lade sig att sova daer. ^12Daa hade han en droem. Han saag en stege vara rest paa jorden, och dess oevre aende raeckte upp till himmelen, och Guds aenglar stego upp och ned paa den. ^13Och se, HERREN stod framfoer honom och sade: >>Jag aer HERREN, Abrahams, din faders, Gud och Isaks Gud. Det land daer du ligger skall jag giva aat dig och din saed. ^14Och din saed skall bliva saasom stoftet paa jorden, och du skall utbreda dig aat vaester och oester och norr och soeder, och alla slaekter paa jorden skola varda vaelsignade i dig och i din saed. ^15Och se, jag aer med dig och skall bevara dig, varthelst du gaar, och jag skall foera dig tillbaka till detta land; ty jag skall icke oevergiva dig, till dess jag har gjort vad jag har lovat dig.>> ^16Naer Jakob vaknade upp ur soemnen sade han: >>HERREN aer sannerligen paa denna plats, och jag visste det icke!>> ^17Och han betogs av fruktan och sade: >>Detta maaste vara en helig plats, haer bor foervisso Gud, och haer aer himmelens port.>> ^18Och bittida om morgonen stod Jakob upp och tog stenen som han hade haft till huvudgaerd och reste den till en stod och goet olja daerovanpaa. ^19Och han gav den platsen namnet Betel; foerut hade staden hetat Lus. ^20Och Jakob gjorde ett loefte och sade: >>Om Gud aer med mig och bevarar mig under den resa som jag nu aer stadd paa och giver mig broed till att aeta och klaeder till att klaeda mig med, ^21saa att jag kommer i frid tillbaka till min faders hus, daa skall HERREN vara min Gud; ^22och denna sten som jag har rest till en stod skall bliva ett Guds hus, och av allt vad du giver mig skall jag giva dig tionde.>> __________________________________________________________________ Chapter 29 ^1Och Jakob begav sig aastad paa vaeg till Oesterlandet. ^2Daer fick han se en brunn paa faeltet, och vid den laago tre faarhjordar, ty ur denna brunn plaegade man vattna hjordarna. Och stenen som laag oever brunnens oeppning var stor; ^3daerfoer plaegade man laata alla hjordarna samlas dit och vaeltrade saa stenen fraan brunnens oeppning och vattnade faaren; sedan lade man stenen tillbaka paa sin plats oever brunnens oeppning. ^4Och Jakob sade till maennen: >>Mina broeder, varifraan aeren I?>> De svarade: >>Vi aero fraan Haran.>> ^5Daa sade han till dem: >>Kaennen I Laban, Nahors son?>> De svarade: >>Ja.>> ^6Han fraagade dem vidare: >>Staar det vael till med honom?>> De svarade: >>Ja; och se, daer kommer hans dotter Rakel med faaren.>> ^7Han sade: >>Det aer ju aennu full dag; aennu aer det icke tid att samla boskapen. Vattnen faaren, och foeren dem aater i bet.>> ^8Men de svarade: >>Vi kunna icke goera det, foerraen alla hjordarna hava blivit samlade och man har vaeltrat stenen fraan brunnens oeppning; daa vattna vi faaren.>> ^9Medan han aennu talade med dem, hade Rakel kommit dit med sin faders faar; ty hon plaegade vakta dem. ^10Naer Jakob fick se sin morbroder Labans dotter Rakel komma med Labans, hans morbroders, faar, gick han fram och vaeltrade stenen fraan brunnens oeppning och vattnade sin morbroder Labans faar. ^11Och Jakob kysste Rakel och brast ut i graat. ^12Och Jakob omtalade foer Rakel att han var hennes faders fraende, och att han var Rebeckas son; och hon skyndade aastad och omtalade det foer sin fader. ^13Daa nu Laban fick hoeras talas om sin systerson Jakob, skyndade han emot honom och tog honom i famn och kysste honom och foerde honom in i sitt hus; och han foertaeljde foer Laban allt som hade haent honom. ^14Och Laban sade till honom: >>Ja, du aer mitt koett och ben.>> Och han stannade hos honom en maanads tid. ^15Och Laban sade till Jakob: >>Du aer ju min fraende. Skulle du daa tjaena mig foer intet? Saeg mig vad du vill hava i loen?>> ^16Nu hade Laban tvaa doettrar; den aeldre hette Lea, och den yngre hette Rakel. ^17Och Leas oegon voro matta, men Rakel hade en skoen gestalt och var skoen att skaada. ^18Och Jakob hade fattat kaerlek till Rakel; daerfoer sade han: >>Jag vill tjaena dig i sju aar foer Rakel, din yngre dotter.>> ^19Laban svarade: >>Det aer baettre att jag giver henne aat dig, aen att jag skulle giva henne aat naagon annan; bliv kvar hos mig.>> ^20Saa tjaenade Jakob foer Rakel i sju aar, och det tycktes honom vara allenast naagra dagar; saa kaer hade han henne. ^21Daerefter sade Jakob till Laban: >>Giv mig min hustru, ty min tid aer nu foerlupen; laat mig gaa in till henne.>> ^22Daa bjoed Laban tillhopa allt folket paa orten och gjorde ett gaestabud. ^23Men naer aftonen kom, tog han sin dotter Lea och foerde henne till honom, och han gick in till henne. ^24Och Laban gav sin tjaenstekvinna Silpa aat sin dotter Lea till tjaenstekvinna. ^25Om morgonen fick Jakob se att det var Lea. Daa sade han till Laban: >>Vad har du gjort mot mig? Var det icke foer Rakel jag tjaenade hos dig? Varfoer har du saa bedragit mig?>> ^26Laban svarade: >>Det aer icke sed paa vaar ort att man giver bort den yngre foere den aeldre. ^27Laat nu dennas broellopsvecka gaa till aenda, saa vilja vi giva dig ocksaa den andra, mot det att du goer tjaenst hos mig i aennu ytterligare sju aar.>> ^28Och Jakob samtyckte haertill och laet hennes broellopsvecka gaa till aenda. Sedan gav han honom sin dotter Rakel till hustru. ^29Och Laban gav sin tjaenstekvinna Bilha aat sin dotter Rakel till tjaenstekvinna. ^30Saa gick han in ocksaa till Rakel, och han hade Rakel kaerare aen Lea. Sedan tjaenade han hos honom i aennu ytterligare sju aar. ^31Men daa HERREN saag att Lea var foersmaadd, gjorde han henne fruktsam, medan Rakel var ofruktsam. ^32Och Lea blev havande och foedde en son, och hon gav honom namnet Ruben, ty hon taenkte: >>HERREN har sett till mitt lidande; ja, nu skall min man hava mig kaer.>> ^33Och hon blev aater havande och foedde en son. Daa sade hon: >>HERREN har hoert att jag har varit foersmaadd, daerfoer har han givit mig ocksaa denne.>> Och hon gav honom namnet Simeon. ^34Och aater blev hon havande och foedde en son. Daa sade hon: >>Nu skall vael aendaa min man haalla sig till mig; jag har ju foett honom tre soener.>> Daerav fick denne namnet Levi. ^35AAter blev hon havande och foedde en son. Daa sade hon: >>Nu vill jag tacka HERREN.>> Daerfoer gav hon honom namnet Juda. Sedan upphoerde hon att foeda. haerledes. __________________________________________________________________ Chapter 30 ^1Daa nu Rakel saag att hon icke foedde barn aat Jakob, avundades hon sin syster och sade till Jakob: >>Skaffa mig barn, eljest doer jag.>> ^2Daa upptaendes Jakobs vrede mot Rakel, och han svarade: >>Haaller du daa mig foer Gud? Det aer ju han som foermenar dig livsfrukt.>> ^3Hon sade: >>Se, daer aer min tjaenarinna Bilha; gaa in till henne, foer att hon maa foeda barn i mitt skoete, saa att genom henne ocksaa jag faar avkomma.>> ^4Saa gav hon honom sin tjaenstekvinna Bilha till hustru, och Jakob gick in till henne. ^5Och Bilha blev havande och foedde aat Jakob en son. ^6Daa sade Rakel: >>Gud har skaffat raett aat mig; han har hoert min roest och givit mig en son.>> Daerfoer gav hon honom namnet Dan. ^7AAter blev Bilha, Rakels tjaenstekvinna, havande, och hon foedde aat Jakob en andre son. ^8Daa sade Rakel: >>Strider om Gud har jag stritt med min syster och har vunnit seger.>> Och hon gav honom namnet Naftali. ^9Daa Lea nu saag att hon hade upphoert att foeda, tog hon sin tjaenstekvinna Silpa och gav henne aat Jakob till hustru. ^10Och Silpa, Leas tjaenstekvinna, foedde aat Jakob en son. ^11Daa sade Lea: >>Till lycka!>> Och hon gav honom namnet Gad. ^12Och Silpa, Leas tjaenstekvinna, foedde aat Jakob en andre son. ^13Daa sade Lea: >>Till saellhet foer mig! Ja, jungfrur skola prisa mig saell.>> Och hon gav honom namnet Aser. ^14Men Ruben gick ut en gaang vid tiden foer veteskoerden och fann daa kaerleksaepplen paa marken och bar dem till sin moder Lea. Daa sade Rakel till Lea: >>Giv mig naagra av din sons kaerleksaepplen.>> ^15Men hon svarade henne: >>Aer det icke nog att du har tagit min man? Vill du ock taga min sons kaerleksaepplen?>> Rakel sade: >>Maa han daa i natt ligga hos dig, om jag faar din sons kaerleksaepplen.>> ^16Naer nu Jakob om aftonen kom hem fraan marken, gick Lea honom till moetes och sade: >>Till mig skall du gaa in; ty jag har givit min sons kaerleksaepplen saasom loen foer dig.>> Saa laag han hos henne den natten. ^17Och Gud hoerde Lea, saa att hon blev havande, och hon foedde aat Jakob en femte son. ^18Daa sade Lea: >>Gud har givit mig min loen, foer det att jag gav min tjaenstekvinna aat min man.>> Och hon gav honom namnet Isaskar. ^19AAter blev Lea havande, och hon foedde aat Jakob en sjaette son. ^20Daa sade Lea: >>Gud har givit mig en god gaava. Nu skall min man foerbliva boende hos mig, ty jag har foett honom sex soener.>> Och hon gav honom namnet Sebulon. ^21Daerefter foedde hon en dotter och gav henne namnet Dina. ^22Men Gud taenkte paa Rakel; Gud hoerde henne och gjorde henne fruktsam. ^23Hon blev havande och foedde en son. Daa sade hon: >>Gud har tagit bort min smaelek.>> ^24Och hon gav honom namnet Josef, i det hon sade: >>HERREN give mig aennu en son.>> ^25Daa nu Rakel hade foett Josef, sade Jakob till Laban: >>Laat mig fara; jag vill draga hem till min ort och till mitt land. ^26Giv mig mina hustrur och mina barn, som jag har tjaenat dig foer, och laat mig draga hem; du vet ju sjaelv huru jag har tjaenat dig.>> ^27Laban svarade honom: >>Laat mig finna naad foer dina oegon; jag vet genom hemliga tecken att HERREN foer din skull har vaelsignat mig.>> ^28Och han sade ytterligare: >>Bestaem vad du vill hava i loen av mig, saa skall jag giva dig det.>> ^29Han svarade honom: >>Du vet sjaelv huru jag har tjaenat dig, och vad det har blivit av din boskap under min vaard. ^30Ty helt litet var det som du hade, foerraen jag kom, men det har foeroekat sig och blivit mycket, ty HERREN har vaelsignat dig, varhelst jag har gaatt fram. Men naer skall jag nu ocksaa faa goera naagot foer mitt eget hus?>> ^31Han svarade: >>Vad skall jag giva dig?>> Och Jakob sade: >>Du skall icke alls giva mig naagot. Om du vill goera mot mig saasom jag nu saeger, saa skall jag fortfara att vara herde foer din hjord och vakta den. ^32Jag vill i dag gaa igenom hela din hjord och avskilja ur den alla spraeckliga och brokiga saavael som alla svarta djur bland faaren, saa ock vad som aer brokigt och spraeckligt bland getterna; saadant maa sedan bliva min loen. ^33Och naer du framdeles kommer foer att med egna oegon se vad som har blivit min loen, daa skall min raettfaerdighet vara mitt vittne; alla getter hos mig, som icke aero spraeckliga eller brokiga, och alla faar hos mig, som icke aero svarta, de skola raeknas saasom stulna.>> ^34Daa sade Laban: >>Vaelan, blive det saasom du har sagt.>> ^35Och samma dag avskilde han de strimmiga och brokiga bockarna och alla spraeckliga och brokiga getter -- alla djur som naagot vitt fanns paa -- och alla svarta djur bland faaren; och detta laemnade han i sina soeners vaard. ^36Och han laet ett avstaand av tre dagsresor vara mellan sig och Jakob. Och Jakob fick Labans oevriga hjord att vakta. ^37Men Jakob tog sig friska kaeppar av poppel, mandeltraed och loenn och skalade paa dem vita raender, i det han blottade det vita paa kaepparna. ^38Sedan lade han kaepparna, som han hade skalat, i raennorna eller vattenhoarna dit hjordarna kommo foer att dricka, saa att djuren hade dem framfoer sig; och de hade just sin parningstid, naer de nu kommo foer att dricka. ^39Och djuren parade sig vid kaepparna, och saa blev djurens avfoeda strimmig, spraecklig och brokig. ^40Daerefter avskilde Jakob lammen och ordnade djuren saa, att de vaende huvudena mot det som var strimmigt och mot allt som var svart i Labans hjord; saa skaffade han sig egna hjordar, som han icke laet komma ihop med Labans hjord. ^41Och saa ofta de kraftigare djuren skulle para sig, lade Jakob kaepparna framfoer djurens oegon i raennorna, saa att de parade sig vid kaepparna. ^42Men naer det var de svagare djuren, lade han icke dit dem. Haerigenom tillfoello de svaga Laban och de kraftiga Jakob. ^43Saa blev mannen oevermaattan rik; han fick mycken smaaboskap, daertill ock tjaenarinnor och tjaenare, kameler och aasnor. haerledes av. __________________________________________________________________ Chapter 31 ^1Men han fick hoera huru Labans soener talade saa: >>Jakob har tagit allt vad vaar fader aegde; av det vaar fader aegde aer det som han har skaffat sig all denna rikedom.>> ^2Jakob maerkte ocksaa att Laban icke saag paa honom med samma oegon som foerut. ^3Och HERREN sade till Jakob: >>Vaend tillbaka till dina faeders land och till din slaekt; jag skall vara med dig.>> ^4Daa saende Jakob och laet kalla Rakel och Lea ut paa marken till sin hjord; ^5och han sade till dem: >>Jag maerker att eder fader icke ser paa mig med samma oegon som foerut, nu daa min faders Gud har varit med mig. ^6Och I veten sjaelva att jag har tjaenat eder fader av alla mina krafter; ^7men eder fader har handlat svikligt mot mig och tio gaanger foeraendrat min loen. Dock har Gud icke tillstatt honom att goera mig naagot ont. ^8Naer han sade: 'De spraeckliga skola vara din loen', daa fick hela hjorden spraecklig avfoeda; och naer han sade: 'De strimmiga skola vara din loen', daa fick hela jorden strimmig avfoeda. ^9Saa tog Gud eder faders boskap och gav den aat mig. ^10Ty naer parningstiden kom, lyfte jag upp mina oegon och fick se i droemmen att hannarna som betaeckte smaaboskapen voro strimmiga, spraeckliga och flaeckiga. ^11Och Guds aengel sade till mig i droemmen: 'Jakob!' Jag svarade: 'Haer aer jag.' ^12Daa sade han: 'Lyft upp dina oegon och se huru alla hannar som betaecka smaaboskapen aero strimmiga, spraeckliga och flaeckiga. Jag har ju sett allt vad Laban goer mot dig. ^13Jag aer den Gud som du saag i Betel, daer du smorde en stod, och daer du gjorde mig ett loefte. Staa nu upp och drag ut ur detta land, och vaend tillbaka till ditt faedernesland.'>> ^14Daa svarade Rakel och Lea och sade till honom: >>Hava vi numera naagon lott eller arvedel i vaar faders hus? ^15Blevo vi icke av honom aktade saasom fraemlingar, naer han saalde oss? Sedan har han ju ock foertaert vad han fick i betalning foer oss. ^16Ja, all den rikedom som Gud har avhaent vaar fader tillhoer oss och vaara barn. Saa goer nu allt vad Gud har sagt dig.>> ^17Daa stod Jakob upp och satte sina barn och sina hustrur paa kamelerna ^18och foerde bort med sig all boskap och alla aegodelar som han hade foervaervat, den boskap han aegde, och som han hade foervaervat i Paddan-Aram, och begav sig paa vaeg till sin fader Isak i Kanaans land. ^19Men Laban hade gaatt bort foer att klippa sina faar; daa stal Rakel sin faders husgudar, ^20och Jakob stal sig undan fraan arameen Laban, saa att han icke laet denne maerka att han aemnade fly. ^21Saa flydde han med allt sitt; han broet upp och gick oever floden och staellde sin faerd mot Gileads berg. ^22Men paa tredje dagen fick Laban veta att Jakob hade flytt. ^23Daa tog han med sig sina fraender och satte efter honom sju dagsresor och hann upp honom paa Gileads berg. ^24Men Gud kom till arameen Laban i en droem om natten och sade till honom: >>Tag dig till vara foer att tala naagot mot Jakob, vad det vara maa.>> ^25Och Laban hann upp Jakob. Denne hade daa slagit upp sitt taelt paa berget, och Laban med sina fraender hade ock sitt taelt uppslaget paa Gileads berg. ^26Daa sade Laban till Jakob: >>Vad aer detta foer ett tilltag, att du har stulit dig undan fraan mig och foert bort mina doettrar, likasom vore de tagna med svaerd? ^27Varfoer dolde du din flykt och stal dig undan fraan mig? Daerigenom att du icke laet mig veta naagot daerom hindrades jag att ledsaga dig till vaegs med jubel och saang, med pukor och harpor. ^28Du foerunnade mig icke ens att kyssa mina barnbarn och mina doettrar. Du har handlat daaraktigt. ^29Det stode nu i min makt att goera eder ont; men eder faders Gud sade till mig i natt: 'Tag dig till vara foer att tala naagot mot Jakob, vad det vara maa.' ^30Och daa du nu aentligen ville fara, eftersom du laengtade saa mycket till din faders hus, varfoer skulle du stjaela mina gudar?>> ^31Daa svarade Jakob och sade till Laban: >>Jag fruktade foer dig, ty jag taenkte att du skulle med vaald taga dina doettrar ifraan mig. ^32Men den som du finner dina gudar hos, han skall icke faa behaalla livet. I vaara fraenders naervaro maa du se efter, om naagot aer ditt av det jag har i min aego, och i saa fall taga det.>> Ty Jakob visste icke att Rakel hade stulit dem. ^33Daa gick Laban in i Jakobs taelt, daerefter i Leas taelt och i de baada tjaenstekvinnornas taelt, men fann intet. Och naer han hade kommit ut ur Leas taelt, gick han in i Rakels taelt. ^34Men Rakel hade tagit husgudarna och lagt dem i kamelsadeln och satt sig daerovanpaa. Och Laban soekte igenom hela taeltet, men fann dem icke. ^35Och hon sade till sin fader: >>Vredgas icke, min herre, oever att jag ej kan stiga upp foer dig, ty det aer med mig paa kvinnors vis.>> Saa soekte han efter husgudarna, men fann dem icke. ^36Daa blev Jakob vred och for ut mot Laban; Jakob tog till orda och sade till Laban: >>Vari har jag daa foerbrutit mig eller syndat, eftersom du saa haeftigt foerfoeljer mig? ^37Nu har du genomsoekt allt mitt bohag; vad har du daer funnit av bohagsting som tillhoera dig? Laegg det fram haer infoer mina fraender och dina fraender, saa att de faa doema mellan oss baada. ^38I tjugu aar har jag nu varit hos dig; dina tackor och dina getter hava icke foett i otid, och av vaedurarna i din hjord har jag icke aetit. ^39Intet ihjaelrivet djur foerde jag till dig; jag maaste sjaelv ersaetta det; du utkraevde det av mig, evad det var stulet om dagen eller stulet om natten. ^40Saadan var min lott: om dagen foertaerdes jag av hetta och om natten av koeld, och soemnen flydde mina oegon. ^41I tjugu aar har jag nu varit i ditt hus; jag har tjaenat dig i fjorton aar foer dina baada doettrar och i sex aar foer din boskap, men du har tio gaanger foeraendrat min loen. ^42Om icke min faders Gud hade varit med mig, Abrahams Gud, han som ock Isak fruktar, saa hade du nu saekert laatit mig fara med tomma haender. Men Gud saag mitt lidande och min moeda, och han faellde domen i natt.>> ^43Daa svarade Laban och sade till Jakob: >>Doettrarna aero mina doettrar, och barnen aero mina barn, och hjordarna aero mina hjordar, och allt det du ser aer mitt; vad skulle jag daa nu kunna goera mot dessa mina doettrar eller mot barnen som de hava foett? ^44Saa kom nu och laat oss sluta ett foerbund med varandra, och maa det vara ett vittne mellan mig och dig.>> ^45Daa tog Jakob en sten och reste den till en stod. ^46Och Jakob sade till sina fraender: >>Samlen tillhopa stenar.>> Och de togo stenar och gjorde ett roese och hoello maaltid daer paa roeset. ^47Och Laban kallade det Jegar-Sahaduta, men Jakob kallade det Galed. ^48Och Laban sade: >>Detta roese vare i dag vittne mellan mig och dig.>> Daerav fick det namnet Galed; ^49men det kallades ock Mispa, ty han sade: >>HERREN vare vaektare mellan mig och dig, naer vi icke mer se varandra. ^50Om du behandlar mina doettrar illa eller tager andra hustrur jaemte mina doettrar, saa vet, att om ock ingen maenniska aer tillstaedes, saa aer dock Gud vittne mellan mig och dig.>> ^51Och Laban sade ytterligare till Jakob: >>Se, detta roese och stoden som jag har rest mellan mig och dig -- ^52detta roese vare ett vittne, och stoden vare ett vittne, att jag icke skall draga till dig foerbi detta roese, och att icke heller du skall draga till mig foerbi detta roese och denna stod, med ont uppsaat. ^53Abrahams Gud och Nahors Gud, han som var deras faders Gud, han vare domare mellan oss.>> Och Jakob svor eden vid honom som hans fader Isak fruktade. ^54Och Jakob offrade ett slaktoffer paa berget och inbjoed sina fraender att haalla maaltid med sig. Och de aato och stannade sedan paa berget oever natten. ^55Men om morgonen stod Laban bittida upp, och sedan han hade kysst sina barnbarn och sina doettrar och vaelsignat dem, for han sin vaeg hem igen. aer arameiska, det senare hebreiska. __________________________________________________________________ Chapter 32 ^1Men naer Jakob drog sin vaeg fram, moette honom Guds aenglar; ^2och daa Jakob saag dem, sade han: >>Detta aer Guds skara.>> Och han gav den platsen namnet Mahanaim. ^3Och Jakob saende budbaerare framfoer sig till sin broder Esau i Seirs land, paa Edoms mark; ^4och han bjoed dem och sade: >>Saa skolen I saega till min herre Esau: Din tjaenare Jakob laater saega: Jag har vistats borta hos Laban och droejt kvar daer aenda till nu; ^5och jag har faatt oxar, aasnor, faar, tjaenare och tjaenarinnor. Och jag har nu velat saenda bud foer att laata min herre veta detta, paa det att jag maa finna naad foer dina oegon.>> ^6Naer sedan budbaerarna kommo tillbaka till Jakob, sade de: >>Vi traeffade din broder Esau, som redan drager emot dig med fyra hundra man.>> ^7Daa blev Jakob mycket foerskraeckt och betogs av aangest; och han delade sitt folk och faaren och faekreaturen och kamelerna i tvaa skaror. ^8Ty han taenkte: >>Om Esau oeverfaller den ena skaran och slaar den, saa kan dock den andra skaran undkomma.>> ^9Och Jakob sade: >>Min fader Abrahams Gud och min fader Isaks Gud, HERRE, du som sade till mig: 'Vaend tillbaka till ditt land och till din slaekt, saa skall jag goera dig gott', ^10jag aer foer ringa till all den naad och all den trofasthet som du har bevisat din tjaenare; ty jag hade icke mer aen min stav, naer jag gick oever denna Jordan, och nu har jag foeroekats till tvaa skaror. ^11Raedda mig undan min broder Esaus hand, ty jag fruktar att han kommer och foergoer mig, utan att ens skona moedrar och barn. ^12Du har sjaelv sagt: 'Jag skall goera dig mycket gott och laata din saed bliva saasom havets sand, som man icke kan raekna foer dess myckenhets skull.'>> ^13Och han stannade daer den natten. Och av det han hade foervaervat tog han ut till skaenker aat sin broder Esau ^14tvaa hundra getter och tjugu bockar, tvaa hundra tackor och tjugu vaedurar, ^15trettio kamelston som gaavo di, jaemte deras foel, daertill fyrtio kor och tio tjurar samt tjugu aasninnor med tio foel. ^16Och han laemnade detta i sina tjaenares vaard, var hjord foer sig, och sade till sina tjaenare: >>Gaan framfoer mig och laaten ett mellanrum vara mellan hjordarna.>> ^17Och han bjoed den foerste och sade: >>Naer min broder Esau moeter dig och fraagar dig: 'Vem tillhoer du, och vart gaar du, och vem tillhoera djuren som du driver framfoer dig?', ^18daa skall du svara: 'De tillhoera din tjaenare Jakob; de aero skaenker som han saender till min herre Esau, och sjaelv kommer han haer efter oss.'>> ^19Och han bjoed likaledes den andre och den tredje och alla de oevriga som drevo hjordarna: >>Saasom jag nu har sagt eder skolen I saega till Esau, naer I kommen fram till honom. ^20Och I skolen vidare saega: 'Ocksaa din tjaenare Jakob kommer haer efter oss.'>> Ty han taenkte: >>Jag vill blidka honom med de skaenker som gaa foere mig; sedan vill jag sjaelv komma infoer hans ansikte; kanhaenda tager han daa naadigt emot mig.>> ^21Saa kommo nu skaenkerna foere honom, medan han sjaelv den natten stannade i laegret. ^22Men under natten stod han upp och tog sina baada hustrur och sina baada tjaenstekvinnor och sina elva soener och gick oever Jabboks vad. ^23Han tog dem och foerde dem oever baecken och foerde tillika oever vad han eljest aegde. ^24Och Jakob blev ensam kvar. Daa brottades en man med honom, till dess morgonrodnaden gick upp. ^25Och naer denne saag att han icke kunde oevervinna Jakob, gav han honom ett slag paa hoeftleden, saa att hoeften gick ur led, under det han brottades med honom. ^26Och mannen sade: >>Slaepp mig, ty morgonrodnaden gaar upp.>> Men han svarade: >>Jag slaepper dig icke, med mindre du vaelsignar mig.>> ^27Daa sade han till honom: >>Vad aer ditt namn?>> Han svarade: >>Jakob.>> ^28Han sade: >>Du skall icke mer heta Jakob, utan Israel, ty du har kaempat med Gud och med maenniskor och vunnit seger.>> ^29Daa fraagade Jakob och sade: >>Laat mig veta ditt namn.>> Han svarade: >>Varfoer fraagar du efter mitt namn?>> Och han vaelsignade honom daer. ^30Men Jakob gav platsen namnet Peniel, >>ty>>, sade han, >>jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och dock har mitt liv blivit raeddat>>. ^31Och naer han hade kommit foerbi Penuel, saag han solen gaa upp; men han haltade paa hoeften. ^32Foerdenskull aeta Israels barn aennu i dag icke hoeftsenan som ligger paa hoeftleden, daerfoer naemligen, att han gav Jakob ett slag paa hoeftleden, paa hoeftsenan. __________________________________________________________________ Chapter 33 ^1Och Jakob lyfte upp sina oegon och fick se Esau komma med fyra hundra man. Daa foerdelade han sina barn paa Lea och Rakel och de baada tjaenstekvinnorna. ^2Och han laet tjaenstekvinnorna med deras barn gaa fraemst, Lea med hennes barn daernaest, och Rakel med Josef sist. ^3Och sjaelv gick han framfoer dem och bugade sig sju gaanger ned till jorden, till dess han kom fram till sin broder. ^4Men Esau skyndade emot honom och tog honom i famn och foell honom om halsen och kysste honom; och de graeto. ^5Och naer han lyfte upp sina oegon och fick se kvinnorna och barnen, sade han: >>Vilka aero dessa som du har med dig?>> Han svarade: >>Det aer barnen som Gud har beskaert din tjaenare.>> ^6Och tjaenstekvinnorna gingo fram med sina barn och bugade sig. ^7Daerefter gick ock Lea fram med sina barn, och de bugade sig. Slutligen gingo Josef och Rakel fram och bugade sig. ^8Sedan fraagade han: >>Vad ville du med hela den skara som jag moette?>> Han svarade: >>Jag ville finna naad foer min herres oegon.>> ^9Men Esau sade: >>Jag har nog; behaall du vad du har, min broder.>> ^10Jakob svarade: >>Ack nej; om jag har funnit naad foer dina oegon, saa tag emot skaenkerna av mig, eftersom jag har faatt se ditt ansikte, likasom saage jag ett gudavaesens ansikte, daa du nu saa gunstigt har tagit emot mig. ^11Tag haelsningsskaenkerna som jag har skickat emot dig; ty Gud har varit mig naadig, och jag har allt fullt upp.>> Och han bad honom saa entraeget, att han tog emot dem. ^12Och Esau sade: >>Laat oss bryta upp och draga vidare; jag vill gaa framfoer dig.>> ^13Men han svarade honom: >>Min herre ser sjaelv att barnen aero spaeda, och att jag har med mig faar och kor som giva di; driver man dessa foer starkt en enda dag, saa doer hela hjorden. ^14Maa daerfoer min herre draga aastad foere sin tjaenare, saa vill jag komma efter i sakta mak, i den maan boskapen, som drives framfoer mig, och barnen orka foelja med, till dess jag kommer till min herre i Seir.>> ^15Daa sade Esau: >>Saa vill jag aatminstone laemna kvar hos dig en del av mitt folk.>> Men han svarade: >>Varfoer saa? Maa jag allenast finna naad foer min herres oegon.>> ^16Saa vaende Esau om, samma dag, och tog vaegen till Seir. ^17Men Jakob broet upp och drog till Suckot och byggde sig daer ett hus. Och aat sin boskap gjorde han loevhyddor; daerav fick platsen namnet Suckot. ^18Och Jakob kom paa sin faerd ifraan Paddan-Aram vaelbehaallen till Sikems stad i Kanaans land och slog upp sitt laeger utanfoer staden. ^19Och det jordstycke daer han hade slagit upp sitt taelt koepte han av Hamors, Sikems faders, barn foer hundra kesitor. ^20Och han reste daer ett altare och kallade det El-Elohe-Israel. __________________________________________________________________ Chapter 34 ^1Men Dina, den dotter som Lea hade foett aat Jakob, gick ut foer att besoeka landets doettrar. ^2Och Sikem, som var son till hiveen Hamor, hoevdingen i landet, fick se henne, och han tog henne till sig och laegrade henne och kraenkte henne. ^3Och hans hjaerta faeste sig vid Dina, Jakobs dotter, och flickan blev honom kaer, och han talade vaenligt med flickan. ^4Och Sikem sade till sin fader Hamor: >>Skaffa mig denna flicka till hustru.>> ^5Och Jakob hade faatt hoera att hans dotter Dina hade blivit skaendad. Men eftersom hans soener voro med hans boskap ute paa marken, teg Jakob, till dess de kommo hem. ^6Saa gick nu Hamor, Sikems fader, ut till Jakob foer att tala med honom. ^7Men naer Jakobs soener kommo hem fraan marken, sedan de hade faatt hoera vad som hade haent, blevo de foerbittrade och vredgades hoegeligen oever att han hade gjort vad som var en galenskap i Israel, i det han hade laegrat Jakobs dotter -- en otillboerlig gaerning. ^8Daa talade Hamor med dem och sade: >>Min son Sikems hjaerta har faest sig vid eder syster; given henne aat honom till hustru. ^9Och befrynden eder med oss; given edra doettrar aat oss, och tagen I vaara doettrar till hustrur, ^10och bosaetten eder hos oss, ty landet skall ligga oeppet foer eder; daer maan I bo och draga omkring och foervaerva besittningar.>> ^11Och Sikem sade till hennes fader och hennes broeder: >>Laaten mig finna naad foer edra oegon; vad I fordren av mig vill jag giva. ^12Begaeren av mig huru stor brudgaava och skaenk som helst; jag vill giva vad I fordren av mig; given mig allenast flickan till hustru.>> ^13Daa svarade Jakobs soener Sikem och hans fader Hamor med listiga ord, eftersom han hade skaendat deras syster Dina, ^14och sade till dem: >>Vi kunna icke samtycka till att giva vaar syster aat en man som har foerhud; ty saadant haalla vi foer skamligt. ^15Allenast paa det villkoret skola vi goera eder till viljes, att I bliven saasom vi, daerigenom att allt mankoen bland eder omskaeres. ^16Daa skola vi giva vaara doettrar aat eder och sjaelva taga edra doettrar till hustrur; och vi skola daa bo hos eder och bliva med eder ett enda folk. ^17Men om I icke viljen lyssna till oss och laata omskaera eder, saa skola vi taga vaar syster och draga bort.>> ^18Och Hamor och Sikem, Hamors son, voro till freds med vad de begaerde. ^19Och den unge mannen droejde icke att goera saa, ty han hade faatt behag till Jakobs dotter. Och han hade stoerre myndighet aen naagon annan i hans faders hus. ^20Saa traedde daa Hamor och hans son Sikem upp i sin stads port och talade till maennen i staden och sade: ^21>>Dessa maen aero fredligt sinnade mot oss; maa vi alltsaa laata dem bo i landet och draga omkring daer; landet har ju utrymme nog foer dem. Vi vilja taga deras doettrar till hustrur aat oss och giva dem vaara doettrar. ^22Men allenast paa det villkoret skola maennen goera oss till viljes och bo hos oss och bliva ett enda folk med oss, att allt mankoen bland oss omskaeres, likasom de sjaelva aero omskurna. ^23Och daa bliva ju deras boskap och deras egendom och alla deras dragare vaar tillhoerighet. Maa vi foerdenskull allenast goera dem till viljes, saa skola de bo kvar hos oss.>> ^24Och folket lydde Hamor och hans son Sikem, alla de som bodde inom hans stadsport; allt mankoen, saa maanga som bodde inom hans stadsport, laeto omskaera sig. ^25Men paa tredje dagen, daa de voro sjuka av saaren, togo Jakobs tvaa soener Simeon och Levi, Dinas broeder, var sitt svaerd och oeverfoello staden ofoertaenkt och draepte allt mankoen. ^26Ocksaa Hamor och hans son Sikem draepte de med svaerdsegg och togo Dina ut ur Sikems hus och gingo sin vaeg. ^27Och Jakobs soener kommo oever de slagna och plundrade staden, daerfoer att deras syster hade blivit skaendad; ^28de togo deras faar och faekreatur och aasnor, baade vad som fanns i staden och vad som fanns paa faeltet. ^29Och allt deras gods och alla deras barn och deras kvinnor foerde de bort saasom byte, tillika med allt annat som fanns i husen. ^30Men Jakob sade till Simeon och Levi: >>I haven dragit olycka oever mig, daa I nu haven gjort mig foerhatlig foer landets inbyggare, kananeerna och perisseerna. Mitt folk aer allenast en ringa hop; man skall nu foersamla sig mot mig och slaa mig ihjael; saa skall jag med mitt hus foergoeras.>> ^31Men de svarade: >>Skulle man daa faa behandla vaar syster saasom en skoeka?>> __________________________________________________________________ Chapter 35 ^1Och Gud sade till Jakob: >>Staa upp, drag till Betel och stanna daer, och res daer ett altare aat den Gud som uppenbarade sig foer dig, naer du flydde foer din broder Esau.>> ^2Daa sade Jakob till sitt husfolk och till alla som voro med honom: >>Skaffen bort de fraemmande gudar som I haven bland eder, och renen eder och byten om klaeder, ^3och laat oss saa staa upp och draga till Betel; daer vill jag resa ett altare aat den Gud som boenhoerde mig, naer jag var i noed, och som var med mig paa den vaeg jag vandrade.>> ^4Daa gaavo de aat Jakob alla de fraemmande gudar som de hade hos sig, daertill ock sina oerringar; och Jakob graevde ned detta under terebinten vid Sikem. ^5Sedan broeto de upp; och en foerskraeckelse ifraan Gud kom oever de kringliggande staederna, saa att man icke foerfoeljde Jakobs soener. ^6Och Jakob kom till Lus, det aer Betel, i Kanaans land, jaemte allt det folk som var med honom. ^7Och han byggde daer ett altare och kallade platsen El-Betel, daerfoer att Gud daer hade uppenbarat sig foer honom, naer han flydde foer sin broder. ^8Och Debora, Rebeckas amma, dog och blev begraven nedanfoer Betel, under en ek; den fick namnet Graatoeken. ^9Och Gud uppenbarade sig aater foer Jakob, naer han hade kommit tillbaka fraan Paddan-Aram, och vaelsignade honom. ^10Och Gud sade till honom: >>Ditt namn aer Jakob; men du skall icke mer heta Jakob, utan Israel skall vara ditt namn.>> Saa fick han namnet Israel. ^11Och Gud sade till honom: >>Jag aer Gud den Allsmaektige; var fruktsam och foeroeka dig. Ett folk, ja, skaror av folk skola komma av dig, och konungar skola utgaa fraan din laend. ^12Och det land som jag har givit aat Abraham och Isak skall jag giva aat dig; aat din saed efter dig skall jag ock giva det landet. ^13Och Gud for upp fraan honom, paa den plats daer han hade talat med honom. ^14Men Jakob reste en stod paa den plats daer han hade talat med honom, en stod av sten; och han offrade drickoffer daerpaa och goet olja oever den. ^15Och Jakob gav aat platsen daer Gud hade talat med honom namnet Betel. ^16Sedan broeto de upp fraan Betel. Och naer det aennu var ett stycke vaeg fram till Efrat, kom Rakel i barnsnoed, och barnsnoeden blev henne svaar. ^17Daa nu hennes barnsnoed var som svaarast, sade hjaelpkvinnan till henne: >>Frukta icke; ty ocksaa denna gaang faar du en son.>> ^18Men naer hon hoell paa att giva upp andan, ty hon skulle nu doe, gav hon honom namnet Ben-Oni; men hans fader kallade honom Benjamin. ^19Saa dog Rakel, och hon blev begraven vid vaegen till Efrat, det aer Bet-Lehem. ^20Och Jakob reste en vaard paa hennes grav; det aer den som aennu i dag kallas Rakels gravvaard. ^21Och Israel broet upp daerifraan och slog upp sitt taelt paa andra sidan om Herdetornet. ^22Och medan Israel bodde daer i landet, gick Ruben aastad och laegrade Bilha, sin faders bihustru; och Israel fick hoera det. Och Jakob hade tolv soener. ^23Leas soener voro Ruben, Jakobs foerstfoedde, vidare Simeon, Levi, Juda, Isaskar och Sebulon. ^24Rakels soener voro Josef och Benjamin. ^25Bilhas, Rakels tjaenstekvinnas, soener voro Dan och Naftali. ^26Silpas, Leas tjaenstekvinnas, soener voro Gad och Aser. Dessa voro Jakobs soener, och de foeddes aat honom i Paddan-Aram. ^27Och Jakob kom till sin fader Isak i Mamre vid Kirjat-Arba, det aer Hebron, daer Abraham och Isak hade bott saasom fraemlingar. ^28Och Isak levde ett hundra aattio aar; ^29daerefter gav Isak upp andan och dog och blev samlad till sina faeder, gammal och maett paa att leva. Och hans soener Esau och Jakob begrovo honom. __________________________________________________________________ Chapter 36 ^1Detta aer beraettelsen om Esaus, det aer Edoms, slaekt. ^2Esau hade tagit sina hustrur bland Kanaans doettrar: Ada, hetiten Elons dotter, och Oholibama, dotter till Ana och sondotter till hiveen Sibeon, ^3saa ock Basemat, Ismaels dotter, Nebajots syster. ^4Och Ada foedde Elifas aat Esau, men Basemat foedde Reguel. ^5Och Oholibama foedde Jeus, Jaelam och Kora. Dessa voro Esaus soener, vilka foeddes aat honom i Kanaans land. ^6Och Esau tog sina hustrur, sina soener och doettrar och allt sitt husfolk, sin boskap och alla sina dragare och all annan egendom som han hade foervaervat i Kanaans land och drog till ett annat land och skilde sig saa fraan sin broder Jakob. ^7Ty deras aegodelar voro saa stora att de icke kunde bo tillsammans; landet daer de uppehoello sig raeckte icke till aat dem, foer deras boskapshjordars skull. ^8Och Esau bosatte sig i Seirs bergsbygd. Esau, det aer densamme som Edom. ^9Och detta aer beraettelsen om Esaus slaekt, hans som var stamfader foer edomeerna, i Seirs bergsbygd. ^10Dessa aero namnen paa Esaus soener: Elifas, son till Ada, Esaus hustru, och Reguel, son till Basemat, Esaus hustru. ^11Men Elifas' soener voro Teman, Omar, Sefo, Gaetam och Kenas. ^12Och Timna, som var Elifas', Esaus sons, bihustru, foedde Amalek aat Elifas. Dessa voro soener till Ada, Esaus hustru. ^13Men Reguels soener voro dessa: Nahat och Sera, Samma och Missa. Dessa voro soener till Basemat, Esaus hustru. ^14Men soener till Oholibama, Esaus hustru, dotter till Ana och sondotter till Sibeon, voro dessa, som hon foedde aat Esau: Jeus, Jaelam och Kora. ^15Dessa voro stamfurstarna bland Esaus soener: Elifas', Esaus foerstfoeddes, soener voro dessa: fursten Teman, fursten Omar, fursten Sefo, fursten Kenas, ^16fursten Kora, fursten Gaetam, fursten Amalek. Dessa voro de furstar som haerstammade fraan Elifas, i Edoms land; dessa voro Adas soener. ^17Och dessa voro Reguels, Esaus sons, soener: fursten Nahat, fursten Sera, fursten Samma, fursten Missa. Dessa voro de furstar som haerstammade fraan Reguel, i Edoms land; dessa voro soener till Basemat, Esaus hustru. ^18Och dessa voro Oholibamas, Esaus hustrus, soener: fursten Jeus, fursten Jaelam, fursten Kora. Dessa voro de furstar som haerstammade fraan Oholibama, Anas dotter och Esaus hustru. ^19Dessa voro Esaus soener, och dessa deras stamfurstar. Han aer densamme som Edom. ^20Dessa voro horeen Seirs soener, landets foerra inbyggare: Lotan, Sobal, Sibeon, Ana, ^21Dison, Eser och Disan. Dessa voro horeernas, Seirs soeners, stamfurstar i Edoms land. ^22Men Lotans soener voro Hori och Hemam; och Lotans syster var Timna. ^23Och dessa voro Sobals soener: Alvan, Manahat och Ebal, Sefo och Onam. ^24Och dessa voro Sibeons soener: Aja och Ana; det var denne Ana som fann de varma kaellorna i oeknen, naer han vaktade sin fader Sibeons aasnor. ^25Men dessa voro Anas barn: Dison och Oholibama, Anas dotter. ^26Och dessa voro Disans soener: Hemdan, Esban, Jitran och Keran. ^27Och dessa voro Esers soener: Bilhan, Saavan och Akan. ^28Dessa voro Disans soener: Us och Aran. ^29Dessa voro horeernas stamfurstar: fursten Lotan, fursten Sobal, fursten Sibeon, fursten Ana, ^30fursten Dison, fursten Eser, fursten Disan. Dessa voro horeernas stamfurstar i Seirs land, var furste foer sig. ^31Och dessa voro de konungar som regerade i Edoms land, innan aennu naagon israelitisk konung var konung daer: ^32Bela, Beors son, var konung i Edom, och hans stad hette Dinhaba. ^33Naer Bela dog, blev Jobab, Seras son, fraan Bosra, konung efter honom. ^34Naer Jobab dog, blev Husam fraan temaneernas land konung efter honom. ^35Naer Husam dog, blev Hadad, Bedads son, konung efter honom, han som slog midjaniterna paa Moabs mark; och hans stad hette Avit. ^36Naer Hadad dog, blev Samla fraan Masreka konung efter honom. ^37Naer Samla dog, blev Saul fraan Rehobot vid floden konung efter honom. ^38Naer Saul dog, blev Baal-Hanan, Akbors son, konung efter honom. ^39Naer Baal-Hanan, Akbors son, dog, blev Hadar konung efter honom; och hans stad hette Pagu, och hans hustru hette Mehetabel, dotter till Matred, som var dotter till Me-Sahab. ^40Och dessa aero namnen paa Esaus stamfurstar, efter deras slaekter och orter, med deras namn: fursten Timna, fursten Alva, fursten Jetet, ^41fursten Oholibama, fursten Ela, fursten Pinon, ^42fursten Kenas, fursten Teman, fursten Mibsar, ^43fursten Magdiel, fursten Iram. Dessa voro Edoms stamfurstar, efter deras boningsorter i det land de hade tagit i besittning -- hans som ock kallas Esau, edomeernas stamfader. __________________________________________________________________ Chapter 37 ^1Men Jakob bosatte sig i det land daer hans fader hade bott saasom fraemling, naemligen i Kanaans land. ^2Detta aer beraettelsen om Jakobs slaekt. Naer Josef var sjutton aar gammal, gick han, jaemte sina broeder, i vall med faaren; han foeljde daa saasom yngling med Bilhas och Silpas, sin faders hustrurs, soener. Och Josef bar fram till deras fader vad ont som sades om dem. ^3Men Israel hade Josef kaerare aen alla sina andra soener, eftersom han hade foett honom paa sin aalderdom; och han laet goera aat honom en fotsid livklaednad. ^4Daa nu hans broeder saago att deras fader hade honom kaerare aen alla hans broeder, blevo de haetska mot honom och kunde icke tala vaenligt till honom. ^5Daertill hade Josef en gaang en droem, som han omtalade foer sina broeder; sedan hatade de honom aennu mer. ^6Han sade naemligen till dem: >>Hoeren vilken droem jag har haft. ^7Jag tyckte att vi bundo kaervar paa faeltet; och se, min kaerve reste sig upp och blev staaende, och edra kaervar staellde sig runt omkring och bugade sig foer min kaerve.>> ^8Daa sade hans broeder till honom: >>Skulle du bliva vaar konung, och skulle du raada oever oss?>> Och de hatade honom aennu mer foer hans droemmars skull och foer vad han hade sagt. ^9Sedan hade han aennu en annan droem som han foertaeljde foer sina broeder; han sade: >>Hoeren, jag har haft aennu en droem. Jag tyckte att solen och maanen och elva stjaernor bugade sig foer mig.>> ^10Naer han foertaeljde detta foer sin fader och sina broeder, bannade hans fader honom och sade till honom: >>Vad aer detta foer en droem som du har haft? Skulle daa jag och din moder och dina broeder komma och buga oss ned till jorden foer dig?>> ^11Och hans broeder avundades honom; men hans fader bevarade detta i sitt minne. ^12Daa nu en gaang hans broeder hade gaatt bort foer att vakta sin faders faar i Sikem, ^13sade Israel till Josef: >>Se, dina broeder vakta faaren i Sikem; goer dig redo, jag vill saenda dig till dem.>> Han svarade honom: >>Jag aer redo.>> ^14Daa sade han till honom: >>Gaa och se efter, om det staar vael till med dina broeder, och om det staar vael till med faaren, och kom tillbaka till mig med svar.>> Saa saende han honom aastad fraan Hebrons dal, och han kom till Sikem. ^15Daer moette han en man, medan han gick omkring villraadig paa faeltet; och mannen fraagade honom: >>Vad soeker du?>> ^16Han svarade: >>Jag soeker efter mina broeder; saeg mig var de vakta sin hjord.>> ^17Mannen svarade: >>De hava brutit upp haerifraan; ty jag hoerde dem saega: 'Laat oss gaa till Dotain.'>> Daa gick Josef vidare efter sina broeder och fann dem i Dotan. ^18Naer de nu paa avstaand fingo se honom, innan han aennu hade hunnit fram till dem, lade de raad om att doeda honom. ^19De sade till varandra: >>Se, daer kommer droemmaren. ^20Upp, laat oss draepa honom och kasta honom i en brunn; sedan kunna vi saega att ett vilddjur har aetit upp honom. Saa faa vi se huru det gaar med hans droemmar.>> ^21Men naer Ruben hoerde detta, ville han raedda honom undan deras haender och sade: >>Laat oss icke slaa ihjael honom.>> ^22Ytterligare sade Ruben till dem: >>Utgjuten icke blod; kasten honom i brunnen haer i oeknen, men baeren icke hand paa honom.>> Han ville naemligen raedda honom undan deras haender och foera honom tillbaka till hans fader. ^23Daa nu Josef kom fram till sina broeder, togo de av honom hans livklaednad, den fotsida klaednaden som han hade paa sig, ^24och grepo honom och kastade honom i brunnen; men brunnen var tom, intet vatten fanns daeri. ^25Daerefter satte de sig ned foer att aeta. Naer de daa lyfte upp sina oegon, fingo de se ett taag av ismaeliter komma fraan Gilead, och deras kameler voro lastade med dragantgummi, balsam och ladanum; de voro paa vaeg med detta ned till Egypten. ^26Daa sade Juda till sina broeder: >>Vad gagn hava vi daerav att vi draepa vaar broder och doelja hans blod?>> ^27Nej, laat oss saelja honom till ismaeliterna; maa vaar hand icke komma vid honom, ty han aer ju vaar broder, vaart eget koett.>> Och hans broeder lydde honom. ^28Daa nu midjanitiska koepmaen kommo daer foerbi, drogo de upp Josef ur brunnen; och de saalde Josef foer tjugu siklar silver till ismaeliterna. Dessa foerde saa Josef till Egypten. ^29Naer sedan Ruben kom tillbaka till brunnen, se, daa fanns Josef icke i brunnen. Daa rev han soender sina klaeder ^30och vaende tillbaka till sina broeder och sade: >>Gossen aer icke daer, vart skall jag nu taga vaegen?>> ^31Men de togo Josefs livklaednad och slaktade en bock och doppade klaednaden i blodet; ^32daerefter saende de den fotsida livklaednaden hem till sin fader och laeto saega: >>Denna har vi funnit; se efter, om det aer din sons livklaednad eller icke.>> ^33Och han kaende igen den och sade: >>Det aer min sons livklaednad; ett vilddjur har aetit upp honom, foervisso aer Josef ihjaelriven.>> ^34Och Jakob rev soender sina klaeder och svepte saecktyg om sina laender och soerjde sin son i laang tid. ^35Och alla hans soener och alla hans doettrar kommo foer att troesta honom; men han ville icke laata troesta sig, utan sade: >>Jag skall med sorg fara ned i doedsriket till min son.>> Saa begraet hans fader honom. ^36Men medaniterna foerde honom till Egypten och saalde honom till Potifar, som var hovman hos Farao och hoevitsman foer drabanterna. __________________________________________________________________ Chapter 38 ^1Vid den tiden begav sig Juda aastad bort ifraan sina broeder och sloet sig till en man i Adullam, som hette Hira. ^2Daer fick Juda se dottern till en kananeisk man som hette Sua, och han tog henne till sig och gick in till henne. ^3Och hon blev havande och foedde en son, och han fick namnet Er. ^4AAter blev hon havande och foedde en son och gav honom namnet Onan. ^5Och hon foedde aennu en son, och aat denne gav hon namnet Sela; och naer han foeddes, var Juda i Kesib. ^6Och Juda tog aat Er, sin foerstfoedde, en hustru som hette Tamar. ^7Men Er, Judas foerstfoedde, misshagade HERREN; daerfoer doedade HERREN honom. ^8Daa sade Juda till Onan: >>Gaa in till din broders hustru, aekta henne i din broders staelle och skaffa avkomma aat din broder.>> ^9Men eftersom Onan visste att avkomman icke skulle bliva hans egen, laet han, naer han gick in till sin broders hustru, det spillas paa jorden, foer att icke giva avkomma aat sin broder. ^10Men det misshagade HERREN att han gjorde saa; daerfoer doedade han ocksaa honom. ^11Daa sade Juda till sin sonhustru Tamar: >>Stanna saasom aenka i din faders hus, till dess min son Sela bliver fullvuxen.>> Han fruktade naemligen att annars ocksaa denne skulle doe, likasom hans broeder. Saa gick Tamar bort och stannade i sin faders hus. ^12En laang tid daerefter dog Suas dotter, Judas hustru. Och efter sorgetidens slut gick Juda med sin vaen adullamiten Hira upp till Timna, foer att se efter dem som klippte hans faar. ^13Naer man nu beraettade foer Tamar att hennes svaerfader gick upp till Timna foer att klippa sina faar, ^14lade hon av sig sina aenkeklaeder och betaeckte sig med en sloeja och hoeljde in sig och satte sig vid porten till Enaim paa vaegen till Timna. Ty hon saag, att fastaen Sela var fullvuxen, blev hon likvael icke given aat honom till hustru. ^15Daa nu Juda fick se henne, trodde han att hon var en skoeka; hon hade ju naemligen sitt ansikte betaeckt. ^16Och han vek av till henne, daer hon satt vid vaegen, och sade: >>Kom, laat mig gaa in till dig.>> Ty han visste icke att det var hans sonhustru. Hon svarade: >>Vad vill du giva mig foer att faa gaa in till mig?>> ^17Han sade: >>Jag vill saenda dig en killing ur min hjord.>> Hon svarade: >>Ja, om du giver mig pant, till dess du saender den.>> ^18Han sade: >>Vad skall jag daa giva dig i pant?>> Hon svarade: >>Din signetring, din snodd och staven som du har i din hand.>> Daa gav han henne detta och gick in till henne, och hon blev havande genom honom. ^19Och hon stod upp och gick daerifraan och lade av sin sloeja och klaedde sig aater i sina aenkeklaeder. ^20Och Juda saende killingen med sin vaen adullamiten, foer att faa igen panten av kvinnan; men denne fann henne icke. ^21Och han fraagade folket daer paa orten och sade: >>Var aer tempeltaernan, hon som satt i Enaim vid vaegen?>> De svarade: >>Haer har ingen tempeltaerna varit.>> ^22Och han kom tillbaka till Juda och sade: >>Jag har icke funnit henne; daertill saeger folket paa orten att ingen tempeltaerna har varit daer.>> ^23Daa sade Juda: >>Maa hon daa behaalla det, saa att vi icke draga smaelek oever oss. Jag har nu saent killingen, men du har icke funnit henne.>> ^24Vid pass tre maanader daerefter blev saa beraettat foer Juda: >>Din sonhustru Tamar har bedrivit otukt, och i otukt har hon blivit havande.>> Juda sade: >>Foeren ut henne till att braennas.>> ^25Men naer hon foerdes ut, saende hon bud till sin svaerfader och laet saega: >>Genom en man som aer aegare till detta har jag blivit havande.>> Och hon laet saega: >>Se efter, vem denna signetring, dessa snodder och denna stav tillhoera.>> ^26Och Juda kaende igen dem och sade: >>Hon aer i sin raett mot mig, eftersom jag icke har givit henne aat min son Sela.>> Men han kom icke mer vid henne. ^27Naer hon nu skulle foeda, se, daa funnos tvillingar i hennes liv. ^28Och i foedslostunden stack den ene fram en hand; daa tog hjaelpkvinnan en roed traad och band den om hans hand och sade: >>Denne kom foerst fram.>> ^29Men naer han daerefter aater drog sin hand tillbaka, se, daa kom hans broder fram; och hon sade: >>Varfoer har du traengt dig fram?>> Och han fick namnet Peres. ^30Daerefter kom hans broder fram, han som hade den roeda traaden om sin hand, och han fick namnet Sera. __________________________________________________________________ Chapter 39 ^1Och Josef foerdes ned till Egypten; och Potifar, som var hovman hos Farao och hoevitsman foer drabanterna, en egyptisk man, koepte honom av ismaeliterna som hade foert honom ditned. ^2Och HERREN var med Josef, saa att han blev en lyckosam man. Och han vistades i sin herres, egyptierns, hus; ^3och hans herre saag att HERREN var med honom, ty allt vad han gjorde laet HERREN lyckas vael under hans hand. ^4Och Josef fann naad foer hans oegon och fick betjaena honom. Och han satte honom oever sitt hus, och allt vad han aegde laemnade han i hans vaard. ^5Och fraan den stund daa han hade satt honom oever sitt hus och oever allt vad han aegde, vaelsignade HERREN egyptierns hus, foer Josefs skull; och HERRENS vaelsignelse vilade oever allt vad han aegde, hemma och paa marken. ^6Daerfoer oeverlaet han i Josefs vaard allt vad han aegde, och sedan han hade faatt honom till sin hjaelp, bekymrade han sig icke om naagot, utom maten som han sjaelv aat. Men Josef hade en skoen gestalt och var skoen att skaada. ^7Och efter en tid haende sig att hans herres hustru kastade sina oegon paa Josef och sade: >>Ligg hos mig.>> ^8Men han ville icke, utan sade till sin herres hustru: >>Se, alltsedan min herre har tagit mig till sin hjaelp, bekymrar han sig icke om naagot i huset, och allt vad han aeger har han laemnat i min vaard. ^9Han har i detta hus icke stoerre makt aen jag, och intet annat har han foerbehaallit sig aen dig allena, eftersom du aer hans hustru. Huru skulle jag daa kunna goera saa mycket ont och synda mot Gud?>> ^10Och fastaen hon talade saadant dag efter dag till Josef, hoerde han dock icke paa henne och ville icke ligga hos henne eller vara med henne. ^11Men en dag daa han kom in i huset foer att foerraetta sina sysslor, och ingen av husfolket var tillstaedes daerinne, ^12fattade hon honom i manteln och sade: >>Ligg hos mig.>> Men han laemnade manteln i hennes hand och flydde och kom ut. ^13Daa hon nu saag att han hade laemnat sin mantel i hennes hand och flytt ut, ^14ropade hon paa sitt husfolk och sade till dem: >>Sen haer, han har foert hit till oss en hebreisk man, foer att denne skulle locka oss till laettfaerdighet. Han kom in till mig och ville ligga hos mig; men jag ropade med hoeg roest. ^15Och naer han hoerde att jag hov upp min roest och ropade, laemnade han sin mantel kvar hos mig och flydde och kom ut.>> ^16Och hon laet hans mantel ligga kvar hos sig, till dess hans herre kom hem; ^17daa beraettade hon foer honom detsamma; hon sade: >>Den hebreiske tjaenaren som du har foert hit till oss kom in till mig, och ville locka mig till laettfaerdighet. ^18Men daa jag hov upp min roest och ropade, laemnade han sin mantel kvar hos mig och flydde ut.>> ^19Naer nu hans herre hoerde vad hans hustru beraettade foer honom, naemligen att hans tjaenare hade betett sig mot henne paa detta saett, blev hans vrede upptaend. ^20Och Josefs herre tog honom och laet saetta honom i det faengelse daer konungens faangar sutto faengslade; daer fick han daa vara i faengelse. ^21Men HERREN var med Josef och foerskaffade honom ynnest och laet honom finna naad hos foerestaandaren foer faengelset. ^22Och foerestaandaren foer faengelset laet alla faangar som sutto i faengelset staa under Josefs uppsikt; och allt vad daer skulle goeras, det gjordes genom honom. ^23Foerestaandaren foer faengelset tog sig alls icke av naagot som Josef hade om hand, eftersom HERREN var med denne; och vad han gjorde, det laet HERREN lyckas vael. __________________________________________________________________ Chapter 40 ^1En tid haerefter haende sig att den egyptiske konungens munskaenk och hans bagare foersyndade sig mot sin herre, konungen av Egypten. ^2Och Farao blev foertoernad paa sina tvaa hovmaen, oeverste munskaenken och oeverste bagaren, ^3och laet saetta dem i foervar i drabanthoevitsmannens hus, i samma faengelse daer Josef satt faangen. ^4Och hoevitsmannen foer drabanterna anstaellde Josef hos dem till att betjaena dem; och de sutto daer i foervar en tid. ^5Medan nu den egyptiske konungens munskaenk och bagare sutto faangna i faengelset, hade de baada under samma natt var sin droem, vardera med sin saerskilda betydelse. ^6Och naer Josef om morgonen kom in till dem, fick han se att de voro bedroevade. ^7Daa fraagade han Faraos hovmaen, som med honom sutto i foervar i hans herres hus: >>Varfoer sen I saa sorgsna ut i dag?>> ^8De svarade honom: >>Vi hava haft en droem, och ingen finnes, som kan uttyda den.>> Josef sade till dem: >>Att giva uttydningen aer ju Guds sak; foertaeljen droemmen foer mig.>> ^9Daa foertaeljde oeverste munskaenken sin droem foer Josef och sade till honom: >>Jag droemde att ett vintraed stod framfoer mig; ^10paa vintraedet voro tre rankor, och knappt hade det skjutit skott, saa slogo dess blommor ut och dess klasar buro mogna druvor. ^11Och jag hade Faraos baegare i min hand, och jag tog druvorna och pressade ut dem i Faraos baegare och gav Farao baegaren i handen.>> ^12Daa sade Josef till honom: >>Detta aer uttydningen: de tre rankorna betyda tre dagar; ^13om tre dagar skall Farao upphoeja ditt huvud och saetta dig aater paa din plats, saa att du faar giva Farao baegaren i handen likasom foerut, daa du var hans munskaenk. ^14Men taenk paa mig, naer det gaar dig vael, saa att du goer barmhaertighet med mig och naemner om mig foer Farao och skaffar mig ut fraan detta hus; ^15ty jag aer med oraett bortfoerd fraan hebreernas land, och icke heller haer har jag gjort naagot varfoer jag borde saettas i faengelse.>> ^16Daa nu oeverste bagaren saag att Josef hade givit en god uttydning, sade han till honom: >>Ocksaa jag hade en droem. Jag tyckte att jag bar tre vetebroedskorgar paa mitt huvud. ^17Och i den oeversta korgen funnos bakverk av alla slag, saadant som Farao plaegar aeta; men faaglarna aato daerav ur korgen paa mitt huvud.>> ^18Daa svarade Josef och sade: >>Detta aer uttydningen: de tre korgarna betyda tre dagar; ^19om tre dagar skall Farao upphoeja ditt huvud och taga det av dig; han skall upphaenga dig paa trae, och faaglarna skola aeta ditt koett.>> ^20Paa tredje dagen daerefter, daa det var Faraos foedelsedag, gjorde denne ett gaestabud foer alla sina tjaenare. Daa upphoejde han, bland sina tjaenare, saavael oeverste munskaenkens huvud som oeverste bagarens. ^21Han insatte oeverste munskaenken aater i hans aembete, saa att han fick giva Farao baegaren i handen; ^22men oeverste bagaren laet han upphaenga, saasom Josef hade sagt dem i sin uttydning. ^23Men oeverste munskaenken taenkte icke paa Josef, utan gloemde honom. __________________________________________________________________ Chapter 41 ^1Tvaa aar daerefter haende sig att Farao hade en droem. Han tyckte sig staa vid Nilfloden. ^2Och han saag sju kor, vackra och feta, stiga upp ur floden, och de betade i vassen. ^3Sedan saag han sju andra kor, fula och magra, stiga upp ur floden; och de staellde sig bredvid de foerra korna paa stranden av floden. ^4Och de fula och magra korna aato upp de sju vackra och feta korna. Daerefter vaknade Farao. ^5Men han somnade aater in och saag daa i droemmen sju ax, frodiga och vackra, vaexa paa samma straa. ^6Sedan saag han sju andra ax skjuta upp, tunna och svedda av oestanvinden; ^7och de tunna axen uppslukade de sju frodiga och fulla axen. Daerefter vaknade Farao och fann att det var en droem. ^8Daa han nu om morgonen var orolig till sinnes, saende han ut och laet kalla till sig alla spaamaen och alla vise i Egypten. Och Farao foertaeljde sina droemmar foer dem; men ingen fanns, som kunde uttyda dem foer Farao. ^9Daa talade oeverste munskaenken till Farao och sade: >>Jag maaste i dag paaminna om mina synder. ^10Naer Farao en gaang var foertoernad paa sina tjaenare, satte han mig jaemte oeverste bagaren i faengelse i drabanthoevitsmannens hus. ^11Daa hade vi baada, jag och han, under samma natt en droem, och vaara droemmar hade var sin saerskilda betydelse. ^12Och jaemte oss var daer en ung hebre, som var tjaenare hos hoevitsmannen foer drabanterna. Foer honom foertaeljde vi vaara droemmar, och han uttydde dem foer oss; efter som var och en hade droemt gav han en uttydning. ^13Och saasom han uttydde foer oss, saa gick det. Jag blev aater insatt paa min plats, och den andre blev upphaengd.>> ^14Daa saende Farao och laet kalla Josef till sig; och man skyndade att foera honom ut ur faengelset. Och han laet raka sig och bytte om klaeder och kom infoer Farao. ^15Och Farao sade till Josef: >>Jag har haft en droem, och ingen finnes, som kan uttyda den. Men jag har hoert saegas om dig, att allenast du faar hoera en droem, kan du uttyda den.>> ^16Josef svarade Farao och sade: >>I min makt staar det icke; men Gud skall giva Farao ett lyckosamt svar.>> ^17Daa sade Farao till Josef: >>Jag droemde att jag stod paa stranden av Nilfloden. ^18Och jag saag sju kor stiga upp ur floden, feta och vackra, och de betade i vassen. ^19Sedan saag jag sju andra kor stiga upp, avfallna och mycket fula och magra; i hela Egyptens land har jag icke sett naagra saa fula som dessa. ^20Och de magra och fula korna aato upp de sju foersta, feta korna. ^21Men naer de hade svaeljt ned dem, kunde man icke maerka att de hade svaeljt ned dem, utan de foerblevo fula saasom foerut. Daerefter vaknade jag. ^22AAter droemde jag och saag daa sju ax, fulla och vackra, vaexa paa samma straa. ^23Sedan saag jag sju andra ax skjuta upp, foertorkade, tunna och svedda av oestanvinden; ^24och de tunna axen uppslukade de sju vackra axen. Detta omtalade jag foer spaamaennen; men ingen fanns, som kunde foerklara det foer mig.>> ^25Daa sade Josef till Farao: >>Faraos droemmar hava en och samma betydelse; vad Gud aemnar goera, det har han foerkunnat foer Farao. ^26De sju vackra korna betyda sju aar, de sju vackra axen betyda ock sju aar; droemmarna hava en och samma betydelse. ^27Och de sju magra och fula korna som stego upp efter dessa betyda sju aar, saa ock de sju tomma axen, de som voro svedda av oestanvinden; sju hungeraar skola naemligen komma. ^28Detta menade jag, naer jag sade till Farao: Vad Gud aemnar goera, det har han laatit Farao veta. ^29Se, sju aar skola komma med stor ymnighet oever hela Egyptens land. ^30Men efter dem skola sju hungeraar intraeffa, saadana, att man skall foergaeta all den foerra ymnigheten i Egyptens land, och hungersnoeden skall foertaera landet. ^31Och man skall icke hava naagot minne av den foerra ymnigheten i landet, foer den hungersnoeds skull som sedan kommer, ty den skall bliva mycket svaar. ^32Men att Farao har haft droemmen tvaa gaanger, det betyder att detta aer av Gud bestaemt, och att Gud skall laata det ske snart. ^33Maa nu alltsaa Farao utse en foerstaandig och vis man, som han kan saetta oever Egyptens land. ^34Maa Farao goera saa; maa han ock foerordna tillsyningsmaen oever landet och taga upp femtedelen av avkastningen i Egyptens land under de sju ymniga aaren. ^35Maa man under dessa kommande goda aar samla in allt som kan tjaena till foeda och hopfoera saed under Faraos vaard i staederna, foer att tjaena till foeda, och maa man sedan foervara den, ^36saa att dessa foedoaemnen finnas att tillgaa foer landet under de sju hungeraar som skola komma oever Egyptens land. Saa skall landet icke behoeva foergaas genom hungersnoeden.>> ^37Det talet behagade Farao och alla hans tjaenare. ^38Och Farao sade till sina tjaenare: >>Kunna vi finna naagon i vilken Guds Ande saa aer som i denne?>> ^39Och Farao sade till Josef: >>Eftersom Gud har kungjort foer dig allt detta, finnes ingen som aer saa foerstaandig och vis som du. ^40Du skall foerestaa mitt hus, och efter dina befallningar skall allt mitt folk raetta sig; allenast daeri att tronen foerbliver min vill jag vara foermer aen du.>> ^41Ytterligare sade Farao till Josef: >>Jag saetter dig nu oever hela Egyptens land.>> ^42Och Farao tog ringen av sin hand och satte den paa Josefs hand och laet klaeda honom i klaeder av fint linne och haengde den gyllene kedjan om hans hals. ^43Och han laet honom aaka i vagnen naermast efter sin egen, och man utropade framfoer honom >>abrek>>. Och han satte honom oever hela Egyptens land. ^44Och Farao sade till Josef: >>Jag aer Farao; utan din vilja skall ingen i hela Egyptens land lyfta hand eller fot.>> ^45Och Farao gav Josef namnet Safenat-Panea och gav honom till hustru Asenat, dotter till Poti-Fera, praesten i On. Och Josef begav sig ut och besaag Egyptens land. ^46Josef var trettio aar gammal, naer han stod infoer Farao, konungen i Egypten. Och Josef gick ut ifraan Farao och faerdades omkring i hela Egyptens land. ^47Och landet gav under de sju ymniga aaren avkastning i oeverfloed ^48och under dessa sju aar som kommo i Egyptens land samlade han in allt som kunde tjaena till foeda och lade upp det i staederna. I var saerskild stad lade han upp de foedoaemnen som man haemtade ifraan faelten daeromkring. ^49Saa hopfoerde Josef saed i stor myckenhet, saasom sanden i havet, till dess man maaste upphoera att haalla raekning paa den, eftersom det var omoejligt att haalla raekning paa den. ^50Och aat Josef foeddes tvaa soener, innan naagot hungeraar kom; de foeddes aat honom av Asenat, dotter till Poti-Fera, praesten i On. ^51Och Josef gav aat den foerstfoedde namnet Manasse, >>ty>>, sade han, >>Gud har laatit mig foergaeta all min olycka och hela min faders hus.>> ^52Och aat den andre gav han namnet Efraim, >>ty>>, sade han, >>Gud har gjort mig fruktsam i mitt lidandes land>>. ^53Men de sju ymniga aaren som foerst hade kommit i Egyptens land gingo till aenda; ^54sedan begynte de sju hungeraaren, saasom Josef hade foerutsagt. Och hungersnoed uppstod i alla andra laender; men i Egyptens land fanns broed oeverallt. ^55Och naer hela Egyptens land begynte hungra och folket ropade till Farao efter broed, sade Farao till alla egyptier: >>Gaan till Josef, och goeren vad han saeger eder.>> ^56Naer nu alltsaa hungersnoed var oever hela landet, oeppnade Josef alla foerraadshus och saalde saed aat egyptierna. Men hungersnoeden blev allt stoerre i Egyptens land; ^57och fraan alla laender kom man till Josef i Egypten foer att koepa saed, ty hungersnoeden blev allt stoerre i alla laender. __________________________________________________________________ Chapter 42 ^1Men naer Jakob foernam att saed fanns i Egypten, sade han till sina soener: >>Varfoer staan I saa raadloesa?>> ^2Och han sade vidare: >>Se, jag har hoert att i Egypten finnes saed; faren ditned och koepen daerifraan saed aat oss, foer att vi maa leva och icke doe.>> ^3Daa foro tio av Josefs broeder ned foer att koepa saed i Egypten. ^4Men Benjamin, Josefs broder, blev icke av Jakob saend aastad med sina broeder, ty han fruktade att naagon olycka kunde haenda honom. ^5Saa kommo daa, bland de andra, ocksaa Israels soener foer att koepa saed; ty hungersnoed raadde i Kanaans land. ^6Och Josef var den som hade att befalla i landet; det var han som saalde saed aat allt folket i landet. Daa nu Josefs broeder kommo dit, foello de ned till jorden paa sitt ansikte infoer honom. ^7Naer daa Josef fick se sina broeder, kaende han igen dem; men han staellde sig fraemmande mot dem och tilltalade dem haart och fraagade dem: >>Varifraan kommen I?>> De svarade: >>Fraan Kanaans land, foer att koepa saed till foeda aat oss.>> ^8Och fastaen Josef kaende igen sina broeder, kaende de icke igen honom. ^9Men Josef taenkte paa de droemmar som han hade droemt om dem. Och han sade till dem: >>I aeren spejare, I haven kommit foer att se efter, var landet aer utan skydd.>> ^10De svarade honom: >>Nej, herre, dina tjaenare hava kommit foer att koepa saed till foeda aat sig. ^11Vi aero alla soener till en och samma man; vi aero redliga maen, dina tjaenare aero inga spejare.>> ^12Men han sade till dem: >>Jo, I haven kommit foer att se efter, var landet aer utan skydd.>> ^13De svarade: >>Vi, dina tjaenare, aero tolv broeder, soener till en och samma man i Kanaans land; men den yngste aer nu hemma hos vaar fader, och en aer icke mer till.>> ^14Josef sade till dem: >>Det aer saasom jag sade eder: I aeren spejare. ^15Och paa detta saett vill jag proeva eder: saa sant Farao lever, I skolen icke slippa haerifraan, med mindre eder yngste broder kommer hit. ^16En av eder maa fara och haemta hit eder broder. Men I andra skolen stanna saasom faangar, foer att jag saa maa proeva om I haven talat sanning. Ty om saa icke aer, daa aeren I spejare, saa sant Farao lever.>> ^17Daerefter laet han haalla dem allasammans i faengelse under tre dagar. ^18Men paa tredje dagen sade Josef till dem: >>Om I viljen leva, saa goeren paa detta saett, ty jag fruktar Gud: ^19aeren I redliga maen, saa maa en av eder, I broeder, stanna saasom faange i huset daer I haven suttit faengslade; men I andra maan fara eder vaeg, och foera hem med eder den saed som I haven koept till hjaelp mot hungersnoeden hemma hos eder. ^20Foeren sedan eder yngste broder hit till mig; om saa edra ord visa sig vara sanna, skolen I slippa att doe.>> Och de maaste goera saa. ^21Men de sade till varandra: >>Foervisso hava vi dragit skuld oever oss genom det som vi gjorde mot vaar broder; ty vi saago hans sjaels aangest, naer han bad oss om misskund, och vi ville dock icke lyssna till honom. Daerfoer hava vi sjaelva kommit i denna aangest.>> ^22Ruben svarade dem: >>Sade jag icke till eder: 'Foersynden eder icke paa gossen'? Men I lyssnaden icke till mig; se, daerfoer utkraeves nu hans blod.>> ^23Men de visste icke att Josef foerstod detta, ty han talade med dem genom tolk. ^24Och han vaende sig bort ifraan dem och graet. Sedan vaende han sig aater till dem och talade med dem; och han tog Simeon ut ur deras krets och laet faengsla honom infoer deras oegon. ^25Och Josef bjoed att man skulle fylla deras saeckar med saed, och laegga vars och ens penningar tillbaka i hans saeck, och giva dem kost foer resan. Och man gjorde saa med dem. ^26Och de lastade saeden paa sina aasnor och foro daerifraan. ^27Men naer vid ett vilostaelle en av dem oeppnade sin saeck foer att giva foder aat sin aasna, fick han se sina penningar ligga oeverst i saecken. ^28Daa sade han till sina broeder: >>Mina penningar hava blivit lagda hit tillbaka; se, de aero haer i min saeck.>> Daa blevo de utom sig av haepnad och saago foerskraeckta paa varandra och sade: >>Vad har Gud gjort mot oss!>> ^29Naer de kommo hem till sin fader Jakob i Kanaans land, beraettade de foer honom allt vad som hade haent dem och sade: ^30>>Mannen som var herre daer i landet tilltalade oss haart och behandlade oss saasom om vi ville bespeja landet. ^31Men vi sade till honom: 'Vi aero redliga maen och inga spejare; ^32vi aero tolv broeder, samma faders soener; en aer icke mer till, och den yngste aer nu hemma hos vaar fader i Kanaans land.' ^33Men mannen som var herre i landet svarade oss: 'Daerav skall jag veta att I aeren redliga maen: laemnen kvar hos mig en av eder, I broeder; tagen saa vad I haven koept till hjaelp mot hungersnoeden hemma hos eder, och faren eder vaeg. ^34Sedan maan I foera eder yngste broder hit till mig, saa kan jag veta att I icke aeren spejare, utan redliga maen. Daa skall jag giva eder broder tillbaka aat eder, och I skolen fritt faa draga omkring i landet. ^35Naer de sedan toemde sina saeckar, fann var och en sin penningpung i sin saeck. Och daa de och deras fader fingo se penningpungarna, blevo de foerskraeckta. ^36Och Jakob, deras fader, sade till dem: >>I goeren mig barnloes; Josef aer borta, Simeon aer borta, Benjamin viljen I ock taga ifraan mig; oever mig kommer allt detta.>> ^37Daa svarade Ruben sin fader och sade: >>Mina baada soener maa du doeda, om jag icke foer honom aater till dig. Anfoertro honom aat mig, jag skall foera honom tillbaka till dig.>> ^38Men han svarade: >>Min son faar icke fara ditned med eder. Hans broder aer ju doed, och han aer allena kvar; om nu naagon olycka haende honom paa den resa I viljen foeretaga, saa skullen I bringa mina graa haar med sorg ned i doedsriket.>> __________________________________________________________________ Chapter 43 ^1Men hungersnoeden var svaar i landet. ^2Och naer de hade foertaert den saed som de hade haemtat fraan Egypten, sade deras fader till dem: >>Faren tillbaka och koepen litet saed till foeda aat oss.>> ^3Men Juda svarade honom och sade: >>Mannen betygade hoegtidligt och sade till oss: 'I faan icke komma infoer mitt ansikte, med mindre eder broder aer med eder.' ^4Om du nu laater vaar broder foelja med oss, saa skola vi fara ned och koepa saed till foeda aat dig. ^5Men om du icke laater honom foelja med oss, saa vilja vi icke fara, ty mannen sade till oss: 'I faan icke komma infoer mitt ansikte, med mindre eder broder aer med eder.' ^6Daa sade Israel: >>Varfoer gjorden I saa illa mot mig och beraettaden foer mannen att I haden aennu en broder?>> ^7De svarade: >>Mannen fraagade noga om oss och vaar slaekt; han sade: 'Lever eder fader aennu? Haven I naagon broder?' Daa omtalade vi foer honom huru det foerhoell sig. Kunde vi veta att han skulle saega: 'Foeren eder broder hitned'?>> ^8Och Juda sade till sin fader Israel: >>Laat ynglingen foelja med mig, saa vilja vi staa upp och begiva oss aastad, foer att vi maa leva och icke doe, vi sjaelva och du och vaara kvinnor och barn. ^9Jag vill ansvara foer honom; av min hand maa du utkraeva honom. Om jag icke foer honom aater till dig och staeller honom infoer ditt ansikte, saa vill jag vara en syndare infoer dig i all min tid. ^10Sannerligen, om vi icke hade droejt saa laenge, saa skulle vi redan hava varit tillbaka foer andra gaangen.>> ^11Daa svarade deras fader Israel dem: >>Maaste det saa vara, saa goeren nu paa detta saett: tagen av landets baesta frukt i edra saeckar och foeren det till mannen saasom skaenk, litet balsam och litet honung, dragantgummi och ladanum, pistacienoetter och mandlar. ^12Och tagen dubbla summan penningar med eder, saa att I foeren tillbaka dit med eder de penningar som I haven faatt igen oeverst i edra saeckar. Kanhaenda var det ett misstag. ^13Tagen ock eder broder med eder, och staan upp och faren tillbaka till mannen. ^14Men Gud den Allsmaektige laate eder finna barmhaertighet infoer mannen, saa att han tillstaedjer eder andre broder och Benjamin att aatervaenda med eder. Men skall jag bliva barnloes, saa maa det daa ske.>> ^15Daa togo maennen de naemnda skaenkerna och togo med sig dubbla summan penningar, daertill ock Benjamin, och stodo upp och foro ned till Egypten och traedde infoer Josef. ^16Daa nu Josef saag att Benjamin var med dem, sade han till sin hovmaestare: >>Foer dessa maen in i mitt hus; och laat slakta och tillreda en maaltid, ty maennen skola aeta middag med mig.>> ^17Och mannen gjorde saasom Josef hade sagt och foerde maennen in i Josefs hus. ^18Och maennen blevo foerskraeckta, naer de foerdes in i Josefs hus; de sade: >>Det aer paa grund av penningarna vi foeras hitin, de penningar som foerra gaangen kommo tillbaka i vaara saeckar; ty han vill nu stoerta sig paa oss och oeverfalla oss och goera oss sjaelva till traelar och taga ifraan oss vaara aasnor.>> ^19Och de traedde fram till Josefs hovmaestare och talade med honom vid ingaangen till huset ^20och sade: >>Hoer oss, herre. Naer vi foerra gaangen voro haernere foer att koepa saed till foeda aat oss ^21och sedan kommo till ett vilostaelle och oeppnade vaara saeckar, daa fann var och en av oss sina penningar oeverst i sin saeck, penningarna till deras fulla vikt; dem hava vi nu foert tillbaka med oss. ^22Och vi hava tagit andra penningar med oss foer att koepa saed till foeda aat oss. Vi veta icke vem som hade lagt penningarna i vaara saeckar.>> ^23Daa svarade han: >>Varen vid gott mod, frukten icke; det aer eder Gud och eder faders Gud som har laatit eder finna en skatt i edra saeckar; edra penningar har jag faatt.>> Sedan haemtade han Simeon ut till dem. ^24Och han foerde maennen in i Josefs hus och gav dem vatten till att tvaa sina foetter och gav foder aat deras aasnor. ^25Och de staellde i ordning sina skaenker, till dess Josef skulle komma hem om middagen; ty de hade faatt hoera att de skulle aeta daer. ^26Naer sedan Josef hade kommit hem, foerde de skaenkerna, som de hade med sig, in till honom i huset och foello ned foer honom till jorden. ^27Och han haelsade dem och fraagade: >>Staar det vael till med eder fader, den gamle, som I taladen om? Lever han aennu?>> ^28De svarade: >>Ja, det staar vael till med vaar fader, din tjaenare; han lever aennu.>> Och de bugade sig och foello ned foer honom. ^29Och naer han lyfte upp sina oegon och fick se sin broder Benjamin, sin moders son, fraagade han: >>Aer detta eder yngste broder, den som I taladen om med mig?>> Daerpaa sade han: >>Gud vare dig naadig, min son.>> ^30Men Josef broet av sitt tal, ty hans hjaerta upproerdes av kaerlek till brodern, och han soekte tillfaelle att graata ut och gick in i sin kammare och graet daer. ^31Daerefter, sedan han hade tvagit sitt ansikte, gick han aater ut och betvang sig och sade: >>Saetten fram mat.>> ^32Och de satte fram saerskilt foer honom och saerskilt foer dem och saerskilt foer de egyptier som aato tillsammans med honom; ty egyptierna faa icke aeta tillsammans med hebreerna; saadant aer naemligen en styggelse foer egyptierna. ^33Och de fingo sina platser mitt emot honom, den foerstfoedde fraemst saasom den foerstfoedde, sedan de yngre, var och en efter sin aalder; och maennen saago med foerundran paa varandra. ^34Och han laet baera till dem av raetterna paa sitt bord, och Benjamin fick fem gaanger saa mycket som var och en av de andra. Och de drucko sig glada med honom. __________________________________________________________________ Chapter 44 ^1Daerefter bjoed han sin hovmaestare och sade: >>Fyll maennens saeckar med saed, saa mycket de kunna rymma, och laegg vars och ens penningar oeverst i hans saeck. ^2Och min baegare, silverbaegaren, skall du laegga oeverst i den yngstes saeck, tillika med penningarna foer hans saed.>> Och han gjorde saasom Josef hade sagt. ^3Om morgonen, daa det blev dager, fingo maennen fara med sina aasnor. ^4Men naer de hade kommit ett litet stycke utom staden, sade Josef till sin hovmaestare: >>Staa upp och saett efter maennen; och naer du hinner upp dem, saa saeg till dem: 'Varfoer haven I loenat gott med ont? ^5Det aer ju just den baegaren som min herre dricker ur, och som han plaegar spaa med. Det aer en ond gaerning I haven gjort.'>> ^6Naer han nu hann upp dem, sade han detta till dem. ^7Daa svarade de honom: >>Varfoer talar min herre saa? Bort det, att dina tjaenare skulle goera saadant! ^8De penningar som vi funno oeverst i vaara saeckar hava vi ju foert tillbaka till dig fraan Kanaans land. Huru skulle vi daa kunna vilja stjaela silver eller guld ur din herres hus? ^9Den bland dina tjaenare, som den finnes hos, han maa doe; daertill vilja vi andra bliva min herres traelar.>> ^10Han svarade: >>Ja, vare det saasom I haven sagt; den som den finnes hos, han skall bliva min trael. Men I andra skolen vara utan skuld.>> ^11Och de skyndade sig att lyfta ned var och en sin saeck paa jorden, och oeppnade var och en sin saeck. ^12Och han begynte att soeka hos den aeldste och slutade hos den yngste; och baegaren fanns i Benjamins saeck. ^13Daa revo de soender sina klaeder och lastade aater var och en sin aasna och vaende tillbaka till staden. ^14Och Juda och hans broeder gingo in i Josefs hus, daer denne aennu var kvar; och de foello ned till jorden foer honom. ^15Daa sade Josef till dem: >>Vad haven I gjort! Foerstoden I icke att en man saadan som jag kan spaa?>> ^16Juda svarade: Vad skola vi saega till min herre, vad skola vi tala, och huru skola vi raettfaerdiga oss? Gud har funnit dina tjaenares missgaerning. Se, vi aero min herres traelar, vi andra saavael som den som baegaren har blivit funnen hos.>> ^17Men han sade: >>Bort det, att jag skulle saa goera! Den som baegaren har blivit funnen hos, han skall bliva min trael. Men I andra maan i frid fara hem till eder fader.>> ^18Daa traedde Juda fram till honom och sade: >>Hoer mig, herre; laat din tjaenare tala ett ord infoer min herre, och maa din vrede icke upptaendas mot din tjaenare; ty du aer saasom Farao. ^19Min herre fraagade sina tjaenare och sade: 'Haven I eder fader eller naagon broder aennu daerhemma?' ^20Och vi svarade min herre: 'Vi hava en aaldrig fader och en son till honom, en som aer foedd paa hans aalderdom och aennu aer ung; men en broder till denne aer doed, saa att han allena aer kvar efter sin moder, och hans fader har honom kaer.' ^21Daa sade du till dina tjaenare: 'Foeren honom hitned till mig, saa att jag kan laata mitt oega vila paa honom.' ^22Och vi svarade min herre: 'Ynglingen kan icke laemna sin fader, ty om han laemnade sin fader, saa skulle denne doe.' ^23Men du sade till dina tjaenare: 'Om eder yngste broder icke foeljer med eder hitned, saa faan I icke mer komma infoer mitt ansikte.' ^24Naer vi daerefter hade kommit hem till din tjaenare, min fader, beraettade vi foer honom vad min herre hade sagt. ^25Och naer sedan vaar fader sade: 'Faren tillbaka och koepen litet saed till foeda aat oss', ^26svarade vi: 'Vi kunna icke fara ditned; allenast paa det villkoret vilja vi fara, att vaar yngste broder foeljer med oss; ty vi faa icke komma infoer mannens ansikte om vaar yngste broder icke aer med oss. ^27Men din tjaenare, min fader, sade till oss: 'I veten sjaelva att min hustru har foett aat mig tvaa soener, ^28och den ene gick bort ifraan mig, och jag sade: foervisso aer han ihjaelriven. Och jag har icke sett honom sedan den tiden. ^29Om I nu tagen ocksaa denne ifraan mig och naagon olycka haender honom, saa skolen I bringa mina graa haar med jaemmer ned i doedsriket.' ^30Om jag alltsaa kommer hem till din tjaenare, min fader, utan att vi hava med oss ynglingen, som vaar faders hjaerta aer saa faest vid, ^31daa bliver det hans doed, naer han ser att ynglingen icke aer med; och dina tjaenare skulle saa bringa din tjaenares, vaar faders, graa haar med sorg ned i doedsriket. ^32Ty jag, din tjaenare, har lovat min fader att ansvara foer ynglingen och har sagt, att om jag icke foer denne till honom igen, saa vill jag vara en syndare infoer min fader i all min tid. ^33Laat nu daerfoer din tjaenare stanna kvar hos min herre saasom trael, i ynglingens staelle, men laat ynglingen fara hem med sina broeder. ^34Ty huru skulle jag kunna fara hem till min fader utan att hava ynglingen med mig? Jag foermaar icke se den jaemmer som daa skulle komma oever min fader.>> __________________________________________________________________ Chapter 45 ^1Daa kunde Josef icke laengre betvinga sig infoer alla dem som stodo omkring honom. Han ropade: >>Maa alla gaa ut haerifraan.>> Och ingen fick stanna inne hos Josef, naer han gav sig till kaenna foer sina broeder. ^2Och han brast ut i hoegljudd graat, saa att egyptierna hoerde det; ocksaa Faraos husfolk hoerde det. ^3Och Josef sade till sina broeder: >>Jag aer Josef. Lever min fader aennu?>> Men hans broeder kunde icke svara honom, saa foerskraeckta blevo de foer honom. ^4Daa sade Josef till sina broeder: >>Kommen hitfram till mig.>> Och naer de kommo fram, sade han: >>Jag aer Josef, eder broder, som I saalden till Egypten. ^5Men varen nu icke bedroevade och graemen eder icke daeroever att I haven saalt mig hit: ty foer att bevara maenniskors liv har Gud saent mig hit foere eder. ^6I tvaa aar har nu hungersnoed varit i landet, och aennu aaterstaa fem aar under vilka man varken skall ploeja eller skoerda. ^7Men Gud saende mig hit foere eder, foer att I skullen bliva kvar paa jorden och behaallas vid liv, ja, till raeddning foer maanga. ^8Saa haven nu icke I saent mig hit, utan Gud; och han har gjort mig till Faraos hoegste raadgivare och till en herre oever hela hans hus och till en furste oever hela Egyptens land. ^9Skynden eder nu och faren hem till min fader, och saegen till honom: 'Saa saeger din son Josef: Gud har satt mig till en herre oever hela Egypten; kom ned till mig, droej icke. ^10Du skall faa bo i landet Gosen och vara mig naera, du med dina barn och barnbarn, dina faar och faekreatur och allt vad som tillhoer dig. ^11Jag vill daer foersoerja dig -- ty aennu aaterstaa fem hungeraar -- saa att varken du eller ditt hus eller naagon som hoer dig till skall lida noed. ^12I sen ju med egna oegon, ocksaa min broder Benjamin ser med egna oegon, att det aer jag, som med egen mun talar till eder. ^13Beraetten nu foer min fader om all min haerlighet i Egypten och om allt vad I haven sett, och skynden eder att foera min fader hitned.>> ^14Saa foell han sin broder Benjamin om halsen och graet, och Benjamin graet vid hans hals. ^15Och han kysste alla sina broeder och graet i deras armar. Sedan samtalade hans broeder med honom. ^16Naer nu det ryktet spordes i Faraos hus, att Josefs broeder hade kommit, behagade detta Farao och hans tjaenare vael. ^17Och Farao sade till Josef: >>Saeg till dina broeder: 'Detta skolen I goera: lasten edra djur och faren hem till Kanaans land; ^18haemten saa eder fader och edert folk och kommen hit till mig, saa skall jag giva eder det baesta som finnes i Egyptens land, och I skolen faa aeta av landets fetma.' ^19Alltsaa bjuder jag dig nu att saega: 'Detta skolen I goera: tagen eder vagnar i Egyptens land foer edra spaeda barn och edra hustrur, och haemten eder fader och kommen hit. ^20Och bekymren eder icke om edert bohag; ty det baesta som finnes i hela Egyptens land skall hoera eder till.'>> ^21Israels soener gjorde saa, och Josef gav dem vagnar, efter Faraos befallning, och gav dem kost foer resan. ^22Och han gav aat dem alla var sin hoegtidsdraekt, men aat Benjamin gav han tre hundra siklar silver och fem hoegtidsdraekter. ^23Och till sin fader saende han likaledes gaavor: tio aasnor, lastade med det baesta Egypten hade, och tio aasninnor, lastade med saed och broed och andra livsmedel aat hans fader foer resan. ^24Daerefter laet han sina broeder fara, och de begaavo sig aastad; och han sade till dem: >>Kiven icke paa vaegen.>> ^25Saa foro de upp fraan Egypten och kommo till sin fader Jakob i Kanaans land; ^26och de beraettade foer honom och sade: >>Josef lever aennu, och han aer en furste oever hela Egyptens land.>> Daa greps hans hjaerta av vanmakt, ty han kunde icke tro dem. ^27Men naer de omtalade foer honom allt vad Josef hade sagt till dem, och naer han saag vagnarna som Josef hade saent foer att haemta honom, daa fick deras fader Jakobs ande aater liv. ^28Och Israel sade: >>Det aer nog; min son Josef lever aennu. Jag vill fara och se honom, foerraen jag doer.>> __________________________________________________________________ Chapter 46 ^1Och Israel broet upp med allt vad honom tillhoerde. Och naer han kom till Beer-Seba, offrade han slaktoffer aat sin fader Isaks Gud. ^2Och Gud talade till Israel i en syn om natten; han sade: >>Jakob! Jakob!>> Han svarade: >>Haer aer jag.>> ^3Daa sade han: >>Jag aer Gud, din faders Gud; frukta icke foer att draga ned till Egypten, ty daer skall jag goera dig till ett stort folk. ^4Jag skall sjaelv draga ned med dig till Egypten, jag skall ock foera dig aater upp daerifraan; och Josefs hand skall tillsluta dina oegon.>> ^5Och Jakob broet upp fraan Beer-Seba; och Israels soener satte sin fader Jakob och sina spaeda barn och sina hustrur paa vagnarna som Farao hade saent foer att haemta honom. ^6Och de togo sin boskap och de aegodelar som de hade foervaervat i Kanaans land och kommo saa till Egypten, Jakob och alla hans avkomlingar med honom. ^7Sina soener och sonsoener, sina doettrar och sondoettrar, alla sina avkomlingar, foerde han med sig till Egypten. ^8Dessa aero namnen paa Israels barn som kommo till Egypten: Jakob och hans soener. Jakobs foerstfoedde var Ruben, ^9och Rubens soener voro Hanok, Pallu, Hesron och Karmi. ^10Simeons soener voro Jemuel, Jamin, Ohad, Jakin, Sohar och Saul, den kananeiska kvinnans son. ^11Levis soener voro Gerson, Kehat och Merari. ^12Judas soener voro Er, Onan, Sela, Peres och Sera -- men Er och Onan dogo i Kanaans land -- och Peres' soener voro Hesron och Hamul. ^13Isaskars soener voro Tola, Puva, Job och Simron. ^14Sebulons soener voro Sered, Elon och Jaleel. ^15Dessa voro Leas soener, de som hon foedde aat Jakob i Paddan-Aram; tillika foedde hon aat honom dottern Dina. Soener och doettrar utgjorde tillsammans trettiotre personer. ^16Gads soener voro Sifjon och Haggi, Suni och Esbon, Eri och Arodi och Areli. ^17Asers soener voro Jimna, Jisva, Jisvi och Beria; och deras syster var Sera; men Berias soener voro Heber och Malkiel. ^18Dessa voro soener till Silpa, som Laban hade givit aat sin dotter Lea, och dessa foedde hon aat Jakob, sexton personer. ^19Rakels, Jakobs hustrus, soener voro Josef och Benjamin. ^20Och de soener som foeddes aat Josef i Egyptens land voro Manasse och Efraim; de foeddes aat honom av Asenat, dotter till Poti-Fera, praesten i On. ^21Och Benjamins soener voro Bela, Beker och Asbel, Gera och Naaman, Ehi och Ros, Muppim och Huppim och Ard. ^22Dessa voro Rakels soener, de som foeddes aat Jakob, tillsammans fjorton personer. ^23Dans soener voro Husim. ^24Naftalis soener voro Jaseel, Guni, Jeser och Sillem. ^25Dessa voro soener till Bilha, som Laban hade givit aat sin dotter Rakel, och dessa foedde hon aat Jakob, tillsammans sju personer. ^26De som kommo med Jakob till Egypten, de som hade utgaatt fraan hans laend, utgjorde alla tillsammans sextiosex personer, foerutom Jakobs sonhustrur. ^27Och Josefs soener, vilka foeddes aat honom i Egypten, voro tvaa. De personer av Jakobs hus, som kommo till Egypten, utgjorde tillsammans sjuttio. ^28Och han saende Juda framfoer sig till Josef, foer att denne skulle visa honom vaegen till Gosen. Saa kommo de till landet Gosen. ^29Och Josef laet spaenna foer sin vagn och for upp till Gosen foer att moeta sin fader Israel. Och naer han kom fram till honom, foell han honom om halsen och graet laenge vid hans hals. ^30Och Israel sade till Josef: >>Nu vill jag gaerna doe, sedan jag har sett ditt ansikte och sett att du aennu lever.>> ^31Daerefter sade Josef till sina broeder och sin faders folk: >>Jag vill fara upp och beraetta foer Farao och saega till honom: 'Mina broeder och min faders folk, som hittills hava bott i Kanaans land, hava kommit till mig. ^32Och dessa maen aero faarherdar, ty de hava idkat boskapsskoetsel; och sina faar och faekreatur och allt vad de aega hava de foert med sig.' ^33Naer sedan Farao kallar eder till sig och fraagar: 'Vad aer edert yrke?', ^34skolen I svara: 'Vi, dina tjaenare, hava idkat boskapsskoetsel fraan vaar ungdom aenda till nu, vi saavael som vaara faeder.' Saa skolen I faa bo i landet Gosen; ty alla faarherdar aero en styggelse foer egyptierna.>> __________________________________________________________________ Chapter 47 ^1Och Josef kom och beraettade foer Farao och sade: >>Min fader och mina broeder hava kommit fraan Kanaans land med sina faar och faekreatur och allt vad de aega; och de aero nu i landet Gosen.>> ^2Och han hade bland sina broeder tagit ut fem maen; dem staellde han fram infoer Farao. ^3Daa fraagade Farao hans broeder: >>Vad aer edert yrke?>> De svarade Farao: >>Dina tjaenare aero faarherdar, saasom ock vaara faeder hava varit.>> ^4Och de sade ytterligare till Farao: >>Vi hava kommit foer att bo naagon tid haer i landet; ty dina tjaenare hade intet bete foer sina faar, eftersom hungersnoeden aer saa svaar i Kanaans land. Saa laat nu dina tjaenare bo i landet Gosen.>> ^5Daa sade Farao till Josef: >>Din fader och dina broeder hava alltsaa nu kommit till dig. ^6Egyptens land ligger oeppet foer dig; i den baesta delen av landet maa du laata din fader och dina broeder bo. Maa de bo i landet Gosen, och ifall du vet om naagra bland dem att de aero dugande maen, saa saett dessa till uppsyningsmaen oever min boskap.>> ^7Sedan haemtade Josef sin fader Jakob och foerde honom fram infoer Farao, och Jakob haelsade Farao. ^8Men Farao fraagade Jakob: >>Huru hoeg aer din aalder?>> ^9Jakob svarade Farao: >>Min vandringstid har varat ett hundra trettio aar. Faa och onda hava mina levnadsaar varit, de naa icke upp till antalet av mina faeders levnadsaar under deras vandringstid.>> ^10Och Jakob tog avsked av Farao och gick ut ifraan honom. ^11Men Josef laet sin fader och sina broeder bo i Egyptens land och gav dem besittning daer, i den baesta delen av landet, i landet Rameses, saasom Farao hade bjudit. ^12Och Josef foersoerjde sin fader och sina broeder och hela sin faders hus, och gav var och en underhaall efter antalet av hans barn. ^13Men ingenstaedes i landet fanns broed, ty hungersnoeden var mycket svaar, saa att Egyptens land och Kanaans land foersmaektade av hunger. ^14Och foer den saed som folket koepte samlade Josef till sig alla penningar som funnos i Egyptens land och i Kanaans land; och Josef laet foera penningarna in i Faraos hus. ^15Men naer penningarna togo slut i Egyptens land och i Kanaans land, kommo alla egyptier till Josef och sade: >>Giv oss broed; icke vill du vael att vi skola doe i din aasyn? Vi hava ju inga penningar mer.>> ^16Josef svarade: >>Foeren hit eder boskap, saa skall jag giva eder broed i utbyte mot eder boskap, om I icke mer haven naagra penningar.>> ^17Daa foerde de sin boskap till Josef, och Josef gav dem broed i utbyte mot deras haestar, faar, faekreatur och aasnor. Saa underhoell han dem det aaret och gav dem broed i utbyte mot all deras boskap. ^18Saa gick detta aar till aenda. Men det foeljande aaret kommo de aater till honom och sade till honom: >>Vi vilja icke doelja det foer min herre: penningarna aero slut, och den boskap vi aegde har kommit i min herres aego; intet annat finnes nu kvar att giva aat min herre aen vaara kroppar och vaar jord. ^19Icke vill du att vi skola foergaas infoer dina oegon, vi med vaar aakerjord? Koep oss och vaar jord foer broed, saa vilja vi med vaar jord bliva Faraos traelar; giv oss allenast utsaede, foer att vi maa leva och icke doe, och foer att jorden icke maa laeggas oede.>> ^20Daa koepte Josef all jord i Egypten aat Farao; ty egyptierna saalde var och en sin aaker, eftersom hungersnoeden saa svaart tryckte dem. Saa blev jorden Faraos egendom. ^21Och folket foerflyttade han till staederna, fraan den ena aendan av Egyptens omraade till den andra. ^22Allenast praesternas jord koepte han icke, ty praesterna hade sitt bestaemda underhaall av Farao, och de levde av det bestaemda underhaall som Farao gav dem; daerfoer behoevde de icke saelja sin jord. ^23Och Josef sade till folket: >>Se, jag har nu koept eder och eder jord aat Farao. Daer haven I utsaede; besaan nu jorden. ^24Och naer groedan kommer in, skolen I giva en femtedel aat Farao; men fyra femtedelar skolen I sjaelva hava till utsaede paa aakern och till foeda foer eder och dem som I haven i edra hus och till foeda foer edra barn.>> ^25De svarade: >>Du har behaallit oss vid liv; laat oss finna naad foer min herres oegon, saa vilja vi vara Faraos traelar.>> ^26Saa gjorde Josef det till en stadga, som aennu i dag gaeller foer Egyptens jord, att man skulle giva femtedelen aat Farao. Allenast praesternas jord blev icke Faraos egendom. ^27Saa bodde nu Israel i Egyptens land, i landet Gosen; och de fingo sina besittningar daer och voro fruktsamma och foeroekade sig storligen. ^28Och Jakob levde sjutton aar i Egyptens land, saa att hans levnadsaalder blev ett hundra fyrtiosju aar. ^29Daa nu tiden naermade sig att Israel skulle doe, kallade han till sig sin son Josef och sade till honom: >>Om jag har funnit naad foer dina oegon, saa laegg din hand under min laend och lova att visa mig din kaerlek och trofasthet daermed att du icke begraver mig i Egypten; ^30fastmer, naer jag har gaatt till vila hos mina faeder, skall du foera mig fraan Egypten och begrava mig i deras grav.>> Han svarade: >>Jag skall goera saasom du har sagt.>> ^31Men han sade: >>Giv mig din ed daerpaa.>> Och han gav honom sin ed. Daa tillbad Israel, boejd mot saengens huvudgaerd. __________________________________________________________________ Chapter 48 ^1En tid haerefter blev det sagt till Josef: >>Din fader aer nu sjuk.>> Daa tog han med sig sina baada soener, Manasse och Efraim. ^2Och man beraettade foer Jakob och sade: >>Din son Josef har nu kommit till dig.>> Daa tog Israel styrka till sig och satte sig upp i saengen. ^3Och Jakob sade till Josef: >>Gud den Allsmaektige uppenbarade sig foer mig i Lus i Kanaans land och vaelsignade mig ^4och sade till mig: 'Se, jag skall goera dig fruktsam och foeroeka dig och laata skaror av folk komma av dig, och skall giva aat din saed efter dig detta land till evaerdlig besittning.' ^5Dina baada soener, som aero foedda aat dig i Egyptens land, innan jag kom hit till dig i Egypten, de skola nu vara mina: Efraim och Manasse skola vara mina, likasom Ruben och Simeon. ^6Men de barn som du har foett efter dem skola vara dina; de skola baera sina broeders namn i dessas arvedel. ^7Se, naer jag kom fraan Paddan, dog Rakel ifraan mig i Kanaans land, under resan, daa det aennu var ett stycke vaeg fram till Efrat; och jag begrov henne daer vid vaegen till Efrat.>> Staellet heter nu Bet-Lehem. ^8Daa nu Israel fick se Josefs soener, sade han: >>Vilka aero dessa?>> ^9Josef svarade sin fader: >>Det aer mina soener, som Gud har givit mig haer.>> Daa sade han: >>Foer dem hit till mig, paa det att jag maa vaelsigna dem.>> ^10Och Israels oegon voro skumma av aalder, saa att han icke kunde se. Saa foerde han dem daa fram till honom, och han kysste dem och tog dem i famn. ^11Och Israel sade till Josef: >>Jag hade icke taenkt att jag skulle faa se ditt ansikte, men nu har Gud laatit mig se till och med avkomlingar av dig.>> ^12Och Josef foerde dem bort ifraan hans knaen och foell ned till jorden paa sitt ansikte. ^13Sedan tog Josef dem baada vid handen, Efraim i sin hoegra hand, till vaenster framfoer Israel, och Manasse i sin vaenstra hand, till hoeger framfoer Israel, och foerde dem saa fram till honom. ^14Men Israel raeckte ut sin hoegra hand och lade den paa Efraims huvud, fastaen han var den yngre, och sin vaenstra hand paa Manasses huvud; han lade alltsaa sina haender korsvis, ty Manasse var den foerstfoedde. ^15Och han vaelsignade Josef och sade: >>Den Gud infoer vilken mina faeder, Abraham och Isak, hava vandrat, den Gud som har varit min herde fraan min foedelse aenda till denna dag, ^16den aengel som har foerlossat mig fraan allt ont, han vaelsigne dessa barn; och maa de uppkallas efter mitt och mina faeders, Abrahams och Isaks, namn, och maa de foeroeka sig och bliva talrika paa jorden.>> ^17Men naer Josef saag att hans fader lade sin hoegra hand paa Efraims huvud, misshagade detta honom, och han fattade sin faders hand och ville flytta den fraan Efraims huvud paa Manasses huvud. ^18Och Josef sade till sin fader: >>Icke saa, min fader; denne aer den foerstfoedde, laegg din hoegra hand paa hans huvud.>> ^19Men hans fader ville icke; han sade: >>Jag vet det, min son, jag vet det; ocksaa av honom skall ett folk komma, ocksaa han skall bliva stor; men hans yngre broder skall dock bliva stoerre aen han, och hans avkomma skall bliva ett talrikt folk.>> ^20Saa vaelsignade han dem paa den dagen och sade: >>Med ditt namn skall Israel vaelsigna, saa att man skall saega: Gud goere dig lik Efraim och Manasse.>> Saa satte han Efraim framfoer Manasse. ^21Och Israel sade till Josef: >>Se, jag doer; men Gud skall vara med eder och foera eder tillbaka till edra faeders land. ^22Och utoever vad jag giver dina broeder giver jag dig en saerskild hoejdstraecka som jag med mitt svaerd och min baage har tagit fraan amoreerna.>> >>Sikem>>. __________________________________________________________________ Chapter 49 ^1Och Jakob kallade sina soener till sig och sade: Foersamlen eder, paa det att jag maa foerkunna eder vad som skall haenda eder i kommande dagar: ^2Kommen tillhopa och hoeren, I Jakobs soener; hoeren paa eder fader Israel. ^3Ruben, min foerstfoedde aer du, min kraft och min styrkas foerstling, fraemst i myndighet och fraemst i makt. ^4Du sjuder oever saasom vatten, du skall icke bliva den fraemste, ty du besteg din faders laeger; daa gjorde du vad skaendligt var. Ja, min baedd besteg han! ^5Simeon och Levi aero broeder; deras vapen aero vaaldets verktyg. ^6Min sjael inlaate sig ej i deras raad, min aera tage ingen del i deras samkvaem; ty i sin vrede draepte de maen, och i sitt oeverdaad stympade de oxar. ^7Foerbannad vare deras vrede, som aer saa vaaldsam, och deras grymhet, som aer saa haard! Jag skall foerstroe dem i Jakob, jag skall foerskingra dem i Israel. ^8Dig, Juda, dig skola dina broeder prisa; din hand skall vara paa dina fienders nacke, foer dig skola din faders soener buga sig. ^9Ett ungt lejon aer Juda; fraan rivet byte har du dragit ditupp, min son. Han har lagt sig ned, han vilar saasom ett lejon, saasom en lejoninna -- vem vaagar oroa honom? ^10Spiran skall icke vika ifraan Juda, icke haerskarstaven ifraan hans foetter, till dess han kommer till Silo och folken bliva honom hoersamma. ^11Han binder vid vintraedet sin aasna, vid aedla rankan sin aasninnas faale. Han tvaar sina klaeder i vin, sin mantel i druvors blod. ^12Hans oegon aero dunkla av vin och hans taender vita av mjoelk. ^13Sebulon skall bo vid havets strand, vid stranden, daer skeppen ligga; sin sida skall han vaenda mot Sidon. ^14Isaskar aer en stark aasna, som ligger i ro i sin inhaegnad. ^15Och han saag att viloplatsen var god, och att landet var ljuvligt; daa boejde han sin rygg under boerdor och blev en arbetspliktig tjaenare. ^16Dan skall skaffa raett aat sitt folk, han saavael som naagon av Israels stammar. ^17Dan skall vara en orm paa vaegen, en huggorm paa stigen, en som biter haesten i foten, saa att ryttaren faller baklaenges av. ^18HERRE, jag bidar efter din fraelsning! ^19Gad skall traengas av skaror, men sjaelv skall han traenga dem paa haelarna. ^20Fraan Aser kommer fetma, honom till mat; konungsliga laeckerheter har han att giva. ^21Naftali aer en snabb hind; han har skoena ord att giva. ^22Ett ungt frukttraed aer Josef, ett ungt frukttraed vid kaellan; dess grenar naa upp oever muren. ^23Baagskyttar oroa honom, de skjuta paa honom och ansaetta honom; ^24dock foerbliver hans baage fast, och hans haender och armar spaenstiga, genom dens haender, som aer den Starke i Jakob, genom honom som aer herden, Israels klippa, ^25genom din faders Gud -- han skall hjaelpa dig. genom den Allsmaektige -- han skall vaelsigna dig med vaelsignelser fraan himmelen daerovan, vaelsignelser fraan djupet som utbreder sig daernere, vaelsignelser fraan broest och skoete. ^26Din faders vaelsignelser naa hoegt, hoegre aen mina foerfaeders vaelsignelser, de naa upp till de eviga hoejdernas haerlighet. De skola komma oever Josefs huvud, oever dens hjaessa, som aer en furste bland sina broeder. ^27Benjamin aer en glupande ulv; om morgonen foertaer han rov, och om aftonen utskiftar han byte.>> ^28Alla dessa aero Israels stammar, tolv till antalet, och detta aer vad deras fader talade till dem, naer han vaelsignade dem; aat var och en av dem gav han sin saerskilda vaelsignelse. ^29Och han bjoed dem och sade till dem: >>Jag skall nu samlas till mitt folk; begraven mig bredvid mina faeder, i grottan paa hetiten Efrons aaker, ^30i den grotta som ligger paa aakern i Makpela, gent emot Mamre, i Kanaans land, den aaker som Abraham koepte till egen grav av hetiten Efron, ^31daer de hava begravit Abraham och hans hustru Sara, daer de ock hava begravit Isak och hans hustru Rebecka, och daer jag sjaelv har begravit Lea, ^32paa den aakern som jaemte grottan daer koeptes av Hets barn.>> ^33Naer Jakob hade givit sina soener denna befallning, drog han sina foetter upp i saengen; och han gav upp andan och blev samlad till sina faeder. __________________________________________________________________ Chapter 50 ^1Daa foell Josef ned oever sin faders ansikte och graet oever honom och kysste honom. ^2Och Josef bjoed laekarna som han hade i sin tjaenst att de skulle balsamera hans fader; och laekarna balsamerade Israel. ^3Daertill aatgingo fyrtio dagar; saa maanga dagar aatgaa naemligen foer balsamering. Och egyptierna begraeto honom i sjuttio dagar. ^4Men naer graatodagarna efter honom voro foerbi, talade Josef till Faraos husfolk och sade: >>Om jag har funnit naad foer edra oegon, saa framfoeren till Farao dessa mina ord: ^5Min fader har tagit en ed av mig och sagt: 'Naer jag aer doed, begrav mig daa i den grav som jag har laatit graeva aat mig i Kanaans land.' Saa laat mig nu fara ditupp och begrava min fader; sedan skall jag komma tillbaka igen.>> ^6Farao svarade: >>Far ditupp och begrav din fader, efter den ed som han har tagit av dig.>> ^7Daa for Josef upp foer att begrava sin fader, och med honom foro alla Faraos tjaenare, de aeldste i hans hus och alla de aeldste i Egyptens land, ^8daertill allt Josefs husfolk och hans broeder och hans faders husfolk; allenast sina kvinnor och barn, och sina faar och faekreatur laemnade de kvar i landet Gosen. ^9Och med honom foro ditupp baade vagnar och ryttare; och det var en mycket stor skara. ^10Naer de nu kommo till Goren-Haatad, paa andra sidan Jordan, hoello de daer en mycket stor och hoegtidlig doedsklagan, och han anstaellde en sorgefest efter sin fader i sju dagar. ^11Och naer landets inbyggare, kananeerna, saago sorgefesten i Goren-Haatad, sade de: >>Det aer en hoegtidlig sorgefest som egyptierna haer haalla.>> Daerav fick staellet namnet Abel-Misraim; det ligger paa andra sidan Jordan. ^12Och hans soener gjorde med honom saasom han hade bjudit dem: ^13hans soener foerde honom till Kanaans land och begrovo honom i grottan paa aakern i Makpela, den aaker som Abraham hade koept till egen grav av hetiten Efron, gent emot Mamre. ^14Och sedan Josef hade begravit sin fader, vaende han tillbaka till Egypten med sina broeder och alla dem som hade farit upp med honom foer att begrava hans fader. ^15Men naer Josefs broeder saago att deras fader var doed, taenkte de: >>Kanhaenda skall Josef nu bliva haetsk mot oss och vedergaella oss allt det onda som vi hava gjort mot honom.>> ^16Daerfoer saende de bud till Josef och laeto saega: >>Din fader bjoed oss saa foere sin doed: ^17'Saa skolen I saega till Josef: Kaere, foerlaat dina broeder vad de hava brutit och syndat, i det att de hava handlat saa illa mot dig.' Foerlaat alltsaa nu din faders Guds tjaenare vad de hava brutit.>> Och Josef graet, naer de laeto saega detta till honom. ^18Sedan kommo ock hans broeder sjaelva och foello ned foer honom och sade: >>Se, vi vilja vara tjaenare aat dig.>> ^19Men Josef sade till dem: >>Frukten icke. Haallen I daa mig foer Gud? ^20I taenkten ont mot mig, men Gud har taenkt det till godo, foer att laata det ske, som nu har skett, och saa behaalla mycket folk vid liv. ^21Frukten daerfoer nu icke; jag skall foersoerja eder och edra kvinnor och barn.>> Och han troestade dem och talade vaenligt med dem. ^22Och Josef bodde kvar i Egypten med sin faders hus; och Josef blev ett hundra tio aar gammal. ^23Och Josef fick se Efraims barn till tredje led; ocksaa av Makir, Manasses son, foeddes barn i Josefs skoete. ^24Och Josef sade till sina broeder: >>Jag doer, men Gud skall foervisso se till eder, och foera eder upp fraan detta land till det land som han med ed har lovat aat Abraham, Isak och Jakob.>> ^25Och Josef tog en ed av Israels barn och sade: >>Naer nu Gud ser till eder, foeren daa mina ben haerifraan.>> ^26Och Josef dog, naer han var ett hundra tio aar gammal. Och man balsamerade honom, och han lades i en kista, i Egypten. __________________________________________________________________ Exodus __________________________________________________________________ Chapter 1 ^1Och dessa aero namnen paa Israels soener, som kommo till Egypten; med Jakob kommo de, var och en med sitt hus: ^2Ruben, Simeon, Levi och Juda, ^3Isaskar, Sebulon och Benjamin, ^4Dan och Naftali, Gad och Aser. ^5Tillsammans utgjorde de som hade utgaatt fraan Jakobs laend sjuttio personer; men Josef var redan foerut i Egypten. ^6Och Josef dog och alla hans broeder och hela det slaektet. ^7Men Israels barn voro fruktsamma och vaexte till och foeroekade sig och blevo oevermaattan talrika, saa att landet blev uppfyllt av dem. ^8Daa uppstod en ny konung oever Egypten, en som icke visste av Josef. ^9Och denne sade till sitt folk: >>Se, Israels barns folk aer oss foer stort och maektigt. ^10Vaelan, laat oss daa gaa klokt till vaega med dem; eljest kunde de aennu mer foeroeka sig; och om ett krig komme paa, kunde de foerena sig med vaara fiender och begynna krig mot oss och sedan draga bort ur landet.>> ^11Alltsaa satte man arbetsfogdar oever dem och foertryckte dem med traelarbeten. Och de maaste bygga aat Farao foerraadsstaeder, Pitom och Raamses. ^12Men ju mer man foertryckte dem, dess mer foeroekade de sig, och dess mer utbredde de sig, saa att man begynte gruva sig foer Israels barn. ^13Daerfoer paalade egyptierna Israels barn ytterligare tvaangsarbeten ^14och foerbittrade deras liv med haart arbete paa murbruk och tegel och med alla slags arbeten paa marken korteligen, med tvaangsarbeten av alla slag, som de laeto dem utfoera ^15Och konungen i Egypten talade till de hebreiska kvinnor -- den ena hette Sifra, den andra Pua -- som hjaelpte barnafoederskorna, ^16han sade: >>Naer I foerloesen de hebreiska kvinnorna, saa sen efter, daa de foeda: om det aer ett gossebarn, saa doeden det; aer det ett flickebarn, saa maa det leva.>> ^17Men hjaelpkvinnorna fruktade Gud och gjorde icke saasom konungen i Egypten hade sagt till dem, utan laeto barnen leva. ^18Daa kallade konungen i Egypten hjaelpkvinnorna till sig och sade till dem: >>Varfoer goeren I saa och laaten barnen leva?>> ^19Hjaelpkvinnorna svarade Farao: >>De hebreiska kvinnorna aero icke saasom de egyptiska. De aero kraftigare; foerraen hjaelpkvinnan kommer till dem, hava de foett.>> ^20Och Gud laet det gaa vael foer hjaelpkvinnorna; och folket foeroekade sig och blev mycket talrikt. ^21Eftersom hjaelpkvinnorna fruktade Gud, laet han deras hus foerkovras. ^22Daa bjoed Farao allt sitt folk och sade: >>Alla nyfoedda gossebarn- skolen I kasta i Nilfloden, men all flickebarn maan I laata leva.>> __________________________________________________________________ Chapter 2 ^1Och en man av Levis hus gick aastad och tog till hustru Levis dotter. ^2Och hustrun blev havande och foedde en son. Och hon saag att det var ett vackert barn och dolde honom i tre maanader. ^3Men naer hon icke laengre kunde doelja honom, tog hon en kista av roer, bestroek den med jordbeck och tjaera och lade barnet daeri och satte den saa i vassen vid stranden av Nilfloden. ^4Och hans syster staellde sig ett stycke daerifraan, foer att se huru det skulle gaa med honom. ^5Och Faraos dotter kom ned till floden foer att bada, och hennes taernor gingo utmed floden. Naer hon nu fick se kistan i vassen, saende hon sin tjaenarinna dit och laet haemta den till sig. ^6Och naer hon oeppnade den, fick hon se barnet och saag att det var en gosse, och han graet. Daa oemkade hon sig oever honom och sade: >>Detta aer ett av de hebreiska barnen.>> ^7Men hans syster fraagade Faraos dotter: >>Vill du att jag skall gaa och kalla hit till dig en hebreisk amma som kan amma upp barnet aat dig?>> ^8Faraos dotter svarade henne: >>Ja, gaa.>> Daa gick flickan och kallade dit barnets moder. ^9Och Faraos dotter sade till henne: >>Tag detta barn med dig, och amma upp det aat mig, saa vill jag giva dig loen daerfoer.>> Och kvinnan tog barnet och ammade upp det. ^10Naer sedan gossen hade vuxit upp; foerde hon honom till Faraos dotter, och denna upptog honom saasom sin son och gav honom namnet Mose, >>ty>>, sade hon, >>ur vattnet har jag dragit upp honom>>. ^11Paa den tiden haende sig att Mose, sedan han hade blivit stor, gick ut till sina broeder och saag paa deras traelarbete. Och han fick se att en egyptisk man slog en hebreisk man, en av hans broeder. ^12daa vaende han sig aat alla sidor, och naer han saag att ingen annan maenniska fanns daer, slog han ihjael egyptiern och goemde honom i sanden. ^13Dagen daerefter gick han aater ut och fick daa se tvaa hebreiska maen traeta med varandra. Daa sade han till den som gjorde oraett: >>Skall du slaa din landsman?>> ^14Han svarade: >>Vem har satt dig till hoevding och domare oever oss? Vill du draepa mig, saasom du draepte egyptiern?>> Daa blev Mose foerskraeckt och taenkte: >>Saa har daa saken blivit kaend.>> ^15Ocksaa fick Farao hoera om denna sak och ville draepa Mose. Men Mose flydde bort undan Farao; och han stannade i Midjans land; daer satte han sig vid en brunn. ^16Och praesten i Midjan hade sju doettrar. Dessa kommo nu foer att haemta upp vatten och skulle fylla hoarna foer att vattna sin faders faar. ^17Daa kommo herdarna och ville driva bort dem; men Mose stod upp och hjaelpte dem och vattnade deras faar. ^18Naer de sedan kommo hem till sin fader Reguel, sade han: >>Varfoer kommen I saa snart hem i dag?>> ^19De svarade: >>En egyptisk man hjaelpte oss mot herdarna; daertill haemtade han upp vatten aat oss och vattnade faaren.>> ^20Daa sade han till sina doettrar: >>Var aer han daa? Varfoer laeten I mannen bliva kvar daer? Inbjuden honom att komma och aeta med oss>>. ^21Och Mose besloet sig foer att stanna hos mannen, och denne gav aat Mose sin dotter Sippora till hustru. ^22Hon foedde en son, och han gav honom namnet Gersom, >>ty>>, sade han, >>jag aer en fraemling i ett land som icke aer mitt>>. ^23Saa foerfloet en laang tid, och daerunder dog konungen i Egypten. Men Israels barn suckade oever sin traeldom och klagade; och deras rop oever traeldomen steg upp till Gud. ^24Och Gud hoerde deras jaemmer, och Gud taenkte paa sitt foerbund med Abraham, Isak och Jakob. ^25Och Gud saag till Israels barn, och Gud laet sig vaarda om dem. __________________________________________________________________ Chapter 3 ^1Och Mose vaktade faaren aat sin svaerfader Jetro, praesten i Midjan. Och han drev en gaang faaren bortom oeknen och kom saa till Guds berg Horeb. ^2Daer uppenbarade sig HERRENS aengel foer honom i en eldslaaga som slog upp ur en buske. Han saag att busken brann av elden, och att busken dock icke blev foertaerd. ^3Daa taenkte Mose: >>Jag vill gaa ditbort och betrakta den underbara synen och se varfoer busken icke brinner upp.>> ^4Naer daa HERREN saag att han gick aastad foer att se, ropade Gud till honom ur busken och sade: >>Mose! Mose!>> Han svarade: >>Haer aer jag.>> ^5Daa sade han: >>Traed icke hit; drag dina skor av dina foetter, ty platsen daer du staar aer helig mark.>> ^6Och han sade ytterligare: >>Jag aer din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.>> Daa skylde Mose sitt ansikte, ty han fruktade foer att se paa Gud. ^7Och HERREN sade: >>Jag har nogsamt sett mitt folks betryck i Egypten, och jag har hoert huru de ropa oever sina plaagare; jag vet vad de maaste lida. ^8Daerfoer har jag stigit ned foer att raedda dem ur egyptiernas vaald och foera dem fraan det landet upp till ett gott och rymligt land, ett land som flyter av mjoelk och honung, det land daer kananeer, hetiter, amoreer, perisseer, hiveer och jebuseer bo. ^9Foerdenskull, eftersom Israels barns rop har kommit till mig, och jag daerjaemte har sett huru egyptierna foertrycka dem, ^10daerfoer maa du nu gaa aastad, jag vill saenda dig till Farao; och du skall foera mitt folk, Israels barn, ut ur Egypten>> ^11Men Mose sade till Gud: >>Vem aer jag, att jag skulle gaa till Farao, och att jag skulle foera Israels barn ut ur Egypten?>> ^12Han svarade: >>Jag vill vara med dig. Och detta skall foer dig vara tecknet paa att det aer jag som har saent dig: naer du har foert folket ut ur Egypten, skolen I haalla gudstjaenst paa detta berg.>> ^13Daa sade Mose till Gud: >>Naer jag nu kommer till Israels barn och saeger till dem: 'Edra faeders Gud har saent mig till eder', och de fraaga mig; 'Vad aer hans namn?', vad skall jag daa svara dem?>> ^14Gud sade till Mose: >>Jag aer den jag aer.>> Och han sade vidare: >>Saa skall du saega till Israels barn: 'Jag aer' har saent mig till eder. ^15Och Gud sade ytterligare till Mose: >>Saa skall du saega till Israels barn: HERREN, edra faeders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har saent mig till eder. Detta skall vara mitt namn evinnerligen, och saa skall man naemna mig fraan slaekte till slaekte. ^16Gaa nu aastad och foersamla de aeldste i Israel, och saeg till dem: HERREN, edra faeders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, har uppenbarat sig foer mig, och han har sagt: 'Jag har sett till eder och har sett det som vederfares eder Egypten; ^17daerfoer aer nu mitt ord: jag vill foera eder bort ifraan betrycket i Egypten upp till kananeernas, hetiternas, amoreernas, perisseernas, hiveernas och jebuseernas land, ett land som flyter av mjoelk och honung.' ^18Och de skola lyssna till dina ord; och du skall tillika med de aeldste i Israel gaa till konungen i Egypten, och I skolen saega till honom: HERREN, hebreernas Gud, har visat sig foer oss, saa laat oss nu gaa tre dagsresor in i oeknen och offra aat HERREN, vaar Gud.' ^19Dock vet jag att konungen i Egypten icke skall tillstaedja eder att gaa, icke ens naer han faar kaenna min starka hand. ^20Men jag skall raecka ut min hand och slaa Egypten med alla slags under, som jag vill goera daer; sedan skall han slaeppa eder. ^21Och jag vill laata detta folk finna naad foer egyptiernas oegon, saa att I, naer I dragen bort, icke skolen draga bort med tomma haender; ^22utan var kvinna skall av sin grannkvinna och av den fraemmande kvinna som bor i hennes hus begaera klenoder av silver och guld, saa ock klaeder. Dessa skolen I saetta paa edra soener och doettrar. Saa skolen I taga byte fraan egyptierna.>> aasyftade hebreiska uttrycket foer HERREN, egentligen Jahve, hos oss vanligen uttalat Jehova, kan oeversaettas med 'Han aer'. __________________________________________________________________ Chapter 4 ^1Mose svarade och sade: >>Men om de nu icke tro mig eller lyssna till mina ord, utan saega: 'HERREN har icke uppenbarat sig foer dig'?>> ^2Daa sade HERREN till honom: >>Vad aer det du har i din hand?>> ^3Han svarade: >>En stav.>> Han sade: >>Kasta den paa marken.>> Naer han daa kastade den paa marken, foervandlades den till en orm; och Mose flydde foer honom. ^4Men HERREN sade till Mose: >>Raeck ut din hand och tag honom i stjaerten.>> Daa raeckte han ut sin hand och grep honom; och han foervandlades aater till en stav i hans hand. ^5Och HERREN sade: >>Saa skola de. tro att HERREN, deras faeders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har uppenbarat sig foer dig. ^6Och HERREN sade ytterligare till honom: >>Stick din hand i barmen.>> Och han stack sin hand i barmen. Naer han sedan drog ut den, se, daa var handen vit saasom snoe av spetaelska. ^7AAter sade han. >>Stick din hand tillbaka i barmen.>> Och han stack sin hand tillbaka i barmen. Naer han sedan drog ut den igen ur barmen, se, daa var den aater lik hans oevriga kropp. ^8Och HERREN sade: >>Om de icke vilja tro dig eller akta paa det foersta tecknet, saa maaste de tro det andra tecknet. ^9Men om de icke ens tro dessa tvaa tecken eller lyssna till dina ord, saa tag av Nilflodens vatten och gjut ut det paa torra landet, saa skall vattnet, som du har tagit ur floden, foervandlas till blod paa torra landet.>> ^10Daa sade Mose till HERREN: >>Ack I Herre, jag aer ingen talfoer man; jag har icke varit det foerut, och jag aer det icke heller nu, sedan du har talat till din tjaenare, ty jag har ett troegt maalfoere och en troeg tunga. ^11HERREN sade till honom: >>Vem har givit maenniskan munnen, eller vem goer henne stum eller doev, seende eller blind? Aer det icke jag, HERREN? ^12Saa gaa nu aastad, jag skall vara med din mun och laera dig vad du skall tala.>> ^13Men han sade: >>Ack Herre, saend ditt budskap med vilken annan du vill.>> ^14Daa upptaendes HERRENS vrede mot Mose, och han sade: >>Har du icke din broder Aron, leviten? Jag vet att han aer en man som kan tala. Och han gaar nu aastad foer att moeta dig, och naer han faar se dig, skall han glaedjas i sitt hjaerta. ^15Och du skall tala till honom och laegga orden i hans mun; och jag skall vara med din mun och med hans mun, och jag skall laera eder vad I skolen goera. ^16Och han skall tala foer dig till folket; alltsaa skall han vara foer dig saasom mun, och du skall vara foer honom saasom en gud. ^17Och du skall taga i din hand denna stav, med vilken du skall goera dina tecken.>> ^18Daerefter vaende Mose tillbaka till sin svaerfader Jeter och sade till honom: >>Laat mig vaenda tillbaka till mina broeder i Egypten, foer att se om de aennu leva.>> Jetro sade till Mose: >>Gaa i frid.>> ^19Och HERREN sade till Mose i Midjan: >>Vaend tillbaka till Egypten, ty alla de maen aero doeda, som stodo efter ditt liv.>> ^20Daa tog Mose sin hustru och sina soener och satte dem paa sin aasna och for tillbaka till Egyptens land; och Mose tog Guds stav i sin hand. ^21Och HERREN sade till Mose: >>Naer du nu vaender tillbaka till Egypten saa se till, att du infoer Farao goer alla de under som jag har givit dig makt att goera. Men jag skall foerstocka hans hjaerta, saa att han icke slaepper folket. ^22Och daa skall du saega till Farao: Saa saeger HERREN: Israel aer min foerstfoedde son, ^23och jag har sagt till dig: 'Slaepp min son, saa att han kan haalla gudstjaenst aat mig.' Men du har icke velat slaeppa honom. Daerfoer skall jag nu draepa din foerstfoedde son. ^24Och under resan haende sig att HERREN paa ett vilostaelle kom emot honom och ville doeda honom. ^25Daa tog Sippora en skarp sten och skar bort foerhuden paa sin son och beroerde honom daermed nedtill och sade: >>Du aer mig en blodsbrudgum.>> ^26Saa laet han honom vara. Daa sade hon aater: >>Ja, en blodsbrudgum till omskaerelse.>> ^27Och HERREN sade till Aron: >>Gaa aastad och moet Mose i oeknen.>> Daa gick han aastad och traeffade honom paa Guds berg; och han kysste honom. ^28Och Mose beraettade foer Aron allt vad HERREN hade talat, naer han saende honom, och om alla de tecken som han hade bjudit honom att goera. ^29Sedan gingo Mose och Aron aastad och foersamlade alla Israels barns aeldste. ^30Och Aron omtalade allt vad HERREN hade talat till Mose; och han gjorde tecknen infoer folkets oegon. ^31Daa trodde folket; och naer de hoerde att HERREN hade sett till Israels barn, och att han hade sett deras betryck, boejde de sig ned och tillbaado. __________________________________________________________________ Chapter 5 ^1Daerefter kommo Mose och Aron och sade till Farao: >>Saa saeger HERREN, Israels Gud: Slaepp mitt folk, saa att de kunna haalla hoegtid aat mig i oeknen.>> ^2Men Farao svarade: >>Vem aer HERREN, eftersom jag paa hans befallning skulle slaeppa Israel? Jag vet icke av HERREN och vill ej heller slaeppa Israel.>> ^3Daa sade de: >>Hebreernas Gud har visat sig foer oss. Saa laat oss nu gaa tre dagsresor in i oeknen och offra aat HERREN, vaar Gud, foer att han icke maa komma oever oss med pest eller med svaerd.>> ^4Men konungen i Egypten svarade dem: >>Mose och Aron, varfoer dragen I folket ifraan dess arbete? Gaan bort till edra dagsverken. ^5Ytterligare sade Farao: >>Folket aer ju redan alltfoer talrikt i landet, och likvael viljen I skaffa dem frihet ifraan deras dagsverken!>> ^6Daerefter bjoed Farao samma dag fogdarna och tillsyningsmaennen oever folket och sade: ^7>>I skolen icke vidare saasom foerut giva folket halm till att goera tegel. Laaten dem sjaelva gaa och skaffa sig halm. ^8Men samma antal tegel som de foerut hava gjort skolen I aendaa aalaegga dem, utan naagot avdrag; ty de aero lata, daerfoer ropa de och saega: 'Laat oss gaa och offra aat vaar Gud.' ^9Man maaste laegga tungt arbete paa dessa maenniskor, saa att de daerigenom faa naagot att goera och icke akta paa loegnaktigt tal.>> ^10Daa gingo fogdarna och tillsyningsmaennen oever folket ut och sade till folket: >>Saa saeger Farao: Jag vill icke laengre giva eder halm. ^11Gaan sjaelva och skaffen eder halm, var I kunnen finna saadan; men i edert arbete skall intet avdrag goeras.>> ^12Daa spridde sig folket oever hela Egyptens land och samlade straa foer att bruka det saasom halm. ^13Och fogdarna drevo paa dem och sade: >>Fullgoeren edert arbete, var dag det foer den dagen bestaemda, likasom naer man gav eder halm.>> ^14Och Israels barns tillsyningsmaen, de som Faraos fogdar hade satt oever dem, fingo uppbaera hugg och slag, och man sade till dem: >>Varfoer haven I icke saasom foerut fullgjort edert foerelagda dagsverke i tegel, varken i gaar eller i dag?>> ^15Daa kommo Israels barns tillsyningsmaen och ropade till Farao och sade: >>Varfoer goer du saa mot dina tjaenare? ^16Ingen halm giver man aat dina tjaenare, och likvael saeger man till oss: 'Skaffen fram tegel.' Och se, dina tjaenare faa nu uppbaera hugg och slag, fastaen skulden ligger hos ditt eget folk.>> ^17Men han svarade: >>I aeren lata, ja lata aeren I. Daerfoer saegen I: 'Laat oss gaa och offra aat HERREN.' ^18Nej, gaan i staellet till edert arbete. Halm skall man icke giva eder, men det bestaemda antalet tegel maasten I aendaa laemna.>> ^19Daa maerkte Israels barns tillsyningsmaen att det var illa staellt foer dem, eftersom de hade faatt det svaret att de icke skulle faa naagot avdrag i det antal tegel, som de skulle laemna foer var dag. ^20Och naer de kommo ut ifraan Farao, traeffade de Mose och Aron, som stodo daer foer att moeta dem; ^21och de sade till dem: >>Maa HERREN hemsoeka eder och doema eder, eftersom I haven gjort oss foerhatliga foer Farao och hans tjaenare och satt dem svaerdet i hand till att draepa oss. ^22Daa vaende sig Mose aater till HERREN och sade: >>Herre, varfoer har du gjort saa illa mot detta folk? Varfoer har du saent mig? ^23Allt ifraan den tid daa jag gick till Farao foer att tala i ditt namn har han ju gjort illa mot detta folk, och du har ingalunda raeddat ditt folk. __________________________________________________________________ Chapter 6 ^1Men HERREN sade till Mose: >>Nu skall du faa se vad jag skall goera med Farao; ty genom min starka hand skall han noedgas slaeppa dem, ja, han skall genom min starka hand noedgas driva dem ut ur sitt land.>> ^2Och Gud talade till Mose och sade till honom: >>Jag aer HERREN. ^3Foer Abraham, Isak och Jakob uppenbarade jag mig saasom 'Gud den Allsmaektige', men under mitt namn 'HERREN' var jag icke kaend av dem. ^4Och jag uppraettade ett foerbund med dem och lovade att giva dem Kanaans land, det land daer de bodde saasom fraemlingar. ^5Och nu har jag hoert Israels barns jaemmer oever att egyptierna haalla dem i traeldom, och jag har kommit ihaag mitt foerbund. ^6Saeg daerfoer till Israels barn: 'Jag aer HERREN, och jag skall foera eder ut fraan traelarbetet hos egyptierna och raedda eder fraan traeldomen under dem, och jag skall foerlossa eder med utraeckt arm och genom stora straffdomar. ^7Och jag skall taga eder till mitt folk och vara eder Gud; och I skolen foernimma att jag aer HERREN eder Gud, han som foer eder ut fraan traelarbetet hos egyptierna. ^8Och jag skall foera eder till det land som jag med upplyft hand har lovat giva aat Abraham, Isak och Jakob; det skall jag giva eder till besittning. Jag aer HERREN.'>> ^9Detta allt sade Mose till Israels barn, men de hoerde icke paa Mose, av otaalighet och foer det haarda arbetets skull. ^10Daerefter talade HERREN till Mose och sade: ^11>>Gaa och tala med Farao, konungen i Egypten, att han slaepper Israels barn ut ur sitt land.>> ^12Men Mose talade infoer HERREN och sade: >>Israels barn hoera ju icke paa mig; huru skulle daa Farao vilja hoera mig -- mig som har oomskurna laeppar?>> ^13Men HERREN talade till Mose och Aron och gav dem befallning till Israels barn och till Farao, konungen i Egypten, om att Israels barn skulle foeras ut ur Egyptens land. ^14Dessa voro huvudmaennen foer deras familjer. Rubens, Israels foerstfoeddes, soener voro Hanok och Pallu, Hesron och Karmi. Dessa voro Rubens slaekter. ^15Simeons soener voro Jemuel, Jamin, Ohad, Jakin, Sohar och Saul, den kananeiska kvinnans son. Dessa voro Simeons slaekter. ^16Och dessa voro namnen paa Levis soener, efter deras aettfoeljd: Gerson, Kehat och Merari. Och Levi blev ett hundra trettiosju aar gammal. ^17Gersons soener voro Libni och Simei, efter deras slaekter. ^18Kehats soener voro Amram, Jishar, Hebron och Ussiel. Och Kehat blev ett hundra trettiotre aar gammal. ^19Meraris soener voro Maheli och Musi. Dessa voro leviternas slaekter, efter deras aettfoeljd. ^20Men Amram tog sin faders syster Jokebed till hustru, och hon foedde aat honom Aron och Mose. Och Amram blev ett hundra trettiosju aar gammal. ^21Jishars soener voro Kora, Nefeg och Sikri. ^22Ussiels soener voro Misael, Elsafan och Sitri. ^23Och Aron tog till hustru Eliseba, Amminadabs dotter, Nahesons syster, och hon foedde aat honom Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar. ^24Koras soener voro Assir, Elkana och Abiasaf. Dessa voro koraiternas slaekter. ^25Och Eleasar, Arons son, tog en av Putiels doettrar till hustru, och hon foedde aat honom Pinehas. Dessa voro huvudmaennen foer leviternas familjer, efter deras slaekter. ^26Saa foerhoell det sig med Aron och Mose, dem till vilka HERREN sade: >>Foeren Israels barn ut ur Egyptens land, efter deras haerskaror. ^27Det var dessa som talade med Farao, konungen i Egypten, om att de skulle foera Israels barn ut ur Egypten. Saa foerhoell det sig med Mose och Aron, ^28Och naer HERREN talade till Mose i Egyptens land, ^29talade han saa till Mose: >>Jag aer HERREN. Tala till Farao, konungen i Egypten, allt vad jag talar till dig.>> ^30Men Mose sade infoer HERREN: >>Se, jag har oomskurna laeppar; huru skulle daa Farao vilja hoera paa mig?>> __________________________________________________________________ Chapter 7 ^1Men HERREN sade till Mose: >>Se, jag har satt dig att vara saasom en gud foer Farao, och din broder Aron skall vara din profet. ^2Du skall tala allt vad jag bjuder dig; sedan skall din broder Aron tala med Farao om att han maaste slaeppa Israels barn ut ur sitt land. ^3Men jag skall foerhaerda Faraos hjaerta och skall goera maanga tecken och under i Egyptens land. ^4Farao skall icke hoera paa eder; men jag skall laegga min hand paa Egypten och skall foera mina haerskaror, mitt folk, Israels barn, ut ur Egyptens land, genom stora straffdomar. ^5Och egyptierna skola foernimma att jag aer HERREN, naer jag raecker ut min hand oever Egypten och foer Israels barn ut fraan dem.>> ^6Och Mose och Aron gjorde saa; de gjorde saasom HERREN hade bjudit dem. ^7Men Mose var aattio aar gammal och Aron aattiotre aar gammal, naer de talade med Farao. ^8Och HERREN talade till Mose och Aron och sade: ^9>>Naer Farao talar till eder och saeger: 'Laaten oss se naagot under', daa skall du saega till Aron: 'Tag din stav och kasta den infoer Farao', saa skall den bliva en stor orm.>> ^10Daa gingo Mose och Aron till Farao och gjorde saasom HERREN hade bjudit. Aron kastade sin stav infoer Farao och hans tjaenare, och den blev en stor orm. ^11Daa kallade ocksaa Farao till sig sina vise och trollkarlar; och dessa, de egyptiska spaamaennen, gjorde ock detsamma genom sina hemliga konster: ^12de kastade var och en sin stav, och dessa blevo stora ormar. Men Arons stav uppslukade deras stavar. ^13Dock foerblev Faraos hjaerta foerstockat, och han hoerde icke paa dem, saasom HERREN hade sagt. ^14Daerefter sade HERREN till Mose: >>Faraos hjaerta aer tillslutet, han vill icke slaeppa folket. ^15Gaa till Farao i morgon bittida -- han gaar naemligen daa ut till vattnet -- och staell dig i hans vaeg, paa stranden av Nilfloden. Och tag i din hand staven som foervandlades till en orm. ^16Och saeg till honom: HERREN, hebreernas Gud, saende mig till dig och laet saega dig: 'Slaepp mitt folk, saa att de kunna haalla gudstjaenst aat mig i oeknen.' Men se, du har hitintills icke velat hoera. ^17Daerfoer saeger nu HERREN saa: 'Haerav skall du foernimma att jag aer HERREN: se, med staven som jag haaller i min hand vill jag slaa paa vattnet i Nilfloden, och daa skall det foervandlas till blod. ^18Och fiskarna i floden skola doe, och floden skall bliva stinkande, saa att egyptierna skola vaemjas vid att dricka vatten ifraan floden.'>> ^19Och HERREN sade till Mose: >>Saeg till Aron: Tag din stav, och raeck ut din hand oever egyptiernas vatten, oever deras stroemmar, kanaler och sjoear och alla andra vattensamlingar, saa skola de bliva blod; oever hela Egyptens land skall vara blod, baade i traekaerl och i stenkaerl.>> ^20Och Mose och Aron gjorde saasom HERREN hade bjudit. Han lyfte upp staven och slog vattnet i Nilfloden infoer Faraos och hans tjaenares oegon; daa foervandlades allt vatten floden till blod. ^21Och fiskarna i floden dogo, och floden blev stinkande, saa att egyptierna icke kunde dricka vatten ifraan floden; och blodet var oever hela Egyptens land. ^22Men de egyptiska spaamaennen gjorde detsamma genom sina hemliga konster. Saa foerblev Faraos hjaerta foerstockat, och han hoerde icke paa dem, saasom HERREN hade sagt. ^23Och Farao vaende om och gick hem och aktade icke heller paa detta. ^24Men i hela Egypten graevde man runt omkring Nilfloden efter vatten till att dricka; ty vattnet i floden kunde man icke dricka. ^25Och saa foergingo sju dagar efter det att HERREN hade slagit Nilfloden. __________________________________________________________________ Chapter 8 ^1Daerefter sade HERREN till Mose: >>Gaa till Farao och saeg till honom: Saa saeger HERREN: Slaepp mitt folk, saa att de kunna haalla gudstjaenst aat mig. ^2Men om du icke vill slaeppa dem, se, daa skall jag hemsoeka hela ditt land med paddor. ^3Nilfloden skall frambringa ett vimmel av paddor, och de skola stiga upp och komma in i ditt hus och i din sovkammare och upp i din saeng, och in i dina tjaenares hus och bland ditt folk, och i dina bakugnar och baktraag. ^4Ja, paa dig sjaelv och ditt folk och alla dina tjaenare skola paddorna stiga upp.>> ^5Och HERREN sade till Mose: >>Saeg till Aron: Raeck ut din hand med din stav oever stroemmarna, kanalerna och sjoearna, och laat saa paddor stiga upp oever Egyptens land.>> ^6Daa raeckte Aron ut sin hand oever Egyptens vatten, och paddor stego upp och oevertaeckte Egyptens land. ^7Men spaamaennen gjorde detsamma genom sina hemliga konster och laeto paddor stiga upp oever Egyptens land. ^8Daa kallade Farao Mose och Aron till sig och sade: >>Bedjen till HERREN, att han tager bort paddorna fraan mig och mitt folk, saa skall jag slaeppa folket, saa att de kunna offra aat HERREN.>> ^9Mose sade till Farao: >>Dig vare tillstatt att foerelaegga mig en tid inom vilken jag, genom att bedja foer dig och dina tjaenare och ditt folk, skall skaffa bort paddorna fraan dig och dina hus, saa att de finnas kvar allenast i Nilfloden. ^10Han svarade: >>Till i morgon.>> Daa sade han: >>Maa det ske saasom du har sagt, saa att du faar foernimma att ingen aer saasom HERREN, vaar Gud. ^11Paddorna skola vika bort ifraan dig och dina hus och ifraan dina tjaenare och ditt folk och skola finnas kvar allenast i Nilfloden.>> ^12Saa gingo Mose och Aron ut ifraan Farao. Och Mose ropade till HERREN om hjaelp mot paddorna som han hade laatit komma oever Farao. ^13Och HERREN gjorde saasom Mose hade begaert: paddorna dogo och foersvunno ifraan husen, gaardarna och faelten. ^14Och man kastade dem tillsammans i hoegar, haer en och daer en; och landet uppfylldes av stank. ^15Men naer Farao saag att han hade faatt laettnad, tillsloet han sitt hjaerta och hoerde icke paa dem, saasom HERREN hade sagt. ^16Daerefter sade HERREN till Mose: >>Saeg till Aron: Raeck ut din stav och slaa i stoftet paa jorden, saa skall daerav bliva mygg i hela Egyptens land.>> ^17Och de gjorde saa: Aron raeckte ut sin hand med sin stav och slog i stoftet paa jorden; daa kom mygg paa maenniskor och boskap. Av allt stoft paa marken blev mygg i hela Egyptens land. ^18Och spaamaennen ville goera detsamma genom sina hemliga konster och foersoekte skaffa fram mygg, men de kunde icke. Och myggen kom paa maenniskor och boskap. ^19Daa sade spaamaennen till Farao: >>Detta aer Guds finger.>> Men Faraos hjaerta foerblev foerstockat, och han hoerde icke paa dem, saasom HERREN hade sagt. ^20Daerefter sade HERREN till Mose: >>Traed i morgon bittida fram infoer Farao -- han gaar naemligen daa ut till vattnet -- och saeg till honom: saa saeger HERREN: Slaepp mitt folk, saa att de kunna haalla guds tjaenst aat mig. ^21Ty om du icke slaepper mitt folk, de, daa skall jag saenda svaermar av flugor oever dig och dina tjaenare och ditt folk och dina hus, saa att egyptiernas hus skola bliva uppfyllda av flugsvaermar, ja, sjaelva marken paa vilken de staa. ^22Men paa den dagen skall jag goera ett undantag foer landet Gosen, daer mitt folk bor, saa att inga flugsvaermar skola finnas daer, paa det att du maa foernimma att jag aer HERREN haer i landet. ^23Saa skall jag foerlossa mitt folk och goera en aatskillnad mellan mitt folk och ditt. I morgon skall detta tecken ske.>> ^24Och HERREN gjorde saa: stora flugsvaermar kommo in i Faraos och i hans tjaenares hus; och oeverallt i Egypten blev landet foerdaervat av flugsvaermarna. ^25Daa kallade Farao Mose och Aron till sig och sade: >>Gaan aastad och offren aat eder Gud haer i landet.>> ^26Men Mose svarade: >>Det gaar icke an att vi goera saa; ty vi offra aat HERREN, vaar Gud, saadant som foer egyptierna aer en styggelse. Om vi nu infoer egyptiernas oegon offra saadant som foer dem aer en styggelse, skola de saekert stena oss. ^27Saa laat oss nu gaa tre dagsresor in i oeknen och offra aat HERREN, vaar Gud, saasom han befaller oss.>> ^28Daa sade Farao: >>Jag vill slaeppa eder, saa att I kunnen offra aat HERREN, eder Gud, i oeknen; allenast maan I icke gaa alltfoer laangt bort. Bedjen foer mig. ^29Mose svarade: >>Ja, naer jag kommer ut fraan dig, skall jag bedja till HERREN, saa att flugsvaermarna i morgon vika bort ifraan Farao, ifraan hans tjaenare och hans folk. Allenast maa Farao icke mer handla svikligt och vaegra att slaeppa folket, saa att de kunna offra aat HERREN. ^30Och Mose gick ut ifraan Farao och bad till HERREN. ^31Och HERREN gjorde saasom Mose sade begaert: han skaffade bort flugsvaermarna ifraan Farao, ifraan hans tjaenare och hans folk, saa att icke en enda fluga blev kvar. ^32Men Farao tillsloet sitt hjaerta ocksaa denna gaang och slaeppte icke folket. __________________________________________________________________ Chapter 9 ^1Daerefter sade HERREN till Mose: >>Gaa till Farao och tala till honom: Saa saeger HERREN, hebreernas Gud: Slaepp mitt folk, saa att de kunna haalla gudstjaenst aat mig. ^2Ty om du icke vill slaeppa dem, utan kvarhaaller dem laengre, ^3se, daa skall HERRENS hand med en mycket svaar pest komma oever din boskap paa marken, oever haestar, aasnor och kameler, oever faekreatur och faar. ^4Men HERREN skall daervid goera en aatskillnad mellan israeliternas boskap och egyptiernas, saa att intet av de djur som tillhoera Israels barn skall doe.>> ^5Och HERREN bestaemde en tid och sade: >>I morgon skall HERREN goera saa i landet.>> ^6Och dagen daerefter gjorde HERREN saa, och all egyptiernas boskap dog. Men av Israels barns boskap dog icke ett enda djur; ^7naer Farao saende och hoerde efter, se, daa hade icke saa mycket som ett enda djur av Israels boskap doett. Men Faraos hjaerta var tillslutet, och han slaeppte icke folket ^8Daerefter sade HERREN till Mose och Aron: >>Tagen edra haender fulla med sot ur smaeltugnen, och maa sedan Mose stroe ut det, upp mot himmelen, infoer Faraos oegon, ^9saa skall daerav bliva ett damm oever hela Egyptens land, och daerav skola uppstaa bulnader, som slaa ut med blaasor, paa maenniskor och boskap i hela Egyptens land.>> ^10Daa togo de sot ur smaeltugnen och traedde infoer Farao, och Mose stroedde ut det, upp mot himmelen; och daerav uppstodo bulnader, som slogo ut med blaasor, paa maenniskor och boskap. ^11Och spaamaennen kunde icke haalla staand mot Mose foer bulnadernas skull, ty bulnader uppstodo paa spaamaennen saavael som paa alla andra egyptier. ^12Men HERREN foerstockade Faraos hjaerta, saa att han icke hoerde paa dem, saasom HERREN hade sagt till Mose. ^13Daerefter sade HERREN till Mose: >>Traed i morgon bittida fram infoer Farao och saeg till honom: Saa saeger HERREN, hebreernas Gud: Slaepp mitt folk, saa att de kunna haalla gudstjaenst aat mig. ^14Annars skall jag nu saenda alla mina hemsoekelser oever dig sjaelv och oever dina tjaenare och ditt folk, paa det att du maa foernimma att ingen aer saasom jag paa hela jorden. ^15Ty jag hade redan raeckt ut min land foer att slaa dig och ditt folk med pest, saa att du skulle bliva utrotad fraan jorden; ^16men jag skonade dig, just daerfoer att jag ville laata min kraft bliva uppenbarad foer dig och mitt namn bliva foerkunnat paa hela jorden. ^17Om du ytterligare laegger hinder i vaegen foer mitt folk och icke slaepper dem, ^18se, daa skall jag i morgon vid denna tid laata ett mycket svaart hagel komma, saadant att dess like icke har varit i Egypten, allt ifraan den dag dess grund blev lagd aenda till nu. ^19Saa saend nu bort och laat baerga din boskap och allt vad du annars har ute paa marken. Ty alla maenniskor och all boskap som daa finnas ute paa marken och icke hava kommit under tak, de skola traeffas av haglet och bliva doedade.>> ^20Den som nu bland Faraos tjaenare fruktade HERRENS ord, han laet sina tjaenare och sin boskap soeka skydd i husen; ^21men den som icke aktade paa HERRENS ord, han laet sina tjaenare och sin boskap bliva kvar ute paa marken. ^22Och HERREN sade till Mose: >>Raeck din hand upp mot himmelen, saa skall hagel falla oever hela Egyptens land, oever maenniskor och boskap och oever alla markens oerter i Egyptens land.>> ^23Daa raeckte Mose sin stav upp mot himmelen, och HERREN laet det dundra och hagla, och eld for ned mot jorden, saa laet HERREN hagel komma oever Egyptens land. ^24Och det haglade, och bland hagelskurarna flammade eld; och haglet var saa svaart, att dess like icke hade varit i hela Egyptens land fraan den tid det blev befolkat. ^25Och i hela Egyptens land slog haglet ned allt som fanns paa marken, baade maenniskor och djur; och haglet slog ned alla markens oerter och slog soender alla markens traed. ^26Allenast i landet Gosen, daer Israels barn voro, haglade det icke. ^27Daa saende Farao och laet kalla till sig Mose och Aron och sade till dem: >>Jag har syndat denna gaang. Det aer HERREN som aer raettfaerdig; jag och mitt folk hava gjort oraett. ^28Bedjen till HERREN, ty hans dunder och hagel har varat laenge nog; saa skall jag slaeppa eder, och I skolen icke behoeva bliva kvar laengre.>> ^29Mose svarade honom: >>Naer jag kommer ut ur staden, skall jag utraecka mina haender till HERREN; daa skall dundret upphoera och intet hagel mer komma, paa det att du maa foernimma att landet aer HERRENS. ^30Dock vet jag vael att du och dina tjaenare aennu icke frukten foer HERREN Gud.>> ^31Saa slogos daa linet och kornet ned, ty kornet hade gaatt i ax och linet stod i knopp; ^32men vetet och spaelten slogos icke ned, ty de aero sensaed. ^33Och Mose gick ifraan Farao ut ur staden och utraeckte sina haender till HERREN; och dundret och haglet upphoerde, och regnet stroemmade icke mer ned paa jorden. ^34Men naer Farao saag att regnet och haglet och dundret hade upphoert, framhaerdade han i sin synd och tillsloet sitt hjaerta, han sjaelv saavael som hans tjaenare. ^35Saa foerblev Faraos hjaerta foerstockat, och han slaeppte icke Israels barn, saasom HERREN hade sagt genom Mose. __________________________________________________________________ Chapter 10 ^1Daerefter sade HERREN till Mose: >>Gaa till Farao; ty jag har tillslutit hans och hans tjaenares hjaertan, foer att jag skulle goera dessa mina tecken mitt ibland dem, ^2och foer att du sedan skulle kunna foertaelja foer din son och din sonson vilka stora gaerningar jag har utfoert bland egyptierna, och vilka tecken jag har gjort bland dem, saa att I foernimmen att jag aer HERREN.>> ^3Daa gingo Mose och Aron till Farao och sade till honom: >>Saa saeger HERREN, hebreernas Gud: Huru laenge vill du vara motstraevig och icke oedmjuka dig infoer mig? Slaepp mitt folk, saa att de kunna haalla gudstjaenst aat mig. ^4Ty om du icke vill slaeppa mitt folk, se, daa skall jag i morgon laata graeshoppor komma oever ditt land. ^5Och de skola oevertaecka marken saa att man icke kan se marken; och de skola aeta upp aaterstoden av den kvarleva som har blivit oever aat eder efter haglet, och de skola avaeta alla edra traed, som vaexa paa marken. ^6Och dina hus skola bliva uppfyllda av dem, saa ock alla dina tjaenares hus och alla egyptiers hus, saa att dina faeder och dina faders faeder icke hava sett naagot saadant, fraan den dag de blevo till paa jorden aenda till denna dag.>> Och han vaende sig om och gick ut ifraan Farao. ^7Men Faraos tjaenare sade till honom: >>Huru laenge skall denne vara oss till foerfaang? Slaepp maennen, saa att de kunna haalla gudstjaenst aat HERREN, sin Gud. Inser du icke aennu att Egypten bliver foerdaervat?>> ^8Daa haemtade man Mose och Aron tillbaka till Farao. Och han sade till dem: >>I maan gaa aastad och haalla gudstjaenst aat HERREN, eder Gud. Men vilka aero nu de som skola gaa?>> ^9Mose svarade: >>Vi vilja gaa baade unga och gamla; vi vilja gaa med soener och doettrar, med faar och faekreatur; ty en HERRENS hoegtid skola vi haalla.>> ^10Daa sade han till dem: >>Maa HERREN: vara med eder lika visst som jag slaepper eder med edra kvinnor och barn! Daer ser man att I haven ont i sinnet! ^11Nej; I maen maan gaa aastad och haalla gudstjaenst aat HERREN; det var ju detta som I begaerden.>> Och man drev dem ut ifraan Farao. ^12Och HERREN sade till Mose: >>Raeck ut din hand oever Egyptens land, saa att graeshoppor komma oever Egyptens land och aeta upp alla oerter i landet, allt vad haglet har laemnat kvar.>> ^13Daa raeckte Mose ut sin stav oever Egyptens land, och HERREN laet en oestanvind blaasa oever landet hela den dagen och hela natten; och naer det blev morgon, foerde oestanvinden graeshopporna fram med sig. ^14Och graeshopporna kommo oever hela Egyptens land och slogo i stor maengd ned oever hela Egyptens omraade; en saadan myckenhet av graeshoppor hade aldrig tillfoerne kommit och skall icke heller haedanefter komma. ^15De oevertaeckte hela marken, saa att marken blev moerk; och de aato upp alla oerter i landet och all frukt paa traeden, allt som haglet hade laemnat kvar; intet groent blev kvar paa traeden eller paa markens oerter i hela Egyptens land. ^16Daa kallade Farao med hast Mose och Aron till sig och sade: >>Jag har syndat mot HERREN, eder Gud, och mot eder. ^17Men foerlaat nu min synd denna enda gaang; och bedjen till HERREN, eder Gud, att han avvaender allenast denna doedsplaaga ifraan mig.>> ^18Daa gick han ut ifraan Farao och bad till HERREN. ^19Och HERREN vaende om vinden och laet en mycket stark vaestanvind komma; denna fattade i graeshopporna och kastade dem i Roeda havet, saa att icke en enda graeshoppa blev kvar inom Egyptens hela omraade. ^20Men HERREN foerstockade Faraos hjaerta, saa att han icke slaeppte Israels barn. ^21Daerefter sade HERREN till Mose: >>Raeck din hand upp mot himmelen, saa skall oever Egyptens land komma ett saadant moerker, att man kan taga paa det.>> ^22Daa raeckte Mose sin hand upp mot himmelen, och ett tjockt moerker kom oever hela Egyptens land i tre dagar. ^23Ingen kunde se den andre, och ingen kunde roera sig fraan sin plats i tre dagar. Men alla Israels barn hade ljust daer de bodde. ^24Daa kallade Farao Mose till sig och sade: >>Gaan aastad och haallen gudstjaenst aat HERREN; laaten allenast edra faar och faekreatur bliva kvar. Ocksaa edra kvinnor och barn maa gaa med eder.>> ^25Men Mose sade: >>Du maaste ock laata oss faa slaktoffer och braennoffer att offra aat HERREN, vaar Gud. ^26Ocksaa vaar boskap maaste gaa med oss, och icke en kloev faar bliva kvar; ty daerav maaste vi taga det varmed vi skola haalla gudstjaenst aat HERREN, vaar Gud. Och foerraen vi komma dit, veta vi sjaelva icke vad vi boera offra aat HERREN.>> ^27Men HERREN foerstockade Faraos hjaerta, saa att han icke ville slaeppa dem. ^28Och Farao sade till honom: >>Gaa bort ifraan mig, och tag dig till vara foer att aennu en gaang komma infoer mitt ansikte; ty paa den dag du kommer infoer mitt ansikte skall du doe.>> ^29Mose svarade: >>Du har talat raett; jag skall icke vidare komma infoer ditt ansikte.>> __________________________________________________________________ Chapter 11 ^1Daerefter sade HERREN till Mose: >>Aennu en plaaga skall jag laata komma oever Farao och oever Egypten; sedan skall han slaeppa eder haerifraan; ja, han skall till och med driva eder ut haerifraan, naer han slaepper eder. ^2Saa tala nu till folket, och saeg att var och en av dem, man saavael som kvinna, skall av sin naesta begaera klenoder av silver och guld.>> ^3Och HERREN laet folket finna naad foer egyptiernas oegon. Ja, mannen Mose hade stort anseende i Egyptens land, baade hos Faraos tjaenare och hos folket. ^4Och Mose sade: >>Saa saeger HERREN: Vid midnattstid skall jag gaa fram genom Egypten. ^5Och daa skall allt foerstfoett i Egyptens land doe, fraan den foerstfoedde hos Farao, som sitter paa tronen, aenda till den foerstfoedde hos tjaenstekvinnan, som arbetar vid handkvarnen, saa ock allt foerstfoett ibland boskapen. ^6Och ett stort klagorop skall upphaevas i hela Egyptens land, saadant att dess like aldrig har varit hoert och aldrig mer skall hoeras. ^7Men icke en hund skall glaefsa mot naagon av Israels barn, varken mot maenniskor eller mot boskap. Saa skolen I foernimma att HERREN goer en aatskillnad mellan Egypten och Israel. ^8Daa skola alla dina tjaenare haer komma ned till mig och buga sig foer mig och saega: 'Drag ut, du sjaelv med allt folket som foeljer dig.' Och sedan skall jag draga ut.>> Daerefter gick han bort ifraan Farao i vredesmod. ^9Men HERREN sade till Mose: >>Farao skall neka att hoera eder, paa det att jag maa laata maanga under ske i Egyptens land.>> ^10Och Mose och Aron gjorde alla dessa under infoer Farao; men HERREN foerstockade Faraos hjaerta, saa att han icke slaeppte Israels barn ut ur sitt land. __________________________________________________________________ Chapter 12 ^1Och HERREN talade till Mose och Aron i Egyptens land och sade: ^2Denna maanad skall hos eder vara den fraemsta maanaden, den skall hos eder vara den foersta av aarets maanader. ^3Talen till Israels hela menighet och saegen: Paa tionde dagen i denna maanad skall var husfader taga sig ett lamm, saa att vart hushaall faar ett lamm. ^4Men om hushaallet aer foer litet till ett lamm, saa skola husfadern och hans naermaste granne taga ett lamm tillsammans, efter personernas antal. Foer vart lamm skolen I beraekna ett visst antal, i maan av vad var och en aeter. ^5Ett felfritt aarsgammalt lamm av hankoen skolen I utvaelja; av faaren eller av getterna skolen I taga det. ^6Och I skolen foervara det intill fjortonde dagen i denna maanad; daa skall man -- Israels hela foersamlade menighet -- slakta det vid aftontiden. ^7Och man skall taga av blodet och stryka paa baada doerrposterna och paa oevre doerrtraeet i husen daer man aeter det. ^8Och man skall aeta koettet samma natt; det skall vara stekt paa eld, och man skall aeta det med osyrat broed jaemte bittra oerter. ^9I skolen icke aeta naagot daerav raatt eller kokt i vatten, utan det skall vara stekt paa eld, med huvud, foetter och innanmaete. ^10Och I skolen icke laemna naagot daerav kvar till morgonen; skulle naagot daerav bliva kvar till morgonen, skolen I braenna upp det i eld. ^11Och I skolen aeta det saa: I skolen vara omgjordade kring edra laender, hava edra skor paa foetterna och edra stavar i haenderna. Och I skolen aeta det med hast. Detta aer HERRENS Paask. ^12Ty jag skall paa den natten gaa fram genom Egyptens land och slaa allt foerstfoett i Egyptens land, baade maenniskor och boskap; och oever Egyptens alla gudar skall jag haalla dom; jag aer HERREN. ^13Och blodet skall vara ett tecken, eder till raeddning, paa de hus i vilka I aeren; ty naer jag ser blodet, skall jag gaa foerbi eder. Och ingen hemsoekelse skall drabba eder med foerdaerv, naer jag slaar Egyptens land. ^14Och I skolen hava denna dag till en aaminnelsedag och fira den saasom en HERRENS hoegtid. Saasom en evaerdlig stiftelse skolen I fira den, slaekte efter slaekte. ^15I sju dagar skolen I aeta osyrat broed; redan paa foersta dagen skolen I skaffa bort all surdeg ur edra hus. Ty var och en som aeter naagot syrat, fraan den foersta dagen till den sjunde, han skall utrotas ur Israel. ^16Paa den foersta dagen skolen I haalla en helig sammankomst; I skolen ock paa den sjunde dagen haalla en helig sammankomst. Paa dem skall intet arbete goeras; allenast det som var och en behoever till mat, det och intet annat maa av eder tillredas. ^17Och I skolen haalla det osyrade broedets hoegtid, eftersom jag paa denna samma dag har foert edra haerskaror ut ur Egyptens land. Daerfoer skolen I, slaekte efter slaekte, haalla denna dag saasom en evaerdlig stiftelse. ^18I foersta maanaden, paa fjortonde dagen i maanaden, om aftonen, skolen I aeta osyrat broed, och I skolen fortfara daermed aenda till aftonen paa tjugufoersta dagen i maanaden. ^19I sju dagar maa ingen surdeg finnas i edra hus; ty var och en son aeter naagot syrligt, han skall utrotas ur Israels menighet, evad han aer fraemling eller infoeding i landet. ^20Intet syrligt skolen I aeta; var I aen aeren bosatta skolen I aeta osyrat broed. ^21Och Mose kallade till sig alla de aeldste i Israel och sade till dem: >>Begiven eder hem, och tagen eder ett lamm foer vart hushaall och slakten paaskalammet. ^22Och tagen en knippa isop och doppen den i blodet som aer i skaalen, och bestryken det oevre doerr traeet och baada doerrposterna med blodet som aer i skaalen; och ingen av eder maa gaa ut genom sin hus doerr intill morgonen. ^23Ty HERREN skall gaa fram foer att hemsoeka Egypten; men naer ha ser blodet paa det oevre doerrtraeet och paa de tvaa doerrposterna, skall HERREN gaa foerbi doerren och icke tillstaedja Foerdaervaren att komma i i edra hus och hemsoeka eder. ^24Detta skolen I haalla; det skall vara en stadga foer dig och dina barn till evaerdlig tid. ^25Och naer I kommen in i det land som HERREN skall giva aat eder, saasom han har lovat, skolen I haalla denna gudstjaenst. ^26Naer daa edra barn fraaga eder: 'Vad betyder denna eder gudstjaenst?', ^27skolen I svara: 'Det aer ett paaskoffer aat HERREN, daerfoer att han gick foerbi Israels barns hus i Egypten, naer han hemsoekte Egypten, men skonade vaara hus.'>> Daa boejde folket sig ned och tillbad. ^28Och Israels barn gingo aastad och gjorde saa; de gjorde saasom HERREN hade bjudit Mose och Aron. ^29Och vid midnattstiden slog HERREN allt foerstfoett i Egyptens land, fraan den foerstfoedde hos Farao, som satt paa tronen, aenda till den foerstfoedde hos faangen, som satt i faengelset, saa ock allt foerstfoett ibland boskapen. ^30Daa stod Farao upp om natten jaemte alla sina tjaenare och alla egyptier, och ett stort klagorop upphaevdes i Egypten; ty intet hus fanns, daer icke naagon doed laag. ^31Och han kallade Mose och Aron till sig om natten och sade: >>Staan upp och dragen ut fraan mitt folk, I sjaelva och Israels barn; och gaan aastad och haallen gudstjaenst aat HERREN, saasom I haven begaert. ^32Tagen ock edra faar och edra faekreatur, saasom I haven begaert, och gaan aastad, och vaelsignen daervid mig.>> ^33Och egyptierna traengde paa folket foer att med hast faa dem ut ur landet, ty de taenkte: >>Eljest doe vi allasammans.>> ^34Och folket tog med sig sin deg, innan den aennu hade blivit syrad; de togo sina baktraag och lindade in dem i mantlarna och buro dem paa sina axlar. ^35Och Israels barn hade gjort saasom Mose sade: de hade av egyptierna begaert deras klenoder av silver och guld, saa ock klaeder. ^36Och HERREN hade laatit folket finna naad foer egyptiernas oegon, saa att de gaavo dem vad de begaerde. Saa togo de byte fraan egyptierna. ^37Och Israels barn broeto upp och drogo fraan Rameses till Suckot, vid pass sex hundra tusen maen till fots, foerutom kvinnor och barn. ^38En hop folk av allahanda slag drog ock aastad med dem, daertill faar och faekreatur, boskap i stor myckenhet. ^39Och av degen som de hade foert med sig ur Egypten bakade de osyrade kakor, ty den hade icke blivit syrad; de hade ju drivits ut ur Egypten utan att faa droeja; ej heller hade de kunnat tillreda naagon reskost aat sig. ^40Men den tid Israels barn hade bott i Egypten var fyra hundra trettio aar. ^41Just paa den dag daa de fyra hundra trettio aaren voro foerlidna drogo alla HERRENS haerskaror ut ur Egyptens land. ^42En HERRENS vakenatt var detta, naer han skulle foera dem ut ur Egyptens land; denna samma natt aer HERRENS, en hoegtidsvaka foer alla Israels barn, slaekte efter slaekte. ^43Och HERREN sade till Mose och Aron: >>Detta aer stadgan om paaskalammet: Ingen utlaenning skall aeta daerav; ^44men en trael som aer koept foer penningar maa aeta daerav, sedan du ha omskurit honom. ^45En inhysesman och en legodraeng maa icke aeta daerav. ^46I ett och samma hus skall det aetas; du skall icke foera naagot av koettet ut ur huset, och intet ben skolen I soenderslaa daerpaa. ^47Israels hela menighet skall iakttaga detta. ^48Och om naagon fraemling bor hos dig och vill haalla HERRENS paaskhoegtid, saa skall allt mankoen hos honom omskaeras, och sedan maa han komma och haalla den; han skall daa vara saasom en infoeding i landet. Men ingen oomskuren maa aeta daerav. ^49En och samma lag skall gaella foer infoedingen och foer fraemlingen som bor ibland eder.>> ^50Och alla Israels barn gjorde saa; de gjorde saasom HERREN hade bjudit Mose och Aron. ^51Saa foerde daa HERREN paa denna samma dag Israels barn ut ur Egyptens land, efter deras haerskaror. __________________________________________________________________ Chapter 13 ^1Och HERREN talade till Mose och sade: ^2>>Helga aat mig allt foerstfoett, allt hos Israels barn, som oeppnar moderlivet, evad det aer maenniskor eller boskap; mig tillhoer det. ^3Och Mose sade till folket: >>Kommen ihaag denna dag, paa vilken I haven dragit ut ur Egypten, ur traeldomshuset; ty med stark hand har HERREN foert eder ut daerifraan. Foerdenskull maa intet syrat aetas. ^4Paa denna dag i maanaden Abib dragen I nu ut. ^5Och naer HERREN laater dig komma in i kananeernas, hetiternas, amoreernas, hiveernas och jebuseernas land, som han med ed har lovat dina faeder att giva dig, ett land som flyter av mjoelk och honung, daa skall du haalla denna gudstjaenst i denna maanad: ^6I sju dagar skall du aeta osyrat broed, och paa sjunde dagen skall haallas en HERRENS hoegtid. ^7Under de sju dagarna skall man aeta osyrat broed; intet syrat skall man se hos dig, ej heller skall man se naagon surdeg hos dig, i hela ditt land. ^8Och du skall paa den dagen beraetta foer din son och saega: 'Saadant goer jag av tacksamhet foer vad HERREN gjorde med mig, naer jag drog ut ur Egypten.' ^9Och det skall vara foer dig saasom ett tecken paa din hand och saasom ett paaminnelsemaerke paa din panna, foer att HERRENS lag maa vara i din mun; ty med stark hand har HERREN foert dig ut ur Egypten. ^10Och denna stadga skall du haalla paa bestaemd tid, aar efter aar. ^11Och naer HERREN laater dig komma in i kananeernas land, saasom han med ed har lovat dig och dina faeder, och giver det aat dig, ^12daa skall du oeverlaemna aat HERREN allt det som oeppnar moderlivet. Allt som oeppnar moderlivet av det som foedes bland din boskap skall, om det aer hankoen, hoera HERREN till. ^13Men allt bland aasnor som oeppnar moderlivet skall du loesa med ett faar, och om du icke vill loesa det, skall du krossa nacken paa det. Och allt foerstfoett av maenniska bland dina soener skall du loesa. ^14Och naer din son i framtiden fraagar dig: 'Vad betyder detta?', skall du svara honom saa: 'Med stark hand har HERREN foert oss ut ur Egypten, ur traeldomshuset; ^15ty daa Farao i sin haardnackenhet icke ville slaeppa oss, draepte HERREN allt foerstfoett i Egyptens land, det foerstfoedda saavael ibland maenniskor som ibland boskap. Daerfoer offrar jag aat HERREN allt som oeppnar moderlivet och aer hankoen, och allt foerstfoett bland mina soener loeser jag.' ^16Och det skall vara saasom ett tecken paa din hand och saasom ett maerke paa din panna; ty med stark hand har HERREN foert oss ut ur Egypten.>> ^17Naer Farao nu hade slaeppt folket, foerde Gud dem icke paa den vaeg som gick igenom filisteernas land, fastaen denna var den genaste; ty Gud taenkte att folket, naer det fick se krig hota, kunde aangra sig och vaenda tillbaka till Egypten; ^18daerfoer laet Gud folket taga en omvaeg genom oeknen aat Roeda havet till. Och Israels barn drogo vaepnade upp ur Egyptens land. ^19Och Mose tog med sig Josefs ben; ty denne hade tagit en ed av Israels barn och sagt: >>Naer Gud ser till eder, foeren daa mina ben haerifraan med eder.>> ^20Saa broeto de upp fraan Suckot och laegrade sig i Etam, daer oeknen begynte. ^21Och HERREN gick framfoer dem, om dagen i en molnstod, foer att leda dem paa vaegen, och om natten i en eldstod, foer att lysa dem; saa kunde de taaga baade dag och natt. ^22Molnstoden upphoerde icke om dagen att gaa framfoer folket, ej heller eldstoden om natten. __________________________________________________________________ Chapter 14 ^1Och HERREN talade till Mose och sade: ^2>>Saeg till Israels barn att de skola vaenda om och laegra sig framfoer Pi-Hahirot, mellan Migdol och havet; mitt framfoer Baal-Sefon skolen I laegra eder vid havet. ^3Men Farao skall taenka att Israels barn hava farit vilse i landet och blivit instaengda i oeknen. ^4Och jag skall foerstocka Faraos hjaerta, saa att han foerfoeljer dem; och jag skall foerhaerliga mig paa Farao och hela hans haer, paa det att egyptierna maa foernimma att jag aer HERREN.>> Och de gjorde saa. ^5Daa man nu beraettade foer konungen i Egypten att folket hade flytt, foervandlades Faraos och hans tjaenares hjaertan mot folket, och de sade: >>Huru illa gjorde vi icke, naer vi slaeppte Israel, saa att de nu icke mer skola tjaena oss!>> ^6Och han laet spaenna foer sina vagnar och tog sitt folk med sig; ^7han tog sex hundra utvalda vagnar, och alla vagnar som eljest funnos i Egypten, och kaempar paa dem alla. ^8Ty HERREN foerstockade Faraos, den egyptiske konungens, hjaerta, saa att han foerfoeljde Israels barn, naer de nu drogo ut med upplyft hand. ^9Och egyptierna, alla Faraos haestar, vagnar och ryttare och hela hans haer, foerfoeljde dem och hunno upp dem, daer de voro laegrade vid havet, vid Pi-Hahirot, framfoer Baal-Sefon. ^10Naer saa Farao var helt naera, lyfte Israels barn upp sina oegon och fingo se att egyptierna kommo taagande efter dem. Daa blevo Israels barn mycket foerskraeckta och ropade till HERREN. ^11Och de sade till Mose: >>Funnos daa inga gravar i Egypten, eftersom du har foert oss hit till att doe i oeknen? Huru illa gjorde du icke mot oss, naer du foerde oss ut ur Egypten! ^12Var det icke det vi sade till dig i Egypten? Vi sade ju: 'Laat oss vara, saa att vi faa tjaena egyptierna.' Ty det vore oss baettre att tjaena egyptierna aen att doe i oeknen.>> ^13Daa svarade Mose folket: >>Frukten icke; staan fasta, saa skolen I se vilken fraelsning HERREN i dag skall bereda eder; ty aldrig naagonsin skolen I mer faa se egyptierna saa, som I sen dem i dag. ^14HERREN skall strida foer eder, och I skolen vara stilla daervid.>> ^15Och HERREN sade till Mose: >>Varfoer ropar du till mig? Saeg till Israels barn att de draga vidare. ^16Men lyft du upp din stav, och raeck ut din hand oever havet, och klyv det itu, saa att Israels barn kunna gaa mitt igenom havet paa torr mark. ^17Och se, jag skall foerstocka egyptiernas hjaertan, saa att de foelja efter dem; och jag skall foerhaerliga mig paa Farao och hela hans haer, paa hans vagnar och ryttare. ^18Och egyptierna skola foernimma att jag aer HERREN, naer jag foerhaerligar mig paa Farao, paa hans vagnar och ryttare.>> ^19Och Guds aengel, som hade gaatt framfoer Israels haer, flyttade sig nu och gick bakom dem; molnstoden, som hade gaatt framfoer dem, flyttade sig och tog plats bakom dem. ^20Den kom saa emellan egyptiernas haer och Israels haer; och molnet var daer med moerker, men tillika upplyste det natten. Saa kunde den ena haeren icke komma inpaa den andra under hela natten. ^21Och Mose raeckte ut sin hand oever havet; daa drev HERREN undan havet genom en stark oestanvind som blaaste hela natten, och han gjorde saa havet till torrt land; och vattnet kloevs itu. ^22Och Israels barn gingo mitt igenom havet paa torr mark, under det att vattnet stod saasom en mur till hoeger och till vaenster om dem. ^23Och egyptierna, alla Faraos haestar, vagnar och ryttare, foerfoeljde dem och kommo efter dem ut till mitten av havet. ^24Men naer morgonvaekten var inne, blickade HERREN paa egyptiernas haer ur eldstoden och molnskyn och saende foervirring i egyptiernas haer; ^25och han laet hjulen falla ifraan deras vagnar, saa att det blev dem svaart att komma framaat. Daa sade egyptierna: >>Laat oss fly foer Israel, ty HERREN strider foer dem mot egyptierna.>> ^26Men HERREN sade till Mose: >>Raeck ut din hand oever havet, saa att vattnet vaender tillbaka och kommer oever egyptierna, oever deras vagnar och ryttare.>> ^27Daa raeckte Mose ut sin hand oever havet, och mot morgonen vaende havet tillbaka till sin vanliga plats, och egyptierna som flydde moettes daerav; och HERREN kringstroedde egyptierna mitt i havet. ^28Och vattnet som vaende tillbaka oevertaeckte vagnarna och ryttarna, hela Faraos haer, som hade kommit efter dem ut i havet; icke en enda av dem kom undan. ^29Men Israels barn gingo paa torr mark mitt igenom havet, och vattnet stod saasom en mur till hoeger och till vaenster om dem. ^30Saa fraelste HERREN paa den dagen Israel fraan egyptiernas hand, och Israel saag egyptierna ligga doeda paa havsstranden. ^31Och naer Israel saag huru HERREN hade bevisat sin stora makt paa egyptierna, fruktade folket HERREN; och de trodde paa HERREN och paa hans tjaenare Mose. __________________________________________________________________ Chapter 15 ^1Daa sjoengo Mose och Israels barn denna lovsaang till HERRENS aera; de sade: >>Jag vill sjunga till HERRENS aera, ty hoegt aer han upphoejd. Haest och man stoertade han i havet. ^2HERREN aer min starkhet och min lovsaang, Och han blev mig till fraelsning. Han aer min Gud, jag vill aera honom, min faders Gud, jag vill upphoeja honom. ^3HERREN aer en stridsman, 'HERREN' aer hans namn. ^4Faraos vagnar och haersmakt kastade han i havet, hans utvalda kaempar draenktes i Roeda havet. ^5De oevertaecktes av vattenmassor, sjoenko i djupet saasom stenar. ^6Din hoegra hand, HERRE, du haerlige och starke, din hoegra hand, HERRE, krossar fienden. ^7Genom din stora hoeghet slaar du ned dina motstaandare; du slaepper loes din foergrymmelse, den foertaer dem saasom straa. ^8Foer en fnysning av din naesa uppdaemdes vattnen, boeljorna reste sig och samlades hoeg, vattenmassorna stelnade i havets djup. ^9Fienden sade: 'Jag vill foerfoelja dem, hinna upp dem, jag vill utskifta byte, slaecka min haemnd paa dem; jag vill draga ut mitt svaerd, min hand skall foergoera dem.' ^10Du andades paa dem, daa oevertaeckte dem havet; de sjoenko saasom bly i de vaeldiga vattnen. ^11Vilken bland gudar liknar dig, HERRE? Vem aer dig lik, du haerlige och helige, du fruktansvaerde och hoegtlovade, du som goer under? ^12Du raeckte ut din hoegra hand, daa uppslukades de av jorden. ^13Men du ledde med din naad det folk du hade foerlossat, du foerde dem med din makt till din heliga boning. ^14Folken hoerde det och maaste daa darra, av aangest grepos Filisteens inbyggare. ^15Daa foerskraecktes Edoms furstar, Moabs hoevdingar grepos av baevan, alla Kanaans inbyggare foersmaelte av aangest. ^16Ja, oever dem faller foerskraeckelse och fruktan; foer din arms vaeldighet staa de saasom foerstenade, medan ditt folk taagar fram, o HERRE medan det taagar fram, det folk du har foervaervat. ^17Du foer dem in och planterar dem paa din arvedels berg, paa den plats, o HERRE, som du har gjort till din boning, i den helgedom, Herre, som dina haender hava berett. ^18HERREN aer konung alltid och evinnerligen!>> ^19Ty naer Faraos haestar med hans vagnar och ryttare hade kommit ned i havet, laet HERREN havets vatten vaenda tillbaka och komma oever dem, sedan Israels barn paa torr mark hade gaatt mitt igenom havet. ^20Och profetissan Mirjam, Arons syster, tog en puka i sin hand, och alla kvinnorna foeljde efter henne med pukor och dans. ^21Och Mirjam sjoeng foer dem: >>Sjungen till HERRENS aera, ty hoegt aer han upphoejd. Haest och man stoertade han i havet.>> ^22Daerefter laet Mose israeliterna bryta upp fraan Roeda havet, och de drogo ut i oeknen Sur; och tre dagar vandrade de i oeknen utan att finna vatten. ^23Saa kommo de till Mara; men de kunde icke dricka vattnet i Mara, ty det var bittert. Daerav fick staellet namnet Mara. ^24Daa knorrade folket emot Mose och sade: >>Vad skola vi dricka?>> ^25Men han ropade till HERREN; och HERREN visade honom ett visst slags trae, som han kastade i vattnet, och saa blev vattnet soett. Daer foerelade han folket lag och raett, och daer satte han det paa prov. ^26Han sade: >>Om du hoer HERRENS, din Guds, roest och goer vad raett aer i hans oegon och lyssnar till hans bud och haaller alla hans stadgar, saa skall jag icke laegga paa dig naagon av de sjukdomar som jag lade paa egyptierna, ty jag aer HERREN, din laekare.>> ^27Sedan kommo de till Elim; daer funnos tolv vattenkaellor och sjuttio palmtraed. Och de laegrade sig daer vid vattnet. __________________________________________________________________ Chapter 16 ^1Daerefter broet Israels barns hela menighet upp fraan Elim och kom till oeknen Sin, mellan Elim och Sinai, paa femtonde dagen i andra maanaden efter sitt uttaag ur Egyptens land. ^2Och Israels barns hela menighet knorrade emot Mose och Aron i oeknen; ^3Israels barn sade till dem: >>Ack att vi hade faatt doe foer HERRENS hand i Egyptens land, daer vi sutto vid koettgrytorna och hade mat nog att aeta! Men I haven foert oss hitut i oeknen foer att laata hela denna hop doe av hunger.>> ^4Daa sade HERREN till Mose: >>Se, jag vill laata broed fraan himmelen regna aat eder. Och folket skall gaa ut och samla foer var dag saa mycket som behoeves. Saa skall jag saetta dem paa prov, foer att se om de vilja vandra efter min lag eller icke. ^5Och naer de paa den sjaette dagen tillreda vad de hava foert hem, skall det vara dubbelt mot vad de eljest foer var dag samla in.>> ^6Och Mose och Aron sade till alla Israels barn: >>I afton skolen I foernimma att det aer HERREN som har foert eder ut ur Egyptens land, ^7och i morgon skolen I se HERRENS haerlighet, HERREN har naemligen hoert huru I knorren mot honom. Ty vad aero vi, att I knorren mot oss?>> ^8Och Mose sade ytterligare: >>Detta skall ske daerigenom att HERREN i afton giver eder koett att aeta, och i morgon broed att maetta eder med daa nu HERREN har hoert huru I knorren mot honom. Ty vad aero vi? Det aer icke mot oss I knorren, utan mot HERREN.>> ^9Och Mose sade till Aron: >>Saeg till Israels barns hela menighet Traeden fram infoer HERREN, ty han har hoert huru I knorren.>> ^10Naer sedan Aron talade till Israels barns hela menighet, vaende de sig mot oeknen, och se, daa visade sig HERRENS haerlighet i molnskyn. ^11Och HERREN talade till Mose och sade: ^12>>Jag har hoert huru Israels barn knorra. Tala till dem och saeg: Vid aftontiden skolen I faa koett att aeta och i morgon skolen I faa broed att maetta eder med; saa skolen I foernimma att jag aer HERREN, eder Gud.>> ^13Och om aftonen kommo vaktlar och oevertaeckte laegret, och foeljande morgon laag dagg fallen runt omkring laegret. ^14Och naer daggen som hade fallit gick bort, se, daa laag oever oeknen paa jorden naagot fint, saasom fjaell, naagot fint, likt rimfrost. ^15Naer Israels barn saago detta, fraagade de varandra: >>Vad aer det?>> Ty de visste icke vad det var. Men Mose sade till dem: >>Detta aer broedet som HERREN har givit eder till foeda. ^16Och saa har HERREN bjudit: Samlen daerav, var och en saa mycket han behoever till mat; en gomer paa var person skolen I taga, efter antalet av edert husfolk, var och en aat saa maanga som han har i sitt taelt.>> ^17Och Israels barn gjorde saa, och den ene samlade mer, den andre mindre. ^18Men naer de maette upp det med gomer-maatt, hade den som hade samlat mycket intet till oeverlopps, och de som hade samlat litet, honom fattades intet; var och en hade saa mycket samlat, som han behoevde till mat. ^19Och Mose sade till dem: >>Ingen maa behaalla naagot kvar haerav till i morgon. ^20Men de lydde icke Mose, utan somliga behoello naagot daerav kvar till foeljande morgon. Daa vaexte maskar daeri, och det blev illaluktande. Och Mose blev foertoernad paa dem. ^21Saa samlade de daerav var morgon, var och en saa mycket han behoevde till mat. Men naer solhettan kom smaelte det bort. ^22Paa den sjaette dagen hade de samlat dubbelt saa mycket av broedet, tvaa gomer foer var och en. Och menighetens hoevdingar kommo alla och omtalade detta foer Mose. ^23Daa sade han till dem: >>Detta aer efter HERRENS ord; i morgon aer sabbatsvila, en HERRENS heliga sabbat. Baken nu vad I viljen baka, och koken vad I viljen koka, men allt som aer till oeverlopps skolen I staella i foervar hos eder till i morgon.>> ^24Och de staellde det i foervar till foeljande morgon, saasom Mose hade bjudit; och nu blev det icke illaluktande, ej heller kom mask daeri. ^25Och Mose sade: >>Aeten det i dag, ty i dag aer HERRENS sabbat; i dag skolen I intet finna paa marken. ^26I sex dagar skolen I samla daerav, men paa sjunde dagen aer sabbat; daa skall intet vara att finna.>> ^27Likvael gingo naagra av folket paa den sjunde dagen ut foer att samla, men de funno intet. ^28Daa sade HERREN till Mose: >>Huru laenge viljen I vara motstraeviga och icke haalla mina bud och lagar? ^29Se, HERREN har givit eder sabbaten; daerfoer giver han eder paa den sjaette dagen broed foer tvaa dagar. Saa stannen daa hemma, var och en hos sig; ingen maa gaa hemifraan paa den sjunde dagen.>> ^30Alltsaa hoell folket sabbat paa den sjunde dagen. ^31Och Israels barn kallade det manna. Och det liknade korianderfroe, det var vitt, och det smakade saasom semla med honung. ^32Och Mose sade: >>Saa har HERREN bjudit: En gomer haerav skall foervaras aat edra efterkommande, foer att de maa se det broed som jag gav eder att aeta i oeknen, naer jag foerde eder ut ur Egyptens land. ^33Och Mose sade till Aron: >>Tag ett kaerl och laegg daeri en gomer manna, och staell det infoer HERREN till att foervaras aat edra efterkommande.>> ^34Daa gjorde man saasom HERREN hade bjudit Mose, och Aron staellde det framfoer vittnesboerdet till att foervaras. ^35Och Israels barn aato manna i fyrtio aar, till dess de kommo till bebott land; de aato manna, till dess de kommo till graensen av Kanaans land. -- ^36En gomer aer tiondedelen av en efa. __________________________________________________________________ Chapter 17 ^1Daerefter broet Israels barns hela menighet upp fraan oeknen Sin och taagade fraan laegerplats till laegerplats, efter HERRENS befallning. Och de laegrade sig i Refidim; daer hade folket intet vatten att dricka. ^2Daa begynte folket tvista med Mose och sade: >>Given oss vatten att dricka.>> Mose svarade dem: >>Varfoer tvisten I med mig? Varfoer fresten I HERREN?>> ^3Men eftersom folket daer toerstade efter vatten, knorrade de ytterligare emot Mose och sade: >>Varfoer har du foert oss upp ur Egypten, saa att vi, vaara barn och vaar boskap nu maaste doe av toerst?>> ^4Daa ropade Mose till HERREN och sade: >>Vad skall jag goera med detta folk? Det fattas icke mycket i att de stena mig.>> ^5HERREN svarade Mose: >>Gaa framfoer folket, och tag med dig naagra av de aeldste i Israel. Och tag i din hand staven med vilken du slog Nilfloden, och begiv dig aastad. ^6Se, jag vill staa daer framfoer dig paa Horebs klippa, och du skall slaa paa klippan, och vatten skall daa komma ut ur den, saa att folket faar dricka.>> Och Mose gjorde saa infoer de aeldste i Israel. ^7Och han gav staellet namnet Massa och Meriba, daerfoer att Israels barn hade tvistat och frestat HERREN och sagt: >>Aer HERREN ibland oss eller icke?>> ^8Daerefter kom Amalek och gav sig i strid med Israel i Refidim. ^9Daa sade Mose till Josua: >>Vaelj ut manskap aat oss, och drag saa aastad till strid mot Amalek. I morgon skall jag staella mig oeverst paa hoejden, med Guds stav i min hand.>> ^10Och Josua gjorde saasom Mose hade tillsagt honom, och gav sig i strid med Amalek. Men Mose, Aron och Hur stego upp oeverst paa hoejden. ^11Och saa laenge Mose hoell upp sin hand, raadde Israel, men naer han laet sin hand sjunka, raadde Amalek. ^12Och naer Moses haender blevo tunga, togo de en sten och lade under honom, och paa den satte han sig; sedan stoedde Aron och Hur hans haender, en paa vardera sidan. Saa hoellos hans haender stadiga, till dess solen gick ned. ^13Och Josua slog Amalek och dess folk med svaerdsegg. ^14Och HERREN sade till Mose: >>Teckna upp detta till en aaminnelse i en bok, och inpraegla det hos Josua, ty jag skall saa i grund utplaana minnet av Amalek, att det icke mer skall finnas under himmelen.>> ^15Och Mose byggde ett altare och gav det namnet HERREN mitt baner. ^16Och han sade: >>Ja, jag lyfter min hand upp mot HERRENS tron och betygar att HERREN skall strida mot Amalek fraan slaekte till slaekte.>> __________________________________________________________________ Chapter 18 ^1Och Jetro, praesten i Midjan, Moses svaerfader, fick hoera allt vad Gud hade gjort med Mose och med sitt folk Israel, huru HERREN hade foert Israel ut ur Egypten. ^2Daa tog Jetro, Moses svaerfader, med sig Sippora, Moses hustru, som denne foerut hade saent hem, ^3saa ock hennes tvaa soener -- av dessa hade den ene faatt namnet Gersom, >>ty>>, sade Mose, >>jag aer en fraemling i ett land som icke aer mitt>>, ^4och den andre namnet Elieser, >>ty>>, sade han, >>min faders Gud blev mig till hjaelp och raeddade mig ifraan Faraos svaerd>>. -- ^5Daa saa Jetro, Moses svaerfader, kom med Moses soener och hans hustru till honom i oeknen, daer han hade slagit upp sitt laeger vid Guds berg, ^6laet han saega till Mose: >>Jag, din svaerfader Jetro, kommer till dig med din hustru och hennes baada soener.>> ^7Daa gick Mose sin svaerfader till moetes och bugade sig foer honom och kysste honom. Och naer de hade haelsat varandra, gingo de in i taeltet. ^8Och Mose foertaeljde foer sin svaerfader allt vad HERREN hade gjort med Farao och egyptierna, foer Israels skull, och alla de vedermoedor som de hade haft att utstaa paa vaegen, och huru HERREN hade raeddat dem. ^9Och Jetro froejdade sig oever allt det goda som HERREN hade gjort mot Israel, i det han hade raeddat dem ur egyptiernas hand. ^10Och Jetro sade: >>Lovad vare HERREN, som har raeddat eder ur egyptiernas hand och ur Faraos hand, HERREN, som har raeddat folket undan egyptiernas hand! ^11Nu vet jag att HERREN aer stoerre aen alla andra gudar, ty saa bevisade han sig, naer man handlade oevermodigt mot detta folk.>> ^12Och Jetro, Moses svaerfader, frambar ett braennoffer och naagra slaktoffer aat Gud; och Aron och alla de aeldste i Israel kommo och hoello maaltid med Moses svaerfader infoer Gud. ^13Dagen daerefter satte Mose sig foer att doema folket, och folket stod omkring Mose fraan morgonen aenda till aftonen. ^14Daa nu Moses svaerfader saag allt vad han hade att bestaella med folket, sade han: >>Vad aer det allt du har att bestyra med folket? Varfoer sitter du haer till doms ensam under det att allt folket maaste staa omkring dig fraan morgonen aenda till aftonen?>> ^15Mose svarade sin svaerfader: >>Folket kommer till mig foer att fraaga Gud. ^16De komma till mig, naer de hava naagon raettssak, och jag doemer daa mellan dem; och jag kungoer daa foer dem Guds stadgar och lagar.>> ^17Daa sade Moses svaerfader till honom: >>Du gaar icke till vaega paa det raetta saettet. ^18Baade du sjaelv och folket omkring dig maasten ju bliva uttroettade; ett saadant foerfaringssaett aer dig foer svaart, du kan icke ensam bestyra detta. ^19Saa lyssna nu till mina ord; jag vill giva dig ett raad, och Gud skall vara med dig. Du maa vara folkets maalsman infoer Gud och framlaegga deras aerenden infoer Gud. ^20Och du maa upplysa dem om stadgar och lagar och kungoera dem den vaeg de skola vandra och vad de skola goera. ^21Men soek ut aat dig bland allt folket dugande maen som frukta Gud, paalitliga maen som hata oraett vinning, och saett dessa till foerestaandare foer dem, somliga oever tusen, andra oever hundra, andra oever femtio och andra oever tio. ^22Dessa maa alltid doema folket. Kommer naagot viktigare aerende foere, maa de haenskjuta det till dig, men alla ringare aerenden maa de sjaelva avdoema. Saa skall du goera din boerda laettare, daerigenom att de baera den med dig. ^23Om du vill saa goera och Gud saa bjuder dig, skall du kunna haalla ut; och allt folket haer skall daa kunna gaa hem i frid.>> ^24Och Mose lyssnade till sin svaerfaders ord och gjorde allt vad denne hade sagt. ^25Mose utvalde dugande maen ur hela Israel och gjorde dem till huvudmaen foer folket, till foerestaandare somliga oever tusen, andra oever hundra, andra oever femtio och andra oever tio. ^26Dessa skulle alltid doema folket. Alla svaarare aerenden skulle de haenskjuta till Mose, men alla ringare aerenden skulle de sjaelva avdoema. ^27Daerefter laet Mose sin svaerfader fara hem, och denne begav sig till sitt land igen. __________________________________________________________________ Chapter 19 ^1Paa den dag daa den tredje maanaden ingick efter Israels barns uttaag ur Egyptens land kommo de in i Sinais oeken. ^2Ty de broeto upp fraan Refidim och kommo saa till Sinais oeken och laegrade sig i oeknen; Israel laegrade sig daer mitt emot berget. ^3Och Mose steg upp till Gud; daa ropade HERREN till honom uppifraan berget och sade: >>Saa skall du saega till Jakobs hus, saa skall du foerkunna foer Israels barn: ^4'I haven sjaelva sett vad jag har gjort med egyptierna, och huru jag har burit eder paa oernvingar och foert eder till mig. ^5Om I nu hoeren min roest och haallen mitt foerbund, saa skolen I vara min egendom framfoer alla andra folk, ty hela jorden aer min; ^6Och I skolen vara mig ett rike av praester och ett heligt folk.' Detta aer vad du skall tala till Israels barn. ^7Naer Mose kom tillbaka, sammankallade han de aeldste i folket och foerelade dem allt detta som HERREN hade bjudit honom. ^8Daa svarade allt folket med en mun och sade: >>Allt vad HERREN har talat vilja vi goera.>> Och Mose gick tillbaka till HERREN med folkets svar. ^9Och HERREN sade till Mose: >>Se, jag skall komma till dig i en tjock molnsky, foer att folket skall hoera, naer jag talar med dig, och saa tro paa dig evaerdligen.>> Och Mose framfoerde folkets svar till HERREN. ^10Daa sade HERREN till Mose: >>Gaa till folket, och helga dem i dag och i morgon, och I aat dem tvaa sina klaeder. ^11Och maa de haalla sig redo till i oevermorgon; ty i oevermorgon skall HERREN stiga ned paa Sinai berg infoer allt folkets oegon. ^12Och du skall maerka ut en graens foer folket runt omkring och saega: 'Tagen eder till vara foer att stiga upp paa berget eller komma vid dess fot. Var och en som kommer vid berget skall straffas med doeden; ^13men ingen hand maa komma vid honom, utan han skall stenas eller skjutas ihjael. Evad det aer djur eller maenniska, skall en saadan mista livet.' Naer jubelhornet ljuder med utdragen ton, daa maa de stiga upp paa berget.>> ^14Och Mose steg ned fraan berget till folket och helgade folket, och de tvaadde sina klaeder. ^15Och han sade till folket: >>Haallen eder redo till i oevermorgon; ingen komme vid en kvinna.>> ^16Paa tredje dagen, naer det hade blivit morgon, begynte det dundra och blixtra, och en tung molnsky kom oever berget, och ett mycket starkt basunljud hoerdes; och allt folket i laegret baevade. ^17Men Mose foerde folket ut ur laegret, Gud till moetes; och de staellde sig nedanfoer berget. ^18Och hela Sinai berg hoeljdes i roek, vid det att HERREN kom ned daerpaa i eld; och en roek steg upp daerifraan, lik roeken fraan en smaeltugn, och hela berget baevade storligen. ^19Och basunljudet blev allt starkare och starkare. Mose talade, och Gud svarade honom med hoeg roest. ^20Och HERREN steg ned paa Sinai berg, paa toppen av berget, och HERREN kallade Mose upp till bergets topp; daa steg Mose ditupp. ^21Och HERREN sade till Mose: >>Stig ned och varna folket, saa att de icke traenga sig fram foer att se HERREN, ty daa skola maanga av dem falla. ^22Jaemvael praesterna, som faa nalkas HERREN, skola helga sig, foer att HERREN icke maa laata dem drabbas av foerdaerv.>> ^23Men Mose svarade HERREN: >>Folket kan icke stiga upp paa Sinai berg, ty du har sjaelv varnat oss och sagt att jag skulle maerka ut en graens omkring berget och helga det.>> ^24Daa sade HERREN till honom: >>Gaa ditned, och kom sedan aater upp och hav Aron med dig. Men praesterna och folket maa icke traenga sig fram foer att stiga upp till HERREN paa det att han icke maa laata dem drabbas av foerdaerv.>> ^25Och Mose steg ned till folket och sade dem detta. __________________________________________________________________ Chapter 20 ^1Och Gud talade alla dessa ord och sade: ^2Jag aer HERREN, din Gud, som har foert dig ut ur Egyptens land, ur traeldomshuset. ^3Du skall inga andra gudar hava jaemte mig. ^4Du skall icke goera dig naagot belaete eller naagon bild, vare sig av det som aer uppe i himmelen, eller av det som aer nere paa jorden, eller av det som aer i vattnet under jorden. ^5Du skall icke tillbedja saadana, ej heller tjaena dem; ty jag, HERREN, din Gud, aer en nitaelskande Gud, som hemsoeker faedernas missgaerning paa barn och efterkommande i tredje och fjaerde led, naer man hatar mig, ^6men som goer naad med tusenden, naer man aelskar mig och haaller mina bud. ^7Du skall icke missbruka HERRENS, din Guds, namn, ty HERREN skall icke laata den bliva ostraffad, som missbrukar hans namn. ^8Taenk paa sabbatsdagen, saa att du helgar den. ^9Sex dagar skall du arbeta och foerraetta alla dina sysslor; ^10men den sjunde dagen aer HERRENS, din Guds, sabbat; daa skall du ingen syssla foerraetta, ej heller din son eller din dotter, ej heller din tjaenare eller din tjaenarinna eller din dragare, ej heller fraemlingen som aer hos dig inom dina portar. ^11Ty paa sex dagar gjorde HERREN himmelen och jorden och havet och allt vad i dem aer, men han vilade paa sjunde dagen; daerfoer har HERREN vaelsignat sabbatsdagen och helgat den. ^12Hedra din fader och din moder, foer att du maa laenge leva i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig. ^13Du skall icke draepa. ^14Du skall icke begaa aektenskapsbrott. ^15Du skall icke stjaela. ^16Du skall icke baera falskt vittnesboerd mot din naesta. ^17Du skall icke hava begaerelse till din naestas hus. Du skall icke hava begaerelse till din naestas hustru, ej heller till hans tjaenare eller hans tjaenarinna, ej heller till hans oxe eller hans aasna, ej heller till naagot annat som tillhoer din naesta. ^18Och allt folket foernam dundret och eldslaagorna och basunljudet och roeken fraan berget; och naer folket foernam detta, baevade de och hoello sig paa avstaand. ^19Och de sade till Mose: >>Tala du till oss, saa vilja vi hoera, men laat icke Gud tala till oss, paa det att vi icke maa doe.>> ^20Men Mose sade till folket: >>Frukten icke, ty Gud har kommit foer att saetta eder paa prov, och foer att I skolen hava hans fruktan foer oegonen, saa att I icke synden.>> ^21Alltsaa hoell folket sig paa avstaand, under det att Mose gick naermare till toecknet i vilket Gud var. ^22Och HERREN sade till Mose: Saa skall du saega till Israels barn: I haven sjaelva foernummit att jag har talat till eder fraan himmelen. ^23I skolen icke goera eder gudar jaemte mig; gudar av silver eller guld skolen I icke goera aat eder. ^24Ett altare av jord skall du goera aat mig och offra daerpaa dina braennoffer och tackoffer, din smaaboskap och dina faekreatur. Oeverallt paa den plats daer jag stiftar en aaminnelse aat mitt namn skall jag komma till dig och vaelsigna dig. ^25Men om du vill goera aat mig ett altare av stenar, saa maa du icke bygga det av huggen sten; ty om du kommer vid stenen med din mejsel, saa oskaerar du den. ^26Icke heller maa du stiga upp till mitt altare paa trappor, paa det att icke din blygd maa blottas daerinvid. __________________________________________________________________ Chapter 21 ^1Dessa aero de raetter som du skall foerelaegga dem: ^2Om du koeper en hebreisk trael, skall han tjaena i sex aar, men paa det sjunde skall han givas fri, utan loesen. ^3Har han kommit allena, saa skall han givas fri allena; var han gift, saa skall hans hustru givas fri med honom. ^4Har hans herre givit honom en hustru, och har denna foett honom soener eller doettrar, saa skola hustrun och hennes barn tillhoera hennes herre, och allenast mannen skall givas fri. ^5Men om traelen saeger: >>Jag har min herre, min hustru och mina barn saa kaera, att jag icke vill givas fri>>, ^6daa skall hans herre foera honom fram foer Gud och staella honom vid doerren eller doerrposten, och hans herre skall genomborra hans oera med en syl; daerefter vare han hans trael evaerdligen. ^7Om naagon saeljer sin dotter till traelinna, saa skall hon icke givas fri saasom traelarna givas fria. ^8Misshagar hon sin herre, sedan denne foerut har ingaatt foerbindelse med henne, saa laate han henne koepas fri. Till fraemmande folk have han icke makt att saelja henne, naer han saa har handlat troloest mot henne. ^9Men om han laater sin son ingaa foerbindelse med henne, saa foerunne han henne doettrars raett. ^10Tager han sig aennu en hustru, saa goere han icke naagon minskning i den foerras kost, beklaednad eller aektenskapsraett. ^11Om han icke laater henne njuta sin raett i dessa tre stycken, saa skall hon givas fri, utan loesen och betalning. ^12Den som slaar naagon, saa att han doer, han skall straffas med doeden. ^13Men om han icke traktade efter den andres liv, utan Gud laet denne ofoervarandes traeffas av hans hand, saa skall jag anvisa dig en ort dit han kan fly. ^14Men om naagon begaar det daadet att han draeper sin naesta med list, saa skall du gripa honom, vore han ock invid mitt altare, och han maaste doe. ^15Den som slaar sin fader eller sin moder, han skall straffas med doeden. ^16Den som stjael en maenniska, vare sig han sedan saeljer den stulne, eller denne finnes kvar hos honom, han skall straffas med doeden. ^17Den som uttalar foerbannelser oever sin fader eller sin moder, han skall straffas med doeden. ^18Om maen tvista med varandra, och den ene slaar den andre med en sten eller med knuten hand, saa att denne vael icke doer, men bliver saengliggande, ^19dock att han sedan kommer sig och kan gaa ute, stoedd vid sin stav, saa skall den som slog honom vara fri ifraan straff; allenast ersaette han honom foer den tid han har foerlorat och besoerje sjukvaard aat honom. ^20Om naagon slaar sin trael eller sin traelinna med en kaepp, saa att den slagne doer under hans hand, saa skall han straffas daerfoer. ^21Men om den slagne lever en eller tvaa dagar, skall han icke straffas, ty det var hans egna penningar. ^22Om maen traeta med varandra, och naagon av dem stoeter till en havande kvinna, saa att hon foeder fram sitt foster, men eljest ingen olycka sker, saa boete han vad kvinnans man aalaegger honom och betale efter skiljedomares proevning. ^23Men om olycka sker, skall liv givas foer liv, ^24oega foer oega, tand foer tand, hand foer hand, fot foer fot, ^25braennskada foer braennskada, saar foer saar, blaanad foer blaanad. ^26Om naagon slaar sin trael eller sin traelinna i oegat och foerdaervar det, saa slaeppe han den skadade fri, till ersaettning foer oegat. ^27Sammalunda, om naagon slaar ut en tand paa sin trael eller sin traelinna, saa slaeppe han den skadade fri, till ersaettning foer tanden. ^28Om en oxe staangar naagon till doeds, man eller kvinna, saa skall oxen stenas, och koettet maa icke aetas; men oxens aegare vara fri ifraan straff. ^29Men om oxen foerut har haft vanan att staangas, och hans aegare har blivit varnad, men denne aendaa icke tager vara paa honom, och oxen saa doedar naagon, man eller kvinna, daa skall oxen stenas, och hans aegare skall ock doedas. ^30Men skulle loesepenning bliva denne aalagd, saa give han till loesen foer sitt liv saa mycket som aalaegges honom. ^31Aer det en gosse eller en flicka som har blivit staangad av oxen, saa skall med denne foerfaras efter samma lag. ^32Men om oxen staangar en trael eller en traelinna, saa skall aegaren giva aat den staangades herre trettio siklar silver, och oxen skall stenas. ^33Om naagon oeppnar en brunn, eller om naagon graever en ny brunn och icke taecker oever den, och sedan en oxe eller en aasna faller daeri, ^34saa skall brunnens aegare giva ersaettning i penningar aat djurets aegare, men den doeda kroppen skall vara hans. ^35Om naagons oxe staangar en annans oxe, saa att denne doer, saa skola de saelja den levande oxen och dela betalningen foer honom och daerjaemte dela den doeda kroppen. ^36Var det daeremot kaent att oxen foerut hade vanan att staangas, men tog hans aegare aendaa icke vara paa honom, saa skall han ersaetta oxe med oxe, men den doeda kroppen skall vara hans. __________________________________________________________________ Chapter 22 ^1Om naagon stjael en oxe eller ett faar och slaktar eller saeljer djuret, saa skall han giva fem oxar i ersaettning foer oxen, och fyra faar foer faaret. ^2Ertappas tjuven vid inbrottet och bliver slagen till doeds, saa vilar ingen blodskuld paa draaparen. ^3Men hade solen gaatt upp, naer de skedde, daa aer det blodskuld. Tjuven skall giva full ersaettning; aeger han intet, saa skall han saeljas, till gaeldande av vad han har stulit. ^4Om det stulna djuret, det maa vara oxe eller aasna eller faar, paatraeffas levande i hans vaald, skall han giva dubbel ersaettning. ^5Om naagon laater avbeta en aaker eller vingaard, eller slaepper sin boskap loes, saa att denna betar paa en annans aaker, daa skall han ersaetta skadan med det baesta fraan sin aaker och med det baesta fraan sin vingaard. ^6Om eld kommer loes och fattar i toernhaeckar, och daervid saedesskylar bliva uppbraenda eller oskuren saed eller annat paa aakern, saa skall den som har vaallat branden giva full ersaettning. ^7Om naagon giver aat en annan penningar eller gods att foervara, och detta bliver stulet ur hans hus, saa skall tjuven, om han ertappas, giva dubbel ersaettning. ^8Ertappas icke tjuven, daa skall man foera husets aegare fram foer Gud, paa det att det maa utroenas om han icke har foergripit sig paa sin naestas tillhoerighet. ^9Om fraaga uppstaar angaaende oraettraadigt tillgrepp -- det maa gaella oxe eller aasna eller faar eller klaeder eller naagot annat som har foerlorats -- och naagon paastaar att en oraettraadighet verkligen har aegt rum, saa skall baada parternas sak komma infoer Gud. Den som Gud doemer skyldig, han skall ersaetta den andre dubbelt. ^10Om naagon giver aat en annan i foervar en aasna eller en oxe eller ett faar, eller vilket annat husdjur det vara maa, och detta doer eller bliver skadat eller bortroevat, utan att naagon ser det, ^11Saa skall det dem emellan komma till en ed vid HERREN, foer att det maa utroenas om den ene icke har foergripit sig paa den andres tillhoerighet; denna ed skall aegaren antaga och den andre behoever icke giva naagon ersaettning. ^12Men om det har blivit bortstulet fraan honom, daa skall han ersaetta aegaren daerfoer. ^13Har det blivit ihjaelrivet, skall han foera fram det ihjaelrivna djuret saasom bevis; han behoever daa icke giva ersaettning daerfoer. ^14Om naagon laanar ett djur av en annan, och detta bliver skadat eller doer, och dess aegare daervid icke aer tillstaedes, saa skall han giva full ersaettning. ^15Aer dess aegare tillstaedes, daa behoever han icke giva ersaettning. Var djuret lejt, daa aer legan ersaettning. ^16Om naagon foerfoer en jungfru som icke aer trolovad och laegrar henne, saa skall han giva brudgaava foer henne och taga henne till hustru. ^17Vaegrar hennes fader att giva henne aat honom, daa skall han gaelda en saa stor penningsumma som man plaegar giva i brudgaava foer en jungfru. ^18En trollkvinna skall du icke laata leva. ^19Var och en som beblandar sig med naagot djur skall straffas med doeden. ^20Den som offrar aat andra gudar aen aat HERREN allena, han skall givas till spillo. ^21En fraemling skall du icke foeroraetta eller foertrycka; I haven ju sjaelva varit fraemlingar i Egyptens land. ^22Aenkor och faderloesa skolen I icke behandla illa. ^23Behandlar du dem illa, saa skall jag foervisso hoera deras rop, naer de ropa till mig; ^24och min vrede skall upptaendas, och jag skall draepa eder med svaerd; saa att edra egna hustrur bliva aenkor och edra barn faderloesa. ^25Laanar du penningar aat naagon fattig hos dig bland mitt folk, saa skall du icke handla mot honom saasom en ockrare; I skolen icke paalaegga honom naagon raenta. ^26Har du av din naesta tagit hans mantel i pant, saa skall du giva den tillbaka aat honom, innan solen gaar ned; ^27den aer ju det enda taecke han har, och med den skyler han sin kropp. Vad skall han eljest hava paa sig, naer han ligger och sover? Om han maaste ropa till mig, saa skall jag hoera, ty jag aer barmhaertig. ^28Gud skall du icke haeda, och oever en hoevding i ditt folk skall du icke uttala foerbannelser. ^29Av det som fyller din lada och av det som flyter ifraan din press skall du utan droejsmaal frambaera din gaava. Den foerstfoedde bland dina soener skall du giva aat mig. ^30Paa samma saett skall du goera med dina faekreatur och din smaaboskap. I sju dagar skola de stanna hos sina moedrar; paa aattonde dagen skall du giva dem aat mig. ^31Och I skolen vara mig ett heligt: folk; koett av ett djur som har blivit ihjaelrivet paa marken skolen I icke aeta, aat hundarna skolen I kasta det. __________________________________________________________________ Chapter 23 ^1Du skall icke utsprida falskt rykte; aat den som har en oraett sak skall du icke giva ditt bistaand genom att bliva ett oraettfaerdigt vittne. ^2Du skall icke foelja med hopen i vad ont aer, eller vittna saa i naagon sak, att du boejer dig efter hopen och vraenger raetten. ^3Du skall icke vara partisk foer den ringe i naagon hans sak. ^4Om du traeffar paa din fiendes oxe eller aasna som har kommit vilse, saa skall du foera djuret tillbaka till honom. ^5Om du ser din ovaens aasna ligga dignad under sin boerda, saa skall du ingalunda laemna mannen ohulpen, utan hjaelpa honom att loesa av boerdan. ^6Du skall icke i naagon sak vraenga raetten foer den fattige som du har hos dig. ^7Du skall haalla dig fjaerran ifraan oraett sak; du skall icke draepa den som aer oskyldig och har raett, ty jag skall icke giva raett aat naagon som aer skyldig. ^8Du skall icke taga mutor, ty mutor foerblinda de seende och foervrida de raettfaerdigas sak. ^9En fraemling skall du icke foertrycka; I veten ju huru fraemlingen kaenner det, eftersom I sjaelva haven varit fraemlingar i Egyptens land. ^10I sex aar skall du besaa din jord och inbaerga dess groeda; ^11men under det sjunde aaret skall du laata den vila och ligga oroerd, foer att de fattiga bland ditt folk maa aeta daerav; vad de laemna kvar, det maa aetas av markens djur. Saa skall du ock goera med din vingaard och med din olivplantering. ^12Sex dagar skall du goera ditt arbete, men paa sjunde dagen skall du haalla vilodag, foer att din oxe och din aasna maa hava ro, och din tjaenstekvinnas son och fraemlingen maa njuta vila. ^13I alla de stycken om vilka jag har talat till eder skolen I taga eder till vara. Och andra gudars namn skolen I icke naemna; de skola icke hoeras i din mun. ^14Tre gaanger om aaret skall du haalla hoegtid aat mig. ^15Det osyrade broedets hoegtid skall du haalla: i sju dagar skall du aeta osyrat broed, saasom jag har bjudit dig, paa den bestaemda tiden i maanaden Abib, eftersom du daa drog ut ur Egypten; men med tomma haender skall ingen traeda fram infoer mitt ansikte. ^16Du skall ock haalla skoerdehoegtiden, naer du skoerdar foerstlingen av ditt arbete, av det du har saatt paa marken. Baergningshoegtiden skall du ock haalla, vid aarets utgaang, naer du inbaergar frukten av ditt arbete fraan marken. ^17Tre gaanger om aaret skall allt ditt mankoen traeda fram infoer HERRENS, din Herres, ansikte. ^18Du skall icke offra blodet av mitt slaktoffer jaemte naagot som aer syrat. Och det feta av mitt hoegtidsoffer skall icke laemnas kvar oever natten till morgonen. ^19Det foersta av din marks foerstlingsfrukter skall du foera till HERRENS, din Guds, hus. Du skall icke koka en killing i dess moders mjoelk. ^20Se, jag skall saenda en aengel framfoer dig, som skall bevara dig paa vaegen och foera dig till den plats som jag har utsett. ^21Tag dig till vara infoer honom och hoer hans roest, var icke genstraevig mot honom, han skall icke hava foerdrag med edra oevertraedelser, ty mitt namn aer i honom. ^22Men om du hoer hans roest och goer allt vad jag saeger, saa skall jag bliva en fiende till dina fiender och en ovaen till dina ovaenner. ^23Ty min aengel skall gaa framfoer dig och skall foera dig till amoreernas, hetiternas, perisseernas, kananeernas, hiveernas och jebuseernas land, och jag skall utrota dem. ^24Du maa icke tillbedja deras gudar eller tjaena dem eller goera saasom man daer goer, utan du skall slaa dem ned i grund och bryta soender deras stoder. ^25Men HERREN, eder Gud, skolen I tjaena, saa skall han foer dig vaelsigna baade mat och dryck; sjukdom skall jag daa ock avvaenda fraan dig. ^26I ditt land skall daa icke finnas naagon kvinna som foeder i otid eller aer ofruktsam. Dina dagars maatt skall jag goera fullt. ^27Foerskraeckelse foer mig skall jag saenda framfoer dig och vaalla foervirring bland alla de folk som du kommer till, och jag skall driva alla dina fiender paa flykten foer dig. ^28Jag skall saenda getingar framfoer dig, och de skola foerjaga hiveerna, kananeerna och hetiterna undan foer dig. ^29Dock skall jag icke paa ett och samma aar foerjaga dem foer dig, paa det att icke landet saa maa bliva en oedemark och vilddjuren foeroeka sig till din skada; ^30utan smaaningom skall jag foerjaga dem foer dig, till dess du har foeroekat dig, saa att du kan taga landet till din arvedel. ^31Och jag skall laata ditt lands graenser gaa fraan Roeda havet till filisteernas hav, och fraan oeknen till floden; ty jag skall giva landets inbyggare i eder hand, och du skall foerjaga dem, saa att de fly foer dig. ^32Du maa icke sluta foerbund med dem eller deras gudar. ^33De skola icke faa bo kvar i ditt land, paa det att de icke maa foerleda dig till synd mot mig; ty du kunde ju komma att tjaena deras gudar, och detta skulle bliva dig till en snara. __________________________________________________________________ Chapter 24 ^1Och han sade till Mose: >>Stig upp till HERREN, du sjaelv jaemte Aron, Nadab och Abihu och sjuttio av de aeldste i Israel; och I skolen tillbedja paa avstaand. ^2Mose allena maa traeda fram till HERREN, de andra maa icke traeda fram; ej heller maa folket stiga ditupp med honom.>> ^3Och Mose kom till folket och foerkunnade foer det alla HERRENS ord och alla hans raetter. Daa svarade allt folket med en mun och sade: >>Efter alla de ord HERREN har talat vilja vi goera.>> ^4Daerefter upptecknade Mose alla HERRENS ord. Och foeljande morgon stod han bittida upp och byggde ett altare nedanfoer berget. Och han reste daer tolv stoder, efter Israels tolv stammar. ^5Och han saende israeliternas unga maen aastad till att offra braennoffer, saa ock slaktoffer av tjurar till tackoffer aat HERREN. ^6Och Mose tog haelften av blodet och slog det i skaalarna, och den andra haelften av blodet staenkte han paa altaret. ^7Och han tog foerbundsboken och, foerelaeste den foer folket. Och de sade: >>Allt vad HERREN har sagt vilja vi goera och lyda. ^8Daa tog Mose blodet och staenkte daerav paa folket och sade: >>Se, detta aer foerbundets blod, det foerbunds som HERREN har slutit med eder, i enlighet med alla dessa ord.>> ^9Och Mose och Aron, Nadab och Abihu och sjuttio av de aeldste i Israel stego ditupp. ^10Och de fingo se Israels Gud; och under hans foetter var likasom ett inlagt golv av safirer, likt sjaelva himmelen i klarhet. ^11Men han laet icke sin hand drabba Israels barns ypperste, utan sedan de hade skaadat Gud, aato de och drucko. ^12Och HERREN sade till Mose: >>Stig upp till mig paa berget och bliv kvar daer, saa skall jag giva dig stentavlorna och lagen och budorden som jag har skrivit, till undervisning foer dessa.>> ^13Daa begav sig Mose aastad med sin tjaenare Josua; och Mose steg upp paa Guds berg. ^14Men till de aeldste sade han: >>Vaenten haer paa oss, till dess att vi komma tillbaka till eder. Se, Aron och Hur aero hos eder; den som har naagot att andraga, han maa vaenda sig till dem.>> ^15Saa steg Mose upp paa berget, och molnskyn oevertaeckte berget. ^16Och HERRENS haerlighet vilade paa Sinai berg, och molnskyn oevertaeckte det i sex dagar; men den sjunde dagen kallade han paa Mose ur skyn. ^17Och HERRENS haerlighet tedde sig infoer Israels barns oegon saasom en foertaerande eld, paa toppen av berget. ^18Och Mose gick mitt in i skyn och steg upp paa berget. Sedan blev Mose kvar paa berget i fyrtio dagar och fyrtio naetter. __________________________________________________________________ Chapter 25 ^1Och HERREN talade till Mose och sade: ^2Saeg till Israels barn att de upptaga en gaerd aat mig; av var och en som har ett daertill villigt hjaerta skolen I upptaga denna gaerd aat mig. ^3Och detta aer vad I skolen upptaga av dem saasom gaerd: guld, silver och koppar ^4moerkblaatt, purpurroett, rosenroett och vitt garn och gethaar, ^5roedfaergade vaedurskinn, tahasskinn, akacietrae, ^6olja till ljusstaken, kryddor till smoerjelseoljan och till den vaelluktande roekelsen, ^7aentligen onyxstenar och infattningsstenar, till att anvaendas foer efoden och foer broestskoelden. ^8Och de skola goera aat mig en helgedom, foer att jag maa bo mitt ibland dem. ^9Tabernaklet och alla dess tillbehoer skolen I goera alldeles efter de moensterbilder som jag visar dig. ^10De skola goera en ark av akacietrae, tvaa och en halv aln laang, en och en halv aln bred och en och en halv aln hoeg. ^11Och du skall oeverdraga den med rent guld, innan och utan skall du oeverdraga den; och du skall paa den goera en rand av guld runt omkring. ^12Och du skall till den gjuta fyra ringar av guld och saetta dem oever de fyra foetterna, tvaa ringar paa ena sidan och tvaa ringar paa andra sidan. ^13Och du skall goera staenger av akacietrae och oeverdraga dem med guld. ^14Och staengerna skall du skjuta in i ringarna, paa sidorna av arken, saa att man med dem kan baera arken. ^15Staengerna skola sitta kvar i ringarna paa arken; de faa icke dragas ut ur dem. ^16Och i arken skall du laegga vittnesboerdet, som jag skall giva dig. ^17Och du skall goera en naadastol av rent guld, tvaa och en halv aln laang och en och en halv aln bred. ^18Och du skall goera tvaa keruber av guld; i drivet arbete skall du goera dem och saetta dem vid de baada aendarna av naadastolen. ^19Du skall goera en kerub till att saetta vid ena aendan, och en kerub till att saetta vid andra aendan. I ett stycke med naadastolen skolen I goera keruberna vid dess baada aendar. ^20Och keruberna skola breda ut sina vingar och haalla dem uppaat, saa att de oevertaecka naadastolen med sina vingar, under det att de hava sina ansikten vaenda mot varandra; ned mot naadastolen skola keruberna vaenda sina ansikten. ^21Och du skall saetta naadastolen ovanpaa arken, och i arken skall du laegga vittnesboerdet, som jag skall giva dig. ^22Och daer skall jag uppenbara mig foer dig; fraan naadastolen, fraan platsen mellan de tvaa keruberna, som staa paa vittnesboerdets ark, skall jag tala med dig om alla bud som jag genom dig vill giva Israels barn. ^23Du skall ock goera ett bord av akacietrae, tvaa alnar laangt, en aln brett och en och en halv aln hoegt. ^24Och du skall oeverdraga det med rent guld; och du skall goera en rand av guld daerpaa runt omkring ^25Och runt omkring det skall du goera en list av en hands bredd, och runt omkring listen skall du goera en rand av guld. ^26Och du skall till bordet goera fyra ringar av guld och saetta ringarna i de fyra hoernen vid de fyra foetterna. ^27Invid listen skola ringarna sitta, foer att staenger maa skjutas in i dem, saa att man kan baera bordet. ^28Och du skall goera staengerna av akacietrae och oeverdraga dem med guld, och med dem skall bordet baeras. ^29Du skall ock goera daertill fat och skaalar, kannor och baegare, med vilka man skall utgjuta drickoffer; av rent guld skall du goera dem. ^30Och du skall bestaendigt hava skaadebroed liggande paa bordet infoer mitt ansikte. ^31Du skall ock goera en ljusstake av rent guld. I drivet arbete skall ljusstaken goeras, med sin fotstaellning och sitt mittelroer; kalkarna daerpaa, kulor och blommor skola vara i ett stycke med den. ^32Och sex armar skola utgaa fraan ljusstakens sidor, tre armar fraan ena sidan och tre armar fraan andra sidan. ^33Paa den ena armen skola vara tre kalkar, liknande mandelblommor, vardera bestaaende av en kula och en blomma, och paa den andra armen sammalunda tre kalkar, liknande mandelblommor, vardera bestaaende av en kula och en blomma saa skall det vara paa de sex arma som utgaa fraan ljusstaken. ^34Men paa sjaelva ljusstaken skola vara fyra kalkar, liknande mandelblommor, med sina kulor och blommor. ^35En kula skall saettas under del foersta armparet som utgaar fraan ljusstaken, i ett stycke med den, och en kula under det andra armparet som utgaar fraan ljusstaken, i ett stycke med den, och en kula under det tredje armparet som utgaar fraan ljusstaken, i ett stycke med den: alltsaa under de sex armar som utgaa fraan ljusstaken. ^36Deras kulor och armar skola vara: i ett stycke med den, alltsammans ett enda stycke i drivet arbete av rent guld. ^37Och du skall till den goera sju lampor, och lamporna skall man saetta upp saa, att den kastar sitt sken oever platsen daerframfoer. ^38Och lamptaenger och brickor till den skall du goera av rent guld. ^39Av en talent rent guld skall man goera den med alla dessa tillbehoer. ^40Och se till, att du goer detta efter de moensterbilder som hava blivit dig visade paa berget. __________________________________________________________________ Chapter 26 ^1Tabernaklet skall du goera av tio tygvaader; av tvinnat vitt garn och av moerkblaatt, purpurroett och rosenroett garn skall du goera dem, med keruber paa, i konstvaevnad. ^2Var vaad skall vara tjuguaatta alnar laang och fyra alnar bred; alla vaaderna skola hava samma maatt. ^3Fem av vaaderna skola fogas tillhopa med varandra; likasaa skola de fem oevriga vaaderna fogas tillhopa med varandra. ^4Och du skall saetta oeglor av moerkblaatt garn i kanten paa den ena vaaden, ytterst paa det hopfogade stycket; saa skall du ock goera i kanten paa den vaad som sitter ytterst i det andra hopfogade stycket. ^5Femtio oeglor skall du saetta paa den ena vaaden, och femtio oeglor skall du saetta ytterst paa motsvarande vaad i det andra hopfogade stycket, saa att oeglorna svara emot varandra. ^6Och du skall goera femtio haektor av guld och foga tillhopa vaaderna med varandra medelst haektorna, saa att tabernaklet utgoer ett helt. ^7Du skall ock goera tygvaader av gethaar till ett taeckelse oever tabernaklet; elva saadana vaader skall du goera. ^8Var vad skall vara trettio alnar laang och fyra alnar bred; de elva vaaderna skola hava samma maatt. ^9Fem av vaaderna skall du foga tillhopa till ett saerskilt stycke, och likaledes de sex oevriga vaaderna till ett saerskilt stycke, och den sjaette vaaden skall du laegga dubbel paa framsidan av taeltet. ^10Och du skall satta femtio oeglor i kanten paa den ena vaaden, den som sitter ytterst i det ena hopfogade stycket, och femtio oeglor i kanten paa motsvarande vaad i det andra hopfogade stycket. ^11Och du skall goera femtio haektor av koppar och haka in haektorna i oeglorna och foga taeckelset tillhopa, saa att det utgoer ett helt. ^12Men vad oeverskottet av taeckelsets vaader angaar, det som raecker oever, saa skall den halva vaad som raecker oever haenga ned paa baksidan av tabernaklet. ^13Och den aln paa vardera sidan, som paa laengden av taeckelsets vaader raecker oever, skall haenga ned paa baada sidorna av tabernaklet foer att oevertaecka det. ^14Vidare skall du goera ett oeverdrag av roedfaergade vaedurskinn till taeckelset, och ytterligare ett oeverdrag av tahasskinn att laegga ovanpaa detta. ^15Braederna till tabernaklet skall du goera av akacietrae, och de skola staellas uppraett. ^16Tio alnar laangt och en och en halv aln brett skall vart braede vara. ^17Vart braede skall hava tvaa tappar, foerbundna sinsemellan med en list; saa skall du goera paa alla braederna till tabernaklet. ^18Och av tabernaklets braeder skall du saetta tjugu paa soedra sidan, soederut. ^19Och du skall goera fyrtio fotstycken av silver att saetta under de tjugu braederna, tvaa fotstycken under vart braede foer dess tvaa tappar. ^20Likaledes skall du paa tabernaklets andra sida, den norra sidan, saetta tjugu braeder, ^21med deras fyrtio fotstycken av silver, tvaa fotstycken under vart braede. ^22Men paa baksidan av tabernaklet, vaesterut, skall du saetta sex braeder. ^23Och tvaa braeder skall du saetta paa tabernaklets hoern, paa baksidan; ^24och vartdera av dessa skall vara sammanfogat av tvaa nedtill, och likaledes sammanhaengande upptill, till den foersta ringen. Saa skall det vara med dem baada. Dessa skola saettas i de baada hoernen. ^25Saaledes bliver det aatta braeder med tillhoerande fotstycken av silver, sexton fotstycken, naemligen tvaa fotstycken under vart braede. ^26Och du skall goera tvaerstaenger av akacietrae, fem till de braeder som aero paa tabernaklets ena sida ^27och fem tvaerstaenger till de braeder som aero paa tabernaklets andra sida, och fem tvaerstaenger till de braeder som aero paa tabernaklets baksida, vaesterut. ^28Och den mellersta tvaerstaangen, den som sitter mitt paa braederna, skall gaa tvaers oever, fraan den ena aendan till den andra. ^29Och braederna skall du oeverdraga med guld, och ringarna paa dem, i vilka tvaerstaengerna skola skjutas in, skall du goera av guld, och tvaerstaengerna skall du oeverdraga med guld. ^30Och du skall saetta upp tabernaklet, saadant det skall vara, saasom det har blivit dig visat paa berget. ^31Du skall ock goera en foerlaat av moerkblaatt, purpurroett, rosenroett och tvinnat vitt garn; den skall goeras i konstvaevnad, med keruber paa. ^32Och du skall haenga upp den paa fyra stolpar av akacietrae, som skola vara oeverdragna med guld och hava bakar av guld och staa paa fyra fotstycken av silver. ^33Och du skall haenga upp foerlaaten under haektorna, och foera dit vittnesboerdets ark och staella den innanfoer foerlaaten; och saa skall foerlaaten foer eder vara en skiljevaegg mellan det heliga och det allraheligaste. ^34Och du skall saetta naadastolen paa vittnesboerdets ark inne i det allraheligaste. ^35Men bordet skall du staella utanfoer foerlaaten, och ljusstaken mitt emot bordet, paa tabernaklets soedra sida; bordet skall du alltsaa staella paa norra sidan. ^36Och du skall goera ett foerhaenge foer ingaangen till taeltet, i brokig vaevnad av moerkblaatt, purpurroett, rosenroett och tvinnat vitt garn. ^37Och du skall till foerhaenget goera fem stolpar av akacietrae och oeverdraga dem med guld, och hakarna paa dem skola vara av guld, och du skall till dem gjuta fem fotstycken av koppar. __________________________________________________________________ Chapter 27 ^1Du skall ock goera ett altare av akacietrae, fem alnar laangt och fem alnar brett -- saa att altaret bildar en liksidig fyrkant -- och tre alnar hoegt. ^2Och du skall goera hoern daertill, Som skola sitta i dess fyra hoern; i ett stycke daermed skola hoernen vara. Och du skall oeverdraga det med koppar. ^3Och kaerl till att foera bort askan skall du goera daertill, saa ock skovlar, skaalar, gafflar och fyrfat. Alla dess tillbehoer skall du goera av koppar. ^4Och du skall goera ett galler daertill, ett naetverk av koppar, och paa naetet skall du saetta fyra ringar av koppar i dess fyra hoern. ^5Och du skall saetta det under avsatsen paa altaret, nedtill, saa att naetet raecker upp till mitten av altaret. ^6Och du skall goera staenger till altaret, staenger av akacietrae, och oeverdraga dem med koppar. ^7Och staengerna skola skjutas in i ringarna, saa att staengerna sitta paa altarets baada sidor, naer man baer det. ^8Ihaaligt skall du goera det, av plankor. Saasom det har blivit dig visat paa berget, saa skall det goeras. ^9Du skall ock goera en foergaard till tabernaklet. Foer den soedra sidan, soederut, skola omhaengen till foergaarden goeras av tvinnat vitt garn, hundra alnar laanga -- detta foer den ena sidan; ^10Och stolparna till dem skola vara tjugu och dessas fotstycken tjugu, av koppar, men stolparnas hakar och kransar skola vara av silver. ^11Likaledes skola foer norra laangsidan omhaengen goeras, hundra alnar laanga; och stolparna till dem skola vara tjugu och dessas fotstycken tjugu, av koppar, men stolparnas hakar och kransar skola vara av silver. ^12Och foergaardens vaestra kortsida skall hava omhaengen som aero femtio alnar laanga; stolparna till dem skola vara tio och dessas fotstycken tio. ^13Och foergaardens bredd paa fram sidan, oesterut, skall vara femtio alnar ^14Och omhaengena skola vara femton alnar laanga paa ena sidan daerav, med tre stolpar paa tre fotstycken; ^15likaledes skola omhaengena paa andra sidan vara femton alnar laanga med tre stolpar paa tre fotstycken. ^16Och till foergaardens port skall goeras ett foerhaenge, tjugu alnar laangt i brokig vaevnad av moerkblaatt, purpurroett, rosenroett och tvinnat vitt garn, med fyra stolpar paa fyra fotstycken. ^17Alla stolparna runt omkring foer gaarden skola vara foersedda med kransar av silver och hava hakar av silver; men deras fotstycken skola vara av koppar. ^18Foergaarden skall vara hundra alnar laang och femtio alnar bred utefter hela laengden; omhaegnaden skall vara fem alnar hoeg, av tvinnat vitt garn; och fotstyckena skola vara av koppar. ^19Alla tabernaklets tillbehoer foer allt arbete daervid, saa ock alla dess pluggar och alla foergaardens pluggar skola vara av koppar. ^20Och du skall bjuda Israels barn att baera till dig ren olja, av stoetta oliver, till ljusstaken, saa att lamporna dagligen kunna saettas upp. ^21I uppenbarelsetaeltet, utanfoer den foerlaat som haenger framfoer vittnesboerdet, skola Aron och hans soener skoeta den, fraan aftonen till morgonen, infoer HERRENS ansikte. Detta skall vara en evaerdlig stadga fraan slaekte till slaekte, en gaerd av Israels barn. __________________________________________________________________ Chapter 28 ^1Och du skall laata din broder Aron och hans soener med honom, traed fram till dig ur Israels barns krets foer att de maa bliva plaaster aat mig Aron sjaelv och hans soener: Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar. ^2Och du skall goera aat din broder Aron heliga klaeder, till aera och prydnad. ^3Och du skall tillsaega alla edra konstfoerfarna maen, som jag har uppfyllt med vishetens ande, att de skola goera klaeder aat Aron, foer att har maa helgas till att bliva praest aat mig. ^4Och dessa aero de klaeder som de skola goera: broestskoeld, efod, kaapa, rutig livklaednad, huvudbindel och baelte. De skola goera heliga klaeder aat din broder Aron och hans soener, foer att han maa bliva praest aat mig. ^5Och haertill skola de taga av guldet och av det moerkblaaa, det purpurroeda, det rosenroeda och det vita garnet. ^6Efoden skola de goera av guld och av moerkblaatt purpurroett, rosenroett och tvinnat vitt garn, i konstvaevnad. ^7Den skall vid sina baada aendar hava tvaa axelstycken, som skola faestas ihop, saa att den haallen hopfaest. ^8Och skaerpet, som skall sitta paa efoden och sammanhaalla den, skall vara av samma slags vaevnad och i ett stycke med den: av guld och av moerkblaatt, purpurroett, rosenroett och tvinnat vitt garn. ^9Och du skall taga tvaa onyxstenar och paa dem inrista Israels soeners namn, ^10sex av namnen paa den ena stenen och de sex oevrigas namn paa den andra stenen, efter aettfoeljd. ^11Med stensnidarkonst, saasom man graverar signetringar, skall du inrista Israels soeners namn paa de tvaa stenarna. Med naetverk av guld skall du omgiva dessa. ^12Och du skall satta de baada stenarna paa efodens axelstycken, foer att stenarna maa bringa Israels barn i aaminnelse; Aron skall baera deras namn infoer HERRENS ansikte paa sina baada axlar, foer att bringa dem i aaminnelse. ^13Och du skall goera flaetverk av guld, ^14saa ock tvaa kedjor av rent guld; i virat arbete skall du goera dessa, saasom man goer snodder. Och du skall faesta de snodda kedjorna vid flaetverken. ^15En domsskoeld skall du goera i konstvaevnad; du skall goera den i samma slags vaevnad som efoden: av guld och av moerkblaatt, purpurroett, rosenroett och tvinnat vitt garn skall du goera den. ^16Den skall vara liksidigt fyrkantig och hava form av en vaeska, ett kvarter laang och ett kvarter bred. ^17Och du skall besaetta den med infattade stenar, ordnade paa fyra rader: i foersta raden en karneol, en topas och en smaragd; ^18i andra raden en karbunkel, en safir och en kalcedon; ^19i tredje raden en hyacint, en agat och en ametist; ^20i fjaerde raden en krysolit, en onyx och en jaspis. Omgivna med flaetverk av guld skola de sitta i sin infattning. ^21Stenarna skola vara tolv, efter Israels soeners namn, en foer vart namn; var sten skall baera namnet paa en av de tolv stammarna, inristat paa samma saett som man graverar signetringar. ^22Och du skall till broestskoelden goera kedjor i virat arbete, saasom man goer snodder, av rent guld. ^23Vidare skall du till broestskoelden goera tvaa ringar av guld och saetta dessa baada ringar i tvaa av broestskoeldens hoern. ^24Och du skall faesta de baada guldsnodderna vid de baada ringarna, i broestskoeldens hoern. ^25Och de tvaa snoddernas baada andra aendar skall du faesta vid de tvaa flaetverken och saa faesta dem vid efodens axelstycken paa dess framsida. ^26Och du skall goera tvaa andra ringar av guld och saetta dem i broestskoeldens baada andra hoern, vid den kant daerpaa, som aer vaend inaat mot efoden. ^27Och ytterligare skall du goera tvaa ringar av guld och faesta dem vid efodens baada axelstycken, nedtill paa dess framsida, daer den faestes ihop, ovanfoer efodens skaerp. ^28Och man skall knyta fast broestskoelden med ett moerkblaatt snoere, Som gaar fraan dess ringar in i efodens ringar, saa att den sitter ovanfoer efodens skaerp, paa det att broestskoelden icke maa lossna fraan efoden. ^29Aron skall saa baera Israels soeners namn i domsskoelden paa sitt hjaerta, naer han gaar in helgedomen, foer att bringa dem i aaminnelse infoer HERRENS ansikte bestaendigt. ^30Och du skall laegga urim och tummim in i domsskoelden, saa att de ligga paa Arons hjaerta, naer han ingaar infoer HERRENS ansikte; och Aron skall saa baera Israels barns dom paa sitt hjaerta infoer HERRENS ansikte bestaendigt. ^31Efodkaapan skall du goera helt och haallet av moerkblaatt tyg; ^32och mitt paa den skall vara en oeppning foer huvudet, och denna oeppning skall omgivas med en vaevd kant, likasom oeppningen paa en pansarskjorta, foer att den icke slitas soender. ^33Och paa dess nedre faall skall du saetta granataepplen, gjorda av moerkblaatt, purpurroett och rosenroett garn, runt omkring faallen, och bjaellror av guld mellan dessa runt omkring: ^34en bjaellra av guld och saa ett granataepple, sedan en bjaellra av guld och saa aater ett granataepple, runt omkring faallen paa kaapan. ^35Och denna skall Aron hava paa sig, naer han goer tjaenst, saa att det hoeres, naer han gaar in i helgedomen infoer HERRENS ansikte, och naer han gaar ut -- detta paa det att han icke maa doe. ^36Du skall ock goera en plaat av rent guld, och paa den skall du rista, saasom man graverar signetringar: >>Helgad aat HERREN.>> ^37Och du skall faesta den vid ett moerkblaatt snoere, och den skall sitta paa huvudbindeln; paa framsidan av huvudbindeln skall den sitta. ^38Den skall sitta paa Arons panna, och Aron skall baera den missgaerning som vidlaader de heliga gaavor Israels barn baera fram, naer de giva naagra heliga gaavor; den skall sitta paa hans panna bestaendigt, foer att de maa bliva vaelbehagliga infoer HERRENS ansikte. ^39Du skall ock vaeva en rutig livklaednad av vitt garn, och du skall goera en huvudbindel av vitt garn; och ett baelte skall du goera i brokig vaevnad. ^40Ocksaa aat Arons soener skall du goera livklaednader, och du skall goera baelten aat dem; och huvor skall du goera aat dem, till aera och prydnad. Och detta skall du klaeda paa din broder Aron och hans soener jaemte honom; ^41och du skall smoerja dem och foeretaga handfyllning med dem och helga dem till att bliva praester aat mig. ^42Och du skall goera aat dem benklaeder av linne, som skyla deras blygd; dessa skola raecka fraan laenderna ned paa laaren. ^43Och Aron och hans soener skola hava dem paa sig, naer de gaa in i uppenbarelsetaeltet eller traeda fram till altaret foer att goera tjaenst i helgedomen -- detta paa det att de icke maa komma att baera paa missgaerning och saa traeffas av doeden. Detta skall vara en evaerdlig stadga foer honom och hans avkomlingar efter honom. __________________________________________________________________ Chapter 29 ^1Och detta aer vad du skall goera med dem foer att helga dem till att bliva praester aat mig: Tag en ungtjur och tvaa vaedurar, felfria djur, ^2och osyrat broed och osyrade kakor, begjutna med olja, och osyrade tunnkakor, smorda med olja; av fint vetemjoel skall du baka dem. ^3Och du skall laegga dem i en och samma korg och baera fram dem i korgen saasom offergaava, naer du foer fram tjuren och de tvaa vaedurarna. ^4Daerefter skall du foera Aron och hans soener fram till uppenbarelsetaeltets ingaang och tvaa dem med vatten. ^5Och du skall taga klaederna och saetta paa Aron livklaednaden och efodkaapan och sjaelva efoden och broestskoelden; och du skall faesta ihop alltsammans paa honom med efodens skaerp. ^6Och du skall saetta huvudbindeln paa hans huvud och faesta det heliga diademet paa huvudbindeln. ^7Och du skall taga smoerjelseoljan och gjuta paa hans huvud och smoerja honom. ^8Och du skall foera fram hans soener och saetta livklaednader paa dem. ^9Och du skall omgjorda dem, Aron och hans soener, med baelten och binda huvor paa dem. Och de skola hava praestadoemet saasom en evaerdlig raett. Saa skall du foeretaga handfyllning med Aron och hans soener. ^10Och du skall foera tjuren fram infoer uppenbarelsetaeltet, och Aron och hans soener skola laegga sina haender paa tjurens huvud. ^11Sedan skall du slakta tjuren infoer HERRENS ansikte, vid ingaangen till uppenbarelsetaeltet. ^12Och du skall taga av tjurens blod och stryka med ditt finger paa altarets hoern; men allt det oevriga skall du gjuta ut vid foten av altaret. ^13Och du skall taga allt det fett som omsluter inaelvorna, saa ock leverfettet och baada njurarna med det fett som sitter paa dem, och foerbraenna det paa altaret. ^14Men koettet av tjuren och hans hud och hans orenlighet skall du braenna upp i eld utanfoer laegret. Det aer ett syndoffer. ^15Och du skall taga den ena vaeduren, och Aron och hans soener skola laegga sina haender paa vaedurens huvud. ^16Sedan skall du slakta vaeduren och taga hans blod och staenka paa altaret runt omkring; ^17men sjaelva vaeduren skall du dela i dess stycken, och du skall tvaa inaelvorna och foetterna och laegga dem paa styckena och huvudet. ^18Och du skall foerbraenna hela vaeduren paa altaret; det aer ett braennoffer aat HERREN. En vaelbehaglig lukt, ett eldsoffer aat HERREN aer det. ^19Daerefter skall du taga den andra vaeduren, och Aron och hans soener skola laegga sina haender paa vaedurens huvud. ^20Sedan skall du slakta vaeduren och taga av hans blod och bestryka Arons hoegra oersnibb och hans soeners hoegra oersnibb och tummen paa deras hoegra hand och stortaan paa deras hoegra fot; men det oevriga blodet skall det staenka paa altaret runt omkring. ^21Och du skall taga av blodet paa altaret och av smoerjelseoljan och staenka paa Aron och hans klaeder, och likaledes paa hans soener och hans soeners klaeder; saa bliver han helig, han sjaelv saavael som hans klaeder, och likaledes hans soener saavael som hans soeners klaeder. ^22Och du skall taga fettet av vaeduren, svansen och det fett som omsluter inaelvorna, saa ock leverfettet och baada njurarna med fettet paa dem, daertill det hoegra laarstycket ty detta aer handfyllningsvaeduren. ^23Och du skall taga en rundkaka, en oljebroedskaka och en tunnkaka ur korgen med de osyrade broeden, som staar infoer HERRENS ansikte. ^24Och du skall laegga alltsammans paa Arons och hans soeners haender och vifta det saasom ett viftoffer infoer HERRENS ansikte. ^25Sedan skall du taga det ur deras: haender och foerbraenna det paa altaret ovanpaa braennoffret, till en vaelbehaglig lukt infoer HERREN; det aer ett eldsoffer aat HERREN. ^26Och du skall taga bringan av Arons handfyllningsvaedur och vifta den saasom ett viftoffer infoer HERRENS ansikte, och detta skall vara din del. ^27Saa skall du helga viftoffersbringan och offergaerdslaaret, det som viftas och det som gives saasom offergaerd, de delar av handfyllningsvaeduren, som skola tillhoera Aron och hans soener. ^28Och detta skall tillhoera Aron och; hans soener saasom en evaerdlig raett av Israels barn, ty det aer en offergaerd. Det skall vara en gaerd av Israels barn, av deras tackoffer, en gaerd av dem aat HERREN. ^29Och Arons heliga klaeder skola hans soener hava efter honom, foer att de i dem maa bliva smorda och mottaga handfyllning. ^30I sju dagar skall den av hans soener, som bliver praest i hans staelle, iklaeda sig dem, den som skall gaa in i uppenbarelsetaeltet foer att goera tjaenst i helgedomen. ^31Och du skall taga handfyllningsvaeduren och koka hans koett paa en helig plats. ^32Och vaedurens koett jaemte broedet: som aer i korgen skola Aron och hans soener aeta vid ingaangen till uppenbarelsetaeltet; de skola aeta detta, ^33det som har anvaents till att bringa foersoning vid deras handfyllning och helgande, men ingen fraemmande faar ta daerav, ty det aer heligt. ^34Och om naagot av handfyllningskoettet eller av broedet bliver oever till foeljande morgon, saa skall du i eld braenna upp detta som har blivit oever; det faar icke aetas, ty det aer heligt. ^35Saa skall du goera med Aron och hans soener, i alla stycken saasom jag har bjudit dig. Sju dagar skall deras handfyllning vara. ^36Och var dag skall du offra en tjur saasom syndoffer till foersoning och rena altaret, i det du bringar foersoning foer det; och du skall smoerja det foer att helga det. ^37I sju dagar skall du bringa foersoning foer altaret och helga det. Saa bliver altaret hoegheligt; var och en som kommer vid altaret bliver helig. ^38Och detta aer vad du skall offra paa altaret: tvaa aarsgamla lamm foer var dag bestaendigt. ^39Det ena lammet skall du offra om morgonen, och det andra lammet skall du offra vid aftontiden, ^40och till det foersta lammet en tiondedels efa fint mjoel, begjutet med en fjaerdedels hin olja av stoetta oliver, och saasom drickoffer en fjaerdedels hin vin. ^41Det andra lammet skall du offra vid aftontiden; med likadant spisoffer och drickoffer som om morgonen skall du offra det, till en vaelbehaglig lukt, ett eldsoffer aat HERREN. ^42Detta skall vara edert dagliga braennoffer fraan slaekte till slaekte, vid ingaangen till uppenbarelsetaeltet, infoer HERRENS ansikte, daer jag skall uppenbara mig foer eder, foer att daer tala med dig. ^43Daer skall jag uppenbara mig foer Israels barn, och det rummet skall bliva helgat av min haerlighet. ^44Och jag skall helga uppenbarelsetaeltet och altaret, och Aron och hans soener skall jag helga till att bliva praester aat mig. ^45Och jag skall bo mitt ibland Israels barn och vara deras Gud. ^46Och de skola foernimma att jag aer HERREN, deras Gud, som foerde dem ut ur Egyptens land, foer att jag skulle bo mitt ibland dem. Jag aer HERREN, deras Gud. __________________________________________________________________ Chapter 30 ^1Och du skall goera ett altare foer att antaenda roekelse daerpaa, av akacietrae skall du goera det. ^2Det skall vara en aln laangt och en aln brett -- en liksidig fyrkant -- och tvaa alnar hoegt; dess horn skola vara i ett stycke daermed. ^3Och du skall oeverdraga det med rent guld, dess skiva, dess vaeggar runt omkring och dess hoern; och du skall goera en rand av guld daerpaa runt omkring. ^4Och du skall till det goera tvaa ringar av guld och saetta dem nedanfoer randen, paa dess baada sidor; paa de baada sidostyckena skall du saetta dem. De skola vara daer, foer att staenger maa skjutas in i dem, saa att man med dem kan baera altaret. ^5Och du skall goera staengerna av akacietrae och oeverdraga dem med guld. ^6Och du skall staella det framfoer den foerlaat som haenger framfoer vittnesboerdets ark, saa att det staar framfoer naadastolen, som aer ovanpaa vittnesboerdet, daer jag skall uppenbara mig foer dig. ^7Och Aron skall antaenda vaelluktande roekelse daerpaa; var morgon, naer han tillreder lamporna, skall han antaenda roekelse; ^8och likaledes skall Aron antaenda roekelse, naer han vid aftontiden saetter upp lamporna. Detta skall vara det dagliga roekoffret infoer HERRENS ansikte, fraan slaekte till slaekte. ^9I skolen icke laata naagon fraemmande roekelse komma daerpaa, ej heller braennoffer eller spisoffer; och intet drickoffer skolen utgjuta daerpaa. ^10Och Aron skall en gaang om aaret bringa foersoning foer dess horn; med blod av foersoningssyndoffret skall han en gaang om aaret bringa foersoning foer det, slaekte efter slaekte. Det aer hoegheligt foer HERREN. ^11Och HERREN talade till Mose och sade: ^12Naer du raeknar antalet av Israels barn, naemligen av dem som inmoenstras, skall vid moenstringen var och en giva aat HERREN en foersoningsgaava foer sig, paa det att ingen hemsoekelse maa drabba dem vid moenstringen. ^13Detta aer vad var och en som upptages bland de inmoenstrade skall giva: en halv sikel, efter helgedomssikelns vikt -- sikeln raeknad till tjugu gera -- en halv sikel saasom offergaerd aat HERREN, ^14Var och en som upptages bland de inmoenstrade, var och en som aer tjugu aar gammal eller daerutoever, skall giva detta saasom offergaerd aat HERREN. ^15Den rike skall icke giva mer och den fattige icke mindre aen en halv sikel, naer I given offergaerden aat HERREN, till att bringa foersoning foer eder. ^16Och du skall taga foersoningspenningarna av Israels barn och anvaenda dem till arbetet vid uppenbarelsetaeltet. Saa skall ske, foer att Israels barn maa vara i aaminnelse infoer HERRENS ansikte, och foer att foersoning maa bringas foer eder. ^17Och HERREN talade till Mose och sade: ^18Du skall ock goera ett baecken av koppar med en fotstaellning av koppar, till tvagning, och staella det mellan uppenbarelsetaeltet och altaret och gjuta vatten daeri. ^19Och Aron och hans soener skola tvaa sina haender och foetter med vatten daerur. ^20Naer de gaa in i uppenbarelsetaeltet, skola de tvaa sig med vatten, paa del att de icke maa doe; saa ock naer de traeda fram till altaret foer att goera tjaenst genom att antaenda eldsoffer aat HERREN. ^21De skola tvaa sina haender och foetter, paa det att de icke maa doe. Och detta skall vara en evaerdlig stadga foer dem: foer honom sjaelv och hans avkomlingar fraan slaekte till slaekte. ^22Och HERREN talade till Mose och sade: ^23Tag dig ock kryddor av yppersta slag: fem hundra siklar myrradropp, haelften saa mycket kanel av finaste slag, alltsaa tvaa hundra femtio siklar, likaledes tvaa hundra femtio siklar kalmus av finaste slag, ^24daertill fem hundra siklar kassia, efter helgedomssikelns vikt, och en hin olivolja. ^25Och du skall av detta goera en helig smoerjelseolja, en konstmaessigt beredd salva; det skall vara en helig smoerjelseolja. ^26Och du skall daermed smoerja uppenbarelsetaeltet, vittnesboerdets ark, ^27bordet med alla dess tillbehoer, ljusstaken med dess tillbehoer, roekelsealtaret, ^28braennoffersaltaret med alla dess tillbehoer, aentligen baeckenet med dess fotstaellning. ^29Och du skall helga dem, saa att de bliva hoegheliga; var och en som sedan kommer vid dem bliver helig. ^30Och Aron och hans soener skall du smoerja, och du skall helga dem till att bliva praester aat mig. ^31Och till Israels barn skall du tala och saega: Detta skall vara min heliga smoerjelseolja hos eder, fraan slaekte till slaekte. ^32Paa ingen annan maenniskas kropp maa den komma, ej heller maan I goera naagon annan saa sammansatt som denna. Helig aer den, helig skall den vara foer eder. ^33Den som bereder en saadan salva, och den som anvaender naagot daerav paa naagon fraemmande, han skall utrotas ur sin slaekt. ^34Ytterligare sade HERREN till Mose: Tag dig vaelluktande kryddor, stakte och sjoenagel och galban, och jaemte dessa vaellukter rent roekelseharts, lika mycket av vart slag, ^35och goer daerav roekelse, en konstmaessigt beredd blandning, saltad, ren, helig. ^36Och en del av den skall du stoeta till pulver och laegga framfoer vittnesboerdet i uppenbarelsetaeltet, daer jag vill uppenbara mig foer dig. Hoeghelig skall den vara foer eder. ^37Och ingen annan roekelse maan I goera aat eder saa sammansatt som denna skall vara. Helig skall den vara dig foer HERREN. ^38Den som goer saadan foer att njuta av dess lukt, han skall utrotas ur sin slaekt. __________________________________________________________________ Chapter 31 ^1Och HERREN talade till Mose och sade: ^2Se, jag har kallat och naemnt Besalel, son till Uri, son till Hur, av Juda stam; ^3och jag har uppfyllt honom med Guds Ande, med vishet och foerstaand och kunskap och med allt slags sloejdskicklighet, ^4till att taenka ut konstarbeten, till att arbeta i guld, silver och koppar, ^5till att snida stenar foer infattning och till att snida i trae, korteligen, till att utfoera alla slags arbeten. ^6Och se, jag har givit honom till medhjaelpare Oholiab, Ahisamaks son, av Dans stam, och aat alla edra konstfoerfarna maen har jag givit vishet i hjaertat. Dessa skola kunna goera allt vad jag har bjudit dig: ^7uppenbarelsetaeltet, vittnesboerdets ark, naadastolen daerpaa, alla uppenbarelsetaeltets tillbehoer, ^8bordet med dess tillbehoer, den gyllene ljusstaken med alla dess tillbehoer, roekelsealtaret, ^9braennoffersaltaret med alla dess tillbehoer, baeckenet med dess fotstaellning, ^10de stickade klaederna och praesten Arons andra heliga klaeder, saa och hans soeners praestklaeder, ^11aentligen smoerjelseoljan och den vaelluktande roekelsen till helgedomen. De skola utfoera sitt arbete i alla stycken saasom jag har bjudit dig. ^12Och HERREN talade till Mose och sade: ^13Tala du till Israels barn och saeg: Mina sabbater skolen I haalla, ty de aero ett tecken mellan mig och eder, fraan slaekte till slaekte, foer att I skolen veta att jag aer HERREN, som helgar eder. ^14Saa haallen nu sabbaten, ty den skall vara eder helig. Den som ohelgar den skall straffas med doeden; ty var och en som paa den dagen goer naagot arbete, han skall utrotas ur sin slaekt. ^15Sex dagar skall arbete goeras, men paa sjunde dagen aer vilosabbat, en HERRENS helgdag. Var och en som goer naagot arbete paa sabbatsdagen skall straffas med doeden. ^16Och Israels barn skola haalla sabbaten, saa att de fira den slaekte efter slaekte, saasom ett evigt foerbund. ^17Den skall vara ett evaerdligt tecken mellan mig och Israels barn; ty paa sex dagar gjorde HERREN himmel och jord, men paa sjunde dagen vilade han och tog sig ro. ^18Naer han nu hade talat ut med; Mose paa Sinai berg, gav han honom vittnesboerdets tvaa tavlor, tavlor av sten, paa vilka Gud hade skrivit med sitt finger. __________________________________________________________________ Chapter 32 ^1Men naer folket saag att Mose droejde att komma ned fraan berget, foersamlade de sig omkring Aron och sade till honom: >>Upp, goer oss en gud som kan gaa framfoer oss; ty vi veta icke vad som har vederfarits denne Mose, honom som foerde oss upp ur Egyptens land.>> ^2Daa sade Aron till dem: >>Tagen guldringarna ut ur oeronen paa edra hustrur, edra soener och edra doettrar, och baeren dem till mig. ^3Daa tog allt folket av sig guldringarna som de hade i oeronen, och de buro dem till Aron; ^4och han tog emot guldet av dem och formade det med en mejsel och gjorde daerav en gjuten kalv. Och de sade: >>Detta aer din Gud, Israel, han som har foert dig upp ur Egyptens land.>> ^5Naer Aron saag detta, byggde han ett altare aat honom. Och Aron laet utropa och saega: >>I morgon bliver en HERRENS hoegtid.>> ^6Dagen daerefter stodo de bittida upp och offrade braennoffer och buro fram tackoffer, och folket satte sig ned till att aeta och dricka, och daerpaa stodo de upp till att leka. ^7Daa sade HERREN till Mose: >>Gaa ditned, ty ditt folk, som du har foert upp ur Egyptens land, har tagit sig till, vad foerdaervligt aer. ^8De hava redan vikit av ifraan den vaeg som jag bjoed dem gaa; de hava gjort sig en gjuten kalv. Den hava de tillbett, aat den hava de offrat, och sagt: 'Detta aer din Gud, Israel, han som har foert dig upp ur Egyptens land.>> ^9Och HERREN sade ytterligare till Mose: >>Jag ser att detta folk aer ett haardnackat folk. ^10Saa laat mig nu vara, paa det att min vrede maa brinna mot dem, och paa det att jag maa foergoera dem; dig vill jag sedan goera till ett stort folk.>> ^11Men Mose boenfoell infoer HERREN, sin Gud, och sade: >>HERRE, varfoer skulle din vrede brinna mot ditt folk, som du med stor kraft och stark hand har foert ut ur Egyptens land? ^12Varfoer skulle egyptierna faa saega: 'Till deras olycka har han foert dem ut, till att draepa dem bland bergen och foergoera dem fraan jorden'? Vaend dig ifraan din vredes gloed, och aangra det onda du nu har i sinnet mot ditt folk. ^13Taenk paa Abraham, Isak och Israel, dina tjaenare, aat vilka du med ed vid dig sjaelv har givit det loeftet: 'Jag skall goera eder saed talrik saasom stjaernorna paa himmelen, och hela det land som jag har talat om skall jag giva aat eder saed, och de skola faa det till evaerdlig arvedel.'>> ^14Daa aangrade HERREN det onda som han hade hotat att goera mot sitt folk. ^15Och Mose vaende sig om och steg ned fraan berget, och han hade med sig vittnesboerdets tvaa tavlor. Och paa tavlornas baada sidor var skrivet baade paa den ena sidan och paa den andra var skrivet. ^16Och tavlorna voro gjorda av Gud, och skriften var Guds skrift, inristad paa tavlorna. ^17Naer Josua nu hoerde huru folket skriade, sade han till Mose: >>Krigsrop hoeres i laegret.>> ^18Men han svarade: >>Det aer varken segerrop som hoeres, ej heller aer det ett ropande saasom efter nederlag; det aer saang jag hoer.>> ^19Naer sedan Mose kom naermare laegret och fick se kalven och dansen, upptaendes hans vrede, och han kastade tavlorna ifraan sig och slog soender dem nedanfoer berget. ^20Sedan tog han kalven som de hade gjort, och braende den i eld och krossade den till stoft; detta stroedde han i vattnet och gav det aat Israels barn att dricka. ^21Och Mose sade till Aron: >>Vad har folket gjort dig, eftersom du har kommit dem att begaa en saa stor synd?>> ^22Aron svarade: >>Min herres vrede maa icke upptaendas; du vet sjaelv att detta folk aer ont. ^23De sade till mig: 'Goer oss en gud som kan gaa framfoer oss; ty vi veta icke vad som har vederfarits denne Mose, honom som foerde oss upp ur Egyptens land.' ^24Daa sade jag till dem: 'Den som har guld tage det av sig'; och de gaavo det aat mig. Och jag kastade det i elden, och saa kom kalven till.>> ^25Daa nu Mose saag att folket var loesslaeppt, eftersom Aron, till skadeglaedje foer deras fiender, hade slaeppt dem loesa, ^26staellde han sig i porten till laegret och ropade: >>Var och en som hoer HERREN till komme hit till mig.>> Daa foersamlade sig till honom alla Levi barn. ^27Och han sade till dem: >>Saa saeger HERREN, Israels Gud: Var och en binde sitt svaerd vid sin laend. Gaan saa igenom laegret, fram och tillbaka, fraan den ena porten till den andra, Och draepen vem I finnen, vore det ocksaa broder eller vaen eller fraende. ^28Och Levi barn gjorde saasom Mose hade sagt; och paa den dagen foello av folket vid pass tre tusen maen. ^29Och Mose sade: >>Eftersom I nu haven staatt emot edra egna soener och broeder, maan I i dag taga handfyllning till HERRENS tjaenst, foer att vaelsignelse i dag maa komma oever eder.>> ^30Dagen daerefter sade Mose till folket: >>I haven begaatt en stor synd. Jag vill nu stiga upp till HERREN och se till, om jag kan bringa foersoning foer eder synd.>> ^31Och Mose gick tillbaka till HERREN och sade: >>Ack, detta folk har begaatt en stor synd; de hava gjort sig en gud av guld. ^32Men foerlaat dem nu deras synd; varom icke, saa utplaana mig ur boken som du skriver i.>> ^33Men HERREN svarade Mose: >>Den som har syndat mot mig, honom skall jag utplaana ur min bok. ^34Gaa nu och foer folket dit jag har sagt dig; se, min aengel skall gaa framfoer dig. Men naer min hemsoekelses dag kommer, skall jag paa dem hemsoeka deras synd.>> ^35Saa straffade HERREN folket, daerfoer att de hade gjort kalven, den som Aron gjorde. __________________________________________________________________ Chapter 33 ^1Och HERREN sade till Mose: >>Upp, drag aastad haerifraan med folket som du har foert upp ur Egyptens land, och begiv dig till det land som jag med ed har lovat aat Abraham, Isak och Jakob, i det jag sade: 'AAt din saed skall jag giva det.' ^2Jag skall saenda en aengel framfoer dig och foerjaga kananeerna, amoreerna, hetiterna, perisseerna, hiveerna och jebuseerna, ^3foer att du maa komma till ett land som flyter av mjoelk och honung. Ty eftersom du aer ett haardnackat folk, vill jag icke sjaelv draga upp med dig; jag kunde daa foergoera dig under vaegen.>> ^4Naer folket hoerde detta straenga tal, blevo de sorgsna, och ingen tog sina smycken paa sig. ^5Och HERREN sade till Mose: >>Saeg till Israels barn: I aeren ett haardnackat folk. Om jag allenast ett oegonblick droge med dig, skulle jag foergoera dig. Men laegg nu av dig dina smycken, saa vill jag se till, vad jag skall goera med dig.>> ^6Saa togo daa Israels barn av sig sina smycken och voro utan dem allt ifraan vistelsen vid Horebs berg. ^7Men Mose hade foer sed att taga taeltet och slaa upp det ett stycke utanfoer laegret; och han kallade det >>uppenbarelsetaeltet>>. Och var och en som ville raadfraaga HERREN maaste gaa ut till uppenbarelsetaeltet utanfoer laegret. ^8Och saa ofta Mose gick ut till taeltet, stod allt folket upp, och var och en staellde sig vid ingaangen till sitt taelt och skaadade efter Mose, till dess han hade kommit in i taeltet. ^9Och saa ofta Mose kom in i taeltet, steg molnstoden ned och blev staaende vid ingaangen till taeltet; och han talade med Mose. ^10Och allt folket saag molnstoden staa vid ingaangen till taeltet; daa foell allt folket ned och tillbad, var och en vid ingaangen till sitt taelt. ^11Och HERREN talade med Mose ansikte mot ansikte, saasom naer den ena maenniskan talar med den andra. Sedan vaende Mose tillbaka till laegret; men hans tjaenare Josua, Nuns son, en ung man, laemnade icke taeltet. ^12Och Mose sade till HERREN: >>Vael saeger du till mig: 'Foer detta folk ditupp'; men du har icke laatit mig veta vem du vill saenda med mig Du har dock sagt: 'Jag kaenner dig vid namn, och du har funnit naad foer mina oegon.' ^13Om jag alltsaa har funnit naad foer dina oegon, saa laat mig se dina vaegar och laera kaenna dig; jag vill ju finna naad foer dina oegon. Och se daertill, att detta folk aer ditt folk.>> ^14Han sade: >>Skall jag daa sjaelv gaa med och foera dig till ro?>> ^15Han svarade honom: >>Om du icke sjaelv vill gaa med, saa laat oss alls icke draga upp haerifraan. ^16Ty varigenom skall man kunna veta att jag och ditt folk hava funnit naad foer dina oegon, om icke daerigenom att du gaar med oss, saa att vi, jag och ditt folk, utmaerkas framfoer alla andra folk paa jorden?>> ^17HERREN svarade Mose: >>Vad du nu har begaert skall jag ock goera; ty du har funnit naad foer mina oegon, och jag kaenner dig vid namn.>> ^18Daa sade han: >>Laat mig alltsaa se din haerlighet.>> ^19Han svarade: >>Jag skall laata all min skoenhet gaa foerbi dig daer du staar, och jag skall utropa namnet 'HERREN' infoer dig; jag skall vara naadig mot den jag vill vara naadig emot, och skall foerbarma mig oever den jag vill foerbarma mig oever. ^20Ytterligare sade han: >>Mitt ansikte kan du dock icke faa se, ty ingen maenniska kan se mig och leva.>> ^21Daerefter sade HERREN: >>Se, haer aer en plats naera intill mig; staell dig daer paa klippan. ^22Naer nu min haerlighet gaar foerbi, skall jag laata dig staa daer i en klyfta paa berget, och jag skall oevertaecka dig med min hand, till dess jag har gaatt foerbi. ^23Sedan skall jag taga bort min hand, och daa skall du faa se mig paa ryggen; men mitt ansikte kan ingen se.>> __________________________________________________________________ Chapter 34 ^1Och HERREN sade till Mose: >>Hugg ut aat dig tvaa stentavlor, likadana som de foerra voro, saa vill jag skriva paa tavlorna samma ord som stodo paa de foerra tavlorna, vilka du slog soender. ^2Och var redo till i morgon, du skall daa paa morgonen stiga upp paa Sinai berg och staella dig paa toppen av berget, mig till moetes, ^3men ingen maa stiga upp med dig, och paa hela berget foer ingen annan visa sig; ej heller maa faar och faekreatur gaa i bet framemot detta berg.>> ^4Och han hoegg ut tvaa stentavlor likadana som de foerra voro. Och bittida foeljande morgon begav sig Mose upp paa Sinai berg, saasom HERREN hade bjudit honom, och tog de tvaa stentavlorna med sig. ^5Daa steg HERREN ned i molnskyn. Och han staellde sig daer naera intill honom och aakallade HERRENS namn. ^6Och HERREN gick foerbi honom, daer han stod, och utropade: >>HERREN! HERREN! -- en Gud, barmhaertig och naadig, laangmodig och stor i mildhet och trofasthet, ^7som bevarar naad mot tusenden, som foerlaater missgaerning och oevertraedelse och synd, men som ingalunda laater naagon bliva ostraffad, utan hemsoeker faedernas missgaerning paa barn och barnbarn och efterkommande i tredje och fjaerde led.>> ^8Daa boejde Mose sig med hast ned mot jorden och tillbad ^9och sade: >>Om jag har funnit naad foer dina oegon, Herre, saa maa Herren gaa med oss. Ty vael aer det ett haardnackat folk, men du vill ju foerlaata oss vaar missgaerning och synd och taga oss till din arvedel.>> ^10Han svarade: >>Vaelan, jag vill sluta ett foerbund. Infoer hela ditt folk skall jag goera under, saadana som icke hava blivit gjorda i naagot land eller bland naagot folk. Och hela det folk som du tillhoer skall se att HERRENS gaerningar aero underbara, de som jag skall goera med dig. ^11Haall de bud som jag i dag giver dig. Se, jag skall foerjaga foer dig amoreerna, kananeerna, hetiterna, perisseerna, hiveerna och jebuseerna. ^12Tag dig till vara foer att sluta foerbund med inbyggarna i det land dit du kommer, och laat dem icke bliva till en snara bland eder. ^13Fastmer skolen I bryta ned deras altaren och slaa soender deras stoder och hugga ned deras Aseror. ^14Ja, du skall icke tillbedja naagon annan gud, ty HERREN heter Nitaelskare; en nitaelskande Gud aer han. ^15Du maa icke sluta naagot foerbund med landets inbyggare. Ty i troloes avfaellighet loepa de efter sina gudar och offra aat sina gudar; och naer de daa inbjuda dig, kommer du att aeta av deras offer; ^16du tager ock deras doettrar till hustrur aat dina soener, och naer daa deras doettrar i avfaellighet loepa efter sina gudar, skola de foerleda dina soener till att likaledes loepa efter deras gudar. ^17Gjutna gudar skall du icke goera aat dig. ^18Det osyrade broedets hoegtid skall, du haalla: i sju dagar skall du aeta osyrat broed, saasom jag har bjudit dig, paa den bestaemda tiden i maanaden Abib; ty i maanaden Abib drog du ut ur Egypten. ^19Allt det som oeppnar moderlivet skall hoera mig till, ocksaa allt hankoen bland din boskap, som oeppnar moderlivet, saavael av faekreaturen som av smaaboskapen. ^20Men vad som bland aasnor oeppnar moderlivet skall du loesa med ett faar, och om du icke vill loesa det, skall du krossa nacken paa det. Var foerstfoedd bland dina soener skall du laesa. Och ingen skall med tomma haender traeda fram infoer mitt ansikte. ^21Sex dagar skall du arbeta, men paa sjunde dagen skall du haalla vilodag; baade under ploejningstiden och under skoerdetiden skall du haalla vilodag. ^22Och veckohoegtiden skall du haalla, foer foerstlingen av veteskoerden, saa ock baergningshoegtiden, naer aaret har gaatt till aenda. ^23Tre gaanger om aaret skall allt ditt mankoen traeda fram infoer HERRENS, din herres, Israels Guds, ansikte. ^24Ty jag skall foerdriva folk foer dig och utvidga ditt omraade; och ingen skall staa efter ditt land, naer du drager upp, tre gaanger om aaret, foer att traeda fram infoer HERRENS, din Guds, ansikte. ^25Du skall icke offra blodet av mitt slaktoffer jaemte naagot som aer syrat. Och paaskhoegtidens slaktoffer skall icke laemnas kvar oever natten till morgonen. ^26Det foersta av din marks foerstlingsfrukter skall du foera till HERRENS, din Guds, hus. Du skall icke koka en killing i dess moders mjoelk.>> ^27Och HERREN sade till Mose: >>Teckna upp aat dig dessa ord; ty i enlighet med dessa ord har jag slutit ett foerbund med dig och med Israel.>> ^28Och han blev kvar daer hos HERREN i fyrtio dagar och fyrtio naetter, utan att aeta och utan att dricka. Och han skrev paa tavlorna foerbundets ord, de tio orden. ^29Naer sedan Mose steg ned fraan Sinai berg, och paa vaegen ned fraan berget hade vittnesboerdets tvaa tavlor med sig, visste han icke att hans ansiktes hy hade blivit straalande daerav att han hade talat med honom. ^30Och naer Aron och alla Israels barn saago huru Moses ansiktes hy straalade, fruktade de foer att komma honom naera. ^31Men Mose ropade till dem; daa vaende Aron och menighetens alla hoevdingar tillbaka till honom, och Mose talade till dem. ^32Daerefter kommo alla Israels barn fram till honom, och han gav dem alla de bud som HERREN hade foerkunnat foer honom paa Sinai berg. ^33Och naer Mose hade slutat sitt tal till dem, haengde han ett taeckelse foer sitt ansikte. ^34Men saa ofta Mose skulle traeda infoer HERRENS ansikte foer att tala med honom, lade han av taeckelset, till dess han aater gick ut. Och sedan han hade kommit ut, foerkunnade han foer Israels barn det som hade blivit honom bjudet. ^35Daa saago Israels barn var gaang huru Moses ansiktes by straalade, och Mose haengde daa aater taeckelset oever sitt ansikte, till dess han aanyo skulle gaa in foer att tala med honom. __________________________________________________________________ Chapter 35 ^1Och Mose foersamlade Israels barns hela menighet och sade till dem: >>Detta aer vad HERREN har bjudit eder att goera: ^2Sex dagar skall arbete goeras, men paa sjunde dagen skolen I hava helgdag, en HERRENS vilosabbat. Var och en som paa den dagen goer naagot arbete skall doedas. ^3I skolen icke taenda upp eld paa: sabbatsdagen, var I aen aeren bosatta. ^4Och Mose sade till Israels barns hela menighet: >>Detta aer vad HERREN har bjudit och sagt: ^5Laaten bland eder upptaga en gaerd aat HERREN, saa att var och en som har ett daertill villigt hjaerta baer fram denna gaard aat HERREN: guld, silver och koppar, ^6moerkblaatt, purpurroett, rosenroett och vitt garn och gethaar, ^7roedfaergade vaedurskinn, tahasskinn, akacietrae, ^8olja till ljusstaken, kryddor till smoerjelseoljan och till den vaelluktande roekelsen, ^9aentligen onyxstenar och infattningsstenar, till att anvaendas foer efoden och foer broestskoelden. ^10Och alla konstfoerfarna maen bland eder maa komma och foerfaerdiga allt vad HERREN har bjudit: ^11tabernaklet, dess taeckelse och oeverdraget till detta, dess haektor, braeder, tvaerstaenger, stolpar och fotstycken, ^12arken med dess staenger, naadastolen och den foerlaat som skall haenga framfoer den, ^13bordet med dess staenger och alla dess tillbehoer och skaadebroeden, ^14ljusstaken med dess tillbehoer och dess lampor, oljan till ljusstaken, ^15roekelsealtaret med dess staenger, smoerjelseoljan och den vaelluktande roekelsen, foerhaenget foer ingaangen till tabernaklet, ^16braennoffersaltaret med tillhoerande koppargaller, dess staenger och alla dess tillbehoer, baeckenet med dess fotstaellning, ^17omhaengena till foergaarden, dess stolpar och fotstycken, foerhaenget foer porten till foergaarden, ^18tabernaklets pluggar och foergaardens pluggar med deras streck, ^19aentligen de stickade klaederna till tjaensten i helgedomen och praesten Arons andra heliga klaeder, saa ock hans soeners praestklaeder.>> ^20Och Israels barns hela menighet gick sin vaeg bort ifraan Mose. ^21Sedan kommo de tillbaka, var och en som av sitt hjaerta manades daertill; och var och en som hade en daertill villig ande bar fram en gaerd aat HERREN till foerfaerdigande av uppenbarelsetaeltet och till allt arbete daervid och till de heliga klaederna. ^22De kommo, baade maen och kvinnor, och framburo, var och en efter sitt hjaertas villighet, spaennen, oerringar, fingerringar och halssmycken, alla slags klenoder av guld, var och en som kunde offra aat HERREN naagon gaava av guld. ^23Och var och en som hade i sin aego moerkblaatt, purpurroett, rosenroett eller vitt garn eller gethaar eller roedfaergade vaedurskinn eller tahasskinn bar fram det. ^24Och var och en som kunde giva saasom gaerd naagot av silver eller koppar bar fram sin gaerd aat HERREN. Och var och en som hade i sin aego akacietrae till foerfaerdigande av naagot slags arbete bar fram det. ^25Och alla konstfoerfarna kvinnor spunno med sina haender moerkblaatt, purpurroett, rosenroett och vitt garn och buro fram sin spaanad; ^26och alla kvinnor som av sitt hjaerta manades daertill och hade laert konsten spunno gethaar. ^27Och hoevdingarna buro fram onyxstenar och infattningsstenar, till att anvaendas foer efoden och foer broestskoelden, ^28vidare kryddor och olja, till att anvaendas foer ljusstaken och smoerjelseoljan och den vaelluktande roekelsen. ^29Var och en av Israels barn, man eller kvinna, vilkens hjaerta var villigt att baera fram naagot till foerfaerdigande av allt det som HERREN genom Mose hade bjudit att man skulle goera, bar fram sin frivilliga gaava aat HERREN. ^30och Mose sade till Israels barn: >>Sen, HERREN har kallat och naemnt Besalel, son till Uri, son till Hur, av Juda stam; ^31och han har uppfyllt honom med Guds Ande, med vishet, med foerstaand och kunskap och med allt slags sloejdskicklighet, ^32baade till att taenka ut konstarbeten och till att arbeta i guld, silver och koppar, ^33till att smida stenar foer infattning: och till att snida i trae, korteligen, till att utfoera alla slags konstarbeten. ^34AAt honom och aat Oholiab, Ahisamaks son, av Dans stam, har han ock givit foermaaga att undervisa andra. ^35Han har uppfyllt deras hjaertan med vishet till att utfoera alla slags snideriarbeten och konstvaevnader och brokiga vaevnader av moerkblaatt, purpurroett, rosenroett och vitt garn, saa ock andra vaevnader, korteligen, alla slags arbeten och saerskilt konstvaevnadsarbeten. 36:1. den elektroniska utgaavan. __________________________________________________________________ Chapter 36 ^1Och Besalel och Oholiab och alla andra konstfoerfarna maen, aat vilka HERREN har givit vishet och foerstaand till att veta huru de skola utfoera allt arbete vid helgedomens foerfaerdigande, skola utfoera det, i alla stycken saasom HERREN har bjudit.>> Andra Mosebok (Exodus), 36 Kapitlet Foerfaerdigandet av tabernaklet, dess taeckelse, oeverdrag, braedstaellning, foerlaat och foerhaenge. ^2Daerefter kallade Mose till sig Besalel och Oholiab och alla de andra konstfoerfarna maennen, aat vilka HERREN hade givit vishet i hjaertat, alla som av sitt hjaerta manades att traeda fram foer att utfoera arbetet. ^3Och de mottogo fraan Mose hela den gaerd som Israels barn hade burit fram till utfoerande av arbetet vid helgedomens foerfaerdigande. Men man fortfor att baera fram till honom frivilliga gaavor, morgon efter morgon. ^4Daa kommo alla de konstfoerfarna maen som utfoerde allt arbetet till helgedomen, var och en fraan det arbete som han utfoerde, ^5och sade till Mose: >>Folket baer fram mer aen som behoeves foer att verkstaella det arbete som HERREN har bjudit oss att utfoera.>> ^6Daa bjoed Mose att man skulle laata utropa i laegret: >>Ingen, vare sig man eller kvinna, maa vidare arbeta foer att goera naagot till helgedomen.>> Saa avhoells folket ifraan att baera fram flera gaavor. ^7Ty vad man hade skaffat samman var tillraeckligt foer allt det arbete som skulle goeras, och man hade till och med oever. ^8Saa gjorde nu alla de konstfoerfarna arbetarna tabernaklet av tio tygvaader; av tvinnat vitt garn och av moerkblaatt, purpurroett och rosenroett garn gjorde man dem, med keruber paa, i konstvaevnad. ^9Var vaad gjordes tjuguaatta alnar laang och fyra alnar bred; alla vaaderna fingo samma maatt. ^10Och man fogade tillhopa fem av vaaderna med varandra; likasaa fogade man tillhopa de fem oevriga vaaderna med varandra. ^11Och man satte oeglor av moerkblaatt garn i kanten paa den ena vaaden, ytterst paa det hopfogade stycket; saa gjorde man ock i kanten paa den vaad som satt ytterst i det andra hopfogade stycket. ^12Femtio oeglor satte man paa den ena vaaden, och femtio oeglor satte man ytterst paa motsvarande vaad i det andra hopfogade stycket, saa att oeglorna svarade emot varandra. ^13Och man gjorde femtio haektor av guld och fogade vaaderna tillhopa med varandra medelst haektorna, saa att tabernaklet utgjorde ett helt. ^14Man gjorde och tygvaader av gethaar till ett taeckelse oever tabernaklet; elva saadana vaader gjorde man. ^15Var vaad gjordes trettio alnar laang och fyra alnar bred, de elva vaaderna fingo samma maatt. ^16Fem av vaaderna fogade man tillhopa till ett saerskilt stycke, ^17och likaledes de sex oevriga vaaderna till ett saerskilt stycke. Och man satte femtio oeglor i kanten paa den vaad som satt ytterst i det ena hopfogade stycket, och femtio oeglor satte man i kanten paa motsvarande vaad i det andra hopfogade stycket. ^18Och man gjorde femtio haektor av koppar foer att foga tillhopa taeckelset, saa att det kom att utgoera ett helt. ^19Vidare gjorde man ett oeverdrag av roedfaergade vaedurskinn till taeckelset, och ytterligare ett oeverdrag av tahasskinn att laegga ovanpaa detta. ^20Braederna till tabernaklet gjorde man av akacietrae och staellde dem uppraett. ^21Tio alnar laangt och en och en halv aln brett gjordes vart braede. ^22Paa vart braede sattes tvaa tappar, foerbundna sinsemellan med en list; saa gjorde man paa alla braederna till tabernaklet. ^23Och av tabernaklets braeder satte man tjugu paa soedra sidan, soederut. ^24Och man gjorde fyrtio fotstycken av silver att saetta under de tjugu braederna, tvaa fotstycken under vart braede foer dess tvaa tappar. ^25Likaledes satte man paa tabernaklets andra sida, den norra sidan, tjugu braeder, ^26med deras fyrtio fotstycken av silver, tvaa fotstycken under vart braede. ^27Men paa baksidan av tabernaklet, vaesterut, satte man sex braeder. ^28Och tvaa braeder satte man paa tabernaklets hoern, paa baksidan; ^29och vartdera av dessa var sammanfogat av tvaa nedtill, och likaledes sammanhaengande upptill, till den foersta ringen. Saa gjorde man med dem baada, i de baada hoernen. ^30Saaledes blev det aatta braeder med tillhoerande fotstycken av silver, sexton fotstycken, naemligen tvaa fotstycken under vart braede. ^31Och man gjorde tvaerstaenger av akacietrae, fem till de braeder som voro paa tabernaklets ena sida, ^32och fem tvaerstaenger till de braeder som voro paa tabernaklets andra sida, och fem tvaerstaenger till de braeder som voro paa tabernaklets baksida, vaesterut. ^33Och man satte den mellersta tvaerstaangen saa, att den gick tvaers oever, mitt paa braederna, fraan den ena aendan till den andra. ^34Och braederna oeverdrog man med guld, och ringarna paa dem, i vilka tvaerstaengerna skulle skjutas in, gjorde man av guld, och tvaerstaengerna oeverdrog man med guld. ^35Man gjorde ock foerlaaten av moerkblaatt, purpurroett, rosenroett och tvinnat vitt garn; man gjorde den i konstvaevnad, med keruber paa. ^36Och man gjorde till den fyra stolpar av akacietrae och oeverdrog dem med guld, och hakarna till dem gjordes av guld, och man goet till dem fyra fotstycken av silver. ^37Och man gjorde ett foerhaenge foer ingaangen till taeltet, i brokig vaevnad av moerkblaatt, purpurroett, rosenroett och tvinnat vitt garn, ^38och till detta fem stolpar med deras hakar; och deras knoppar och deras kransar oeverdrog man med guld, och deras fem fotstycken gjordes av koppar. __________________________________________________________________ Chapter 37 ^1Och Besalel gjorde arken av akacietrae, tvaa och en halv aln laang, en och en halv aln bred och en och en halv aln hoeg. ^2Och han oeverdrog den med rent guld innan och utan; och han gjorde paa den en rand av guld runt omkring. ^3Och han goet till den fyra ringar: av guld och satte dem oever de fyra foetterna, tvaa ringar paa ena sidan och tvaa ringar paa andra sidan. ^4Och han gjorde staenger av akacietrae och oeverdrog dem med guld. ^5Och staengerna skoet han in i ringarna, paa sidorna av arken, saa att man kunde baera arken. ^6Och han gjorde en naadastol av rent guld, tvaa och en halv aln laang och en och en halv aln bred. ^7Och han gjorde tvaa keruber av guld; i drivet arbete gjorde han dem och satte dem vid de baada aendarna av naadastolen, ^8en kerub vid ena aendan och en kerub vid andra aendan. I ett stycke med naadastolen gjorde han keruberna vid dess baada aendar. ^9Och keruberna bredde ut sina vingar och hoello dem uppaat, saa att de oevertaeckte naadastolen med sina vingar, under det att de hade sina ansikten vaenda mot varandra; ned mot naadastolen vaende keruberna sina ansikten. ^10Han gjorde ock bordet av akacietrae, tvaa alnar laangt, en aln brett och en och en halv aln hoegt. ^11Och han oeverdrog det med rent guld; och han gjorde en rand av guld daerpaa runt omkring. ^12Och runt omkring det gjorde han en list av en hands bredd, och runt omkring listen gjorde han en rand av guld. ^13Och han goet till bordet fyra ringar av guld och satte ringarna i de fyra hoernen vid de fyra foetterna. ^14Invid listen sattes ringarna, foer att staengerna skulle skjutas in i dem, saa att man kunde baera bordet. ^15Och han gjorde staengerna av akacietrae och oeverdrog dem med guld; saa kunde man baera bordet. ^16Och han gjorde kaerlen till bordet av rent guld, faten och skaalarna, baegarna och kannorna med vilka man skulle utgjuta drickoffer. ^17Han gjorde ock ljusstaken av rent guld. I drivet arbete gjorde han ljusstaken med dess fotstaellning och dess mittelroer; kalkarna daerpaa, kulor och blommor, gjordes i ett stycke med den. ^18Och sex armar utgingo fraan ljusstakens sidor, tre armar fraan ena sidan och tre armar fraan andra sidan. ^19Paa den ena armen sattes tre kalkar, liknande mandelblommor, vardera bestaaende av en kula och en blomma, och paa den andra armen sammalunda tre kalkar, liknande mandelblommor, vardera bestaaende av en kula och en blomma; saa gjordes paa de sex armar som utgingo fraan ljusstaken ^20Men paa sjaelva ljusstaken sattes fyra kalkar, liknande mandelblommor, med sina kulor och blommor. ^21En kula sattes under det foersta armparet som utgick fraan ljusstaken, i ett stycke med den, och en kula under det andra armparet som utgick fraan ljusstaken, i ett stycke med den, och en kula under det tredje armparet som utgick fraan ljusstaken, i ett stycke med den: alltsaa under de sex armar som utgingo fraan den. ^22Deras kulor och armar gjordes i ett stycke med den, alltsammans ett enda stycke i drivet arbete av rent guld. ^23Och han gjorde till den sju lampor, saa ock lamptaenger och brickor till den av rent guld. ^24Av en talent rent guld gjorde han den med alla dess tillbehoer. ^25Och han gjorde roekelsealtaret av akacietrae, en aln laangt och en aln brett -- en liksidig fyrkant -- och tvaa alnar hoegt; dess horn gjordes i ett stycke daermed. ^26Och han oeverdrog det med rent guld, dess skiva, dess vaeggar runt omkring och dess hoern; och han gjorde en rand av guld daerpaa runt omkring. ^27Och han gjorde till det tvaa ringar av guld och satte dem nedanfoer randen, paa dess baada sidor, paa de baada sidostyckena, foer att staenger skulle skjutas in i dem, saa att maen med dem kunde baera altaret. ^28Och han gjorde staengerna av akacietrae och oeverdrog dem med guld. ^29Han gjorde ock den heliga smoerjelseoljan och den rena, vaelluktande roekelsen, konstmaessigt beredda. __________________________________________________________________ Chapter 38 ^1Han gjorde ock braennoffersaltaret av akacietrae, fem alnar laangt och fem alnar brett -- en liksidig fyrkant -- och tre alnar hoegt. ^2Och han gjorde hoern daertill och satte dem i dess fyra hoern; i ett stycke daermed gjordes hoernen. Och han oeverdrog det med koppar. ^3Och han gjorde altarets alla tillbehoer, askkaerlen, skovlarna, skaalarna, gafflarna och fyrfaten. Alla dess tillbehoer gjorde han av koppar. ^4Och han gjorde till altaret ett galler, ett naetverk av koppar, och satte det under dess avsats, nedtill, saa att det raeckte upp till mitten. ^5Och han goet fyra ringar och satte dem i de fyra hoernen paa koppargallret, foer att staengerna skulle skjutas in i dem. ^6Och han gjorde staengerna av akacietrae och oeverdrog dem med koppar. ^7Och han skoet staengerna in i ringarna paa altarets sidor, saa att man kunde baera det med dem. Ihaaligt gjorde han det, av plankor. ^8Han gjorde ock baeckenet av koppar med dess fotstaellning av koppar och anvaende daertill speglar, som hade tillhoert de kvinnor vilka hade tjaenstgoering vid ingaangen till uppenbarelsetaeltet. ^9Han gjorde ock foergaarden. Foer den soedra sidan, soederut, gjordes omhaengena till foergaarden av tvinnat sitt garn, hundra alnar laanga; ^10till dem gjordes tjugu stolpar, och till dessa tjugu fotstycken, av koppar, men stolparnas hakar och kransar gjordes av silver. ^11Likaledes gjordes de foer norra sidan hundra alnar laanga; till dem gjordes tjugu stolpar, och till dessa tjugu fotstycken, av koppar, men stolparnas hakar och kransar gjordes av silver. ^12Och foer vaestra sidan gjordes omhaengen som voro femtio alnar laanga; till dem gjordes tio stolpar, och till dessa tio fotstycken, men stolparnas hakar och kransar gjordes av silver. ^13Och foer framsidan, oesterut, gjordes de femtio alnar laanga. ^14Omhaengena gjordes femton alnar laanga paa ena sidan daerav, med tre stolpar paa tre fotstycken; likaledes gjordes omhaengena paa andra sidan femton alnar laanga -- alltsaa lika paa baada sidor om porten till foergaarden -- med tre stolpar paa tre fotstycken. ^15Alla omhaengena runt omkring foergaarden gjordes av tvinnat vitt garn; ^16och fotstyckena till stolparna gjordes av koppar, men stolparnas hakar och kransar gjordes av silver, och deras knoppar oeverdrogos med silver; ^17alla foergaardens stolpar foersaagos med kransar av silver. ^18Och foerhaenget foer porten till foergaarden gjordes i brokig vaevnad av moerkblaatt, purpurroett, rosenroett och tvinnat vitt garn, tjugu alnar laangt och fem alnar hoegt, efter tygets bredd, i likhet med foergaardens omhaengen; ^19och till det gjordes fyra stolpar paa fyra fotstycken, av koppar; men deras hakar gjordes av silver, och deras knoppar oeverdrogos med silver, och deras kransar gjordes av silver. ^20Alla pluggarna till tabernaklet och till foergaarden runt omkring gjordes av koppar. ^21Foeljande aer vad som beraeknas hava aatgaatt till tabernaklet, vittnesboerdets tabernakel, vilken beraekning gjordes efter Moses befallning genom leviternas foersorg, under ledning av Itamar, praesten Arons son; ^22och Besalel, son till Uri, son till Hur, av Juda stam, foerfaerdigade allt vad HERREN hade bjudit Mose, ^23och till medhjaelpare hade han Oholiab, Ahisamaks son, av Dans stam, en man kunnig i snideri och konstvaevnad och i konsten att vaeva brokigt med moerkblaatt, purpurroett, rosenroett och vitt garn. ^24Det guld som anvaendes till arbetet, vid foerfaerdigandet av hela helgedomen, det guld som hade blivit givet saasom offer, utgjorde sammanlagt tjugunio talenter och sju hundra trettio siklar, efter helgedomssikelns vikt. ^25Och det silver som gavs av dem i menigheten, vilka inmoenstrades, utgjorde ett hundra talenter och ett tusen sju hundra sjuttiofem siklar, efter helgedomssikelns vikt. ^26En beka, det aer en halv sikel, efter helgedomssikelns vikt, kom paa var person, paa var och en som upptogs bland de inmoenstrade, var och en som var tjugu aar gammal eller daerutoever: sex hundra tre tusen fem hundra femtio personer. ^27Och de hundra talenterna silver anvaendes till gjutningen av fotstyckena foer helgedomen och av fotstyckena foer foerlaaten, ett hundra talenter till ett hundra fotstycken, en talent till vart fotstycke. ^28Och de ett tusen sju hundra sjuttiofem siklarna anvaendes till att goera hakar till stolparna och till att oeverdraga deras knoppar och goera kransar till dem. ^29Och den koppar som hade blivit given saasom offer utgjorde sjuttio talenter och tvaa tusen fyra hundra siklar. ^30Daerav gjorde man fotstyckena till uppenbarelsetaeltets ingaang, saa ock kopparaltaret med tillhoerande koppargaller och altarets alla tillbehoer, ^31vidare fotstyckena till foergaarden, runt omkring, och fotstyckena till foergaardens port, aentligen alla tabernaklets pluggar och alla foergaardens pluggar, runt omkring. __________________________________________________________________ Chapter 39 ^1Och av det moerkblaaa, det purpurroeda och det rosenroeda garnet gjorde man stickade klaeder till tjaensten i helgedomen; och man gjorde de andra heliga klaederna som Aron skulle hava, saasom HERREN hade bjudit Mose. ^2Efoden gjorde man av guld och av moerkblaatt, purpurroett, rosenroett och tvinnat vitt garn. ^3Man hamrade ut guldet till tunna plaatar och skar dessa i traadar, saa att man kunde vaeva in det i det moerkblaaa, det purpurroeda, det rosenroeda och det vita garnet, med konstvaevnad. ^4Till den gjorde man axelstycken, som skulle faestas ihop; vid sina baada aendar faestes den ihop. ^5Och skaerpet, som skulle sitta paa efoden och sammanhaalla den, gjordes i ett stycke med den och av samma slags vaevnad: av guld och av moerkblaatt, purpurroett, rosenroett och tvinnat vitt garn, allt saasom HERREN hade bjudit Mose. ^6Och onyxstenarna omgav man med flaetverk av guld; paa dem voro Israels soeners namn inristade, paa samma saett som man graverar signetringar. ^7Och man satte dem paa efodens axelstycken, foer att stenarna skulle bringa Israels barn i aaminnelse, allt saasom HERREN hade bjudit Mose. ^8Broestskoelden gjorde man i konstvaevnad, i samma slags vaevnad som efoden: av guld och av moerkblaatt, purpurroett, rosenroett och tvinnat vitt garn. ^9Broestskoelden gjordes liksidigt fyrkantig, i form av en vaeska gjorde man den: ett kvarter laang och ett kvarter bred, i form av en vaeska. ^10Och man besatte den med fyra rader stenar: i foersta raden en karneol, en topas och en smaragd; ^11i andra raden en karbunkel, en safir och en kalcedon; ^12i tredje raden en hyacint, en agat och en ametist; ^13i fjaerde raden en krysolit, en onyx och en jaspis. Med flaetverk av guld blevo de omgivna i sina infattningar. ^14Stenarna voro tolv, efter Israels soeners namn, en foer vart namn; var sten bar namnet paa en av de tolv stammarna, inristat paa samma saett som man graverar signetringar. ^15Och man gjorde till broestskoelden kedjor i virat arbete, saasom man goer snodder, av rent guld. ^16Man gjorde vidare tvaa flaetverk av guld och tvaa ringar av guld och satte dessa baada ringar i tvaa av broestskoeldens hoern. ^17Och man faeste de baada guldsnodderna vid de baada ringarna, i broestskoeldens hoern. ^18Och de tvaa snoddernas baada andra aendar faeste man vid de tvaa flaetverken och faeste dem saa vid efodens axelstycken paa dess framsida. ^19Och man gjorde tvaa andra ringar av guld och satte dem i broestskoeldens baada andra hoern, vid den kant daerpaa, som var vaend inaat mot efoden. ^20Och ytterligare gjorde man tvaa ringar av guld och faeste dem vid efodens baada axelstycken, nedtill paa dess framsida, daer den faestes ihop, ovanfoer efodens skaerp. ^21Och man knoet fast broestskoelden med ett moerkblaatt snoere, som gick fraan dess ringar in i efodens ringar, saa att den satt ovanfoer efodens skaerp, paa det att broestskoelden icke skulle lossna fraan efoden, allt saasom HERREN hade bjudit Mose. ^22Efodkaapan gjorde man av vaevt tyg, helt och haallet moerkblaatt. ^23Och mitt paa kaapan gjordes en oeppning, lik oeppningen paa en pansarskjorta; oeppningen omgavs naemligen med en kant, foer att den icke skulle slitas soender. ^24Och paa kaapans nedre faall satte man granataepplen, gjorda av moerkblaatt, purpurroett och rosenroett tvinnat garn. ^25Och man gjorde bjaellror av rent guld och satte dessa bjaellror mellan granataepplena runt omkring faallen paa kaapan, mellan granataepplena: ^26en bjaellra och saa ett granataepple, sedan en bjaellra och saa aater ett granataepple, runt omkring faallen paa kaapan, att baeras vid tjaenstgoeringen, saasom HERREN hade bjudit Mose. ^27Och man gjorde aat Aron och hans soener livklaednaderna av vitt garn, i vaevt arbete, ^28huvudbindeln av vitt garn, hoegtidshuvorna av vitt garn och linnebenklaederna av tvinnat vitt garn, ^29aentligen baeltet av tvinnat vitt garn och av moerkblaatt, purpurroett och rosenroett garn, i brokig vaevnad, allt saasom HERREN hade bjudit Mose. ^30Och man gjorde plaaten till det heliga diademet av rent guld, och paa den skrev man, saasom man graverar signetringar: >>Helgad aat HERREN.>> ^31Och man faeste vid den ett moerkblaatt snoere och satte den ovanpaa huvudbindeln, allt saasom HERREN hade bjudit Mose. ^32Saa blev daa allt arbetet paa uppenbarelsetaeltets tabernakel fullbordat. Israels barn utfoerde det; de gjorde i alla stycken saasom HERREN hade bjudit Mose. ^33Och de foerde fram till Mose tabernaklet, dess taeckelse och alla dess tillbehoer, dess haektor, braeder, tvaerstaenger, stol par och fotstycken, ^34oeverdraget av roedfaergade vaedurskinn och oeverdraget av tahasskinn och den foerlaat som skulle haenga framfoer arken, ^35vidare vittnesboerdets ark med dess staenger, saa ock naadastolen, ^36bordet med alla dess tillbehoer och skaadebroeden, ^37den gyllene ljusstaken, lamporna som skulle saettas paa den och alla dess andra tillbehoer, oljan till ljusstaken, ^38det gyllene altaret, smoerjelseoljan och den vaelluktande roekelsen, foerhaenget foer ingaangen till taeltet, ^39kopparaltaret med tillhoerande koppargaller, dess staenger och alla dess tillbehoer, baeckenet med dess fotstaellning. ^40omhaengena till foergaarden, dess stolpar och fotstycken, foerhaenget foer porten till foergaarden, dess streck och pluggar, alla redskap till arbetet vid uppenbarelsetaeltets tabernakel ^41aentligen de stickade klaederna till tjaensten i helgedomen och praesten Arons andra heliga klaeder, saa ock hans soeners praestklaeder. ^42Saasom HERREN hade bjudit Mose saa hade Israels barn i alla stycken gjort allt arbete. ^43Och Mose besaag allt arbetet och fann att de hade utfoert det, att de hade gjort saasom HERREN hade bjudit. Och Mose vaelsignade dem __________________________________________________________________ Chapter 40 ^1Och HERREN talade till Mose och sade: ^2>>Naer den foersta maanaden ingaar, skall du paa foersta dagen i maanaden uppsaetta uppenbarelsetaeltets tabernakel. ^3Och du skall daeri saetta vittnesboerdets ark och haenga foerlaaten framfoer arken. ^4Och du skall foera bordet ditin och laegga upp paa detta vad daer skall vara upplagt; och du skall foera ditin ljusstaken och saetta upp lamporna paa den. ^5Och du skall staella det gyllene roekelsealtaret framfoer vittnesboerdets ark; och du skall saetta upp foerhaenget foer ingaangen till tabernaklet. ^6Och braennoffersaltaret skall du staella framfoer ingaangen till uppenbarelsetaeltets tabernakel. ^7Och du skall staella baeckenet mellan uppenbarelsetaeltet och altaret och gjuta vatten daeri. ^8Och du skall saetta upp foergaardshaegnaden runt omkring och haenga upp foerhaenget foer porten till foergaarden. ^9Och du skall taga smoerjelseoljan och smoerja tabernaklet och allt vad daeri aer och helga det jaemte alla dess tillbehoer, saa att det bliver heligt. ^10Du skall ock smoerja braennoffersaltaret jaemte alla dess tillbehoer och helga altaret; saa bliver altaret hoegheligt. ^11Du skall ock smoerja baeckenet jaemte dess fotstaellning och helga det. ^12Daerefter skall du foera Aron och hans soener fram till uppenbarelsetaeltets ingaang och tvaa dem med vatten. ^13Och du skall saetta paa Aron del heliga klaederna, och smoerja honom och helga honom till att bliva praest aat mig ^14Och du skall foera fram hans soener och saetta livklaednader paa dem. ^15Och du skall smoerja dem, saasom du smorde deras fader, till att bliva praester aat mig. Saa skall denna deras smoerjelse bliva foer dem en invigning till ett evaerdligt praestadoeme, slaekte efter slaekte. ^16Och Mose gjorde detta; han gjorde i alla stycken saasom HERREN hade bjudit honom. ^17Saa blev daa tabernaklet uppsatt i foersta maanaden av andra aaret, paa foersta dagen i maanaden. ^18Daa satte Mose upp tabernaklet. Han lade ut dess fotstycken, staellde fast dess braeder, skoet in dess tvaerstaenger och satte upp dess stolpar. ^19Och han bredde taeckelset oever tabernaklet och lade ovanpaa taeckelset dess oeverdrag allt saasom HERREN hade bjudit Mose. ^20Och han tog vittnesboerdet och lade det in i arken och satte staengerna paa arken; och han satte naadastolen ovanpaa arken. ^21Sedan foerde han arken in i tabernaklet och satte upp foerlaaten som skulle haenga framfoer arken, och haengde saa foer vittnesboerdets ark, allt saasom HERREN hade bjudit Mose. ^22Och han satte bordet i uppenbarelsetaeltet, vid tabernaklets norra sida, utanfoer foerlaaten, ^23och lade upp paa detta de broed som skulle vara upplagda infoer HERRENS ansikte, allt saasom HERREN hade bjudit Mose. ^24Och han staellde ljusstaken in i uppenbarelsetaeltet, mitt emot bordet, paa tabernaklets soedra sida, ^25och satte upp lamporna infoer HERRENS ansikte, saasom HERREN hade bjudit Mose. ^26Och han staellde det gyllene altaret in i uppenbarelsetaeltet, framfoer foerlaaten, ^27och antaende vaelluktande roekelse daerpaa, saasom HERREN hade bjudit Mose. ^28Och han satte upp foerhaenget foer ingaangen till tabernaklet. ^29Och braennoffersaltaret staellde han vid ingaangen till uppenbarelsetaeltets tabernakel och offrade braennoffer och spisoffer daerpaa, saasom HERREN hade bjudit Mose. ^30Och han staellde baeckenet mellan uppenbarelsetaeltet och altaret och goet vatten till tvagning daeri. ^31Och Mose och Aron och hans soener tvaadde sedermera sina haender och foetter med vatten daerur; ^32saa ofta de skulle gaa in i uppenbarelsetaeltet eller traeda fram till altaret, tvaadde de sig, saasom HERREN hade bjudit Mose. ^33Och han satte upp foergaardshaegnaden runt omkring tabernaklet och altaret, och haengde upp foerhaenget foer porten till foergaarden. Saa fullbordade Mose allt arbetet. ^34Daa oevertaeckte molnskyn uppenbarelsetaeltet, och HERRENS haerlighet uppfyllde tabernaklet; ^35och Mose kunde icke gaa in i uppenbarelsetaeltet, eftersom molnskyn vilade daeroever och HERRENS haerlighet uppfyllde tabernaklet. ^36Och saa ofta molnskyn hoejde sig fraan tabernaklet, broeto Israels barn upp; saa gjorde de under hela sin vandring. ^37Men saa laenge molnskyn icke hoejde sig, broeto de icke upp, utan stannade aenda till den dag daa den aater hoejde sig. ^38Ty HERRENS molnsky vilade om dagen oever tabernaklet, och om natten var eld i den; saa var det infoer alla Israels barns oegon under hela deras vandring. __________________________________________________________________ Leviticus __________________________________________________________________ Chapter 1 ^1Och HERREN kallade paa Mose och talade till honom ur uppenbarelsetaeltet och sade: ^2Tala till Israels barn och saeg till dem: Naer naagon bland eder vill baera fram ett offer aat HERREN, skolen I taga edert offer av boskapen, antingen av faekreaturen eller av smaaboskapen. ^3Om han vill baera fram ett braennoffer av faekreaturen, saa skall han daertill taga ett felfritt djur av hankoen och foera det fram till uppenbarelsetaeltets ingaang, foer att han maa bliva vaelbehaglig infoer HERRENS ansikte. ^4Och han skall laegga sin hand paa braennoffersdjurets huvud; saa bliver det vaelbehagligt, och foersoning bringas foer honom. ^5Och han skall slakta ungtjuren infoer HERRENS ansikte; och Arons soener, praesterna, skola baera fram blodet, och de skola staenka blodet runt omkring paa det altare som staar vid ingaangen till uppenbarelsetaeltet. ^6Och han skall draga av huden paa braennoffersdjuret och dela det i dess stycken. ^7Och praesten Arons soener skola goera upp eld paa altaret och laegga ved paa elden. ^8Och Arons soener, praesterna, skola laegga styckena, huvudet och istret ovanpaa veden som ligger paa altarets eld. ^9Men inaelvorna och foetterna skola tvaas i vatten. Och praesten skall foerbraenna alltsammans paa altaret: ett braennoffer, ett eldsoffer till en vaelbehaglig lukt foer HERREN. ^10Men om han vill baera fram ett braennoffer av smaaboskapen, vare sig av faaren eller av getterna, saa skall han daertill taga ett felfritt djur av hankoen. ^11Och han skall slakta det vid sidan av altaret, norrut, infoer HERRENS ansikte, och Arons soener, praesterna, skola staenka dess blod paa altaret runt omkring. ^12Och han skall dela det i dess stycken och fraanskilja dess huvud och ister; och praesten skall laegga detta ovanpaa veden som ligger paa altarets eld. ^13Men inaelvorna och foetterna skola tvaas i vatten. Och praesten skall offra alltsammans och foerbraenna det paa altaret; det aer ett braennoffer, ett eldsoffer till en vaelbehaglig lukt foer HERREN. ^14Men om han vill baera fram aat HERREN ett braennoffer av faaglar, saa skall han taga sitt offer av turturduvor eller av unga duvor. ^15Och praesten skall baera fram djuret till altaret och vrida huvudet av det och foerbraenna det paa altaret. Och dess blod skall utkramas paa altarets vaegg. ^16Men dess kraeva med orenligheten daeri skall han taga ut, och han skall kasta den vid sidan av altaret, oesterut, paa askhoegen. ^17Och han skall flaeka upp det invid vingarna, dock utan att fraanskilja dessa; och praesten skall foerbraenna det paa altaret, ovanpaa veden som ligger paa elden. Det aer ett braennoffer, ett eldsoffer till en vaelbehaglig lukt foer HERREN. __________________________________________________________________ Chapter 2 ^1Och naer naagon vill baera fram ett spisoffer aat HERREN skall hans offer vara av fint mjoel, och han skall gjuta olja daerpaa och laegga roekelse daerpaa. ^2Och han skall baera det fram till Arons soener, praesterna; och praesten skall taga en handfull daerav, naemligen av mjoelet och oljan, daertill all roekelsen, och skall paa altaret foerbraenna detta, som utgoer sjaelva altaroffret: ett eldsoffer till en vaelbehaglig lukt foer HERREN. ^3Och det som aer oever av spisoffret skall tillhoera Aron och hans soener. Bland HERRENS eldsoffer aer det hoegheligt. ^4Men naer du vill baera fram ett spisoffer av det som bakas i ugn, skall det vara av fint mjoel, osyrade kakor, begjutna med olja, och osyrade tunnkakor, smorda med olja. ^5Och om ditt offer aer ett spisoffer som tillredes paa plaat, saa skall det vara av fint mjoel, begjutet med olja, osyrat. ^6Du skall bryta soender det i stycken och gjuta olja daerpaa. Det aer ett spisoffer. ^7Och om ditt offer aer ett spisoffer som tillredes i panna, saa skall det tillredas av fint mjoel med olja. ^8Det spisoffer som aer tillrett paa naagot av dessa saett skall du foera fram till HERREN; det skall baeras fram till praesten, och han skall hava det fram till altaret. ^9Och praesten skall av spisoffret taga den del som utgoer sjaelva altaroffret och foerbraenna den paa altaret: ett eldsoffer till en vaelbehaglig lukt foer HERREN. ^10Och det som aer oever av spisoffret skall tillhoera Aron och hans soener. Bland HERRENS eldsoffer aer det hoegheligt. ^11Intet spisoffer som I viljen baera fram aat HERREN skall vara syrat, ty varken av surdeg eller av honung skolen I foerbraenna naagot saasom eldsoffer aat HERREN. ^12Saasom foerstlingsoffer maan I baera fram saadant aat HERREN, men paa altaret maa det icke komma foer att vara en vaelbehaglig lukt. ^13Och alla dina spisoffer skall du bestroe med salt; du maa icke laata din Guds foerbunds salt fattas paa ditt spisoffer. Till alla dina offer skall du offra salt. ^14Men om du vill baera fram aat HERREN ett spisoffer av foerstlingsfrukter, skall du saasom ett saadant spisoffer av dina foerstlingsfrukter boera fram ax, rostade vid eld, soenderstoetta, av groenskuren saed. ^15Och du skall gjuta olja daerpaa och laegga roekelse daerpaa. Det aer ett spisoffer. ^16Och praesten skall foerbraenna den del av de soenderstoetta axen och av oljan, som utgoer sjaelva altaroffret, jaemte all roekelsen daerpaa: ett eldsoffer aat Herren. __________________________________________________________________ Chapter 3 ^1Och om naagon vill baera fram ett tackoffer, och han vill taga sitt offer av faekreaturen, saa skall han staella fram infoer HERRENS ansikte ett felfritt djur, antingen av hankoen eller av honkoen. ^2Och han skall laegga sin hand paa sitt offerdjurs huvud och sedan slakta det vid ingaangen till uppenbarelsetaeltet; och Arons soener, praesterna, skola staenka blodet paa altaret runt omkring. ^3Och av tackoffret skall han saasom eldsoffer aat Herren baera fram det fett som omsluter inaelvorna, och allt det fett som sitter paa inaelvorna, ^4och baada njurarna med det fett som sitter paa dem invid laenderna, saa ock leverfettet, vilket han skall fraanskilja invid njurarna. ^5Och Arons soener skola foerbraenna det paa altaret, ovanpaa braennoffret, paa veden som ligger paa elden: ett eldsoffer till en vaelbehaglig lukt foer Herren. ^6Men om naagon vill baera fram aat HERREN ett tackoffer av smaaboskapen, saa skall han daertill taga ett felfritt djur, av hankoen eller av honkoen. ^7Om det aer ett faar som han vill offra, saa skall han staella fram det infoer HERRENS ansikte. ^8Och han skall laegga sin hand paa sitt offerdjurs huvud och sedan slakta det framfoer uppenbarelsetaeltet; och Arons soener skola staenka dess blod paa altaret runt omkring. ^9Och av tackoffersdjuret skall han saasom eldsoffer aat HERREN offra dess fett, hela svansen, fraanskild invid ryggraden, och det fett som omsluter inaelvorna, och allt det fett som sitter paa inaelvorna, ^10och baada njurarna med det fett som sitter paa dem invid laenderna, saa ock leverfettet, vilket han skall fraanskilja invid njurarna. ^11Och praesten skall foerbraenna det paa altaret: en eldsoffersspis aat HERREN. ^12Likaledes, om naagon vill offra en get, saa skall han staella fram denna infoer HERRENS ansikte. ^13Och han skall laegga sin hand paa dess huvud och sedan slakta den framfoer uppenbarelsetaeltet; och Arons soener skola staenka dess blod paa altaret runt omkring. ^14Och han skall daerav saasom eldsoffer aat HERREN offra det fett som omsluter inaelvorna, och allt det fett som sitter paa inaelvorna, ^15och baada njurarna med det fett som sitter paa dem invid laenderna, saa ock leverfettet, vilket han skall fraanskilja invid njurarna. ^16Och praesten skall foerbraenna detta paa altaret: en eldsoffersspis, till en vaelbehaglig lukt. Allt fettet skall tillhoera HERREN. ^17Detta skall vara en evaerdlig stadga foer eder fraan slaekte till slaekte, var I aen aeren bosatta: intet fett och intet blod skolen I foertaera. __________________________________________________________________ Chapter 4 ^1Och HERREN talade till Mose och sade: ^2Tala till Israels barn och saeg: Om naagon ouppsaatligen syndar mot naagot HERRENS bud genom vilket naagot foerbjudes, och han alltsaa goer naagot som aer foerbjudet, saa gaeller foeljande: ^3Om det aer den smorde praesten som har syndat och daervid dragit skuld oever folket, saa skall han foer den synd han har begaatt offra en felfri ungtjur aat HERREN till syndoffer. ^4Och han skall foera tjuren fram infoer HERRENS ansikte, till uppenbarelsetaeltets ingaang. Och han skall laegga sin hand paa tjurens huvud och sedan slakta tjuren infoer HERRENS ansikte. ^5Och den smorde praesten skall taga naagot av tjurens blod och baera det in i uppenbarelsetaeltet, ^6och praesten skall doppa sitt finger i blodet och staenka blodet sju gaanger infoer HERRENS ansikte, vid foerlaaten till helgedomen. ^7Daerefter skall praesten med blodet bestryka hornen paa den vaelluktande roekelsens altare, som staar infoer HERRENS ansikte i uppenbarelsetaeltet; men allt det oevriga blodet av tjuren skall han gjuta ut vid foten av braennoffersaltaret, som staar vid ingaangen till uppenbarelsetaeltet. ^8Och allt syndofferstjurens fett skall han taga ut ur honom -- det fett som omsluter inaelvorna, och allt det fett som sitter paa inaelvorna, ^9och baada njurarna med det fett som sitter paa dem invid laenderna, saa ock leverfettet, vilket han skall fraanskilja invid njurarna -- ^10paa samma saett som detta tages ut ur tackofferstjuren; och praesten skall foerbraenna det paa braennoffersaltaret. ^11Men tjurens hud och allt hans koett jaemte hans huvud och hans foetter hans inaelvor och hans orenlighet, ^12korteligen, allt det oevriga av tjuren, skall han foera bort utanfoer laegret till en ren plats, daer man slaar ut askan, och braenna upp det paa ved i eld; paa den plats daer man slaar ut askan skall det braennas upp. ^13Och om Israels hela menighet begaar synd ouppsaatligen, och utan att foersamlingen maerker det, i det att de bryta mot naagot Herrens bud genom vilket naagot foerbjudes och saa aadraga sig skuld, ^14och den synd de hava begaatt sedan bliver kaend, saa skall foersamlingen offra en ungtjur till syndoffer. De skola foera honom fram infoer uppenbarelsetaeltet; ^15och de aeldste i menigheten skola laegga sina haender paa tjurens huvud infoer Herrens ansikte, och sedan skall man slakta tjuren infoer HERRENS ansikte. ^16Och den smorde praesten skall baera naagot av tjurens blod in i uppenbarelsetaeltet, ^17och praesten skall doppa sitt finger i blodet och staenka sju gaanger infoer HERRENS ansikte, vid foerlaaten. ^18Daerefter skall han med blodet bestryka hornen paa det altare som staar infoer HERRENS ansikte i uppenbarelsetaeltet; men allt det oevriga blodet skall han gjuta ut vid foten av braennoffersaltaret, som staar vid ingaangen till uppenbarelsetaeltet. ^19Och allt tjurens fett skall han taga ut ur honom och foerbraenna det paa altaret. ^20Saa skall han goera med tjuren; saasom han skulle goera med den foerra syndofferstjuren, saa skall han goera med denna. Naer saa praesten bringar foersoning foer dem, daa bliver dem foerlaatet. ^21Och han skall foera ut tjuren utanfoer laegret och braenna upp honom, saasom han skulle goera med den foerra tjuren. Detta aer syndoffret foer foersamlingen. ^22Om en hoevding syndar, i det att han ouppsaatligen bryter mot naagot HERRENS, sin Guds, bud genom vilket naagot foerbjudes, och han sjaelv maerker att han har aadragit sig skuld, ^23eller av naagon faar veta vilken synd han har begaatt, saa skall han saasom sitt offer foera fram en bock, ett felfritt djur av hankoen. ^24Och han skall laegga sin hand paa bockens huvud och sedan slakta honom paa samma plats daer man slaktar braennoffret, infoer HERRENS ansikte. Det aer ett syndoffer. ^25Och praesten skall taga naagot av syndoffrets blod paa sitt finger och stryka paa braennoffersaltarets horn; men det oevriga blodet skall han gjuta ut vid foten av braennoffersaltaret. ^26Och allt fettet skall han foerbraenna paa altaret, saasom det sker med tackoffersdjurets fett. Naer saa praesten bringar foersoning foer honom, till rening fraan hans synd, daa bliver honom foerlaatet. ^27Och om naagon av det meniga folket syndar ouppsaatligen, daerigenom att han bryter mot naagot HERRENS bud genom vilket naagot foerbjudes, och han sjaelv maerker att han har aadragit sig skuld, ^28eller av naagon faar veta vilken synd han har begaatt, saa skall han, saasom sitt offer foer den synd han har begaatt, foera fram en felfri get, ett djur av honkoen. ^29Och han skall laegga sin hand paa syndoffersdjurets huvud och sedan slakta syndoffersdjuret paa den plats daer braennoffersdjuren slaktas. ^30Och praesten skall taga naagot av blodet paa sitt finger och stryka det paa braennoffersaltarets horn; men allt det oevriga blodet skall han gjuta ut vid foten av altaret. ^31Och allt fettet skall han taga ut, paa samma saett som fettet tages ut ur tackoffersdjuret, och praesten skall foerbraenna det paa altaret, till en vaelbehaglig lukt foer HERREN. Naer saa praesten bringar foersoning foer honom, daa bliver honom foerlaatet. ^32Men om naagon vill offra ett lamm till syndoffer, saa skall han foera fram ett felfritt djur av honkoen. ^33Och han skall laegga sin hand paa syndoffersdjurets huvud och sedan slakta det till syndoffer paa samma plats daer man slaktar braennoffersdjuren. ^34Och praesten skall taga naagot av syndoffrets blod paa sitt finger och stryka paa braennoffersaltarets horn; men allt det oevriga blodet skall han gjuta ut vid foten av altaret. ^35Och allt fettet skall han taga ut, paa samma saett som fettet tages ut ur tackoffersfaaret, och praesten skall foerbraenna det paa altaret, ovanpaa Herrens eldsoffer. Naer saa praesten foer honom bringar foersoning foer den synd han har begaatt, daa bliver honom foerlaatet. __________________________________________________________________ Chapter 5 ^1Och om naagon syndar, i det att han, naer han hoer edsfoerpliktelsen och kan vittna om naagot, vare sig han har sett det eller eljest foernummit det, likvael icke yppar detta och han saalunda baer paa missgaerning; ^2eller om naagon, utan att maerka det, kommer vid naagot orent -- vare sig den doeda kroppen av ett orent vilddjur, eller den doeda kroppen av ett orent boskapsdjur, eller den doeda kroppen av naagot slags orent smaadjur -- och han saa bliver oren och aadrager sig skuld; ^3eller om han, utan att maerka det, kommer vid en maenniskas orenhet, det maa nu vara vad som helst varigenom hon kan vara oren, och han sedan faar veta det och han saa aadrager sig skuld; ^4eller om naagon, utan att maerka det, svaer i obetaenksamhet med sina laeppar naagot, vare sig ont eller gott -- det maa nu vara vad som helst som man kan svaerja i obetaenksamhet -- och sedan kommer till insikt daerom och han saa aadrager sig skuld i naagot av dessa stycken: ^5saa skall han, naer han har aadragit sig skuld i naagot av dessa stycken, bekaenna det vari han har syndat ^6och saasom bot foer den synd han har begaatt foera fram aat HERREN ett hondjur av smaaboskapen, antingen en tacka eller en get, till syndoffer. Och praesten skall bringa foersoning foer honom, till rening fraan hans synd. ^7Men om han icke foermaar bekosta ett saadant djur, saa skall han saasom bot foer vad han har syndat baera fram aat Herren tvaa turturduvor eller tvaa unga duvor, en till syndoffer och en till braennoffer. ^8Dem skall han baera fram till praesten, och denne skall foerst offra den som aer avsedd till syndoffer. Han skall vrida huvudet av den invid halsen, dock utan att fraanskilja det. ^9Och han skall staenka naagot av syndoffrets blod paa altarets vaegg; men det oevriga blodet skall utkramas vid foten av altaret. Det aer ett syndoffer. ^10Och den andra skall han offra till ett braennoffer, paa foereskrivet saett. Naer saa praesten bringar foersoning foer honom, till rening fraan den synd han har begaatt, daa bliver honom foerlaatet. ^11Men om han icke kan anskaffa tvaa turturduvor eller tvaa unga duvor, saa skall han saasom offer foer vad han har syndat baera fram en tiondedels efa fint mjoel till syndoffer, men ingen olja skall han gjuta daerpaa och ingen roekelse laegga daerpaa, ty det aer ett syndoffer. ^12Och han skall baera det fram till praesten, och praesten skall taga en handfull daerav, det som utgoer sjaelva altaroffret, och foerbraenna det paa altaret, ovanpaa HERRENS eldsoffer. Det aer ett syndoffer. ^13Naer saa praesten foer honom bringar foersoning foer den synd han har begaatt i naagot av dessa stycken, daa bliver honom foerlaatet. Och det oevriga skall tillhoera praesten, likasom vid spisoffret. ^14Och HERREN talade till Mose och sade: ^15Om naagon begaar en oraettraadighet, i det att han ouppsaatligen foersyndar sig genom att undanhaalla naagot som aer helgat aat Herren, saa skall han saasom bot foera fram aat HERREN till skuldoffer av smaaboskapen en felfri vaedur, efter det vaerde du bestaemmer i silver, till ett visst belopp siklar efter helgedomssikelns vikt. ^16Och han skall giva ersaettning foer det som han har undanhaallit av det helgade och skall laegga femtedelen av vaerdet daertill; och detta skall han giva aat praesten. Naer saa praesten bringar foersoning foer honom genom skuldoffersvaeduren, daa bliver honom foerlaatet. ^17Och om naagon, utan att veta det, syndar, i det att han bryter mot naagot HERRENS bud genom vilket naagot foerbjudes, och han saa aadrager sig skuld och baer paa missgaerning, ^18saa skall han saasom skuldoffer foera fram till praesten av smaaboskapen en felfri vaedur, efter det vaerde du bestaemmer. Naer saa praesten foer honom bringar foersoning foer den synd han har begaatt ouppsaatligen och utan att veta det, daa bliver honom foerlaatet. ^19Det aer ett skuldoffer, ty han har aadragit sig skuld infoer HERREN. 6:1. 6:2. 6:3. 6:4. 6:5. 6:6. 6:7. den elektroniska utgaavan. __________________________________________________________________ Chapter 6 ^1Och HERREN talade till Mose och sade: ^2Om naagon syndar och begaar en oraettraadighet mot HERREN, i det att han infoer sin naesta nekar angaaende naagot som denne har ombetrott honom eller oeverlaemnat i hans hand, eller angaaende naagot som han med vaald har tagit; eller i det att han med oraett avhaender sin naesta naagot; ^3eller i det att han, naer han har hittat naagot borttappat, nekar daertill och svaer falskt i naagon sak, vad det nu maa vara, vari en maenniska kan foersynda sig: ^4saa skall den som saa har syndat Och daermed aadragit sig skuld aaterstaella vad han med vaald har tagit eller med oraett tillaegnat sig, eller det som har varit honom ombetrott, eller det borttappade som han har hittat, ^5eller vad det maa vara, varom han har svurit falskt; han skall ersaetta det till dess fulla belopp och laegga femtedelen av vaerdet daertill. Han skall giva det aat aegaren samma dag han baer fram sitt skuldoffer. ^6Ty sitt skuldoffer skall han foera fram infoer HERREN; en felfri vaedur av smaaboskapen, efter det vaerde du bestaemmer, skall han saasom sitt skuldoffer foera fram till praesten. ^7Naer saa praesten bringar foersoning foer honom infoer HERRENS ansikte, daa bliver honom foerlaatet, vad han aen maa hava gjort, som har dragit skuld oever honom. Tredje Mosebok (Leviticus), 6 Kapitlet Tillaegg till lagarna om braennoffer, spisoffer och syndoffer. Invigningsoffret. ^8Och Herren talade till Mose och sade: ^9Bjud Aron och hans soener och saeg: Detta aer lagen om braennoffret: Braennoffret skall ligga paa altarets haerd hela natten intill morgonen, och elden paa altaret skall daerigenom haallas brinnande. ^10Och praesten skall iklaeda sig sin livrock av linne och iklaeda sig benklaeder av linne, foer att de maa skyla hans koett; daerefter skall han taga bort askan vartill elden har foerbraent braennoffret paa altaret, och laegga den vid sidan av altaret. ^11Sedan skall han taga av sig sina klaeder och iklaeda sig andra klaeder och foera askan bort utanfoer laegret till en ren plats. ^12Men elden paa altaret skall haallas brinnande och faar icke slockna; praesten skall var morgon antaenda ny ved daerpaa. Och han skall laegga braennoffret daerpaa och foerbraenna fettstyckena av tackoffret daerpaa. ^13Elden skall bestaendigt haallas brinnande paa altaret; den faar icke slockna. ^14Och detta aer lagen om spisoffret: Arons soener skola baera fram det infoer HERRENS ansikte, till altaret. ^15Och praesten skall taga en handfull daerav, naemligen av det fina mjoelet som hoer till spisoffret, och av oljan, daertill all roekelsen som ligger paa spisoffret, och detta, som utgoer sjaelva altaroffret, skall han foerbraenna paa altaret, till en vaelbehaglig lukt foer HERREN. ^16Och det som aer oever daerav skola Aron och hans soener aeta. Osyrat skall det aetas paa en helig plats; i foergaarden till uppenbarelsetaeltet skola de aeta det. ^17Det skall icke bakas med surdeg. Detta aer deras del, det som jag har givit dem av mina eldsoffer. Det aer hoegheligt likasom syndoffret och skuldoffret. ^18Allt mankoen bland Arons barn maa aeta det. Det skall vara deras evaerdliga raett av HERRENS eldsoffer, fraan slaekte till slaekte. Var och en som kommer daervid bliver helig. ^19Och HERREN talade till Mose och sade: ^20Detta aer det offer som Aron och hans soener skola offra aat HERREN paa den dag daa naagon av dem undfaar smoerjelsen: en tiondedels efa fint mjoel saasom det dagliga spisoffret, haelften om morgonen och haelften om aftonen. ^21Paa plaat skall det tillredas med olja, och du skall baera fram det hopknaadat; och du skall offra det soenderdelat, saasom naer man offrar ett spisoffer i stycken, till en vaelbehaglig lukt foer HERREN. ^22Och den praest bland hans soener, som bliver smord i hans staelle, skall goera saa. Detta skall vara en evaerdlig stadga. Saasom ett heloffer skall det foerbraennas aat HERREN. ^23En praests spisoffer skall alltid vara ett heloffer; det faar icke aetas. ^24Och HERREN talade till Mose och sade: ^25Tala till Aron och hans soener och saeg: Detta aer lagen om syndoffret: Paa samma plats daer braennoffersdjuret slaktas skall ock syndoffersdjuret slaktas, infoer HERRENS ansikte. Det aer hoegheligt. ^26Den praest som offrar syndoffret skall aeta det; paa en helig plats skall det aetas, i foergaarden till uppenbarelsetaeltet. ^27Var och en som kommer vid koettet bliver helig. Och om naagot av blodet staenkes paa naagons klaeder, saa skall man avtvaa det bestaenkta staellet paa en helig plats. ^28Ett lerkaerl vari kokningen har skett skall soenderslaas; men har kokningen skett i ett kopparkaerl, saa skall detta skuras och skoeljas med vatten. ^29Allt mankoen bland praesterna maa aeta det. Det aer hoegheligt. ^30Men intet syndoffer av vars blod naagot baeres in i uppenbarelsetaeltet till att bringa foersoning i helgedomen faar aetas; det skall braennas upp i eld. __________________________________________________________________ Chapter 7 ^1Och detta aer lagen om skuldoffret: Det aer hoegheligt. ^2Paa samma plats daer man slaktar braennoffersdjuret skall man slakta skuldoffersdjuret. Och man skall staenka dess blod paa altaret runt omkring. ^3Och allt dess fett skall man offra, svansen och det fett som omsluter inaelvorna, ^4och baada njurarna med det fett som sitter paa dem invid laenderna, saa ock leverfettet, vilket man skall fraanskilja invid njurarna. ^5Och praesten skall foerbraenna det paa altaret till ett eldsoffer aat HERREN. Det aer ett skuldoffer. ^6Allt mankoen bland praesterna maa aeta det; paa en helig plats skall det aetas; det aer hoegheligt. ^7Vad som gaeller om syndoffret skall ock gaella om skuldoffret; samma lag skall gaella foer dem baada. Den praest som bringar foersoning daermed, honom skall det tillhoera. ^8Och naer en praest baer fram braennoffer for naagon, skall huden av det framburna braennoffersdjuret tillhoera den praesten. ^9Och ett spisoffer som aer bakat i ugn, eller som aer tillrett i panna eller paa plaat, skall alltid tillfalla den praest som baer fram det. ^10Men ett spisoffer som aer begjutet med olja, eller som frambaeres torrt, skall alltid tillfalla Arons soener gemensamt, den ene likavael som den andre. ^11Och detta aer lagen om tackoffret, naer ett saadant baeres fram aat HERREN: ^12Om naagon vill baera fram ett saadant till lovoffer, saa skall han, foerutom det till lovoffret hoerande slaktdjuret, baera fram osyrade kakor, begjutna med olja, och osyrade tunnkakor, smorda med olja, och fint mjoel, hopknaadat, i form av kakor, begjutna med olja. ^13Jaemte kakor av syrat broed skall han baera fram detta sitt offer, foerutom det slaktdjur som hoer till det tackoffer han baer fram saasom lov offer. ^14Av detta offer skall han baera fram en kaka av vart slag, saasom en gaerd aat HERREN; den praest som staenker tackoffrets blod paa altaret, honom skall den tillhoera. ^15Och koettet av det slaktdjur, som hoer till det tackoffer som baeres fram saasom lovoffer, skall aetas samma dag det har offrats; intet daerav maa laemnas kvar till foeljande morgon. ^16Om daeremot det slaktoffer som naagon vill baera fram aar ett loeftesoffer eller ett frivilligt offer, saa skall offerdjuret likaledes aetas samma dag det har offrats; dock maa det som har blivit oever daerav aetas den foeljande dagen. ^17Bliver aendaa naagot oever av offerkoettet, skall detta paa tredje dagen braennas upp i eld. ^18Om naagon paa tredje dagen aeter av tackofferskoettet, saa bliver offret icke vaelbehagligt; honom som har burit fram det skall det daa icke raeknas till godo, det skall anses saasom en vederstygglighet. Den som aeter daerav kommer att baera paa missgaerning. ^19Ej heller maa det koett aetas, som har kommit vid naagot orent, utan det skall braennas upp i eld. Foer oevrigt maa koettet aetas av var och en som aer ren. ^20Men den som aeter koett av HERRENS tackoffer, medan orenhet laader vid honom, han skall utrotas ur sin slaekt. ^21Och om naagon har kommit vid naagot orent -- vare sig en maenniskas orenhet, eller ett orent djur, eller vilken oren styggelse det vara maa -- och han likvael aeter koett av HERRENS tackoffer, saa skall han utrotas ur sin slaekt. ^22Och HERREN talade till Mose och sade: ^23Tala till Israels barn och saeg: Intet fett av faekreatur, faar eller getter skolen I aeta. ^24Fettet av ett sjaelvdoett eller ihjaelrivet djur maa eljest anvaendas till alla slags behov, men aeta det skolen I icke. ^25Ty var och en som aeter fettet av naagot djur varav man baer fram eldsoffer aat HERREN, vem det vara maa som aeter daerav, han skall utrotas ur sin slaekt. ^26Och intet blod skolen I foertaera varken av faaglar eller av boskap, var I aen aeren bosatta. ^27Var och en som foertaer naagot blod, han skall utrotas ur sin slaekt. ^28Och HERREN talade till Mose och sade: ^29Tala till Israels barn och saeg: Den som vill offra ett tackoffer aat HERREN, han skall av detta sitt tackoffer baera fram aat HERREN den vederboerliga offergaavan. ^30Med egna haender skall han baera fram HERRENS eldsoffer; fettet jaemte bringan skall han baera fram, bringan till att viftas saasom ett viftoffer infoer HERRENS ansikte. ^31Och praesten skall foerbraenna fettet paa altaret, men bringan skall tillhoera Aron och hans soener. ^32Ocksaa det hoegra laarstycket skolen I giva aat praesten, saasom en gaerd av edra tackoffer. ^33Den bland Arons soener, som offrar tackoffrets blod och fettet, han skall hava det hoegra laarstycket till sin del. ^34Ty av Israels barns tackoffer tager jag viftoffersbringan och offergaerdslaaret och giver dem aat praesten Aron och aat hans soener till en evaerdlig raett av Israels barn. ^35Detta aer Arons och hans soeners aembetslott av HERRENS eldsoffer, den lott som gavs dem den dag de foerdes fram till att bliva HERRENS praester ^36vilken lott, efter HERRENS befallning paa den dag daa han smorde dem, skulle givas dem av Israels barn, till en evaerdlig raett, slaekte efter slaekte. ^37Detta aer lagen om braennoffret, spisoffret, syndoffret, skuldoffret, handfyllningsoffret och tackoffret, ^38vilken HERREN paa Sinai berg gav Mose, paa den dag daa han bjoed Israels barn att de skulle offra sina offer aat HERREN, i Sinais oeken. __________________________________________________________________ Chapter 8 ^1Och HERREN talade till Mose och sade: ^2>>Tag Aron och hans soener jaemte honom samt deras klaeder och smoerjelseoljan, saa ock syndofferstjuren och de tvaa vaedurarna och korgen med de osyrade broeden. ^3Foersamla sedan hela menigheten vid ingaangen till uppenbarelsetaeltet.>> ^4Och Mose gjorde saasom HERREN hade bjudit honom, och menigheten foersamlade sig vid ingaangen till uppenbarelsetaeltet. ^5Och Mose sade till menigheten: >>Detta aer vad HERREN har bjudit mig att goera.>> ^6Och Mose foerde fram Aron och hans soener och tvaadde dem med vatten. ^7Och han satte livklaednaden paa honom och omgjordade honom med baeltet och klaedde paa honom kaapan och satte paa honom efoden och omgjordade honom med efodens skaerp och faeste daermed ihop alltsammans paa honom. ^8Och han satte paa honom broestskoelden och lade urim och tummim in i skoelden. ^9Och han satte huvudbindeln paa hans huvud och satte paa huvudbindeln framtill den gyllene plaaten, det heliga diademet, saasom HERREN hade bjudit Mose. ^10Och Mose tog smoerjelseoljan och smorde tabernaklet och allt vad daeri var och helgade allt; ^11och han staenkte daermed sju gaanger paa altaret och smorde altaret och alla dess tillbehoer och baeckenet jaemte dess fotstaellning, foer att helga dem. ^12Och han goet smoerjelseolja paa Arons huvud och smorde honom foer att helga honom. ^13Och Mose foerde fram Arons soener och satte livklaednader paa dem och omgjordade dem med baelten och band huvor paa dem, saasom HERREN hade bjudit Mose. ^14Och han foerde fram syndofferstjuren, och Aron och hans soener lade sina haender paa syndofferstjurens huvud. ^15Sedan slaktades den, och Mose tog blodet och stroek med sitt finger paa altarets horn runt omkring och renade altaret; men det oevriga blodet goet han ut vid foten av altaret och helgade detta och bragte foersoning foer det. ^16Och han tog allt det fett som satt paa inaelvorna, saa ock leverfettet och baada njurarna med fettet paa dem; och Mose foerbraende det paa altaret. ^17Men det oevriga av tjuren, hans hud och koett och orenlighet, braende han upp i eld utanfoer laegret saasom HERREN hade bjudit Mose. ^18Och han foerde fram braennoffersvaeduren, och Aron och hans soener lade sina haender paa vaedurens huvud. ^19Sedan slaktades den, och Mose staenkte blodet paa altaret runt omkring; ^20men sjaelva vaeduren delade han i dess stycken. Och Mose foerbraende huvudet och styckena och istret; ^21inaelvorna och foetterna tvaadde han i vatten. Sedan foerbraende Mose hela vaeduren paa altaret. Det var ett braennoffer till en vaelbehaglig lukt, det var ett eldsoffer aat HERREN, Saasom HERREN hade bjudit Mose. ^22Daerefter foerde han fram den andra vaeduren, handfyllningsvaeduren, och Aron och hans soener lade sina haender paa vaedurens huvud. ^23Sedan slaktades den, och Mose tog av dess blod och bestroek Arons hoegra oersnibb och tummen paa hans hoegra hand och stortaan paa hans hoegra fot. ^24Daerefter foerde han fram Arons soener. Och Mose bestroek med blodet deras hoegra oersnibb och tummen paa deras hoegra hand och stortaan paa deras hoegra fot; men det oevriga blodet staenkte Mose paa altaret runt omkring. ^25Och han tog fettet, svansen och allt det fett som satt paa inaelvorna, saa ock leverfettet och baada njurarna med fettet paa dem, daertill det hoegra laarstycket. ^26Och ur korgen med de osyrade broeden, som stod infoer HERRENS ansikte, tog han en osyrad kaka, en oljebroedskaka och en tunnkaka och lade detta paa fettstyckena och det hoegra laarstycket. ^27Och alltsammans lade han paa Arons och hans soeners haender och viftade det saasom ett viftoffer infoer HERRENS ansikte. ^28Sedan tog Mose det ur deras haender och foerbraende det paa altaret, ovanpaa braennoffret. Det var ett handfyllningsoffer till en vaelbehaglig lukt, det var ett eldsoffer aat HERREN. ^29Och Mose tog bringan och viftade den saasom ett viftoffer infoer HERRENS ansikte; av handfyllningsoffrets vaedur fick Mose detta till sin del, saasom HERREN hade bjudit Mose. ^30Och Mose tog av smoerjelseoljan och av blodet paa altaret och staenkte paa Aron -- paa hans klaeder -- och likaledes paa hans soener och hans soeners klaeder; han helgade saa Aron -- hans klaeder -- och likaledes hans soener och hans soeners klaeder. ^31Och Mose sade till Aron och till hans soener: >>Koken koettet vid ingaangen till uppenbarelsetaeltet, och aeten det daer jaemte broedet som aer i handfyllningskorgen, saasom jag har bjudit och sagt: Aron och hans soener skola aeta det. ^32Men vad som bliver oever av koettet; eller av broedet, det skolen I braenna upp i eld. ^33Och under sju dagar skolen I icke gaa bort ifraan uppenbarelsetaeltets ingaang, icke foerraen edra handfyllningsdagar aero ute, ty sju dagar skall eder handfyllning vara. ^34Och HERREN har bjudit, att saasom det i dag har tillgaatt, saa skall det ock sedan tillgaa, paa det att foersoning maa bringas foer eder. ^35Vid ingaangen till uppenbarelsetaeltet skolen I stanna kvar i sju dygn, dag och natt, och I skolen iakttaga vad HERREN har bjudit eder iakttaga, paa det att I icke maan doe; ty saa aer mig bjudet.>> ^36Och Aron och hans soener gjorde allt vad HERREN hade bjudit genom Mose. __________________________________________________________________ Chapter 9 ^1Och paa aattonde dagen kallade Mose till sig Aron och hans soener och de aeldste i Israel. ^2Och han sade till Aron: >>Tag dig en tjurkalv till syndoffer och en vaedur till braennoffer, baada felfria, och foer dem fram infoer HERRENS ansikte. ^3Och tala till Israels barn och saeg: Tagen en bock till syndoffer och en kalv och ett lamm, baada aarsgamla och felfria, till braennoffer, ^4saa ock en tjur och en vaedur till tackoffer, att offra infoer HERRENS ansikte, daertill ett spisoffer, begjutet med olja; ty i dag uppenbarar sig HERREN foer eder.>> ^5Och de togo det som Mose hade givit dem befallning om och foerde det fram infoer uppenbarelsetaeltet; och hela menigheten traedde fram och staellde sig infoer HERRENS ansikte. ^6Daa sade Mose: >>Detta aer vad HERREN har bjudit eder goera; saa skall HERRENS haerlighet visa sig foer eder.>> ^7Och Mose sade till Aron: >>Traed fram till altaret och offra ditt syndoffer och ditt braennoffer, och bringa foersoning foer dig sjaelv och folket; offra sedan folkets offer och bringa foersoning foer dem, saasom HERREN har bjudit.>> ^8Daa traedde Aron fram till altaret och slaktade sin syndofferskalv. ^9Och Arons soener buro fram blodet till honom, och han doppade sitt finger i blodet och stroek paa altarets horn, men det oevriga blodet goet han ut vid foten av altaret. ^10Och syndoffersdjurets fett, njurar och leverfett foerbraende han paa altaret, saasom HERREN hade bjudit Mose. ^11Men koettet och huden braende han upp i eld utanfoer laegret. ^12Sedan slaktade han braennoffersdjuret. Och Arons soener raeckte honom blodet, och han staenkte det paa altaret runt omkring. ^13Och de raeckte honom braennoffersdjuret, delat i sina stycken, och dess huvud, och han foerbraende det paa altaret. ^14Och han tvaadde inaelvorna och foetterna och foerbraende dem ovanpaa braennoffret, paa altaret. ^15Daerefter foerde han fram folkets offer. Han tog folkets syndoffersbock och slaktade honom och offrade honom till syndoffer, paa samma saett som det foerra syndoffersdjuret. ^16Och han foerde fram braennoffersdjuren och offrade dem paa foereskrivet saett. ^17Och han bar fram spisoffret och tog en handfull daerav och foerbraende detta paa altaret, foerutom morgonens braennoffer. ^18Sedan slaktade han tjuren och vaeduren, som voro folkets tackoffer. Och Arons soener raeckte honom blodet, och han staenkte det paa altaret runt omkring. ^19Och fettstyckena av tjuren, samt av vaeduren svansen och vad som omsluter inaelvorna, saa ock njurarna och leverfettet, ^20dessa fettstycken lade de paa bringorna; och han foerbraende fettstyckena paa altaret. ^21Men bringorna och det hoegra laarstycket viftade Aron till ett viftoffer infoer HERRENS ansikte, saasom Mose hade bjudit. ^22Och Aron lyfte upp sina haender oever folket och vaelsignade det. Daerefter steg han ned, sedan han hade offrat syndoffret, braennoffret och tackoffret. ^23Och Mose och Aron gingo in i uppenbarelsetaeltet; sedan gingo de aater ut och vaelsignade folket. Daa visade sig HERRENS haerlighet foer allt folket. ^24Och eld gick ut fraan HERREN och foertaerde braennoffret och fettstyckena paa altaret. Och allt folket saag detta; daa jublade de och foello ned paa sina ansikten. __________________________________________________________________ Chapter 10 ^1Men Arons soener Nadab och Abihu togo var sitt fyrfat och lade eld i dem och stroedde roekelse daerpaa och buro fram infoer HERRENS ansikte fraemmande eld, annan eld aen den han hade givit dem befallning om. ^2Daa gick eld ut fraan HERREN och foertaerde dem, saa att de foello doeda ned infoer HERRENS ansikte. ^3Och Mose sade till Aron: >>Detta aer vad HERREN har talat och sagt: Paa dem som staa mig naera vill jag bevisa mig helig, och infoer allt folket bevisa mig haerlig.>> Och Aron teg stilla. ^4Och Mose kallade till sig Misael och Elsafan, Arons farbroder Ussiels soener, och sade till dem: >>Traeden fram och baeren edra fraender bort ifraan helgedomen och foeren den utanfoer laegret.>> ^5Daa traedde de fram och buro bort dem i deras livklaednader, utanfoer laegret, saasom Mose hade sagt. ^6Och Mose sade till Aron och till hans soener Eleasar och Itamar: >>I skolen icke hava edert haar oordnat, ej heller riva soender edra klaeder, paa det att I icke maan doe och draga foertoernelse oever hela menigheten. Men edra broeder, hela Israels hus, maa graata oever denna brand som HERREN har upptaent. ^7Och I skolen icke gaa bort ifraan uppenbarelsetaeltets ingaang, paa det att I icke maan doe; ty HERRENS smoerjelseolja aer paa eder.>> Och de gjorde saasom Mose hade sagt. ^8Och HERREN talade till Aron och sade: ^9>>Varken du sjaelv eller dina soener maa dricka vin eller starka drycker, naer I skolen gaa in i uppenbarelsetaeltet, paa det att I icke maan doe. Det skall vara en evaerdlig stadga foer eder fraan slaekte till slaekte. ^10I skolen skilja mellan heligt och oheligt, mellan orent och rent; ^11och I skolen laera Israels barn alla de stadgar som HERREN har kungjort foer dem genom Mose.>> ^12Och Mose sade till Aron och till Eleasar och Itamar, hans kvarlevande soener: >>Tagen det spisoffer som har blivit oever av HERRENS eldsoffer, och aeten det osyrat vid sidan av altaret, ty det aer hoegheligt. ^13I skolen aeta det paa en helig plats; ty det aer din och dina soeners stadgade raett av HERRENS eldsoffer; saa aer mig bjudet. ^14Och viftoffersbringan och offergaerdslaaret skola aetas av dig, och av dina soener och dina doettrar jaemte dig, paa en ren plats, ty de aero dig givna saasom din och dina soeners stadgade raett av Israels barns tackoffer. ^15Jaemte eldsoffren -- fettstyckena -- skola offergaerdslaaret och viftoffersbringan baeras fram foer att viftas saasom ett viftoffer infoer HERRENS ansikte; och de skola saasom en evaerdlig raett tillhoera dig och dina soener jaemte dig, saasom HERREN har bjudit.>> ^16Och Mose fraagade efter syndoffersbocken, men den befanns vara uppbraend. Daa foertoernades han paa Eleasar och Itamar, Arons kvarlevande soener, och sade: ^17>>Varfoer haven I icke aetit syndoffret paa den heliga platsen? Det aer ju hoegheligt. Och han har givit eder det, foer att I skolen borttaga menighetens missgaerning och bringa foersoning foer dem infoer HERRENS ansikte. ^18Se, dess blod har icke blivit inburet i helgedomens inre; daerfoer skullen I paa heligt omraade hava aetit upp koettet, saasom jag hade bjudit.>> ^19Men Aron sade till Mose: >>Se, de hava i dag offrat sitt syndoffer och sitt braennoffer infoer HERRENS ansikte, och mig har vederfarits vad du vet. Om jag nu i dag aate syndofferskoett, skulle detta vara HERREN vaelbehagligt?>> ^20Naer Mose hoerde detta, var han till freds. __________________________________________________________________ Chapter 11 ^1Och HERREN talade till Mose och Aron och sade till dem: ^2Talen till Israels barn och saegen: Dessa aero de djur som I faan aeta bland alla fyrfotadjur paa jorden: ^3alla de fyrfotadjur som hava kloevar och hava dem helkluvna, och som idissla, dem faan I aeta. ^4Men dessa skolen I icke aeta av de idisslande djuren och av dem som hava kloevar: kamelen, ty han idisslar vael, men har icke kloevar, han skall gaella foer eder saasom oren; klippdassen, ty han idisslar vael ^5men har icke kloevar, han skall gaella for eder saasom oren; haren, ty han idisslar vael, ^6men har icke kloevar, han skall gaella foer eder saasom oren; svinet, ^7ty det har vael kloevar och har dem helkluvna, men det idisslar icke, det skall gaella foer eder saasom orent. ^8Av dessa djurs koett skolen I icke aeta, ej heller skolen I komma vid deras doeda kroppar; de skola gaella foer eder saasom orena. ^9Detta aer vad I faan aeta av allt det som lever i vattnet: allt det i vattnet, vare sig i sjoear eller i stroemmar, som har fenor och fjaell, det faan I aeta. ^10Men allt det i sjoear och stroemmar, som icke har fenor och fjaell, bland allt det som roer sig i vattnet, bland alla levande varelser i vattnet, det skall vara en styggelse foer eder. ^11Ja, de skola vara en styggelse foer eder; av deras koett skolen I icke aeta, och deras doeda kroppar skolen I raekna saasom en styggelse. ^12Allt det i vattnet, som icke har fenor och fjaell, skall vara en styggelse foer eder. ^13Och bland faaglarna skolen I raekna dessa saasom en styggelse, de skola icke aetas, de aero en styggelse: oernen, lammgamen, havsoernen, ^14gladan, falken med dess arter, ^15alla slags korpar efter deras arter, ^16strutsen, tahemasfaageln, fiskmaasen, hoeken med dess arter, ^17ugglan, dykfaageln, uven, ^18tinsemetfaageln, pelikanen, ^19asgamen, haegern, regnpiparen med dess arter, haerfaageln och flaedermusen. ^20Alla de flygande smaadjur som gaa paa fyra foetter skola vara en styggelse foer eder. ^21Av alla flygande smaadjur, som gaa paa fyra foetter faan I allenast aeta dem som ovanfoer sina foetter hava tvaa ben att hoppa med paa jorden. ^22Dessa faan I aeta bland graeshopporna: arbe med dess arter, soleam med dess arter, hargol med dess arter och hagab med dess arter. ^23Men alla andra flygande smaadjur som hava fyra foetter skola vara en styggelse foer eder. ^24Genom foeljande djur aadragen I eder orenhet; var och en som kommer vid deras doeda kroppar skall vara oren aenda till aftonen, ^25och var och en som har burit bort naagon saadan doed kropp skall tvaa sina klaeder och vara oren aenda till aftonen: ^26alla de fyrfotadjur som hava kloevar, men icke helkluvna, och som icke idissla, de skola gaella foer eder saasom orena. Var och en som kommer vid dem bliver oren. ^27Och alla slags fyrfotade djur som gaa paa tassar skola gaella foer eder saasom orena. Var och en som kommer vid deras doeda kroppar skall vara oren aenda till aftonen. ^28Och den som har burit bort en saadan doed kropp, han skall tvaa sina klaeder och vara oren aenda till aftonen; de skola gaella foer eder saasom orena. ^29Och bland de smaadjur som roera sig paa jorden skola dessa gaella foer eder saasom orena: vesslan, jordraattan, oedlan med dess arter, ^30anakan, koadjuret, letaan, hometdjuret och kameleonten. ^31Dessa aero de som skola gaella foer eder saasom orena bland alla smaadjur. Var och en som kommer vid dem, sedan de aero doeda, skall vara oren aenda till aftonen. ^32Och allt varpaa naagot saadant djur faller, sedan det aer doett, bliver orent, vare sig det aer naagot slags traekaerl, eller det aer klaeder, eller naagot av skinn, eller en saeck, eller vilken annan sak det vara maa, som anvaendes till naagot behov. Man skall laegga det i vatten, och det skall vara orent aenda till aftonen; saa bliver det rent. ^33Och om naagot saadant faller i naagot slags lerkaerl, saa bliver allt som aer i detta orent, och kaerlet skolen I slaa soender. ^34Allt slags mat daeri, allt som man aeter tillrett med vatten, det bliver orent; och allt slags dryck i naagot slags kaerl, allt som man dricker, det bliver orent daerav. ^35Och allt varpaa naagon saadan doed kropp faller bliver orent. Aer det en ugn eller en haerd, skall den foerstoeras, ty den bliver oren. Och den skall gaella foer eder saasom oren. ^36Men en kaella eller en brunn, en plats dit vatten samlar sig, skall foerbliva ren; men kommer naagon vid sjaelva den doeda kroppen, bliver han oren. ^37Och om en saadan doed kropp faller paa naagot slags utsaedeskorn, naagot man saar, daa foerbliver detta rent. ^38Men om vatten har kommit paa saeden och naagon saadan doed kropp sedan faller daerpaa, saa skall den gaella foer eder saasom oren. ^39Och om naagot fyrfotadjur som faar aetas av eder doer, saa skall den som kommer vid dess doeda kropp vara oren aenda till aftonen. ^40Och den som aeter koett av en saadan doed kropp, han skall tvaa sina klaeder och vara oren aenda till aftonen. Och den som har burit bort naagon saadan doed kropp, han skall tvaa sina klaeder och vara oren aenda till aftonen. ^41Och alla slags smaadjur som roera sig paa jorden aero en styggelse; de skola icke aetas. ^42Varken av det som gaar paa buken eller av det som gaar paa fyra eller flera foetter, bland alla de smaadjur som roera sig paa jorden, skolen I aeta naagot, ty de aero en styggelse. ^43Goeren eder icke sjaelva till en styggelse genom naagot saadant djur, och aadragen eder icke orenhet genom saadana, saa att I bliven orenade genom dem. ^44Ty jag aer HERREN, eder Gud; och I skolen haalla eder heliga och vara heliga, ty jag aer helig. Och I skolen icke aadraga eder orenhet genom naagot av de smaadjur som roera sig paa jorden. ^45Ty jag aer HERREN, som har foert eder upp ur Egyptens land, foer att jag skall vara eder Gud. Saa skolen I nu vara heliga, ty jag aer helig. ^46Detta aer lagen om fyrfotadjuren, och om faaglarna, och om alla slags levande varelser som roera sig i vattnet, och om alla slags smaadjur paa jorden, ^47foer att man skall kunna skilja mellan orent och rent, mellan de djur som faa aetas och de djur som icke faa aetas. __________________________________________________________________ Chapter 12 ^1Och HERREN talade till Mose och sade: ^2Tala till Israels barn och saeg: Naer en kvinna foeder barn och det aer ett gossebarn som hon har foett, saa skall hon vara oren i sju dagar; lika maanga dagar som vid sin maanadsrening skall hon vara oren. ^3Och paa aattonde dagen skall barnets foerhud omskaeras. ^4Och sedan skall hon stanna hemma trettiotre dagar, under sitt reningsfloede. Hon skall icke komma vid naagot heligt och faar icke heller komma till helgedomen, foerraen hennes reningsdagar aero ute. ^5Men om det aer ett flickebarn som hon har foett, saa skall hon vara oren i tvaa veckor, paa samma saett som vid sin maanadsrening; och sedan skall hon stanna hemma i sextiosex dagar, under sitt reningsfloede. ^6Och naer hennes reningsdagar aero ute, vare sig efter son eller efter dotter, skall hon foera fram ett aarsgammalt lamm saasom braennoffer, och en ung duva eller en turturduva saasom syndoffer, till uppenbarelsetaeltets ingaang, till praesten. ^7Och han skall offra detta infoer HERRENS ansikte och bringa foersoning foer henne, saa bliver hon ren fraan sitt blodfloede. Detta aer lagen om en barnafoederska, naer hon har foett ett gossebarn, och naer hon har foett ett flickebarn. ^8Och om hon icke foermaar bekosta ett faar, saa skall hon taga tvaa turturduvor eller tvaa unga duvor, en till braennoffer och en till syndoffer. Och praesten skall bringa foersoning foer henne, saa bliver hon ren. __________________________________________________________________ Chapter 13 ^1Och HERREN talade till Mose och Aron och sade: ^2Naer naagon paa sin kropps hud faar en upphoejning eller ett utslag eller en ljus flaeck, och daerav uppstaar ett spetaelskeartat ont paa hans kropps hud, saa skall han foeras till praesten Aron eller till en av hans soener, praesterna. ^3Om daa praesten, naer han beser det angripna staellet paa hans kropps hud, finner att haaret paa det angripna staellet har vitnat, och att det angripna staellet visar sig djupare aen den oevriga huden paa kroppen, saa aer han angripen av spetaelska; och sedan praesten har besett honom skall han foerklara honom oren. ^4Och om det aer en vit flaeck som synes paa hans kropps hud, men den icke visar sig djupare aen den oevriga huden, och haaret daerpaa icke har vitnat, saa skall praesten haalla den angripne innestaengd i sju dagar. ^5Om daa praesten, naer han paa sjunde dagen beser honom, finner att det angripna staellet visar sig ofoeraendrat, och att det onda icke har utbrett sig paa huden, saa skall praesten foer andra gaangen haalla honom innestaengd i sju dagar. ^6Om daa praesten, naer han paa sjunde dagen beser honom foer andra gaangen, finner att det angripna staellet har bleknat, och att det onda icke har utbrett sig paa huden, saa skall praesten foerklara honom ren, ty daa aer det ett vanligt utslag, och sedan han har tvaatt sina klaeder, aer han ren. ^7Men om utslaget utbreder sig paa huden, sedan han har laatit bese sig av praesten foer att foerklaras ren, och han nu foer andra gaangen laater bese sig av praesten ^8och praesten daa, naer han beser honom, finner att utslaget har utbrett sig paa huden, saa skall praesten foerklara honom oren, ty daa aer det spetaelska. ^9Naer naagon bliver angripen av spetaelska, skall han foeras till praesten. ^10Om daa praesten, naer han beser honom, finner en vit upphoejning paa huden, och ser att haaret daer har vitnat, och att svallkoett bildar sig i upphoejningen, ^11saa aer det gammal spetaelska paa hans kropps hud, och praesten skall foerklara honom oren; han skall daa icke staenga honom inne, ty han aer oren. ^12Men om spetaelskan saa har brutit ut paa huden, att paa den angripne hela huden, fraan huvud till foetter, oeverallt daer praesten ser, aer betaeckt av spetaelska ^13och praesten alltsaa, naer han beser honom, finner att spetaelska betaecker hela hans kropp, saa skall han foerklara den angripne ren. Hela hans kropp har blivit vit; han aer ren. ^14Men saa snart svallkoett visar sig paa honom, aer han oren. ^15Naer praesten ser svallkoettet, skall han foerklara honom oren; svallkoettet aer orent, det aer spetaelska. ^16Men om svallkoettet foeraendrar sig och staellet bliver vitt, saa skall han komma till praesten. ^17Om daa praesten, naer han beser honom, finner att det angripna staellet har blivit vitt, saa skall praesten foerklara den angripne ren, han aer daa ren. ^18Naer naagon paa sin kropps hud har haft en bulnad som har blivit laekt, ^19men sedan, paa det staelle daer bulnaden var, en vit upphoejning eller en roedvit flaeck visar sig, saa skall han laata bese sig av praesten. ^20Om daa praesten, naer han beser honom, finner att staellet visar sig laegre aen den oevriga huden, och att haaret daerpaa har vitnat, saa skall praesten foerklara honom oren; ty daa aer han angripen av spetaelska, som har brutit ut daer bulnaden var. ^21Men om praesten, naer han beser staellet, finner att vitt haar saknas daer, och att staellet icke aer laegre aen den oevriga huden, och att det aer blekt, saa skall praesten haalla honom innestaengd i sju dagar. ^22Om daa det onda utbreder sig paa huden, saa skall praesten foerklara honom oren, ty daa aer han angripen. ^23Men om den ljusa flaecken bliver ofoeraendrad daer den aer och icke utbreder sig, daa aer det ett maerke efter bulnaden, och praesten skall foerklara honom ren. ^24Men om naagon paa sin kropps hud faar ett braennsaar, och om av aerrbildningen i braennsaaret sedan bliver en roedvit eller vit flaeck ^25och praesten, naer han beser staellet, finner att haaret paa flaecken har vitnat, och att den visar sig djupare aen den oevriga huden, saa aer mannen angripen av spetaelska, som har brutit ut daer braennsaaret var; och praesten skall foerklara honom oren, ty daa aer han angripen av spetaelska. ^26Men om praesten, naer han beser staellet, finner att vitt haar saknas paa den ljusa flaecken, och att staellet icke aer laegre aen den oevriga huden, och att det aer blekt, saa skall praesten haalla honom innestaengd i sju dagar. ^27Om daa praesten, naer han paa sjunde dagen beser honom, finner att det onda har utbrett sig paa huden, saa skall praesten foerklara honom oren ty daa aer han angripen av spetaelska. ^28Men om den ljusa flaecken bliver ofoeraendrad daer den aer och icke utbreder sig paa huden och foerbliver blek, daa aer det en upphoejning efter braennsaaret, och praesten skall foerklara honom ren, ty det aer ett maerke efter braennsaaret. ^29Naer paa en man eller en kvinna naagot staelle paa huvudet eller paa hakan bliver angripet ^30och praesten, daa han beser det angripna staellet, finner att det visar sig djupare aen den oevriga huden och att gulaktigt tunt haar finnes daer, saa skall praesten foerklara den angripne oren, ty daa aer det spetaelskeskorv, huvud- eller hakspetaelska. ^31Men om praesten, naer han beser det angripna staellet med skorven, finner, att om det aen icke visar sig djupare aen den oevriga huden, svart haar likvael saknas daer, saa skall praesten haalla den av skorven angripne innestaengd i sju dagar. ^32Om daa praesten, naer han paa sjunde dagen beser det angripna staellet, finner att skorven icke har utbrett sig, och att daer icke finnes naagot gulaktigt haar, och att skorven icke visar sig djupare aen den oevriga huden, ^33saa skall den sjuke raka sig, utan att dock raka det skorviga staellet, och praesten skall foer andra gaangen haalla den skorvsjuke innestaengd i sju dagar. ^34Om daa praesten, naer han paa sjunde dagen beser den skorvsjuke, finner att skorven icke har utbrett sig paa huden, och att den icke visar sig djupare aen den oevriga huden, saa skall praesten foerklara honom ren, och sedan han har tvaatt sina klaeder, aer han ren. ^35Men om skorven utbreder sig paa huden, sedan han har blivit foerklarad ren, ^36och praesten, naer han beser honom, finner att skorven har utbrett sig paa huden, saa behoever praesten icke efterforska om daer finnes naagot gulaktigt haar, ty han aer oren. ^37Men om skorven visar sig ofoeraendrad, och svart haar har vuxit upp paa staellet, daa aer skorven laekt, och han aer ren, och praesten skall foerklara honom ren. ^38Naer naagon, man eller kvinna, paa sin kropps hud faar flaeckar, vita flaeckar, ^39och praesten, naer han beser den angripne, finner att flaeckarna paa hans kropps hud aero blekvita, daa aer det ett ofarligt utslag som har kommit fram paa huden; han aer ren. ^40Naer paa en mans huvud haaret utan vidare faller av, aer det vanlig bakskallighet; han aer ren. ^41Och om haaret utan vidare faller av paa fraemre delen av huvudet, saa aer det vanlig framskallighet; han aer ren. ^42Men naer paa det skalliga staellet, baktill eller framtill, en roedvit flaeck uppstaar, daa aer det spetaelska som har brutit ut paa det skalliga staellet baktill eller framtill. ^43Om alltsaa praesten, naer han beser honom, finner att den upphoejda flaecken paa det skalliga staellet, baktill eller framtill, aer roedvit, och att den visar sig lik spetaelska paa den oevriga kroppens hud, ^44saa aer mannen spetaelsk, han aer oren; praesten skall strax foerklara honom oren, ty han aer angripen paa sitt huvud. ^45Den som aer angripen av spetaelska skall gaa med soenderrivna klaeder, han skall hava sitt haar oordnat och skyla sitt skaegg, och han skall ropa: >>Oren! Oren!>> ^46Saa laenge han aer angripen av spetaelska, skall han vara oren; oren aer han. Han skall bo avskild; utanfoer laegret skall han hava sin bostad. ^47Naer en klaednad bliver angripen av spetaelska, vare sig klaednaden aer av ylle eller av linne, ^48eller naer saa sker med naagot vaevt eller virkat tyg, vare sig av linne eller av ylle, eller med skinn eller med naagot, vad det vara maa, som aer foerfaerdigat av skinn, ^49och det angripna staellet visar sig groenaktigt eller roedaktigt, paa klaednaden eller skinnet, eller paa det vaevda eller virkade tyget, eller paa skinnsaken, vad det vara maa, daa aer staellet angripet av spetaelska och skall visas foer praesten. ^50Och naer praesten har besett det angripna staellet, skall han hava den angripna saken inlaast i sju dagar. ^51Om han daa, naer han paa sjunde dagen beser det angripna staellet, finner att skadan har utbrett sig paa klaednaden, eller paa det vaevda eller virkade tyget, eller paa skinnet, vadhelst det vara maa, som aer foerfaerdigat av skinnet, saa aer staellet angripet av elakartad spetaelska; saadant aer orent. ^52Och man skall braenna upp klaednaden, eller det vaevda eller virkade tyget, vare sig det aar av ylle eller av linne, eller skinnsaken som aer angripen, vad det vara maa; ty det aer en elakartad spetaelska; allt saadant skall braennas upp i eld. ^53Men om praesten, naer han beser staellet, finner att flaecken icke har utbrett sig paa klaednaden, eller paa det vaevda eller virkade tyget, eller paa skinnsaken, vad det vara maa, ^54saa skall praesten bjuda att man tvaar den sak paa vilken det angripna staellet finnes, och han skall foer andra gaangen hava den inlaast i sju dagar. ^55Om daa praesten, naer han efter tvagningen beser det angripna staellet, finner att det angripna staellet icke har foeraendrat sitt utseende, saa aer en saadan sak oren, om ock flaecken icke vidare har utbrett sig; du skall braenna upp den i eld; det aer en fraetflaeck, vare sig den sitter paa avigsidan eller paa raetsidan. ^56Men om praesten, naer han beser det angripna staellet, finner att det efter tvagningen har bleknat, saa skall han riva bort det fraan klaednaden eller skinnet, eller fraan det vaevda eller virkade tyget. ^57Om likvael sedan en flaeck aater visar sig paa klaednaden, eller paa det vaevda eller virkade tyget, eller paa skinnsaken, vad det vara maa, saa aer det spetaelska som har brutit ut; den sak paa vilken det angripna staellet finnes skall du braenna upp i eld. ^58Men om genom tvagningen flaecken har gaatt bort paa klaednaden, eller paa det vaevda eller virkade tyget, eller paa skinnsaken, vad det vara maa, saa skall det foer andra gaangen tvaas, och saa bliver det rent. ^59Detta aer lagen om det som bliver angripet av spetaelska, antingen det aer en klaednad av ylle eller linne, eller det aer vaevt eller virkat tyg, eller naagon skinnsak, vad det vara maa -- den lag efter vilken det skall foerklaras rent eller orent. __________________________________________________________________ Chapter 14 ^1Och HERREN talade till Mose och sade: ^2Detta vare lagen om huru man skall foerfara, naer den som har haft spetaelska skall renas: Han skall foeras till praesten; ^3och praesten skall gaa ut utanfoer laegret. Om daa praesten, naer han beser den spetaelske, finner att han aer botad fraan den spetaelska varav han var angripen, ^4saa skall praesten bjuda att man foer dens raekning, som skall renas, tager tvaa levande rena faaglar, cedertrae, rosenroett garn och isop. ^5Och praesten skall bjuda att man slaktar den ena faageln oever ett lerkaerl med friskt vatten i. ^6Sedan skall han taga den levande faageln, saa ock cedertraeet, det rosenroeda garnet och isopen, och detta alltsammans, jaemvael den levande faageln, skall han doppa i den faagelns blod, som har blivit slaktad oever det friska vattnet. ^7Och han skall staenka sju gaanger paa den som skall renas fraan spetaelskan; och sedan han saa har renat honom, skall han slappa den levande faageln fri ute paa marken. ^8Och den som skall renas skall tvaa sina klaeder och raka av allt sitt haar och bada sig i vatten, saa bliver han ren och faar sedan gaa in i laegret. Dock skall han stanna utanfoer sitt taelt i sju dagar. ^9Och paa sjunde dagen skall han raka av allt sitt haar, baade huvudhaaret och skaegget och oegonbrynen: allt sitt haar skall han raka av. Och han skall tvaa sina klaeder och bada sin kropp i vatten, saa bliver han ren. ^10Och paa aattonde dagen skall han taga tvaa felfria lamm av hankoen och ett aarsgammalt felfritt lamm av honkoen, saa ock tre tiondedels efa fint mjoel, begjutet med olja, till spisoffer, och daertill en log olja. ^11Och praesten som foerraettar reningen skall staella den som skall renas och allt det andra fram infoer HERRENS ansikte, vid ingaangen till uppenbarelsetaeltet. ^12Och praesten skall taga det ena lammet och offra det till ett skuldoffer, jaemte tillhoerande log olja, och vifta detta saasom ett viftoffer infoer HERRENS ansikte. ^13Och man skall slakta lammet paa samma plats daer man slaktar synd- och braennoffersdjuren, paa en helig plats; ty skuldoffret tillhoer praesten, likasom syndoffret; det aer hoegheligt. ^14Och praesten skall taga naagot av skuldoffrets blod, och daermed skall praesten bestryka hoegra oersnibben paa den som skall renas, saa ock tummen paa hans hoegra hand och stortaan paa hans hoegra fot. ^15Sedan skall praesten taga av tillhoerande log olja och gjuta i sin vaenstra hand, ^16och praesten skall doppa sitt hoegra pekfinger i oljan som han har i sin vaenstra hand och staenka naagot av oljan med sitt finger sju gaanger infoer HERRENS ansikte. ^17Och med det som bliver oever av oljan i hans hand skall praesten bestryka hoegra oersnibben paa den som skall renas, saa ock tummen paa hans hoegra hand och stortaan paa hans hoegra fot, ovanpaa skuldoffersblodet. ^18Och det som sedan aer oever av oljan i praestens hand skall han gjuta paa dens huvud, som skall renas; saa skall praesten bringa foersoning foer honom infoer HERRENS ansikte. ^19Daerefter skall praesten offra syndoffret och bringa foersoning foer den som skall renas, saa att han bliver fri ifraan sin orenhet; sedan skall han slakta braennoffersdjuret. ^20Och praesten skall offra braennoffret paa altaret och tillika spisoffret. Naer saa praesten bringar foersoning foer honom, daa bliver han ren. ^21Men om han aer fattig och icke kan anskaffa saa mycket, saa skall han taga allenast ett lamm till skuldoffer, och vifta det foer att bringa foersoning foer sig, och allenast en tiondedels efa fint mjoel, begjutet med olja, till spisoffer, och daertill en log olja, ^22saa ock tvaa turturduvor eller tvaa unga duvor, efter som han kan anskaffa; den ena skall vara till syndoffer, den andra till braennoffer. ^23Och han skall, foer att foerklaras ren, baera allt detta till praesten paa aattonde dagen, till uppenbarelsetaeltets ingaang, infoer HERRENS ansikte. ^24Och praesten skall taga skuldofferslammet och tillhoerande log olja, och detta skall praesten vifta saasom ett viftoffer infoer HERRENS ansikte. ^25Och man skall slakta skuldofferslammet, och praesten skall taga av skuldoffrets blod och bestryka hoegra oersnibben paa den som skall renas, saa ock tummen paa hans hoegra hand och stortaan paa hans hoegra fot. ^26Sedan skall praesten gjuta naagot av oljan i sin vaenstra hand, ^27och praesten skall staenka med sitt hoegra pekfinger naagot av oljan som han har i sin vaenstra hand sju gaanger infoer HERRENS ansikte. ^28Och praesten skall med oljan som han har i sin hand bestryka hoegra oersnibben paa den som skall renas, saa ock tummen paa hans hoegra hand och stortaan paa hans hoegra fot, ovanpaa skuldoffersblodet. ^29Och det som aer oever av oljan i praestens hand skall han gjuta paa dens huvud, som skall renas, till att bringa foersoning foer honom infoer HERRENS ansikte. ^30Daerefter skall han offra den ena av turturduvorna eller av de unga duvorna, vad han nu har kunnat anskaffa; ^31efter som han har kunnat anskaffa: skall han offra den ena till syndoffer och den andra till braennoffer, tillika med spisoffret. Saa skall praesten bringa foersoning infoer HERRENS ansikte foer den som skall renas. ^32Detta aer lagen om den som har varit angripen av spetaelska, men icke kan anskaffa vad som raetteligen hoer till hans rening. ^33Och HERREN talade till Mose och Aron och sade: ^34Naer I kommen in i Kanaans land, som jag vill giva eder till besittning, och jag laater naagot hus i det land I faan till besittning bliva angripet av spetaelska, ^35saa skall husets aegare gaa och anmaela det foer praesten och saega: >>Det synes som om mitt hus vore angripet av spetaelska.>> ^36Daa skall praesten bjuda att man, innan praesten gaar in foer att bese det angripna staellet, utrymmer huset, foer att icke allt som aer i huset skall bliva orent. Och daerefter skall praesten gaa in foer att bese huset. ^37Om han daa, naer han beser det angripna staellet, finner att det angripna staellet paa husets vaegg bildar groenaktiga eller roedaktiga foerdjupningar, som visa sig laegre aen den oevriga vaeggen, ^38saa skall praesten gaa ut ur huset, till doerren paa huset, och staenga huset foer sju dagar. ^39Om daa praesten, naer han paa sjunde dagen kommer igen och beser det, finner att flaecken har utbrett sig paa husets vaegg, ^40saa skall praesten bjuda att man bryter ut de stenar som aero angripna, och kastar dem utanfoer staden paa naagon oren plats. ^41Men huset skall man skrapa oeverallt innantill och kasta det avskrapade murbruket utanfoer staden paa naagon oren plats. ^42Och man skall taga andra stenar och saetta in dem i de foerras staelle och taga annat murbruk och rappa huset daermed. ^43Om likvael en flaeck aater kommer fram paa huset, sedan man har brutit ut stenarna, och sedan man har skrapat huset, och sedan det har blivit rappat, ^44saa skall praesten gaa in och bese det, och om han daa finner att flaecken har utbrett sig paa huset, saa aer detta en elakartad spetaelska paa huset, det aer orent. ^45Och man skall riva ned huset, med dess stenar och traevirke och allt murbruk paa huset, och foera bort alltsammans utanfoer staden till naagon oren plats. ^46Och om naagon har gaatt in i huset under den tid det skulle vara staengt, saa skall han vara oren aenda till aftonen. ^47Och om naagon har legat i huset, skall han tvaa sina klaeder, och om naagon har aetit i huset, skall ocksaa han tvaa sina klaeder. ^48Men om praesten, naer han gaar in och beser huset, finner att flaecken icke har utbrett sig paa huset, sedan det har blivit rappat, saa skall han foerklara huset rent, ty daa aer det onda haevt. ^49Och han skall till husets rening taga tvaa faaglar, cedertrae, rosenroett garn och isop. ^50Och han skall slakta den ena faageln oever ett lerkaerl med friskt vatten i. ^51Sedan skall han taga cedertraeet, isopen, det rosenroeda garnet och den levande faageln, och doppa alltsammans i den slaktade faagelns blod och det friska vattnet, och staenka paa huset sju gaanger. ^52Saa skall han rena huset med faagelns blod och det friska vattnet och med den levande faageln, cedertraeet, isopen och det rosenroeda garnet. ^53Och han skall slaeppa den levande faageln fri ute paa marken utanfoer staden. Naer han saa bringar foersoning foer huset, daa bliver det rent. ^54Detta aer lagen om allt slags spetaelskesjukdom och spetaelskeskorv, ^55om spetaelska paa klaeder och paa hus, ^56om upphoejningar paa huden, utslag och ljusa flaeckar, ^57till undervisning om naer naagot aer orent eller rent. Detta aer lagen om spetaelska. __________________________________________________________________ Chapter 15 ^1Och HERREN talade till Mose och Aron och sade: ^2Talen till Israels barn och saegen till dem: ^3Om naagon faar flytning ur sitt koett, saa aer saadan flytning oren. Och angaaende hans orenhet, medan flytningen varar, gaeller foeljande: Evad hans koett avsoendrar flytningen, eller det tillsluter sig foer flytningen, saa aer han oren. ^4Allt varpaa den sjuke ligger bliver orent, och allt varpaa han sitter bliver orent. ^5Och den som kommer vid det varpaa han har legat skall tvaa sina klaeder och bada sig i vatten och vara oren aenda till aftonen. ^6Och den som saetter sig paa naagot varpaa den sjuke har suttit skall tvaa sina klaeder och bada sig i vatten och vara oren aenda till aftonen. ^7Och den som kommer vid den sjukes kropp skall tvaa sina klaeder och bada sig i vatten och vara oren aenda till aftonen. ^8Och om den sjuke spottar paa naagon som aer ren, skall denne tvaa sina klaeder och bada sig i vatten och vara oren aenda till aftonen. ^9Och allt varpaa den sjuke sitter naer han faerdas naagonstaedes, bliver orent. ^10Och var och en som kommer vid naagot, vad det vara maa, som har legat under honom skall vara oren aenda till aftonen; och den som baer bort naagot saadant skall tvaa sina klaeder och bada sig i vatten och vara oren aenda till aftonen. ^11Och var och en som den sjuke kommer vid, utan att hava skoeljt sina haender i vatten, skall tvaa sina klaeder och bada sig i vatten och vara oren aenda till aftonen. ^12Och ett lerkaerl som den sjuke kommer vid skall soenderslaas; men aer det ett traekaerl, skall det skoeljas med vatten. ^13Naer den som har flytning bliver ren fraan sin flytning, skall han, foer att foerklaras ren, raekna sju dagar och daerefter tvaa sina klaeder, och sedan skall han bada sin kropp i rinnande vatten, saa bliver han ren. ^14Och paa aattonde dagen skall han taga sig tvaa turturduvor eller tvaa unga duvor och komma infoer HERRENS ansikte, till uppenbarelsetaeltets ingaang, och giva dem aat praesten. ^15Och praesten skall offra dem, den ena till syndoffer och den andra till braennoffer; saa skall praesten bringa foersoning foer honom infoer HERRENS ansikte, till rening fraan hans flytning. ^16Och om en man har haft saedesutgjutning, saa skall han bada hela sin kropp i vatten och vara oren aenda till aftonen. ^17Och allt slags klaednad och allt av skinn, varpaa saadan saedesutgjutning har skett, skall tvaas i vatten och vara orent aenda till aftonen. ^18Och naer en man har legat hos en kvinna och saedesutgjutning har skett, saa skola de baada bada sig i vatten och vara orena aenda till aftonen. ^19Och naer en kvinna har sin flytning, i det att blod avgaar ur hennes koett, skall hon vara oren i sju dagar, och var och en som kommer vid henne skall vara oren aenda till aftonen. ^20Och allt varpaa hon ligger under sin maanadsrening bliver orent, och allt varpaa hon sitter bliver orent. ^21Och var och en som kommer vid det varpaa hon har legat skall tvaa sina klaeder och bada sig i vatten och vara oren aenda till aftonen. ^22Och var och en som kommer vid naagot varpaa hon har suttit skall tvaa sina klaeder och bada sig i vatten och vara oren aenda till aftonen. ^23Och om naagon sak laegges paa det varpaa hon har legat eller suttit, och naagon daa kommer vid denna sak, saa skall han vara oren aenda till aftonen. ^24Och om en man ligger hos henne, och naagot av hennes maanadsfloede kommer paa honom, skall han vara oren i sju dagar, och allt varpaa han ligger bliver orent. ^25Och om en kvinna har blodfloede under en laengre tid, utan att det aer hennes maanadsrening, eller om hon har floede utoever tiden foer sin maanadsrening, saa skall om henne, saa laenge hennes orena floede varar, gaella detsamma som under hennes maanadsreningstid; hon aer oren. ^26Om allt varpaa hon ligger, saa laenge hennes floede varar, skall gaella detsamma som om det varpaa hon ligger under sin maanadsrening; och allt varpaa hon sitter bliver orent, likasom under hennes maanadsrening. ^27Och var och en som kommer vid naagot av detta bliver oren; han skall tvaa sina klaeder och bada sig i vatten och vara oren aenda till aftonen. ^28Men om hon bliver ren fraan sitt floede, skall hon raekna sju dagar och sedan vara ren. ^29Och paa aattonde dagen skall hon taga sig tvaa turturduvor eller tvaa unga duvor och baera dem till praesten, till uppenbarelsetaeltets ingaang. ^30Och praesten skall offra den ena till syndoffer och den andra till braennoffer; saa skall praesten bringa foersoning foer henne infoer HERRENS ansikte, till rening fraan hennes orena floede. ^31Saa skolen I bevara Israels barn fraan orenhet, paa det att de icke maa doe i sin orenhet, om de orena mitt tabernakel, som staar mitt ibland dem. ^32Detta aer lagen om den som har flytning och om den som har saedesutgjutning, saa att han daerigenom bliver oren, ^33och om den kvinna som har sin maanadsrening, och om den som har naagon flytning, evad det aer man eller kvinna, saa ock om en man som ligger hos en oren kvinna. __________________________________________________________________ Chapter 16 ^1Och HERREN talade till Mose, sedan Arons tvaa soener voro doeda, de baada som traeffats av doeden, naer de traedde fram infoer HERRENS ansikte. ^2Och HERREN sade till Mose: Saeg till din broder Aron att han icke paa vilken tid som helst faar gaa in i helgedomen innanfoer foerlaaten, framfoer naadastolen som aer ovanpaa arken, paa det att han icke maa doe; ty i molnskyn vill jag uppenbara mig oever naadastolen. ^3Saa skall foerfaras, naer Aron skall gaa in i helgedomen: Han skall taga en ungtjur till syndoffer och en vaedur till braennoffer; ^4han skall iklaeda sig en helig livklaednad av linne och hava benklaeder av linne oever sitt koett, och han skall omgjorda sig med ett baelte av linne och vira en huvudbindel av linne om sitt huvud; detta aer de heliga klaederna, och innan han iklaeder sig dem, skall han bada sin kropp i vatten. ^5Och av Israels barns menighet skall han mottaga tvaa bockar till syndoffer och en vaedur till braennoffer. ^6Och Aron skall foera fram sin egen syndofferstjur och bringa foersoning foer sig och sitt hus. ^7Sedan skall han taga de tvaa bockarna och staella dem infoer HERRENS ansikte, vid ingaangen till uppenbarelsetaeltet. ^8Och Aron skall draga lott om de tvaa bockarna: en lott foer HERREN och en lott foer Asasel. ^9Och den bock som lotten bestaemmer aat HERREN skall Aron foera fram och offra till syndoffer. ^10Men den bock som lotten bestaemmer aat Asasel skall staellas levande infoer HERRENS ansikte, foer att foersoning maa bringas foer honom, paa det att han maa slaeppas fri ut till Asasel i oeknen. ^11Aron skall alltsaa foera fram sin syndofferstjur och bringa foersoning foer sig och sitt hus, han skall slakta sin syndofferstjur. ^12Sedan skall han taga ett fyrfat fullt med gloed fraan altaret som staar infoer HERRENS ansikte, och fylla sina haender med stoett vaelluktande roekelse; och han skall baera in detta innanfoer foerlaaten. ^13Och roekelsen skall han laegga paa elden infoer HERRENS ansikte, saa att ett moln av roekelse skyler naadastolen, ovanpaa vittnesboerdet, paa det att han icke maa doe. ^14Och han skall taga av tjurens blod och staenka med sitt finger framtill paa naadastolen; och framfoer naadastolen skall han staenka blodet sju gaanger med sitt finger. ^15Sedan skall han slakta folkets syndoffersbock och baera in hans blod innanfoer foerlaaten; och han skall goera med hans blod saasom han gjorde med tjurens blod: han skall taenka daermed paa naadastolen och framfoer naadastolen. ^16Saa skall han bringa foersoning foer helgedomen och rena den fraan Israels barns orenheter och oevertraedelser, vad de aen maa hava syndat. Och paa samma saett skall han goera ned uppenbarelsetaeltet, som har sin plats hos dem mitt ibland deras orenheter. ^17Och ingen maenniska faar vara i uppenbarelsetaeltet, fraan den stund paa han gaar in foer att bringa foersoning i helgedomen, aenda till dess han har gaatt ut. Saa skall han bringa foersoning foer sig och sitt hus och foer Israels hela foersamling. ^18Sedan skall han gaa ut till altaret som staar infoer HERRENS ansikte och bringa foersoning foer det; han skall taga av tjurens blod och av bockens blod och stryka paa altarets horn runt omkring, ^19och han skall staenka blodet daerpaa med sitt finger sju gaanger, och rena och helga det fraan Israels barns orenheter. ^20Naer han saa har fullbordat foersoningen foer helgedomen, uppenbarelsetaeltet och altaret, skall han foera fram den levande bocken. ^21Och Aron skall laegga baada sina haender paa den levande bockens huvud, och bekaenna oever honom Israels barns alla missgaerningar och alla deras oevertraedelser, vad de aen maa hava syndat; han skall laegga dem paa bockens huvud och genom en man som haalles redo daertill slaeppa honom ut i oeknen. ^22Saa skall bocken baera alla deras missgaerningar paa sig ut i vildmarken; man skall slaeppa bocken ute i oeknen. ^23Daerefter skall Aron gaa in i uppenbarelsetaeltet och taga av sig linneklaederna, som han hade iklaett sig naer han gick in i helgedomen; och han skall laemna dem daer. ^24Och han skall bada sin kropp i vatten paa en helig plats och iklaeda sig sina vanliga klaeder; sedan skall han gaa ut och offra sitt eget braennoffer och folkets braennoffer och bringa foersoning foer sig och foer folket. ^25Och fettet av syndoffersdjuret skall han foerbraenna paa altaret. ^26Men den som slaeppte bocken ut till Asasel skall tvaa sina klaeder och bada sin kropp i vatten; daerefter faar han gaa in i laegret. ^27Och syndofferstjuren och syndoffersbocken, vilkas blod blev inburet foer att bringa foersoning i helgedomen, skola foeras bort utanfoer laegret, och man skall braenna upp dem i eld med deras hud och koett och orenlighet. ^28Och den som braenner upp detta skall tvaa sina klaeder och bada sin kropp i vatten; daerefter faar han gaa in i laegret. ^29Och detta skall vara foer eder en evaerdlig stadga: I sjunde maanaden, paa tionde dagen i maanaden, skolen I spaeka eder och icke goera naagot arbete, varken infoedingen eller fraemlingen som bor ibland eder. ^30Ty paa den dagen skall foersoning bringas foer eder, till att rena eder; fraan alla edra synder skolen I renas infoer HERRENS ansikte. ^31En vilosabbat skall den vara foer eder, och I skolen daa spaeka eder. Detta skall vara en evaerdlig stadga. ^32Och den praest, som har blivit smord och mottagit handfyllning till att vara praest i sin faders staelle skall bringa denna foersoning; han skall iklaeda sig linneklaederna, de heliga klaederna, ^33och han skall bringa foersoning foer det allraheligaste och foersoning foer uppenbarelsetaeltet och altaret, och han skall bringa foersoning foer praesterna och allt folket i foersamlingen. ^34Detta skall vara foer eder en evaerdlig stadga, att foersoning skall bringas foer Israels barn, till rening fraan alla deras synder, en gaang om aaret. Och han gjorde saasom HERREN hade bjudit Mose. __________________________________________________________________ Chapter 17 ^1Och HERREN talade till Mose och sade: ^2Tala till Aron och hans soener och alla Israels barn och saeg till dem Detta aer vad HERREN har bjudit och sagt: ^3Om naagon av Israels hus, i laegret eller utanfoer laegret, slaktar ett faekreatur eller ett lamm eller en get, ^4utan att foera fram djuret till uppenbarelsetaeltets ingaang foer att frambaera det saasom en offergaava aat HERREN framfoer HERRENS tabernakel, saa skall detta tillraeknas den mannen saasom blodskuld, ty blod har han utgjutit, och den mannen skall utrotas ur sitt folk. ^5Daerfoer skola Israels barn foera sina slaktdjur, som de plaega slakta ute paa marken, fram till HERREN, till uppenbarelsetaeltets ingaang, till praesten, och daer slakta dem saasom tackoffer aat HERREN. ^6Och praesten skall staenka blodet paa HERRENS altare, vid ingaangen till uppenbarelsetaeltet, och foerbraenna fettet till en vaelbehaglig lukt foer HERREN. ^7Och de skola icke mer offra sina slaktoffer aat de onda andar som de i troloes avfaellighet loepa efter. Detta skall vara en evaerdlig stadga foer dem fraan slaekte till slaekte. ^8Och du skall saega till dem: Om naagon av Israels hus, eller av fraemlingarna som bo ibland dem, offrar ett braennoffer eller ett slaktoffer ^9och icke foer det fram till uppenbarelsetaeltets ingaang foer att offra det aat HERREN, saa skall den mannen utrotas ur sin slaekt. ^10Och om naagon av Israels hus, eller av fraemlingarna som bo ibland dem, foertaer naagot blod, saa skall jag vaenda mitt ansikte mot honom som foertaer blodet och utrota honom ur hans folk. ^11Ty allt koetts sjael aer i blodet, och jag har givit eder det till altaret, till att bringa foersoning foer edra sjaelar; ty blodet aer det som bringar foersoning, genom sjaelen som aer daeri. ^12Daerfoer saeger jag till Israels barn: Ingen av eder skall foertaera blod; och fraemlingen som bor ibland eder skall icke heller foertaera blod. ^13Och om naagon av Israels barn, eller av fraemlingarna som bo ibland dem, faeller ett villebraad av fyrfotadjur eller en faagel, saadant som faar aetas, saa skall han laata blodet rinna ut och oevertaecka det med jord. ^14Ty saa aer det med allt koetts sjael, att blodet aer det som innehaaller sjaelen; daerfoer saeger jag till Israels barn: I skolen icke foertaera naagot koetts blod. Ty blodet aer allt koetts sjael; var och en som foertaer det skall utrotas. ^15Och var och en som aeter ett sjaelvdoett eller ihjaelrivet djur, evad han aer infoeding eller fraemling, skall tvaa sina klaeder och bada sig i vatten och vara oren aenda till aftonen; daa bliver han ren. ^16Men om han icke tvaar sina klaeder och icke badar sin kropp kommer han att baera paa missgaerning. __________________________________________________________________ Chapter 18 ^1Och HERREN talade till Mose och sade: ^2Tala till Israels barn och saeg till dem: Jag aer HERREN, eder Gud. ^3I skolen icke goera saasom man goer i Egyptens land, daer I haven bott. Ej heller skolen I goera saasom man goer i Kanaans land, dit jag vill foera eder; I skolen icke vandra efter deras stadgar. ^4Efter mina raetter skolen I goera och mina stadgar skolen I haalla, och skolen vandra efter dem. Jag aer HERREN, eder Gud. ^5Ja, I skolen haalla mina stadgar och raetter, ty den maenniska som goer efter dem skall leva genom dem. Jag aer HERREN. ^6Ingen bland eder skall komma vid naagon kvinna som aar hans naera blodsfoervant och blotta hennes blygd. Jag aer HERREN. ^7Du skall icke blotta din faders blygd genom att blotta din moders blygd; hon aer din moder, du skall icke blotta hennes blygd. ^8Du skall icke blotta naagon annan kvinnas blygd, som aer din faders hustru, ty det aer din faders blygd. ^9Du skall icke blotta din systers blygd, evad hon aer din faders dotter eller din moders dotter, evad hon aer foedd hemma eller foedd ute. ^10Du skall icke blotta din sondotters eller din dotterdotters blygd, ty det aer din egen blygd. ^11Du skall icke blotta din faders hustrus dotters blygd, ty hon aer av din faders slaekt, hon aer din syster. ^12Du skall icke blotta din faders systers blygd; hon aer din faders naera blodsfoervant. ^13Du skall icke blotta din moders systers blygd, ty hon aer din moders naera blodsfoervant. ^14Du skall icke blotta din faders broders blygd: vid hans hustru skall du icke komma; hon aer din faders syster. ^15Du skall icke blotta din svaerdotters blygd; hon aer din sons hustru, hennes blygd skall du icke blotta. ^16Du skall icke blotta din broders hustrus blygd, ty det aer din broders blygd. ^17Du skall icke blotta en kvinnas blygd och tillika hennes dotters; du skall icke heller taga till hustru hennes sondotter eller dotterdotter och blotta dennas blygd, de aero ju naera blodsfoervanter; saadant vore en skaendlighet. ^18Och du skall icke till hustru taga en kvinna jaemte hennes syster, saa att du uppvaecker fiendskap mellan dem, i det att du blottar den enas blygd och tillika den andras, medan den foerra lever. ^19Du skall icke komma vid en kvinna och blotta hennes blygd, naer hon aer oren under sin maanadsrening. ^20Med din naestas hustru skall du icke beblanda dig, saa att du genom henne bliver oren. ^21Du skall icke giva naagon av dina avkomlingar till offer aat Molok; du skall icke ohelga din Guds namn. Jag aer HERREN. ^22Du skall icke ligga hos en man saasom man ligger hos en kvinna; det aer en styggelse. ^23Du skall icke beblanda daer med naagot djur, saa att du genom detta bliver oren. Och ingen kvinna skall hava att skaffa med naagot djur, saa att hon beblandar sig daermed; det aer en vederstygglighet. ^24I skolen icke orena eder med naagot av allt detta, ty med allt saadant hava de hedningar orenat sig, som jag foerdriver foer eder. ^25Daerigenom har landet blivit orenat, och jag har paa det hemsoekt dess missgaerning, saa att landet har utspytt sina inbyggare. ^26Saa haallen daa I mina stadgar och raetter, och ingen av eder, evad han aer infoeding eller en fraemling som bor ibland eder, maa goera naagon av alla dessa styggelser. ^27Ty alla dessa styggelser hava landets inbyggare, som hava varit daer foere eder, bedrivit, saa att landet har blivit orenat. ^28Goeren intet saadant, paa det att landet icke maa utspy eder, om I saa orenen det, likasom det utspyr det folk som har bott daer foere eder. ^29Ty var och en som goer naagon av alla dessa styggelser skall utrotas ur sitt folk, ja, var och en som goer saadant. ^30Iakttagen daerfoer vad jag har bjudit eder iakttaga, saa att I icke goeren efter naagon av de styggeliga stadgar som man har foeljt foere eder, och saa orenen eder genom dem. Jag aer HERREN, eder Gud. __________________________________________________________________ Chapter 19 ^1Och HERREN talade till Mose och sade: ^2Tala till Israels barns hela menighet och saeg till dem: I skolen vara heliga, ty jag, HERREN, eder Gud, aer helig. ^3Var och en av eder frukte sin moder och sin fader. Mina sabbater skolen I haalla. Jag aer HERREN, eder Gud. ^4I skolen icke vaenda eder till avgudar och icke goera eder gjutna gudar. Jag aer HERREN, eder Gud. ^5Naer I viljen offra tackoffer aat HERREN, skolen I offra det paa saadant saett att I bliven vaelbehagliga. ^6Samma dag I offren det skall det aetas, eller ock den foeljande dagen; men det som bliver oever till tredje dagen skall braennas upp i eld. ^7Om det aetes paa tredje dagen, saa aer det en vederstygglighet; det bliver daa icke vaelbehagligt. ^8Den som aeter daerav kommer att baera paa missgaerning, ty han har ohelgat det som var helgat aat HERREN, och han skall utrotas ur sin slaekt. ^9Naer I inbaergen skoerden av edert land, skall du icke skoerda intill yttersta kanten av din aaker, icke heller skall du goera naagon axplockning efter din skoerd. ^10Och i din vingaard skall du icke goera naagon efterskoerd, och de avfallna druvorna i din vingaard skall du icke plocka upp; du skall laemna detta kvar aat den fattige och aat fraemlingen. Jag aer HERREN, eder Gud. ^11I skolen icke stjaela eller ljuga eller begaa naagot svek mot varandra. ^12I skolen icke svaerja falskt vid mitt namn; daa ohelgar du din Guds namn. Jag aer HERREN. ^13Du skall icke med oraett avhaenda din naesta naagot, eller taga naagot ifraan honom med vaald. Du skall icke foerhaalla dagakarlen hans loen oever natten till morgonen. ^14Du skall icke uttala foerbannelser oever en doev, och foer en blind skall du icke laegga naagot varpaa han kan falla; du skall frukta din Gud. Jag aer HERREN. ^15I skolen icke goera oraett i domen; du skall icke hava anseende till den ringes person, ej heller vara partisk foer den maektige; du skall doema din naesta raett. ^16Du skall icke gaa med foertal bland dina fraender; du skall icke staa efter din naestas blod. Jag aer HERREN. ^17Du skall icke hava hat till din broder i ditt hjaerta, men vael maa du tillraettavisa din naesta, saa att du icke foer hans skull kommer att baera paa synd. ^18Du skall icke haemnas och icke hysa agg mot naagon av ditt folk, utan du skall aelska din naesta saasom dig sjaelv. Jag aer HERREN. ^19Mina stadgar skolen I haalla: Du skall icke laata tvaa slags djur av din boskap para sig med varandra; din aaker skall du icke besaa med tvaa slags saed; en klaednad av tvaa olika slags garn faar icke komma paa dig. ^20Om en man har legat hos en kvinna och beblandat sig med henne, och hon aer traelinna i en annan mans vaald, och hon icke har blivit frikoept eller frigiven, saa skola de straffas, men icke doedas, eftersom hon icke var fri. ^21Och han skall foera fram sitt skuldoffer infoer HERREN, till uppenbarelsetaeltets ingaang, en skuldoffersvaedur. ^22Naer saa praesten medelst skuldoffersvaeduren bringar foersoning foer honom infoer HERRENS ansikte foer den synd han har begaatt, daa bliver den synd han har begaatt honom foerlaaten. ^23Naer I kommen in i landet och planteren traed av olika slag med aetbar frukt, skolen I anse deras frukt saasom deras foerhud. I tre aar skolen I haalla dem foer oomskurna och icke aeta av dem; ^24men under det fjaerde aaret skall all deras frukt vara helgad till HERRENS lov, ^25och foerst under det femte skolen I aeta deras frukt. Saa skolen I goera, foer att de maa giva saa mycket stoerre avkastning aat eder. Jag aer HERREN, eder Gud. ^26I skolen icke aeta naagot med blod i. I skolen icke befatta eder med spaadom eller teckentyderi. ^27I skolen icke rundklippa kanten av edert huvudhaar, ej heller skall du avstympa kanten av ditt skaegg. ^28I skolen icke goera naagot maerke paa eder kropp foer naagon doed, ej heller braenna in skrifttecken paa eder. Jag aer HERREN. ^29Du skall icke ohelga din dotter med att laata henne bliva en skoeka, paa det att icke landet maa foerfalla i skoekovaesende och bliva uppfyllt av skaendlighet. ^30Mina sabbater skolen I haalla, och foer min helgedom skolen I hava fruktan. Jag aer HERREN. ^31I skolen icke vaenda eder till andar som tala genom besvaerjare eller spaamaen. Soeken icke saadana, saa att I bliven orena genom dem. Jag aer HERREN, eder Gud. ^32Foer ett graatt huvud skall du staa upp, och den gamle skall du aera; du skall frukta din Gud. Jag aer HERREN. ^33Naer en fraemling bor hos eder i edert land, skolen I icke foertrycka honom. ^34Fraemlingen som bor hos eder skall raeknas saasom en infoeding bland eder, du skall aelska honom saasom dig sjaelv; I haven ju sjaelva varit fraemlingar i Egyptens land. Jag aer HERREN, eder Gud. ^35I skolen icke goera oraett i domen, icke i fraaga om maatt, vikt eller maal. ^36Riktig vaag, riktiga vikter, riktig efa, riktigt hin-maatt skolen I hava. Jag aer HERREN, eder Gud, som har foert eder ut ur Egyptens land. ^37Saa skolen I nu haalla alla mina stadgar och alla mina raetter och goera efter dem. Jag aer HERREN. __________________________________________________________________ Chapter 20 ^1Och HERREN talade till Mose och sade: ^2Du skall ock saega till Israels barn: Om naagon av Israels barn, eller av fraemlingarna som bo i Israel, giver naagon av sina avkomlingar aat Molok, saa skall han straffas med doeden; folket i landet skall stena honom. ^3Och jag skall vaenda mitt ansikte mot den mannen och utrota honom ur hans folk, daerfoer att han har givit en av sina avkomlingar aat Molok, och daermed orenat min helgedom och ohelgat mitt heliga namn. ^4Om folket i landet ser genom fingrarna med den mannen, naer han giver en av sina avkomlingar aat Molok, saa att de icke doeda honom, ^5daa skall jag sjaelv vaenda mitt ansikte mot den mannen och mot hans slaekt; och honom och alla dem som hava foeljt honom och i troloes avfaellighet lupit efter Molok skall jag utrota ur deras folk. ^6Och om naagon vaender sig till andar som tala genom besvaerjare eller spaamaen, foer att i troloes avfaellighet loepa efter dem, saa skall jag vaenda mitt ansikte mot honom och utrota honom ur hans folk. ^7Saa skolen I nu haalla eder heliga, och vara heliga; ty jag aer HERREN, eder Gud. ^8Och I skolen haalla mina stadgar och goera efter dem. Jag aer HERREN, som helgar eder. ^9Om naagon uttalar foerbannelser oever sin fader eller sin moder, skall han straffas med doeden; oever sin fader och sin moder har han uttalat foerbannelser, blodskuld laader vid honom. ^10Om naagon begaar aektenskapsbrott med en annan mans hustru, om han begaar aektenskapsbrott med sin naestas hustru, saa skola de straffas med doeden, baade mannen och kvinnan som hava begaatt aektenskapsbrottet. ^11Om naagon ligger hos en kvinna som aer hans faders hustru, saa blottar han sin faders blygd; de skola baada straffas med doeden, blodskuld laader vid dem. ^12Om naagon ligger hos sin svaerdotter, saa skola de baada straffas med doeden; de hava bedrivit en vederstygglighet, blodskuld laader vid dem. ^13Om en man ligger hos en annan man saasom man ligger hos en kvinna, saa goera de baada en styggelse; de skola straffas med doeden, blodskuld laader vid dem. ^14Om naagon till hustru tager en kvinna och tillika hennes moder, saa aer det en skaendlighet; man skall braenna upp baade honom och dem i eld, foer att icke naagon skaendlighet maa finnas bland eder. ^15Om en man beblandar sig med naagot djur, saa skall han straffas med doeden, och djuret skolen I draepa. ^16Och om en kvinna kommer vid naagot djur och beblandar sig daermed, saa skall du draepa baade kvinnan och djuret; de skola straffas med doeden, blodskuld laader vid dem. ^17Om naagon tager till hustru sin syster, sin faders dotter eller sin moders dotter, och ser hennes blygd och hon ser hans blygd, saa aer det en skamlig gaerning, och de skola utrotas infoer sitt folks oegon; han har blottat sin systers blygd, han baer paa missgaerning. ^18Om naagon ligger hos en kvinna som har sin maanadsrening och blottar hennes blygd, i det att han avtaecker hennes brunn och hon blottar sitt blods brunn, saa skola de baada utrotas ur sitt folk. ^19Du skall icke blotta din moders systers eller din faders systers blygd. Ty den saa goer avtaecker sin naera blodsfoervants blygd; de komma att baera paa missgaerning. ^20Om naagon ligger hos sin farbroders hustru, saa blottar han sin farbroders blygd; de komma att baera paa synd, barnloesa skola de doe. ^21Om naagon tager sin broders hustru, saa aer det en oren gaerning; han blottar daa sin broders blygd, barnloesa skola de bliva. ^22Saa skolen I nu haalla alla mina stadgar och alla mina raetter och stadgar och goera efter dem, foer att landet icke maa utspy eder, det land dit jag vill foera eder, saa att I faan bo daer. ^23Och I skolen icke vandra efter det folks stadgar, som jag vill foerdriva foer eder; ty just daerfoer att de hava bedrivit allt saadant, har jag blivit led vid dem. ^24Och daerfoer har jag sagt till eder I skolen besitta deras land, ty jag skall giva eder det till besittning, ett land som flyter av mjoelk och honung. Jag aer HERREN, eder Gud, som har avskilt eder fraan andra folk. ^25Goeren alltsaa skillnad mellan rena fyrfotadjur och orena, och mellan rena faaglar och orena, saa att I icke goeren eder sjaelva till styggelse foer de fyrfotadjurs eller faaglars skull eller foer de kraeldjurs, skull paa marken, som jag har avskilt, foer att I skolen haalla dem foer orena. ^26I skolen vara mig heliga, ty jag, HERREN, aer helig, och jag har avskilt eder fraan andra folk, foer att I skolen hoera mig till. ^27Naer naagon, man eller kvinna, befattar sig med andebesvaerjelse eller spaadom, skall denne straffas med doeden; man skall stena honom, blodskuld laader vid honom. __________________________________________________________________ Chapter 21 ^1Och HERREN sade till Mose: Saeg till praesterna, Arons soener, saeg till dem saa: En praest faar icke aadraga sig orenhet genom naagon doed bland sina fraender, ^2utom genom sina naermaste blodsfoervanter: sin moder, sin fader, sin dotter, sin broder; son, sin dotter, sin broder; ^3saa ock genom sin syster, om hon var jungfru och stod honom naermare och icke tillhoerde naagon man, i saadant fall maa han aadraga sig orenhet genom henne. ^4Eftersom han aer en herre bland sina fraender, faar han icke aadraga sig orenhet och goera sig ohelig. ^5Praesterna skola icke raka naagon del av sitt huvud skallig eller avraka kanten av sitt skaegg eller rista naagot maerke paa sin kropp. ^6De skola vara helgade aat sin Guds och maa icke ohelga sin Guds namn, ty de baera fram HERRENS eldsoffer sin Guds spis; daerfoer skola de heliga. ^7Ingen av dem skall taga till hustru en skoeka eller en vanaerad kvinna, ej heller skall naagon taga till hustru en kvinna som har blivit foerskjuten av sin man, ty praesten aer helgad aat sin Gud. ^8Daerfoer skall du akta honom helig, ty han baer fram din Guds spis; han skall vara dig helig, ty jag, HERREN, som helgar eder, aer helig. ^9Om en praests dotter ohelgar sig genom skoekolevnad, saa ohelgar hon sin fader; hon skall braennas upp i eld. ^10Den som aer oeverstepraest bland sina broeder, den paa vilkens huvud smoerjelseoljan har blivit utgjuten, och som har mottagit handfyllning till att iklaeda sig praestklaederna, han skall icke hava sitt haar oordnat, ej heller riva soender sina klaeder; ^11och han skall icke gaa in till naagon doed; icke ens genom sin fader eller genom sin moder faar han aadraga sig orenhet. ^12Och ur helgedomen skall han icke gaa ut, paa det att han icke maa ohelga sin Guds helgedom, ty hans Guds smoerjelseolja, varmed han har blivit invigd, aer paa honom. Jag aer HERREN. ^13Till hustru skall han taga en kvinna som aer jungfru. ^14En aenka eller en foerskjuten hustru eller en vanaerad kvinna, en skoeka -- en saadan faar han icke taga, utan en jungfru bland sina fraender skall han taga till hustru, ^15foer att han icke maa ohelga sin livsfrukt bland sina fraender; ty jag aer HERREN, som helgar honom. ^16Och HERREN talade till Mose och sade: ^17Tala till Aron och saeg: Av dina avkomlingar i kommande slaekten skall ingen som har naagot lyte traeda fram foer att frambaera sin Guds spis. ^18Ingen skall traeda fram, som har naagot lyte, varken en blind eller en halt, eller en som har lyte i ansiktet, eller som har naagon lem foer stor, ^19ingen som har brutit arm eller ben, ^20ingen som aer puckelryggig eller foerkrympt, eller som har fel paa oegat, eller som har skabb eller annat utslag, eller som aer snoept. ^21Av praesten Arons avkomlingar skall ingen som har naagot lyte gaa fram foer att frambaera HERRENS eldsoffer; han har ett lyte, han skall icke gaa fram foer att frambaera sin Guds spis. ^22Sin Guds spis maa han aeta, baade det som aer hoegheligt och det som aer heligt, ^23men eftersom han har ett lyte, skall han icke gaa in till foerlaaten, ej heller skall han gaa fram till altaret, paa det att han icke maa ohelga mina heliga ting; ty jag aer HERREN, som helgar dem. ^24Och Mose talade detta till Aron och hans soener och alla Israels barn. __________________________________________________________________ Chapter 22 ^1Och HERREN talade till Mose och sade: ^2Tala till Aron och hans soener och saeg att de skola haalla sig ifraan de heliga gaavor som Israels barn baera fram aat mig, paa det att de icke maa ohelga mitt heliga namn. Jag aer HERREN. ^3Saeg till dem: Om i kommande slaekten naagon av edra avkomlingar, medan orenhet laader vid honom, kommer vid de heliga gaavor som Israels barn baera fram aat HERREN, saa skall han utrotas ur min aasyn Jag aer HERREN. ^4Om naagon av Arons avkomlingar aer spetaelsk eller har flytning, skall han icke aeta av de heliga gaavorna, foerraen han har blivit ren; ej heller den som kommer vid naagon som har blivit oren genom en doed, eller den som har haft saedesutgjutning; ^5ej heller den som kommer vid naagot slags smaadjur genom vilket man bliver oren, eller vid en maenniska genom vilken man bliver oren, paa vad saett denna aen maa hava blivit oren. ^6Den som kommer vid naagot saadant, han skall vara oren aenda till aftonen, och skall icke aeta av de heliga gaavorna, foerraen han har badat sin kropp i vatten. ^7Men naer solen har gaatt ned, aer han ren, och sedan maa han aeta av de heliga gaavorna, ty det aer hans spis. ^8Ett sjaelvdoett eller ihjaelrivet djur skall han icke aeta, saa att han daerigenom bliver oren. Jag aer HERREN. ^9De skola iakttaga vad jag har bjudit dem iakttaga, paa det att de icke foer det heligas skull maa komma att baera paa synd och traeffas av doeden daerfoer att de ohelga det. Jag aer HERREN, som helgar dem. ^10Ingen fraemmande faar aeta av det heliga; en inhysesman hos praesten eller en hans legodraeng skall icke aeta av det heliga. ^11Men naer en praest har koept en trael foer sina penningar, maa denne aeta daerav, saa ock den trael som aer foedd i hans hus; dessa maa aeta av hans spis. ^12Naer en praests dotter har blivit en fraemmande mans hustru, skall hon icke aeta av det heliga som gives till offergaerd. ^13Men om en praests dotter har blivit aenka eller blivit foerskjuten, och hon aer utan livsfrukt, och hon saa kommer aater till sin faders hus och aer daer saasom i sin ungdom, daa maa hon aeta av sin faders spis; men ingen fraemmande faar aeta daerav. ^14Och om naagon ouppsaatligen aeter av det heliga, skall han laegga femtedelen daertill och giva praesten ersaettning foer det heliga. ^15Praesterna skola icke ohelga de heliga gaavorna, det som Israels barn goera saasom gaerd aat HERREN, ^16och daerigenom draga oever dem missgaerning och skuld, naer de aeta av deras heliga gaavor; ty jag aer HERREN, som helgar dem. ^17Och HERREN talade till Mose och sade: ^18Tala till Aron och hans soener och alla Israels barn och saeg till dem: Om naagon av Israels hus eller av fraemlingarna i Israel vill offra naagot offer, vare sig det aer ett loeftesoffer eller ett frivilligt offer som de vilja offra aat HERREN saasom braennoffer, saa skolen I goera det paa saadant saett att I bliven vaelbehagliga; ^19offret skall vara ett felfritt handjur, av faekreaturen eller av faaren eller av getterna; ^20I skolen icke daertill taga ett djur som har naagot lyte, ty genom ett saadant bliven I icke vaelbehagliga. ^21Och naer naagon vill offra ett tackoffer aat HERREN av faekreaturen eller av smaaboskapen, vare sig det gaeller att fullgoera ett loefte, eller det gaeller ett frivilligt offer, daa skall det vara felfritt far att bliva vaelbehagligt; intet lyte faar finnas daerpaa. ^22Det som aer blint eller brutet eller stympat eller saarigt, eller det som har skabb eller annat utslag saadant skolen I icke offra aat HERREN; eldsoffer av saadant skolen I icke laegga paa altaret aat HERREN. ^23Ett djur av faekreaturen eller av smaaboskapen, som har naagon lem foer stor eller foer liten, maa du vael offra saasom frivilligt offer, men saasom loeftesoffer bliver det icke vaelbehagligt. ^24Och I skolen icke offra aat HERREN naagot som har blivit snoept genom klaemning eller krossning eller avslitning eller utskaerning; saadant skolen I icke goera i edert land. ^25Icke heller av en utlaennings hand skolen I mottaga och offra saadana djur till eder Guds spis, ty de aero skadade, de hava ett lyte; genom saadana bliven I icke vaelbehagliga. ^26Och HERREN talade till Mose och sade: ^27Naer en kalv eller ett faar eller en get har blivit foedd, skall djuret dia sin moder i sju dagar. Men allt ifraan den aattonde dagen aer det vaelbehagligt saasom eldsoffersgaava aat HERREN. ^28I skolen icke slakta naagot djur, vare sig av faekreaturen eller av smaaboskapen, paa samma dag som dess avfoeda. ^29Naer I viljen offra ett lovoffer aat HERREN, skolen I offra det paa saadant saett att I bliven vaelbehagliga. ^30Det skall aetas samma dag; I skolen icke laemna naagot daerav kvar till foeljande morgon. Jag aer HERREN. ^31I skolen haalla mina bud och goera efter dem. Jag aer HERREN. ^32I skolen icke ohelga mitt heliga namn, ty jag vill bliva helgad bland Israels barn. Jag aer HERREN, som helgar eder, ^33han som har foert eder ut ur Egyptens land, foer att jag skall vara eder Gud. Jag aer HERREN. __________________________________________________________________ Chapter 23 ^1Och HERREN talade till Mose och sade: ^2Tala till Israels barn och saeg till dem: Dessa aero HERRENS hoegtider, vilka I skolen utlysa saasom heliga sammankomster; mina hoegtider aero dessa: ^3Sex dagar skall arbete goeras, men paa sjunde dagen aer vilosabbat, en dag foer helig sammankomst; intet arbete skolen I daa goera. Det aer HERRENS sabbat, var I aen aeren bosatta. ^4Dessa aero HERRENS hoegtider, de heliga sammankomster som I skolen utlysa paa bestaemda tider: ^5I foersta maanaden, paa fjortonde dagen i maanaden, vid aftontiden, aer HERRENS paask. ^6Och paa femtonde dagen i samma maanad aer HERRENS osyrade broeds hoegtid; daa skolen I aeta osyrat broed, i sju dagar. ^7Paa den foersta dagen skolen I haalla en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I daa goera. ^8Och I skolen offra eldsoffer aat HERREN i sju dagar. Paa den sjunde dagen skall aater haallas en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I daa goera. ^9Och HERREN talade till Mose och sade: ^10Tala till Israels barn och saeg till dem: Naer I kommen in i det land som jag vill giva eder, och I inbaergen dess skoerd, daa skolen I baera till praesten den kaerve som aer foerstlingen av eder skoerd. ^11Och den kaerven skall han vifta infoer HERRENS ansikte, foer att I maan bliva vaelbehagliga; dagen efter sabbaten skall praesten vifta den. ^12Och paa den dag daa I laaten vifta kaerven skolen I offra ett felfritt aarsgammalt lamm till braennoffer aat HERREN, ^13och saasom spisoffer daertill tvaa tiondedels efa fint mjoel, begjutet med olja, ett eldsoffer aat HERREN till en vaelbehaglig lukt, och saasom drickoffer daertill en fjaerdedels hin vin. ^14Och intet av det nya, varken broed eller rostade ax eller korn av groenskuren saed, skolen I aeta foerraen paa denna samma dag, icke foerraen I haven burit fram offergaavan aat eder Gud. Detta skall vara en evaerdlig stadga foer eder fraan slaekte till slaekte, var I aen aeren bosatta. ^15Sedan skolen I raekna sju fulla veckor fraan dagen efter sabbaten, fraan den dag daa I buren fram viftofferskaerven; ^16femtio dagar skolen I raekna intill dagen efter den sjunde sabbaten; daa skolen I baera fram ett offer av den nya groedan aat HERREN. ^17Fraan de orter daer I bon skolen I baera fram viftoffersbroed, tvaa kakor av tvaa tiondedels efa fint mjoel, bakade med surdeg: en foerstlingsgaava aat HERREN. ^18Och jaemte broedet skolen I foera fram sju felfria aarsgamla lamm, en ungtjur och tvaa vaedurar, till att offras saasom braennoffer aat HERREN, med tillhoerande spisoffer och drickoffer: ett eldsoffer till en vaelbehaglig lukt foer HERREN. ^19Daertill skolen I offra en bock till syndoffer och tvaa aarsgamla lamm till tackoffer. ^20Och praesten skall vifta dem saasom ett viftoffer infoer HERRENS ansikte, jaemte foerstlingsbroeden som baeras fram tillika med de baada lammen de skola vara helgade aat HERREN och tillhoera praesten. ^21Och till denna samma dag skolen I utlysa en helig sammankomst att haallas av eder; ingen arbetssyssla skolen I daa goera. Detta skall vara en evaerdlig stadga foer eder fraan slaekte till slaekte, var I aen aeren bosatta. ^22Och naer I inbaergen skoerden av edert land, skall du icke skoerda intill yttersta kanten av din aaker, icke heller skall du goera naagon axplockning efter din skoerd, du skall laemna detta kvar aat den fattige och aat fraemlingen. Jag aer HERREN, eder Gud. ^23Och HERREN talade till Mose och sade: ^24Tala till Israels barn och saeg: I sjunde maanaden, paa foersta dagen i maanaden, skolen I haalla sabbatsvila, en hoegtid med basunklang, till att bringa eder i aaminnelse infoer HERREN, en helig sammankomst. ^25Ingen arbetssyssla skolen I daa goera, och I skolen offra eldsoffer aat HERREN. ^26Och HERREN talade till Mose och sade: ^27Men paa tionde dagen i samma sjunde maanad aer foersoningsdagen; daa skolen I haalla en helig sammankomst, och I skolen daa spaeka eder; och I skolen offra eldsoffer aat HERREN. ^28Och I skolen intet arbete goera paa denna samma dag, ty det aer en foersoningsdag, daa foersoning bringas foer eder infoer HERRENS, eder Guds, ansikte. ^29Och var och en som icke spaeker sig paa denna samma dag skall utrotas ur sin slaekt. ^30Och var och en som goer naagot arbete paa denna samma dag, honom skall jag foergoera ur hans folk. ^31Intet arbete skolen I daa goera Detta skall vara en evaerdlig stadga foer eder fraan slaekte till slaekte, var I aen aeren bosatta. ^32En vilosabbat skall den vara foer eder, och I skolen daa spaeka eder. Paa nionde dagen i maanaden, om aftonen, skolen I haalla denna eder sabbatsvila, fraan afton till afton. ^33Och HERREN talade till Mose och sade: ^34Tala till Israels barn och saeg: Paa femtonde dagen i samma sjunde maanad aer HERRENS loevhyddohoegtid, i sju dagar. ^35Paa den foersta dagen skall man haalla en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I daa goera. ^36I sju dagar skolen I offra eldsoffer aat HERREN. Paa den aattonde dagen skolen I haalla en helig sammankomst och skolen offra eldsoffer aat HERREN. Daa aer hoegtidsfoersamling; ingen arbetssyssla skolen I daa goera. ^37Dessa aero HERRENS hoegtider, vilka I skolen utlysa saasom heliga sammankomster, och paa vilka I skolen offra eldsoffer aat HERREN, braennoffer och spisoffer, slaktoffer och drickoffer, var dag de foer den dagen bestaemda offren -- ^38detta foerutom HERRENS sabbater, och foerutom edra oevriga gaavor, och foerutom alla edra loeftesoffer, och foerutom alla frivilliga offer som I given aat HERREN. ^39Men paa femtonde dagen i sjunde maanaden, naer I inbaergen avkastningen av landet, skolen I fira HERRENS hoegtid, i sju dagar. Paa den foersta dagen aer sabbatsvila, paa den aattonde dagen aer ock sabbatsvila. ^40Och I skolen paa den foersta dagen taga frukt av edra skoenaste traed, kvistar av palmer och grenar av lummiga traed och av piltraed, och skolen saa vara glada i sju dagar infoer HERRENS, eder Guds, ansikte. ^41I skolen fira denna hoegtid saasom en HERRENS hoegtid sju dagar om aaret. Detta skall vara en evaerdlig stadga foer eder fraan slaekte till slaekte; i sjunde maanaden skolen I fira den. ^42Daa skolen I bo i loevhyddor i sju dagar; alla de som aero infoedingar i Israel skola bo i loevhyddor, ^43foer att edra efterkommande maa veta huru jag laet Israels barn bo i loevhyddor, naer jag foerde dem ut ur Egyptens land Jag aer HERREN, eder Gud. ^44Och Mose talade till Israels barn om dessa HERRENS hoegtider. __________________________________________________________________ Chapter 24 ^1Och HERREN talade till Mose och sade: ^2Bjud Israels barn att baera till dig ren olja, av stoetta oliver, till ljusstaken, saa att lamporna dagligen kunna saettas upp. ^3Utanfoer den foerlaat som haenger framfoer vittnesboerdet, i uppenbarelsetaeltet, skall Aron bestaendigt skoeta den, fraan aftonen till morgonen, infoer HERRENS ansikte. Detta skall vara en evaerdlig stadga foer eder fraan slaekte till slaekte. ^4Lamporna paa den gyllene ljusstaken skall han bestaendigt skoeta infoer HERRENS ansikte. ^5Och du skall taga fint mjoel och daerav baka tolv kakor; var kaka skall innehaalla tvaa tiondedels efa. ^6Och du skall laegga upp dem i tvaa rader, sex i var rad, paa det gyllene bordet infoer HERRENS ansikte. ^7Och paa vardera raden skall du laegga ren roekelse, foer att denna maa utgoera sjaelva altaroffret av broeden, ett eldsoffer aat HERREN. ^8Sabbatsdag efter sabbatsdag skall man bestaendigt laegga upp dem infoer HERRENS ansikte: en gaerd av Israels barn, till ett evigt foerbund. ^9De skola tillhoera Aron och hans soener och skola aetas av dem paa en helig plats, ty de aero hoegheliga och aero hans evaerdliga raett av HERRENS eldsoffer. ^10Och en man som var son till en israelitisk kvinna, men till fader hade en egyptisk man, gick ut bland Israels barn; och den israelitiska kvinnans son och en israelitisk man kommo i traeta med varandra i laegret. ^11Och den israelitiska kvinnans son smaedade Namnet och haedade. Daa foerde de honom fram till Mose. Och hans moder hette Selomit, dotter till Dibri, av Dans stam. ^12Och de satte honom i foervar, foer att de skulle faa hans dom bestaemd efter HERRENS befallning. ^13Och HERREN talade till Mose och sade: ^14Foer ut haedaren utanfoer laegret; sedan maa alla som hoerde det laegga sina haender paa hans huvud, och maa saa hela menigheten stena honom. ^15Och till Israels barn skall du tala och saega: Om naagon haedar sin Gud, kommer han att baera paa synd. ^16Och den som smaedar HERRENS namn skall straffas med doeden; hela menigheten skall stena honom. Evad det aer en fraemling eller en infoeding som smaedar Namnet, skall han doedas. ^17Om naagon slaar ihjael naagon maenniska, skall han straffas med doeden; ^18och den som slaar ihjael ett boskapsdjur skall ersaetta det: liv foer liv. ^19Och om naagon vaallar att hans naesta faar ett lyte, saa skall man goera mot honom saasom han sjaelv har gjort: ^20bruten lem foer bruten lem, oega foer oega, tand foer tand; samma lyte han har vaallat att en annan fick skall han sjaelv faa. ^21Den som slaar ihjael ett boskapsdjur skall ersaetta det, och den som slaar ihjael en maenniska skall doedas. ^22En och samma lag skall gaella foer eder, den skall gaella lika vael foer fraemlingen som foer infoedingen; ty jag aer HERREN, eder Gud. ^23Och Mose talade detta till Israels barn; och de foerde ut haedaren utanfoer laegret och stenade honom. Alltsaa gjorde Israels barn saasom HERREN hade bjudit Mose. __________________________________________________________________ Chapter 25 ^1Och HERREN talade till Mose paa Sinai berg och sade: ^2Tala till Israels barn och saeg till dem: Naer I kommen in i det land som jag vill giva eder, skall landet haalla sabbat aat HERREN. ^3I sex aar skall du besaa din aaker, och i sex aar skaera din vingaard och inbaerga avkastningen av landet, ^4men under det sjunde aaret skall landet hava vilosabbat, en HERRENS sabbat; daa skall du icke besaa din aaker och icke skaera din vingaard. ^5Vad som vaexer upp av spillsaeden efter din skoerd skall du icke skoerda, och de druvor som vaexa paa dina oskurna vintraed skall du icke avbaerga. Det skall vara ett sabbatsvilans aar foer landet. ^6Och vad landets sabbat aendaa giver skolen I hava till foeda: du sjaelv, din tjaenare och din tjaenarinna, din dagloenare och din inhysesman, de som bo hos dig. ^7Din boskap och de vilda djuren i ditt land skola ock hava sin foeda av all dess avkastning. ^8Och du skall raekna sju aarsveckor, det aer sju gaanger sju aar, saa att tiden foer de sju aarsveckorna bliver fyrtionio aar. ^9Daa skall du i sjunde maanaden, paa tionde dagen i maanaden, laata blaasa i larmbasun; paa foersoningsdagen skolen I blaasa i basun oever hela edert land. ^10Och I skolen helga det femtionde aaret och utropa frihet i landet foer alla dess inbyggare. Det skall vara ett jubelaar foer eder; var och en av eder skall daa aaterfaa sin arvsbesittning, var och en av eder skall aaterfaa sin slaektegendom. ^11Ett jubelaar skall detta femtionde aar vara foer eder; daa skolen I icke saa naagot, och vad som daa vaexer upp av spillsaeden skolen I icke skoerda, och I skolen daa icke avbaerga edra oskurna vintraed. ^12Ty det aer ett jubelaar; heligt skall det vara foer eder. Fraan sjaelva marken skolen I haemta eder foeda, av dess avkastning. ^13Under ett saadant jubelaar skall var och en av eder aaterfaa sin arvsbesittning. ^14Om I alltsaa saeljer naagot aat eder naesta eller koepen naagot av eder naesta, skolen I icke goera varandra oraett: ^15efter antalet aar fraan jubelaaret skall du betala din naesta, efter antalet aarsgroedor skall han faa betalning av dig. ^16Alltefter som aaren aero flera skall du betala hoegre pris, och alltefter som aaren aero faerre skall du betala laegre pris; ty ett visst antal groedor aer det han saeljer till dig. ^17I skolen icke goera varandra oraett du skall frukta din Gud; ty jag aer HERREN, eder Gud. ^18Och I skolen goera efter mina stadgar, och mina raetter skolen I haalla och skolen goera efter dem; daa skolen I bo trygga i landet. ^19Och landet skall giva sin frukt, saa att I haven nog att aeta, och I skolen bo trygga daeri. ^20Och om I fraagen: >>Vad skola vi aeta under det sjunde aaret, om vi icke faa saa och icke faa inbaerga vaar groeda?>>, ^21saa maan I veta att jag skall bjuda min vaelsignelse komma oever eder under det sjaette aaret, saa att det giver groeda foer de tre aaren. ^22Och aennu naer I under det aattonde aaret saan, skolen I hava av den gamla groedan att aeta; aenda till dess att groedan paa det nionde aaret har kommit in, skolen I hava gammalt att aeta. ^23Naer I saeljen jord, skolen I icke saelja den foer evaerdlig tid, ty landet aer mitt; I aeren ju fraemlingar och gaester hos mig. ^24I hela det land I faan till besittning skolen I medgiva raett att aaterboerda jordegendom. ^25Om din broder raakar i armod och saeljer naagot av sin arvsbesittning, saa maa hans naermaste boerdeman komma till honom och aaterboerda det brodern har saalt. ^26Och om naagon icke har naagon boerdeman, men han sjaelv kommer i tillfaelle att anskaffa vad som behoeves foer att aaterboerda, ^27saa skall han raekna efter, huru maanga aar som hava foerflutit ifraan foersaeljningen, och betala loesen foer de aaterstaaende aaren aat den man till vilken han saalde, och han skall saa aaterfaa sin besittning. ^28Men om han icke foermaar anskaffa vad som behoeves till att betala honom, saa skall det han har saalt foerbliva i koeparens hand intill jubelaaret. Men paa jubelaaret skall det fraantraedas, och han skall daa aaterfaa sin besittning. ^29Om naagon saeljer ett boningshus i en stad som aer omgiven med murar, saa skall han hava raett att aaterboerda det innan ett aar har foerflutit, sedan han saalde det; hans raett att aaterboerda det aer daa inskraenkt till viss tid. ^30Men om det icke har blivit aaterboerdat, foerraen hela aaret aer ute, saa skall huset, om det ligger i en stad som aer omgiven med murar, foerbliva koeparens och hans efterkommandes egendom foer evaerdlig tid; det skall daa icke fraantraedas paa jubelaaret. ^31Men hus i saadana byar som icke hava murar omkring sig skola raeknas till landets aakermark; de skola kunna aaterboerdas, och paa jubelaaret skola de fraantraedas. ^32Dock skola leviterna inom de staeder som aero deras arvsbesittning hava evaerdlig raett att aaterboerda husen i staederna ^33Ocksaa om naagon annan av leviterna inloeser det saalda huset i den stad daer han har sin besittning, skall det dock fraantraedas paa jubelaaret; ty husen i levitstaederna aero leviternas arvsbesittning bland Israels barn. ^34Och ett faelt som aer utmark omkring naagon av deras staeder faar icke saeljas, ty det aer deras evaerdliga besittning. ^35Om din broder raakar i armod och kommer paa obestaand hos dig, saa skall du taga dig an honom; saasom en fraemling eller en inhysesman skall han faa leva hos dig. ^36Du skall icke ockra paa honom eller taga raenta, ty du skall frukta din Gud, och du skall laata din broder leva hos dig. ^37Du skall icke laemna honom dina penningar paa ocker eller laemna honom av dina livsmedel mot raenta. ^38Jag aer HERREN, eder Gud, som har foert eder ut ur Egyptens land, foer att giva eder Kanaans land och vara eder Gud. ^39Om din broder raakar i armod hos dig och saeljer sig aat dig, skall du icke laata honom goera traelarbete; ^40saasom en dagloenare och en inhysesman skall han vara hos dig; intill jubelaaret skall han tjaena hos dig. ^41Daa skall du giva honom fri, honom sjaelv och hans barn med honom; och han skall aaterfaa sin slaektegendom, sin faedernebesittning skall han aaterfaa. ^42Ty de aero mina tjaenare, som jag har foert ut ur Egyptens land; de skola icke saeljas saasom man saeljer traelar. ^43Du skall icke med haardhet bruka din makt oever dem; du skall frukta din Gud. ^44Men om du vill skaffa dig en verklig trael eller traelinna, saa skall du koepa en saadan trael eller traelinna fraan hedningarna som bo runt omkring eder. ^45I maan ock koepa saadana ibland barnen till inhysesmaennen som bo hos eder och bland personer av deras slaekt, som I haven hos eder, och som aero foedda i edert land; saadana skola foerbliva eder egendom. ^46Och dem maan I hava att laemna saasom arv aat edra barn efter eder, till egendom och besittning; dem kunnen I hava till traelar evaerdligen. Men ibland edra broeder, Israels barn, skall ingen med haardhet bruka sin makt oever den andre. ^47Om en fraemling eller en inhysesman hos dig kommer till vaelstaand, och en din broder raakar i armod hos honom och saeljer sig aat fraemlingen som bor inhyses hos dig, eller eljest aat naagon som tillhoer en fraemlingsslaekt, ^48saa skall han sedan, efter det att han har saalt sig, kunna loesas ut; naagon av hans broeder maa loesa honom; ^49eller ock maa hans farbroder eller hans farbroders son loesa honom, eller maa naagon annan naera blodsfoervant av hans slaekt loesa honom; eller om han kommer i tillfaelle daertill, maa han sjaelv loesa sig. ^50Daervid skall han, jaemte den som har koept honom, raekna efter, huru laang tid som har foerflutit ifraan det aar daa han saalde sig aat honom till jubelaaret; och det pris foer vilket han saaldes skall uppskattas efter aarens antal; hans arbetstid hos honom skall beraeknas till samma vaerde som en dagloenares. ^51Om aennu maanga aar aero kvar, skall han saasom loesen foer sig betala en motsvarande del av det penningbelopp som han koeptes foer. ^52Om daeremot allenast faa aar aaterstaa till jubelaaret, saa skall han raekna efter detta, sig till godo, och betala loesen foer sig efter antalet av sina aar. ^53Saasom en dagloenare som aer lejd foer aar skall man behandla honom ingen maa infoer dina oegon med haardhet bruka sin makt oever honom. ^54Men om han icke bliver loest paa naagot av de naemnda saetten, saa skall han paa jubelaaret givas fri, han sjaelv och hans barn med honom. ^55Ty Israels barn aero mina tjaenare; de aero mina tjaenare, som jag har foert ut ur Egyptens land. Jag aer HERREN, eder Gud. __________________________________________________________________ Chapter 26 ^1I skolen icke goera eder naagra av gudar, ej heller uppresa aat eder naagot belaete eller naagon stod, eller uppsaetta i edert land stenar med inhuggna bilder, foer att tillbedja vid dem; ty jag aer HERREN, eder Gud. ^2Mina sabbater skolen I haalla, och foer min helgedom skolen I hava fruktan. Jag aer HERREN. ^3Om I vandren efter mina stadgar och haallen mina bud och goeren efter dem, ^4saa skall jag giva eder regn i raett tid, saa att jorden giver sin groeda och traeden paa marken baera sin frukt. ^5Och troesktiden skall hos eder raecka intill vinbaergningen, och vinbaergningen skall raecka intill saaningstiden, och I skolen hava broed nog att aeta och skolen bo trygga i edert land. ^6Och jag skall skaffa frid i landet, och I skolen faa ro, och ingen skall foerskraecka eder. Jag skall goera slut paa vilddjuren i landet, och intet svaerd skall gaa fram genom edert land. ^7I skolen jaga edra fiender framfoer eder, och de skola falla foer edra svaerd. ^8Fem av eder skola jaga hundra framfoer sig, och hundra av eder skola jaga tiotusen, och edra fiender skola falla foer edra svaerd. ^9Och jag skall vaenda mig till eder och goera eder fruktsamma och foer oeka eder, och jag skall uppraetthaalla mitt foerbund med eder. ^10Och gammal groeda, som laenge har legat inne, skolen I hava att aeta; I skolen noedgas skaffa den gamla undan foer den nya. ^11Och jag skall uppresa min boning mitt ibland eder, och min sjael skall icke foersmaa eder. ^12Jag skall vandra mitt ibland eder och vara eder Gud, och I skolen vara mitt folk. ^13Jag aer HERREN, eder Gud, som foerde eder ut ur Egyptens land, foer att I icke skullen vara traelar daer; och jag har brutit soender edert ok och laatit eder gaa med uppraett huvud. ^14Men om I icke hoeren mig och icke goeren efter alla dessa bud, ^15om I foerkasten mina stadgar, och om edra sjaelar foersmaa mina raetter, saa att I icke goeren efter alla mina bud, utan bryten mitt foerbund, ^16daa skall ock jag handla paa samma saett mot eder: jag skall hemsoeka eder med foerskraeckliga olyckor, med taerande sjukdom och feber, saa att edra oegon foersmaekta och eder sjael foertvinar; och I skolen foergaeves saa eder saed, ty edra fiender skola aeta den. ^17Jag skall vaenda mitt ansikte mot eder, och I skolen bliva slagna av edra fiender; och de som hata eder skola raada oever eder, och I skolen fly, om ock ingen foerfoeljer eder. ^18Om I, detta oaktat, icke hoeren mig, saa skall jag tukta eder sjufalt vaerre foer edra synders skull. ^19Jag skall krossa eder stolta makt. Jag skall laata eder himmel bliva saasom jaern och eder jord saasom koppar. ^20Och eder moeda skall vara foerspilld, ty eder jord skall icke giva sin groeda, och traeden i landet skola icke baera sin frukt. ^21Om I aendaa vandren mig emot och icke viljen hoera mig, saa skall jag slaa eder sjufalt vaerre, saasom edra synder foertjaena. ^22Jag skall saenda oever eder vilddjur, som skola doeda edra barn och foerdaerva eder boskap och minska edert eget antal, saa att edra vaegar bliva oede. ^23Om I, detta oaktat, icke laaten varna eder av mig, utan vandren mig emot, ^24saa skall ocksaa jag vandra eder emot och slaa eder sjufalt foer edra synders skull. ^25Jag skall laata eder drabbas av ett haemndesvaerd, som skall haemnas mitt foerbund, och I skolen noedgas foersamla eder i staederna; men daer skall jag saenda pest bland eder, och I skolen bliva givna i fiendehand. ^26Jag skall saa foerdaerva edert livsuppehaelle, att edert broed skall kunna bakas i en enda ugn av tio kvinnor, och edert broed skall laemnas ut efter vikt, och naer I aeten, skolen I icke bliva maetta. ^27Om I, detta oaktat, icke hoeren mig, utan vandren mig emot, ^28saa skall ocksaa jag i vrede vandra eder emot och tukta eder sjufalt foer edra synders skull. ^29I skolen noedgas aeta edra soeners koett och aeta edra doettrars koett. ^30Jag skall oedelaegga edra offerhoejder och utrota edra solstoder; jag skall kasta edra doeda kroppar paa edra elaendiga avgudars doeda kroppar, ty min sjael skall foersmaa eder. ^31Och jag skall goera edra staeder till ruiner och foeroeda edra helgedomar, och jag skall icke mer med vaelbehag kaenna lukten av edra offer. ^32Jag skall sjaelv oedelaegga landet, saa att edra fiender, som bo daeri, skola haepna daeroever. ^33Men eder skall jag foerstroe bland hedningarna, och jag skall foerfoelja eder med draget svaerd; saa skall edert land bliva en oedemark, och edra staeder skola bliva ruiner. ^34Daa skall landet faa gottgoerelse foer sina sabbater, daa, under hela den tid det ligger oede och I aeren i edra fienders land. Ja, daa skall landet haalla sabbat och giva gottgoerelse foer sina sabbater. ^35Hela den tid det ligger oede skall det haalla sabbat och faa den vila det icke fick paa edra sabbater, daa I bodden daeri. ^36Och aat dem som bliva kvar av eder skall jag giva foersagda hjaertan i deras fienders laender, saa att de jagas paa flykten av ett prasslande loev som roeres av vinden, och fly, saasom flydde de foer svaerd, och falla, om ock ingen foerfoeljer dem. ^37Och de skola stupa paa varandra, likasom foer svaerd, om ock ingen foerfoeljer dem. Ja, I skolen icke kunna haalla staand mot edra fiender. ^38I skolen foergaas bland hedningarna, och edra fienders land skall foertaera eder. ^39Och de som bliva kvar av eder skola foersmaekta i edra fienders land, genom sin egen missgaerning, och foersmaekta tillika genom sina faeders missgaerning, likasom dessa hava gjort. ^40Och de skola noedgas bekaenna den missgaerning de sjaelva hava begaatt, och den deras faeder hava begaatt, genom att handla troloest mot mig, och huru de hava vandrat mig emot ^41-- varfoer ocksaa jag maaste vandra dem emot och foera dem bort i deras fienders land -- ja, daa skola deras oomskurna hjaertan noedgas oedmjuka sig, daa skola de faa umgaella sin missgaerning. ^42Och daa skall jag taenka paa mitt foerbund med Jakob, daa skall jag ock taenka paa mitt foerbund med Isak och paa mitt foerbund med Abraham, och paa landet skall jag taenka. ^43Ty landet maaste bliva oevergivet av dem och saa faa gottgoerelse foer sina sabbater genom att bliva oede naer folket aer borta, och sjaelva skola de faa umgaella sin missgaerning, daerfoer, ja, daerfoer att de foerkastade mina raetter, och daerfoer att deras sjaelar foersmaadde mina stadgar. ^44Men detta oaktat skall jag, medan de aero i sina fienders land, icke saa foerkasta eller foersmaa dem, att jag foergoer dem och bryter mitt foerbund med dem; ty jag aer HERREN, deras Gud. ^45Nej, till fromma foer dem skall jag taenka paa foerbundet med foerfaederna, som jag foerde ut ur Egyptens land, infoer hedningarnas oegon, paa det att jag skulle vara deras Gud. Jag aer HERREN. ^46Dessa aero de stadgar och raetter och lagar som HERREN faststaellde mellan sig och Israels barn, paa Sinai berg genom Mose. __________________________________________________________________ Chapter 27 ^1Och HERREN talade till Mose och sade: ^2Tala till Israels barn och saeg till dem: Om naagon skall fullgoera ett loefte, ett saadant varvid du har att bestaemma vaerdet paa personer som lovas aat HERREN, saa gaeller foeljande: ^3Om vaerdet skall bestaemmas foer en man som aer mellan tjugu och sextio aar gammal, saa skall du bestaemma detta till femtio siklar silver, efter helgedomssikelns vikt. ^4Om fraagan gaeller en kvinna, saa skall du bestaemma vaerdet till trettio siklar. ^5Om fraagan gaeller naagon som aer mellan fem aar och tjugu aar gammal, saa skall det vaerde du bestaemmer vara foer mankoen tjugu siklar och foer kvinnkoen tio siklar. ^6Om fraagan gaeller naagon som aer mellan en maanad och fem aar gammal, saa skall det vaerde du bestaemmer vara foer mankoen fem siklar silver och foer kvinnkoen tre siklar silver. ^7Om fraagan gaeller naagon som aer sextio aar gammal eller daerutoever, saa skall det vaerde du bestaemmer vara, om det aer en man, femton siklar, men foer en kvinna skall det vara tio siklar. ^8Aer naagon i saadant armod att han icke kan betala det vaerde du bestaemmer, saa skall han staellas fram infoer praesten, och praesten skall daa bestaemma ett vaerde foer honom; efter vad den som har gjort loeftet kan anskaffa skall praesten bestaemma vaerdet foer honom. ^9Om fraagan gaeller boskap, av de lag man faar baera fram saasom offer aat HERREN, saa skall allt saadant, naer man har givit det aat HERREN, vara heligt; ^10man skall icke utvaexla eller utbyta det, vare sig ett baettre mot ett saemre eller ett saemre mot ett baettre. Om naagon likvael utbyter ett djur mot ett annat, saa skall baade det foerra och det som har blivit laemnat i utbyte vara heligt. ^11Men om fraagan gaeller naagot slags orent djur, ett saadant som man icke faar baera fram saasom offer aat HERREN, saa skall djuret staellas fram infoer praesten; ^12och praesten skall bestaemma dess vaerde, alltefter som det aer baettre eller saemre. Saasom du -- praesten -- bestaemmer det, saa skall det vara. ^13Och om aegaren vill loesa djuret, saa skall han till det vaerde du har bestaemt laegga femtedelen av vaerdet. ^14Om naagon helgar sitt hus, foer att det skall vara helgat aat HERREN, saa skall praesten bestaemma dess vaerde, alltefter som det aer baettre eller saemre. Saasom praesten bestaemmer dess vaerde, saa skall det foerbliva. ^15Och om den som har helgat sitt hus vill loesa det, saa skall han till det vaerde i penningar du har bestaemt laegga femtedelen daerav; daa bliver det hans. ^16Om naagon helgar aat HERREN ett stycke aaker av sin arvsbesittning saa skall du bestaemma dess vaerde efter utsaedet daerpaa: mot var homer utsaedeskorn skola svara femtio siklar silver. ^17Om han helgar sin aaker aenda fraan jubelaaret, saa skall det foerbliva vid det vaerde du bestaemmer. ^18Men om han helgar sin aaker efter jubelaaret, daa skall praesten aat honom beraekna penningvaerdet efter antalet av de aar som aaterstaa till naesta jubelaar; och ett motsvarande avdrag skall goeras paa det vaerde du foerut har bestaemt. ^19Och om den som har helgat aakern vill loesa den, saa skall han till det vaerde i penningar du har bestaemt laegga femtedelen daerav; daa foerbliver den hans. ^20Om han icke loeser aakern, men saeljer den aat naagon annan, saa faar aakern sedan icke loesas, ^21utan naer aakern fraantraedes paa jubelaaret, skall den vara helgad aat HERREN, likasom en tillspillogiven aaker; hans arvsbesittning tillfaller daa praesten. ^22Om naagon helgar aat HERREN en aaker som han har koept, en som icke hoer till hans arvsbesittning, ^23saa skall praesten aat honom raekna ut beloppet av det bestaemda vaerdet intill jubelaaret; och han skall samma dag erlaegga detta vaerde, som du har bestaemt; det skall vara helgat aat HERREN. ^24Men paa jubelaaret skall aakern aatergaa till den av vilken den har blivit koept, och vilkens arvejord den aer. ^25Och naer du bestaemmer naagot vaerde, skall det alltid bestaemmas i helgedomssiklar, sikeln raeknad till tjugu gera. ^26Men det som aer foerstfoett ibland boskap, och som tillhoer HERREN redan saasom foerstfoett, det skall ingen helga; vare sig det aer ett djur av faekreaturen eller ett djur av smaaboskapen, tillhoer det redan HERREN ^27Men om fraagan gaeller naagot orent djur, saa skall man loesa det efter det vaerde du bestaemmer och laegga femtedelen av vaerdet daertill. Om det icke loeses, saa skall det saeljas efter det vaerde du bestaemmer. ^28Och om fraagan gaeller naagot tillspillogivet, vad naagon har givit till spillo aat HERREN av sin egendom, det maa vara en maenniska eller ett boskapsdjur eller den aaker som aer hans arvsbesittning, saa faar saadant varken saeljas eller loesas; allt tillspillogivet aer hoegheligt och tillhoer HERREN. ^29En maenniska som har blivit tillspillogiven faar aldrig loesas; en saadan maaste doedas. ^30Och all tionde av jorden, vare sig av saeden paa jorden eller av traedens frukt, tillhoer HERREN; den aer helgad aat HERREN. ^31Om naagon vill loesa naagot av sin tionde, saa skall han laegga femtedelen av vaerdet daertill. ^32Och vad betraeffar tionde av faekreatur eller av smaaboskap, allt som gaar under herdestaven, saa skall av allt detta vart tionde djur vara helgat aat HERREN; ^33man skall icke efterforska om det aer baettre eller saemre, och man faar icke utbyta det. Om naagon likvael utbyter djuret, saa skall baade detta och det som har blivit laemnat i utbyte vara heligt; det faar icke loesas. ^34Dessa aero de bud som HERREN paa Sinai berg gav Israels barn genom Mose. __________________________________________________________________ Numbers __________________________________________________________________ Chapter 1 ^1Och HERREN talade till Mose i Sinais oeken, i uppenbarelsetaeltet, paa foersta dagen i andra maanaden av det andra aaret efter deras uttaag ur Egyptens land; han sade: ^2>>Raeknen antalet av Israels barn, deras hela menighet, efter deras slaekter och efter deras familjer, vart namn raeknat saerskilt, allt mankoen, var person foer sig; ^3alla stridbara maen i Israel, de maen som aero tjugu aar gamla eller daerutoever, dem skolen I inmoenstra efter deras haeravdelningar, du och Aron. ^4I skolen daervid taga till eder en man av var stam, den som aer huvudman foer sin stams familjer. ^5Och dessa aero namnen paa de maen som skola bitraeda eder: av Ruben: Elisur, Sedeurs son; ^6av Simeon: Selumiel, Surisaddais son; ^7av Juda: Naheson, Amminadabs son; ^8av Isaskar: Netanel, Suars son; ^9av Sebulon: Eliab, Helons son; ^10av Josefs barn: av Efraim: Elisama, Ammihuds son; av Manasse: Gamliel, Pedasurs son; ^11av Benjamin: Abidan, Gideonis son; ^12av Dan: Ahieser, Ammisaddais son; ^13av Aser: Pagiel, Okrans son; ^14av Gad: Eljasaf, Deguels son; ^15av Naftali: Ahira, Enans son.>> ^16Dessa voro ombud foer menigheten, hoevdingar foer sina faedernestammar, huvudmaen foer Israels aetter. ^17Och Mose och Aron togo till sig dessa namngivna maen; ^18och sedan de hade foersamlat hela menigheten paa foersta dagen i andra maanaden, blev folket infoert i foerteckningen efter sina slaekter och efter sina familjer, vart namn raeknat saerskilt, de som voro tjugu aar gamla eller daerutoever, var person foer sig, ^19allt saasom HERREN hade bjudit Mose; och han moenstrade dem i Sinais oeken. ^20Och avkomlingarna av Rubens, Israels foerstfoeddes, soener, upptecknade efter sina slaekter och efter sina familjer, vart namn raeknat saerskilt, var person foer sig, alla av mankoen som voro tjugu aar gamla eller daerutoever, alla stridbara maen, ^21saa maanga av Rubens stam som inmoenstrades, utgjorde fyrtiosex tusen fem hundra. ^22Avkomlingarna av Simeons soener, upptecknade efter sina slaekter och efter sina familjer, saa maanga som inmoenstrades, vart namn raeknat saerskilt, var person foer sig, alla av mankoen som voro tjugu aar gamla eller daerutoever, alla stridbara maen, ^23saa maanga av Simeons stam som inmoenstrades, utgjorde femtionio tusen tre hundra. ^24Avkomlingarna av Gads soener, upptecknade efter sina slaekter och efter sina familjer, vart namn raeknat saerskilt, de som voro tjugu aar gamla eller daerutoever, alla stridbara maen, ^25saa maanga av Gads stam som inmoenstrades, utgjorde fyrtiofem tusen sex hundra femtio. ^26Avkomlingarna av Judas soener, upptecknade efter sina slaekter och efter sina familjer, vart namn raeknat saerskilt, de som voro tjugu aar gamla eller daerutoever, alla stridbara maen, ^27saa maanga av Juda stam som inmoenstrades, utgjorde sjuttiofyra tusen sex hundra. ^28Avkomlingarna av Isaskars soener, upptecknade efter sina slaekter och efter sina familjer, vart namn raeknat saerskilt, de som voro tjugu aar gamla eller daerutoever, alla stridbara maen, ^29saa maanga av Isaskars stam son inmoenstrades, utgjorde femtiofyra tusen fyra hundra. ^30Avkomlingarna av Sebulons soener upptecknade efter sina slaekter och efter sina familjer, vart namn raeknat saerskilt, de som voro tjugu aar gamla eller daerutoever, alla stridbara maen, ^31saa maanga av Sebulons stam som inmoenstrades, utgjorde femtiosju tusen fyra hundra. ^32Avkomlingarna av Josefs soener: Avkomlingarna av Efraims soener, upptecknade efter sina slaekter och efter sina familjer, vart namn raeknat saerskilt, de som voro tjugu aar gamla eller daerutoever, alla stridbara maen, ^33saa maanga av Efraims stam som inmoenstrades; utgjorde fyrtio tusen fem hundra. ^34Avkomlingarna av Manasses soener, upptecknade efter sina slaekter och efter sina familjer, vart namn raeknat saerskilt, de som voro tjugu aar gamla eller daerutoever, alla stridbara maen, ^35saa maanga av Manasse stam som inmoenstrades, utgjorde trettiotvaa tusen tvaa hundra. ^36Avkomlingarna av Benjamins soener, upptecknade efter sina slaekter och efter sina familjer, vart namn raeknat saerskilt, de som voro tjugu aar gamla eller daerutoever, alla stridbara maen, ^37saa maanga av Benjamins stam som inmoenstrades, utgjorde trettiofem tusen fyra hundra. ^38Avkomlingarna av Dans soener, upptecknade efter sina slaekter och efter sina familjer, vart namn raeknat saerskilt, de som voro tjugu aar gamla eller daerutoever, alla stridbara maen, ^39saa maanga av Dans stam som inmoenstrades, utgjorde sextiotvaa tusen sju hundra. ^40Avkomlingarna av Asers soener, upptecknade efter sina slaekter och efter sina familjer, vart namn raeknat saerskilt, de som voro tjugu aar gamla eller daerutoever, alla stridbara maen, ^41saa maanga av Asers stam som inmoenstrades, utgjorde fyrtioett tusen fem hundra. ^42Avkomlingarna av Naftalis soener, upptecknade efter sina slaekter och efter sina familjer, vart namn raeknat saerskilt, de som voro tjugu aar gamla eller daerutoever, alla stridbara maen, ^43saa maanga av Naftali stam som inmoenstrades, utgjorde femtiotre tusen fyra hundra. ^44Dessa voro de inmoenstrade, de som blevo inmoenstrade av Mose och Aron och Israels hoevdingar, tolv maen, som foeretraedde var och en sin stamfamilj. ^45Och alla de av Israels barn som inmoenstrades, efter deras familjer, de som voro tjugu aar gamla eller daerutoever, alla stridbara maen i Israel, ^46alla dessa inmoenstrade utgjorde sex hundra tre tusen fem hundra femtio. ^47Men leviterna i sin faedernestam blevo icke inmoenstrade med de oevriga. ^48Ty HERREN talade till Mose och sade: ^49Levi stam allenast skall du icke inmoenstra, och du skall icke raekna antalet av dem med de oevriga israeliterna; ^50utan du skall foerordna leviterna att foerestaa vittnesboerdets tabernakel med alla dess redskap och alla dess tillbehoer. De skola baera tabernaklet och alla dess redskap och goera tjaenst daervid; och runt omkring tabernaklet skola de hava sitt laeger. ^51Naer tabernaklet skall bryta upp, skola leviterna nedtaga det, och naer tabernaklet skall slaas upp, skola leviterna uppsaetta det; men om naagon fraemmande kommer daervid, skall han doedas. ^52De oevriga israeliterna skola laegra sig var och en i sitt laeger, och var och en under sitt baner, efter sina haeravdelningar; ^53men leviterna skola laegra sig runt omkring vittnesboerdets tabernakel, foer att icke foertoernelse maa komma oever Israels barns menighet; och leviterna skola iakttaga vad som aer att iakttaga vid vittnesboerdets tabernakel. ^54Och Israels barn gjorde saa; de gjorde i alla stycken saasom HERREN hade bjudit Mose. __________________________________________________________________ Chapter 2 ^1Och HERREN talade till Mose och Aron och sade: ^2Israels barn skola laegra sig var och en under sitt baner, vid de faelttecken som hoera till deras saerskilda familjer; runt omkring uppenbarelsetaeltet skola de laegra sig saa, att de hava det framfoer sig. ^3Paa framsidan, oesterut, skall Juda laegra sig under sitt baner, efter sina haeravdelningar: Juda barns hoevding Naheson, Amminadabs son ^4med de inmoenstrade som utgoera hans haer, sjuttiofyra tusen sex hundra man. ^5Bredvid honom skall Isaskars stam laegra sig: Isaskars barns hoevding Netanel, Suars son, ^6med de inmoenstrade som utgoera hans haer, femtiofyra tusen fyra hundra man. ^7Daernaest Sebulons stam: Sebulons barns hoevding Eliab, Helons son, ^8med de inmoenstrade som utgoera hans haer, femtiosju tusen fyra hundra man. ^9De inmoenstrade som tillhoera Juda laeger utgoera alltsaa tillsammans ett hundra aattiosex tusen fyra hundra man, delade i sina haeravdelningar. De skola vid uppbrott taaga fraemst. ^10Ruben skall laegra sig under sitt baner soederut, efter sina haeravdelningar: Rubens barns hoevding Elisur, Sedeurs son, ^11med de inmoenstrade som utgoera hans haer, fyrtiosex tusen fem hundra man. ^12Bredvid honom skall Simeons stam laegra sig: Simeons barns hoevding Selumiel, Surisaddais son, ^13med de inmoenstrade som utgoera hans haer, femtionio tusen tre hundra man. ^14Daernaest Gads stam: Gads barns hoevding Eljasaf, Reguels son ^15med de inmoenstrade som utgoera hans haer, fyrtiofem tusen sex hundra femtio man. ^16De inmoenstrade som tillhoera Rubens laeger utgoera alltsaa tillsammans ett hundra femtioett tusen fyra hundra femtio man, delade i sina haeravdelningar. Och de skola vid uppbrott taaga i andra rummet. ^17Sedan skall uppenbarelsetaeltet med leviternas laeger hava sin plats i taaget, mitt emellan de oevriga laegren. I den ordning de laegra sig skola de ock taaga, var och en paa sin plats, under sina baner. ^18Efraim skall laegra sig under sitt baner vaesterut, efter sina haeravdelningar: Efraims barns hoevding Elisama, Ammihuds son, ^19med de inmoenstrade som utgoera hans haer, fyrtio tusen fem hundra man. ^20Bredvid honom skall Manasse stam laegra sig: Manasse barns hoevding Gamliel, Pedasurs son, ^21med de inmoenstrade som utgoera hans haer, trettiotvaa tusen tvaa hundra man. ^22Daernaest Benjamins stam: Benjamins barns hoevding Abidan, Gideonis son, ^23med de inmoenstrade som utgoera hans haer, trettiofem tusen fyra hundra man. ^24De inmoenstrade som tillhoera Efraims laeger utgoera alltsaa tillsammans ett hundra aatta tusen ett hundra man, delade i sina haeravdelningar. Och de skola vid uppbrott taaga i tredje rummet. ^25Dan skall laegra sig under sitt baner norrut, efter sina haeravdelningar: Dans barns hoevding Ahieser, Ammisaddais son, ^26med de inmoenstrade som utgoera hans haer, sextiotvaa tusen sju hundra man. ^27Bredvid honom skall Asers stam laegra sig: Asers barns hoevding Pagiel, Okrans son, ^28med de inmoenstrade som utgoera hans har, fyrtioett tusen fem hundra man. ^29Daernaest Naftali stam: Naftali barns hoevding Ahira, Enans son, ^30med de inmoenstrade som utgoera hans haer, femtiotre tusen fyra hundra man. ^31De inmoenstrade som tillhoera Dans laeger utgoera alltsaa tillsammans ett hundra femtiosju tusen sex hundra man. De skola vid uppbrott taaga sist, under sina baner. ^32Dessa voro, efter sina familjer, de av Israels barn som inmoenstrades. De som inmoenstrades i laegren, efter sina haeravdelningar, utgjorde tillsammans sex hundra tre tusen fem hundra femtio man. ^33Men leviterna blevo icke inmoenstrade med de oevriga israeliterna, ty saa hade HERREN: bjudit Mose. ^34Och Israels barn gjorde saa; alldeles saa, som HERREN hade bjudit Mose, laegrade de sig under sina baner, och saa taagade de ock, var och en i sin slaekt, efter sin familj. __________________________________________________________________ Chapter 3 ^1Detta aer beraettelsen om Arons och Moses slaekt, vid den tid daa HERREN talade med Mose paa Sinai berg. ^2Dessa aero namnen paa Arons soener: Nadab, den foerstfoedde, och Abihu, Eleasar och Itamar. ^3Dessa voro namnen paa Arons soener, de smorda praesterna, som hade mottagit handfyllning till att vara praester. ^4Men Nadab och Abihu foello doeda ned infoer HERRENS ansikte, naer de framburo fraemmande eld infoer HERRENS ansikte i Sinais oeken; och de hade inga soener. Sedan voro Eleasar och Itamar praester under sin fader Aron. ^5Och HERREN talade till Mose och sade: ^6Levi stam skall du laata faa tilltraede hit; du skall laata dem staa infoer praesten Aron foer att betjaena honom. ^7De skola iakttaga vad han har att iakttaga, och vad hela menigheten har att iakttaga, infoer uppenbarelsetaeltet, i det att de foerraetta tjaensten vid tabernaklet. ^8Och de skola hava vaarden om alla uppenbarelsetaeltets tillbehoer, och iakttaga vad Israels barn hava att iakttaga, i det att de foerraetta tjaensten vid tabernaklet. ^9Alltsaa skall du giva leviterna aat Aron och hans soener; de skola vara honom givna saasom gaava av Israels barn. ^10Men Aron och hans soener skall du anbefalla att iakttaga vad som hoer till deras praestaembete. Om naagon fraemmande kommer daervid, skall han doedas. ^11Och HERREN talade till Mose och sade: ^12Se, jag har sjaelv bland Israels barn uttagit leviterna i staellet foer allt foerstfoett bland Israels barn, allt som oeppnar moderlivet, saa att leviterna skola tillhoera mig. ^13Ty mig tillhoer allt foerstfoett; paa den dag daa jag slog allt foerstfoett i Egyptens land helgade jag aat mig allt foerstfoett i Israel, saavael maenniskor som boskap. Mig skola de tillhoera. Jag aer HERREN. ^14Och HERREN talade till Mose i Sinais oeken och sade: ^15Moenstra Levi barn, efter deras familjer och efter deras slaekter; alla av mankoen som aero en maanad gamla eller daerutoever skall du inmoenstra. ^16och Mose inmoenstrade dem efter HERRENS befallning, saasom honom hade blivit bjudet. ^17Och dessa voro Levis soener, efter deras namn: Gerson, Kehat och Merari. ^18Och dessa voro namnen paa Gersons soener, efter deras slaekter: Libni och Simei. ^19Och Kehats soener efter sina slaekter voro Amram och Jishar, Hebron och Ussiel. ^20Och Meraris soener efter sina slaekter voro Maheli och Musi. Dessa voro leviternas slaekter, efter deras familjer. ^21Fraan Gerson haerstammade libniternas slaekt och simeiternas slaekt; dessa voro gersoniternas slaekter. ^22De av dem som inmoenstrades, i det att man raeknade alla dem av mankoen som voro en maanad gamla eller daerutoever dessa inmoenstrade utgjorde sju tusen fem hundra. ^23Gersoniternas slaekter hade sitt laeger bakom tabernaklet, vaesterut. ^24Och hoevding foer gersoniternas stamfamilj var Eljasaf, Laels son. ^25Och Gersons barn skulle vid uppenbarelsetaeltet hava vaarden om sjaelva tabernaklet och dess taeckelse, om dess oeverdrag och om foerhaenget foer ingaangen till uppenbarelsetaeltet, ^26vidare om foergaardens omhaengen och om foerhaenget foer ingaangen till foergaarden, som omgav tabernaklet och altaret, saa ock om dess streck -- vad arbete nu kunde foerekomma daervid. ^27Fraan Kehat haerstammade amramiternas slaekt, jishariternas slaekt hebroniternas slaekt och ussieliternas slaekt; dessa voro kehatiternas slaekter. ^28Naer man raeknade alla dem av mankoen som voro en maanad gamla eller daerutoever, utgjorde de aatta tusen sex hundra; dessa voro de som skulle hava vaarden om de heliga foeremaalen. ^29Kehats barns slaekter hade sitt laeger vid sidan av tabernaklet, soederut. ^30Och hoevding foer de kehatitiska slaekternas stamfamilj; var Elisafan, Ussiels son. ^31De skulle hava vaarden om arken, bordet, ljusstaken, altarna och de tillbehoer till de heliga foeremaalen, som begagnades vid gudstjaensten, saa ock om foerhaenget och om allt arbete daervid. ^32Men oeverhoevding oever alla leviterna var Eleasar, praesten Arons son; han var foerman foer dem som skulle hava vaarden om de heliga foeremaalen. ^33Fraan Merari haerstammade maheliternas slaekt och musiternas slaekt; dessa voro merariternas slaekter. ^34Och de av dem som inmoenstrades, i det att man raeknade alla dem av mankoen som voro en maanad gamla eller daerutoever, utgjorde sex tusen tvaa hundra. ^35Och hoevding foer de meraritiska slaekternas stamfamilj var Suriel, Abihails son. De hade sitt laeger vid sidan av tabernaklet, norrut. ^36Och Meraris barn fingo till aaliggande att hava vaarden om braederna till tabernaklet, om dess tvaerstaenger, stolpar och fotstycken och om alla dess tillbehoer och om allt arbete daervid, ^37saa ock om stolparna till foergaarden runt omkring med deras fotstycken, deras pluggar och streck. ^38Men mitt foer tabernaklet, paa framsidan, mitt foer uppenbarelsetaeltet, oesterut, hade Mose och Aron och hans soener sitt laeger; dessa skulle iakttaga vad som var att iakttaga vid helgedomen, vad Israels barn hade att iakttaga; men om naagon fraemmande kom daervid, skulle han doedas. ^39De inmoenstrade av leviterna som Mose och Aron inmoenstrade efter deras slaekter, enligt HERRENS befallning, alla av mankoen som voro en maanad gamla eller daerutoever, utgjorde tillsammans tjugutvaa tusen. ^40Och HERREN sade till Mose: Moenstra allt foerstfoett av mankoen bland Israels barn, alla som aero en maanad gamla eller daerutoever, och raekna antalet av deras namn. ^41Och tag ut aat mig -- ty jag aer HERREN -- leviterna i staellet foer allt foerstfoett bland Israels barn, saa ock leviternas boskap i staellet foer allt foerstfoett bland Israels barns boskap. ^42Och Mose moenstrade allt foerstfoett bland Israels barn, saasom HERREN hade bjudit honom. ^43Och de foerstfoedde av mankoen, vart namn raeknat saerskilt, de som voro en maanad gamla eller daerutoever, utgjorde, saa maanga som inmoenstrades, tillsammans tjugutvaa tusen tvaa hundra sjuttiotre. ^44Och HERREN talade till Mose och sade: ^45Du skall uttaga leviterna i staellet foer allt foerstfoett bland Israels barn, saa ock leviternas boskap i staellet foer dessas boskap; saa att leviterna skola tillhoera mig. Jag aer HERREN. ^46Men till loesen foer de tvaa hundra sjuttiotre personer med vilka antalet av Israels barns foerstfoedde oeverstiger leviternas antal, ^47skall du taga fem siklar foer var person; du skall taga upp dessa efter helgedomssikelns vikt, sikeln raeknad till tjugu gera. ^48Och du skall giva penningarna aat Aron och hans soener saasom loesen foer de oevertaliga bland folket. ^49Och Mose tog loesesumman av dem som voro oevertaliga, naer man raeknade dem som voro loesta genom leviterna. ^50Av Israels barns foerstfoedde tog han penningarna, ett tusen tre hundra sextiofem siklar, efter helgedomssikelns vikt. ^51Och Mose gav loesesumman aat Aron och hans soener, efter HERRENS befallning, saasom HERREN hade bjudit Mose. __________________________________________________________________ Chapter 4 ^1Och HERREN talade till Mose och Aron och sade: ^2Raeknen bland Levi barn antalet av Kehats barn, efter deras slaekter och efter deras familjer, ^3dem som aero trettio aar gamla eller daerutoever, aenda till femtio aar, alla tjaenstbara maen som kunna foerraetta sysslor vid uppenbarelsetaeltet. ^4Och detta skall vara Kehats barns tjaenstgoering vid uppenbarelsetaeltet: de skola hava hand om de hoegheliga foeremaalen. ^5Naer laegret skall bryta upp, skola Aron och hans soener gaa in och taga ned den foerlaat som haenger framfoer arken och med den oevertaecka vittnesboerdets ark; ^6daeroever skola de laegga ett oeverdrag av tahasskinn och oever detta ytterligare breda ett klaede, helt och haallet moerkblaatt; sedan skola de saetta in staengerna. ^7Och oever skaadebroedsbordet skola de breda ett moerkblaatt klaede och staella daerpaa faten, skaalarna och baegarna, aevensom kannorna till drickoffren; >>det bestaendiga broedet>> skall ock laeggas daerpaa. ^8Haeroever skola de breda ett rosenroett klaede och betaecka detta med ett oeverdrag av tahasskinn; sedan skola de saetta in staengerna. ^9Och de skola taga ett moerkblaatt klaede och daermed oevertaecka ljusstaken och dess lampor, lamptaenger och brickor, saa ock alla tillhoerande oljekaerl som begagnas under tjaenstgoeringen daervid; ^10och de skola laegga den med alla dess tillbehoer i ett oeverdrag av tahasskinn och sedan laegga alltsammans paa en baar. ^11Oever det gyllene altaret skola de likaledes breda ett moerkblaatt klaede och betaecka detta med ett oeverdrag av tahasskinn, sedan skola de saetta in staengerna. ^12Och de skola taga alla gudstjaenstredskap, som begagnas vid tjaenstgoeringen i helgedomen, och laegga dem i ett moerkblaatt klaede och betaecka dem med ett oeverdrag av tahasskinn, och sedan laegga dem paa en baar. ^13Och de skola taga bort askan fraan altaret och breda oever det ett purpurroett klaede ^14och laegga daerpaa alla tillbehoer som begagnas under tjaenstgoeringen daervid, fyrfaten, gafflarna, skovlarna och skaalarna, korteligen, altarets alla tillbehoer; och daeroever skola de breda ett oeverdrag av tahasskinn och saa saetta in staengerna. ^15Sedan nu Aron och hans soener, naer laegret skall bryta upp, saa hava oevertaeckt de heliga foeremaalen och alla tillbehoer till dessa heliga foeremaal, skola daerefter Kehats barn komma foer att baera; men de maa icke roera vid de heliga foeremaalen, ty daa skola de doe. Detta aer vad Kehats barn hava att baera av det som hoer till uppenbarelsetaeltet. ^16Och Eleasars, praesten Arons sons aaliggande skall vara att hava vaarden om oljan till ljusstaken, om den vaelluktande roekelsen, om det dagliga spisoffret och om smoerjelseoljan; hans aaliggande skall vara att hava vaarden om hela tabernaklet och om allt vad daeri aer, de heliga foeremaalen och deras tillbehoer. ^17Och HERREN talade till Mose och Aron och sade: ^18Laaten icke kehatiternas slaektgren utrotas ur leviternas stam. ^19Utan goeren paa foeljande saett med dem, foer att de maa leva och icke doe, naer de nalkas de hoegheliga foeremaalen: Aron och hans soener skola gaa in och anvisa var och en av dem vad han har att goera eller baera ^20men sjaelva maa de icke gaa in och se de heliga foeremaalen, icke ens ett oegonblick, ty daa skola de doe. ^21Och HERREN talade till Mose och sade: ^22Raekna ock antalet av Gersons barn, efter deras familjer och efter deras slaekter. ^23Dem som aero trettio aar gamla eller daerutoever, aenda till femtio aar, skall du inmoenstra, alla tjaenstbara maen som kunna foerraetta arbete vid uppenbarelsetaeltet. ^24Detta skall vara gersoniternas slaekters tjaenstgoering, vad de hava att goera och vad de hava att baera: ^25de skola baera de tygvaader av vilka tabernaklet bildas, uppenbarelsetaeltets taeckelse, dess oeverdrag och det oeverdrag av tahasskinn som ligger ovanpaa detta, foerhaenget foer ingaangen till uppenbarelsetaeltet, ^26vidare omhaengena till foergaarden, foerhaenget foer porten till foergaarden, som omgiver tabernaklet och altaret, saa ock tillhoerande streck och alla redskap till arbetet daervid; och allt som haervid aer att goera skola de foerraetta. ^27Paa det saett Aron och hans soener bestaemma skall Gersons barns hela tjaenstgoering foersiggaa, i fraaga om allt vad de hava att baera och goera; och I skolen oeverlaemna i deras vaard allt vad de hava att baera. ^28Detta aer den tjaenstgoering som Gersons barns slaekter skola hava vid uppenbarelsetaeltet; och vad de hava att iakttaga skola de utfoera under ledning av Itamar, praesten Arons son ^29Meraris barn skall du inmoenstra, efter deras slaekter och efter deras familjer. ^30Dem som aero trettio aar gamla eller daerutoever, aenda till femtio aar, skall du inmoenstra, alla tjaenstbara maen som kunna foerraetta arbete vid uppenbarelsetaeltet. ^31Och detta aer vad som skall aaligga dem att baera, allt vad som hoer till deras tjaenstgoering vid uppenbarelsetaeltet: braederna till tabernaklet, dess tvaerstaenger, stolpar och fotstycken, ^32saa ock stolparna till foergaarden runt omkring med deras fotstycken, pluggar och streck, korteligen, alla deras tillbehoer och allt som hoer till arbetet daervid; och I skolen laemna dem uppgift paa de saerskilda foeremaal som det aaligger dem att baera. ^33Detta skall vara de meraritiska slaekternas tjaenstgoering, allt vad som hoer till deras tjaenstgoering vid uppenbarelsetaeltet; och det skall utfoeras under ledning av Itamar, praesten Arons son. ^34Och Mose och Aron och menighetens hoevdingar inmoenstrade Kehats barn, efter deras slaekter och efter deras familjer, ^35dem som voro trettio aar gamla eller daerutoever, aenda till femtio aar alla tjaenstbara maen som kunde goera arbete vid uppenbarelsetaeltet. ^36Och de av dem som inmoenstrades, efter deras slaekter, utgjorde tvaa tusen sju hundra femtio. ^37Saa maanga voro de av kehatiternas slaekter som inmoenstrades, summan av dem som skulle goera tjaenst vid uppenbarelsetaeltet, de som Mose och Aron inmoenstrade, efter HERRENS befallning genom Mose. ^38Och de av Gersons barn som inmoenstrades, efter deras slaekter och efter deras familjer, ^39de som voro trettio aar gamla eller daerutoever, aenda till femtio aar, alla tjaenstbara maen som kunde goera arbete vid uppenbarelsetaeltet, ^40dessa som inmoenstrades efter sina slaekter och efter sina familjer utgjorde tvaa tusen sex hundra trettio. ^41Saa maanga voro de av Gersons barns slaekter som inmoenstrades, summan av dem som skulle goera tjaenst vid uppenbarelsetaeltet, de som Mose och Aron inmoenstrade, efter HERRENS befallning. ^42Och de av Meraris barns slaekter som inmoenstrades, efter deras slaekter och efter deras familjer, ^43de som voro trettio aar gamla eller daerutoever, aenda till femtio aar, alla tjaenstbara maen som kunde goera arbete vid uppenbarelsetaeltet, ^44dessa som inmoenstrades efter sina slaekter utgjorde tre tusen tvaa hundra. ^45Saa maanga voro de av Meraris barns slaekter som inmoenstrades, de som Mose och Aron inmoenstrade efter HERRENS befallning genom Mose. ^46De av leviterna som Mose och Aron och Israels hoevdingar inmoenstrade, efter deras slaekter och efter deras familjer, ^47de som voro trettio aar gamla eller daerutoever, aenda till femtio aar, alla som kunde foerraetta naagot tjaenstgoeringsarbete eller naagot baerarearbete vid uppenbarelsetaeltet, ^48dessa som inmoenstrades utgjorde tillsammans aatta tusen fem hundra aattio. ^49Efter HERRENS befallning blevo de inmoenstrade genom Mose, var och en till det som han hade att goera eller baera, och var och en fick det aaliggande som HERREN hade bjudit Mose. __________________________________________________________________ Chapter 5 ^1Och HERREN talade till Mose och sade: ^2Bjud Israels barn att de skaffa bort ur laegret var och en som aer spetaelsk eller har flytning och var och en som har blivit oren genom naagon doed. ^3En saadan, vare sig man eller kvinna, skolen I skaffa bort; till naagot staelle utanfoer laegret skolen I skicka honom, foer att han icke maa orena deras laeger; jag har ju min boning mitt ibland dem. ^4Och Israels barn gjorde saa; de skickade dem till ett staelle utanfoer laegret; saasom HERREN hade tillsagt Mose, saa gjorde Israels barn. ^5Och HERREN talade till Mose och sade: ^6Tala till Israels barn: Om naagon, vare sig man eller kvinna, begaar naagon synd -- vad det nu maa vara, vari en maenniska kan foersynda sig -- i det han goer sig skyldig till en oraettraadighet mot HERREN, och denna person alltsaa aadrager sig skuld, ^7saa skall han bekaenna den synd han har begaatt, och ersaetta det han har foerbrutit sig paa till dess fulla belopp och laegga femtedelen av vaerdet daertill; och detta skall han giva aat den som han har foerbrutit sig emot. ^8Men om denne icke har efterlaemnat naagon boerdeman, aat vilken ersaettning kan givas foer det han har foerbrutit sig paa, daa skall ersaettningen foer detta givas aat HERREN och tillhoera praesten, utom foersoningsvaeduren, med vilken foersoning bringas foer den skyldige. ^9Och alla heliga gaavor som Israels barn giva saasom en gaerd, vilken de baera fram till praesten, skola tillhoera denne; ^10honom skola allas heliga gaavor tillhoera; vad naagon giver aat praesten skall tillhoera denne. ^11Och HERREN talade till Mose och sade: ^12Tala till Israels barn och saeg till dem: Om en hustru har svikit sin man och varit honom otrogen, ^13i det att naagon annan har legat hos henne och beblandat sig med henne, utan att hennes man har faatt veta daerav, och utan att hon har blivit roejd, fastaen hon verkligen har laatit skaenda sig; om alltsaa intet vittne finnes mot henne och hon icke har blivit gripen paa bar gaerning, ^14men misstankens ande likvael kommer oever honom, saa att han faar misstanke mot sin hustru, och det verkligen aer saa, att hon har laatit skaenda sig; eller om misstankens ande kommer oever honom, saa att han faar misstanke mot sin hustru, och detta fastaen hon icke har laatit skaenda sig: ^15saa skall mannen foera sin hustru till praesten och saasom offer foer henne baera fram en tiondedels efa kornmjoel, men ingen olja skall han gjuta daerpaa och ingen roekelse laegga daerpaa, ty det aer ett misstankeoffer, ett aaminnelseoffer, som bringar en missgaerning i aaminnelse. ^16Och praesten skall foera henne fram och staella henne infoer HERRENS ansikte. ^17Och praesten skall taga heligt vatten i ett lerkaerl, och sedan skall praesten taga naagot av stoftet paa tabernaklets golv och laegga i vattnet. ^18Och praesten skall staella kvinnan fram infoer HERRENS ansikte och loesa upp kvinnans haar och laegga paa hennes haender aaminnelseoffret, det aer misstankeoffret; men praesten sjaelv skall haalla i sin hand det foerbannelsebringande olycksvattnet. ^19Daerefter skall praesten besvaerja kvinnan och saega till henne: >>Om ingen har laegrat dig och du icke har svikit din man genom att laata skaenda dig, saa maa detta foerbannelsebringande olycksvatten icke skada dig. ^20Men om du har svikit din man och laatit skaenda dig, i det att naagon annan aen din man har beblandat sig med dig>> ^21(praesten besvaerjer nu kvinnan med foerbannelsens ed, i det han saeger till kvinnan:) >>Daa maa HERREN goera dig till ett exempel som man naemner, naer man foerbannar och svaer bland ditt folk; HERREN maa daa laata din laend foervissna och din buk svaella upp; ^22ja, naer du har faatt detta foerbannelsebringande vatten in i ditt liv, daa maa det komma din buk att svaella upp och din laend att foervissna.>> Och kvinnan skall saega: >>Amen, amen.>> ^23Sedan skall praesten skriva upp dessa foerbannelser paa ett blad och daerefter avtvaa dem i olycksvattnet ^24och giva kvinnan det foerbannelsebringande olycksvattnet att dricka, foer att detta foerbannelsebringande vatten maa bliva henne till olycka, naer hon har faatt det i sig. ^25Och praesten skall taga misstankeoffret ur kvinnans hand och vifta detta offer infoer HERRENS ansikte och baera det fram till altaret. ^26Och praesten skall av offret taga en handfull, det som utgoer sjaelva altaroffret, och foerbraenna det paa altaret; daerefter skall han giva kvinnan vattnet att dricka. ^27Och naer han saa har givit henne vattnet att dricka, daa skall detta ske: om hon har laatit skaenda sig och varit sin man otrogen, saa skall det foerbannelsebringande vattnet, naer hon har faatt det i sig, bliva henne till olycka, i det att hennes buk svaeller upp och hennes laend foervissnar; och kvinnan skall bliva ett exempel som man naemner, naer man foerbannar bland hennes folk. ^28Men om kvinnan icke har laatit skaenda sig, utan aer ren, daa skall hon foerbliva oskadd och kunna undfaa livsfrukt. ^29Detta aer misstankelagen, om huru foerfaras skall, naer en kvinna har svikit sin man och laatit skaenda sig, ^30eller naer eljest misstankens ande kommer oever en man, saa att han misstaenker sin hustru; han skall daa staella hustrun fram infoer HERRENS ansikte, och praesten skall med henne goera allt vad denna lag stadgar. ^31Saa skall mannen vara fri ifraan missgaerning, men hustrun kommer att baera paa missgaerning. __________________________________________________________________ Chapter 6 ^1Och HERREN talade till Mose och sade: ^2Tala till Israels barn och saeg till dem: Om naagon, vare sig man eller kvinna, har att fullgoera ett nasirloefte, ett loefte att vara HERRENS nasir, ^3saa skall han avhaalla sig fraan vin och starka drycker; han skall icke dricka naagon syrad dryck av vin eller naagon annan syrad stark dryck; intet slags druvsaft skall han dricka, ej heller skall han aeta druvor, vare sig friska eller torra. ^4Saa laenge hans nasirtid varar, skall han icke aeta naagot som kommer av vintraedet, icke ens dess kartar eller spaeda skott. ^5Saa laenge hans nasirloefte varar, skall ingen rakkniv komma paa hans huvud; till dess att den tid aer ute, under vilken han skall vara HERRENS nasir, skall han vara helig och laate haaret vaexa laangt paa sitt huvud. ^6Saa laenge han aer HERRENS nasir, skall han icke nalkas naagon doed. ^7Icke ens genom sin fader eller sin moder, sin broder eller sin syster faar han aadraga sig orenhet, om de doe ty han baer paa sitt huvud tecknet till att han aer sin Guds nasir; ^8saa laenge hans nasirtid varar, aer han helgad aat HERREN. ^9Men om naagon ofoertaenkt och ploetsligt doer i hans naerhet, och daermed orenar hans huvud, paa vilket han baer nasirtecknet, saa skall han raka sitt huvud den dag han bliver ren; han skall raka det paa sjunde dagen. ^10Och paa aattonde dagen skall han baera fram till praesten tvaa turturduvor eller tvaa unga duvor, till uppenbarelsetaeltets ingaang. ^11Och praesten skall offra en till syndoffer och en till braennoffer och bringa foersoning foer honom, till rening fraan den synd han har dragit oever sig genom den doede; sedan skall han samma dag aater helga sitt huvud; ^12han skall inviga sig till nasir aat HERREN foer lika laang tid som han foerut hade lovat. Och han skall foera fram ett aarsgammalt lamm till skuldoffer. Den foerra loeftestiden skall vara ogill, daerfoer att hans nasirat blev orenat. ^13Och detta aer lagen om en nasir: Den dag hans nasirtid aer ute skall han foeras fram till uppenbarelsetaeltets ingaang; ^14och han skall saasom sitt offer aat HERREN frambaera ett aarsgammalt felfritt lamm av hankoen till braennoffer och ett aarsgammalt felfritt lamm av honkoen till syndoffer och en felfri vaedur till tackoffer, ^15daerjaemte en korg med osyrat broed, kakor av fint mjoel, begjutna med olja, och osyrade tunnkakor, smorda med olja, saa ock tillhoerande spis offer och drickoffer. ^16Och praesten skall baera fram detta infoer HERRENS ansikte och offra hans syndoffer och hans braennoffer. ^17Och vaeduren skall han offra till tackoffer aat HERREN, jaemte korgen med de osyrade broeden; praesten skall ock offra tillhoerande spisoffer och drickoffer. ^18Och nasiren skall vid ingaangen till uppenbarelsetaeltet raka sitt huvud, paa vilket han baer nasirtecknet, och taga sitt huvudhaar, sitt nasirtecken, och laegga det paa elden som brinner under tackoffret. ^19Och praesten skall taga den kokta vaedursbogen, och daerjaemte ur korgen en osyrad kaka och en osyrad tunnkaka, och laegga detta paa nasirens haender, sedan denne har rakat av sig nasirtecknet. ^20Och praesten skall vifta detta saasom ett viftoffer infoer HERRENS ansikte; det skall vara helgat aat praesten, jaemte viftoffersbringan och offergaerdslaaret. Sedan faar nasiren aater dricka vin. ^21Detta aer lagen om den som har avlagt ett nasirloefte, och om vad han paa grund av nasirloeftet skall offra aat HERREN, foerutom vad han eljest kan anskaffa; efter innehaallet i det loefte han har avlagt skall han goera, enligt lagen om hans nasirat. ^22Och HERREN talade till Mose och sade: ^23Tala till Aron och hans soener och saeg: Naer I vaelsignen Israels barn, skolen I saega saa till dem: ^24HERREN vaelsigne dig och bevare dig. ^25HERREN laate sitt ansikte lysa oever dig och vare dig naadig. ^26HERREN vaende sitt ansikte till dig och give dig frid. ^27Saa skola de laegga mitt namn paa Israels barn, och jag skall daa vaelsigna dem. __________________________________________________________________ Chapter 7 ^1Daa nu Mose hade satt upp tabernaklet och smort och helgat det, med alla dess tillbehoer, och hade satt upp altaret med alla dess tillbehoer, och smort och helgat detta, ^2framburos offergaavor av Israels hoevdingar, huvudmaennen foer stamfamiljerna, det aer stamhoevdingarna, som stodo i spetsen foer de inmoenstrade. ^3De foerde fram saasom sin offergaava infoer HERRENS ansikte sex oevertaeckta vagnar och tolv oxar: tvaa hoevdingar tillhopa en vagn och var hoevding en oxe; dessa foerde de fram infoer tabernaklet. ^4Och HERREN sade till Mose: ^5>>Tag emot detta av dem foer att bruka det till uppenbarelsetaeltets tjaenst; och laemna det aat leviterna, alltefter beskaffenheten av vars och ens tjaenst.>> ^6Och Mose tog emot vagnarna och oxarna och gav dem aat leviterna. ^7Tvaa vagnar och fyra oxar gav han aat Gersons barn, efter beskaffenheten av deras tjaenst; ^8fyra vagnar och aatta oxar gav han aat Meraris barn, efter beskaffenheten av den tjaenst de foerraettade under ledning av Itamar, praesten Arons son; ^9men aat Kehats barn gav han icke naagot, ty dem aalaag att hava hand om de heliga foeremaalen, och dessa skulle baeras paa axlarna. ^10Och hoevdingarna foerde fram skaenker till altarets invigning, naer det smordes; hoevdingarna foerde fram dessa sina offergaavor infoer altaret. ^11Och HERREN sade till Mose: >>Laat hoevdingarna, en i saender, var och en paa sin dag, foera fram sina offergaavor till altarets invigning.>> ^12Och den som paa foersta dagen foerde fram sin offergaava var Naheson, Amminadabs son, av Juda stam ^13Hans offergaava var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silverskaal om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, baada fulla med fint mjoel, begjutet med olja, till spisoffer, ^14vidare en skaal av guld om tio siklar, full med roekelse, ^15vidare en ungtjur, en vaedur och ett aarsgammalt lamm till braennoffer ^16och en bock till syndoffer, ^17samt till tackoffret tvaa tjurar, fem vaedurar, fem bockar och fem aarsgamla lamm. Detta var Nahesons, Amminadabs sons, offergaava. ^18Paa andra dagen foerde Netanel, Suars son, hoevdingen foer Isaskar, fram sin gaava; ^19han framfoerde saasom sin offergaava ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silverskaal om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, baada fulla med fint mjoel, begjutet med olja, till spisoffer, ^20vidare en skaal av guld om tio siklar, full med roekelse, ^21vidare en ungtjur, en vaedur och ett aarsgammalt lamm till braennoffer ^22och en bock till syndoffer, ^23samt till tackoffret tvaa tjurar, fem vaedurar, fem bockar och fem aarsgamla lamm. Detta var Netanels, Suars sons, offergaava. ^24Paa tredje dagen kom hoevdingen foer Sebulons barn, Eliab, Helons son; ^25hans offergaava var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silverskaal om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, baada fulla med fint mjoel, begjutet med olja, till spisoffer ^26vidare en skaal av guld om tio siklar, full med roekelse, ^27vidare en ungtjur, en vaedur och ett aarsgammalt lamm till braennoffer ^28och en bock till syndoffer, ^29samt till tackoffret tvaa tjurar, fem vaedurar, fem bockar och fem aarsgamla lamm. Detta var Eliabs, Helons sons, offergaava. ^30Paa fjaerde dagen kom hoevdingen foer Rubens barn, Elisur, Sedeurs son; ^31hans offergaava var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silverskaal om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, baada fulla med fint mjoel, begjutet med olja, till spisoffer, ^32vidare en skaal av guld om tio siklar, full med roekelse, ^33vidare en ungtjur, en vaedur och ett aarsgammalt lamm till braennoffer ^34och en bock till syndoffer, ^35samt till tackoffret tvaa tjurar, fem vaedurar, fem bockar och fem aarsgamla lamm. Detta var Elisurs, Sedeurs sons, offergaava. ^36Paa femte dagen kom hoevdingen foer Simeons barn, Selumiel, Surisaddais son; ^37hans offergaava var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silverskaal om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, baada fulla med fint mjoel, begjutet med olja, till spisoffer, ^38vidare en skaal av guld om tio siklar, full med roekelse, ^39vidare en ungtjur, en vaedur och ett aarsgammalt lamm till braennoffer ^40och en bock till syndoffer, ^41samt till tackoffret tvaa tjurar, fem vaedurar, fem bockar och fem aarsgamla lamm. Detta var Selumiels, Surisaddais sons, offergaava. ^42Paa sjaette dagen kom hoevdingen foer Gads barn, Eljasaf, Deguels son; ^43hans offergaava var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silverskaal om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, baada fulla med fint mjoel, begjutet med olja, till spisoffer, ^44vidare en skaal av guld om tio siklar, full med roekelse, ^45vidare en ungtjur, en vaedur och ett aarsgammalt lamm till braennoffer ^46och en bock till syndoffer, ^47samt till tackoffret tvaa tjurar, fem vaedurar, fem bockar och fem aarsgamla lamm. Detta var Eljasafs, Deguels sons, offergaava. ^48Paa sjunde dagen kom hoevdingen foer Efraims barn, Elisama, Ammihuds son; ^49hans offergaava var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silverskaal om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, baada fulla med fint mjoel, begjutet med olja, till spisoffer, ^50vidare en skaal av guld om tio siklar, full med roekelse, ^51vidare en ungtjur, en vaedur och ett aarsgammalt lamm till braennoffer ^52och en bock till syndoffer, ^53samt till tackoffret tvaa tjurar, fem vaedurar, fem bockar och fem aarsgamla lamm. Detta var Elisamas, Ammihuds sons, offergaava. ^54Paa aattonde dagen kom hoevdingen foer Manasse barn, Gamliel, Pedasurs son; ^55hans offergaava var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silverskaal om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, baada fulla med fint mjoel, begjutet med olja, till spisoffer, ^56vidare en skaal av guld om tio siklar, full med roekelse, ^57vidare en ungtjur en vaedur och ett aarsgammalt lamm till braennoffer ^58och en bock till syndoffer, ^59samt till tackoffret tvaa tjurar, fem vaedurar, fem bockar och fem aarsgamla lamm. Detta var Gamliels Pedasurs sons, offergaava. ^60Paa nionde dagen kom hoevdingen foer Benjamins barn, Abidan, Gideonis son; ^61hans offergaava var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silverskaal om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, baada fulla med fint mjoel, begjutet med olja, till spisoffer, ^62vidare en skaal av guld om tio siklar, full med roekelse, ^63vidare en ungtjur, en vaedur och ett aarsgammalt lamm till braennoffer ^64och en bock till syndoffer, ^65samt till tackoffret tvaa tjurar, fem vaedurar, fem bockar och fem aarsgamla lamm. Detta var Abidans, Gideonis sons, offergaava. ^66Paa tionde dagen kom hoevdingen foer Dans barn, Ahieser, Ammisaddais son; ^67hans offergaava var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silverskaal om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, baada fulla med fint mjoel, begjutet med olja, till spisoffer, ^68vidare en skaal av guld om tio siklar, full med roekelse, ^69vidare en ungtjur, en vaedur och ett aarsgammalt lamm till braennoffer ^70och en bock till syndoffer, ^71samt till tackoffret tvaa tjurar, fem vaedurar, fem bockar och fem aarsgamla lamm. Detta var Ahiesers, Ammisaddais sons, offergaava. ^72Paa elfte dagen kom hoevdingen foer Asers barn, Pagiel, Okrans son; ^73hans offergaava var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silverskaal om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, baada fulla med fint mjoel, begjutet med olja, till spisoffer, ^74vidare en skaal av guld om tio siklar, full med roekelse, ^75vidare en ungtjur, en vaedur och ett aarsgammalt lamm till braennoffer ^76och en bock till syndoffer, ^77samt till tackoffret tvaa tjurar, fem vaedurar, fem bockar och fem aarsgamla lamm. Detta var Pagiels, Okrans sons, offergaava. ^78Paa tolfte dagen kom hoevdingen foer Naftali barn, Ahira, Enans son; ^79hans offergaava var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silverskaal om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, baada fulla med fint mjoel, begjutet med olja, till spisoffer, ^80vidare en skaal av guld om tio siklar, full med roekelse, ^81vidare en ungtjur, en vaedur och ett aarsgammalt lamm till braennoffer ^82och en bock till syndoffer, ^83samt till tackoffret tvaa tjurar, fem vaedurar, fem bockar och fem aarsgamla lamm. Detta var Ahiras, Enans sons, offergaava. ^84Detta var vad Israels hoevdingar skaenkte till altarets invigning, naer det smordes: tolv silverfat, tolv silverskaalar och tolv guldskaalar. ^85Vart fat kom paa ett hundra trettio silversiklar och var skaal paa sjuttio siklar, saa att silvret i dessa kaerl sammanlagt utgjorde tvaa tusen fyra hundra siklar, efter helgedomssikelns vikt. ^86Av de tolv guldskaalarna, som voro fulla med roekelse, vaegde var och en tio siklar, efter helgedomssikelns vikt, saa att guldet i skaalarna sammanlagt utgjorde ett hundra tjugu siklar. ^87Braennoffers-faekreaturen utgjorde tillsammans tolv tjurar, vartill kommo tolv vaedurar, tolv aarsgamla lamm, med tillhoerande spisoffer, och tolv bockar till syndoffer. ^88Och tackoffers-faekreaturen utgjorde tillsammans tjugufyra tjurar, vartill kommo sextio vaedurar, sextio bockar och sextio aarsgamla lamm. Detta var vad som skaenktes till altarets invigning, sedan det hade blivit smort. ^89Och naer Mose gick in i uppenbarelsetaeltet foer att tala med honom, hoerde han roesten tala till sig fraan naadastolen ovanpaa vittnesboerdets ark, fraan platsen mellan de tvaa keruberna; daer talade roesten till honom. __________________________________________________________________ Chapter 8 ^1Och HERREN talade till Mose och sade: ^2>>Tala till Aron och saeg till honom: Naer du saetter upp lamporna, skall detta ske saa, att de sju lamporna kasta sitt sken oever platsen framfoer ljusstaken.>> ^3Och Aron gjorde saa; han satte upp lamporna saa, att de kastade sitt sken oever platsen framfoer ljusstaken, saasom HERREN hade bjudit Mose. ^4Och ljusstaken var gjord paa foeljande saett: den var av guld i drivet arbete; ocksaa dess fotstaellning och blommorna daerpaa voro i drivet arbete. Efter det moenster som HERREN hade visat Mose hade denne laatit goera ljusstaken. ^5Och HERREN talade till Mose och sade: ^6Du skall bland Israels barn uttaga leviterna och rena dem. ^7Och paa foeljande saett skall du goera med dem foer att rena dem: Du skall staenka reningsvatten paa dem; och de skola laata raka hela sin kropp och tvaa sina klaeder och skola saa rena sig. ^8Sedan skola de taga en ungtjur, med tillhoerande spisoffer av fint mjoel, begjutet med olja; daerjaemte skall du taga en annan ungtjur till syndoffer. ^9Och du skall foera leviterna fram infoer uppenbarelsetaeltet, och du skall foersamla Israels barns hela menighet ^10Och naer du har foert leviterna fram infoer HERRENS ansikte, skola Israels barn laegga sina haender paa dem. ^11Och Aron skall vifta leviterna infoer HERRENS ansikte saasom ett viftoffer fraan Israels barn, och de skola sedan hava till aaliggande att foerraetta HERRENS tjaenst. ^12Och leviterna skola laegga sina haender paa tjurarnas huvuden, och den ena skall du offra till syndoffer och den andra till braennoffer aat HERREN, foer att bringa foersoning foer leviterna. ^13Saa skall du staella leviterna infoer Aron och hans soener och vifta dem saasom ett viftoffer aat HERREN. ^14Paa detta saett skall du bland Israels barn avskilja leviterna, saa att leviterna skola tillhoera mig. ^15Daerefter skola leviterna gaa in och goera tjaenst vid uppenbarelsetaeltet, sedan du har renat dem och viftat dem saasom ett viftoffer; ^16ty bland Israels barn aero de givna aat mig saasom gaava; i staellet foer allt som oeppnar moderlivet, allt foerstfoett bland Israels barn, har jag uttagit dem aat mig. ^17Ty mig tillhoer allt foerstfoett bland, Israels barn, baade maenniskor och boskap; paa den dag daa jag slog allt foerstfoett i Egyptens land helgade jag det aat mig. ^18Och jag har tagit leviterna i staellet foer allt foerstfoett bland Israels barn. ^19Och jag har bland Israels barn givit leviterna saasom gaava aat Aron och hans soener, till att foerraetta Israels barns tjaenst vid uppenbarelsetaeltet och bringa foersoning foer Israels barn, paa det att ingen hemsoekelse maa drabba Israels barn, daerigenom att Israels barn nalkas helgedomen. ^20Och Mose och Aron och Israels barns hela menighet gjorde saa med leviterna; Israels barn gjorde med leviterna i alla stycken saasom HERREN hade bjudit Mose angaaende dem. ^21Och leviterna renade sig och tvaadde sina klaeder, och Aron viftade dem saasom ett viftoffer infoer HERRENS ansikte, och Aron bragte foersoning foer dem och renade dem. ^22Daerefter gingo leviterna in och foerraettade sin tjaenst vid uppenbarelsetaeltet under Aron och hans soener. Saasom HERREN hade bjudit Mose angaaende leviterna, saa gjorde de med dem. ^23och HERREN talade till Mose och sade: ^24Detta aer vad som skall gaella angaaende leviterna: Den som aer tjugufem aar gammal eller daerutoever skall infinna sig och goera tjaenst med arbete vid uppenbarelsetaeltet. ^25Men naer leviten bliver femtio aar gammal, skall han vara fri ifraan att tjaena med arbete; han skall daa icke laengre arbeta. ^26Han maa betjaena sina broeder vid uppenbarelsetaeltet med att iakttaga vad som daer aer att iakttaga; men naagot bestaemt arbete skall han icke foerraetta. Saa skall du foerfara med leviterna i vad som angaar deras aaligganden. __________________________________________________________________ Chapter 9 ^1Och HERREN talade till Mose Sinais oeken, i foersta maanaden av det andra aaret efter deras uttaag ur Egyptens land; han sade: ^2Israels barn skola ock haalla paask hoegtid paa den bestaemda tiden. ^3Paa fjortonde dagen i denna maanad, vid aftontiden, skolen I haalla den, paa bestaemd tid. Enligt alla stadgar och foereskrifter daerom skolen I haalla den. ^4Saa sade daa Mose till Israels barn att de skulle haalla paaskhoegtid. ^5Och de hoello paaskhoegtid i foerst maanaden, paa fjortonde dagen i maanaden, vid aftontiden, i Sinais oeken Israels barn gjorde i alla stycken saasom HERREN hade bjudit Mose ^6Men daer voro naagra maen som hade blivit orena genom en doed maenniska, saa att de icke kunde haalla paaskhoegtid paa den dagen; dessa traedde paa den dagen fram infoer Mose och Aron. ^7Och maennen sade till honom: >>Vi hava blivit orena genom en doed maenniska; skall det daerfoer foermenas oss att bland Israels barn baera fram HERRENS offergaava paa bestaemd?>> ^8Mose svarade dem: >>Stannen saa vill jag hoera vad HERREN bjuder angaaende eder.>> ^9Och HERREN talade till Mose och sade: ^10Tala till Israels barn och saeg: Om naagon bland eder eller edra efterkommande har blivit oren genom en doed, eller aer ute paa resa laangt borta, och han aendaa vill haalla HERRENS paaskhoegtid ^11saa skall han haalla den i andra maanaden, paa fjortonde dagen, vid aftontiden. Med osyrat broed och bittra oerter skall han aeta paaskalammet. ^12Intet daerav skall laemnas kvar till morgonen, och intet ben skall soenderslaas daerpaa. I alla stycken skall paaskhoegtiden haallas saasom stadgat aer daerom. ^13Men om naagon som aer ren, och som icke aer ute paa resa aendaa underlaater att haalla paaskhoegtid, saa skall han utrotas ur sin slaekt, eftersom han icke har burit fram HERRENS offergaava paa bestaemd tid; den mannen baer paa synd. ^14Och om naagon fraemling bor hos eder och vill haalla HERRENS paaskhoegtid, saa skall han haalla den enligt den stadga och foereskrift som gaeller foer paaskhoegtiden. En och samma stadga skall gaella foer eder, lika vael foer fraemlingen som foer infoedingen i landet. ^15Och paa den dag daa tabernaklet sattes upp oevertaeckte molnskyn tabernaklet, vittnesboerdets taelt, och om aftonen, och sedan aenda till morgonen, var det saasom saage man en eld oever tabernaklet. ^16Saa var det bestaendigt: molnskyn oevertaeckte det, och om natten var det saasom saage man en eld. ^17Och saa ofta molnskyn hoejde sig fraan taeltet, broeto Israels barn strax upp, och paa det staelle daer molnskyn stannade, daer slogo Israels barn laeger. ^18Efter HERRENS befallning broeto Israels barn upp, och efter HERRENS befallning slogo de laeger. Saa laenge molnskyn vilade oever tabernaklet, laago de i laeger. ^19Och om molnskyn en laengre tid foerblev oever tabernaklet, saa iakttogo Israels barn vad HERREN bjoed dem iakttaga och broeto icke upp. ^20Stundom kunde det haenda att molnskyn allenast naagra faa dagar stannade oever tabernaklet; daa laago de efter HERRENS befallning i laeger och broeto sedan upp efter HERRENS befallning. ^21Stundom kunde det ock haenda att molnskyn stannade allenast fraan aftonen till morgonen; naer daa molnskyn om morgonen hoejde sig, broeto de upp; eller om saa var, att molnskyn stannade en dag och en natt och sedan hoejde sig, saa broeto de upp daa. ^22Eller om den stannade tvaa dagar, eller en maanad, eller vilken tid som helst, saa att molnskyn laenge foerblev vilande oever tabernaklet, saa laago Israels barn stilla i laeger och broeto icke upp; men naer den sedan hoejde sig, broeto de upp. ^23Efter HERRENS befallning slogo de laeger, och efter HERRENS befallning broeto de upp. Vad HERREN bjoed dem iakttaga, det iakttogo de, efter HERRENS befallning genom Mose. __________________________________________________________________ Chapter 10 ^1Och HERREN talade till Mose och sade: ^2>>Goer dig tvaa trumpeter av silver; i drivet arbete skall du goera dem. Dessa skall du bruka, naer menigheten skall sammankallas, och naer laegren skola bryta upp. ^3Naer man stoeter i dem baada, skall hela menigheten foersamla sig till dig, vid ingaangen till uppenbarelsetaeltet. ^4Men naer man stoeter allenast i den ena, skola hoevdingarna, huvudmaennen foer Israels aetter, foersamla sig till dig. ^5Och naer I blaasen en larmsignal, skola de laeger bryta upp, som ligga oesterut. ^6Men naer I blaasen larmsignal foer andra gaangen, skola de laeger bryta upp, som ligga soederut. Naer laegren skola bryta upp, skall man blaasa larmsignal, ^7men naer foersamlingen skall sammankallas, skolen I icke blaasa larmsignal, utan stoeta i trumpeterna. ^8Och Arons soener, praesterna, aero de som skola blaasa i trumpeterna. Detta skall vara en evaerdlig stadga foer eder fraan slaekte till slaekte. ^9Och om I, i edert land, dragen ut till strid mot naagon eder ovaen som angriper eder, saa skolen I blaasa larmsignal med trumpeterna; haerigenom skolen I daa bringas i aaminnelse infoer HERRENS, eder Guds, ansikte, och I skolen saa bliva fraelsta ifraan edra fiender. ^10Och naer I haven en glaedjedag och haven edra hoegtider och nymaanader, skolen I stoeta i trumpeterna, daa I offren edra braennoffer och tackoffer; saa skola de bringa eder i aaminnelse infoer eder Guds ansikte. Jag aer HERREN, eder Gud.>> ^11I andra aaret, i andra maanaden, paa tjugonde dagen i maanaden hoejde sig molnskyn fraan vittnesboerdets tabernakel. ^12Daa broeto Israels barn upp fraan Sinais oeken och taagade fraan laegerplats till laegerplats; och molnskyn stannade i oeknen Paran. ^13Och naer de nu foersta gaangen broeto upp, efter HERRENS befallning genom Mose, ^14var Juda barns laeger under sitt baner det foersta som broet upp, haeravdelning efter haeravdelning; och anfoerare foer denna haer var Naheson, Amminadabs son. ^15Och anfoerare foer den haer som utgjordes av Isaskars barns stam var Netanel, Suars son. ^16Och anfoerare foer den haer som utgjordes av Sebulons barns stam var Eliab, Helons son. ^17Daerefter, sedan tabernaklet hade blivit nedtaget, broeto Gersons barn och Meraris barn upp och buro tabernaklet. ^18Daerefter broet Rubens laeger upp under sitt baner, haeravdelning efter haeravdelning; och anfoerare foer denna haer var Elisur, Sedeurs son. ^19Och anfoerare foer den haer som utgjordes av Simeons barns stam var Selumiel, Surisaddais son. ^20Och anfoerare foer den haer som utgjordes av Gads barns stam var Eljasaf, Deguels son. ^21Daerefter broeto kehatiterna upp och buro de heliga tingen, och de andra satte upp tabernaklet, innan dessa hunno fram. ^22Daerefter broet Efraims barns laeger upp under sitt baner, haeravdelning efter haeravdelning; och anfoerare foer denna haer var Elisama, Ammihuds son. ^23Och anfoerare foer den haer som utgjordes av Manasse barns stam var Gamliel, Pedasurs son. ^24Och anfoerare for den haer som utgjordes av Benjamins barns stam var Abidan, Gideonis son. ^25Daerefter broet Dans barns laeger upp under sitt baner, saasom eftertrupp i hela laegertaaget, haeravdelning efter haeravdelning; och anfoerare foer denna haer var Ahieser, Ammisaddais son. ^26Och anfoerare foer den haer som utgjordes av Asers barns stam var Pagiel, Okrans son. ^27Och anfoerare foer den haer som utgjordes av Naftali barns stam var Ahira, Enans son. ^28I denna ordning broeto Israels barn upp, haeravdelning efter haeravdelning. Och de broeto nu upp. ^29Och Mose sade till Hobab, som var son till midjaniten Reguel, Moses svaerfader: >>Vi bryta nu upp och taaga till det land om vilket HERREN har sagt: 'Det vill jag giva eder.' Foelj du med oss, saa vilja vi goera dig gott, ty HERREN har lovat Israel vad gott aer. ^30Men han svarade honom: >>Jag vill icke foelja med, utan jag vill gaa hem till mitt land och till min slaekt.>> ^31Daa sade han: >>Ack nej, oevergiv oss icke. Du vet ju baest var vi kunna laegra oss i oeknen; bliv du daerfoer nu vaart oega. ^32Om du foeljer med oss, skola vi laata ocksaa dig faa gott av det goda som HERREN goer mot oss. ^33Saa broeto de upp och taagade fraan HERRENS berg tre dagsresor. Och HERRENS foerbundsark gick framfoer dem tre dagsresor, foer att utse viloplats aat dem. ^34Och HERRENS molnsky svaevade oever dem om dagen, naer de broeto upp fraan sitt laegerstaelle. ^35Och saa ofta arken broet upp, sade Mose: >>Staa upp, HERRE; maa dina fiender varda foerskingrade, och maa de som hata dig fly foer ditt ansikte.>> ^36Och naer den sattes ned, sade han: >>Kom tillbaka, HERRE, till Israels aetters maangtusenden.>> __________________________________________________________________ Chapter 11 ^1Men folket knorrade, och detta misshagade HERREN. Ty naer HERREN hoerde det, upptaendes hans vrede, och HERRENS eld begynte brinna ibland dem och foertaerde de som voro ytterst i laegret. ^2Daa ropade folket till Mose, och Mose bad till HERREN, och saa stannade elden av. ^3Och detta staelle fick namnet Tabeera, daerfoer att HERRENS eld hade brunnit ibland dem. ^4Och den blandade folkhop som aatfoeljde dem greps av lystnad; Israels barn sjaelva begynte daa ock aater att graata och sade: >>Ack om vi hade koett att aeta! ^5Vi komma ihaag fisken som vi aat i Egypten foer intet, saa ock gurkorna, melonerna, purjoloeken, roedloeken och vitloeken. ^6Men nu foersmaekta vaara sjaelar, ty haer finnes alls intet; vi faa intet annat se aen manna. ^7Men mannat liknade korianderfroe och hade samma utseende som bdelliumharts. ^8Folket gick omkring och samlade saadant, och malde det daerefter paa handkvarn eller stoette soender det i mortel, och kokte det sedan i gryta och bakade kakor daerav; och det smakade saasom fint bakverk med olja. ^9Naer daggen om natten foell oever laegret, foell ock mannat daer. ^10Och Mose hoerde huru folket i sina saerskilda slaekter graet, var och en vid ingaangen till sitt taelt; och HERRENS vrede upptaendes storligen, och Mose sjaelv blev misslynt. ^11Och Mose sade till HERREN: >>Varfoer har du gjort saa illa mot din tjaenare, och varfoer har jag saa litet funnit naad foer dina oegon, att du har lagt paa mig boerdan av hela detta folk? ^12Aer daa jag moder eller fader till hela detta folk, eftersom du saeger till mig att jag skall baera det i min famn, saasom spenabarnet baeres av sin vaardare, in i det land som du med ed har lovat aat deras faeder? ^13Varifraan skall jag faa koett att giva aat hela detta folk? De graata ju och vaenda sig mot mig och saega: 'Giv oss koett, saa att vi faa aeta.' ^14Jag foermaar icke ensam baera hela detta folk, ty det bliver mig foer tungt. ^15Vill du saa handla mot mig, saa draep mig hellre med ens, om jag har funnit naad foer dina oegon, och laat mig slippa detta elaende.>> ^16Daa sade HERREN till Mose: >>Samla ihop aat mig sjuttio maen av de aeldste i Israel, dem som du vet hoera till de aeldste i folket och till dess tillsyningsmaen; och foer dessa fram till uppenbarelsetaeltet och laat dem staella sig daer hos dig. ^17Daer vill jag daa stiga ned och tala med dig, och jag vill taga av den ande som aer oever dig och laata komma oever dem; sedan skola de bistaa dig med att baera paa boerdan av folket, saa att du slipper baera den ensam. ^18Och till folket skall du saega: Helgen eder till i morgon, saa skolen I faa koett att aeta, eftersom I haven graatit infoer HERREN och sagt: 'Ack om vi hade koett att aeta! I Egypten var oss gott att vara!' Saa skall nu HERREN giva eder koett att aeta. ^19Icke allenast en dag eller tvaa dagar skolen I faa aeta det, icke allenast fem dagar eller tio dagar eller tjugu dagar, ^20utan en hel maanads tid, till dess att det gaar ut genom naesan paa eder och bliver eder vaemjeligt; detta daerfoer att I haven foerkastat HERREN, som aer mitt ibland eder, och haven graatit infoer hans ansikte och sagt: 'Varfoer drogo vi daa ut ur Egypten?'>> ^21Mose sade: >>Av sex hundra tusen man till fots utgoeres det folk som jag har omkring mig, och dock saeger du: 'Koett vill jag giva dem, saa att de hava att aeta en maanads tid!' ^22Finnas daa faar och faekreatur att slakta aat dem i saadan maengd att det raecker till foer dem? Eller skall man samla ihop alla havets fiskar aat dem, saa att det raecker till foer dem?>> ^23HERREN svarade Mose: >>Aer daa HERRENS arm foer kort? Du skall nu faa se om det som jag har sagt skall vederfaras dig eller icke.>> ^24Och Mose gick ut och foerkunnade foer folket vad HERREN hade sagt. Sedan samlade han ihop sjuttio maen av de aeldste i folket och laet dem staella sig runt omkring taeltet. ^25Daa steg HERREN ned i molnskyn och talade till honom, och tog av den ande som var oever honom och laet komma oever de sjuttio aeldste. Daa nu anden foell paa dem, begynte de profetera, vilket de sedan icke mer gjorde. ^26Och tvaa maen hade stannat kvar i laegret; den ene hette Eldad och den andre Medad. Ocksaa paa dem foell anden, ty de voro bland de uppskrivna, men hade likvael icke gaatt ut till taeltet; och de profeterade i laegret. ^27Daa skyndade en ung man bort och beraettade detta foer Mose och sade: >>Eldad och Medad profetera i laegret.>> ^28Josua, Nuns son, som hade varit Moses tjaenare allt ifraan sin ungdom, tog daa till orda och sade: >>Mose, min herre, foerbjud dem det.>> ^29Men Mose sade till honom: >>Skall du saa nitaelska foer mig? Ack att fastmer allt HERRENS folk bleve profeter, daerigenom att HERREN laete sin Ande komma oever dem!>> ^30Sedan gick Mose tillbaka till laegret med de aeldste i Israel. ^31Och en stormvind for ut ifraan HERREN, och den foerde med sig vaktlar fraan havet och drev dem oever laegret, en dagsresa vitt paa vardera sidan, runt omkring laegret, och vid pass tvaa alnar hoegt oever marken. ^32Daa stod folket upp och gick hela den dagen och sedan hela natten och hela den foeljande dagen och samlade ihop vaktlar; det minsta naagon samlade var tio homer. Och de bredde ut dem runt omkring laegret. ^33Men under det att de aennu hade koettet mellan taenderna, innan det var foertaert, upptaendes HERRENS vrede mot folket, och HERREN anstaellde ett mycket stort nederlag bland folket. ^34Och detta staelle fick namnet Kibrot-Hattaava, ty daer begrov man dem av folket, som hade gripits av lystnad. ^35Fraan Kibrot-Hattaava broet folket upp och taagade till Haserot; och i Haserot stannade de. __________________________________________________________________ Chapter 12 ^1Och Mirjam jaemte Aron talade illa om Mose foer den etiopiska kvinnans skull som han hade tagit till hustru; han hade naemligen tagit en etiopisk kvinna till hustru. ^2Och de sade: >>Aer daa Mose den ende som HERREN talar med? Talar han icke ocksaa med oss?>> Och HERREN hoerde detta. ^3Men mannen Mose var mycket saktmodig, mer aen naagon annan maenniska paa jorden. ^4Och strax sade HERREN till Mose, Aron och Mirjam: >>Gaan ut, I tre, till uppenbarelsetaeltet.>> Och de gingo ditut, alla tre. ^5Daa steg HERREN ned i en molnstod och blev staaende vid ingaangen till taeltet; och han kallade paa Aron och Mirjam, och de gingo baada ditut. ^6Och han sade: >>Hoeren nu mina ord. Eljest om naagon aer en profet bland eder, giver jag, HERREN, mig till kaenna foer honom i syner och talar med honom i droemmar. ^7Men saa goer jag icke med min tjaenare Mose; i hela mitt hus aer han betrodd. ^8Muntligen talar jag med honom, oeppet och icke i foertaeckta ord, och han faar skaada HERRENS gestalt. Varfoer haven I daa icke haft foersyn foer att tala illa om min tjaenare Mose?>> ^9Och HERRENS vrede upptaendes mot dem, och han oevergav dem. ^10Naer saa molnskyn drog sig tillbaka fraan taeltet, se, daa var Mirjam vit saasom snoe av spetaelska; naer Aron vaende sig till Mirjam, fick han se att hon var spetaelsk. ^11Daa sade Aron till Mose: >>Ack, min herre, laegg icke paa oss boerdan av en synd som vi i vaar daarskap hava begaatt. ^12Laat henne icke bliva lik ett doedfoett foster, vars kropp aer till haelften foerstoerd, naer det kommer ut ur sin moders liv.>> ^13Daa ropade Mose till HERREN och sade: >>O Gud, goer henne aater frisk.>> ^14HERREN svarade Mose: >>Om hennes fader hade spottat henne i ansiktet, skulle hon ju hava faatt sitta med skam i sju dagar. Maa hon alltsaa nu haallas innestaengd i sju dagar utanfoer laegret; sedan faar hon komma tillbaka dit igen.>> ^15Saa hoells daa Mirjam innestaengd i sju dagar utanfoer laegret, och folket broet icke upp, foerraen Mirjam hade kommit tillbaka. __________________________________________________________________ Chapter 13 ^1Daerefter broet folket upp fraan Haserot och laegrade sig i oeknen Paran. ^2Och HERREN talade till Mose och sade: ^3>>Saend aastad naagra maen foer att bespeja Kanaans land, som jag vill giva aat Israels barn. En man ur var faedernestam skolen I saenda, men allenast saadana som aero hoevdingar bland dem.>> ^4Och Mose saende fraan oeknen Paran aastad saadana maen, efter HERRENS befallning; allasammans hoerde de till huvudmaennen bland Israels barn. ^5Och dessa voro namnen paa dem: Av Rubens stam: Sammua, Sackurs son; ^6av Simeons stam: Safat, Horis son; ^7av Juda stam: Kaleb, Jefunnes son; ^8av Isaskars stam: Jigeal, Josefs son; ^9av Efraims stam: Hosea, Nuns son; ^10av Benjamins stam: Palti, Rafus son; ^11av Sebulons stam: Gaddiel, Sodis son; ^12av Josefs stam: av Manasse stam: Gaddi, Susis son; ^13av Dans stam: Ammiel, Gemallis son; ^14av Asers stam: Setur, Mikaels son; ^15av Naftali stam: Nahebi, Vofsis son; ^16av Gads stam; Geuel, Makis son. ^17Dessa voro namnen paa de maen som Mose saende aastad foer att bespeja landet. Men Mose gav Hosea, Nuns son, namnet Josua. ^18Och Mose saende dessa aastad foer att bespeja Kanaans land. Och han sade till dem: >>Dragen nu upp till Sydlandet, och dragen vidare upp till Bergsbygden. ^19Och sen efter, hurudant landet aer, och om folket som bor daeri aer starkt eller svagt, om det aer litet eller stort, ^20och hurudant landet aer, vari de bo, om det aer gott eller daaligt, och hurudana de platser aero, daer de bo, om de bo i laeger eller i befaesta staeder, ^21och hurudant sjaelva landet aer, om det aer fett eller magert, om traed finnas daer eller icke. Varen vid gott mod, och tagen med eder hit av landets frukt.>> Det var naemligen vid den tid daa de foersta druvorna voro mogna ^22Saa drogo de aastad och bespejade landet fraan oeknen Sin aenda till Rehob, daer vaegen gaar till Hamat. ^23De drogo upp till Sydlandet och kommo till Hebron; daer bodde Ahiman, Sesai och Talmai, Anaks avkomlingar. Men Hebron byggdes sju aar foere Soan i Egypten. ^24Och de kommo till Druvdalen; daer skuro de av en kvist med en ensam druvklase paa, och denna bars sedan paa en staang av tvaa man. Daertill togo de granataepplen och fikon. ^25Detta staelle blev kallat Druvdalen foer den druvklases skull som Israels barn daer skuro av. ^26Och efter fyrtio dagar vaende de tillbaka, sedan de hade bespejat landet. ^27De gingo aastad och kommo till Mose och Aron och Israels barns hela menighet i oeknen Paran, i Kades, och avgaavo sin beraettelse infoer dem och hela menigheten och visade dem landets frukt. ^28De foertaeljde foer honom och sade: >>Vi kommo till det land dit du saende oss. Och det flyter i sanning av mjoelk och honung, och haer aer dess frukt. ^29Men folket som bor i landet aer starkt, och staederna aero vaelbefaesta och mycket stora; ja, vi saago daer ocksaa avkomlingar av Anak. ^30Amalekiterna bo i Sydlandet, hetiterna, jebuseerna och amoreerna bo i Bergsbygden, och kananeerna bo vid havet och utmed Jordan.>> ^31Men Kaleb soekte stilla folket, saa att de icke skulle knota emot Mose; han sade: >>Laat oss aendaa draga ditupp och intaga det, ty foervisso skola vi bliva det oevermaektiga.>> ^32Men de maen som hade varit daeruppe med honom sade: >>Vi kunna icke draga upp mot detta folk, ty de aero oss foer starka.>> ^33Och de talade bland Israels barn illa om landet som de hade bespejat; de sade: >>Det land som vi hava genomvandrat och bespejat aer ett land som foertaer sina inbyggare, och alla maenniskor, som vi daer saago, voro resligt folk. ^34Vi saago daer ock jaettarna, Anaks barn, av jaettestammen; vi tyckte daa att vi sjaelva voro saasom graeshoppor, och sammalunda tyckte de om oss. __________________________________________________________________ Chapter 14 ^1Daa begynte hela menigheten ropa och skria, och folket graet den natten. ^2Och alla Israels barn knorrade emot Mose och Aron, och hela menigheten sade till dem: >>O att vi hade faatt doe i Egyptens land, eller att vi hade faatt doe haer i oeknen! ^3Varfoer vill daa HERREN foera oss in i detta andra land, daer vi maaste falla foer svaerd, och daer vaara hustrur och barn skola bliva fiendens byte? Det vore foervisso baettre foer oss att vaenda tillbaka till Egypten.>> ^4Och de sade till varandra: >>Laat oss vaelja en anfoerare och vaenda tillbaka till Egypten.>> ^5Daa foello Mose och Aron ned paa sina ansikten infoer Israels barns hela foersamlade menighet. ^6Och Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son, vilka voro bland dem som hade bespejat landet, revo soender sina klaeder ^7och sade till Israels barns hela menighet: >>Det land som vi hava genomvandrat och bespejat aer ett oevermaattan gott land. ^8Om HERREN har behag till oss, saa skall han foera oss in i det landet och giva det aat oss -- ett land som flyter av mjoelk och honung. ^9Allenast maan I icke saetta eder upp mot HERREN; och foer folket i landet maan I icke frukta, ty de skola bliva saasom en munsbit foer oss. Deras beskaerm har vikit ifraan dem, men med oss aer HERREN; frukten icke foer dem.>> ^10Men hela menigheten ropade att man skulle stena dem. Daa visade sig HERRENS haerlighet i uppenbarelsetaeltet foer alla Israels barn. ^11Och HERREN sade till Mose: >>Huru laenge skall detta folk foerakta mig, och huru laenge skola de framhaerda i att icke vilja tro paa mig, oaktat alla de tecken jag har gjort bland dem? ^12Jag skall slaa dem med pest och foergoera dem, men dig vill jag goera till ett folk, stoerre och maektigare aen detta.>> ^13Mose sade till HERREN: >>Egyptierna hava ju foernummit att du med din kraft har foert detta folk ut ifraan dem hitupp, ^14och de hava omtalat det foer inbyggarna haer i landet, saa att de hava faatt hoera att du aer HERREN mitt ibland detta folk, att du, HERRE, visar dig foer dem ansikte mot ansikte, att din molnsky staar oever dem, och att du gaar framfoer dem i en molnstod om dagen och i en eldstod om natten. ^15Om du nu doedade detta folk, alla tillsammans, daa skulle hedningarna, som finge hoera detta beraettas om dig, saega saa: ^16'Daerfoer att HERREN icke foermaadde foera detta folk in i det land som han med ed hade lovat aat dem, daerfoer har han slaktat dem i oeknen.' ^17Nej, maa nu Herrens kraft bevisa sig stor, saasom du har talat och sagt: ^18'HERREN aer laangmodig och stor i mildhet, han foerlaater missgaerning och oevertraedelse, fastaen han icke laater naagon bliva ostraffad, utan hemsoeker faedernas missgaerning paa barn och efterkommande i tredje och fjaerde led.' ^19Saa tillgiv nu detta folk dess missgaerning, enligt din stora naad, saasom du har laatit din foerlaatelse foelja detta folk allt ifraan Egypten och aenda hit.>> ^20Daa sade HERREN: >>Jag vill tillgiva dem efter din boen. ^21Men saa sant jag lever, och saa sant hela jorden skall bliva full av HERRENS haerlighet: ^22av alla de maen som hava sett min haerlighet och de tecken jag har gjort i Egypten och i oeknen, och som dock nu tio gaanger hava frestat mig och icke velat hoera min roest, ^23av dem skall ingen faa se det land som jag med ed har lovat aat deras faeder; ingen av dem som hava foeraktat mig skall faa se det. ^24Men eftersom i min tjaenare Kaleb aer en annan ande, saa att han i allt har efterfoeljt mig, daerfoer vill jag laata honom komma in i det land daer han nu har varit, och hans avkomlingar skola besitta det. ^25Men daa nu amalekiterna och kananeerna bo i dalbygden, saa vaenden eder i morgon aat annat haall bryten upp och tagen vaegen mot oeknen, aat Roeda havet till.>> ^26Och HERREN talade till Mose och Aron och sade: ^27>>Huru laenge skall denna onda menighet fortfara att knorra mot mig? Ty jag har hoert huru Israels barn knorra mot mig. ^28Saeg nu till dem: 'Saa sant jag lever, saeger HERREN, jag skall goera med eder saasom I sjaelva haven sagt infoer mig. ^29Haer i oeknen skola edra doeda kroppar bliva liggande; saa skall det gaa eder alla, saa maanga I aeren som haren blivit inmoenstrade, alla som aero tjugu aar gamla eller daerutoever, eftersom I haven knorrat mot mig. ^30Sannerligen, ingen av eder skall komma in i det land som jag med upplyft hand har lovat giva eder till boning, ingen foerutom Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son. ^31Men edra barn, om vilka I saden att de skulle bliva fiendens byte? dem skall jag laata komma ditin, och de skola laera kaenna det land som I haven foeraktat. ^32I sjaelva daeremot -- edra doeda kroppar skola bliva liggande haer i oeknen. ^33Och edra barn skola draga omkring saasom herdar i oeknen i fyrtio aar, och skola baera paa boerdan av eder troloesa avfaellighet, till dess att edra doeda kroppar hava foergaatts i oeknen. ^34Saasom I under fyrtio dagar haven bespejat landet, saa skolen I under fyrtio aar -- ett aar foer var dag -- komma att baera paa edra missgaerningar; I skolen daa foernimma vad det aer att jag tager min hand ifraan eder.' ^35Jag, HERREN, talar; jag skall foervisso goera saa med hela denna onda menighet, som har rotat sig samman mot mig; haer i oeknen skola de foergaas, haer skola de doe.>> ^36Och de maen som Mose hade saent aastad foer att bespeja landet, och som vid sin aaterkomst hade foerlett hela menigheten att knorra mot honom, daerigenom att de talade illa om landet, ^37dessa maen som hade talat illa om landet traeffades nu av doeden genom en hemsoekelse, infoer HERRENS ansikte. ^38Av de maen som hade gaatt aastad foer att bespeja landet blevo dock Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son, vid liv. ^39Och Mose talade detta till alla Israels barn. Daa blev folket mycket sorgset. ^40Och de stodo upp bittida foeljande morgon foer att draga aastad upp mot den oevre bergsbygden; och de sade: >>Se, haer aero vi; vi vilja nu draga upp till det land som HERREN har talat om; ty vi hava syndat.>> ^41Men Mose sade: >>Varfoer viljen I saa oevertraeda HERRENS befallning? Det kan ju icke lyckas vael. ^42HERREN aer icke med bland eder; dragen daerfoer icke ditupp, paa det att I icke maan bliva slagna av edra fiender. ^43Ty amalekiterna och kananeerna skola daer moeta eder, och I skolen falla foer svaerd; I haven ju vaent eder bort ifraan HERREN, och HERREN skall daerfoer icke vara med eder.>> ^44Likvael drogo de i sitt oevermod upp mot den oevre bergsbygden; men HERRENS foerbundsark och Mose laemnade icke laegret. ^45Daa kommo amalekiterna och kananeerna, som bodde daer i bergsbygden, ned och slogo dem och foerskingrade dem och drevo dem aenda till Horma. __________________________________________________________________ Chapter 15 ^1Och HERREN talade till Mose och sade: ^2Tala till Israels barn och saeg till dem: Om I, naer I kommen in i det land som jag vill giva eder, och daer I skolen bo, ^3viljen offra ett eldsoffer aat HERREN, ett braennoffer eller ett slaktoffer -- vare sig det gaeller att fullgoera ett loefte, eller det gaeller ett frivilligt offer, eller det gaeller edra hoegtidsoffer -- foer att bereda HERREN en vaelbehaglig lukt, genom faekreatur eller smaaboskap, ^4saa skall den som vill offra aat HERREN ett saadant offer baera fram saasom spisoffer en tiondedels efa fint mjoel, begjutet med en fjaerdedels hin olja; ^5och saasom drickoffer skall du offra en fjaerdedels hin vin till vart lamm, vare sig det aer ett braennoffer som offras, eller det aer ett slaktoffer. ^6Men till en vaedur skall du saasom spisoffer offra tvaa tiondedels efa fint mjoel, begjutet med en tredjedels hin olja, ^7och saasom drickoffer skall du baera fram en tredjedels hin vin, till er vaelbehaglig lukt foer HERREN. ^8Och naer du offrar en ungtjur till braennoffer eller till slaktoffer, vare sig det gaeller att fullgoera ett loefte eller det gaeller tackoffer aat HERREN. ^9Saa skall, jaemte ungtjuren, saasom spisoffer frambaeras tre tiondedels efa fint mjoel, begjutet med en halv in olja, ^10och saasom drickoffer skall du baera fram en halv hin vin: ett eldsoffer till en vaelbehaglig lukt foer HERREN. ^11Vad haer aer sagt skall offras till var tjur, var vaedur, vart djur av smaaboskapen, vare sig faar eller get. ^12Efter antalet av de djur I offren skolen I offra till vart och ett vad haer aer sagt, efter deras antal. ^13Var infoeding skall offra detta, saasom haer aer sagt, naer han vill offra ett eldsoffer till en vaelbehaglig lukt foer HERREN. ^14Och naer en fraemling som vistas hos eder, eller som i kommande slaekten bor ibland eder, vill offra ett eldsoffer till en vaelbehaglig lukt foer HERREN, saa skall han offra paa samma saett som I offren. ^15Inom foersamlingen skall en och samma stadga gaella foer eder och foer fraemlingen som bor ibland eder. Detta skall vara en evaerdlig stadga foer eder fraan slaekte till slaekte: I sjaelva och fraemlingen skolen foerfara paa samma saett infoer HERRENS ansikte. ^16Samma lag och samma raett skall gaella foer eder och foer fraemlingen som bor hos eder. ^17Och HERREN talade till Mose och sade: ^18Tala till Israels barn och saeg till dem: Naer I kommen in i det land dit jag vill foera eder, ^19skolen I, daa I aeten av landets broed, giva aat HERREN en offergaerd daerav. ^20Saasom foerstling av edert mjoel skolen I giva en kaka till offergaerd; I skolen giva den, likasom I given en offergaerd fraan eder loge. ^21Av foerstlingen av edert mjoel skolen I giva aat HERREN en offergaerd, slaekte efter slaekte. ^22Och om I begaan synd ouppsaatligen, i det att I underlaaten att goera efter naagot av dessa bud som HERREN har kungjort foer Mose, ^23efter naagot av det som HERRENS har bjudit eder genom Mose, fraan den dag daa HERREN gav sina bud och allt framgent, slaekte efter slaekte, ^24saa skall, om synden har blivit begaangen ouppsaatligen, utan att menigheten visste det, hela menigheten offra en ungtjur saasom braennoffer, till en vaelbehaglig lukt foer HERREN, med det spisoffer och det drickoffer som paa foereskrivet saett skall offras daertill, och tillika en bock saasom syndoffer. ^25Och praesten skall bringa foersoning foer Israels barns hela menighet, och saa bliver dem foerlaatet; ty det var en ouppsaatlig synd, och de hava burit fram sitt offer, ett eldsoffer aat HERREN, och sitt syndoffer infoer HERRENS ansikte foer sin ouppsaatliga synd. ^26Ja, saa bliver dem foerlaatet, Israels barns hela menighet och fraemlingen som bor ibland dem; ty hela folket var delaktigt i den ouppsaatliga synden. ^27Och om naagon enskild syndar ouppsaatligen, skall han saasom syndoffer foera fram en aarsgammal get. ^28Och praesten skall bringa foersoning foer denne som har foersyndat sig genom ouppsaatlig synd, infoer HERRENS ansikte; paa det att honom maa bliva foerlaatet, naer foersoning bringas foer honom. ^29Foer infoedingen bland Israels barn och foer fraemlingen som bor ibland dem, foer eder alla skall gaella en och samma lag, naer naagon begaar synd ouppsaatligen. ^30Men den som begaar naagot med upplyft hand, evad han aer infoeding eller fraemling, han haanar HERREN, och han skall utrotas ur sitt folk. ^31Ty HERRENS ord har han foeraktat, och mot hans bud har han brutit; utan foerskoning skall han utrotas; missgaerning vilar paa honom. ^32Medan nu Israels barn voro i oeknen, ertappades en man med att samla ihop ved paa sabbatsdagen. ^33Och de som ertappade honom med att samla ihop ved foerde honom fram infoer Mose och Aron och hela menigheten. ^34Och daa det icke var bestaemt vad som borde goeras med honom, satte de honom i foervar. ^35Och HERREN sade till Mose: >>Mannen skall straffas med doeden; hela menigheten skall stena honom utanfoer laegret.>> ^36Daa foerde hela menigheten ut honom utanfoer laegret och stenade honom till doeds, saasom HERREN hade bjudit Mose. ^37Och HERREN talade till Mose och sade: ^38Tala till Israels barn och saeg till dem att de och deras efterkommande skola goera sig tofsar i hoernen paa sina klaeder och saetta ett moerkblaatt snoere paa var hoerntofs. ^39Och detta skolen I hava till tofsprydnad, foer att I, naer I sen daerpaa, maan taenka paa alla HERRENS bud och goera efter dem, och icke svaeva omkring efter edra hjaertans och oegons lustar, som I nu loepen efter i troloes avfaellighet. ^40Ty jag vill att I skolen taenka paa och goera efter alla mina bud och vara helgade aat eder Gud. ^41Jag aer HERREN, eder Gud, som har foert eder ut ur Egyptens land, foer att jag skall vara eder Gud Jag aer HERREN, eder Gud. __________________________________________________________________ Chapter 16 ^1Och Kora, son till Jishar, son till Kehat, son till Levi, samt Datan och Abiram, Eliabs soener, och On, Pelets son, av Rubens soener, dessa togo till sig folk ^2och gjorde uppror emot Mose; och dem foeljde tvaa hundra femtio maen av Israels barn, hoevdingar i menigheten, ombud i folkfoersamlingen, ansedda maen. ^3Och de foersamlade sig emot Mose och Aron och sade till dem: >>Nu maa det vara nog. Hela menigheten aer ju helig, alla aero det, och HERREN aer mitt ibland dem; varfoer upphaeven I eder daa oever HERRENS foersamling?>> ^4Naer Mose hoerde detta, foell han ned paa sitt ansikte. ^5Sedan talade han till Kora och hela hans hop och sade: >>I morgon skall HERREN goera kunnigt vem som hoer honom till, och vem som aer den helige aat vilken han giver tilltraede till sig. Och den han utvaeljer, honom skall han giva tilltraede till sig. ^6Goeren nu paa detta saett: tagen edra fyrfat, du Kora och hela din hop, ^7och laeggen eld i dem och stroen roekelse paa dem infoer HERRENS ansikte i morgon; den man som HERREN daa utvaeljer, han aer den helige. Ja, nu maa det vara nog, I Levi soener.>> ^8Ytterligare sade Mose till Kora: Hoeren nu, I Levi soener. ^9Aer det eder icke nog att Israels Gud har avskilt eder fraan Israels menighet och givit eder tilltraede till sig, saa att I faan foerraetta tjaensten i HERRENS tabernakel och staa infoer menigheten och betjaena den? ^10AAt dig, och aat alla dina broeder, Levi soener, jaemte dig, har han givit tilltraede till sig; och nu staan I ocksaa efter praestadoemet! ^11Daerfoer, tagen eder till vara, du och hela din hop, I som haven rotat eder samman mot HERREN -- ty vad aer Aron, att I knorren mot honom?>> ^12Och Mose saende och laet kalla till sig Datan och Abiram, Eliabs soener. Men de sade: >>vi komma icke. ^13Aer det icke nog att du har foert oss hitupp ur ett land som floet av mjoelk och honung, foer att laata oss doe I oeknen? Vill du nu ock upphaeva dig till herre oever oss? ^14Ingalunda har du foert oss in i ett land som flyter av mjoelk och honung, eller givit oss aakrar och vingaardar till arvedel. Eller tror du att du kan sticka ut oegonen paa dessa maenniskor? Nej, vi komma icke.>> ^15Daa blev Mose mycket vred och sade till HERREN: >>Se icke till deras offergaava. Icke saa mycket som en enda aasna har jag tagit av dem, och ingen av dem har jag gjort naagot ont.>> ^16Och Mose sade till Kora: >>Du och hela din hop maan instaella eder infoer HERRENS ansikte i morgon, du sjaelv och de, saa ock Aron. ^17Och var och en av eder maa taga sitt fyrfat och laegga roekelse daerpaa, och sedan baera sitt fyrfat fram infoer HERRENS ansikte, tvaa hundra femtio fyrfat; du sjaelv och Aron maan ock taga var sitt fyrfat.>> ^18Och de togo var och en sitt fyrfat och lade eld daerpaa och stroedde roekelse daerpaa, och staellde sig vid ingaangen till uppenbarelsetaeltet; och Mose och Aron likasaa. ^19Och Kora foersamlade mot dem hela menigheten vid ingaangen till uppenbarelsetaeltet. Daa visade sig HERRENS haerlighet foer hela menigheten. ^20och HERREN talade till Mose och Aron och sade: ^21>>Skiljen eder fraan denna menighet, saa skall jag i ett oegonblick foergoera dem.>> ^22Daa foello de ned paa sina ansikten och sade: >>O Gud, du Gud som raader oever allt koetts anda, skall du foertoernas paa hela menigheten, daerfoer att en enda man syndar?>> ^23Daa talade HERREN till Mose och sade: ^24>>Tala till menigheten och saeg: Dragen eder bort ifraan platsen runt omkring Koras, Datans och Abirams laegerstaelle.>> ^25Och Mose stod upp och gick till Datan och Abiram, och de aeldste i Israel foeljde honom. ^26Och han talade till menigheten och sade: >>Viken bort ifraan dessa ogudaktiga maenniskors taelt, och kommen icke vid naagot som tillhoer dem, paa det att I icke maan foergaas genom alla deras synder.>> ^27Daa drogo de sig bort ifraan platsen runt omkring Koras, Datans och Abirams laegerstaelle; men Datan och Abiram hade gaatt ut och staellt sig vid ingaangen till sina taelt med sina hustrur och barn, baade stora och smaa. ^28Och Mose sade: >>Daerav skolen I foernimma att det aer HERREN som har saent mig foer att goera alla dessa gaerningar, och att jag icke har handlat efter eget tycke: ^29om dessa doe paa samma saett som andra maenniskor doe, eller drabbas av hemsoekelse paa samma saett som andra maenniskor, saa har HERREN icke saent mig; ^30men om HERREN haer laater naagot alldeles nytt ske, i det att marken oeppnar sin mun och uppslukar dem med allt vad de hava, saa att de levande fara ned i doedsriket, daa skolen I daerav veta att dessa maenniskor hava foeraktat HERREN.>> ^31Och just som han hade slutat att tala allt detta, raemnade marken under dem, ^32och jorden oeppnade sin mun och uppslukade dem och deras hus och allt Koras folk och alla deras aegodelar; ^33och de foro levande ned i doedsriket, de med allt vad de hade, och jorden oevertaeckte dem, och saa utrotades de ur foersamlingen. ^34Och hela Israel, som stod runt omkring dem, flydde vid deras rop, ty de fruktade att bliva uppslukade av jorden. ^35Men eld gick ut fraan HERREN och foertaerde de tvaa hundra femtio maennen som hade burit fram roekelse. ^36Och HERREN talade till Mose och sade: ^37>>Saeg till Eleasar, praesten Arons son, att han skall taga fyrfaten ut ur branden, men kasta ut elden i dem laangt bort, ^38ty de hava blivit heliga. Och dessa fyrfat -- de maens som genom sin synd foerverkade sina liv -- dem skall man hamra ut till plaatar foer att daermed oeverdraga altaret; ty de hava varit framburna infoer HERRENS ansikte och hava daerigenom blivit heliga. Och de skola saa vara ett tecken foer Israels barn.>> ^39Daa tog praesten Eleasar kopparfyrfaten som de uppbraenda maennen hade burit fram, och man hamrade ut dem foer att daermed oeverdraga altaret, ^40till en paaminnelse foer Israels barn att ingen fraemmande, ingen som icke vore av Arons saed, maatte traeda fram foer att antaenda roekelse infoer HERRENS ansikte, paa det att det icke skulle gaa honom saasom det gick Kora och hans hop: allt i enlighet med vad HERREN hade sagt honom genom Mose. ^41Men dagen daerefter knorrade Israels barns hela menighet emot Mose och Aron och sade: >>Det aer I som haven doedat HERRENS folk.>> ^42Daa nu menigheten foersamlade sig emot Mose och Aron, vaende dessa sig mot uppenbarelsetaeltet och fingo daa se molnskyn oevertaecka det; och HERRENS haerlighet visade sig. ^43Daa gingo Mose och Aron fram infoer uppenbarelsetaeltet. ^44Och HERREN talade till Mose och sade: ^45>>Gaan bort ifraan denna menighet, saa skall jag i ett oegonblick foergoera dem.>> Daa foello de ned paa sina ansikten. ^46Och Mose sade till Aron: >>Tag ditt fyrfat och laegg eld fraan altaret daerpaa och stroe roekelse daerpaa, och baer det saa med hast bort till menigheten och bringa foersoning foer dem; ty foertoernelse har gaatt ut fraan HERRENS ansikte, och hemsoekelsen har begynt.>> ^47Daa tog Aron det som Mose hade tillsagt honom och skyndade mitt in i foersamlingen, och se, hemsoekelsen hade redan begynt ibland folket, men han lade roekelsen paa och bragte foersoning foer folket. ^48Naer han saa stod mellan de doeda och de levande, upphoerde hemsoekelsen. ^49Men de som hade omkommit genom hemsoekelsen utgjorde fjorton tusen sju hundra, foerutom dem som hade omkommit foer Koras skull. ^50Sedan vaende Aron tillbaka till Mose vid uppenbarelsetaeltets ingaang; och hemsoekelsen hade upphoert. __________________________________________________________________ Chapter 17 ^1Och HERREN talade till Mose och sade: ^2>>Tala till Israels barn, och tag av dem, av alla som bland dem aero hoevdingar foer stamfamiljer, en stav foer var stamfamilj, tillsammans tolv stavar. Vars och ens namn skall du skriva paa hans stav. ^3Och Arons namn skall du skriva paa Levi stav; ty huvudmannen foer denna stams familjer skall hava sin saerskilda stav. ^4Sedan skall du laegga in dem i uppenbarelsetaeltet framfoer vittnesboerdet, daer jag uppenbarar mig foer eder. ^5Daa skall ske att den man som jag utvaeljer, hans stav skall groenska. Och saa skall jag goera slut paa Israels barns knorrande, saa att jag slipper hoera huru de knorra mot eder.>> ^6Och Mose talade till Israels barn, och hoevdingarna foer deras stamfamiljer gaavo honom alla var och en sin stav, tillsammans tolv stavar; och Arons stav var med bland deras stavar. ^7Och Mose lade stavarna infoer HERRENS ansikte i vittnesboerdets taelt. ^8Naer nu Mose dagen daerefter gick in i vittnesboerdets taelt, se, daa groenskade Arons stav, som var daer foer Levi hus, den hade knoppar och utslagna blommor och mogna mandlar. ^9Och Mose bar alla stavarna ut fraan HERRENS ansikte till alla Israels barn; och de saago paa dem och togo var och en sin stav. ^10Och HERREN sade till Mose: >>Laegg Arons stav tillbaka framfoer vittnesboerdet, foer att den daer maa foervaras saasom ett tecken foer de genstraeviga; saa skall du goera en aende paa deras knorrande, saa att jag slipper hoera det, paa det att de icke maa doe.>> ^11Och Mose gjorde saa; saasom HERREN hade bjudit honom, saa gjorde han. ^12Och Israels barn ropade till Mose: >>Se, vi omkomma, vi foergaas, vi foergaas allasammans! ^13Var och en som kommer daervid, som kommer vid HERRENS tabernakel, han doer. Skola vi daa verkligen alla omkomma?>> __________________________________________________________________ Chapter 18 ^1Och HERREN sade till Aron: Du och dina soener, och din faders hus jaemte dig, skolen baera den missgaerning som vidlaader helgedomen; och du och dina soener jaemte dig skolen baera den missgaerning som vidlaader edert praestaembete. ^2Men ocksaa dina fraender, Levi stam, din faders stam, skall du laata faa tilltraede dit jaemte dig, och de skola haalla sig till dig och betjaena dig, under det att du och dina soener jaemte dig goeren tjaenst infoer vittnesboerdets taelt. ^3Och de skola iakttaga vad du har att iakttaga, och vad som eljest aer att iakttaga vid hela taeltet; men de maa icke komma vid de heliga redskapen eller altaret, paa det att icke baade de och I maan doe. ^4De skola haalla sig till dig och iakttaga vad som aer att iakttaga vid uppenbarelsetaeltet, under all tjaenstgoering vid taeltet; men ingen fraemmande faar komma eder naera. ^5Och I skolen iakttaga vad som aer att iakttaga vid helgedomen och vid altaret, paa det att icke foertoernelse aater maa komma oever Israels barn. ^6Se, jag har uttagit edra broeder, leviterna, bland Israels barn; en gaava aero de aat eder, givna aat HERREN, till att foerraetta tjaensten vid uppenbarelsetaeltet. ^7Men du och dina soener jaemte dig skolen iakttaga vad som hoer till edert praestaembete, i allt vad som angaar altaret och det som aer innanfoer foerlaaten, och skolen saa goera tjaenst. Jag giver eder edert praestaembete saasom en gaavotjaenst; men om naagon fraemmande kommer daervid, skall han doedas. ^8Och HERREN talade till Aron: Se, jag giver aat dig vad som skall foervaras av det som gives mig saasom gaerd. Av Israels barns alla heliga gaavor giver jag detta till aembetslott aat dig och dina soener, saasom en evaerdlig raett. ^9Detta skall tillhoera dig av det! hoegheliga som icke laemnas aat elden: alla deras offergaavor, saa ofta de frambaera spisoffer eller syndoffer, eller frambaera skuldoffer till ersaettning aat mig, detta skall saasom hoegheligt tillhoera dig och dina soener. ^10Paa en hoeghelig plats skall du aeta detta; allt mankoen maa aeta det, det skall vara dig heligt. ^11Och detta aer rad som skall tillhoera dig saasom en gaerd av Israels barns gaavor, saa ofta de frambaera viftoffer; aat dig och aat dina soener och doettrar jaemte dig giver jag det till en evaerdlig raett; var och en i ditt hus som aer ren maa aeta det: ^12allt det baesta av olja och allt det baesta av vin och av saed, foerstlingen daerav, som de giva aat HERREN, detta giver jag aat dig. ^13Foerstlingsfrukterna av allt som vaexer i deras land, vilka de baera fram aat HERREN, skola tillhoera dig; var och en i ditt hus som aer ren maa aeta daerav. ^14Allt tillspillogivet i Israel skall tillhoera dig. ^15Allt det som oeppnar moderlivet, vad koett det vara maa, evad det aer maenniskor eller boskap som de foera fram till HERREN, det skall tillhoera dig; dock saa, att du tager loesen foer det som aer foerstfoett bland maenniskor, och likaledes tager loesen foer det som aer foerstfoett bland orena djur. ^16Och vad angaar dem som skola loesas, skall du taga loesen foer dem, naer de aero en maanad gamla, och detta efter det vaerde du har bestaemt: fem siklar silver, efter helgedomssikelns vikt, denna raeknad till tjugu gera. ^17Men foer det som aer foerstfoett bland faekreatur eller faar eller getter maa du icke taga loesen; det aer heligt. Deras blod skall du staenka paa altaret, och deras fett skall du foerbraenna saasom ett eldsoffer, till en vaelbehaglig lukt foer HERREN. ^18Men deras koett skall tillhoera dig; det skall tillhoera dig likasom viftoffersbringan och det hoegra laarstycket. ^19Alla heliga gaavor som Israels barn giva aat HERREN saasom gaerd, dem giver jag aat dig och aat dina soener och doettrar jaemte dig, saasom en evaerdlig raett. Ett evaerdligt saltfoerbund infoer HERRENS ansikte skall detta vara foer dig och foer dina avkomlingar jaemte dig. ^20och HERREN sade till Aron: I deras land skall du icke hava naagon arvedel, och du skall icke hava naagon lott bland dem; jag skall vara din lott och arvedel bland Israels barn. ^21Och se, aat Levi barn giver jag all tionde i Israel till arvedel, saasom loen foer den tjaenst de foerraetta, tjaensten vid uppenbarelsetaeltet. ^22Men de oevriga israeliterna maa haedanefter icke komma vid uppenbarelsetaeltet, ty de skola daerigenom komma att baera paa synd och saa traeffas av doeden; ^23utan leviterna skola foerraetta tjaensten vid uppenbarelsetaeltet, och de skola baera de missgaerningar som begaas. Detta skall vara en evaerdlig stadga foer eder fraan slaekte till slaekte; bland Israels barn skola de icke hava naagon arvedel. ^24Ty den tionde som Israels barn giva aat HERREN saasom gaerd, den giver jag aat leviterna till arvedel. Daerfoer aer det som jag saeger om dem att de icke skola hava naagon arvedel bland Israels barn. ^25Och HERREN talade till Mose och sade: ^26Till leviterna skall du saa tala och saega: Naer I av Israels barn mottagen den tionde som jag har bestaemt att I skolen faa av dem saasom eder arvedel, daa skolen I daerav giva en gaerd aat HERREN, en tionde av tionden. ^27Och denna eder gaerd skall saa anses, som naer andra giva saed fraan logen och vin och olja fraan pressen. ^28Paa detta saett skolen ock I av all tionde som I mottagen av Israels barn giva en gaerd aat HERREN; och denna HERRENS gaerd av tionden skolen I giva aat praesten Aron. ^29Av alla gaavor som I faan skolen giva aat HERREN hela den gaerd som tillkommer honom; av allt det baesta av gaavorna skolen I giva den, saadant bland dessa som passar till heliga gaavor. ^30Och du skall saega till dem: Naer I nu given saasom gaerd det baesta av dem, skall denna leviternas gaava saa anses, som naer andra giva vad loge och press avkasta. ^31I med edert husfolk maan aeta det paa vilken plats som helst; ty det aer eder loen foer eder tjaenstgoering vid uppenbarelsetaeltet. ^32Naer I saa given det baesta av dem saasom gaerd, skolen I icke foer deras skull komma att baera paa synd; och daa skolen I icke ohelga Israels barns heliga gaavor och saa traeffas av doeden. __________________________________________________________________ Chapter 19 ^1Och HERREN talade till Mose och Aron och sade: ^2Detta aer den lagstadga som HERREN har paabjudit: Saeg till Israels barn att de skaffa fram till dig en roed, felfri ko, en som icke har naagot lyte, och som icke har burit naagot ok. ^3Denna skolen I laemna aat praesten Eleasar; och man skall foera ut henne utanfoer laegret och slakta henne i hans aasyn. ^4Och praesten Eleasar skall taga naagot av hennes blod paa sitt finger, och staenka med hennes blod sju gaanger mot framsidan av uppenbarelsetaeltet. ^5Sedan skall man braenna upp kon infoer hans oegon; hennes hud och koett och blod jaemte hennes orenlighet skall man braenna upp. ^6Och praesten skall taga cedertrae, isop och rosenroett garn och kasta det i elden vari kon braennes upp. ^7Och praesten skall tvaa sina klaeder och bada sin kropp i vatten; daerefter faar han gaa in i laegret. Dock skall praesten vara oren aenda till aftonen. ^8Ocksaa den som braende upp henne skall tvaa sina klaeder i vatten och bada sin kropp i vatten, och vara oren aenda till aftonen. ^9Och en man som aer ren skall samla ihop askan efter kon och laegga den utanfoer laegret paa en ren plats. Den skall foervaras aat Israels barns menighet, till staenkelsevatten. Det aer ett syndoffer. ^10Och mannen som samlade ihop askan efter kon skall tvaa sina klaeder och vara oren aenda till aftonen. Detta skall vara en evaerdlig stadga foer Israels barn och foer fraemlingen som bor ibland dem. ^11Den som kommer vid naagon doed, vid en maenniskas lik, han skall vara oren i sju dagar. ^12Han skall rena sig haermed paa tredje dagen och paa sjunde dagen, saa bliver han ren. Men om han icke renar sig paa tredje dagen och paa sjunde dagen, saa bliver han icke ren. ^13Var och en som kommer vid naagon doed, vid liket av en maenniska som har doett, och sedan icke renar sig, han orenar HERRENS tabernakel, och han skall utrotas ur Israel. Daerfoer att staenkelsevatten icke har blivit staenkt paa honom, skall han vara oren; orenhet laader alltjaemt vid honom. ^14Detta aer lagen: Naer en maenniska doer i ett taelt, skall var och en som kommer in i taeltet och var och en som redan aer i taeltet vara oren i sju dagar. ^15Och alla oeppna kaerl, alla som icke hava staatt oeverbundna, skola vara orena. ^16Och var och en som ute paa marken kommer vid naagon som har fallit foer svaerd eller paa annat saett traeffats av doeden, eller vid maenniskoben eller vid en grav, han skall vara oren i sju dagar. ^17Och foer att rena den som saa har blivit oren skall man taga av askan efter det uppbraenda syndoffret och gjuta friskt vatten daerpaa i ett kaerl. ^18Och en man som aer ren skall taga isop och doppa i vattnet och staenka paa taeltet och paa allt bohaget, och paa de personer som hava varit daerinne, och paa honom som har kommit vid benen eller vid den fallne eller vid den som har doett paa annat saett, eller vid graven. ^19Och mannen som aer ren skall paa tredje dagen och paa sjunde dagen bestaenka den som har blivit oren. Naer saa paa sjunde dagen hans rening aer avslutad, skall han tvaa sina klaeder och bada sig i vatten, saa bliver han ren om aftonen. ^20Men om naagon har blivit oren och sedan icke renar sig, skall han utrotas ur foersamlingen; ty han har orenat HERRENS helgedom; staenkelsevatten har icke blivit staenkt paa honom, han aer oren. ^21Och detta skall vara foer dem en evaerdlig stadga. Mannen som staenkte staenkelsevattnet skall tvaa sina klaeder; och om naagon annan kommer vid staenkelsevattnet, skall han vara oren aenda till aftonen. ^22Och allt som den orene kommer vid skall vara orent, och den som kommer vid honom skall vara oren aenda till aftonen. __________________________________________________________________ Chapter 20 ^1Och Israels barn, hela menigheten, kommo in i oeknen Sin i den foersta maanaden, och folket stannade i Kades; daer dog Mirjam och blev daer ocksaa begraven. ^2Och menigheten hade intet vatten; daa foersamlade de sig emot Mose och Aron. ^3Och folket begynte tvista med Mose och sade: >>O att ocksaa vi hade faatt foergaas, naer vaara broder foergingos infoer HERRENS ansikte! ^4Varfoer haven I foert HERRENS foersamling in i denna oeken, saa att vi och vaar boskap maaste doe haer? ^5Och varfoer haven I foert oss upp ur Egypten och laatit oss komma till denna svaara plats, daer varken saed eller fikontraed eller vintraed eller granattraed vaexa, och daer intet vatten finnes att dricka?>> ^6Men Mose och Aron gingo bort ifraan foersamlingen till uppenbarelsetaeltets ingaang och foello ned paa sina ansikten. Daa visade sig HERRENS haerlighet foer dem. ^7Och HERREN talade till Mose och sade: ^8>>Tag staven, och foersamla menigheten, du med din broder Aron, och talen till klippan infoer deras oegon, saa skall den giva vatten ifraan sig; saa skaffar du fram vatten aat dem ur klippan och giver menigheten och dess boskap att dricka. ^9Daa tog Mose stav en fraan dess plats infoer HERRENS ansikte, saasom han hade bjudit honom. ^10Och Mose och Aron sammankallade foersamlingen framfoer klippan; daer sade han till dem: >>Hoeren nu, I genstraevige; kunna vi vael ur denna klippa skaffa fram vatten aat eder?>> ^11Och Mose lyfte upp sin hand och slog paa klippan med sin stav tvaa gaanger; daa kom mycket vatten ut, saa att menigheten och dess boskap fick dricka. ^12Men HERREN sade till Mose och Aron: >>Eftersom I icke trodden paa mig och icke hoellen mig helig infoer Israels barns oegon, daerfoer skolen I icke faa foera denna foersamling in i det land som jag har givit dem.>> ^13Detta var Meribas vatten, daer Israels barn tvistade med HERREN, och daer han bevisade sig helig paa dem. ^14Och Mose skickade saendebud fraan Kades till konungen i Edom och laet saega: >>Saa saeger din broder Israel: Du kaenner alla de vedermoedor som vi hava haft att utstaa, ^15huru vaara faeder drogo ned till Egypten, och huru vi bodde i Egypten i laang tid, och huru vi och vaara faeder blevo illa behandlade av egyptierna. ^16Men vi ropade till HERREN, och han hoerde vaar roest och saende en aengel som foerde oss ut ur Egypten; och se, vi aero nu i Kades, staden som ligger vid graensen till ditt omraade. ^17Laat oss taaga genom ditt land. Vi skola icke taga vaegen oever aakrar och vingaardar, och icke dricka vatten ur brunnarna; stora vaegen skola vi gaa, utan att vika av vare sig till hoeger eller till vaenster, till dess vi hava kommit igenom ditt omraade.>> ^18Men Edom svarade honom: >>Du faar icke taaga genom mitt land. Om du det goer, skall jag draga ut emot dig med svaerd.>> ^19Men Israels barn sade till honom: >>Paa den allmaenna farvaegen skola vi draga fram, och om jag eller min boskap dricker av ditt vatten, skall jag betala det. Jag begaer ju ingenting: allenast att faa taaga vaegen fram haerigenom.>> ^20Han svarade: >>Nej, du faar icke taaga haerigenom.>> Och Edom drog ut mot honom med mycket folk och ned stor makt. ^21Daa alltsaa Edom icke tillstadde Israel att taaga genom sitt omraade, vek Israel av och gick undan foer honom. ^22Och de broeto upp fraan Kades. Och Israels barn, hela menigheten, kommo till berget Hor. ^23Och HERREN talade till Aron paa berget Hor, vid graensen till Edoms land, och sade: ^24>>Aron skall samlas till sina faeder: han skall icke komma in i det land som jag har givit aat Israels barn; ty I voren genstraeviga mot min befallning vid Meribas vatten. ^25Tag nu Aron och hans son Eleasar med dig, och foer dem upp paa berget Hor, ^26och tag av Aron hans klaeder och saett dem paa hans son Eleasar. Saa skall Aron samlas till sina faeder och I doe daer.>> ^27Och Mose gjorde saasom HERREN hade bjudit; och de stego upp paa berget Hor infoer hela menighetens oegon. ^28Och Mose tog av Aron hans klaeder och satte dem paa hans son Eleasar. Och Aron dog daer uppe paa bergets topp; men Mose och Eleasar stego ned fraan berget. ^29Och naer hela menigheten foernam att Aron hade givit upp andan, begraeto de honom i trettio dagar, hela Israels hus. __________________________________________________________________ Chapter 21 ^1Daa nu konungen i Arad, kananeen, som bodde i Sydlandet, hoerde att Israel var i antaagande paa Atarimvaegen, gav han sig i strid med Israel och tog naagra av dem till faanga. ^2Daa gjorde Israel ett loefte aat HERREN och sade: >>Om du giver detta folk i min hand, saa skall jag giva deras staeder till spillo.>> ^3Och HERREN hoerde Israels roest och gav kananeerna i deras hand, och de gaavo dem och deras staeder till spillo; saa fick staellet namnet Horma. ^4Och de broeto upp fraan berget Hor och togo vaegen aat Roeda havet till, foer att gaa omkring Edoms land. Men under vaegen blev folket otaaligt. ^5Och folket talade emot Gud och emot Mose och sade: >>Varfoer haven I foert oss upp ur Egypten, saa att vi maaste doe i oeknen? Haer finnes ju varken broed eller vatten, och vaar sjael vaemjes vid den usla foeda vi faa.>> ^6Daa saende HERREN giftiga ormar bland folket, och dessa stungo folket; och mycket folk i Israel blev doedat. ^7Daa kom folket till Mose och sade: >>Vi hava syndat daermed att vi talade mot HERREN och mot dig. Bed till HERREN att han tager bort dessa ormar ifraan oss.>> Och Mose bad foer folket. ^8Daa sade HERREN till Mose: >>Goer dig en orm och saett upp den paa en staang; sedan maa var och en som har blivit ormstungen se paa den, saa skall han bliva vid liv.>> ^9Daa gjorde Mose en orm av koppar och satte upp den paa en staang; naer sedan naagon hade blivit stungen av en orm, saag han upp paa kopparormen och blev saa vid liv. ^10Och Israels barn broeto upp och laegrade sig i Obot; ^11och fraan Obot broeto de upp och laegrade sig vid Ije-Haabarim i oeknen som ligger framfoer Moab, oesterut. ^12Daerifraan broeto de upp och laegrade sig i Sereds dal. ^13Daerifraan broeto de upp och laegrade sig paa andra sidan Arnon, daer denna baeck fraan amoreernas omraade, daer den har runnit upp, flyter fram i oeknen; ty Arnon aer Moabs graens och flyter fram mellan Moabs land och amoreernas. ^14Daerfoer heter det i >>Boken om HERRENS krig>>: >>Vaheb i Sufa och dalarna daer Arnon gaar fram, ^15och dalarnas sluttning, som saenker sig mot Ars bygd och stoeder sig mot Moabs graens.>> ^16Daerifraan drogo de till Beeri om brunnen daer var det som HERREN sade till Mose: >>Foersamla folket, saa vill jag giva dem vatten.>> ^17Daa sjoeng Israel denna saang: >>Floeda, du brunn! Ja, sjungen om den, ^18om brunnen som furstar graevde, som folkets ypperste borrade, med spiran, med sina stavar. ^19Fraan oeknen drogo de till Mattana, fraan Mattana till Nahaliel, fraan: Nahaliel till Bamot, ^20fraan Bamot till den dal som ligger: paa Moabs mark uppe paa Pisga, daer man kan se ut oever oedemarken. ^21Och Israel skickade saendebud till Sihon, amoreernas konung, och laet saega: ^22>>Laat mig taga genom ditt land. Vi skola icke vika av ifraan vaegen in i aakrar eller vingaardar, och icke dricka vatten ur brunnarna. Stora vaegen skola vi gaa, till dess vi hava kommit igenom ditt omraade.>> ^23Men Sihon tillstadde icke Israel att taaga genom sitt omraade, utan foersamlade allt sitt folk och drog ut mot Israel i oeknen, till dess han kom till Jahas; daer gav han sig i strid med Israel. ^24Men Israel slog honom med svaerdsegg och intog hans land fraan Arnon aenda till Jabbok, aenda till Ammons barns land, ty Ammons barns graens var befaest. ^25Och Israel intog alla staederna daer; och Israel bosatte sig i amoreernas alla staeder, i Hesbon och alla underlydande orter. ^26Hesbon var naemligen Sihons, amoreernas konungs, stad, ty denne hade foert krig med den foerre konungen i Moab och tagit ifraan honom hela hans land aenda till Arnon. ^27Daerfoer saega skalderna: >>Kommen till Hesbon! Byggas och befaestas skall Sihons stad. ^28Ty eld gick ut fraan Hesbon, en laaga fraan Sihons stad; den foertaerde Ar i Moab, dem som bodde paa Arnons hoejder. ^29Ve dig, Moab! Foerlorat aer du, Kemos' folk! Han laet sina soener bliva slagna paa flykten och sina doettrar foeras bort i faangenskap, bort till amoreernas konung, Sihon. ^30Vi skoeto ned dem -- foerlorat var Hesbon, landet aenda till Dibon; vi haerjade aenda till Nofa, Nofa, som naar till Medeba.>> ^31Saa bosatte sig daa Israel i amoreernas land. ^32Och Mose saende ut och laet bespeja Jaeser, och de intogo dess underlydande orter; och han foerdrev amoreerna som bodde daer. ^33Sedan vaende de sig aat annat haal. och drogo upp aat Basan till. Och Og, konungen i Basan, drog med allt sitt folk ut till strid mot dem, till Edrei. ^34Men HERREN sade till Mose: >>Frukta icke foer honom, ty i din hand har jag givit honom och allt hans folk och hans land. Och du skall goera med honom paa samma saett som du gjorde med Sihon, amoreernas konung, som bodde i Hesbon.>> ^35Och de slogo honom jaemte hans soener och allt hans folk, och laeto ingen av dem slippa undan. Saa intogo de hans land. __________________________________________________________________ Chapter 22 ^1Och Israels barn broeto upp och laegrade sig paa Moabs hedar, paa andra sidan Jordan mitt emot Jeriko. ^2Och Balak, Sippors son, saag allt vad Israel hade gjort mot amoreerna. ^3Och Moab baevade storligen foer folket, daerfoer att det var saa talrikt; Moab gruvade sig foer Israels barn. ^4Och Moab sade till de aeldste i Midjan: >>Nu kommer denna hop att aeta upp allt som finnes haer runt omkring oss, likasom oxen aeter upp vad groent som finnes paa marken.>> Och Balak, Sippors son, var paa den tiden konung i Moab. ^5Och han skickade saendebud till Bileam, Beors son, i Petor vid floden, i hans stamfraenders land, foer att kalla honom till sig; han laet saega: >>Se, haer aer ett folk som har dragit ut ur Egypten; se, det oevertaecker marken, och det har laegrat sig mitt emot mig. ^6Saa kom nu och foerbanna aat mig detta folk, ty det aer mig foer maektigt; kanhaenda skall jag daa kunna slaa det och foerjaga det ur landet. Ty jag vet att den du vaelsignar, han aer vaelsignad, och den du foerbannar, han bliver foerbannad.>> ^7Saa gingo nu de aeldste i Moab och de aeldste i Midjan aastad och hade med sig spaadomsloen; och de kommo till Bileam och framfoerde till honom Balaks ord. ^8Och han sade till dem: >>Stannen haer oever natten, saa vill jag sedan giva eder svar efter vad HERREN talar till mig.>> Daa stannade Moabs furstar kvar hos Bileam. ^9Och Gud kom till Bileam; han sade: >>Vad aer det foer maen som du har hos dig?>> ^10Bileam svarade Gud: >>Balak, Sippors son, konungen i Moab, har saent till mig detta bud: ^11'Se, haer aer det folk som har dragit ut ur Egypten, och det oevertaecker marken. Saa kom nu och foerbanna det aat mig; kanhaenda skall jag daa kunna giva mig i strid med det och foerjaga det.'>> ^12Daa sade Gud till Bileam: >>Du skall icke gaa med dem; du skall icke foerbanna detta folk, ty det aer vaelsignat.>> ^13Om morgonen, naer Bileam hade staatt upp, sade han alltsaa till Balaks furstar: >>Gaan hem till edert land, ty HERREN vill icke tillstaedja mig att foelja med eder.>> ^14Daa stodo Moabs furstar upp och gingo hem till Balak och sade: >>Bileam vaegrade att foelja med oss.>> ^15Men Balak saende aennu en gaang aastad furstar, flera och foernaemligare aen de foerra. ^16Och de kommo till Bileam och sade till honom: >>Saa saeger Balak Sippors son: 'Laat dig icke avhaallas fraan att komma till mig; ^17ty jag vill bevisa dig oevermaattan stor aera, och allt vad du begaer av mig skall jag goera. Kom nu och foerbanna aat mig detta folk.'>> ^18Daa svarade Bileam och sade till Balaks tjaenare: >>Om Balak aen gaave mig saa mycket silver och guld som hans hus rymmer, kunde jag dock icke oevertraeda HERRENS min Guds befallning, saa att jag gjorde naagot daeremot, vare sig litet eller stort. ^19Men stannen nu ocksaa I kvar har oever natten, foer att jag maa foernimma vad HERREN ytterligare kan vilja tala till mig.>> ^20Och Gud kom till Bileam om natten och sade till honom: >>Om dessa maen hava kommit foer att kalla dig, saa staa upp och foelj med dem. Men allenast vad jag saeger dig skall du goera.>> ^21Om morgonen, naer Bileam hade staatt upp, sadlade han alltsaa sin aasninna och foeljde med Moabs furstar. ^22Men daa han nu foeljde med, upptaendes Guds vrede, och HERRENS aengel staellde sig paa vaegen foer att hindra honom, daer han red paa sin aasninna, aatfoeljd av tvaa sina tjaenare. ^23Naer daa aasninnan saag HERRENS aengel staa paa vaegen med ett draget svaerd i sin hand, vek hon av ifraan vaegen och gick in paa aakern; men Bileam slog aasninnan foer att driva henne tillbaka in paa vaegen. ^24Daerefter staellde sig HERRENS aengel i en smal gata mellan vingaardarna, daer murar funnos paa baada sidor. ^25Naer nu aasninnan saag HERRENS aengel, traengde hon sig mot muren och klaemde saa Bileams ben mot muren; och han slog henne aennu en gaang. ^26Daa gick HERRENS aengel laengre fram och staellde sig paa ett traangt staelle, daer ingen utvaeg fanns att vika undan, vare sig till hoeger eller till vaenster. ^27Naer aasninnan nu saag HERRENS aengel, lade hon sig ned under Bileam. Daa upptaendes Bileams vrede och han slog aasninnan med sin stav. ^28Men HERREN oeppnade aasninnans mun, och hon sade till Bileam: >>Vad har jag gjort dig, eftersom du nu tre gaanger har slagit mig?>> ^29Bileam svarade aasninnan: >>Du har ju handlat skamligt mot mig; om jag hade haft ett svaerd i min hand, skulle jag nu hava draept dig.>> ^30Men aasninnan sade till Bileam: >>Aer icke jag din egen aasninna, som du har ridit paa i all din tid intill denna dag? Och har jag naagonsin foerut plaegat goera saa mot dig? Han svarade: >>Nej.>> ^31Och HERREN oeppnade Bileams oegon, saa att han saag HERRENS aengel staa paa vaegen med ett draget svaerd i sin hand. Daa bugade han sig och foell ned paa sitt ansikte. ^32Och HERRENS aengel sade till honom: >>Varfoer har du nu tre gaanger slagit din aasninna? Se, jag har gaatt ut foer att hindra dig, ty denna vaeg leder till foerdaerv och aer mig emot. ^33Och aasninnan saag mig, och hon har nu tre gaanger vikit undan for mig. Om hon icke hade vikit undan foer mig, saa skulle jag nu hava draept dig, men laatit henne leva.>> ^34Daa sade Bileam till HERRENS aengel: >>Jag har syndat, ty jag visste icke att du stod mig emot paa vaegen. Om nu min resa misshagar dig, saa vill jag vaenda tillbaka.>> ^35Men HERRENS aengel svarade Bileam: >>Foelj med dessa maen; men intet annat aen vad jag saeger dig skall du tala.>> Saa foeljde daa Bileam med Balaks furstar. ^36Naer Balak hoerde att Bileam kom, gick han honom till moetes till Ir i Moab, vid graensen daer Arnon flyter, vid yttersta graensen. ^37Och Balak sade till Bileam: >>Saende jag icke entraeget bud till dig foer att kalla dig hit? Varfoer ville du daa icke begiva dig till mig? Skulle jag icke kunna bevisa dig tillraecklig aera?>> ^38Bileam svarade Balak: >>Du ser nu att jag har kommit till dig. Men det staar ingalunda i min egen makt att tala naagot. Vad Gud laegger i min mun, det maaste jag tala.>> ^39Sedan foeljde Bileam med Balak, och de kommo till Kirjat-Husot. ^40Och Balak slaktade faekreatur och smaaboskap och saende till Bileam och de furstar som voro med honom. ^41Och foeljande morgon tog Balak Bileam med sig och foerde honom upp paa Bamot-Baal; och han kunde fraan denna plats se en del av folket. __________________________________________________________________ Chapter 23 ^1Och Bileam sade till Balak: >>Bygg haer aat mig sju altaren, och skaffa hit aat mig sju tjurar och sju vaedurar.>> ^2Balak gjorde saasom Bileam sade; och Balak och Bileam offrade en tjur och en vaedur paa vart altare ^3Daerefter sade Bileam till Balak >>Stanna kvar vid ditt braennoffer; jag vill gaa bort och se om till aeventyrs HERREN visar sig foer mig; och vad helst han uppenbarar foer mig, det skall jag foerkunna foer dig.>> Och han gick upp paa en kal hoejd. ^4Och Gud visade sig foer Bileam; daa sade denne till honom: >>De sju altarna har jag uppfoert, och paa vart altare har jag offrat en tjur och en vaedur.>> ^5Och HERREN lade i Bileams mun vad han skulle tala; han sade: >>Gaa tillbaka till Balak och tala saa och saa.>> ^6Naer han nu kom tillbaka till honom, fann han honom staaende vid sitt braennoffer tillsammans med alla Moabs furstar. ^7Daa hoer han upp sin roest och kvad: >>Fraan Aram haemtade mig Balak, fraan oesterns berg Moabs konung: 'Kom och foerbanna aat mig Jakob, kom och tala ofaerd oever Israel. ^8Huru kan jag foerbanna den gud ej foerbannar, och tala ofaerd oever den som HERREN ej talar ofaerd oever? ^9Fraan klippornas topp ser jag ju honom, och fraan hoejderna skaadar jag honom: se, det aer ett folk som bor foer sig sjaelvt och icke anser sig likt andra folkslag. ^10Vem kan raekna Jakob, talloes saasom stoftet, eller taelja ens fjaerdedelen av Israel? Maa jag faa doe de raettfaerdigas doed, och blive mitt slut saasom deras!>> ^11Daa sade Balak till Bileam: >>Vad har du gjort mot mig! Till att foerbanna mina fiender haemtade jag dig, och nu har du i staellet vaelsignat dem.>> ^12Men han svarade och sade: >>Skulle jag daa icke akta paa vad HERREN laegger i min mun, och tala det?>> ^13Och Balak sade till honom: >>Foelj nu med mig till ett annat staelle, varifraan du ser dem; du ser haer allenast en del av dem, du ser dem icke allasammans. Fraan det staellet maa du foerbanna dem aat mig.>> ^14Och han tog honom med sig till Vaektarplanen paa toppen av Pisga. Daer byggde han sju altaren och offrade en tjur och en vaedur paa vart altare. ^15Daerefter sade han till Balak: >>Stanna kvar har vid ditt braennoffer; jag sjaelv vill daerborta se till, om naagot visar sig.>> ^16Och HERREN visade sig foer Bileam och lade i hans mun vad han skulle tala; han sade: >>Gaa tillbaka till Balak och tala saa och saa.>> ^17Naer han nu kom till honom, fann han honom staaende vid sitt braennoffer, och Moabs furstar stodo daer med honom. Och Balak fraagade honom: >>Vad har HERREN talat?>> ^18Daa hov han upp sin roest och kvad: >>Staa upp, Balak, och hoer; lyssna till mig, du Sippors son. ^19Gud aer icke en maenniska, saa att han kan ljuga, icke en maenniskoson, saa att han kan aangra naagot. Skulle han saega naagot och icke goera det, tala naagot och icke fullborda det? ^20Se, att vaelsigna har jag faatt i uppdrag; han har vaelsignat, och jag kan icke rygga det. ^21Ofaerd aer icke att skaada i Jakob och olycka icke att se i Israel. HERREN, hans Gud, aer med honom, och jubel saasom mot en konung hoeres daer. ^22Det aer Gud som har foert dem ut ur Egypten; deras styrka aer saasom vildoxars. ^23Ty trolldom baatar intet mot Jakob, ej heller spaadom mot Israel. Nej, nu maaste saegas om Jakob och om Israel: 'Vad goer icke Gud!' ^24Se, det aer ett folk som staar upp likt en lejoninna, ett folk som reser sig likasom ett lejon. Det laegger sig ej ned, foerraen det har aetit rov och druckit blod av slagna man.>> ^25Daa sade Balak till Bileam: >>Om du nu icke vill foerbanna dem, saa maa du aatminstone icke vaelsigna dem. ^26Men Bileam svarade och sade till Balak: >>Sade jag icke till dig: 'Allt vad HERREN saeger, det maaste jag goera'?>> ^27Och Balak sade till Bileam: >>Kom, jag vill taga dig med mig till ett annat staelle. Kanhaenda skall det behaga Gud att du daerifraan foerbannar dem aat mig. ^28Och Balak tog Bileam med sig upp paa toppen av Peor, daer man kan se ut oever oedemarken. ^29Och Bileam sade till Balak: >>Bygg haer aat mig sju altaren, och skaffa hit aat mig sju tjurar och sju vaedurar. ^30Och Balak gjorde saasom Bileam sade; och han offrade en tjur och en vaedur paa vart altare. __________________________________________________________________ Chapter 24 ^1Daa nu Bileam saag att det var: HERRENS vilja att han skulle vaelsigna Israel, gick han icke, saasom de foerra gaangerna, bort och saag efter tecken, utan vaende sitt ansikte mot oeknen. ^2Och naer Bileam lyfte upp sina oegon och saag Israel laegrad efter sina stammar, kom Guds Ande oever honom. ^3Och han hov upp sin roest och kvad: >>Saa saeger Bileam, Beors son, saa saeger mannen med det slutna oegat, ^4saa saeger han som hoer Guds tal, han som skaadar syner fraan den Allsmaektige, i det han sjunker ned och faar sina oegon oeppnade: ^5Huru skoena aero icke dina taelt, du Jakob, dina boningar, du Israel! ^6De likna dalar som utbreda sig vida, de aero saasom lustgaardar invid en stroem, saasom aloetraed, planterade av HERREN, saasom cedrar invid vatten. ^7Vatten floedar ur hans aembar, hans saadd bliver rikligen vattnad. Stoerre aen Agag skall hans konung vara, ja, upphoejd bliver hans konungamakt. ^8Det aer Gud som har foert honom ut ur Egypten. Hans styrka aer saasom en vildoxes. Han skall uppsluka de folk som staa honom emot, deras ben skall han soenderkrossa, och med sina pilar skall han genomborra dem. ^9Han har lagt sig ned, han vilar saasom ett lejon, saasom en lejoninna -- vem vaagar oroa honom? Vaelsignad vare den som vaelsignar dig, och foerbannad vare den som foerbannar dig!>> ^10Daa upptaendes Balaks vrede mot Bileam, och han slog ihop haenderna. Och Balak sade till Bileam: >>Till att foerbanna mina fiender kallade jag dig hit, och se, du har i staellet nu tre gaanger vaelsignat dem. ^11Giv dig nu av hem igen. Jag taenkte att jag skulle faa bevisa dig stor aera; men se, HERREN har foermenat dig att bliva aerad.>> ^12Bileam svarade Balak: >>Sade jag icke redan till saendebuden som du skickade till mig: ^13'Om Balak aen gaave mig saa mycket silver och guld som hans hus rymmer, kunde jag dock icke oevertraeda HERRENS befallning, saa att jag efter eget tycke gjorde naagot, vad det vara maa.' Vad HERREN saeger, det maaste jag tala. ^14Se, jag gaar nu hem till mitt folk; men jag vill varsko dig om vad detta folk skall goera mot ditt folk i kommande dagar.>> ^15Och han hov upp sin roest och kvad: >>Saa saeger Bileam, Beors son, saa saeger mannen med det slutna oegat, ^16saa saeger han som hoer Guds tal och har kunskap fraan den Hoegste, han som skaadar syner fraan den Allsmaektige, i det han sjunker ned och faar sina oegon oeppnade: ^17Jag ser honom, men icke denna tid, jag skaadar honom, men icke naera. En stjaerna traeder fram ur Jakob, och en spira hoejer sig ur Israel. Den krossar Moabs tinningar och slaar ned alla soener till Set. ^18Edom skall han faa till besittning till besittning Seir -- sina fienders laender. Ty Israel skall goera maektiga ting; ^19ur Jakob skall en haerskare komma; han skall foergoera i staederna dem som raedda sig dit.>> ^20Och han fick se Amalek; daa hov han upp sin roest och kvad: >>En foerstling bland folken aer Amalek, men paa sistone hemfaller han aat undergaang.>> ^21Och han fick se kaineerna; daa hov han upp sin roest och kvad: >>Fast aer din boning, och lagt paa klippan aer ditt naeste. ^22Likvael skall Kain bliva utrotad; ja, Assur skall omsider foera dig i faangenskap.>> ^23Och han lov aater upp sin roest och kvad: >>O ve! Vem skall bliva vid liv, naer Gud laater detta ske? ^24Skepp skola komma fraan kitteernas kust, de skola tukta Assur, tukta Eber; ocksaa han skall hemfalla aat undergaang.>> ^25Och Bileam stod upp och vaende tillbaka hem; ocksaa Balak for sin vaeg. __________________________________________________________________ Chapter 25 ^1Och medan Israel uppehoell sig i Sittim, begynte folket bedriva otukt med Moabs doettrar. ^2Dessa inbjoedo folket till sina gudars offermaaltider, ^3Och folket aat och tillbad deras gudar. Och Israel sloet sig till Baal-Peor. Daa upptaendes HERRENS vrede mot Israel. ^4Och HERREN sade till Mose: >>Haemta folkets alla huvudman, och laat upphaenga saadana i solen foer HERREN, paa det att HERRENS vredes gloed maa vaendas ifraan Israel.>> ^5Daa sade Mose till Israels domare: >>Var och en av eder draepe bland sina maen dem som hava slutit sig till Baal-Peor.>> ^6Nu kom en man av Israels barn och foerde in bland sina broeder en midjanitisk kvinna, infoer Moses och Israels barns hela menighets oegon, under det att dessa stodo graatande vid ingaangen till uppenbarelsetaeltet. ^7Naer Pinehas, son till Eleasar, son till praesten Aron, saag detta, stod han upp i menigheten och tog ett spjut i sin hand ^8och foeljde efter den israelitiske mannen in i taeltets sovrum och genomborrade dem baada, saavael den israelitiske mannen som ock kvinnan, i det att han stack henne genom underlivet. Saa upphoerde hemsoekelsen bland Israels barn. ^9Men de som hade omkommit genom hemsoekelsen utgjorde tjugufyra tusen. ^10Och HERREN talade till Mose och sade: ^11>>Pinehas, han som aer son till praesten Arons son Eleasar, har avvaent min vrede fraan Israels barn, i det att han har nitaelskat bland dem saasom jag nitaelskar; daerfoer har jag icke i min nitaelskan foergjort Israels barn. ^12Saeg foerdenskull: Se, jag goer med honom ett fridsfoerbund; ^13och foer honom, och foer hans avkomlingar efter honom, skall detta vara ett foerbund genom vilket han faar ett evaerdligt praestadoeme, till loen foer att han nitaelskade foer sin Gud och bragte foersoning foer Israels barn.>> ^14Och den doedade israelitiske mannen, han som doedades jaemte den midjanitiska kvinnan, hette Simri, Salus son, och var hoevding foer en familj bland simeoniterna. ^15Och den doedade midjanitiska kvinnan hette Kosbi, dotter till Sur; denne var stamhoevding, hoevding foer en stamfamilj i Midjan. ^16Och HERREN talade till Mose och sade: ^17>>Angripen midjaniterna och slaan dem. ^18Ty de hava angripit eder genom de onda raad som de lade mot eder i saken med Peor och i saken med Kosbi, den midjanitiska hoevdingdottern, deras syster, vilken doedades paa den dag daa hemsoekelsen drabbade eder foer Peors skull.>> __________________________________________________________________ Chapter 26 ^1Efter denna hemsoekelse talade HERREN till Mose och till Eleasar, praesten Arons son, och sade: ^2>>Raeknen antalet av Israels barn, deras hela menighet, dem som aero tjugu aar gamla eller daerutoever, efter deras familjer, alla stridbara maen i Israel.>> ^3Och Mose och praesten Eleasar talade till dem paa Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko, och sade: ^4>>De som aero tjugu aar gamla eller daerutoever skola raeknas.>> Saa hade ju HERREN bjudit Mose och Israels barn, dem som hade dragit ut ur Egyptens land. ^5Ruben var Israels foerstfoedde. Rubens barn voro: Av Hanok hanokiternas slaekt, av Pallu palluiternas slaekt, ^6av Hesron hesroniternas slaekt, av Karmi karmiternas slaekt. ^7Dessa voro rubeniternas slaekter. Och de av dem som inmoenstrades utgjorde fyrtiotre tusen sju hundra trettio. ^8Men Pallus soener voro Eliab. ^9Och Eliabs soener voro Nemuel, Datan och Abiram; det var den Datan och den Abiram, baada ombud foer menigheten, som satte sig upp emot Mose och Aron, tillika med Koras hop, naer dessa satte sig upp emot HERREN, ^10varvid jorden oeppnade sin mun och uppslukade dem jaemte Kora, vid det tillfaelle daa dennes hop omkom, i det att elden foertaerde de tvaa hundra femtio maennen, saa att de blevo till en varnagel. ^11Men Koras soener omkommo icke. ^12Simeons barn, efter deras slaekter, voro: Av Nemuel nemueliternas slaekt, av Jamin jaminiternas slaekt, av Jakin jakiniternas slaekt, ^13av Sera seraiternas slaekt, av Saul sauliternas slaekt. ^14Dessa voro simeoniternas slaekter, tjugutvaa tusen tvaa hundra. ^15Gads barn, efter deras slaekter, voro: Av Sefon sefoniternas slaekt, av Haggi haggiternas slaekt, av Suni suniternas slaekt, ^16av Osni osniternas slaekt, av Eri eriternas slaekt, ^17av Arod aroditernas slaekt, av Areli areliternas slaekt. ^18Dessa voro Gads barns slaekter, saa maanga av dem som inmoenstrades, fyrtio tusen fem hundra. ^19Judas soener voro Er och Onan; men Er och Onan dogo i Kanaans land. ^20Och Juda barn, efter deras slaekter, voro: Av Sela selaniternas slaekt, av Peres peresiternas slaekt, av Sera seraiternas slaekt. ^21Men Peres' barn voro: Av Hesron hesroniternas slaekt, av Hamul hamuliternas slaekt. ^22Dessa voro Juda slaekter, saa maanga av dem som inmoenstrades, sjuttiosex tusen fem hundra. ^23Isaskars barn, efter deras slaekter, voro: Av Tola tolaiternas slaekt, av Puva puniternas slaekt, ^24av Jasub jasubiternas slaekt, av Simron simroniternas slaekt. ^25Dessa voro Isaskars slaekter, saa maanga av dem som inmoenstrades, sextiofyra tusen tre hundra. ^26Sebulons barn, efter deras slaekter, voro: Av Sered serediternas slaekt, av Elon eloniternas slaekt, av Jaleel jaleeliternas slaekt. ^27Dessa voro sebuloniternas slaekter, saa maanga av dem som inmoenstrades, sextio tusen fem hundra. ^28Josefs barn, efter deras slaekter voro Manasse och Efraim. ^29Manasse barn voro: Av Makir makiriternas slaekt; men Makir foedde Gilead; av Gilead kom gileaditernas slaekt. ^30Dessa voro Gileads barn: Av Ieser ieseriternas slaekt, av Helek helekiternas slaekt, ^31av Asriel asrieliternas slaekt, av Sikem sikemiternas slaekt, ^32av Semida semidaiternas slaekt och av Hefer heferiternas slaekt. ^33Men Selofhad, Hefers son, hade inga soener, utan allenast doettrar; och Selofhads doettrar hette Mahela, Noa, Hogla, Milka och Tirsa. ^34Dessa voro Manasse slaekter, och de av dem som inmoenstrades utgjorde femtiotvaa tusen sju hundra. ^35Dessa voro Efraims barn, efter deras slaekter: Av Sutela sutelaiternas slaekt, av Beker bekeriternas slaekt, av Tahan tahaniternas slaekt. ^36Men dessa voro Sutelas barn: Av Eran eraniternas slaekt ^37Dessa voro Efraims barns slaekter, saa maanga av dem som inmoenstrades trettiotvaa tusen fem hundra. Dessa voro Josefs barn, efter deras slaekter. ^38Benjamins barn, efter deras slaekter, voro: Av Bela belaiternas slaekt, av Asbel asbeliternas slaekt, av Ahiram ahiramiternas slaekt, ^39av Sefufam sufamiternas slaekt, av Hufam hufamiternas slaekt. ^40Men Belas soener voro Ard och Naaman; arditernas slaekt; av Naaman naamiternas slaekt. ^41Dessa voro Benjamins barn, efter deras slaekter, och de av dem som inmoenstrades utgjorde fyrtiofem tusen sex hundra. ^42Dessa voro Dans barn, efter deras slaekter: Av Suham suhamiternas slaekt. Dessa voro Dans slaekter, efter deras slaekter. ^43Suhamiternas slaekter, saa maanga av dem som inmoenstrades, utgjorde tillsammans sextiofyra tusen fyra hundra. ^44Asers barn, efter deras slaekter, voro: Av Jimna Jimnaslaekten, av Jisvi jisviternas slaekt, av Beria beriaiternas slaekt. ^45Av Berias barn: Av Heber heberiternas slaekt, av Malkiel malkieliternas slaekt. ^46Och Asers dotter hette Sera. ^47Dessa voro Asers barns slaekter, saa maanga av dem som inmoenstrades, femtiotre tusen fyra hundra. ^48Naftali barn, efter deras slaekter, voro: Av Jaseel jaseeliternas slaekt, av Guni guniternas slaekt, ^49av Jeser jeseriternas slaekt, av Sillem sillemiternas slaekt. ^50Dessa voro Naftali slaekter, efter deras slaekter; och de av dem som inmoenstrades utgjorde fyrtiofem tusen fyra hundra. ^51Dessa voro de av Israels barn som inmoenstrades, sen hundra ett tusen sju hundra trettio. ^52Och HERREN talade till Mose och sade: ^53AAt dessa skall landet utskiftas till arvedel, efter personernas antal. ^54AAt en stoerre stam skall du giva en stoerre arvedel, och aat en mindre stam en mindre arvedel; aat var stam skall arvedel givas efter antalet av dess inmoenstrade. ^55Men genom lottkastning skall landet utskiftas. Efter namnen paa sina faedernestammar skola de faa sina arvedelar. ^56Efter lottens utslag skall var stam stoerre eller mindre, faa sin arvedel sig tillskiftad. ^57Och dessa voro de av Levi stam som inmoenstrades, efter deras slaekter: Av Gerson gersoniternas slaekt av Kehat kehatiternas slaekt, av Merari merariternas slaekt. ^58Dessa voro leviternas slaekter: libniternas slaekt, hebroniternas slaekt maheliternas slaekt, musiternas slaekt koraiternas slaekt. Men Kehat foedde Amram. ^59Och Amrams hustru hette Jokebed, Levis dotter, som foeddes aat Levi i Egypten; och hon foedde aat Amram Aron och Mose och deras syster Mirjam. ^60Och aat Aron foeddes Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar. ^61Men Nadab och Abihu traeffades av doeden, naer de buro fram fraemmande eld infoer HERRENS ansikte. ^62Och de av dem som inmoenstrades utgjorde tjugutre tusen, alla av mankoen som voro en maanad gamla eller daerutoever. De hade naemligen icke blivit inmoenstrade bland Israels barn, eftersom icke naagon arvedel var given aat dem bland Israels barn. ^63Dessa voro de som inmoenstrades av Mose och praesten Eleasar, naer dessa moenstrade Israels barn paa Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko. ^64Bland dessa var ingen av dem som foerut hade blivit inmoenstrade av Mose och praesten Aron, naer dessa moenstrade Israels barn i Sinais oeken, ^65ty om dem hade HERREN sagt: >>De skola doeden doe i oeknen.>> Daerfoer var ingen kvar av dem, foerutom Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son. __________________________________________________________________ Chapter 27 ^1Och Selofhads doettrar traedde fram Selofhads, som var son till Hefer, son till Gilead, son till Makir son till Manasse, av Manasses, Josefs sons, slaekter. Och hans doettrar hette Mahela, Noa, Hogla, Milka och Tirsa. ^2Dessa kommo nu infoer Mose och praesten Eleasar och stamhoevdingarna och hela menigheten, vid ingaangen till uppenbarelsetaeltet, och sade: ^3>>Vaar fader har doett i oeknen, men han var icke med i den hop som rotade sig samman mot HERREN, Koras hop, utan han dog genom egen synd, och han hade inga soener. ^4Icke skall nu vaar faders namn utplaanas ur hans slaekt foer det att han icke hade naagon son? Giv aat oss en besittning ibland vaar faders broeder.>> ^5och Mose bar fram deras sak infoer HERREN. ^6Daa talade HERREN till Mose och sade: ^7>>Selofhads doettrar hava talat raett. Du skall giva ocksaa dem en arvsbesittning bland deras faders broeder genom att laata deras faders arvedel oevergaa till dem. ^8Och till Israels barn skall du tala och saega: Naer naagon doer utan att efterlaemna naagon son, skolen I laata hans arvedel oevergaa till hans dotter. ^9Men om han icke har naagon dotter, saa skolen I giva hans arvedel aat hans broeder. ^10Har han icke heller naagra broeder, saa skolen I giva hans arvedel aat hans faders broeder. ^11Men om hans fader icke har naagra broder, saa skolen I giva hans arvedel aat naermaste blodsfoervant inom hans slaekt, och denne skall daa taga den i besittning.>> Detta skall vara en raettsstadga foer Israels barn, saasom HERREN har bjudit Mose. ^12Och HERREN sade till Mose: >>Stig upp haer paa Abarimberget, saa skall du faa se det land som jag har givit aat Israels barn. ^13Men naer du har sett det, skall ocksaa du samlas till dina faeder, likasom din broder Aron har blivit samlad till sina faeder; ^14detta daerfoer att I, i oeknen Sin, naer menigheten tvistade med mig, voren genstraeviga mot min befallning och icke villen haalla mig helig genom att skaffa fram vatten infoer deras oegon.>> Detta gaellde Meribas vatten vid Kades, i oeknen Sin. ^15Och Mose talade till HERREN och sade: ^16>>Maa HERREN, den Gud som raader oever allt koetts anda, saetta en man oever menigheten, ^17som kan gaa i spetsen foer dem, naer de draga ut eller vaenda aater, och som kan vara deras ledare och anfoerare, saa att icke HERRENS menighet kommer att likna faar som icke hava naagon herde.>> ^18HERREN svarade Mose: >>Tag till dig Josua, Nuns son, ty han aer en man i vilken ande aer, och laegg din hand paa honom. ^19Och foer honom fram infoer praesten Eleasar och hela menigheten, och insaett honom i hans aembete infoer deras oegon, ^20och laegg naagot av din vaerdighet paa honom, foer att Israels barns hela menighet maa lyda honom. ^21Och hos praesten Eleasar skall han sedan hava att instaella sig, foer att denne genom urims dom maa haemta svar aat honom infoer HERRENS ansikte. Efter hans ord skola de draga ut och vaenda aater, han sjaelv och alla Israels barn med honom, hela menigheten.>> ^22och Mose gjorde saasom HERREN hade bjudit honom; han tog Josua och foerde honom fram infoer praesten Eleasar och hela menigheten. ^23Och denne lade sina haender paa honom och insatte honom i hans aembete, saasom HERREN hade befallt genom Mose. __________________________________________________________________ Chapter 28 ^1Och HERREN talade till Mose och sade: ^2Bjud Israels barn och saeg till dem: Mina offer, det som aer min spis av mina eldsoffer, en vaelbehaglig lukt foer mig, dem skolen I akta paa, saa att I offren dem aat mig paa bestaemd tid. ^3Och saeg till dem: Detta aer vad I skolen offra aat HERREN saasom eldsoffer: tvaa aarsgamla felfria lamm till braennoffer foer var dag bestaendigt. ^4Det ena lammet skall du offra om morgonen, och det andra lammet skall du offra vid aftontiden, ^5och saasom spisoffer en tiondedels efa fint mjoel, begjutet med en fjaerdedels hin olja av stoetta oliver. ^6Detta aer det dagliga braennoffret, som offrades paa Sinai berg, till en vaelbehaglig lukt, ett eldsoffer aat HERREN. ^7Och saasom drickoffer daertill skall du offra en fjaerdedels hin, till det foersta lammet; i helgedomen skall drickoffer av stark dryck utgjutas aat HERREN. ^8Det andra lammet skall du offra vid aftontiden; med likadant spisoffer och drickoffer som om morgonen skall du offra det: ett eldsoffer till en vaelbehaglig lukt foer HERREN. ^9Men paa sabbatsdagen skall du offra tvaa aarsgamla felfria lamm, saa ock tvaa tiondedels efa fint mjoel, begjutet med olja, saasom spisoffer, samt tillhoerande drickoffer. ^10Detta aer sabbatsbraennoffret, som skall offras var sabbat, jaemte det dagliga braennoffret med tillhoerande drickoffer. ^11Och paa edra nymaanadsdagar skolen I offra till braennoffer aat HERREN tvaa ungtjurar och en vaedur och sju aarsgamla felfria lamm, ^12saa ock tre tiondedels efa fint mjoel, begjutet med olja, saasom spisoffer till var tjur, tvaa tiondedels efa fint mjoel, begjutet med olja, saasom spisoffer till vaeduren, ^13och en tiondedels efa fint mjoel begjutet med olja, saasom spisoffer till vart lamm: ett braennoffer till en vaelbehaglig lukt, ett eldsoffer aat HERREN. ^14Och de tillhoerande drickoffren skola utgoeras av en halv hin vin till var tjur och en tredjedels hin till vaeduren och en fjaerdedels hin till vart lamm. Detta aer nymaanadsbraennoffret, som skall offras i var och en av aarets maanader. ^15Tillika skolen I offra en bock till syndoffer aat HERREN; den skall offras jaemte det dagliga braennoffret med tillhoerande drickoffer. ^16Och i foersta maanaden, paa fjortonde dagen i maanaden, aer HERRENS paask. ^17Och paa femtonde dagen i samma maanad aer hoegtid; daa skall man aeta osyrat broed, i sju dagar. ^18Paa den foersta dagen skall man haalla en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I daa goera. ^19Och saasom eldsoffer, saasom braennoffer aat HERREN, skolen I offra tvaa ungtjurar och en vaedur och sju aarsgamla lamm; felfria skola de vara. ^20Och saasom spisoffer daertill skolen I offra fint mjoel, begjutet med olja; tre tiondedels efa skolen I offra till var ungtjur och tvaa tiondedels efa till vaeduren; ^21en tiondedels efa skall du offra till vart och ett av de sju lammen; ^22tillika skolen I offra en syndoffersbock till att bringa foersoning foer eder. ^23Foerutom morgonens braennoffer, som utgoer det dagliga braennoffret, skolen I offra detta. ^24Likadana offer skolen I offra var dag i sju dagar: en eldsoffersspis, till en vaelbehaglig lukt foer HERREN. Jaemte det dagliga braennoffret skall detta offras, med tillhoerande drickoffer. ^25Och paa den sjunde dagen skolen I haalla en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I daa goera. ^26Och paa foerstlingsdagen, daa I baeren fram ett offer av den nya groedan aat HERREN, vid eder veckohoegtid, skolen I haalla en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I daa goera. ^27Saasom braennoffer till en vaelbehaglig lukt foer HERREN skolen I daa offra tvaa ungtjurar, en vaedur, sju aarsgamla lamm, ^28och saasom spisoffer daertill fint mjoel, begjutet med olja: tre tiondedels efa till var tjur, tvaa tiondedels efa till vaeduren, ^29en tiondedels efa till vart och ett av de sju lammen; ^30tillika skolen I offra en bock till att bringa foersoning foer eder. ^31Foerutom det dagliga braennoffret med tillhoerande spisoffer skolen I offra detta -- felfria skola djuren vara -- och daerjaemte tillhoerande drickoffer. __________________________________________________________________ Chapter 29 ^1Och i sjunde maanaden, paa foersta dagen i maanaden, skolen I haalla en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I daa goera. En basunklangens dag skall den vara foer eder. ^2Saasom braennoffer till en vaelbehaglig lukt foer HERREN skolen I daa offra en ungtjur, en vaedur, sju aarsgamla felfria lamm, ^3och saasom spisoffer daertill fint mjoel, begjutet med olja: tre tiondedels efa till tjuren, tvaa tiondedels efa till vaeduren ^4och en tiondedels efa till vart och ett av de sju lammen; ^5tillika skolen I offra en bock saasom syndoffer, till att bringa foersoning foer eder -- ^6detta foerutom nymaanadsbraennoffret med tillhoerande spisoffer, och foerutom det dagliga braennoffret med tillhoerande spisoffer, och foerutom de drickoffer som paa foereskrivet saett skola offras till baada: allt till en vaelbehaglig lukt, ett eldsoffer aat HERREN. ^7Paa tionde dagen i samma sjunde maanad skolen I ock haalla en helig sammankomst, och I skolen daa spaeka eder; intet arbete skolen I daa goera. ^8Och saasom braennoffer till en vaelbehaglig lukt foer HERREN skolen I daa offra en ungtjur, en vaedur, sju aarsgamla lamm -- felfria skola de vara -- ^9och saasom spisoffer daertill fint mjoel, begjutet med olja: tre tiondedels efa till tjuren, tvaa tiondedels efa till vaeduren, ^10en tiondedels efa till vart och ett av de sju lammen; ^11tillika skolen I offra en bock saasom syndoffer -- detta foerutom foersoningssyndoffret och det dagliga braennoffret med tillhoerande spisoffer, och foerutom de drickoffer som hoera till baada. ^12Paa femtonde dagen i sjunde maanaden skolen I ock haalla en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I daa goera. Daa skolen I fira en HERRENS hoegtid, i sju dagar. ^13Och saasom braennoffer, saasom eldsoffer, skolen I daa offra till en vaelbehaglig lukt foer HERREN tretton ungtjurar, tvaa vaedurar, fjorton aarsgamla lamm -- felfria skola de vara -- ^14och saasom spisoffer daertill fint mjoel, begjutet med olja: tre tiondedels efa till var och en av de tretton tjurarna, tvaa tiondedels efa till var och en av de tvaa vaedurarna, ^15en tiondedels efa till vart och ett av de fjorton lammen; ^16tillika skolen I offra en bock saasom syndoffer -- detta foerutom det dagliga braennoffret med tillhoerande spisoffer och drickoffer. ^17Och paa den andra dagen: tolv ungtjurar, tvaa vaedurar, fjorton aarsgamla felfria lamm, ^18med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjurarna, vaedurarna och lammen, efter deras antal, paa foereskrivet saett, ^19tillika ocksaa en bock saasom syndoffer -- detta foerutom det dagliga braennoffret med tillhoerande spisoffer och det drickoffer som hoer till dem. ^20Och paa den tredje dagen: elva tjurar, tvaa vaedurar, fjorton aarsgamla felfria lamm, ^21med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjurarna, vaedurarna och lammen, efter deras antal, paa foereskrivet saett, ^22tillika ocksaa en syndoffersbock -- detta foerutom det dagliga braennoffret med tillhoerande spisoffer och drickoffer. ^23Och paa den fjaerde dagen; tio tjurar, tvaa vaedurar, fjorton aarsgamla felfria lamm, ^24med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjurarna, vaedurarna och lammen, efter deras antal, paa foereskrivet satt, ^25tillika ocksaa en bock saasom syndoffer -- detta foerutom det dagliga braennoffret med tillhoerande spisoffer och drickoffer. ^26Och paa den femte dagen: nio tjurar, tvaa vaedurar, fjorton aarsgamla felfria lamm, ^27med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjurarna, vaedurarna och lammen, efter deras antal, paa foereskrivet saett, ^28tillika ocksaa en syndoffersbock -- detta foerutom det dagliga braennoffret med tillhoerande spisoffer och drickoffer. ^29Och paa den sjaette dagen: aatta tjurar, tvaa vaedurar, fjorton aarsgamla felfria lamm, ^30med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjurarna, vaedurarna och lammen, efter deras antal, paa foereskrivet saett, ^31tillika ocksaa en syndoffersbock -- detta foerutom det dagliga braennoffret med tillhoerande spisoffer och drickoffer. ^32Och paa den sjunde dagen: sju tjurar, tvaa vaedurar, fjorton aarsgamla felfria lamm, ^33med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjurarna, vaedurarna och lammen, efter deras antal, paa foereskrivet saett, ^34tillika ocksaa en syndoffersbock -- detta foerutom det dagliga braennoffret med tillhoerande spisoffer och drickoffer. ^35Paa den aattonde dagen skolen I haalla en hoegtidsfoersamling; ingen arbetssyssla skolen I daa goera. ^36Och saasom braennoffer, saasom eldsoffer, skolen I daa offra till en vaelbehaglig lukt foer HERREN en tjur, en vaedur, sju aarsgamla felfria lamm, ^37med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjuren, vaeduren och lammen, efter deras antal, paa foereskrivet saett, ^38tillika ocksaa en syndoffersbock -- detta foerutom det dagliga braennoffret med tillhoerande spisoffer och drickoffer. ^39Dessa offer skolen I offra aat HERREN vid edra hoegtider, foerutom edra loeftesoffer och frivilliga offer, dessa maa nu vara braennoffer eller spisoffer eller drickoffer eller tackoffer. 30:1. den elektroniska utgaavan. __________________________________________________________________ Chapter 30 ^1Och Mose sade detta till Israels barn, alldeles saasom HERREN hade bjudit honom. Fjaerde Mosebok (Numeri), 30 Kapitlet Lagar om loeften. ^2Och Mose talade till Israels barns stamhoevdingar och sade: Detta aer vad HERREN har bjudit: ^3om naagon goer ett loefte aat HERREN, eller svaer en ed genom vilken han foerbinder sig till aaterhaallsamhet i naagot stycke, saa skall han icke sedan bryta sitt ord; han skall i alla stycken goera vad hans mun har talat. ^4Och om en kvinna, medan hon vistas i sin faders hus och aennu aer ung, goer ett loefte aat HERREN och foerbinder sig till aaterhaallsamhet i naagot stycke, ^5och hennes fader hoer hennes loefte och huru hon foerbinder sig till aaterhaallsamhet, och hennes fader icke saeger naagot till henne daerom, saa skola alla hennes loeften hava gaellande kraft, och alla hennes foerbindelser till aaterhaallsamhet skola hava gaellande kraft. ^6Men om hennes fader samma dag han hoer det saeger nej daertill, daa skola hennes loeften och hennes foerbindelser till aaterhaallsamhet alla vara utan gaellande kraft; och HERREN skall foerlaata henne, eftersom hennes fader sade nej till henne. ^7Och om hon bliver gift, och loeften daa vila paa henne, eller naagot obetaenksamt ord fraan hennes laeppar, varmed hon har bundit sig, ^8och hennes man faar hoera daerom, men icke saeger naagot till henne daerom samma dag han hoer det, saa skola hennes loeften hava gaellande kraft, och hennes foerbindelser till aaterhaallsamhet skola hava gaellande kraft. ^9Men om hennes man samma dag han faar hoera det saeger nej daertill, daa upphaever han daermed hennes givna loefte och det obetaenksamma ord fraan hennes laeppar, varmed hon har bundit sig; och HERREN skall foerlaata henne det. ^10Men en aenkas eller en foerskjuten hustrus loefte skall hava gaellande kraft foer henne, vartill hon aen maa hava foerbundit sig. ^11Och om en kvinna i sin mans hus goer ett loefte, eller med ed foerbinder sig till aaterhaallsamhet i naagot stycke, ^12och hennes man hoer det, men icke saeger naagot till henne daerom -- icke saeger nej till henne -- saa skola alla hennes loeften hava gaellande kraft, och alla hennes foerbindelser till aaterhaallsamhet skola hava gaellande kraft. ^13Men om hennes man upphaever dem samma dag han hoer dem, daa skall allt som hennes laeppar hava talat vara utan gaellande kraft, det maa nu vara loeften eller naagon foerbindelse till aaterhaallsamhet; hennes man har upphaevt dem, daerfoer skall HERREN foerlaata henne. ^14AAt alla hennes loeften och aat alla hennes edliga foerbindelser till att spaeka sig kan hennes man giva gaellande kraft, och hennes man kan ock upphaeva dem. ^15Men om hennes man icke foere paafoeljande dags ingaang saeger naagonting till henne daerom, saa giver han gaellande kraft aat alla hennes loeften och aat alla de foerbindelser till aaterhaallsamhet, som vila paa henne; han giver dem gaellande kraft daerigenom att han icke saeger naagot till henne daerom samma dag han hoer dem. ^16Men om han upphaever dem foerst naagon tid efter det han har hoert dem, daa kommer han att baera paa hennes missgaerning. ^17Dessa aero de stadgar som HERREN av Mose angaaende foerhaallandet mellan en man och hans hustru, och angaaende foerhaallandet mellan en fader och hans dotter, medan denna aennu aer ung och vistas i sin faders hus. __________________________________________________________________ Chapter 31 ^1Och HERREN talade till Mose och sade: ^2>>Kraev ut haemnd foer Israels barn midjaniterna; sedan skall du samlas till dina faeder. ^3Daa talade Mose till folket och sade: >>Laaten en del av edra maen vaepna sig till strid; dessa skola taaga mot Midjan och utfoera HERRENS haemnd paa Midjan. ^4Tusen man ur var och en saerskild av Israels alla stammar skolen I saenda ut i striden.>> ^5Saa avlaemnades daa ur Israels aetter tusen man av var stam: tolv tusen man, vaepnade till strid. ^6Och Mose saende dessa, tusen man av var stam, ut i striden; han saende med dem Pinehas, praesten Eleasars son, ut i striden, och denne tog med sig de heliga redskapen och larmtrumpeterna. ^7Och de gingo till strids emot Midjan, saasom HERREN hade bjudit Mose, och draepte allt mankoen. ^8Och jaemte andra som daa blevo slagna av dem draeptes ock de midjanitiska konungarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba, fem midjanitiska konungar; Bileam, Beors son, draepte de ock med svaerd. ^9Och Israels barn foerde Midjans kvinnor och barn bort saasom faangar; och alla deras dragare och all deras boskap och allt deras oevriga gods togo de saasom byte. ^10Och alla deras staeder, i de trakter daer de bodde, och alla deras taeltlaeger braende de upp i eld. ^11Och de togo med sig allt bytet, och allt vad de hade roevat, baade maenniskor och boskap. ^12Och de foerde faangarna och det roevade och bytet fram till Mose och praesten Eleasar och Israels barns menighet i laegret paa Moabs hedar, som ligga vid Jordan mitt emot Jeriko. ^13Och Mose och praesten Eleasar och alla menighetens hoevdingar gingo dem till moetes utanfoer laegret. ^14Men Mose foertoernades paa krigsbefaelet, oever- och underhoevitsmaennen, naer de kommo tillbaka fraan sitt krigstaag. ^15Mose sade till dem: >>Haven I daa laatit alla kvinnorna leva? ^16Det var ju de som, paa Bileams inraadan, foerledde Israels barn till att begaa otrohet mot HERREN i saken med Peor, och som daerigenom vaallade att en hemsoekelse kom oever HERRENS menighet. ^17Saa draepen nu alla gossebarn, och draepen alla kvinnor som hava haft med maen, med mankoen, att skaffa. ^18Men alla flickebarn som icke hava haft med mankoen att skaffa, dem maan I laata leva foer eder raekning. ^19Sjaelva skolen I nu laegra eder utanfoer laegret, i sju dagar. Var och en av eder som har draept naagon maenniska, och var och en som har kommit vid naagon slagen skall rena sig paa tredje dagen och paa sjunde dagen -- saavael I sjaelva som edra faangar. ^20Alla klaeder och allt som aer foerfaerdigat av skinn och allt som aer gjort av gethaar och alla redskap av trae skolen I ock rena aat eder.>> ^21Och praesten Eleasar sade till stridsmaennen som hade deltagit i kriget: Detta aer den lagstadga som HERREN har givit Mose: ^22Guld och silver, koppar, jaern, tenn och bly, ^23allt saadant som taal eld, skolen I laata gaa genom eld, saa bliver det rent; dock boer det tillika renas med staenkelsevatten. Men allt som icke taal eld skolen I laata gaa genom vatten. ^24Och I skolen tvaa edra klaeder paa sjunde dagen, saa bliven I rena; daerefter faan I gaa in i laegret. ^25Och HERREN talade till Mose och sade: ^26Oever det tagna rovet, baade maenniskor och boskap, skall du goera en beraekning, du tillsammans med praesten Eleasar och huvudmaennen foer menighetens familjer; ^27sedan skall du dela rovet i tvaa delar, mellan de krigare som hava varit med i striden och hela den oevriga menigheten. ^28Och du skall laata det krigsfolk som har varit med i striden giva var femhundrade av maenniskor, faekreatur, aasnor och faar saasom skatt aat HERREN. ^29Saa mycket skall tagas av den haelft som tillfaller dem, och du skall giva detta aat praesten Eleasar saasom en gaerd aat HERREN. ^30Men ur den haelft som tillfaller de oevriga israeliterna skall du uttaga var femtionde av maenniskor, sammalunda av faekreatur, aasnor och faar, korteligen, av all boskap, och detta skall du giva aat leviterna, som det aaligger att iakttaga vad som aer att iakttaga vid HERRENS tabernakel. ^31Och Mose och praesten Eleasar gjorde saasom HERREN hade bjudit Mose. ^32Och rovet, naemligen aaterstoden av det byte som krigsfolket hade tagit utgjorde: av faar sex hundra sjuttiofem tusen, ^33av faekreatur sjuttiotvaa tusen, ^34av aasnor sextioett tusen, ^35och av maenniskor, saadana kvinnor som icke hade haft med mankoen att skaffa, tillsammans trettiotvaa tusen personer. ^36Och haelften daerav, eller den del om tillfoell dem som hade varit med striden, utgjorde: av faar ett antal av tre hundra trettiosju tusen fem hundra, ^37varav skatten aat HERREN utgjorde sex hundra sjuttiofem faar; ^38av faekreatur trettiosex tusen, varav skatten aat HERREN sjuttiotvaa; ^39av aasnor trettio tusen fem hundra, varav skatten aat HERREN sextioen; ^40av maenniskor sexton tusen, varav skatten aat HERREN trettiotvaa personer. ^41Och skatten, den foer HERREN bestaemda gaerden, gav Mose aat praesten Eleasar, saasom HERREN hade bjudit Mose. ^42Och den haelft, som tillfoell de oevriga israeliterna, och som Mose hade avskilt fraan krigsfolkets, ^43denna haelft, den som tillfoell menigheten, utgjorde: av faar tre hundra trettiosju tusen fem hundra, ^44av faekreatur trettiosex tusen, ^45av aasnor trettio tusen fem hundra ^46och av maenniskor sexton tusen. ^47Och ur denna haelft, som tillfoell de oevriga israeliterna, uttog Mose var femtionde, baade av maenniskor och av boskap, och gav detta aat leviterna, som det aalaag att iakttaga vad som var att iakttaga vid HERRENS tabernakel, allt saasom HERREN hade bjudit Mose. ^48Och befaelhavarna oever haerens avdelningar, oever- och underhoevitsmaennen, traedde fram till Mose. ^49Och de sade till Mose: >>Dina tjaenare hava raeknat antalet av de krigsmaen som vi hava haft under vaart befael, och icke en enda fattas bland oss. ^50Daerfoer hava vi nu saasom en offergaava aat HERREN burit fram var och en del som han har kommit oever av gyllene klenoder, armband av olika slag, ringar, oerhaengen och halssmycken, detta foer att bringa foersoning foer oss infoer HERRENS ansikte.>> ^51Och Mose och praesten Eleasar togo emot guldet av dem, alla slags klenoder. ^52Och guldet som gavs saasom gaerd aat HERREN av oever- och underhoevitsmaennen utgjorde sammanlagt sexton tusen sju hundra femtio siklar. ^53Manskapet hade tagit byte var och en foer sig. ^54Och Mose och praesten Eleasar togo emot guldet av oever- och underhoevitsmaennen och buro in det i uppenbarelsetaeltet, foer att det skulle bringa Israels barn i aaminnelse infoer HERRENS ansikte. __________________________________________________________________ Chapter 32 ^1Och Rubens barn och Gads barn hade stora och mycket talrika boskapshjordar; och naer de saago Jaesers land och Gileads land, funno de att detta var en trakt foer boskap. ^2Daa kommo Gads barn och Rubens barn och sade till Mose och praesten Eleasar och menighetens hoevdingar: ^3>>Atarot, Dibon, Jaeser, Nimra, Hesbon, Eleale, Sebam, Nebo och Beon, ^4det land som HERREN har laatit Israels menighet intaga, aer ett land foer boskap, och dina tjaenare hava boskap.>> ^5Och de sade ytterligare: >>Om vi hava funnit naad infoer dina oegon saa maa detta land givas aat dina tjaenare till besittning. Laat oss slippa att gaa oever Jordan.>> ^6Men Mose sade till Gads barn och Rubens barn: >>Skolen daa I stanna haer, under det att edra broeder draga ut i krig? ^7Varfoer viljen I avvaenda Israels barns hjaertan fraan att gaa oever floden, in i det land som HERREN har givit aat dem? ^8Saa gjorde ock edra faeder, naer jag saende dem fraan Kades-Barnea foer att bese landet: ^9sedan de hade dragit upp till Druvdalen och besett landet, avvaende de Israels barns hjaertan fraan att gaa in i det land som HERREN hade givit aat dem. ^10Och paa den dagen upptaendes HERRENS vrede, och han svor och sade: ^11'Av de maen som hava dragit upp ur Egypten skall ingen som aer tjugu aar gammal eller daerutoever faa se det land som jag med ed har lovat aat Abraham, Isak och Jakob -- eftersom de icke i allt hava efterfoeljt mig ^12ingen foerutom Kaleb, Jefunnes son, kenaseen, och Josua, Nuns son; ty de hava i allt efterfoeljt HERREN.' ^13Saa upptaendes HERRENS vrede mot Israel, och han laet dem driva omkring i oeknen i fyrtio aar, till dess att hela det slaekte hade doett bort som hade gjort vad ont var i HERRENS oegon. ^14Och se, nu haven I traett i edra faeders fotspaar, I, syndiga maens avfoeda, och oeken saa aennu mer HERRENS vredes gloed mot Israel. ^15Daa I nu vaenden eder bort ifraan honom, skall han laata Israel aennu laengre bliva kvar i oeknen, och I dragen saa foerdaerv oever allt detta folk.>> ^16Daa traedde de fram till honom och sade: >>Laat oss haer bygga gaardar aat var boskap och staeder aat vaara kvinnor och barn. ^17Sjaelva vilja vi sedan skyndsamt vaepna oss och gaa aastad i spetsen foer Israels barn, till dess vi hava foert dem dit de skola. Under tiden kunna vaara kvinnor och barn bo i de befaesta staederna och saa vara skyddade mot landets inbyggare. ^18Vi skola icke vaenda tillbaka hem, foerraen Israels barn hava faatt var och en sin arvedel. ^19Ty vi vilja icke taga vaar arvedel jaemte dem, paa andra sidan Jordan och laengre bort, utan vaar arvedel har tillfallit oss haer paa andra sidan Jordan, paa oestra sidan.>> ^20Mose svarade dem: >>Om I goeren saasom I nu haven sagt, om I vaepnen eder infoer HERREN till kriget, ^21saa att alla edra vaepnade maen gaa oever Jordan infoer HERREN och stanna daer, till dess han har foerdrivit sina fiender foer sig, ^22om I alltsaa vaenden tillbaka foerst daa landet har blivit HERREN underdaanigt, saa skolen I vara utan skuld mot HERREN och Israel, och detta land skall daa bliva eder besittning infoer HERREN. ^23Men om I icke saa goeren, se, daa synden I mot HERREN, och I skolen daa komma att foernimma eder synd, ty den skall drabba eder. ^24Byggen eder nu staeder aat edra kvinnor och barn, och gaardar aat eder boskap, och goeren vad eder mun har talat.>> ^25Och Gads barn och Rubens barn talade till Mose och sade: >>Dina tjaenare skola goera saasom min herre bjuder. ^26Vaara barn vaara hustrur, vaar boskap och alla vaara dragare skola bliva kvar haer i Gileads staeder. ^27Men dina tjaenare, vi saa maanga som aero vaepnade till strid, skola draga ditoever och kaempa infoer HERREN, saasom min herre har sagt.>> ^28Och Mose gav befallning om dem aat praesten Eleasar och aat Josua, Nuns son, och aat huvudmaennen foer familjerna inom Israels barns stammar. ^29Mose sade till dem: >>Om Gads barn och Rubens barn gaa oever Jordan med eder, saa maanga som aero vaepnade till att kaempa infoer HERREN, och landet saa bliver eder underdaanigt, daa skolen I aat dem giva landet Gilead till besittning. ^30Men om de icke draga vaepnade ditoever med eder, saa skola de faa sin besittning ibland eder i Kanaans land.>> ^31Och Gads barn och Rubens barn svarade och sade: >>Vad HERREN har sagt till dina tjaenare, det vilja vi goera. ^32Vi vilja draga vaepnade oever till Kanaans land infoer HERREN, och saa faa vaar arvsbesittning har paa andra sidan Jordan.>> ^33Saa gav daa Mose aat dem, aat Gads barn, Rubens barn och ena haelften av Manasses, Josefs sons, stam, Sihons, amoreernas konungs, rike och Ogs rike, konungens i Basan: sjaelva landet med dess staeder och dessas omraaden, landets staeder runt omkring. ^34Och Gads barn byggde upp Dibon, Atarot, Aroer, ^35Atrot-Sofan, Jaeser, Jogbeha, ^36Bet-Nimra och Bet-Haran, befaesta staeder och boskapsgaardar. ^37Och Rubens barn byggde upp Hesbon, Eleale, Kirjataim, ^38Nebo och Baal-Meon -- vilkas namn hava aendrats -- och Sibma. Och de gaavo namn aat staederna som de byggde upp. ^39Och Makirs, Manasses sons, barn gingo aastad till Gilead och intogo det och foerdrevo amoreerna som bodde daer. ^40Och Mose gav Gilead aat Makir, Manasses son, och han bosatte sig daer. ^41Och Jair, Manasses son, gick aastad och intog deras byar och kallade dem Jairs byar. ^42Och Noba gick aastad och intog Kenat, med underlydande orter, och kallade det Noba, efter sitt eget namn. __________________________________________________________________ Chapter 33 ^1Dessa voro Israels barns laegerplatser, naer de drogo ut ur Egyptens land, efter sina haerskaror, anfoerda av Mose och Aron. ^2Och Mose upptecknade paa HERRENS befallning deras uppbrottsorter, alltefter som de aendrade laegerplats. Och dessa voro nu deras laegerplatser, alltefter som uppbrottsorterna foeljde paa varandra: ^3De broeto upp fraan Rameses i foersta maanaden, paa femtonde dagen i foersta maanaden. Dagen efter paaskhoegtiden drogo Israels barn ut med upplyft hand infoer alla egyptiers oegon, ^4under det att egyptierna begrovo dem som HERREN hade slagit bland dem, alla de foerstfoedda, daa naer HERREN hoell dom oever deras gudar. ^5Saa broeto nu Israels barn upp fraan Rameses och laegrade sig i Suckot. ^6Och de broeto upp fraan Suckot och laegrade sig i Etam, daer oeknen begynte. ^7Och de broeto upp fraan Etam och vaende om till Pi-Hahirot, som ligger mitt emot Baal-Sefon, och laegrade sig framfoer Migdol. ^8Och de broeto upp fraan Hahirot och gingo mitt igenom havet in i oeknen och taagade saa tre dagsresor i Etams oeken och laegrade sig i Mara. ^9Och de broeto upp fraan Mara och kommo till Elim; och i Elim funnos tolv vattenkaellor och sjuttio palmtraed, och de laegrade sig daer. ^10Och de broeto upp fraan Elim och laegrade sig vid Roeda havet. ^11Och de broeto upp fraan Roeda havet och laegrade sig i oeknen Sin. ^12Och de broeto upp fraan oeknen Sin och laegrade sig i Dofka. ^13Och de broeto upp fraan Dofka och laegrade sig i Alus. ^14Och de broeto upp fraan Alus och laegrade sig i Refidim, och daer fanns intet vatten aat folket att dricka. ^15Och de broeto upp fraan Refidim och laegrade sig i Sinais oeken. ^16Och de broeto upp fraan Sinais oeken och laegrade sig i Kibrot-Hattaava. ^17Och de broeto upp fraan Kibrot-Hattaava och laegrade sig i Haserot. ^18Och de broeto upp fraan Haserot och laegrade sig i Ritma. ^19Och de broeto upp fraan Ritma och laegrade sig i Rimmon-Peres. ^20Och de broeto upp fraan Rimmon-Peres och laegrade sig i Libna. ^21Och de broeto upp fraan Libna och laegrade sig i Rissa. ^22Och de broeto upp fraan Rissa och laegrade sig i Kehelata. ^23Och de broeto upp fraan Kehelata och laegrade sig vid berget Sefer. ^24Och de broeto upp fraan berget Sefer och laegrade sig i Harada. ^25Och de broeto upp fraan Harada och laegrade sig i Makhelot. ^26Och de broeto upp fraan Makhelot och laegrade sig i Tahat. ^27Och de broeto upp fraan Tahat och laegrade sig i Tera. ^28Och de broeto upp fraan Tera och laegrade sig i Mitka. ^29Och de broeto upp fraan Mitka och laegrade sig i Hasmona. ^30Och de broeto upp fraan Hasmona och laegrade sig i Moserot. ^31Och de broeto upp fraan Moserot och laegrade sig i Bene-Jaakan. ^32Och de broeto upp fraan Bene-Jaakan och laegrade sig i Hor-Haggidgad. ^33Och de broeto upp fraan Hor-Haggidgad och laegrade sig i Jotbata. ^34Och de broeto upp fraan Jotbata och laegrade sig i Abrona. ^35och de broeto upp fraan Abrona och laegrade sig i Esjon-Geber. ^36Och de broeto upp fraan Esjon-Geber och laegrade sig i oeknen Sin, det aer Kades. ^37Och de broeto upp fraan Kades och laegrade sig vid berget Hor, paa graensen till Edoms land. ^38Och praesten Aron steg upp paa berget Hor, efter HERRENS befallning, och dog daer i det fyrtionde aaret efter Israels barns uttaag ur Egyptens land, i femte maanaden, paa foersta dagen i maanaden. ^39Och Aron var ett hundra tjugutre aar gammal, naer han dog paa berget Hor. ^40Och konungen i Arad, kananeen, som bodde i Sydlandet i Kanaans land, fick nu hoera att Israels barn voro i antaagande. ^41Och de broeto upp fraan berget Hor och laegrade sig i Salmona. ^42Och de broeto upp fraan Salmona och laegrade sig i Punon. ^43Och de broeto upp fraan Punon och laegrade sig i Obot. ^44Och de broeto upp fraan Obot och laegrade sig i Ije-Haabarim vid Moabs graens. ^45Och de broeto upp fraan Ijim och laegrade sig i Dibon-Gad. ^46Och de broeto upp fraan Dibon-Gad och laegrade sig i Almon-Diblataima. ^47Och de broeto upp fraan Almon-Diblataima och laegrade sig vid Abarimbergen, framfoer Nebo. ^48Och de broeto upp fraan Abarimbergen och laegrade sig paa Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko. ^49Och deras laeger vid Jordan straeckte sig fraan Bet-Hajesimot aenda till Abel-Hassitim paa Moabs hedar. ^50Och HERREN talade till Mose paa Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko, och sade: ^51Tala till Israels barn och saeg till dem: Naer I haven gaatt oever Jordan, in i Kanaans land, ^52skolen I foerdriva landets alla inbyggare foer eder, och I skolen foerstoera alla deras stenar med inhuggna bilder, och alla deras gjutna belaeten skolen I foerstoera, och alla deras offerhoejder skolen I oedelaegga. ^53Och I skolen intaga landet och bosaetta eder daer, ty aat eder har jag givit landet till besittning. ^54Och I skolen utskifta landet saasom arvedel aat eder genom lottkastning efter edra slaekter; aat en stoerre stam skolen I giva en stoerre arvedel, och aat en mindre stam en mindre arvedel; var och en skall faa sin del daer lotten bestaemmer att han skall hava den; efter edra faedernestammar skolen I utskifta landet saasom arvedel aat eder. ^55Men om I icke foerdriven landets inbyggare foer eder, saa skola de som I laaten vara kvar av dem bliva toernen i edra oegon och taggar i edra sidor, och skola traenga eder i landet daer I bon. ^56Och daa skall jag goera med eder saa, som jag hade taenkt goera med dem. __________________________________________________________________ Chapter 34 ^1Och HERREN talade till Mose och sade: ^2Bjud Israels barn och saeg till dem: Naer I kommen till Kanaans land, daa aer detta det land som skall tillfalla eder saasom arvedel: Kanaans land, saa laangt dess graenser naa. ^3Edert land skall paa soedra sidan straecka sig fraan oeknen Sin utmed Edom; och eder soedra graens skall i oester begynna vid aendan av Salthavet. ^4Sedan skall eder graens boeja sig soeder om Skorpionhoejden och gaa fram till Sin och gaa ut soeder om Kades-Barnea. Och den skall gaa vidare ut till Hasar-Addar och fram till Asmon. ^5Och fraan Asmon skall graensen boeja sig mot Egyptens baeck och gaa ut vid havet. ^6Och eder graens i vaester skall vara Stora havet; det skall utgoera graensen. Detta skall vara eder graens i vaester. ^7Och detta skall vara eder graens i norr: Fraan Stora havet skolen I draga eder graenslinje fram vid berget Hor. ^8Fraan berget Hor skolen I draga eder graenslinje dit daer vaegen gaar till Hamat, och graensen skall gaa ut vid Sedad. ^9Sedan skall graensen gaa till Sifron och daerifraan ut vid Hasar-Enan. Detta skall vara eder graens i norr. ^10och saasom eder graens i oester skolen I draga upp en linje fraan Hasar-Enan fram till Sefam. ^11Och fraan Sefam skall graensen gaa ned till Haribla, oester om Ain, och graensen skall gaa vidare ned och intill bergsluttningen vid Kinneretsjoen, oesterut. ^12Sedan skall graensen gaa ned till Jordan och ut vid Salthavet. Detta skall vara edert land, med dess graenser runt omkring. ^13Och Mose bjoed Israels barn och sade: Detta aer det land som I genom lottkastning skolen utskifta saasom arvedel aat eder, det land om vilket HERREN har bjudit att det skall givas aat de nio stammarna och den ena halva stammen. ^14Ty rubeniternas barns stam, efter dess familjer, och gaditernas barns stam, efter dess familjer, och den andra haelften av Manasse stam, dessa hava redan faatt sin arvedel. ^15Dessa tvaa stammar och denna halva stam hava faatt sin arvedel paa andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, oesterut mot solens uppgaang. ^16Och HERREN talade till Mose och sade: ^17Dessa aero namnen paa de maen som skola aat eder utskifta landet i arvslotter: foerst och fraemst praesten Eleasar och Josua, Nuns son; ^18vidare skolen I taga en hoevding ur var stam till att utskifta landet, ^19och dessa aero de maennens namn: av Juda stam Kaleb, Jefunnes son; ^20av Simeons barns stam Samuel Ammihuds son; ^21av Benjamins stam Elidad, Kislons son; ^22av Dans barns stam en hoevding, Bucki, Joglis son; ^23av Josefs barn: av Manasse barns stam en hoevding, Hanniel, Efods son, ^24och av Efraims barn stam en hoevding, Kemuel, Siftans son; ^25av Sebulons barns stam en hoevding, Elisafan, Parnaks son; ^26av Isaskars barns stam en hoevding, Paltiel, Assans son; ^27av Asers barns stam en hoevding, Ahihud, Selomis son; ^28av Naftali barns stam en hoevding, Pedael, Ammihuds son. ^29Dessa aero de som HERREN bjoed att utskifta arvslotterna aat Israels barn i Kanaans land. __________________________________________________________________ Chapter 35 ^1Och HERREN talade till Mose paa Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko, och sade: ^2Bjud Israels barn att de av de arvslotter de faa till besittning skola aat leviterna giva staeder att bo i; utmarker runt omkring dessa staeder skolen I ock giva aat leviterna. ^3Staederna skola de sjaelva hava att bo i, men de tillhoerande utmarkerna skola vara foer deras dragare och deras boskap och alla deras oevriga djur. ^4Och staedernas utmarker, som I skolen giva aat leviterna, skola straecka sig tusen alnar fraan stadsmuren utaat paa alla sidor. ^5Och utanfoer staden skolen I maeta upp paa oestra sidan tvaa tusen alnar, paa vaestra sidan tvaa tusen alnar, paa soedra sidan tvaa tusen alnar och paa norra sidan tvaa tusen alnar, med staden i mitten. Detta skola de faa saasom utmarker till sina staeder. ^6Och de staeder som I given aat leviterna skola foerst och fraemst vara de sex fristaederna, vilka I skolen giva till det aendamaalet att en draapare maa kunna fly till dem; vidare skolen I jaemte dessa staeder giva dem fyrtiotvaa andra, ^7saa att de staeder som I given aat leviterna tillsammans utgoera fyrtioaatta staeder, med tillhoerande utmarker. ^8Och av dessa staeder, som I skolen giva av Israels barns besittningsomraade, skolen I taga flera ur den stam som aer stoerre, och faerre ur den som aer mindre. Var stam skall aat leviterna giva ett antal av sina staeder, som svarar mot den arvedel han sjaelv har faatt. ^9Och HERREN talade till Mose och sade: ^10Tala till Israels barn och saeg till dem: Naer I haven gaatt oever Jordan, in i Kanaans land, ^11skolen I utse aat eder vissa staeder, som I skolen hava till fristaeder, till vilka en draapare som ouppsaatligen har doedat naagon maa kunna fly. ^12Och dessa staeder skolen I hava saasom tillflyktsorter undan blodshaemnaren, saa att draaparen slipper doe, foerraen han har staatt till raetta infoer menigheten. ^13Och de staeder som I skolen giva till fristaeder skola vara sex. ^14Tre av staederna skolen I giva paa andra sidan Jordan, och de tre oevriga staederna skolen I giva i sjaelva Kanaans land; ^15dessa skola vara fristaeder. Israels barn, saavael som fraemlingen och inhysesmannen som bor ibland dem skola hava dessa sex staeder saasom tillflyktsorter, till vilka var och er som ouppsaatligen har doedat naagon maa kunna fly. ^16Men om naagon slaar en annan till doeds med ett foeremaal av jaern, saa aer han en sannskyldig draapare; en saadan skall straffas med doeden. ^17Likaledes, om naagon i sin hand har en sten med vilken ett draapslag kan givas, och han daermed slaar en annan till doeds, saa aer han en sannskyldig draapare; en saadan skall straffas med doeden. ^18Eller om naagon i sin hand har ett foeremaal av trae varmed ett draapslag kan givas, och han daermed slaar en annan till doeds, saa aer han en sannskyldig draapare; en saadan skall straffas med doeden. ^19Blodshaemnaren maa doeda den draaparen; varhelst han traeffar paa honom maa han doeda honom. ^20Likaledes om naagon av hat stoeter till en annan, eller med beraatt mod kastar naagot paa honom; saa att han doer, ^21eller av fiendskap slaar honom till doeds med handen, daa skall den som gav slaget straffas med doeden, ty han aer en sannskyldig draapare; blodshaemnaren maa doeda den draaparen, varhelst han traeffar paa honom ^22Men om naagon av vaada, utan fiendskap, stoeter till en annan, eller utan beraatt mod kastar paa honom naagot foeremaal, vad det vara maa; ^23eller om han, utan att se honom, med naagon sten varmed draapslag kan givas traeffar honom, saa att han doer, och detta utan att han var hans fiende eller hade foer avsikt att skada honom, ^24daa skall menigheten doema mellan den som gav slaget och blodshaemnaren, enligt haer givna foereskrifter. ^25Och menigheten skall raedda draaparen ur blodshaemnarens hand, och menigheten skall laata honom vaenda tillbaka till fristaden dit han hade flytt, och daer skall han stanna kvar, till dess den med helig olja smorde oeverstepraesten doer. ^26Men om draaparen gaar utom omraadet foer den fristad dit han har flytt, ^27och blodshaemnaren daa, naer han traeffar paa honom utom hans fristads omraade, draeper draaparen, saa vilar ingen blodskuld paa honom. ^28Ty i sin fristad skall en draapare stanna kvar, till dess oeverstepraesten doer; men efter oeverstepraestens doed maa han vaenda tillbaka till den ort daer han har sin besittning. ^29Och detta skall vara en raettsstadga foer eder fraan slaekte till slaekte, var I aen aeren bosatta. ^30Om naagon slaar ihjael en annan, skall man, efter vittnens utsago, draepa draaparen; men en enda persons vittnesmaal aer icke nog foer att man skall kunna doema naagon till doeden. ^31I skolen icke taga loesen foer en draapares liv, om han aer skyldig till doeden, utan han skall straffas med doeden. ^32Ej heller skolen I taga loesen foer att den som har flytt till en fristad skall foere praestens doed faa vaenda tillbaka och bo i landet. ^33I skolen icke ohelga det land daer I aeren; genom blod ohelgas landet, och foersoning kan icke bringas foer landet foer det blod som har blivit utgjutet daeri, annat aen genom dens blod, som har utgjutit det. ^34I skolen icke orena landet daer I bon, det i vars mitt jag har min boning, ty jag, HERREN, har min boning mitt ibland Israels barn. __________________________________________________________________ Chapter 36 ^1Och huvudmaennen foer familjerna i Gileads barns slaekt -- Gileads, som var son till Makir, Manasses son, av Josefs barns slaekter -- traedde fram och talade infoer Mose och de hoevdingar som voro huvudmaen foer Israels barns familjer. ^2De sade: >>HERREN har bjudit min herre att genom lottkastning goera landet saasom arvedel aat Israels barn och HERREN har vidare bjudit min herre att giva Selofhads, vaar broders, arvedel aat hans doettrar. ^3Men om nu dessa bliva gifta med naagon ur Israels barns andra stammar, saa tages deras arvedel bort ifraan vaara faeders arvedel, under det att den stam de komma att tillhoera faar sin arvedel oekad; paa detta saett bliver en del av vaar arvslott oss fraantagen. ^4Naer sedan jubelaaret intraeder foer Israels barn, bliver deras arvedel lagd till den stams arvedel, som de komma att tillhoera, men fraan vaar faedernestams arvedel tages deras arvedel bort.>> ^5Daa bjoed Mose Israels barn, efter HERRENS befallning, och sade: >>Josefs barns stam har talat raett. ^6Detta aer vad HERREN bjuder angaaende Selofhads doettrar; han saeger: De maa gifta sig med vem de finna foer gott, allenast de gifta sig inom en slaekt som hoer till deras egen faedernestam. ^7Ty en arvedel som tillhoer naagon, av Israels barn maa icke gaa oever fraan en stam till en annan, utan Israels barn skola behaalla kvar var och en sin faedernestams arvedel. ^8Och naer en kvinna som inom naagon av Israels barns stammar har kommit i besittning av en arvedel gifter sig, skall det vara med en man av naagon slaekt som hoer till hennes egen faedernestam, saa att Israels barn foerbliva i besittning var och en av sina faeders arvedel. ^9Ty ingen arvedel maa gaa oever fraan en stam till en annan, utan Israels barns stammar skola behaalla kvar var och en sin arvedel.>> ^10Selofhads doettrar gjorde saasom HERREN hade bjudit Mose. ^11Mahela, Tirsa, Hogla, Milka och Noa, Selofhads doettrar, gifte sig med sina farbroeders soener. ^12De blevo alltsaa gifta inom Manasses, Josefs sons, barns slaekter, och deras arvedel stannade saa kvar inom deras faederneslaekts stam. ^13Dessa aero de bud och raetter som HERREN genom Mose gav Israels barn, paa Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko. __________________________________________________________________ Deuteronomy __________________________________________________________________ Chapter 1 ^1Dessa aero de ord som Mose talade till hela Israel paa andra sidan Jordan, i oeknen, paa Hedmarken mitt emot Suf, mellan Paran och Tofel, Laban, Haserot och Di-Sahab ^2-- elva dagsresor fraan Horeb, aat Seirs bergsbygd till, fram till Kades-Barnea. ^3I det fyrtionde aaret, i elfte maanaden. paa foersta dagen i maanaden, talade Mose till Israels barn, alldeles saasom Herren hade bjudit honom tala till dem. ^4Detta skedde sedan han hade slagit Sihon, amoreernas konung, som bodde i Hesbon, och Og, konungen i Basan, som bodde i Astarot, vid Edrei. ^5Paa andra sidan Jordan. i Moabs land, begynte Mose denna lagutlaeggning och sade: ^6HERREN, vaar Gud, talade till oss paa Horeb och sade: >>Laenge nog haven I uppehaallit eder vid detta berg. ^7Vaenden eder nu aat annat haall och bryten upp, och begiven eder till amoreernas bergsbygd och till alla deras grannfolk paa Hedmarken, i Bergsbygden, i Laaglandet, i Sydlandet och i Kustlandet vid havet -- in i kananeernas land och upp paa Libanon, aenda till den stora floden, floden Frat. ^8Se, jag har givit landet i edert vaald. Gaan nu och intagen detta land, som HERREN med ed har lovat edra faeder, Abraham, Isak och Jakob, att giva aat dem och aat deras saed efter dem.>> ^9Och jag talade till eder paa den tiden och sade: >>Jag foermaar icke ensam baera eder. ^10HERREN, eder Gud, har foeroekat eder, och se, I aeren nu talrika saasom stjaernorna paa himmelen. ^11Maa Herren, edra faeders Gud, aen vidare foeroeka eder tusenfalt och vaelsigna eder, saasom han har lovat eder. ^12Men huru skall jag ensam kunna baera tyngden och boerdan av eder och edert tvistande? ^13Utsen aat eder visa, foerstaandiga och vaelkaenda maen inom edra saerskilda stammar, saa skall jag saetta dem till huvudmaen oever eder.>> ^14I svaraden mig och saden: >>Ditt foerslag aer gott.>> ^15Daa tog jag huvudmaennen i edra stammar, visa och vaelkaenda maen, och satte dem till huvudmaen oever eder, till foerestaandare, somliga oever tusen, andra oever hundra, andra oever femtio och somliga oever tio, och till tillsyningsmaen i edra saerskilda stammar. ^16Och jag bjoed daa ocksaa edra domare och sade: >>Hoeren efter, vad edra broeder hava sig emellan; och om naagon har en sak med sin broder eller med en fraemling som bor hos honom, saa doemen raettvist mellan dem. ^17I skolen icke hava anseende till personen, naer I doemen, utan hoera den ringe likavael dom den hoegre; I skolen icke frukta foer naagon maenniska, ty domen hoer Gud till. Men om naagot aerende bliven eder foer svaart, skolen I haenskjuta det till mig, saa att jag foer hoera det.>> ^18Saa bjoed jag eder paa den tiden allt vad I skullen goera. ^19Och vi broeto upp fraan Horeb, och genom hela den stora och fruktansvaerda oeken som I haven sett vandrande vi aastad till amoreernas bergsbygd, saasom HERREN, vaar Gud, hade bjudit oss; och vi kommo saa till Kades-Barnea. ^20Och jag sade till eder: >>I haven nu kommit till amoreernas bergsbygd, som HERREN vaar Gud, vill giva oss. ^21Se, HERREN, din Gud, har givit landet i ditt vaald. Drag ditupp och intag det, saasom HERREN, dina faeders Gud, har tillsagt dig. Frukta icke och var icke foerfaerad.>> ^22Daa traedden I fram till mig allasammans och saden: >>Laat oss saenda aastad naagra maen framfoer oss, foer att de maa utforska landet aat oss och sedan avgiva sin beraettelse infoer oss, angaaende vaegen paa vilken vi skola draga ditupp, och angaaende de staeder som vi skola komma till.>> ^23Detta foerslag behagade mig, och jag tog tolv maen bland eder, en foer var stam. ^24Dessa begaavo sig aastad och drogo upp till Bergsbygden och kommo till Druvdalen och bespejade landet. ^25Och de togo med sig av landets frukt ned till oss och avgaavo sin beraettelse infoer oss och sade: >>Det land som Herren, vaar Gud, vill giva oss aer gott.>> ^26Men I villen icke draga ditupp, utan voren genstraeviga mot HERRENS, eder Guds, befallning. ^27Och I knorraden i edra taelt och saden: >>Herren hatar oss, daerfoer har han foert oss ut ur Egyptens land foer att giva oss i amoreernas hand och saa foergoera oss. ^28Varthaen skola vi daa draga? Vaara broeder hava foerfaerat vaara hjaertan, ty de saega: 'Daer aer ett folk, stoerre och resligare aen vi, daer aero staeder, stora och befaesta upp mot himmelen; ja, vi saago daer ocksaa anakiter.'>> ^29Daa svarade jag eder: >>I skolen icke foerskraeckas och icke frukta foer dem. ^30HERREN, eder Gud, som gaar framfoer eder, skall sjaelv strida foer eder, alldeles saasom han handlade mot eder i Egypten infoer edra oegon, ^31och alldeles saasom i oeknen som du har sett, daer HERREN, din Gud, bar dig, saasom en man baer sin son, hela den vaeg I haven vandrat, aenda till dess att I nu haven kommit hit.>> ^32Men detta oaktat trodden I icke paa HERREN, eder Gud, ^33som gick framfoer eder paa vaegen, foer att utse laegerplatser aat eder: om natten i eld, foer att lysa eder paa den vaeg I skullen gaa, och om dagen i molnskyn. ^34Daa nu HERREN hoerde edra ord, blev han foertoernad och svor och sade: ^35>>Sannerligen, ingen av dessa maen, i detta onda slaekte, skall faa se det goda land som jag med ed har lovat giva aat edra faeder, ^36ingen utom Kaleb, Jefunnes son; han skall faa se det, och aat honom och aat hans barn skall jag giva det land han har betraett, daerfoer att han i allt har efterfoeljt Herren.>> ^37Ocksaa paa mig vredgades HERREN, foer eder skull, och sade: >>Icke heller du skall komma ditin. ^38Josua, Nuns son, han som aer din tjaenare, han skall komma ditin. Styrk honom att vara frimodig, ty han skall utskifta landet aat Israel saasom arv. ^39Och edra barn, om vilka I saden att de skulle bliva fiendens byte, och skola komma ditin, aat dem skall jag giva landet, och de skola taga det i besittning. ^40Men I sjaelva maan vaenda eder aat annat haall; bryten nu upp och tagen vaegen mot oeknen, aat Roeda havet till.>> ^41Daa svaraden I och saden till mig: >>Vi hava syndat mot HERREN. Vi vilja nu draga upp och strida, alldeles saasom HERREN, vaar Gud, har bjudit oss.>> Och I omgjordaden eder, var och en tog sina vapen, och med laett mod drogen I upp mot bergsbygden. ^42Men HERREN sade till mig: >>Saeg till dem: I skolen icke draga ditupp och giva eder i strid, ty jag aer icke med bland eder; goeren icke saa, paa det att I icke maan bliva slagna av edra fiender.>> ^43Och jag talade till eder, men I hoerden icke daerpaa, utan voren genstraeviga mot HERRENS befallning och drogen i edert oevermod upp mot bergsbygden. ^44Och amoreerna som bodde daer i bergsbygden drogo mot eder och jagade eder, saasom bin goera, och slogo och foerskingrade eder i Seir och drevo eder aenda till Horma. ^45Daa vaenden I tillbaka och graeten infoer HERRENS ansikte. Men HERREN hoerde icke eder roest och lyssnade icke till eder. ^46Och I stannaden laenge i Kades, saa laenge det nu var. __________________________________________________________________ Chapter 2 ^1Sedan vaende vi oss aat annat haall, vi broeto upp och togo vaegen mot oeknen, aat Roeda havet till, saasom Herren hade tillsagt mig, och vi hoello en laang tid paa med att taaga omkring Seirs bergsbygd. ^2Och HERREN talade till mig och sade: ^3>>Laenge nog haven I haallit paa med att taaga omkring denna bergsbygd; vaenden eder nu mot norr. ^4Och bjud folket och saeg: I kommen nu att draga fram genom det omraade som tillhoer edra broeder, Esaus barn, vilka bo i Seir; men fastaen de skola frukta foer eder, maan I taga eder vael till vara. ^5I skolen icke inlaata eder i strid med dem, ty av deras land skall jag icke giva eder ens saa mycket som en fotsbredd, eftersom jag redan har givit Seirs bergsbygd till besittning aat Esau. ^6Mat att aeta skolen I koepa av dem foer penningar; vatten att dricka skolen I ock koepa av dem foer penningar. ^7HERREN, din Gud, har ju vaelsignat dig i alla dina haenders verk; han har laatit sig vaarda om din vandring i denna stora oeken; nu i fyrtio aar har HERREN, din Gud, varit med dig, och intet har fattats dig. ^8Saa drog vi daa aastad bort ifraan vaara broeder, Esaus barn, som bodde i Seir, och laemnade Hedmarksvaegen och Elat och Esjon-Geber. Vi vaende oss nu aat annat haall och drogo fram paa vaegen till Moabs oeken. ^9Och Herren sade till mig: >>Du skall icke angripa Moab eller inlaata dig i strid med dem, ty av deras land skall jag icke giva dig naagot till besittning, eftersom jag redan har givit Ar aat Lots barn till besittning. ^10(Emeerna bodde daer fordom, ett stort och talrikt och resligt folk, saadant som anakiterna. ^11Och likasom anakiterna raeknas ocksaa de foer rafaeer; men moabiterna kalla dem emeer. ^12I Seir bodde daeremot fordom horeerna, men Esaus barn foerdrevo dem foer sig och foergjorde dem och bosatte sig paa det land som Herren hade givit dem till besittning.) ^13Staan nu upp och gaan oever baecken Sered.>> Saa gingo vi daa oever baecken Sered. ^14Och den tid som aatgick foer vaar vandring fraan Kades-Barnea, till dess vi gingo oever baecken Sered. var trettioaatta aar, och under denna tid foergicks hela den slaektet, alla stridbara maen i laegret, saasom Herren hade svurit att det skulle gaa dem. ^15Ja, Herrens hand drabbade dem, och han saende foeroedelse i laegret bland dem och ryckte dem bort daerur, saa att de foergingos. ^16Daa nu alla stridbara maen i folket hade doett ut, ^17talade HERREN till mig och sade: ^18>>Du drager nu oever Moabs graens, genom Ar, ^19och skall saa komma i naerheten av Ammons barn; men du maa icke angripa dessa, ej heller inlaata dig i strid med dem, ty av Ammons barns land skall jag icke giva dig naagot till besittning, eftersom jag redan har givit det aat Lots barn till besittning. ^20(Saasom ett rafaeernas land raeknas ocksaa detta; rafaeer bodde fordom daer; men ammoniterna kalla dem samsummiter. ^21De voro ett stort och talrikt och resligt folk, saadant som anakiterna. Men Herren foergjorde dessa foer dem; de foerdrevo dem och bosatte sig i deras land. ^22Paa samma saett hade han gjort foer Esaus barn, som bo i Seir, i det han foer dem foergjorde horeerna; de foerdrevo dem och bosatte sig i deras land, daer de bo aennu i dag. ^23Likasaa blevo aveerna, som bodde i byar aenda fram till Gasa, foergjorda av kaftoreerna, som drogo ut fraan Kaftor och sedan bosatte sig i deras land.) ^24Staan nu upp, bryten upp och gaan oever baecken Arnon. Se, jag har givit Sihon, konungen i Hesbon, amoreen, och hans land i ditt vaald. Saa begynn nu att intaga det, och bekriga honom. ^25Redan i dag vill jag begynna att laata foerskraeckelse och fruktan foer dig komma oever alla folk under himmelen, saa att de skola darra och baeva foer dig, naer de hoera beraettas om dig.>> ^26Och jag skickade saendebud fraan Kedemots oeken till Sihon, konungen i Hesbon, med fridsam haelsning och laet saega: ^27>>Laat mig taaga genom ditt land. Raka vaegen skall gaa, utan att vika av vare sig till hoeger eller till vaenster. ^28Mat att aeta maa du laata mig koepa foer penningar; jag begaer allenast att faa taaga vaegen fram haerigenom ^29-- detsamma som tillstaddes mig av Esaus barn, Seirs inbyggare, och av moabiterna, Ars inbyggare -- saa att jag kan gaa oever Jordan in i det land som HERREN, vaar Gud, vill giva oss.>> ^30Men Sihon, konungen i Hesbon, ville icke laata oss taaga genom sitt land, ty HERREN, din Gud, foerhaerdade hans sinne och foerstockade hans hjaerta, foer att han skulle giva honom i din hand, saasom ock nu har skett. ^31Och Herren sade till mig: >>Se, jag begynner nu att giva Sihon och hans land i ditt vaald. Begynn alltsaa du nu att intaga det, saa att du faar hans land till besittning.>> ^32Och Sihon drog med allt sitt folk ut till strid mot oss, till Jahas. ^33Men HERREN, vaar Gud, gav honom i vaart vaald, och vi slogo honom jaemte hans soener och allt hans folk. ^34Och vi intogo daa alla hans staeder och gaavo hela den manliga stadsbefolkningen till spillo, saa ock kvinnor och barn; vi laeto ingen slippa undan. ^35Allenast boskapen togo vi saasom byte, jaemte rovet fraan de staeder vi intogo. ^36Fraan Aroer, vid baecken Arnons strand, och fraan staden i dalen aenda till Gilead fanns ingen stad vars murar voro foer hoega foer oss; allasammans gav HERREN, vaar Gud, i vaart vaald. ^37Men Ammons barns land laet du vara, hela landstraeckan utefter baecken Jabbok, och staederna i bergsbygden, och allt oevrigt varom HERREN, vaar Gud, hade saa bjudit. __________________________________________________________________ Chapter 3 ^1Sedan vaende vi oss aat annat haall och drogo upp aat Basan till. Och Og, konungen i Basan, drog med allt sitt folk ut i strid mot oss, till Edrei. ^2Men HERREN sade till mig: >>Frukta icke foer honom, ty i din hand har jag givit honom och allt hans folk och honom paa samma saett som du gjorde med Sihon, amoreernas konung, som bodde i Hesbon.>> ^3Saa gav HERREN, vaar GUD, i vaar hand ocksaa Og, konungen i Basan, och allt hans folk, och vi slogo honom och laeto ingen av dem slippa undan. ^4Och vi intogo daa alla hans staeder, ingen stad fanns, som vi icke togo ifraan dem: sextio staeder, hela landstraeckan Argob, Ogs rike i Basan. ^5Alla dessa staeder voro befaesta med hoega murar, med portar och bommar. Daertill kom en stor maengd smaastaeder. ^6Och vi gaavo dem till spillo, likasom vi hade gjort med Sihon, konungen i Hesbon; hela den manliga stadsbefolkningen gaavo vi till spillo, saa ock kvinnor och barn. ^7Men all boskapen och rovet fraan staederna togo vi saasom byte. ^8Fraan amoreernas tvaa konungar, som haerskade paa andra sidan Jordan, togo vi alltsaa daa deras land, fraan baecken Arnon aenda till berget Hermon ^9-- vilket av sidonierna kallas foer Sirjon, men av amoreerna kallas foer Senir -- ^10alla staederna paa slaetten och hela Gilead och hela Basan, aenda till Salka och Edrei, staederna i Ogs rike, i Basan. ^11Ty Og, konungen i Basan, var den ende som fanns kvar av de sista rafaeerna; hans gravkista, gjord av basalt, finnes, saasom kaent aer, i Rabba i Ammons barns land; den aer nio alnar laang och fyra alnar bred, alnen beraeknad efter laengden av en mans underarm. ^12Naer vi daa hade intagit detta land, gav jag den del daerav, som straecker sig fraan Aroer vid baecken Arnon, samt haelften av Gileads bergsbygd med dess staeder aat rubeniterna och gaditerna. ^13AAterstoden av Gilead och hela Basan, Ogs rike, gav jag aat ena haelften av Manasse stam, hela landstraeckan Argob, hela Basan; detta kallas rafaeernas land. ^14Jair, Manasses son, fick hela landstraeckan Argob, aenda till gesureernas och maakateernas omraade, och efter sitt eget namn kallade han landet -- naemligen Basan -- foer Jairs byar, saasom det heter aennu i dag. ^15Och aat Makir gav jag Gilead. ^16Och aat rubeniterna och gaditerna gav jag landet fraan Gilead aenda till Arnons dal, till dalens mitt -- den utgjorde graensen -- och till baecken Jabbok, som aer Ammons barns graens, ^17vidare Hedmarken med Jordan, som utgoer graensen, fraan Kinneret aenda till Pisgas sluttningar, paa oestra sidan. ^18Och jag bjoed eder paa den tiden och sade: >>HERREN, eder Gud, har givit eder detta land till besittning. Men nu skolen alla I som aeren stridbara maen draga vaepnade aastad i spetsen foer edra broeder, Israels barn. ^19Allenast edra hustrur och barn och eder boskap -- jag vet ju att I haven mycken boskap -- maa stanna kvar i de staeder som jag har givit eder, ^20till dess att HERREN har laatit edra broeder komma till ro, saavael som eder, naer ocksaa de hava tagit i besittning det land som HERREN, eder Gud, vill giva dem paa andra sidan Jordan; sedan maan I vaenda tillbaka till de besittningar jag har givit eder, var och en till sin besittning.>> ^21Och jag bjoed Josua paa den tiden och sade: >>Du har med egna oegon sett allt vad HERREN, eder Gud, har gjort med dessa tvaa konungar. Paa samma saett skall HERREN goera med alla riken daer du drager fram. ^22Frukten icke foer dem, ty HERREN, eder Gud, skall sjaelv strida foer eder.>> ^23Och paa den tiden bad jag till HERREN och sade: ^24>>Herre, HERRE, du har begynt att laata sin tjaenare se din storhet och din starka hand; ty vilken aer den gud i himmelen eller paa jorden, som kan goera saadana verk och saadana vaeldiga gaerningar som du? ^25Saa laat mig nu faa gaa ditoever och se det goda landet paa andra sidan Jordan, det goda berglandet daer och Libanon.>> ^26Men HERREN hade blivit foergrymmad paa mig foer eder skull och ville icke hoera mig, utan sade till mig: >>Laat det vara nog; tala icke vidare till mig om denna sak. ^27Stig nu upp paa toppen av Pisga, och lyft upp dina oegon mot vaester och norr och soeder och oester, och se med dina oegon; ty oever denna Jordan skall du icke komma. ^28Och insaett Josua i hans aembete, och styrk honom att vara frimodig och ofoerfaerad; ty det aer han som skall gaa ditoever i spetsen foer detta folk, och det aer han som skall utskifta aat dem saasom arv det land du ser.>> ^29Och saa stannade vi i dalen mitt emot Bet-Peor. __________________________________________________________________ Chapter 4 ^1Och nu, Israel, hoer de stadgar och raetter som jag vill laera eder, foer att I maan goera efter dem, paa det att I maan leva och komma in i och taga i besittning det land som HERREN, edra faeders Gud, vill giva eder. ^2I skolen icke laegga naagot till det som jag bjuder eder, och I skolen icke taga naagot daerifraan; I skolen haalla HERRENS, eder Guds, bud, som jag giver eder. ^3I haven med egna oegon sett vad HERREN har gjort i fraaga om Baal-Peor, huru HERREN, din Gud, utrotade ur ditt folk var man som foeljde efter Baal-Peor. ^4Men I som hoellen eder till HERREN, eder Gud, I leven alla aennu i dag. ^5Se, jag har laert eder stadgar och raetter saasom HERREN, min Gud, har bjudit mig, paa det att I maan goera efter dem i det land dit I nu kommen, foer att taga det i besittning. ^6I skolen haalla dem och goera efter dem, ty det skall tillraeknas eder saasom vishet och foerstaand av andra folk. Naer de faa hoera alla dessa stadgar, skola saega: >>I sanning, ett vist och foerstaandigt folk aer detta stora folk.>> ^7Ty vilket annat stort folk finnes, vars gudar aero det saa naera som HERREN, vaar Gud, aer oss, saa ofta vi aakalla honom? ^8Och vilket annat stort folk finnes, som har stadgar och raetter saa raettfaerdiga som hela denna lag, vilken jag i dag foerelaegger eder? ^9Allenast tag dig till vara och akta dig vael, saa att du icke foergaeter vad dina oegon saago, och icke laater vika ifraan ditt hjaerta i all dina livsdagar, utan kungoer det foer dina barn och dina barnbarn: ^10vad som skedde den dag daa du stod infoer HERREN, din Gud, vid Horeb, daa HERREN sade till mig: >>Foersamla folket till mig, foer att jag maa laata dem hoera mina ord; maa de saa laera sig att frukta mig, saa laenge de leva paa jorden, och de laera sina barn detsamma.>> ^11Och I traedden fram och blevo staaende nedanfoer berget; och berget brann i eld aenda upp till himmelen, och daer var moerker, moln och toecken. ^12Och HERREN talade till eder ur elden orden hoerden I, men I saagen ingen gestalt, I hoerden allenast en roest. ^13Och han foerkunnade eder sitt foerbund, som han bjoed eder att haalla naemligen de tio orden; och han skrev dem paa tvaa stentavlor. ^14Och mig bjoed HERREN daa att jag skulle laera eder stadgar och raetter, foer att I skullen goera efter dem i det land dit I nu dragen, till att taga det i besittning. ^15Och eftersom I icke saagen naagon gestalt den dag daa HERREN talade till eder paa Horeb ur elden, daerfoer maan I nu noga hava akt paa eder sjaelva. ^16saa att I icke tagen eder till, vad foerdaervligt aer, genom att goera eder naagon belaete, naagot slags avgudabild, naagot bild av man eller av kvinna. ^17eller naagon bild av naagot fyrfotadjur eller av naagon bevingad faagel som flyger under himmelen, ^18eller av naagot kraeldjur paa marken eller av naagon fisk i vattnet under jorden. ^19Och naer du lyfter dina oegon upp till himmelen och ser solen, maanen och stjaernorna, himmelens hela haerskara, daa maa du icke heller laata foerfoera dig att tillbedja dem och tjaena dem; ty HERREN, din Gud, har givit dem aat alla folk under hela himmelen till deras del. ^20Men eder har HERREN tagit, och han har foert eder ut ur smaeltugnen, ur Egypten, foer att I skullen bliva hans arvfolk, saasom nu har skett. ^21Och HERREN vredgades paa mig foer eder skull, och svor att jag icke skulle faa gaa oever Jordan och komma in i de goda land som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel. ^22Ty jag skall doe i detta land och icke gaa oever Jordan, men I skolen gaa oever den och taga detta goda land i besittning. ^23Tagen eder daa till vara foer att foergaeta det foerbund som HERREN, eder Gud, har slutit med eder, daerigenom att I, alldeles emot HERRENS, eder Guds, bud, goeren eder naagot belaete, naagot slags bild. ^24Ty, HERREN, din Gud, aer en foertaerande eld, en nitaelskande Gud. ^25Om nu saa sker, naer du har faatt barn och barnbarn och I haven blivit gamla i landet, att I tagen eder till, vad foerdaervligt aer, genom att goera eder naagot belaete, naagot slags bild, saa att I goeren vad som aer ont i HERRENS, din Guds, oegon och daermed foertoernen honom, ^26daa tager jag i dag himmel och jord till vittnen mot eder, att I med hast skolen foergaas och utrotas ur det land dit I nu gaan oever Jordan, foer att taga det i besittning; I skolen daa icke laengre leva daer, utan skolen foervisso foergoeras. ^27Och HERREN skall foerstroe eder bland folken, och allenast en ringa hop av eder skall bliva kvar bland de folk till vilka HERREN skall foera eder. ^28Och daer skolen I tjaena gudar, gjorda av maenniskohaender, gudar av trae och sten, som varken se eller hoera eller aeta eller lukta. ^29Men naer I daer soeken HERREN, din Gud, daa skall du finna honom, om du fraagar efter honom av allt ditt hjaerta och av all din sjael. ^30Naer du aer i noed och allt detta vederfares dig, i kommande dagar, daa skall du vaenda aater till HERREN, din Gud, och hoera hans roest. ^31Ty HERREN, din Gud, aer en barmhaertig Gud. Han skall icke foergaeta eller foerdaerva dig; han skall icke foergaeta det foerbund han har ingaatt med dina faeder och med ed bekraeftat. ^32Ty fraaga framfarna tider, dem som hava varit foere dig, fraan den dag daa Gud skapade maenniskor paa jorden, fraaga ifraan himmelens ena aenda till den andra om naagonsin naagot saa stort som detta har skett, eller om man har hoert talas om naagot som aer detta likt, ^33om naagot folk har hoert Guds roest tala ur elden, saasom du har hoert, och dock har blivit vid liv, ^34eller om naagon gud har foersoekt att komma och haemta ett folk aat sig ut fraan ett annat folk, genom hemsoekelser, tecken och under, genom krig, genom stark hand och utraeckt arm, och genom stora, fruktansvaerda gaerningar, vilket allt HERREN, eder Guds, har gjort med eder i Egypten, infoer dina oegon. ^35Du har sjaelv faatt se det, foer att du skulle veta att HERREN aer Gud, och ingen annan aen han. ^36Fraan himmelen har han laatit dig hoera sin roest foer att undervisa dig, och paa jorden har han laatit dig se sin stora eld, och du har hoert hans ord ur elden. ^37Eftersom han nu aelskade dina faeder och utvalde deras avkomlingar efter dem, och sjaelv med sin stora kraft foerde dig ut ur Egypten, ^38och foerdrev foer dig folk som voro stoerre och maektigare aen du, och laet dig komma in i deras land och gav det aat dig till arvedel, saasom nu har skett, ^39daerfoer skall du i dag veta och laegga paa hjaertat att HERREN aer Gud, uppe i himmelen och nere paa jorden, han och ingen annan; ^40och du skall haalla hans stadgar och bud, som jag i dag giver dig, paa det att det maa gaa dig vael och dina barn efter dig, och paa det att du maa laenge leva i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig foer all tid. ^41Vid denna tid avskilde Mose tre staeder paa andra sidan Jordan, paa oestra sidan, ^42till vilka en draapare skulle kunna fly, om han hade draept naagon utan vett och vilja, och utan att foerut hava burit hat till honom; om han flydde till naagon av dessa staeder, skulle han faa bliva vid liv. ^43De voro: Beser i oeknen paa slaettlandet foer Rubens stam, Ramot i Gilead foer Gads stam och Golan i Basan foer Manasse stam. ^44Och detta aer den lag som Mose foerelade Israels barn, ^45dessa aero de vittnesboerd och stadgar och raetter som Mose foeredrog foer Israels barn, sedan de hade dragit ut ur Egypten, ^46paa andra sidan Jordan i dalen, mitt emot Bet-Peor, i Sihons land, amoreernas konungs, som bodde i Hesbon, och som Mose och Israels barn slogo, naer de hade dragit ut ur Egypten. ^47Ty de intogo hans land och Ogs land, konungens i Basan, amoreernas tvaa konungars laender, paa andra sidan Jordan, paa oestra sidan, ^48fraan Aroer vid baecken Arnons strand aenda till berget Sion, det aer Hermon, ^49och hela Hedmarken paa andra sidan Jordan paa oestra sidan, aenda till Hedmarkshavet, nedanfoer Pisgas sluttningar. __________________________________________________________________ Chapter 5 ^1Och Mose sammankallade hela Israel och sade till dem: Hoer, Israel, de stadgar och raetter som jag i dag framstaeller foer eder, och laeren eder dem och haallen dem och goeren efter dem. ^2HERREN, vaar Gud, sloet ett foerbund med oss paa Horeb. ^3Icke med vaara faeder sloet HERREN detta foerbund, utan med oss sjaelva som staa haer i dag, oss alla som nu leva. ^4Ansikte mot ansikte talade HERREN till eder paa berget ur elden. ^5Jag stod daa mellan HERREN och eder, foer att foerkunna eder vad HERREN talade, ty I fruktaden foer elden och stegen icke upp paa berget. Han sade: ^6Jag aer HERREN, din Gud, som har foert dig ut ur Egyptens land, ur traeldomshuset. ^7Du skall inga andra gudar hava jaemte mig. ^8Du skall icke goera dig naagot belaete, som aer en bild vare sig av det som aer uppe i himmelen, eller av det som aer i vattnet under jorden. ^9Du skall icke tillbedja saadana, ej heller tjaena dem; ty jag, HERREN, sin Gud, aer en nitaelskande Gud, som hemsoeker faedernas missgaerning paa barn och efterkommande i tredje och fjaerde led, naer man hatar mig, ^10men som goer naad med tusenden, naer man aelskar mig och haaller mina bud. ^11Du skall icke missbruka HERRENS, din Guds namn, ty HERREN skall icke laata den bliva ostraffad, som missbrukar hans namn. ^12Haall sabbatsdagen, saa att du helgar den, saasom HERREN, din Gud, har bjudit dig. ^13Sex dagar skall du arbeta och foerraetta alla dina sysslor; ^14men den sjunde dagen aer HERRENS, din Guds, sabbat; daa skall du ingen syssla foerraetta, ej heller din son eller sin dotter, eller din tjaenare eller din tjaenarinna, eller din oxe eller din aasna eller naagon av dina dragare, ej heller fraemlingen som aer hos dig inom dina portar; paa det att din tjaenare och din tjaenarinna maa hava ro saavael som du. ^15Du skall komma ihaag att du sjaelv har varit trael i Egyptens land, och att HERREN, din Gud, har foert dig ut daerifraan med stark hand och utraeckt arm; daerfoer har HERREN, din Gud bjudit dig att haalla sabbatsdagen. ^16Hedra din fader och din moder, saasom HERREN, din Gud har bjudit dig, paa det att du maa laenge leva och det maa gaa dig vael i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig. ^17Du skall icke draepa. ^18Du skall icke heller begaa aektenskapsbrott. ^19Du skall icke heller stjaela. ^20Du skall icke heller baera falsk vittnesboerd mot din naesta. ^21Du skall icke heller hava begaerelse till din naestas hustru. Du skall icke heller hava lust till din naestas hus, ej heller till hans aaker eller hans tjaenare eller hans tjaenarinna, ej heller till hans oxe eller hans aasna, ej heller till naagot som tillhoer din naesta. ^22Dessa ord talade HERREN till hela eder foersamling paa berget, ur elden, molnskyn och toecknet, med hoeg roest, och han talade saa intet mer. Och han skrev dem paa tvaa stentavlor, som han gav aat mig. ^23Naer I hoerden roesten ur moerkret, medan berget brann i eld, traedden I fram till mig, alla I som voren huvudmaen foer edra stammar, saa ock edra aeldste. ^24Och I saden: >>Se, HERREN, vaar Gud, har laatit oss se sin haerlighet och sin storhet, och vi hava hoert hans roest ur elden. I dag hava vi sett att Gud kan tala med en maenniska och dock laata henne bliva vid liv. ^25Varfoer skola vi daa likvael doe? Denna stora eld kommer ju att foertaera oss. Om vi aen vidare faa hoera HERRENS, vaar Guds, roest, saa maaste vi doe. ^26Ty vem finnes vael bland allt koett som kan, saasom vi hava gjort, hoera den levande Gudens roest tala ur elden och dock bliva vid liv? ^27Traed du fram och hoer allt vad HERREN, vaar Gud, saeger, och tala du till oss allt vad HERREN, vaar Gud, talar till dig, saa vilja vi hoera det och goera daerefter.>> ^28Och HERREN hoerde edra ord, naer I saa taladen till mig; och HERREN sade till mig: >>Jag har hoert de ord som detta folk har talat till dig. De hava raett i allt vad de hava talat. ^29Ack att de hade saadana hjaertan, att de fruktade mig och hoelle alla mina bud alltid! Det skulle ju daa gaa dem och deras barn vael evinnerligen. ^30Gaa nu och saeg till dem: 'Vaenden tillbaka till edra taelt.' ^31Men du sjaelv maa stanna kvar haer hos mig, saa skall foerkunna foer dig alla de bud och stadgar och raetter som du skall laera dem, foer att de maa goera efter dem i det land som jag vill giva dem till besittning.>> ^32Saa haallen nu och goeren vad HERREN, eder Gud, har bjudit eder. I skolen icke vika av vare sig till hoeger eller till vaenster. ^33Paa de vaegar som HERREN, eder Gud, har bjudit eder gaa skolen I alltid vandra, foer att I maan bliva vid liv och det maa gaa eder vael, och foer att I maan laenge leva i det land som I skolen taga i besittning. __________________________________________________________________ Chapter 6 ^1Och dessa aero de bud, stadgar och raetter som HERREN, eder Gud, har bjudit mig att laera eder, foer att I skolen goera efter dem i det land dit I nu dragen, till att taga de i besittning -- ^2detta paa det att du maa frukta HERREN, din Gud, saa att du haaller alla hans stadgar och bud, som jag giver dig, du med din som och din sonson, i all dina livsdagar, och paa det att du maa laenge leva. ^3Saa skall du nu hoera, Israel, och haalla dem och goera efter dem, foer att det maa gaa dig vael, och foer att I maan foeroeka eder mycket, saasom HERREN, dina faeders Gud, har lovat dig -- ett land som flyter av mjoelk och honung. ^4Hoer, Israel! HERREN, vaar gud, HERREN aer en. ^5Och du skall aelska HERREN, din Gud, av allt ditt hjaerta och av all din sjael och av all din kraft. ^6Dessa ord som jag i dag giver dig skall du laegga paa ditt hjaerta. ^7Och du skall inskaerpa dem hos dina barn och tala om foer dem, naer du sitter i ditt hus och naer du gaar paa vaegen, naer du laegger dig och naer du staar upp. ^8Och du skall binda dem saasom ett tecken paa din hand, och de skola vara saasom ett maerke paa din panna. ^9Och du skall skriva dem paa doerrposterna i ditt hus och paa dina portar. ^10Naer nu HERREN, din Gud, laater dig komma in i det land som han med ed har lovat dina faeder, Abraham, Isak och Jakob, att giva dig -- stora och vackra staeder, som du icke har byggt, ^11och hus, fulla med allt gott, vilka du icke har fyllt, och uthuggna brunnar, som du icke har huggit ut, vingaardar och olivplanteringar, som du icke har planterat -- och naer du daa aeter och bliver maett, ^12saa tag dig till vara foer att foergaeta HERREN, som har foert dig ut ur Egyptens land, ur traeldomshuset. ^13HERREN, din Gud, skall du frukta, och honom skall du tjaena, och vid hans namn skall du svaerja. ^14I skolen icke foelja efter andra gudar, naagon av de folks gudar, som bo runt omkring eder, ^15ty en nitaelskande Gud aer HERREN, din Gud, mitt ibland dig, och du maa taga dig till vara, saa att icke HERRENS, din Guds, vrede upptaendes mot dig, och han utrotar dig fraan jorden. ^16I skolen icke fresta HERREN, eder Gud, saasom I frestaden honom i Massa. ^17I skolen troget haalla HERRENS, eder Guds, bud och de vittnesboerd och stadgar som han hat givit dig. ^18Och du skall goera vad raett och gott aer i HERRENS oegon, foer att det maa gaa dig vael, och foer att du maa komma in i det goda land som HERREN med ed har lovat aat dina faeder, och taga det i besittning, ^19daerigenom att han driver undan foer dig all dina fiender, saasom HERREN har lovat. ^20Naer din son i framtiden fraagar dig: >>Vad betyda de vittnesboerd och stadgar och raetter som HERREN, vaar Gud, har givit eder?>> ^21daa skall du svara din son: >>Vi voro Faraos traelar i Egypten, men med stark hand foerde HERREN oss ut ur Egypten. ^22Och HERREN gjorde stora och gruvliga tecken och under i Egypten paa Farao och hela hans hus infoer vaara oegon. ^23Men oss foerde han ut daerifraan, foer att laata oss komma in och giva oss det land som han med ed har lovat aat vaara faeder. ^24Och HERREN bjoed oss att goera efter all dessa stadgar och att frukta HERREN, vaar Gud, foer att det alltid skulle gaa oss vael, i det att han behoelle oss vid liv, saasom ock hittills har skett. ^25Och det skall laenda oss till raettfaerdighet, naer vi haalla och goera efter alla dessa bud, infoer HERREN, vaar Guds, ansikte, saasom han har bjudit oss.>> __________________________________________________________________ Chapter 7 ^1Naer HERREN, din Gud laater dig komma in i det land di du nu gaar, foer att taga i besittning, och naer han foer dig foerjagar stora folk -- hetiterna, girgaseerna, amoreerna, kananeerna, perisseerna, hiveerna och jebuseerna, sju folk, stoerre och maektigare aen du -- ^2naer HERREN, din Gud, giver dessa i ditt vaald och du slaar dem, daa skall du giva dem till spillo; du skall icke sluta foerbund med dem eller visa dem naad. ^3Du skall icke befrynda dig med dem; dina doettrar skall du icke giva aat deras soener, och deras doettrar skall du icke taga till hustrur aat dina soener. ^4Ty de skola daa foerleda dina soener att vika av ifraan mig och tjaena andra gudar, och HERRENS vrede skall daa upptaendas mot eder och han skall med hast foergoera dig. ^5Utan saa skolen I goera med dem I skolen bryta ned deras altaren och slaa soender deras stoder och hugga ned deras Aseror och braenna upp deras belaeten i eld. ^6Ty du aer ett folk som aer helgat aat HERREN, din Gud; dig har HERREN, din Gud, utvalt till att vara hans egendomsfolk, framfoer alla andra folk paa jorden. ^7Icke daerfoer att I voren stoerre aen alla andra folk var det som HERREN faeste sig vid eder och utvalde eder, ty I aeren ju mindre aen alla andra folk; ^8utan daerfoer att HERREN aelskade eder och ville haalla den ed som han hade svurit faeder, daerfoer foerde HERREN eder ut med stark hand och foerlossade dig ur traeldomshuset, ur Faraos, den egyptiske konungens, hand. ^9Saa skall du nu veta att HERREN, din Gud, aer den raette Guden, den trofaste Guden, som haaller foerbund och bevarar naad intill tusende led, naer man aelskar honom och haaller hans bud, ^10men som utan foerskoning vedergaeller och foergoer dem som hata honom. Han droejer icke, naer det gaeller dem som hata honom; utan foerskoning vedergaeller han dem. ^11Saa haall nu de bud och stadgar och raetter som jag i dag giver dig, och goer efter dem. ^12Om I nu hoeren dessa raetter och haallen dem och goeren efter dem, saa skall HERREN, din Gud, till loen daerfoer laata sitt foerbund och sin naad bestaa, vad han med ed lovade dina faeder. ^13Han skall daa aelska dig och vaelsigna sitt livs frukt och din marks frukt, din saed, ditt vin och din olja, dina faekreaturs avfoeda och din smaaboskaps avel, i det land som han med ed har lovat dina faeder att giva dig. ^14Vaelsignad skall du bliva framfoer alla andra folk; bland dina maen och kvinnor skall ingen vara ofruktsam, ej heller bland din boskap. ^15Och HERREN skall avvaenda fraan dig all krankhet; ingen av Egyptens alla svaara sjukdomar, som du vael kaenner, skall han laegga paa dig; han skall i staellet laata dem komma oever alla dem som hata dig. ^16Och alla de folk som HERREN, din Gud, giver i din hand skall du utrota; du skall icke visa dem naagon skonsamhet. Du skall icke heller tjaena deras gudar, ty detta kunde bliva en snara foer dig. ^17Om du ock saeger vid dig sjaelv: >>Dessa folk aero stoerre aen jag; huru skall jag kunna foerdriva dem?>>, ^18saa maa du dock icke frukta foer dem; du skall taenka paa vad HERREN, din Gud gjorde med Farao och med all egyptierna, ^19paa de stora hemsoekelser som du med egna oegon saag, och paa de tecken och under och paa den starka hand och utraeckta arm varmed HERREN, din Gud, foerde dig ut. Paa samma saett skall HERREN, din Gud, nu goera med alla de folk som du fruktar foer. ^20Daertill skall HERREN, din Gud, saenda getingar oever dem, till dess att de som aero kvar och haalla sig goemda foer dig hava blivit utrotade. ^21Du maa icke foerskraeckas foer dem, ty HERREN, din Gud, aer mitt ibland dig, en stod och fruktansvaerd Gud. ^22Och HERREN, din Gud, skall foerjaga dessa hedningar foer dig, men blott smaaningom. Du skall icke med hast faa foergoera dem, paa det att vilddjuren icke maa foeroeka sig till din skada. ^23HERREN, din Gud, skall giva dem i ditt vaald och saenda stor foervirring bland dem, till dess att de foergoeras. ^24Och han skall giva deras konungar i din hand, och du skall utrota till och med deras namn, saa att de icke mer finnas under himmelen. Ingen skall kunna staa dig emot, till dess du har foergjort dem. ^25Deras gudabelaeten skola I braenna upp i eld. Du skall icke hava begaerelse till det silver och det guld som finnes paa dem, och icke taga naagot av detta foer din raekning, paa det att du icke maa snaerjas daerav; ty en styggelse aer det foer HERREN, din Gud. ^26Och du skall icke laata naagon styggelse komma in i ditt hus, paa det att du icke ocksaa sjaelv maa bliva given till spillo. Du skall raekna det saasom en skaendlighet och en styggelse, ty det aer givet till spillo. __________________________________________________________________ Chapter 8 ^1Alla de bud som jag i dag giver dig skolen I haallen, och efter dem skolen I goera, foer att I maan komma in i och taga i besittning det land som HERREN med ed har lovat aat edra faeder. ^2Och du skall komma ihaag allt vad som har skett paa den vaeg HERREN, din Gud, nu i fyrtio aat har laatit dig vandra i oeknen, foer att tukta dig och proeva dig, saa att han kunde foernimma vad som var i ditt hjaerta: om du ville haalla hans bud eller icke. ^3Ja, han tuktade dig och laet dig hungra, och han gav dig manna att aeta, en mat som du foerut icke visste av, och som icke heller dina faeder visste av; paa det att han skulle laera dig foerstaa att maenniskan lever icke allenast av broed, utan att hon lever av allt det som utgaar av HERRENS mun. ^4Dina klaeder blevo icke utslitna paa dig, och din fot svullnade icke under dessa fyrtio aar. ^5Saa skall du daa foerstaa i ditt hjaerta att HERREN, din Gud, fostrar dig, saasom en man fostrar sin son; ^6och du skall haalla HERRENS, din Guds, bud, saa att du vandrar paa hans vaegar och fruktar honom. ^7Ty HERREN, din Gud, laater dig nu komma in i ett gott land, ett land daer vattenbaeckar, kaellor och djupa vatten floeda fram i dalar och paa berg, ^8ett land med vete och korn, med vintraed, fikontraed och granattraed, ett land med aedla olivtraed och med honung, ^9ett land daer du icke skall aeta ditt broed i torftighet, daer intet skall fattas dig, ett land vars stenar innehaalla jaern, och ur vars berg du skall bryta koppar. ^10Daer skall du aeta och bliva maett, och du skall saa lova HERREN, din Gud, foer det goda land som han har givit dig. ^11Tag dig daa till vara foer att foergaeta HERREN, din Gud, saa att du icke haaller hans bud och raetter och stadgar, som jag i dag giver dig. ^12Ja, naer du aeter och bliver maett, och bygger vackra hus och bor i dem, ^13naer dina faekreatur och din smaaboskap foeroekas, och ditt silver och guld foeroekas, och allt annat du har foeroekas, ^14daa maa ditt hjaerta icke bliva hoegmodigt, saa att du foergaeter HERREN, din Gud, som har foert dig ut ur Egyptens land, ur traeldomshuset. ^15och som har lett dig genom den stora och fruktansvaerda oeknen, bland giftiga ormar och skorpioner, oever foertorkad mark, daer intet vatten aat dig komma ut ur den haarda klippan, ^16och som gav dig manna att aeta i oeknen, en mat som dina faeder icke visste av -- detta paa det att han skulle tukta dig och proeva dig, foer att sedan kunna goera dig gott. ^17Du maa icke saega vid dig sjaelv: >>Min egen kraft och min hands styrka har foerskaffat mig denna rikedom>>, ^18utan du maa komma ihaag att det aer HERREN, din Gud, som giver dig kraft att foervaerva rikedom, daerfoer att han vill uppraetta det foerbund som han med ed har ingaatt med dina faeder -- saasom och hittills har skett. ^19Men om du foergaeter HERREN, din Gud, och foeljer efter andra gudar och tjaenar dem och tillbeder dem, saa betygar jag i dag infoer eder att I foervisso skolen foergaas. ^20Paa samma saett som hedningarna som HERREN foergoer foer eder skolen ocksaa I daa foergaas, daerfoer att I icke hoerden HERRENS, eder Guds roest. __________________________________________________________________ Chapter 9 ^1Hoer, Israel! Du gaar nu oever Jordan, foer att komma ditin och underlaegga dig folk, stoerre och maektigare aen du, staeder, stora och befaesta upp mot himmelen, ^2anakiternas stora och resliga folkstam, som du sjaelv kaenner, och om vilken du har hoert att man saeger: >>Vem kan staa emot Anaks barn!>> ^3Saa skall du nu veta att HERREN, din Gud, aer den som gaar framfoer dig, saasom en foertaerande eld; han skall foergoera dem, och han skall foergoera dem, och han skall oedmjuka dem foer dig, och du skall foerdriva dem och utrota dem med hast, saasom HERREN har lovat dig. ^4Daa nu HERREN, din Gud, driver dem undan foer dig, maa du icke saega vid dig sjaelv: >>Foer min raettfaerdighets skull har HERREN laatit mig komma in i detta land och taga det i besittning.>> Ty dessa hedningars ogudaktighet aer det som goer att HERREN foerdriver dem foer dig. ^5Icke din raettfaerdighet och din raettsinnighet aer det som goer att du faar komma in i deras land och taga det i besittning, utan dessa hedningars ogudaktighet aer det som goer att HERREN, din Gud, foerdriver dem foer dig. Saa vill ock HERREN uppfylla vad han med ed har lovat dina faeder, Abraham, Isak och Jakob. ^6Daerfoer maa du nu veta att det icke aer din raettfaerdighet som goer att HERREN, din Gud, vill giva dig detta goda land till besittning; ty du aer ett haardnackat folk. ^7Kom ihaag, foergaet icke, huru du i oeknen foertoernade HERREN, din Gud. Allt ifraan den dag daa du drog ut ur Egyptens land, aenda till dess I nu haven kommit hit, haven I varit genstraeviga mot HERREN. ^8Vid Horeb foertoernaden I HERREN, och HERREN vredgades paa eder, saa att han ville foergoera eder. ^9Naer jag hade stigit upp paa berget foer att taga emot stentavlorna, det foerbunds tavlor, som HERREN hade slutit med eder, stannade jag paa berget i fyrtio dagar och fyrtio naetter, utan att aeta och utan att dricka. ^10Och HERREN gav mig de tvaa stentavlorna, paa vilka Gud hade skrivit med sitt finger; vad daer stod var alldeles lika med de ord HERREN hade talat med eder paa berget ur elden, den dag daa I voren foersamlade daer. ^11Och naer de fyrtio dagarna och de fyrtio naetterna voro foerlidna, gav HERREN mig de tvaa stentavlorna, foerbundets tavlor. ^12Och HERREN sade till mig: >>Staa upp och gaa med hast ned haerifraan, ty ditt folk, som du har foert ut ur Egypten, har tagit sig till, vad foerdaervligt aer. De hava redan vikit av ifraan den vaeg som jag bjoed dem gaa; de hava gjort sig ett gjutet belaete.>> ^13Och HERREN talade till mig och sade: >>jag har sett att detta folk aer ett haardnackat folk. ^14Laemna mig i fred, ty jag vill foergoera dem och utplaana deras namn, saa att det icke mer finnes under himmelen; dig vill jag sedan goera till ett folk som aer maektigare och stoerre aen detta.>> ^15Daa vaende jag mig om och steg ned fraan berget, som brann i eld; och jag hade i mina baada haender foerbundets tvaa tavlor. ^16Och jag fick daa se att I haven syndat mot HERREN, eder Gud: I haden gjort eder en gjuten kalv; saa haden I redan vikit av ifraan den vaeg som HERREN hade bjudit eder gaa. ^17Daa fattade jag i de baada tavlorna och kastade dem ifraan mig med baada haenderna och slog soender dem infoer edra oegon. ^18Och jag foell ned infoer HERRENS ansikte och laag saa, likasom foerra gaangen i fyrtio dagar och fyrtio naetter, utan att aeta och utan att dricka, foer all den synds skulle som I haden begaatt genom att goera vad ont var i HERRENS oegon, till att foertoerna honom. ^19Ty jag fruktade foer den vrede och foerbittring mot eder, av vilken HERREN hade blivit saa uppfylld att han ville foergoera eder. Och HERREN hoerde mig aeven denna gaang. ^20Ocksaa paa Aron blev HERREN mycket vred, saa att han ville foergoera honom, och jag bad daa jaemvael foer Aron. ^21Sedan tog jag kalven, syndabelaetet som I haden gjort, och braende den i eld och krossade soender den vael, till dess att den blev fint stoft, och det stoftet kastade jag i baecken som floet ned fraan berget. ^22I Tabeera, i Massa och i Kibrot-Hattaava foertoernaden I ock HERREN. ^23Och naer HERREN ville saenda eder aastad fraan Kades-Barnea och sade: >>Dragen upp och intagen det land som jag har givit eder>>, daa voren I genstraeviga mot HERREN, eder Guds, befallning och trodden honom icke och hoerden icke hans roest. ^24Ja, genstraeviga haven I varit mot HERREN allt ifraan den dag daa jag laerde kaenna eder. ^25Saa foell jag daa ned infoer HERRENS ansikte och laag saa i de fyrtio dagarna och de fyrtio naetterna; ty HERREN hade sagt att han ville foergoera eder. ^26Och jag bad till HERREN och sade: >>Herre, HERRE, foerdaerva icke ditt folk och din arvedel, som du har foerlossat med din stora makt, och som du med stark hand har foert ut ur Egypten. ^27Taenk paa dina tjaenare Abraham, Isak och Jakob, se icke paa detta folks haardhet, ogudaktighet och synd; ^28paa det att man icke maa saega i det land varur du har foert oss ut: 'Daerfoer att HERREN, icke foermaadde foera dem in i det land som han hade lovat aat dem, och daerfoer att han hatade dem, foerde han dem ut och laet dem doe i oeknen.' ^29De aero ju ditt folk och din arvedel, som du har foert ut med din stora kraft och din utraeckta arm.>> __________________________________________________________________ Chapter 10 ^1Paa den tiden sade HERREN till mig: >>Hugg ut aat dig tvaa stentavlor, likadana som de foerra voro, och stig upp till mig paa berget; goer dig och en ark av trae. ^2Och sedan jag har skrivit paa tavlorna samma ord som stodo paa de foerra tavlorna, vilka du slog soender, skall du laegga dem i arken.>> ^3Saa gjorde jag daa en ark av akacietrae och hoegg ut tvaa stentavlor, likadana som de foerra voro. Och jag steg upp paa berget och hade med mig de tvaa tavlorna. ^4Och han skrev paa tavlorna detsamma som var skrivet foerra gaangen, de tio ord som HERREN hade talat till eder paa berget ur elden, den dag daa I voren foersamlade daer. Och HERREN gav dem aat mig. ^5Sedan vaenda jag mig om och steg ned fraan berget och lade tavlorna i arken som jag hade gjort, och daer fingo de ligga, saasom HERREN hade bjudit mig. ^6Och Israels barn broeto upp fraan Beerot-Bene-Jaakan och taagade till Mosera. Daer dog Aron och blev daer ocksaa begraven; och hans som Eleasar blev praest i hans staelle. ^7Daerifraan broeto de upp och taagade till Gudgoda, och fraan Gudgoda, och fraan Gudgoda till Jotbata, en trakt som var rik paa vattenbaeckar. ^8Paa den tiden avskilde HERREN Levi stam till att baera HERRENS foerbundsark, till att staa infoer HERRENS ansikte och goera tjaenst infoer honom, och till att vaelsigna i hans namn, saasom den har att goera aennu i dag. ^9Daerfoer fick Levi ingen lott eller arvedel jaemte sina broeder. HERREN aer hans arvedel, saasom HERREN, din Gud, har sagt honom. ^10Och jag stannade paa berget lika laenge som foerra gaangen, fyrtio dagar och fyrtio naetter; och HERREN hoerde mig ocksaa denna gaang: HERREN ville icke foerdaerva mig. ^11Och HERREN sade till mig: >>Staa upp och gaa aastad framfoer folket, och laat dem bryta upp, foer att de maa komma in i och taga i besittning det land som jag med ed har lovat deras faeder att giva dem.>> ^12Och nu Israel, var aer det som HERREN, din Gud, fordrar av dig annat aen att du fruktar HERREN, din Gud, att du alltid vandrar paa hans vaegar och aelskar honom, och att du tjaenar HERREN, din Gud, av allt ditt hjaerta och av all din sjael, ^13saa att du haaller HERRENS bud och stadgar, som jag i dag giver dig, paa det att det maa gaa dig vael? ^14Se, HERREN, din Gud, tillhoer himlarna och himlarnas himmel, jorden och allt vad daerpaa aer; ^15men allenast vid dina faeder faeste sig HERREN och aelskade dem; och han utvalde deras avkomlingar efter dem, han utvalde eder bland alla folk, saasom I nu sjaelva sen. ^16Omskaeren daerfoer edert hjaertas foerhud, och varen icke laenge haardnackade. ^17Ty HERREN, eder Gud, aer gudarnas Gud och herrarnas Herre, den store, den vaeldige och fruktansvaerde Guden, som icke har anseende till personen och icke tager mutor; ^18som skaffar den faderloese och aenkan raett, och som aelskar fraemlingen och giver honom mat och klaeder. ^19Daerfoer skolen ocksaa I aelska fraemlingen; I haven ju sjaelva varit fraemlingar i Egyptens land. ^20HERREN, din Gud, skall du frukta, honom skall du tjaena, och till honom skall du haalla dig, och vid hans namn skall du svaerja. ^21Han aer ditt lov, och han din Gud, som har gjort med dig de stora och underbara gaerningar som du med egna oegon har sett. ^22Sjuttio personer voro dina faeder, som drogo ned till Egypten, men nu har HERREN, din Gud, gjort dig talrik saasom himmelens stjaernor. __________________________________________________________________ Chapter 11 ^1Saa skall du nu aelska HERREN, din Gud, och haalla vad han bjuder dig haalla, hans stadgar och raetter och bud, alltid. ^2Och besinnen i dag -- jag talar nu icke om edra barn, som icke hava foernummit och sett det -- huru HERREN, eder Gud, har fostrat eder, besinnen hans storhet, hans starka hand och hans utraeckta arm, ^3de tecken och gaerningar som han gjorde i Egypten, med Farao, konungen i Egypten, och med hela hans land, ^4och vad han gjorde med egyptiernas haer, med deras haestar och vagnar, huru han laet Roeda havets vatten stroemma oever dem, naer de foerfoeljde eder, och huru HERREN daa foergjorde dem, saa att de nu icke mer aero till; ^5och vad han gjorde med eder i oeknen, aenda till dess I kommen hit, ^6och vad han gjorde med Datan och Abiram, Eliabs, Rubens sons, soener, huru jorden oeppnade sin mun och uppslukade dem med deras hus och deras taelt och allt levande som foeljde dem, och detta mitt i hela Israel. ^7Ty I haven ju med egna oegon sett alla de stora gaerningar som HERREN har gjort. ^8Saa haallen daa alla de bud som jag i dag giver dig, paa det att I med frimodighet maan kunna gaa in i och intaga det land dit I nu dragen, foer att taga det i besittning, ^9och paa det att I maan laenge leva i det land som HERREN med ed har lovat edra faeder att giva aat dem och deras efterkommande, ett land som flyter av mjoelk och honung. ^10Ty det land dit du nu kommer, foer att taga det i besittning, aer icke saasom Egyptens land, varifraan I haven dragit ut, daer du maaste trampa upp vatten till den saed du saadde, saasom man goer i en koekstraedgaard; ^11nej, det land dit I nu dragen, foer att taga det i besittning, aer ett land med berg och dalar, som faar vatten att dricka genom himmelens regn, ^12ett land som HERREN, din Gud, laater sig vaarda om, och paa vilket HERRENS, din Guds, oegon bestaendigt vila, fraan aarets begynnelse till aarets slut. ^13Om i nu hoeren de bud som jag i dag giver eder, saa att I aelsken HERREN, eder Gud, och tjaenen honom av allt edert hjaerta och av all eder sjael, ^14saa skall jag giva aat edert land regn i raett tid, hoestregn och vaarregn, och du skall faa inbaerga din saed och ditt vin och din olja. ^15Och jag skall giva din boskap graes paa din mark; och du skall aeta och bliva maett. ^16Men tagen eder till vara, laaten icke edra hjaertan bliva foerfoerda, saa att I viken av och tjaenen andra gudar och tillbedjen dem; ^17ty daa skall HERRENS vrede upptaendas mot eder, och han skall tillsluta himmelen, saa att regn icke faller och marken icke giver sin groeda; och I skolen med hast bliva utrotade ur det goda land som HERREN vill giva eder. ^18Saa skolen I nu laegga dessa mina ord paa edert hjaerta och edert sinne, och I skolen binda dem saasom ett tecken paa eder hand, och de skola vara saasom ett maerke paa eder panna; ^19och I skolen laera edra barn dem, i det att du talar om dem, naer du sitter i ditt hus och naer du staar upp. ^20och du skall skriva dem paa doerrposterna i ditt hus och paa dina portar; ^21paa det att I och edra barn maan laenge faa bo i det land som HERREN med ed har lovat edra faeder att giva dem, lika laenge som himmelen vaelver sig oever jorden. ^22Ty om I haallen alla dessa bud som jag giver eder och goeren efter dem, saa att I aelsken HERREN, eder Gud, och alltid vandren paa hans vaegar och haallen eder till honom, ^23daa skall HERREN foerdriva alla dessa folk foer eder, och I skolen underlaegga eder folk som aero stoerre och maektigare aen I. ^24Var ort eder fot betraeder skall bliva eder. Fraan oeknen till Libanon, ifraan floden -- floden Frat -- aenda till Vaestra havet skall edert omraade straecka sig. ^25Ingen skall kunna staa eder emot. Fruktan och foerskraeckelse foer eder skall HERREN, eder Gud, laata komma oever hela det land I betraeden, saasom han har lovat eder. ^26Se, jag foerelaegger eder i dag vaelsignelse och foerbannelse: ^27vaelsignelse, om I hoeren HERRENS eder Guds, bud, som jag i dag giver eder, ^28och foerbannelse, om I icke hoeren HERRENS, eder Guds, bud, utan viken av ifraan den vaeg jag i dag bjuder eder gaa och foeljen efter andra gudar, som I icke kaennen. ^29Och naer HERREN, din Gud, har laatit dig komma in i det land dit du nu gaar, foer att taga det i besittning, skall du laata berget Gerissim bliva platsen foer vaelsignelsen och berget Ebal platsen foer foerbannelsen. ^30(Dessa berg ligga, saasom kaent aer, paa andra sidan Jordan, bortom Vaestra vaegen, i hedmarkskananeernas land, mitt emot Gilgal, bredvid Mores terebintlund.) ^31Ty I gaan nu oever Jordan, foer att komma in i och taga i besittning det land som HERREN, eder Gud, vill giva eder; I skolen taga det i besittning och bo daer. ^32Haallen daa alla de stadgar och raetter som jag i dag foerelaegger eder, och goeren efter dem. __________________________________________________________________ Chapter 12 ^1Dessa aero de stadgar och raetter som I skolen haalla och iakttaga i det land som HERREN, dina faeders Gud, har givit dig till besittning; saa laenge I leven paa jorden skolen I haalla dem. ^2I skolen i grund foeroeda alla platser daer de folk som I foerdriven hava haallit sin gudstjaenst, vare sig detta har skett paa hoega berg och hoejder eller naagonstaedes under groena traed. ^3I skolen bryta ned deras altaren och slaa soender deras stoder och braenna upp deras Aseror i eld och hugga ned deras gudabelaeten, och I skolen utrota deras namn fraan saadana platser. ^4Naer I tillbedjen HERREN, eder Gud, skolen I icke goera saasom de, ^5utan den plats som HERREN, eder Gud, utvaeljer inom naagon av edra stammar till att daer faesta sitt namn, denna boning skolen I soeka och dit skall du gaa. ^6Och dit skolen I foera edra braennoffer och slaktoffer, eder tionde, vad edra haender baera fram saasom offergaerd, edra loeftesoffer och frivilliga offer och det foerstfoedda av edra faekreatur och eder smaaboskap. ^7Och daer skolen I aeta infoer HERRENS, eder Guds, ansikte, och glaedja eder med edert husfolk oever allt vad I haven foervaervat, allt varmed HERREN, din Gud, vara raettast; ^8I skolen daa icke goera saasom vi nu goera haer, var och en vad honom tyckes vara raettast. ^9I haven ju aennu icke kommit till ro och till den arvedel som HERREN, din Gud, vill giva dig. ^10Men naer I haven gaatt oever Jordan och bon i det land som HERREN, eder Gud, vill giva eder till arvedel, och naer han har laatit eder faa ro foer alla edra fiender runt omkring, daa att I bon i trygghet, ^11daa skolen I till den plats som HERREN, eder Gud, utvaeljer till boning aat sitt namn foera allt vad jag nu bjuder eder: edra braennoffer och slaktoffer, eder tionde, vad edra haender baera fram saasom offergaerd, saa ock alla de utvalda loeftesoffer som I loven HERREN. ^12Och saa skolen I glaedja eder infoer HERREN, eder Guds, ansikte, med edra soener och doettrar, edra tjaenare och tjaenarinnor, och med leviten som bor inom edra portar, ty han har ju ingen lott eller arvedel med eder. ^13Tag dig till vara foer att offra dina braennoffer paa naagon annan plats som kan falla din in; ^14nej, paa den plats HERREN utvaeljer inom en av dina stammar, daer skall du offra dina braennoffer, och daer skall du goera allt vad jag eljest bjuder dig. ^15Dock faar du, saa mycket dig lyster, slakta och aeta koett inom vilken som helst av dina staeder, i maan av den vaelsignelse som HERREN, din Gud, giver dig. Baade den som aer oren och den som aer ren maa aeta daerav, saasom vore det gasell- eller hjortkoett. ^16Men blodet skolen I icke foertaera I skolen gjuta ut det paa jorden saasom vatten. ^17Du faar alltsaa icke hemma inom dina portar aeta tionde av din saed, ditt vin och din olja, ej heller det foerstfoedda av dina faekreatur och din smaaboskap, ej heller naagot av de loeftesoffer som du lovar, eller av dina frivilliga offer, eller av det din hand baer fram saasom offergaerd; ^18utan infoer HERREN, din Guds, ansikte, paa den plats som HERREN, din Gud, utvaeljer skall du aeta saadant, med din son och din dotter, din tjaenare och din tjaenarinna, och med leviten som bor inom dina portar; och saa skall du glaedja dig infoer HERRENS, din Guds, ansikte oever allt vad du har foervaervat. ^19Tag dig till vara foer att gloemma bort leviten, saa laenge du lever i ditt land. ^20Om du alltsaa, naer HERREN, din Gud, har utvidgat ditt omraade, saasom han har lovat dig, taenker saa: >>Jag vill aeta koett>> -- ifall det nu lyster foer dig att aeta koett -- saa maa du daa aeta koett, saa mycket dig lyster. ^21Om den plats som HERREN, din Gud, utvaeljer till att daer faesta sitt namn ligger foer avlaegset foer dig, saa maa du, i enlighet med vad jag har bjudit dig, slakta av de faekreatur och av den smaaboskap som HERREN har givit dig, och aeta daerav hemma inom dina portar, saa mycket av din lyster. ^22Men du skall aeta paa samma saett som man aeter gasell- eller hjortkoett; baade den som aer oren och den som aer ren maa aeta daerav. ^23Allenast skall du vara staandaktig i att icke foertaera blodet; ty blodet aer sjaelen, och sjaelen skall du icke foertaera med koettet. ^24Du skall icke foertaera det; du skall gjuta ut det paa jorden saasom vatten. ^25Du skall icke foertaera det, paa det att det maa gaa dig vael och dina barn efter dig, naer du goera vad raett aer i HERRENS oegon. ^26Men de heliga gaavor som du vill baera fram, och dina loeftesoffer, dem skall du foera med dig till den plats som HERREN utvaeljer. ^27Och av dina braennoffer skall du offra baade koettet och blodet paa HERRENS, din Guds, altare. Av dina slaktoffer daeremot skall vael blodet gjutas ut paa HERRENS, din Guds, altare, men koettet maa du aeta. ^28Alla dessa bud som jag giver dig skall du haalla och hoera, foer att det maa gaa dig vael och dina barn efter dig, till evig tid, naer du goer var gott och raett aer i HERRENS, din Guds, oegon. ^29Naer HERREN, din Gud, har utrotat de folk till vilka du nu kommer, foer att foerdriva dem foer dig, naer du alltsaa har foerdrivit dessa och bosatt dig i deras land, ^30tag dig daa till vara foer att bliva snaerjd, saa att du efterfoeljer dem, sedan de hava blivit foergjorda foer dig; fraaga icke efter deras gudar, saa att du saeger: >>Paa vad saett hoello dessa folk sin gudstjaenst? Saa vill ocksaa jag goera.>> ^31Nej, paa det saettet skall icke du goera, naer du tillbeder HERREN, din Gud, ty allt som aer en styggelse foer HERREN, och som han hatar, det hava de gjort till sina gudars aera; ja, de gaa saa laangt att de braenna upp sina soener och doettrar i eld aat sina gudar. ^32Allt vad jag bjuder eder, det skolen I haalla och goera. Du skall icke laegga naagot daertill och icke taga naagot daerifraan. __________________________________________________________________ Chapter 13 ^1Om en profet eller en som har droemmar uppstaar bland dig, och han utlovar aat dig naagot tecken eller under, ^2och sedan det tecken eller under, verkligen intraeffar, varom han talade med dig, i det att han sade: >>Laat oss efterfoelja och tjaena andra gudar, som I icke kaennen>>, ^3saa skall du aendaa icke hoera paa den profetens ord eller paa den droemmaren, ty HERREN, eder Gud, saetter eder daermed allenast paa prov, foer att foernimma om I aelsken HERREN, eder Gud, av allt edert hjaerta och av all eder sjael. ^4HERREN, eder Gud, skolen I efterfoelja, honom skolen I frukta, hans bud skolen I haalla, hans roest skolen I hoera, honom skolen I tjaena, och till honom skolen I haalla eder. ^5Men den profeten eller droemmaren skall doedas, ty han predikade avfall fraan HERREN, eder Gud, som har foert eder ut ur Egyptens land och foerlossat dig ur traeldomshuset; och han ville foerfoera dig till att oevergiva den vaeg som HERREN, din Gud, har bjudit dig att vandra. Du skall skaffa bort ifraan dig vad ont aer. ^6Om din broder, din moders son, eller din son eller din dotter, eller hustrun i din famn, eller din vaen som aer foer dig saasom ditt eget liv, om naagon av dessa i hemlighet vill foerleda dig, i det han saeger: >>Laat oss gaa aastad och tjaena andra gudar, som varken du eller dina faeder hava kaent>> ^7-- gudar hos de folk som bo runt omkring eder, naera dig eller fjaerran ifraan dig, fraan jordens ena aenda till den andra -- ^8saa skall du icke goera honom till viljes eller hoera paa honom. Du skall icke visa honom naagon skonsamhet eller hava misskund och undseende med honom, ^9utan du skall draepa honom: foerst skall din egen hand lyftas mot honom foer att doeda honom, och sedan hela folkets hand. ^10Och du skall stena honom till doeds, daerfoer att han soekte foerfoera dig till att oevergiva HERREN, din Gud, som har foert dig ut ur Egyptens land, ur traeldomshuset. ^11Och hela Israel skall hoera detta och frukta, och man skall sedan icke mer goera naagot saadant ont bland dig. ^12Om du faar hoera att man i naagon av de staeder, som HERREN vill giva dig till att bo i, beraettar ^13att maen hava uppstaatt bland dig, onda maen som foerfoera invaanarna i sin stad, i det att de saega: >>Laat oss gaa aastad och tjaena andra gudar, som I icke kaennen>>, ^14saa skall du noga undersoeka och rannsaka och efterforska; om det daa befinnes vara sant och visst att en saadan styggelse har blivit foeroevad bland dig, ^15saa skall du slaa den stadens invaanare med svaerdsegg; du skall giva den och allt vad daeri aer till spillo; ocksaa boskapen daer skall du slaa med svaerdsegg. ^16Och allt byte du faar daer skall du samla ihop mitt paa torget, och daerefter skall du braenna upp staden i eld, med allt byte du faar daer, saasom ett heloffer aat HERREN, din Gud; den skall bliva en grushoeg foer evaerdlig tid, aldrig mer skall den byggas upp. ^17Laat intet av det tillspillogivna laada vi din hand, paa det att HERREN maa vaenda sig ifraan sin vredes gloed och laata barmhaertighet vederfaras dig och foerbarma sig oever dig och foeroeka dig, saasom han med ed har lovat dina faeder att goera, ^18om du naemligen hoer HERRENS, din Guds, roest, saa att du haaller alla hans bud, som jag i dag giver dig, och goer vad raett aer i HERRENS, din Guds, oegon. __________________________________________________________________ Chapter 14 ^1I aeren Herrens, eder Guds, barn. I skolen icke rista naagra maerken paa eder eller goera eder skalliga ovanfoer pannan foer naagon doed; ^2ty du aer ett folk som aer helgat aat Herren, din Gud, och dig har Herren utvalt till att vara hans egendomsfolk framfoer alla andra folk paa jorden. ^3Du skall icke aeta naagot som aer en styggelse. ^4Dessa aero de fyrfotadjur som I faan aeta: faekreatur, faar och getter, hjort, ^5gasell, dovhjort, stenbock, dison, teoantilop och semer, ^6alla de fyrfotadjur som hava kloevar och hava dem helkluvna i tvaa haelfter, och som idissla; saadana fyrfotadjur faan I aeta. ^7Men dessa skolen I icke aeta av de idisslande djuren och av dem som hava genomkluvna kloevar: kamelen, haren och klippdassen, ty de idissla vael, men de hava icke kloevar, de skola gaella foer eder som orena; ^8svinet, ty det har vael kloevar, men det idisslar icke, det skall gaella foer eder saasom orent. Av dessa djurs koett skolen I icke aeta, ej heller skolen I komma vid deras doeda kroppar. ^9Detta aer vad I faan aeta av allt det som lever i vattnet: allt det som har fenor och fjaell faan I aeta. ^10Men intet som icke har fenor och fjaell skolen I aeta; det skall gaella foer eder saa som orent. ^11Alla rena faaglar faan I aeta. ^12Men dessa faaglar skolen I icke aeta: oernen, lammgamen, havsoernen, ^13raafaageln, falken, gladan med dess arter, ^14alla slags korpar efter deras arter, ^15strutsen tahemasfaageln, fiskmaasen, hoeken med dess arter, ^16ugglan, uven tinsemetfaageln, ^17pelikanen, asgamen, dykfaageln, ^18haegern, regnpiparen med dess arter, haerfaageln och flaedermusen. ^19Alla flygande smaadjur skola ock gaella foer eder saasom orena, de skola icke aetas. ^20Men alla rena flygande djur faan I aeta. ^21I skolen icke aeta naagot sjaelvdoett; aat fraemlingen som bo inom dina portar maa du giva saadant, och han maa aeta det; eller ock maa du saelja det aat en utlaenning. Ty du aer ett folk som aer helgat HERREN, din Gud. Du skall icke koka en killing i dess moders mjoelk. ^22Tionde skall du giva av all saedesgroeda som foer vart aar vaexer paa din aaker, ^23och du skall aeta den infoer Herrens, din Guds, ansikte, paa den plats som han utvaeljer till boning aat sitt namn: tionden av din saed, ditt vin och din olja, saa ock din foerstfoedda av dina faekreatur och din smaaboskap; ty du skall laera att frukta Herren, din Gud, alltid. ^24Men om vaegen aer dig foer laang, saa att du icke foermaar foera det dit, eftersom den plats som Herren, din Gud, utvaeljer till att daer faesta sitt namn ligger foer avlaegset foer dig -- daa nu Herren, din Gud, vaelsigna dig -- ^25saa maa du saelja det och knyta in penningarna och taga dem med dig och gaa till den plats som Herren, din Gud, utvaeljer. ^26Och du maa koepa foer penningarna vadhelst dig lyster faekreatur eller smaaboskap, eller vin eller andra starka drycker eller vad du eljest kan aastunda; och saa skall du haalla maaltid daer infoer HERRENS, din Guds, ansikte och glaedja dig med ditt husfolk. ^27Och leviten som bor inom dina portar skall du daa icke gloemma bort, ty han har ingen lott eller arvedel jaemte dig. ^28Vid slutet av vart tredje aar skall du avskilja all tionde av vad du har faatt i avkastning under det aaret och laegga upp det inom dina staeder. ^29Och sedan skall leviten faa komma, han som ingen lott eller arvedel har jaemte dig, saa ock fraemlingen och den faderloese och aenkan som bo inom dina portar; och daa skola aeta och bliva maetta. Saa skall du goera, foer att Herren din Gud, maa vaelsigna dig i alla dina haenders verk, i allt vad du goer. __________________________________________________________________ Chapter 15 ^1Vart sjunde aar skall du laata vara ett friaar. ^2Och saa skall foerhaalla sig med det friaaret: Var laangivare som har laanat naagot aat sin naesta skall daa efterskaenka sin fordran. Han faar daa icke kraeva sin naesta och broder, ty ett HERRENS friaar har daa blivit utlyst. ^3En utlaenning maa du kraeva, men om du har naagot att fordra av din broder, skall du efterskaenka det. ^4Dock borde raetteligen ingen fattig finnas hos dig, ty Herren skall rikligen vaelsigna dig i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till besittning, saasom din arvedel, ^5allenast du hoer HERRENS, din Guds, roest, saa att du haaller alla dessa bud som jag i dag giver dig och goer efter dem. ^6Ty Herren, din Gud, skall vaelsigna dig, saasom han har lovat dig; och du skall giva laan aat maanga folk, men sjaelv skall du icke behoeva laana av naagon, och du skall raada oever maanga folk, men de skola icke raada oever dig. ^7Om naagon fattig finnes hos dig, en av dina broeder inom naagon av dina staeder, i det land som Herren, din Gud, vill giva dig, saa skall du icke foerstocka ditt hjaerta och tillsluta din hand foer denne din fattige broder, ^8utan du skall gaerna oeppna din hand foer honom och gaerna laana honom vad han behoever i sin brist. ^9Tag dig till vara, saa att icke den onda tanken uppstaar i ditt hjaerta: >>Det sjunde aaret, friaaret, aer naera>>, och att du saa ser med ont oega paa din fattige broder och icke giver honom naagot; han kan daa ropa oever dig till Herren, och saa kommer synd att vila paa dig. ^10Gaerna skall du giva aat honom, och ditt hjaerta skall icke vara motvilligt, naer du giver aat honom, ty foer en saadan gaavas skull skall Herren, din Gud, vaelsigna dig i alla dina verk, i allt vad du foeretager dig. ^11Fattiga skola ju aldrig saknas i landet, daerfoer bjuder jag dig och saeger: Du skall gaerna oeppna din hand foer din broder, foer de arma och fattiga som du har i ditt land. ^12Om naagon av ditt folk, en hebreisk man eller en hebreisk kvinna, har saalt sig till dig och tjaenat dig i sex aar, saa skall du paa det sjunde aaret slaeppa honom fri ur din tjaenst; ^13och naer du slaepper honom fri ur din tjaenst, skall du icke laata honom gaa med tomma haender. ^14Du skall fastmer foerse honom med gaavor fraan din hjord, fraan din loge och fraan din vinpress; av det varmed Herren, din Gud, har vaelsignat dig skall du giva honom. ^15Du skall komma ihaag att du sjaelv har varit en trael i Egyptens land, och att Herren, din Gud, har foerlossat dig; daerfoer bjuder jag dig detta i dag. ^16Men om saa skulle haenda, att han saeger till dig att han icke vill laemna dig, daerfoer att han aelskar dig och ditt hus, eftersom han har haft det gott hos dig, ^17saa skall du taga en syl och sticka den genom hans oera in i doerren; daerefter skall han vara din trael evaerdligen. Med din tjaenarinna skall du goera paa samma saett. ^18Du skall icke tycka det vara haart att du maaste slaeppa din tjaenare fri ur din tjaenst; i sex aar har han ju berett dig dubbelt saa stor foermaan som naagon avloenad legodraeng. Saa skall Herren, din Gud, vaelsigna dig i allt vad du goer. ^19Allt foerstfoett av hankoen, som foedes bland dina faekreatur och din smaaboskap, skall du helga aat Herren, din Gud; du skall icke vid ditt arbete begagna det som aer foerstfoett bland dina faekreatur, icke heller skall du klippa ullen paa det som aer foerstfoett bland din smaaboskap. ^20Infoer Herrens, din Guds, ansikte skall du med ditt husfolk foer vart aar aeta det paa den plats som Herren utvaeljer. ^21Men om djuret har naagot lyte, om det aer halt eller blint eller har naagot annat ont lyte, saa skall du icke offra det aat Herren, din Gud. ^22Inom dina staeder maa du daa aeta det; baade den som aer oren och den som aer ren maa aeta daerav, saasom vore det gasell- eller hjortkoett. ^23Men blodet skall du icke foertaera; du skall gjuta ut det paa jorden saasom vatten. __________________________________________________________________ Chapter 16 ^1Tag i akt maanaden Abib och haall Herrens, din Guds, paaskhoegtid; ty i maanaden Abib foerde Herren, din Gud, dig ut ur Egypten om natten. ^2Du skall daa slakta paaskoffer aat Herren. din Gud, av smaaboskap och faekreatur, paa den plats som Herren utvaeljer till boning aat sitt namn. ^3Du skall icke aeta naagot syrat daertill; i sju dagar skall du aeta osyrat broed daertill, betryckets broed. Ty med hast maaste du draga ut ur Egyptens land. I alla dina livsdagar maa du daerfoer komma ihaag den dag daa du drog ut ur Egyptens land. ^4I sju dagar maa man icke se naagon surdeg hos dig, i hela ditt land; och av det som du slaktar om aftonen paa den foersta dagen skall intet koett laemnas kvar oever natten till morgonen. ^5Du faar icke slakta paaskoffret inom vilken som helst av de staeder som Herren, din Gud, vill giva dig, ^6utan du skall gaa till den plats som Herren, din Gud, utvaeljer till boning aat sitt namn, och daer skall du slakta paaskoffret om aftonen, naer solen gaar ned den tid paa dagen, daa den drog ut ur Egypten. ^7Och du skall koka det och aeta det paa den plats som Herren, din Gud, utvaeljer; sedan maa du om morgonen vaenda tillbaka och gaa hem till dina hyddor. ^8I sex dagar skall du aeta osyrat broed, och paa sjunde dagen aer Herrens, din Guds, hoegtidsfoersamling; daa skall du icke goera naagot arbete. ^9Sju veckor skall du raekna aat dig; fraan den dag daa man begynner skaera saeden skall du raekna sju veckor. ^10Daerefter skall du haalla Herrens, din Guds, veckohoegtid och baera fram din hands frivilliga gaava, som du maa giva efter raad och laegenhet, alltefter maattet av den vaelsignelse som Herren, din Gud, har givit dig. ^11Och infoer Herrens, din Guds, ansikte skall du glaedja dig paa den plats som Herren, din Gud, utvaeljer till boning aat sitt namn, du sjaelv med din son och din dotter, din tjaenare och tjaenarinna, och med leviten som bor inom dina portar, och fraemlingen, den faderloese och aenkan som du har hos dig. ^12Och du skall komma ihaag att du sjaelv har varit en trael i Egypten, och saa haalla dessa stadgar och goera efter dem. ^13Loevhyddohoegtiden skall du haalla, i sju dagar, naer du inbaergar avkastningen av din loge och av din vinpress. ^14Och du skall glaedja dig vid denna din hoegtid, med din son och din dotter, din tjaenare och din tjaenarinna, med leviten, med fraemlingen, den faderloese och aenkan som bo inom dina portar. ^15I sju dagar skall du haalla Herrens, din Guds, hoegtid, paa den plats som Herren utvaeljer; ty Herren, din Gud, skall vaelsigna dig i all den avkastning du faar och i dina haenders alla verk, och du skall vara uppfylld av glaedje. ^16Tre gaanger om aaret skall allt ditt mankoen traeda fram infoer Herrens, din Guds, ansikte, paa den plats som han utvaeljer: vid det osyrade broedets hoegtid, vid veckohoegtiden och vid loevhyddohoegtiden. Men med tomma haender skall ingen traeda fram infoer Herrens ansikte, ^17utan var och en skall: giva vad hans hand foermaar, alltefter maattet av den vaelsignelse som Herren, din Gud, har givit dig. ^18Domare och tillsyningsmaen skall du tillsaetta aat dig inom alla de staeder som Herren, din Gud, vill giva dig, foer dina saerskilda stammar; de skola doema folket med raettvis dom. ^19Du skall icke vraenga raetten och icke hava anseende till personen; och du skall icke taga mutor, ty mutor foerblinda de visas oegon och foervrida de raettfaerdigas sak. ^20Raettfaerdighet, raettfaerdighet skall du eftertrakta, foer att du maa leva och taga i besittning det land som Herren, din Gud, vill giva dig. ^21Du skall icke plantera aat dig Aseror av naagot slags traed, vid sidan av Herrens, din Guds, altare, det som du skall goera aat dig; ^22icke heller skall du resa aat dig naagon stod, ty saadant hatar Herren, din Gud. __________________________________________________________________ Chapter 17 ^1Du skall icke offra aat Herren, din Gud, naagot djur av faekreaturen eller av smaaboskapen, som har naagot lyte eller naagot annat fel, ty saadant aer en styggelse foer Herren, din Gud. ^2Om bland dig, inom naagon av de staeder som Herren, din Gud, vill giva dig, naagon man eller kvinna befinnes goera vad ont aer i Herrens, din Guds, oegon, i det att han oevertraeder hans foerbund, ^3och gaar aastad och tjaenar andra gudar och tillbeder dem, eller ock solen eller maanen eller himmelens hela haerskara, mot mitt bud, ^4och detta bliver beraettat foer dig, saa att du faar hoera daerom, daa skall du noga undersoeka saken; om det daa befinnes vara sant och visst att en saadan styggelse har blivit foeroevad i Israel, ^5saa skall du foera den man eller den kvinna som har gjort denna onda gaerning ut till din stadsport det maa nu vara en man eller en kvinna-och stena den skyldige till doeds. ^6Efter tvaa eller tre vittnens utsago skall han doedas; ingen skall doemas till doeden efter allenast ett vittnes utsago. ^7Foerst skall vittnenas hand lyftas mot honom foer att doeda honom, och sedan hela folkets hand: du skall skaffa bort ifraan dig vad ont aer. ^8Om det i naagot fall bliver dig foer svaart att sjaelv doema i en blodssak eller i en raettsfraaga eller i ett misshandlingsmaal eller oeverhuvud i naagon sak varom man tvistar i dina portar, saa skall du-staa upp och begiva dig till den plats som HERREN, din Gud, utvaeljer, ^9och gaa till de levitiska praesterna, och till den som paa den tiden aer domare; dem skall du fraaga, och de skola foerkunna foer dig vad som aer raett. ^10Och i enlighet med vad de foerkunna foer dig daer, paa den plats som Herren utvaeljer. skall du goera; du skall i alla stycken haalla och goera vad de laera dig. ^11Efter den lag som de laera dig, och efter den dom som de avkunna foer dig skall du goera. Fraan det som de foerkunna foer dig skall du icke vika av, vare sig till hoeger eller till vaenster. ^12Men om naagon goer sig skyldig till den foermaetenheten att icke vilja lyssna till praesten, som staar och goer tjaenst daer infoer Herren, din Gud, eller till domaren, saa skall den mannen doe: du skall skaffa bort ifraan Israel vad ont aer. ^13Och allt folket skall hoera det och frukta, och de skola icke mer goera sig skyldiga till saadan foermaetenhet. ^14Naer du kommer in i det land som Herren, din Gud, vill giva dig, och du tager det i besittning och bor daer om du daa saeger: >>Jag vill saetta en konung oever mig, saasom alla folk omkring mig hava>>, ^15saa skall du till konung oever dig saetta den som Herren, din Gud, utvaeljer. En av dina broeder skall du saetta till konung oever dig; du faar icke saetta till konung oever dig en utlaendsk man, som icke aer din broder. ^16Men han maa icke skaffa sig haestar i maengd, och icke saenda sitt folk tillbaka till Egypten foer att skaffa de maanga haestarna, ty Herren har ju sagt till eder: >>I skolen icke mer aatervaenda denna vaeg.>> ^17Icke heller skall han skaffa sig hustrur i maengd, paa det att hans hjaerta icke maa bliva avfaelligt; och icke heller skall han skaffa sig alltfoer mycket silver och guld. ^18Och naer han har blivit uppsatt paa sin konungatron, skall han haemta denna lag fraan de levitiska praesterna och taga en avskrift daerav aat sig i en bok. ^19Och den skall han hava hos sig och laesa i den i alla sina livsdagar, foer att han maa laera att frukta Herren, sin Gud, saa att han haaller alla denna lags ord och dessa stadgar och goer efter dem. ^20Saa skall han goera, foer att hans hjaerta icke maa foerhaeva sig oever hans broeder, och foer att han icke maa vika av ifraan buden, vare sig till hoeger eller till vaenster; paa det att han och hans soener maa laenge regera; sitt rike, bland Israels folk. __________________________________________________________________ Chapter 18 ^1De levitiska praesterna, hela Levi stam, skola ingen lott eller arvedel hava med det oevriga Israel; av HERRENS eldsoffer och hans arvedel skola de hava sitt underhaall. ^2De skola icke hava naagon arvedel bland sina broeder; Herren aer deras arvedel, saasom han har sagt dem. ^3Och detta skall vara vad praesterna hava raett att faa av folket, av dem som offra ett slaktoffer, vare sig av faekreaturen eller av smaaboskapen: man skall giva praesten bogen, kaekstyckena och vommen. ^4Foerstlingen av din saed, ditt vin och din olja, och foerstlingen av dina faars ull skall du giva honom. ^5Ty honom har Herren, din Gud, utvalt bland alla dina stammar, foer att han och hans soener alltid skola staa och goera tjaenst i Herrens namn. ^6Och om leviten vill komma fraan naagon av dina staeder, inom vilken han vistas naagonstaedes i Israel, saa maa det staa honom fritt att komma, saasom honom lyster, till den plats som Herren utvaeljer, ^7och han maa daa goera tjaenst i HERRENS, sin Guds, namn, likasom alla hans broeder, leviterna, som staa daer infoer HERRENS ansikte. ^8De skola alla hava lika mycket till sitt underhaall, oberaeknat vad naagon kan aega genom foersaeljning av sitt faedernearv. ^9Naer du kommer in i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig, skall du icke laera dig att goera efter hedningarnas styggelser. ^10Hos dig maa icke finnas naagon som laater sin son eller dotter gaa genom eld, eller som befattar sig med trolldom eller teckentydning eller svartkonst eller haexeri, ^11ingen som foerehar besvaerjelsekonster, ingen som fraagar andar, eller som aer en spaaman, eller som soeker raad hos de doeda. ^12Ty en styggelse foer Herren aer var och en som goer saadant, och foer saadana styggelsers skull foerdriver HERREN, din Gud, dem foer dig. ^13Du skall vara ostrafflig infoer HERREN, din Gud. ^14Hedningarna som du nu foerdriver lyssna vael till saadana som oeva teckentydning och trolldom, men dig har HERREN, din Gud, icke tillstatt saadant. ^15En profet bland ditt folk, av dina broeder, en som aer mig lik, skall HERREN, din Gud, laata uppstaa aat dig; honom skolen I lyssna till. ^16Det skall bliva alldeles saasom du begaerde av HERREN, din Gud, vid Horeb, den dag daa I voren daer foersamlade och du sade: >>Laat mig icke vidare hoera HERRENS, min Guds, roest, och laat mig slippa att laengre se denna stora eld, paa det att jag icke maa doe.>> ^17Och HERREN sade till mig: >>De hava raett i vad de hava talat. ^18En profet skall jag laata uppstaa aat dem bland deras broeder, en som aer dig lik, och jag skall laegga mina ord i hans mun, och han skall tala till dem allt vad jag bjuder honom. ^19Och om naagon icke lyssnar till mina ord, de ord han talar i mitt namn, saa skall jag sjaelv utkraeva det av honom. ^20Men den profet som aer saa foermaeten, att han i mitt namn talar vad jag icke har bjudit honom tala, eller som talar i andra gudars namn, den profeten skall doe. ^21Och om du saeger vid dig sjaelv: 'Huru skola vi kaenna igen det som icke aer talat av HERREN?', ^22saa maa du veta: naer profeten talar i HERRENS namn, och det som han har talat icke sker och icke intraeffar, daa aer detta naagot som HERREN icke har talat; i foermaetenhet har daa profeten talat det; du skall icke frukta foer honom.>> __________________________________________________________________ Chapter 19 ^1Naer HERREN, din Gud, har utrotat de folk vilkas land HERREN, din Gud, vill giva dig, och naer du har foerdrivit dem och bosatt dig i deras staeder och i deras hus, ^2daa skall du avskilja aat dig tre staeder i ditt land, det som HERREN, din Gud, vill giva dig till besittning. ^3Du skall foersaetta vaegarna till dem i gott skick aat dig; och du skall dela i tre delar det landomraade som HERREN, din Gud, giver dig till arvedel. Saa skall du goera, foer att var och en som har draept naagon maa kunna fly dit. ^4Och under foeljande villkor maa en draapare fly till naagon av dem och saa bliva vid liv; om naagon doedar sin naesta utan vett och vilja, och utan att foerut hava burit hat till honom ^5-- saasom naer naagon gaar med sin naesta ut i skogen foer att hugga ved, och hans hand hugger till med yxan foer att faella traedet, och jaernet daa far av skaftet och traeffar den andre, saa att denne doer -- daa maa en saadan fly till naagon av dessa staeder och saa bliva vid liv. ^6Detta vare stadgat, foer att blodshaemnaren, om han i sitt hjaertas vrede foerfoeljer draaparen, icke maa hinna upp honom, ifall vaegen aer foer laang, och slaa ihjael honom, fastaen han icke hade foertjaenat doeden, eftersom han icke foerut hade burit hat till den andre. ^7Daerfoer aer det som jag bjuder dig och saeger: >>Tre staeder skall du avskilja aat dig.>> ^8Och naer HERREN, din Gud, utvidgar ditt omraade, saasom han med ed har lovat dina faeder, och giver dig allt det land som han har sagt att han skulle giva aat dina faeder -- ^9om du daa haaller och goer efter alla dessa bud som jag i dag giver dig, saa att du aelskar HERREN, din Gud, och alltid vandrar paa hans vaegar, daa skall du laegga aennu tre staeder till dessa tre, ^10foer att oskyldigt blod icke maa utgjutas i ditt land, det som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel, och blodskuld saa komma att vila paa dig. ^11Men om naagon baer hat till sin naesta och laegger sig i foersaat foer honom och oeverfaller honom och slaar honom till doeds, och sedan flyr till naagon av dessa staeder, ^12daa skola de aeldste i hans stad saenda bort och haemta honom daerifraan och laemna honom i blodshaemnarens hand, och han skall doe. ^13Du skall icke visa honom naagon skonsamhet, utan du skall skaffa bort ifraan Israel skulden foer den oskyldiges blod, foer att det maa gaa dig vael. ^14Du skall icke flytta din naestas raamaerke, naagot raamaerke som foerfaederna hava satt upp i den arvedel du faar i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till besittning. ^15Det aer icke nog att allenast ett vittne traeder upp mot naagon angaaende naagon missgaerning eller synd, vad det nu maa vara foer en synd som naagon kan hava begaatt. Efter tvaa eller efter tre vittnens utsago skall var sak avgoeras. ^16Om ett oraettfaerdigt vittne traeder upp mot naagon foer att vittna mot honom angaaende naagon foerbrytelse, ^17saa skola baada parterna traeda fram infoer HERRENS ansikte, infoer de maen som paa den tiden aero praester och domare. ^18Och domarna skola noga undersoeka saken; om daa vittnet befinnes vara ett falskt vittne, som har burit falskt vittnesboerd mot sin broder, ^19saa skolen I laata detsamma vederfaras honom som han hade tilltaenkt sin broder: du skall skaffa bort ifraan dig vad ont aer. ^20Och det oevriga folket skall hoera det och frukta, och man skall icke vidare goera naagot saadant ont bland eder. ^21Du skall icke visa honom naagon skonsamhet: liv foer liv, oega for oega, tand foer tand, hand foer hand, fot foer fot. __________________________________________________________________ Chapter 20 ^1Om du drager ut i krig mot dina fiender, och du daa faar se haestar och vagnar och ett folk som aer stoerre aen du. saa skall du dock icke frukta foer dem, ty HERREN, din Gud, aer med dig, han som har foert dig upp ur Egyptens land. ^2Naer I daa staan faerdiga att gaa i striden, skall praesten traeda fram och tala till folket; ^3han skall saega till dem: >>Hoer, Israel! I staan nu faerdiga att gaa i strid mot edra fiender. Edra hjaertan vare icke foersagda; frukten icke och aengslens icke, och varen icke foerskraeckta foer dem, ^4ty HERREN, eder Gud, gaar sjaelv med eder; till att strida foer eder mot edra fiender och giva eder seger.>> ^5Och tillsyningsmaennen skola tala till folket och saega: >>Om naagon finnes haer, som har byggt sig ett nytt hus, men aennu icke invigt det, saa maa han vaenda tillbaka hem, foer att icke. om han faller i striden, en annan maa komma att inviga det. ^6Och om naagon finnes haer, som har planterat en vingaard, men aennu icke faatt skoerda naagon frukt daerav, saa maa han vaenda tillbaka hem, foer att icke, om han faller i striden, en annan maa komma att haemta foersta skoerden av den. ^7Och om naagon finnes haer, som har trolovat sig med en kvinna, men aennu icke tagit henne till sig, saa maa han vaenda tillbaka hem, foer att icke om han faller i striden, en annan man maa taga henne till sig.>> ^8Vidare skola tillsyningsmaennen tala till folket och saega: >>Om naagon finnes haer, som fruktar och har ett foersagt hjaerta, saa maa han vaenda tillbaka hem, foer att icke ocksaa hans broeders hjaertan maa bliva uppfyllda av raeddhaaga, saasom hans eget hjaerta aer.>> ^9Och naer tillsyningsmaennen saa hava talat till folket, skola hoevitsmaen tillsaettas oevar haerens avdelningar, till att gaa i spetsen foer folket. ^10Naer du kommer till naagon stad foer att belaegra den, skall du foerst tillbjuda den fred. ^11Om den daa giver dig ett fridsamt svar och oeppnar sina portar foer dig, saa skall allt folket som finnes daer bliva arbetspliktigt aat dig och vara dina tjaenare. ^12Men om den icke vill hava fred med dig, utan vill foera krig mot dig, saa maa du belaegra den. ^13Och om HERREN, din Gud, daa giver den i din hand, skall du slaa allt mankoen daer med svaerdsegg. ^14Men kvinnorna och barnen och boskapen och allt annat som finnes i staden, allt rov du faar daer, skall du hava saasom ditt byte; och du maa daa njuta av det rov som HERREN. din Gud, laater dig taga fraan dina fiender. ^15Saa skall du goera med alla de staeder som aero mer avlaegsna fraan dig, och som icke hoera till dessa folks staeder. ^16Men i de staeder som tillhoera dessa folk, och som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel, skall du icke laata naagot som anda har bliva vid liv, ^17utan du skall giva dem alla till spillo: hetiterna och amoreerna, kananeerna och perisseerna, hiveerna och jebuseerna, saasom HERREN din Gud, har bjudit dig. ^18Saa skall du goera, foer att de icke maa laera eder att bedriva alla de styggelser som de sjaelva hava bedrivit till sina gudars aera, och saa komma eder att synda mot HERREN, eder Gud. ^19Om du maaste laenge belaegra en stad foer att eroevra och intaga den, saa skall du icke foerstoera traeden daeromkring genom att hoeja din yxa mot dem; du maa aeta av deras frukt, men du skall icke hugga ned dem; traeden paa marken aero ju icke maenniskor som skola belaegras av dig. ^20Men de traed om vilka du vet att de icke baera aetbar frukt, dem maa du foerstoera och hugga ned foer att av dem bygga baalverk mot den fientliga staden, till dess att den faller __________________________________________________________________ Chapter 21 ^1Om i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till besittning en ihjaelslagen maenniska paatraeffas liggande paa marken, och man icke vet vem som har doedat honom, ^2saa skola dina aeldste och dina domare gaa ut och maeta upp avstaandet fraan platsen daer den ihjaelslagne paatraeffas till de staeder som ligga daer runt omkring. ^3Och de aeldste i den stad som ligger naermast denna plats skola taga en kviga som icke har blivit begagnad till arbete, och som icke saasom dragare har gaatt under ok. ^4Och de aeldste i staden skola foera kvigan ned till en dalgaang som icke har varit ploejd eller besaadd; och daer i dalen skola de krossa nacken paa kvigan. ^5Och praesterna, Levi soener, skola traeda fram, ty dem har HERREN, din Gud, utvalt till att goera tjaenst infoer honom och till att vaelsigna i HERRENS namn, och saasom de bestaemma skola alla tvister och alla misshandlingsmaal behandlas. ^6Och alla de aeldste i den staden, de som bo naermast platsen daer den ihjaelslagne paatraeffades, skola tvaa sina haender oever kvigan paa vilken man hade krossat nacken i dalen; ^7och de skola betyga och saega: >>Vaara haender hava icke utgjutit detta blod, och vaara oegon hava icke sett daadet. ^8Foerlaat ditt folk Israel, som du har foerlossat, HERRE, och laat icke oskyldigt blod komma oever naagon i ditt folk Israel.>> Saa bliver denna blodskuld dem foerlaaten. ^9Du skall skaffa bort ifraan dig skulden foer det oskyldiga blodet, ty du skall goera vad raett aer i HERRENS oegon. ^10Om HERREN, din Gud, naer du drager ut i krig mot dina fiender, giver dem i din hand, saa att du tager faangar, ^11och du daa bland faangarna faar se naagon skoen kvinna som du faester dig vid, och som du vill taga till hustru aat dig, ^12saa skall du foera henne in i ditt hus, och hon skall raka sitt huvud och ansa sina naglar. ^13Och hon skall laegga av de klaeder hon bar saasom faange och skall bo i ditt hus och faa begraata sin fader och sin moder en maanads tid; daerefter maa du gaa in till henne och aekta henne, saa att hon bliver din hustru. ^14Och om du sedan icke mer finner behag i henne, saa maa du laata henne gaa vart hon vill; du faar icke saelja henne foer penningar. Du faar icke heller behandla henne saasom traelinna, daa du nu har kraenkt henne. ^15Om en man har tvaa hustrur, en som han aelskar och en som han foersmaar, och baada hava foett honom soener, saavael den han aelskar som den han foersmaar, och hans foerstfoedde son till den foersmaadda, ^16saa faar mannen icke, naer han aat sina soener utskiftar sin egendom saasom arv, giva foerstfoedsloraetten aat sonen till den aelskar, till foerfaang foer sonen till den han foersmaar, daa nu denne aer den foerstfoedde, ^17utan han skall saasom sin foerstfoedde erkaenna sonen till den foersmaadda och giva honom dubbel lott av allt vad han aeger. Ty denne aer foerstlingen av hans kraft; honom tillhoer foerstfoedsloraetten. ^18Om naagon har en vanartig och uppstudsig son, som icke lyssnar till sin faders och sin moders ord, och som, fastaen de tukta honom, aendaa icke hoer paa dem, ^19saa skola hans fader och hans moder taga honom och foera honom ut till de aeldste i staden, till stadens port. ^20Och de skola saega till de aeldste i staden: >>Denne vaar son aer vanartig och uppstudsig och vill icke lyssna till vaara ord, utan aer en frossare och drinkare.>> ^21Daa skall allt folket i staden stena honom till doeds: du skall skaffa bort ifraan dig vad ont aer. Och hela Israel skall hoera det och frukta. ^22Om paa naagon vilar en saadan synd som foertjaenar doeden, och han saa bliver doedad och du haenger upp honom paa trae, ^23saa skall den doeda kroppen icke laemnas kvar paa traeet oever natten, utan du skall begrava den paa samma dag, ty en Guds foerbannelse aer den som har blivit upphaengd; och du skall icke orena det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel. __________________________________________________________________ Chapter 22 ^1Om du ser din broders oxe eller faar gaa vilse, skall du icke undandraga dig att taga vara paa djuret; du skall foera det tillbaka till din broder. ^2Och om din broder icke bor i din naerhet, eller om du icke vet vem det aer, saa skall du taga djuret in i ditt hus, och det skall vara hos dig, till dess din broder fraagar efter det; daa skall du laemna det tillbaka aat honom. ^3Paa samma saett skall du goera med hans aasna, paa samma saett med hans klaeder, och paa samma saett skall du goera med allt annat som din broder kan hava foerlorat, och som du hittar; du faar icke draga dig undan. ^4Om du ser din broders aasna eller oxe falla paa vaegen, skall du icke undandraga dig att bistaa djuret; du skall hjaelpa honom att resa upp det. ^5En kvinna skall icke baera vad till en man hoer, ej heller skall en man saetta paa sig kvinnoklaeder; ty var och en som saa goer aer en styggelse foer HERREN, din Gud. ^6Om du paa din vaeg traeffar paa ett faagelbo, i naagot traed eller paa marken, med ungar eller aegg i, och modern ligger paa ungarna eller paa aeggen, saa skall du icke taga baade modern och ungarna. ^7Du skall laata modern flyga och taga allenast ungarna; saa skall du goera, foer att det maa gaa dig vael och du maa laenge leva. ^8Naer du bygger ett nytt hus, skall du foerse taket med broestvaern, foer att du icke maa draga blodskuld oever ditt hus, om naagon faller ned daerifraan. ^9Du skall icke, foer att faa tvaa slags skoerd i din vingaard, saa saed daeri, paa det att icke alltsammans, baade vad du har saatt och vad sjaelva vingaarden avkastar, maa hemfalla till helgedomen. ^10Du skall icke ploeja med oxe och aasna tillsammans. ^11Du skall icke klaeda dig i tyg av olika garn, av ull och lin tillsammans. ^12Du skall goera dig tofsar i de fyra hoernen paa oeverklaednaden som du hoeljer dig i. ^13Om en man har tagit sig en hustru och gaatt in till henne, men sedan faar motvilja mot henne, ^14och daa paaboerdar henne skamliga ting och sprider ut ont rykte om henne och saeger: >>Denna kvinna tog jag till hustru; men naer jag laag hos henne, fann jag icke tecknen till att hon var jungfru>>, ^15saa skola flickans fader och moder taga tecknen till att flickan var jungfru och baera dem ut till de aeldste i staden, daer de sitta i porten. ^16Och flickans fader skall saega till de aeldste: >>Jag gav min dotter till hustru aat denne man, men han har faatt motvilja mot henne. ^17Och nu paaboerdar han henne skamliga ting och saeger: 'Jag har icke funnit tecknen till att din dotter var jungfru'; men haer aero tecknen till att min dotter var jungfru.>> Och de skola breda ut klaedet infoer de aeldste i staden. ^18Daa skola de aeldste i staden taga mannen och tukta honom. ^19Och de skola aalaegga honom att boeta hundra siklar silver, vilka han skall giva aat flickans fader, daerfoer att han har spritt ut ont rykte om en jungfru i Israel. Och hon skall vara hans hustru, och han faar icke skilja sig fraan henne, saa laenge han lever. ^20Men om det var sanning, om tecknen till att flickan var jungfru icke funnos, ^21daa skall man foera ut flickan utanfoer doerren till hennes faders hus, och maennen i staden skola stena henne till doeds daerfoer att hon har gjort vad som var en galenskap i Israel, daa hon bedrev otukt i sin faders hus: du skall skaffa bort ifraan dig vad ont aer. ^22Om en man ertappas med att ligga hos en kvinna som aer en annan mans aekta hustru, saa skola baada doe, baade mannen som laag hos kvinnan, och jaemvael kvinnan: du skall skaffa bort ifraan Israel vad ont aer. ^23Om en jungfru aer trolovad med en man, och en annan man traeffar henne i staden och laegrar henne, ^24saa skolen I foera dem baada ut till stadens port och stena dem till doeds, flickan, daerfoer att hon icke ropade paa hjaelp i staden, och mannen, daerfoer att han kraenkte en annans trolovade: du skall skaffa bort ifraan dig vad ont aer. ^25Men om det var ute paa marken som mannen traeffade den trolovade flickan, och han daer tog henne med vaald och laegrade henne, saa skall mannen som laegrade henne ensam doe. ^26Men flickan skall du icke goera naagot, flickan har icke begaatt naagon synd som foertjaenar doeden; utan det aer med denna sak, saasom naer en man oeverfaller en annan och draeper honom. ^27Ty daa det var ute paa marken som han traeffade den trolovade flickan, kan hon hava ropat, utan att naagon fanns daer, som kunde fraelsa henne. ^28Om daeremot en man traeffar en jungfru som icke aer trolovad, och han tager fatt henne och laegrar henne, och de ertappas, ^29saa skall mannen som laegrade flickan giva aat flickans fader femtio siklar silver och taga henne sjaelv till sin hustru, daerfoer att han har kraenkt henne; han faar icke skilja sig fraan henne, saa laenge han lever. ^30Ingen skall taga sin faders hustru och lyfta paa sin faders taecke. __________________________________________________________________ Chapter 23 ^1Ingen som aer snoept, vare sig genom krossning eller genom stympning, skall komma in i HERRENS foersamling. ^2Ingen som aer foedd i aektenskapsbrott eller blodskam skall komma in i HERRENS foersamling; icke ens den som i tionde led aer avkomling av en saadan skall komma in i HERRENS foersamling. ^3Ingen ammonit eller moabit skall komma in i HERRENS foersamling; icke ens den som i tionde led aer avkomling av en saadan skall naagonsin komma in i HERRENS foersamling -- ^4detta daerfoer att de icke kommo eder till moetes med mat och dryck paa vaegen, naer I drogen ut ur Egypten, och daerfoer att han mot dig lejde, Bileam, Beors son, fraan Petor i Aram-Naharaim, foer att denne skulle foerbanna dig. ^5Men HERREN, din Gud, ville icke hoera paa Bileam, utan HERREN, din Gud, foervandlade foerbannelsen till vaelsignelse foer dig, ty HERREN, din Gud, aelskade dig. ^6Du skall aldrig, i all din tid, fraaga efter deras vaelfaerd och lycka. ^7Edomeen skall daeremot icke foer dig vara en styggelse, ty han aer din broder. Egyptiern skall icke heller foer dig vara en styggelse, ty i hans land har du bott saasom fraemling. ^8Barn som foedas av dessa i tredje led maa komma in i HERRENS foersamling. ^9Naer du drager ut mot dina fiender och slaar laeger, skall du taga, dig till vara foer allt vad orent aer. ^10Om bland dig finnes naagon som icke aer ren, daerigenom att naagot har haent honom under natten, saa skall han gaa ut till naagot staelle utanfoer laegret; han faar icke komma in i laegret. ^11Och mot aftonen skall han bada sig i vatten, och naer solen gaar ned, faar han gaa in i laegret. -- ^12Du skall hava en saerskild plats utanfoer laegret, dit du kan gaa avsides. ^13Och du skall jaemte annat som du baer hava en pinne, och naer du vill saetta dig daerute, skall du med den graeva en grop och sedan aater taecka oever din uttoemning. ^14Ty HERREN, din Gud, vandrar fram i ditt laeger foer att hjaelpa dig och giva dina fiender i ditt vaald; daerfoer skall ditt laeger vara heligt, saa att han icke hos dig ser naagot som vaecker hans leda och foerdenskull vaender sig bort ifraan dig. ^15En trael som har flytt till dig fraan sin herre skall du icke utlaemna till hans herre. ^16Han skall faa stanna hos dig, mitt ibland dig, paa det staelle som han utvaeljer inom naagon av dina staeder, var han finner foer gott; och du skall icke foertrycka honom. ^17Ingen tempeltaerna skall finnas bland Israels doettrar, och ingen tempelbolare bland Israels soener. ^18Du skall icke baera skoekoloen och hundpenningar in i HERRENS, din Guds, hus, till gaeldande av naagot loefte; ty det ena som det andra aer en styggelse foer HERREN, din Gud. ^19Du skall icke taga raenta av din broder, varken paa penningar eller paa livsmedel eller paa naagot annat varpaa raenta kan tagas. ^20Av utlaenningen maa du taga raenta, men icke av din broder, paa det att HERREN, din Gud, i allt vad du foeretager dig, maa vaelsigna dig i det land dit du nu kommer, foer att taga det i besittning. ^21Om du har gjort ett loefte aat HERREN, din Gud, skall du icke droeja att infria det, ty HERREN, din Gud, skall foervisso utkraeva det av dig, och synd kommer att vila paa dig. ^22Men om du underlaater att goera naagot loefte, saa kommer icke daerigenom synd att vila paa dig. ^23Vad dina laeppar hava talat skall du haalla och goera, i enlighet med det frivilliga loefte du har givit HERREN, din Gud, och uttalat med din mun. ^24Naer du kommer in i din naestas vingaard, faar du daer aeta druvor, saa mycket dig lyster, till dess du bliver maett, men du faar icke laegga naagot i ditt kaerl. ^25Naer du kommer in paa din naestas saedesfaelt, faar du plocka ax med din hand, men med skaera faar du icke komma vid din naestas saed. __________________________________________________________________ Chapter 24 ^1Om en man har tagit sig en hustru och aektat henne, men hon sedan icke laengre finner naad foer hans oegon, daerfoer att han hos henne har funnit naagot som vaecker hans leda, och om han foerdenskull har skrivit skiljebrev aat henne och givit henne det i handen och skickat bort henne fraan sitt hus, ^2och kvinnan sedan, naer hon har laemnat hans hus, gaar aastad och bliver en annans hustru, ^3och nu ocksaa denne andre man faar motvilja mot henne och skriver skiljebrev aat henne och giver henne det i handen och skickar henne bort ifraan sitt hus, eller om denne andre man som har tagit henne till sin hustru doer, ^4daa faar icke hennes foerste man, som skickade bort henne, aater taga henne till sin hustru, sedan hon har laatit orena sig, ty detta vore en styggelse infoer HERREN; du skall icke draga synd oever det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel. ^5Om en man nyligen har tagit sig hustru, behoever han icke gaa i krigstjaenst, ej heller maa naagon annan tjaenstgoering aalaeggas honom. Han skall vara fri ett aar foer att stanna hemma och glaedja den hustru han har tagit. ^6Man skall icke taga handkvarnen eller ens kvarnens oeversten i pant, ty den saa goer tager livet i pant. ^7Om en man befinnes hava stulit naagon av sina broeder, Israels barn, och han behandlar denne saasom trael eller saeljer honom, saa skall tjuven doe: du skall skaffa bort ifraan dig vad ont aer. ^8Tag dig till vara, saa att du, naer naagon bliver angripen av spetaelska, noga haaller och goer allt som de levitiska praesterna laera eder. Vad jag har bjudit dem skolen I haalla och goera. ^9Kom ihaag vad HERREN, din Gud, gjorde med Mirjam paa vaegen, naer I drogen ut ur Egypten. ^10Om du giver naagot laan aat din naesta, saa skall du icke gaa in i hans hus och taga pant av honom. ^11Du skall stanna utanfoer, och mannen som du har laanat aat skall baera ut panten till dig. ^12Och om det aer en fattig man, saa skall du icke hava hans pant till taecke, naer du ligger och sover. ^13Du skall giva honom panten tillbaka, naer solen gaar ned, saa att han kan hava sin mantel paa sig naer han ligger och sover, och saa vaelsigna dig; och detta skall laenda dig till raettfaerdighet infoer HERREN, din Gud. ^14Du skall icke goera en arm och fattig dagloenare oraett, evad han aer en dina broeder, eller han aer en av fraemlingarna som aero hos dig i ditt land, inom dina portar. ^15Samma dag han har gjort sitt arbete skall du giva honom hans loen och icke laata solen gaa ned daeroever, eftersom han aer arm och laengtar efter sin loen; han kan eljest ropa oever dig till HERREN, och saa kommer synd att vila paa dig. ^16Foeraeldrarna skola icke doedas foer sina barns skull och barnen skola icke doedas foer sina foeraeldrars skull; var och en skall lida doeden genom sin egen synd. ^17Du skall icke vraenga raetten foer fraemlingen eller den faderloese, och en aenkas klaeder skall du icke taga i pant; ^18du skall komma ihaag att du sjaelv har varit en trael i Egypten, och att HERREN, din Gud, har foerlossat dig daerifraan; daerfoer bjuder jag dig att iakttaga detta. ^19Om du, naer du inbaergar skoerden paa din aaker, gloemmer en kaerve kvar paa aakern, skall du icke gaa tillbaka foer att haemta den, ty den skall tillhoera fraemlingen, den faderloese och aenkan. Detta skall du iakttaga, foer att HERREN, din Gud, maa vaelsigna dig i alla dina haenders verk. ^20Naer du har slagit ned dina oliver, skall du icke sedan genomsoeka grenarna; vad daer finnes kvar skall tillhoera fraemlingen den faderloese och aenkan. ^21Naer du har avbaergat din vingaard, skall du sedan icke goera naagon efterskoerd; vad daer finnes kvar skall tillhoera fraemlingen, den faderloese och aenkan. ^22Du skall komma ihaag att du sjaelv har varit en trael i Egyptens land; daerfoer bjuder jag dig att iakttaga detta. __________________________________________________________________ Chapter 25 ^1Om en tvist uppstaar mellan maen, och de komma infoer raetta, foer att man daer skall doema mellan dem, saa skall man fria den oskyldige och faella den skyldige. ^2Om daa den skyldige doemes till hudflaengning, skall domaren befalla honom att laegga sig ned, och skall i sin aasyn laata giva honom det antal slag, som svarar emot hans brottslighet. ^3Fyrtio slag faar han giva honom, men icke mer, saa att din broder icke bliver vanaerad i dina oegon, daerigenom att man giver honom oskaeligt maanga slag, flera aen som sades. ^4Du skall icke binda munnen till paa oxen som troeskar. ^5Naer broeder bo tillsammans, och en av dem doer barnloes, daa skall den doedes hustru icke gifta sig med naagon fraemmande man utom slaekten; hennes svaager skall gaa in till henne och taga henne till hustru, och saa aekta henne i sin broders staelle. ^6Och den foerste son hon foeder skall upptaga den doede broderns namn, foer att dennes namn icke maa utplaanas ur Israel. ^7Men om mannen icke vill taga sin svaegerska till aekta, saa skall svaegerskan gaa upp i porten, till de aeldste, och saega: Min svaager vaegrar att uppraetthaalla sin broders namn i Israel; han vill icke aekta mig i sin broders staelle.>> ^8Daa skola de aeldste i staden daer han bor kalla honom till sig och tala med honom. Om han daa staar fast och saeger: >>Jag vill icke taga henne till aekta>>, ^9saa skall hans svaegerska traeda fram till honom infoer de aeldstes oegon och draga skon av hans fot och spotta honom i ansiktet och betyga och saega: >>Saa goer man med den man som icke vill uppbygga sin broders hus.>> ^10Och hans hus skall sedan i Israel heta >>den barfotades hus>>. ^11Om tvaa maen traeta med varandra, och den enes hustru kommer foer att hjaelpa sin man mot den andre, naer denne slaar honom, och hon daervid raecker ut sin hand och fattar i hans blygd, ^12saa skall du hugga av henne handen, utan att visa henne naagon skonsamhet. ^13Du skall icke hava tvaa slags vikt i din pung, ett stoerre slag och ett mindre, ^14ej heller skall du i ditt hus hava tvaa slags efa-maatt, ett stoerre och ett mindre. ^15Full och riktig vikt skall du hava, fullmaaligt och riktigt efa-maatt skall du ock hava, foer att du maa laenge leva i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig. ^16Ty en styggelse foer HERREN, din Gud, aer var och en som saa goer, var och en som goer oraett. ^17Kom ihaag vad Amalek gjorde mot dig paa vaegen, naer I drogen ut ur Egypten, ^18huru han, utan att frukta Gud, gick emot dig paa vaegen och slog din eftertrupp, alla de svaga som hade blivit efter, medan du var troett och utmattad. ^19Daerfoer, naer HERREN, din Gud, har laatit dig faa ro foer alla dina fiender runt omkring, i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till besittning saasom din arvedel, skall du saa utplaana minnet av Amalek, att det icke mer skall finnas under himmelen. Foergaet icke detta. __________________________________________________________________ Chapter 26 ^1Naer du du kommer in i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel, och du tager det i besittning och bor daer, ^2daa skall du taga foerstling av all markens frukt, av vad du faar i avkastning av landet som HERREN, din Gud, vill giva dig, och laegga detta i en korg och gaa daermed till den plats som HERREN, din Gud, utvaeljer till boning aat sitt namn. ^3Och du skall gaa till den som paa den tiden aer praest och saega till honom: >>Jag foerklarar i dag foer HERREN, din Gud, att jag har kommit in i det land som HERREN med ed har lovat vaara faeder att giva oss.>> ^4Och praesten skall taga korgen ur din hand och saetta den ned infoer HERRENS, din Guds, altare. ^5Och du skall betyga och saega infoer HERRENS, din Guds, ansikte: >>Min fader var en hemloes arame, som drog ned till Egypten och bodde daer saasom fraemling med en ringa hop, och daer blev av honom ett stort, maektigt och talrikt folk. ^6Men sedan behandlade egyptierna oss illa och foertryckte oss och lade haart arbete paa oss. ^7Daa ropade vi till HERREN, vaara faeders Gud, och HERREN hoerde vaar roest och saag vaart lidande och vaar vedermoeda och vaart betryck. ^8Och HERREN foerde oss ut ur Egypten med stark hand och utraeckt arm, med stora och fruktansvaerda gaerningar, med tecken och under. ^9Och han laet oss komma hit och gav oss detta land, ett land som flyter av mjoelk och honung. ^10Och haer baer jag nu fram foerstlingen av frukten paa den mark som du, HERRE, har givit mig.>> Och du skall saetta korgen ned infoer HERRENS, din Guds, ansikte och tillbedja infoer HERRENS, din Guds, ansikte. ^11Och oever allt det goda som HERREN, din Gud har givit aat dig och ditt hus skall du glaedja dig, och jaemte dig leviten och fraemlingen som bor hos dig. ^12Naer du under det tredje aaret, tiondeaaret, har lagt av all tionde av vad du daa har faatt i avkastning och givit den aat leviten, fraemlingen, den faderloese och aenkan, och de hava aetit daerav inom dina portar och blivit maetta, ^13daa skall du saa saega infoer HERRENS, din Guds, ansikte: >>Jag har nu foert bort ur mitt hus det heliga, och jag har givit det aat leviten och fraemlingen, aat den faderloese och aenkan, alldeles saasom du har bjudit mig; jag har icke oevertraett eller foergaetit naagot av dina bud. ^14Jag aat intet daerav, naer jag hade sorg, och jag foerde icke bort naagot daerav, naer jag var oren, ej heller anvaende jag naagot daerav foer naagon doed. Jag har lyssnat till HERRENS, min Guds, roest; jag har i alla stycken gjort saasom du har bjudit mig. ^15Skaada nu ned fraan din heliga boning, himmelen, och vaelsigna ditt folk Israel och det land som du har givit oss, saasom du med ed lovade vaara faeder, ett land som flyter av mjoelk och honung.>> ^16I dag bjuder dig HERREN, din Gud, att goera efter dessa stadgar och raetter; du skall haalla dem och goera efter dem av allt ditt hjaerta och av all din sjael. ^17Du har i dag hoert HERREN foerklara att han vill vara din Gud, och att du skall vandra paa hans vaegar och haalla hans stadgar och bud och raetter och lyssna till hans roest. ^18Och HERREN har i dag hoert dig foerklara att du vill vara hans egendomsfolk, saasom han har sagt till dig, och att du vill haalla alla hans bud; ^19paa det att han oever alla folk som han har gjort maa upphoeja dig till lov, beroemmelse och aera, och paa det att du maa vara ett folk som aer helgat aat HERREN, din Gud, saasom han har sagt. __________________________________________________________________ Chapter 27 ^1Och Mose och de aeldste i Israel bjoedo folket och sade: >>Haallen alla de bud som jag i dag giver eder. ^2Och naer I kommen oever Jordan, in i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig, daa skall du resa aat dig stora stenar och bestryka dem med kalk. ^3Paa dessa skall du, naer du har gaatt oever floden, skriva alla denna lags ord, foer att du maa komma in i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig, ett land som flyter av mjoelk och honung, saasom HERREN, dina faeders Gud, har lovat dig. ^4Och naer I haven gaatt oever Jordan, skolen I paa berget Ebal resa dessa stenar om vilka jag i dag giver eder befallning; och du skall bestryka dem med kalk. ^5Och du skall daer aat HERREN, din Gud, bygga ett altare, ett altare av stenar, vid vilka du icke skall komma med naagot jaern. ^6Av ohuggna stenar skall du bygga HERRENS, din Guds, altare; och du skall paa det offra braennoffer aat HERREN, din Gud. ^7Du skall daer ock offra tackoffer och skall aeta och glaedja dig infoer HERRENS, din Guds. ansikte. ^8Och du skall paa stenarna skriva alla denna lags ord, klart och tydligt.>> ^9Och Mose och de levitiska praesterna talade till hela Israel och sade: >>Var stilla och hoer, Israel! I dag har du blivit HERRENS, din Guds, folk. ^10Saa skall du daa hoera HERRENS, din Gud roest och goera efter hans bud och stadgar, som jag i dag giver dig.>> ^11Och Mose bjoed folket paa den dagen och sade: ^12Dessa stammar skola staa och vaelsigna folket paa berget Gerissim, naer I haven gaatt oever Jordan: Simeon, Levi, Juda. Isaskar, Josef och Benjamin. ^13Och dessa skola staa och uttala foerbannelsen paa berget Ebal: Ruben, Gad, Aser, Sebulon, Dan och Naftali. ^14Och leviterna skola taga till orda och skola med hoeg roest infoer var man i Israel saega saa: ^15Foerbannad vare den man som goer ett belaete, skuret eller gjutet, en styggelse foer HERREN, ett verk av en konstarbetares haender, och som sedan i hemlighet saetter upp det. Och allt folket skall svara och saega: >>Amen.>> ^16Foerbannad vare den som visar foerakt foer sin fader eller sin moder. Och allt folket skall saega: >>Amen.>> ^17Foerbannad vare den som flyttar sin naestas raamaerke. Och allt folket skall saega: >>Amen.>> ^18Foerbannad vare den som leder en blind vilse paa vaegen. Och allt folket skall saega: >>Amen.>> ^19Foerbannad vare den som vraenger raetten foer fraemlingen, den faderloese och aenkan. Och allt folket skall saega: >>Amen.>> ^20Foerbannad vare den som ligger hos sin faders hustru, ty han lyfter paa sin faders taecke. Och allt folket skall saega: >>Amen.>> ^21Foerbannad vare den som beblandar sig med naagot djur Och allt folket skall saega: >>Amen.>> ^22Foerbannad vare den som ligger hos sin syster, sin faders dotter eller sin moders dotter. Och allt folket skall saega: >>Amen.>> ^23Foerbannad vare den som ligger hos sin svaermoder. Och allt folket skall saega: >>Amen.>> ^24Foerbannad vare den som loennligen moerdar sin naesta. Och allt folket skall saega: >>Amen.>> ^25Foerbannad vare den som tager mutor foer att slaa ihjael en oskyldig och utgjuta hans blod. Och allt folket skall saega: >>Amen.>> ^26Foerbannad vare den som icke haaller denna lags ord och icke goer efter dem. Och allt folket skall saega: >>Amen.>> __________________________________________________________________ Chapter 28 ^1Om du hoer HERRENS, din Guds, roest, saa att du haaller alla hans bud, som jag i dag giver dig, och goer efter dem, saa skall HERREN, din Gud, upphoeja dig oever alla folk paa jorden. ^2Och alla dessa vaelsignelser skola daa komma oever dig och traeffa dig naer du hoer HERRENS, din Guds, roest: ^3Vaelsignad skall du vara i staden, och vaelsignad skall du vara paa marken. ^4Vaelsignad skall ditt livs frukt vara, och din marks frukt och din boskaps frukt, dina faekreaturs avfoeda och din smaaboskaps avel. ^5Vaelsignad skall din korg vara, och vaelsignat ditt baktraag. ^6Vaelsignad skall du vara vid din ingaang. och vaelsignad skall du vara vid din utgaang. ^7Naer dina fiender resa sig upp mot dig, skall HERREN laata dem bliva slagna av dig; paa en vaeg skola de draga ut mot dig, men paa sju vaegar skola de fly foer dig. ^8HERREN skall bjuda vaelsignelsen vara med dig i dina visthus och i allt vad du foeretager dig; han skall vaelsigna dig i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig. ^9HERREN skall upphoeja dig till ett folk som aer helgat aat honom, saasom han med ed har lovat dig, om du haaller HERRENS, din Guds, bud och vandrar paa hans vaegar. ^10Och alla folk paa jorden skola se att du aer uppkallad efter HERRENS namn; och de skola frukta dig. ^11Och HERREN skall giva dig oeverfloed och lycka i ditt livs frukt och i din boskaps frukt och i din marks frukt, i det land som HERREN med ed har lovat dina faeder att giva dig. ^12HERREN skall oeppna foer dig sitt rika foerraadshus, himmelen, till att giva aat ditt land regn i raett tid, och till att vaelsigna alla dina haenders verk; och du skall giva laan aat maanga folk, men sjaelv skall du icke behoeva laana av naagon. ^13Och HERREN skall goera dig till huvud och icke till svans, du skall alltid ligga oever och aldrig ligga under, om du hoer HERRENS, din Guds, bud, som jag i dag giver dig, foer att du skall haalla och goera efter dem, ^14och om du icke viker av, vare sig till hoeger eller till vaenster, fraan naagot av alla de bud som jag i dag giver eder, saa att du foeljer efter andra gudar och tjaenar dem. ^15Men om du icke hoer HERRENS, din Guds, roest och icke haaller alla hans bud och stadgar, som jag i dag giver dig, och goer efter dem, saa skola alla dessa foerbannelser komma oever dig och traeffa dig: ^16Foerbannad skall du vara i staden, och foerbannad skall du vara paa marken. ^17Foerbannad skall din korg vara, och foerbannat ditt baktraag. ^18Foerbannad skall ditt livs frukt vara, och din marks frukt, dina faekreaturs avfoeda och din smaaboskaps avel. ^19Foerbannad skall du vara vid din ingaang, och foerbannad skall du vara vid din utgaang. ^20HERREN skall saenda oever dig foerbannelse, foervirring och naepst, vad det aen maa vara som du foeretager dig, till dess du foergoeres och med hast foergaas, foer ditt onda vaesendes skull, daa du nu har oevergivit mig. ^21HERREN skall laata dig bliva ansatt av pest, till dess han har utrotat dig ur det land dit du nu kommer, foer att taga det i besittning. ^22HERREN skall slaa dig med taerande sjukdom, feber och hetta, med brand och med svaerd, med sot och rost; och av saadant skall du foerfoeljas, till dess du foergaas. ^23Och himmelen oever ditt huvud skall vara saasom koppar, och jorden under dig skall vara saasom jaern. ^24Damm och stoft skall vara det regn HERREN giver aat ditt land; fraan himmelen skall det komma ned oever dig, till dess du foergoeres. ^25HERREN skall laata dig bliva slagen av dina fiender; paa en vaeg skall du draga ut mot dem, men paa sju vaegar skall du fly foer dem; och du skall bliva en varnagel foer alla riken paa jorden. ^26Och dina doedas kroppar skola bliva mat aat alla himmelens faaglar och aat markens djur, och ingen skall skraemma bort dem. ^27HERREN skall slaa dig med Egyptens bulnader och med boelder, med skabb och skorv, saa att du icke skall kunna botas. ^28HERREN skall slaa dig med vanvett och blindhet och sinnesfoervirring. ^29Du skall famla mitt paa ljusa dagen, saasom en blind famlar i moerkret, och du skall icke lyckas finna vaegen; foertryck allenast och plundring skall du utstaa i all din tid, och ingen skall fraelsa dig. ^30Du skall trolova dig med en kvinna, men en annan man skall sova hos henne; du skall bygga ett hus, men icke faa bo daeri; du skall plantera en vingaard, men icke faa skoerda dess frukt. ^31Din oxe skall slaktas infoer dina oegon, men du skall icke faa aeta av den; din aasna skall i din aasyn roevas ifraan dig och icke givas tillbaka aat dig; dina faar skola komma i dina fienders vaald, och ingen skall hjaelpa dig. ^32Dina soener och doettrar skola komma i fraemmande folks vaald, och dina oegon skola se det och foersmaekta av laengtan efter dem bestaendigt, men du skall icke foermaa goera naagot daervid. ^33Frukten av din mark och av allt ditt arbete skall foertaeras av ett folk som du icke kaenner; foertryck allenast och oevervaald skall du lida i all din tid. ^34Och du skall bliva vanvettig av de ting du skall se foer dina oegon. ^35HERREN skall slaa dig med svaara bulnader paa knaen och ben, ja, ifraan fotbladet aenda till hjaessan, saa att du icke skall kunna botas. ^36HERREN skall foera dig och den konung som du saetter oever dig bort till ett folk som varken du eller dina faeder hava kaent, och daer skall du faa tjaena andra gudar, gudar av trae och sten. ^37Och du skall bliva ett foeremaal foer haepnad, ett ordspraak och en visa bland alla de folk till vilka HERREN skall foera dig. ^38Mycken saed skall du foera ut paa aakern, men litet skall du inbaerga, ty graeshoppor skola foertaera den. ^39Vingaardar skall du plantera och skall arbeta i dem, men intet vin skall du faa att dricka och intet att laegga i foervar, ty maskar skola aeta upp allt. ^40Olivplanteringar skall du hava oeverallt inom ditt land, men med oljan skall du icke faa smoerja din kropp, ty oliverna skola falla av. ^41Soener och doettrar skall du foeda, men du skall icke faa behaalla dem, ty de skola draga bort i faangenskap. ^42Alla dina traed och din marks frukt skall ohyra taga i besittning. ^43Fraemlingen som bor hos dig skall hoeja sig oever dig, allt mer och mer, men du skall stiga ned, allt djupare och djupare. ^44Han skall giva laan aat dig, och du skall icke giva laan aat honom. Han skall bliva huvudet, och du skall bliva svansen. ^45Alla dessa foerbannelser skola komma oever dig och foerfoelja dig och traeffa dig, till dess du foergoeres, daerfoer att du icke hoerde HERRENS, din Guds, roest och icke hoell de bud och stadgar som han har givit dig. ^46De skola komma oever dig saasom tecken och under, och oever dina efterkommande till evig tid. ^47Eftersom du icke tjaenade HERREN, din Gud, med glaedje och hjaertans lust, medan du hade oeverfloed paa allt, ^48skall du faa tjaena fiender som HERREN skall saenda mot dig, under hunger och toerst och nakenhet och brist paa allt; och han skall laegga ett jaernok paa din hals, till dess han har foergjort dig. ^49HERREN skall skicka oever dig ett folk fjaerran ifraan, ifraan jordens aenda. likt oernen i sin flykt, ^50ett folk vars spraak du icke foerstaar, ett folk med grym uppsyn, utan foersyn foer de gamla och utan misskund med de unga. ^51Det skall aeta upp frukten av din boskap och frukten av din mark, till dess du foergoeres, ty det skall icke laemna kvar aat dig vare sig saed eller vin eller olja, icke dina faekreaturs avfoeda eller dina faars avel, till dess det har gjort slut paa dig. ^52Och det skall traenga dig i alla dina portar, till dess dina hoega och fasta murar, som du foertroestade paa, falla i hela ditt land. Ja, det skall traenga dig i alla dina portar oever hela ditt land, det land som HERREN, din Gud, har givit dig. ^53Och daa skall du noedgas aeta din egen livsfrukt, koettet av dina soener och doettrar, dem som HERREN, din Gud, har givit dig. I saadan noed och saadant traangmaal skall din fiende foersaetta dig. ^54En man hos dig, som levde i veklighet och stor yppighet, skall daa saa missunnsamt se paa sin broder och paa hustrun i sin famn och paa de barn han aennu har kvar, ^55att han icke skall vilja aat naagon av dem dela med sig av sina barns koett, ty han aeter det sjaelv, eftersom han icke har naagot annat kvar. I saadan noed och saadant traangmaal skall din fiende foersaetta dig i alla dina portar. ^56En kvinna hos dig, som levde i veklighet och yppighet, i saadan yppighet och veklighet, att hon icke ens foersoekte saetta sin fot paa jorden, hon skall daa saa missunnsamt se paa mannen i sin famn och paa sin son och sin dotter, ^57att hon missunnar dem efterboerden som kommer fram ur hennes liv, och barnen som hon foeder; ty daa hon nu lider brist paa allt annat, skall hon sjaelv i hemlighet aeta detta. I saadan noed och saadant traangmaal skall din fiende foersaetta dig i dina portar. ^58Om du icke haaller alla denna lags ord, som aero skrivna i denna bok, och goer efter dem, saa att du fruktar detta haerliga och fruktansvaerda namn >>HERREN, din Gud>>, ^59saa skall HERREN saenda underliga plaagor oever dig och dina efterkommande, stora och laangvariga plaagor, svaara och laangvariga krankheter. ^60Han skall laata komma oever dig alla Egyptens sjukdomar, som du fruktar foer, och de skola ansaetta dig. ^61Och allahanda andra krankheter och plaagor, om vilka icke aer skrivet i denna lagbok, skall HERREN ock laata gaa oever dig, till dess du foergoeres. ^62Och allenast en ringa hop skall bliva kvar av eder, i staellet foer att I foerut haven varit talrika saasom stjaernorna paa himmelen; saa skall det gaa dig, daerfoer att du icke hoerde HERRENS. din Guds, roest. ^63Och det skall ske, att likasom HERREN foerut froejdade sig oever eder naer han fick goera eder gott och foeroeka eder, saa skall HERREN nu froejda sig oever eder, naer han utrotar och foergoer eder. Och I skolen ryckas bort ur det land dit du nu kommer, foer att taga det i besittning. ^64Och HERREN skall foerstroe dig bland alla folk, ifraan jordens ena aenda till den andra, och daer skall du tjaena andra gudar, som varken du eller dina faeder hava kaent, gudar av trae och sten. ^65Och bland de folken skall du icke faa naagon ro eller naagon vila foer din fot; HERREN skall daer giva dig ett baevande hjaerta och foertvinande oegon och en foersmaektande sjael. ^66Och ditt liv skall synas dig likasom haenga paa ett haar; du skall kaenna fruktan baade natt och dag och icke vara saeker foer ditt liv. ^67Om morgonen skall du saega: >>Ack att det vore afton!>>, och om aftonen skall du saega: >>Ack att det vore morgon!>> Saadan fruktan skall du kaenna i ditt hjaerta, och saadana ting skall du se foer dina oegon. ^68Och HERREN skall foera dig tillbaka till Egypten paa skepp, paa den vaeg om vilken jag sade dig: >>Du skall icke se den mer.>> Och daer skolen I noedgas bjuda ut eder till salu aat edra fiender, till traelar och traelinnor; men ingen skall finnas, som vill koepa. __________________________________________________________________ Chapter 29 ^1Dessa aero foerbundets ord, det foerbunds som HERREN bjoed Mose att sluta med Israels barn i Moabs land, ett annat foerbund aen det som han hade slutit med dem paa Horeb. ^2Och Mose sammankallade hela Israel och sade till dem: I haven sett allt vad HERREN har gjort infoer edra oegon i Egyptens land, med Farao och alla hans tjaenare och hela hans land, ^3de stora hemsoekelser som du med egna oegon saag, de stora tecknen och undren. ^4Men HERREN har aennu intill denna dag icke givit eder hjaertan att foerstaa med, oegon att se med och oeron att hoera med. ^5Och jag laet eder vandra i oeknen i fyrtio aar; edra klaeder blevo icke utslitna paa eder, och din sko blev icke utsliten paa din fot. ^6Broed fingen I icke att aeta, icke vin eller starka drycker att dricka, paa det att I skullen veta att jag aer HERREN, eder Gud. ^7Och naer I kommen till dessa trakter, drogo Sihon, konungen i Hesbon, och Og, konungen i Basan, ut till strid mot oss, men vi slogo dem. ^8Och vi intogo deras land och gaavo det till arvedel aat rubeniterna, gaditerna och ena haelften av Manasse stam. ^9Saa haallen nu detta foerbunds ord och goeren efter dem, foer att I maan hava framgaang i allt vad I goeren. ^10I staan i dag allasammans infoer HERREN, eder Gud: edra huvudmaen, edra stammar, edra aeldste och edra tillsyningsmaen, var man i Israel, ^11saa ock edra barn och hustrur, och fraemlingen som aer hos dig i ditt laeger, din vedhuggare saavael som din vattenbaerare, ^12foer att du maa intraeda i HERRENS, din Guds, foerbund, det edsfoerbund som HERREN, din Gud, i dag vill sluta med dig. ^13Ty han vill i dag upphoeja dig, saa att du skall vara hans folk och han din Gud, saasom han har sagt dig, och saasom han med ed har lovat dina faeder, Abraham, Isak och Jakob. ^14Och det aer icke med eder allenast som jag i dag sluter detta foerbund, detta edsfoerbund, ^15utan jag goer det baade med dem som i dag staa haer med oss infoer HERREN, vaar Gud, och med dem som icke aero haer med oss i dag. ^16I veten ju sjaelva huru vi bodde i Egyptens land, och huru vi drogo mitt igenom de folks land, som I nu haven laemnat ^17Och I saagen deras styggelser och elaendiga avgudar, de gudar av trae och sten, silver och guld, som funnos hos dem. ^18Saa maa daa bland eder icke finnas naagon man eller kvinna, naagon slaekt eller stam vars hjaerta i dag vaender sig bort ifraan HERREN, vaar Gud, foer att gaa aastad och tjaena dessa folks gudar; bland eder maa icke finnas naagon rot varifraan gift och maloert vaexer upp, ^19saa att naagon som hoer detta edsfoerbunds ord vaelsignar sig i sitt hjaerta och taenker att det skall gaa honom vael, daer han vandrar i sitt hjaertas haardhet. Ty daa skall hela landet, baade vaatt och torrt, foergaas. ^20HERREN skall icke vilja foerlaata honom; nej, Herrens vrede och nitaelskan skall daa vara saasom en rykande eld mot de maennen, och all den foerbannelse som aer uppskriven i denna bok skall komma att vila paa honom, och Herren skall saa utplaana hans namn, att det icke mer skall finnas under himmelen. ^21Och HERREN skall avskilja honom fraan alla Israels stammar till att drabbas av olycka, efter alla de foerbannelser som aero faesta vid det foerbund som aer uppskrivet i denna lagbok. ^22Och ett kommande slaekte, edra barn som uppstaa efter eder, och fraemlingen, som kommer ifraan fjaerran land, de skola saega, naer de se de plaagor och sjukdomar som HERREN har skickat oever detta land, ^23naer de se huru all jord daer aer foerbraend och foervandlad till svavel och salt, saa att den icke kan besaas eller framalstra vaexter, och saa att inga oerter daer kunna komma upp -- saasom det blev, naer Sodom och Gomorra, Adma och Seboim omstoertades, daa HERREN i sin vrede och harm omstoertade dem -- ^24ja, alla folk skola daa saega: >>Varfoer har Herren gjort saa mot detta land? Varfoer brinner hans vrede saa starkt?>> ^25Och man skall svara: >>Daerfoer att de oevergaavo HERRENS, sina faeders Guds, foerbund, det som han sloet med dem, naer han foerde dem ut ur Egyptens land, ^26och daerfoer att de gingo aastad och tjaenade andra gudar och tillbaado dem, gudar som de icke kaende, och som han icke hade givit dem till deras del, ^27daerfoer upptaendes HERRENS vrede mot detta land, saa att han laet komma oever det all den foerbannelse som aer uppskriven i denna bok. ^28Ja, daerfoer ryckte HERREN dem upp ur deras land, med vrede och harm och stor foertoernelse, och kastade dem bort till ett annat land, saasom nu har skett.>> ^29Vad som aennu aer foerdolt hoer HERREN, vaar Gud, till; men vad som aer uppenbarat, det gaeller foer oss och vaara barn till evig tid, foer att vi skola goera efter alla denna lags ord. __________________________________________________________________ Chapter 30 ^1Om du nu, naer allt detta kommer oever dig -- vaelsignelsen och foerbannelsen som jag har foerelagt dig -- om du laegger detta paa hjaertat bland alla de folk till vilka HERREN, din Gud, daa har drivit dig bort, ^2och du saa vaender aater till HERREN, din Gud, och hoer hans roest, du med dina barn, av allt ditt hjaerta och av all din sjael, i alla stycken saasom jag i dag bjuder dig, ^3daa skall HERREN, din Gud, aater uppraetta dig och foerbarma sig oever dig; HERREN, din Gud, skall daa aater foersamla dig fraan alla folk bland vilka han har foerstroett dig. ^4Om ock dina foerdrivna vore vid himmelens aenda, skulle HERREN, din Gud, foersamla dig daerifraan och haemta dig daerifraan. ^5Och HERREN, din Gud, skall laata dig komma in i det land som dina faeder hava haft till besittning; och du skall taga det i besittning, och han skall goera dig gott och skall foeroeka dig mer aen han har gjort med dina faeder. ^6Och HERREN, din Gud. skall omskaera ditt hjaerta och dina efterkommandes hjaertan, saa att du skall aelska HERREN, din Gud, av allt ditt hjaerta och av all din sjael, foer att du maa leva. ^7Och HERREN, din Gud, skall laegga alla dessa foerbannelser paa dina fiender och paa dem som hata och foerfoelja dig. ^8Och du skall aater hoera HERRENS roest och goera efter alla hans bud, som jag i dag giver dig. ^9Och HERREN, din Gud, skall giva dig oeverfloed och lycka i alla dina haenders verk, i ditt livs frukt och i din boskaps frukt och i din marks frukt. Ty saasom HERREN froejdade sig oever dina faeder, skall han daa aater froejda sig oever dig och goera dig gott, ^10naer du hoer HERRENS, din Guds, roest, saa att du haaller hans bud och stadgar, det som aer skrivet i denna lagbok, och naer du vaender aater till HERREN, din Gud, av allt ditt hjaerta och av all din sjael. ^11Ty det bud som jag i dag giver dig aer dig icke foer svaart och aer icke laangt borta. ^12Det aer icke i himmelen, saa att du skulle behoeva saega: >>Vem vill foer oss fara upp till himmelen och haemta det aat oss och laata oss hoera det, saa att vi kunna goera daerefter?>> ^13Det aer icke heller paa andra sidan havet, saa att du skulle behoeva saega: >>Vem vill foer oss fara oever till andra sidan havet och haemta det aat oss och laata oss hoera det, saa att vi kunna goera daerefter?>> ^14Nej, ordet aer dig mycket naera, i din mun och i ditt hjaerta, saa att du kan goera daerefter. ^15Se, jag foerelaegger dig i dag livet och vad gott aer, doeden och vad ont aer, ^16daa jag nu i dag bjuder dig att aelska HERREN, din Gud, att vandra paa hans vaegar och haalla hans bud och stadgar och raetter, foer att du maa leva och foeroeka dig, och foer att HERREN, din Gud, maa vaelsigna dig i det land dit du nu kommer, foer att taga det i besittning. ^17Men om ditt hjaerta vaender sig bort och du icke vill hoera, om du laater foerfoera dig, saa att du tillbeder andra gudar och tjaenar dem, ^18saa foerkunnar jag eder i dag att I foervisso skolen foergaas. I skolen daa icke laenge leva i det land dit du nu drager oever Jordan, foer att komma och taga det i besittning. ^19Jag tager i dag himmel och jord till vittnen mot eder, att jag har foerelagt dig liv och doed, vaelsignelse och foerbannelse, Saa maa du daa vaelja livet, foer att du och dina efterkommande maan leva, ^20i det att du aelskar HERREN, din Gud, och hoer hans roest och haaller dig till honom; ty detta betyder foer dig liv och laang levnad, saa att du faar bo i det land som HERREN med ed har lovat dina faeder, Abraham, Isak och Jakob, att giva dem. __________________________________________________________________ Chapter 31 ^1Och Mose gick aastad och talade foeljande till hela Israel; ^2han sade till dem: >>Jag aer nu ett hundra tjugu aar gammal; jag kan icke mer vara ledare och anfoerare, och HERREN har sagt till mig: 'Du skall icke komma oever denna Jordan.' ^3Men HERREN, din Gud, gaar framfoer dig; han skall foergoera dessa folk foer dig, och du skall foerdriva dem, och Josua skall anfoera dig, saasom HERREN har sagt. ^4Och HERREN skall goera med dem saasom han gjorde med Sihon och Og, amoreernas konungar. vilka han laet foergaas, och saasom han gjorde med deras land. ^5HERREN skall giva dem i edert vaald, och I skolen goera med dem alldeles saasom jag har bjudit eder. ^6Varen frimodiga och ofoerfaerade, frukten icke och varen icke foerskraeckta foer dem; ty HERREN, din Gud, gaar sjaelv med dig; han skall icke laemna dig eller oevergiva dig.>> ^7Och Mose kallade Josua till sig och sade till honom infoer hela Israel: >>Var frimodig och ofoerfaerad; ty du skall med detta folk gaa in i det land som HERREN med ed har lovat deras faeder att giva dem; och du skall utskifta det aat dem saasom arv. ^8Och HERREN aer den som gaar framfoer dig, han skall vara med dig, han skall icke laemna dig eller oevergiva dig; du maa icke frukta och icke vara foerfaerad.>> ^9Och Mose skrev upp denna lag och gav den aat praesterna, Levi soener, som buro HERRENS foerbundsark, och aat alla de aeldste i Israel. ^10Och Mose bjoed dem och sade: >>Vid slutet av vart sjunde aar, naer friaaret aer inne, vid loevhyddohoegtiden, ^11daa hela Israel kommer foer att traeda fram infoer HERRENS, din Guds, ansikte, paa den plats som han utvaeljer, daa skall du laesa upp denna lag infoer hela Israel, saa att de hoera den. ^12Foersamla daa folket, maen, kvinnor och barn, och fraemlingarna som aero hos dig inom dina portar, paa det att de maa hoera och laera, och paa det att de maa frukta HERREN, eder Gud, och haalla och goera efter alla denna lags ord; ^13och paa det att deras barn, som daa aennu icke kaenna den, maa hoera den och laera den, saa att de frukta HERREN, eder Gud. Detta skolen I goera, saa laenge I leven i det land dit I nu dragen oever Jordan, foer att taga det i besittning. ^14Och HERREN sade till Mose: >>Se, tiden naermar sig att du skall doe. Kalla till dig Josua, och instaellen eder daerefter i uppenbarelsetaeltet, saa vill jag insaetta honom i hans aembete.>> Och Mose gick aastad med Josua, och de instaellde sig i uppenbarelsetaeltet. ^15Daa visade sig HERREN i taeltet i en molnstod, och molnstoden blev staaende vid ingaangen till taeltet. ^16Och HERREN sade till Mose: >>Se, naer du vilar hos dina faeder, skall detta folk staa upp och i troloes avfaellighet loepa efter fraemmande gudar, som dyrkas i det land dit de nu komma, och de skola oevergiva mig och bryta det foerbund som jag har slutit med dem. ^17Och min vrede skall daa upptaendas mot dem, och jag skall oevergiva dem och foerdoelja mitt ansikte foer dem, och de skola foergoeras, och mycken olycka och noed skall traeffa dem; och daa skola de saega: 'Foervisso aer det daerfoer att vaar Gud icke aer ibland oss som dessa olyckor hava traeffat oss.' ^18Men jag skall paa den tiden alldeles foerdoelja mitt ansikte, foer allt det ondas skull som de hava gjort, i det att de hava vaent sig till andra gudar. ^19Saa tecknen nu upp aat eder foeljande saang. Och du skall laera Israels barn den och laegga den i deras mun. Och saa skall denna saang vara mig ett vittne mot Israels barn. ^20Ty jag skall laata dem komma in i det land som jag med ed har lovat aat deras faeder, ett land som flyter av mjoelk och honung, och de skola aeta och bliva maetta och feta; men de skola daa vaenda sig till andra gudar och tjaena dem och foerakta mig och bryta mitt foerbund. ^21Och naer daa mycken olycka och noed traeffar dem, skall denna saang avlaegga sitt vittnesboerd infoer dem; ty den skall icke foergaetas och foersvinna ur deras avkomlingars mun. Jag vet ju med vilka tankar de umgaas redan nu, innan jag har laatit dem komma in i det land som jag med ed lovade dem.>> ^22Saa tecknade daa Mose upp saangen paa den dagen och laet Israels barn laera den. ^23Och han insatte Josua, Nuns son, i hans aembete och sade: >>Var frimodig och ofoerfaerad; ty du skall foera Israels barn in i det land som jag med ed har lovat aat dem, och jag skall vara med dig.>> ^24Daa nu Mose hade fullstaendigt tecknat upp denna lags ord i en bok, ^25bjoed han leviterna som buro HERRENS foerbundsark och sade: ^26>>Tagen denna lagbok och laeggen den vid sidan av HERRENS, eder Guds, foerbundsark, saa att den ligger daer till ett vittne mot dig. ^27Ty jag kaenner din genstraevighet och haardnackenhet. Se, aennu medan jag har levat kvar bland eder, haven I varit genstraeviga mot HERREN; huru mycket mer skolen I ej daa bliva det efter min doed! ^28Foersamlen nu till mig alla de aeldste i edra stammar, saa ock edra tillsyningsmaen, foer att jag maa infoer dem tala dessa ord och taga himmel och jord till vittnen mot dem. ^29Ty jag vet att I efter min doed skolen taga eder till, vad foerdaervligt aer, och vika av ifraan den vaeg som jag har bjudit eder gaa; daerfoer skall olycka traeffa eder i kommande dagar, naer I goeren vad ont aer i HERRENS oegon, saa att I foertoernen honom genom edra haenders verk.>> ^30Och Mose foeredrog infoer Israels hela foersamling foeljande saang fraan boerjan till slutet. __________________________________________________________________ Chapter 32 ^1Lyssnen, I himlar, ty jag vill tala; och jorden hoere min muns ord. ^2Saasom regnet drype min laera, saasom daggen floede mitt tal, saasom rikligt regn paa groenska och saasom en regnskur paa graesets brodd. ^3Ty HERRENS namn vill jag foerkunna; ja, given aera aat vaar Gud. ^4Vaar klippa -- ostraffliga aero hans gaerningar, ty alla hans vaegar aero raetta. En trofast Gud och utan svek, raettfaerdig och raettvis aer han. ^5De aater handlade illa mot honom; de voro icke hans barn, utan en skam foer Israel, det vraanga och avoga slaektet! ^6Aer det saa du loenar HERREN, du daaraktiga och ovisa folk? Aer han daa icke din fader, som skapade dig? Han danade ju dig och beredde dig. ^7Taenk paa de dagar som fordom voro; akta paa foergaangna slaektens aar. Fraaga din fader, han skall foerkunna dig det, dina aeldste, de skola saega dig det. ^8Naer den Hoegste gav arvslotter aat folken, naer han foerdelade maenniskors barn, daa utstakade han graenserna foer folken efter antalet av Israels barn. ^9Ty HERRENS folk aer hans del, Jakob aer hans arvedels lott. ^10Han fann honom i oeknens land, i oedsligheten, daer oekendjuren tjoeto. Daa tog han honom i sitt beskaerm och sin vaard, han bevarade honom saasom sin oegonsten. ^11Likasom en oern lockar sin avkomma ut till flykt och svaevar upp ovanfoer sina ungar, saa bredde han ut sina vingar och tog honom och bar honom paa sina fjaedrar. ^12HERREN allena ledsagade honom, och ingen fraemmande gud jaemte honom. ^13Han foerde honom fram oever landets hoejder och laet honom aeta av markens groeda; han laet honom suga honung ur haelleberget och olja ur den haarda klippan. ^14Graeddmjoelk av kor, soet mjoelk av faar, fett av lamm fick du ock, vaedurar fraan Basan och bockar, daertill fetaste maerg av vete; och av druvors blod drack du vin. ^15Daa blev Jesurun fet och istadig; du blev fet och tjock och stinn. Han oevergav Gud, sin skapare, och foeraktade sin fraelsnings klippa. ^16Ja, de retade honom genom sina fraemmande gudar, med styggelser foertoernade de honom. ^17De offrade aat onda andar, skengudar, aat gudar som de foerut icke kaende, nya, som nyss hade kommit till, och som edra faeder ej fruktade foer. ^18Din klippa, som hade foett dig, oevergav du, du gloemde Gud, som hade givit dig livet. ^19Naer HERREN saag detta, foerkastade han dem, ty han foertoernades paa sina soener och doettrar. ^20Han sade: >>Jag vill foerdoelja mitt ansikte foer dem, jag vill se vilket slut de faa; ty ett foervaent slaekte aero de, barn i vilka ingen trohet aer. ^21De hava retat mig med gudar som icke aero gudar, foertoernat mig med de faafaengligheter de dyrka; daerfoer skall jag reta dem med ett folk som icke aer ett folk, med ett daaraktigt hednafolk skall jag foertoerna dem. ^22Ty eld laagar fram ur min naesa, och den brinner aenda till doedsrikets djup; den foertaer jorden med dess groeda och foerbraenner bergens grundvalar. ^23Jag skall hopa olyckor oever dem, alla mina pilar skall jag avskjuta paa dem. ^24De skola utsugas av hunger och foertaeras av febergloed, av farsoter som bittert pina; jag skall saenda oever dem vilddjurs taender och stoftkraelande ormars gift. ^25Ute skall svaerdet foergoera deras barn, och inomhus skall foerskraeckelsen goera det: ynglingar saavael som jungfrur, spenabarn tillsammans med graahaarsmaen. ^26Jag skulle saega: 'Jag vill blaasa bort dem, goera slut paa deras aaminnelse bland maenniskor', ^27om jag icke fruktade att deras fiender daa skulle vaalla mig graemelse, att deras ovaenner skulle misstyda det, att de skulle saega: 'Vaar hand var saa stark, det var icke HERREN som gjorde allt detta.'>> ^28Ty ett raadloest folk aero de, och foerstaand finnes icke i dem. ^29Vore de visa, saa skulle de begripa detta, de skulle foersta vilket slut de maaste faa. ^30Huru kunde en jaga tusen framfoer sig och tvaa driva tiotusen paa flykten, om icke deras klippa hade saalt dem, och om icke HERREN hade prisgivit dem? ^31Ty de andras klippa aer icke saasom vaar klippa; vaara fiender kunna sjaelva doema daerom. ^32Ty av Sodoms vintraed aer deras ett skott, det stammar fraan Gomorras faelt; deras druvor aero giftiga druvor, deras klasar hava bitter smak. ^33Deras vin aer drakars etter, huggormars gruvligaste gift. ^34Ja, saadant ligger foervarat hos mig, foerseglat i mina foerraadshus. ^35Min aer haemnden och vedergaellningen, sparad till den tid daa deras fot skall vackla. Ty naera aer deras ofaerds dag, och vad dem vaentar kommer med hast. ^36Ty HERREN skall skaffa raett aat sitt folk, och oever sina tjaenare skall han foerbarma sig, naer han ser att deras kraft aer borta, och att det aer ute med alla och envar. ^37Daa skall han fraaga: Var aero nu deras gudar, klippan till vilken de togo sin tillflykt? ^38Var aero de som aato deras slaktoffers fett och drucko deras drickoffers vin? Maa de staa upp och hjaelpa eder, maa de vara edert beskaerm. ^39Sen nu att jag allena aer det, och att ingen Gud finnes jaemte mig. Jag doedar, och jag goer levande, jag har slagit, men jag helar ock. Ingen finnes, som kan raedda ur min hand. ^40Se, jag lyfter min hand upp mot himmelen, jag saeger: Saa sant jag lever evinnerligen: ^41naer jag har vaesst mitt ljungande svaerd och min hand tager till att skipa raett, daa skall jag utkraeva haemnd av mina ovaenner och vedergaellning av dem som hata mig. ^42Jag skall laata mina pilar bliva druckna av blod, och mitt svaerd skall maetta sig av koett, av de slagnas och faangnas blod, av fiendehoevdingars huvuden. ^43Jublen, I hedningar, oever hans folk, ty han haemnas sina tjaenares blod, han utkraever haemnd av sina ovaenner och bringar foersoning foer sitt land, foer sitt folk. ^44Och Mose kom med Hosea, Nuns son, och foeredrog hela denna saang infoer folket. ^45Och naer Mose hade foeredragit alltsammans till slut foer hela Israel, ^46sade han till dem: >>Akten paa alla de ord som jag i dag goer till vittnen mot eder, saa att I given edra barn befallning om dem, att de skola haalla alla denna lags ord och goera efter dem. ^47Ty det aer icke ett tomt ord, som ej angaar eder, utan det gaeller edert liv; och genom detta ord skolen I laenge leva i det land dit I nu dragen oever Jordan, foer att taga det i besittning.>> ^48Och HERREN talade till Mose paa denna samma dag och sade: ^49>>Stig upp haer paa Abarimberget, paa berget Nebo i Moabs land, gent emot Jeriko, saa skall du faa se Kanaans land, som jag vill giva aat Israels barn till besittning. ^50Och du skall doe daer paa berget, dit du stiger upp, och du skall samlas till dina faeder, likasom din broder Aron dog paa berget Hor och blev samlad till sina faeder; ^51detta daerfoer att I handladen troloest mot mig bland Israels barn vid Meribas vatten vid Kades, i oeknen Sin, i det att I icke hoellen mig helig bland Israels barn. ^52Mitt framfoer dig skall du se landet; men du skall icke komma dit, in i det land som jag vill giva aat Israels barn.>> __________________________________________________________________ Chapter 33 ^1Och detta aer den vaelsignelse gudsmannen Mose gav Israels barn foere sin doed; ^2han sade: >>HERREN kom fraan Sinai, och fraan Seir gick hans sken upp foer dem; man kom fram i glans fraan berget Paran, ut ur hopen av maangtusen heliga; paa hans hoegra sida brann i eld en lag foer dem. ^3Ja, han vaardar sig om folken; folkets heliga aero alla under din hand. De ligga vid din fot, de haemta upp av dina ord. ^4Mose gav aat oss en lag, en arvedel for Jakobs menighet. ^5Och Jesurun fick en konung, naer folkets hoevdingar foersamlades, Israels stammar allasammans.>> ^6>>Maa Ruben leva och icke doe; dock blive hans maen en ringa hop. ^7Och detta sade han om Juda: >>Hoer, o HERRE, Judas roest, och laat honom komma till sitt folk. Med sina haender utfoerde han dess sak; bliv du honom en hjaelp mot hans ovaenner.>> ^8Och om Levi sade han: >>Dina tummim och dina urim, de tillhoera din frommes skara, dem du frestade i Massa, dem du tvistade med vid Meribas vatten, ^9dem som sade om fader och moder: 'Jag ser dem icke', och som icke ville kaennas vid sina broeder, ej heller veta av sina barn. Ty de aktade paa ditt tal, och ditt foerbund hoello de. ^10De laera Jakob dina raetter och Israel din lag, de baera fram roekverk foer din naesa och heloffer paa ditt altare. ^11Vaelsigna, HERRE, hans kraft, och laat hans haenders verk behaga dig. Krossa laenderna paa hans motstaandare, paa hans fiender, saa att de icke kunna resa sig.>> ^12Om Benjamin sade han: >>HERRENS vaen aer han, han skall bo i trygghet hos honom, hos honom som oeverskygger honom alltid, och som har sin boning mellan hans hoejder.>> ^13Och om Josef sade han: >>Vaelsignat av HERREN vare hans land med himmelens aedlaste gaavor, med dagg, med gaavor fraan djupet som utbreder sig daernere, ^14med solens aedlaste alster och maanvarvens aedlaste frukter, ^15med de uraaldriga bergens yppersta skatter och de eviga hoejdernas aedlaste frukt, ^16med jordens aedlaste frukt och allt vad hon baer, och med naad fraan honom som bodde i busken. Detta komme oever Josefs huvud, oever hans hjaessa, furstens bland broeder. ^17Haerlig aer den foerstfoedde bland hans tjurar, saasom en vildoxes aero hans horn; med dem staangar han ned alla folk, ja ock dem som bo vid jordens aendar. Saadana aero Efraims tiotusenden. saadana Manasses tusenden.>> ^18Och om Sebulon sade han: >>Glaed dig, Sebulon, naer du drager ut, och du, Isaskar, i dina taelt. ^19Folk inbjuda de till sitt berg; daer offra de raetta offer. Ty havens rikedom faa de suga, och de skatter som sanden doeljer.>> ^20Och om Gad sade han: >>Lovad vare han som gav saa rymligt land aat Gad! Lik en lejoninna har han laegrat sig, han krossar baade arm och hjaessa. ^21Han utsaag aat sig foerstlingslandet, ty daer var hans haerskarlott foervarad. Dock drog han med bland folkets hoevdingar; HERRENS raett utfoerde han och hans domar, tillsammans med det oevriga Israel.>> ^22Och om Dan sade han: >>Dan aer ett ungt lejon, som rusar ned fraan Basan.>> ^23Och om Naftali sade han: >>Naftali har faatt riklig naad och vaelsignelse till fyllest av HERREN. Vaestern och soedern tage du i besittning.>> ^24Och om Aser sade han: >>Vaelsignad bland soener vare Aser! Han blive aelskad av sina broeder, och han doppe sin fot i olja. ^25Av jaern och koppar vare dina riglar; och saa laenge du lever, maa din kraft bestaa.>> ^26>>Ingen aer lik Gud, o Jesurun; till din hjaelp far han fram paa himmelen och i sin hoeghet paa skyarna. ^27En tillflykt aer han, urtidens Gud, och haernere raada hans eviga armar. Han foerjagade fienderna foer dig, han sade: Foergoer dem. ^28Saa fick Israel bo i trygghet, Jakobs kaella vara i ro, i ett land med saed och vin, under en himmel som dryper av dagg. ^29Saell aer du, Israel; ja, vem aer dig lik? Du aer ett folk som faar seger genom HERREN, genom honom som aer din skyddande skoeld, honom som aer ditt aerorika svaerd. Ja, dina fiender skola visa dig underdaanighet, och du skall gaa fram oever deras hoejder.>> __________________________________________________________________ Chapter 34 ^1Och Mose gick fraan Moabs hedar upp paa berget Nebo, paa toppen av Pisga, gent emot Jeriko. Och HERREN laet honom se hela landet: Gilead aenda till Dan, ^2och hela Naftali och Efraims och Manasses land, och hela Juda land, aenda till Vaestra havet, ^3och Sydlandet och Jordanslaetten, det aer laagslaetten vid Jeriko -- Palmstaden -- aenda till Soar. ^4Och HERREN sade till honom: >>Detta aer det land som jag med ed har lovat aat Abraham. Isak och Jakob, i det jag sade: 'AAt din saed skall jag giva det.' Jag har nu laatit dig se det med dina oegon, men ditin skall du icke komma.>> ^5Och HERRENS tjaenare Mose dog daer i Moabs land, saasom HERREN hade sagt. ^6Och han begrov honom i dalen i Moabs land, mitt emot Bet-Peor; men aennu intill denna dag har ingen faatt veta var hans grav aer. ^7Och Mose var ett hundra tjugu aar gammal, naer han dog, men hans oegon voro icke skumma, och hans livskraft hade icke foersvunnit. ^8Och Israels barn begraeto Mose paa Moabs hedar i trettio dagar; daermed voro graatodagarna ute, vid sorgefesten efter Mose. ^9Och Josua, Nuns son, var full med vishetens ande, ty Mose hade lagt sina haender paa honom; och Israels barn lydde honom och gjorde saasom HERREN hade bjudit Mose. ^10Men i Israel uppstod icke mer naagon profet saadan som Mose, med vilken HERREN hade umgaatts ansikte mot ansikte -- ^11ingen, om man taenker paa alla de tecken och under som HERREN hade saent honom att goera i Egyptens land, med Farao och alla hans tjaenare och med hela hans land, ^12och om man taenker paa all den vaeldiga kraft som Mose visade, och paa alla de stora och fruktansvaerda gaerningar som han gjorde infoer hela Israel. __________________________________________________________________ Joshua __________________________________________________________________ Chapter 1 ^1Efter HERRENS tjaenare Moses doed sade HERREN till Josua, Nuns son, Moses tjaenare: ^2>>Min tjaenare Mose aer doed; saa staa nu upp och gaa oever denna Jordan, du med allt detta folk, in i det land som jag vill giva dem, giva aat Israels barn. ^3Var ort som eder fot betraeder har jag givit eder, saasom jag lovade Mose. ^4Fraan oeknen till Libanon daeruppe och aenda till den stora floden, floden Frat, oever hetiternas land och aenda till Stora havet vaesterut skall edert omraade straecka sig. ^5Ingen skall kunna staa dig emot i alla dina livsdagar; saasom jag har varit med Mose, saa skall jag ock vara med dig; jag skall icke laemna dig eller oevergiva dig. ^6Var frimodig och ofoerfaerad; ty du skall utskifta aat detta folk saasom arv det land som jag med ed har lovat deras faeder att giva dem. ^7Allenast maa du vara helt frimodig och ofoerfaerad till att i alla stycken haalla den lag som min tjaenare Mose har givit dig och goera efter den; vik icke av daerifraan vare sig till hoeger eller till vaenster; paa det att du maa hava framgaang i allt vad du foeretager dig. ^8Laat icke denna lagbok vara skild fraan din mun; taenk paa den baade dag och natt, saa att du i alla stycken haaller det som aer skrivet i den och goer daerefter; ty daa skola dina vaegar vara lyckosamma, och daa skall du hava framgaang. ^9Se, jag har bjudit dig att vara frimodig och ofoerfaerad; saa var nu icke foerskraeckt eller foersagd. Ty HERREN, din Gud, aer med dig i allt vad du foeretager dig.>> ^10Daa bjoed Josua folkets tillsyningsmaen och sade: ^11>>Gaan igenom laegret och bjuden folket och saegen: 'Reden till reskost aat eder; ty om tre dagar skolen I gaa oever denna Jordan, foer att komma in i och taga i besittning det land som HERREN, eder Gud, vill giva eder till besittning.'>> ^12Men till rubeniterna och gaditerna och ena haelften av Manasse stam sade Josua: ^13>>Taenken paa det som HERRENS tjaenare Mose bjoed eder, naer han sade: 'HERREN, eder Gud, vill laata eder komma till ro och giva eder detta land.' ^14Edra hustrur, edra barn och eder boskap maa nu stanna kvar i det land som Mose har givit eder haer paa andra sidan Jordan; men I sjaelva, saa maanga av eder som aero tappra stridsmaen, skolen draga vaepnade aastad i spetsen foer edra broeder och hjaelpa dem, ^15till dess att HERREN har laatit edra broeder komma till ro saavael som eder, naer ocksaa de hava tagit i besittning det land som HERREN, eder Gud, vill giva dem. Sedan maan I vaenda tillbaka till det land som skall vara eder besittning; det maan I daa taga i besittning, det land som HERRENS tjaenare Mose har givit eder haer paa andra sidan Jordan, paa oestra sidan.>> ^16Daa svarade de Josua och sade: >>Allt vad du har bjudit oss vilja vi goera, och varthelst du saender oss, dit vilja vi gaa. ^17Saasom vi i allt hava lytt Mose, saa vilja vi ock lyda dig; allenast maa HERREN, din Gud, vara med dig, saasom han var med Mose. ^18Var och en som aer genstraevig mot dina befallningar och icke lyssnar till dina ord, vadhelst du bjuder honom, han skall bliva doedad. Allenast maa du vara frimodig och ofoerfaerad.>> __________________________________________________________________ Chapter 2 ^1Josua, Nuns son, saende hemligen ut tvaa spejare fraan Sittim och sade: >>Gaan och besen landet och Jeriko.>> De gingo aastad och kommo in i ett hus daer en skoeka bodde, vid namn Rahab, och daer lade de sig till vila. ^2Men foer konungen i Jeriko blev inberaettat: >>I natt hava naagra maen kommit hit fraan Israels barn foer att utforska landet.>> ^3Daa saende konungen i Jeriko till Rahab och laet saega: >>Laemna ut de maen som hava kommit till dig och tagit in i ditt hus, ty de hava kommit hit foer att utforska hela landet.>> ^4Men kvinnan tog de baada maennen och dolde dem; sedan svarade hon: >>Ja, maennen kommo till mig, men jag visste icke varifraan de voro; ^5och naer porten skulle staengas, sedan det hade blivit moerkt, gingo maennen ut, och jag vet icke vart de togo vaegen; skynden eder att saetta efter dem, saa faan I nog fatt i dem.>> ^6Men hon hade foert dem upp paa taket och goemt dem under linstjaelkar, som hon hade daer, utbredda paa taket. ^7Saa satte nu maennen efter dem aat Jordan till, bort emot vadstaellena; och man staengde stadsporten saa snart foerfoeljarna hade begivit sig aastad. ^8Men innan de fraemmande maennen hade lagt sig, steg hon upp till dem paa taket ^9och sade till dem: >>Jag vet att HERREN har givit eder detta land, och att foerskraeckelse foer eder har fallit oever oss, ja, att alla landets inbyggare aero i aangest foer eder. ^10Ty vi hava hoert huru HERREN laet vattnet i Roeda havet torka ut framfoer eder, naer I drogen ut ur Egypten, och vad I haven gjort med amoreernas konungar, de tvaa paa andra sidan Jordan, Sihon och Og, huru I gaaven dem till spillo. ^11Daa vi hoerde detta, blevo vaara hjaertan foerfaerade, och numera har ingen mod att staa eder emot; ty HERREN, eder Gud, aer Gud, uppe i himmelen och nere paa jorden. ^12Saa loven mig nu med ed vid HERREN, att eftersom jag har gjort barmhaertighet med min faders hus och giva mig ett saekert tecken daerpaa, ^13och laata min fader och min moder, mina broeder och mina systrar leva, saa ock alla som tillhoera dem, och raedda oss fraan doeden.>> ^14Maennen sade till henne: >>Med vaart eget liv svara vi foer edert, saaframt I icke foerraaden vaart foerehavande; naer HERREN giver oss landet, skola vi bevisa dig barmhaertighet och trofasthet.>> ^15Daa slaeppte hon ned dem genom foenstret med ett taag; ty hennes hus laag invid stadsmuren, saa att hon bodde invid sjaelva muren. ^16Och hon sade till dem: >>Gaan upp i bergsbygden, saa att edra foerfoeljare icke traeffa paa eder; och haallen eder goemda daer i tre dagar, till dess edra foerfoeljare hava kommit tillbaka, saa kunnen I sedan fortsaetta eder faerd.>> ^17Och maennen sade till henne: >>Vi vilja likvael vara fria ifraan den ed som du nu har tagit av oss, ^18om du, naer vi komma in i landet, underlaater att binda detta roeda snoere i det foenster genom vilket du har slaeppt ned oss, och likaledes om du icke har din fader och din moder och dina broeder, alla av din faders hus, samlade hemma hos dig. ^19Dock, om naagon gaar aastad, utom doerrarna till ditt hus, saa komme hans blod oever hans huvud, och vi aero utan skuld; om daeremot naagons hand kommer vid en av dem som aero inne i ditt hus, saa maa dennes blod komma oever vaart huvud. ^20Och om du foerraader vaart foerehavande, saa aero vi likaledes fria ifraan den ed som du har tagit av oss.>> ^21Hon svarade: >>Vare det saasom I haven sagt.>> Och saa laet hon dem gaa, och de drogo aastad. Men hon band det roeda snoeret i foenstret. ^22Saa drogo de nu aastad och kommo upp i bergsbygden och stannade daer i tre dagar, till dess att deras foerfoeljare hade vaent tillbaka; ty dessa hade soekt efter dem oeverallt paa vaegarna, men hade icke funnit dem. ^23Sedan vaende de baada maennen tillbaka och kommo ned fraan bergsbygden och gingo oever floden och kommo saa till Josua, Nuns son; och de foertaeljde foer honom allt vad som hade vederfarits dem. ^24Och de sade till Josua: >>HERREN har givit hela landet i vaar hand; alla landets inbyggare aero i aangest foer oss.>> __________________________________________________________________ Chapter 3 ^1Bittida foeljande morgon broet Josua med alla Israels barn upp fraan Sittim och kom till Jordan; daer stannade de om natten, innan de gingo oever. ^2Men efter tre dagar gingo tillsyningsmaennen genom laegret ^3och bjoedo folket och sade: >>Saa snart I faan se HERRENS, eder Guds, foerbundsark, och att de levitiska praesterna baera den, skolen ock I bryta upp fraan eder plats och foelja efter den ^4-- laaten dock mellan den och eder vara ett avstaand av vid pass tvaa tusen alnar; naermare maan I icke komma den -- paa det att I maan kunna veta vilken vaeg I skolen gaa, ty I haven icke foerut dragit den vaegen fram.>> ^5Och Josua sade till folket: >>Helgen eder, ty i morgon skall HERREN goera under bland eder.>> ^6Daerefter sade Josua till praesterna: >>Tagen foerbundsarken och dragen aastad framfoer folket.>> Daa togo de foerbundsarken och gingo framfoer folket. ^7Och HERREN sade till Josua: >>I dag skall jag begynna att goera dig stor i hela Israels oegon, paa det att de maa foernimma, att saasom jag har varit med Mose, saa vill jag ock vara med dig. ^8Bjud du nu praesterna som baera foerbundsarken och saeg: 'Saa snart I kommen till den yttersta randen av Jordans vatten, skolen I stanna daer, vid Jordan.'>> ^9Daa sade Josua till Israels barn: >>Traeden fram hit och hoeren HERRENS, eder Guds, ord.>> ^10Och Josua sade: >>Haerav skolen I foernimma att en levande Gud aer mitt ibland eder, och att han foervisso vill foerdriva foer eder kananeerna, hetiterna, hiveerna, perisseerna, girgaseerna, amoreerna och jebuseerna: ^11foerbundsarken, hela jordens Herres foerbundsark, drager nu framfoer eder oever Jordan. ^12Vaeljen alltsaa ut tolv maen ur Israels stammar, en man foer var stam. ^13Saa snart daa praesterna som baera HERRENS, hela jordens Herres, ark staa stilla med sina foetter i Jordans vatten, det vatten som kommer uppifraan, bliva avskuret i sitt lopp, och det skall staa saasom en samlad hoeg.>> ^14Folket broet daa upp fraan sina taelt foer att gaa oever Jordan, och praesterna som buro foerbundsarken gingo framfoer folket. ^15Naer nu de som buro arken kommo till Jordan, saa att praesterna, som buro arken, med sina foetter vidroerde yttersta randen av vattnet i Jordan, vilken under hela skoerdetiden aer full oever alla sina braeddar, ^16daa stannade det vatten som kom uppifraan, och blev staaende saasom en samlad hoeg laangt borta, uppe vid Adam, staden som ligger bredvid Saretan; och det vatten som floet ned mot Hedmarkshavet, Salthavet, blev saalunda helt och haallet avskuret. Och folket gick oever mitt emot Jeriko. ^17Men praesterna som buro HERRENS foerbundsark stodo oroerliga paa torr mark mitt i Jordan; och hela Israel gick oever paa torr mark, till dess att allt folket helt och haallet hade kommit oever Jordan. __________________________________________________________________ Chapter 4 ^1Daa nu allt folket helt och haallet hade kommit oever Jordan, sade HERREN till Josua: ^2>>Vaeljen ut bland folket tolv maen, en man ur var stam, ^3och bjuden dem och saegen: 'Tagen haer ur Jordan, fraan den plats daer praesterna stodo med sina foetter, tolv stenar, och lyften upp dem och foeren dem oever med eder, och laeggen ned dem paa det staelle, daer I skolen laegra eder i natt.'>> ^4Daa kallade Josua till sig de tolv maen som han hade utsett bland Israels barn, en man ur var stam. ^5Och Josua sade till dem: >>Dragen aastad framfoer HERRENS, eder Guds, ark, och gaan ut mitt i Jordan; och var och en av eder maa daer lyfta upp en sten paa axeln, efter antalet av Israels barns stammar. ^6Detta skall naemligen bliva ett minnesmaerke bland eder. Naer daa edra barn i framtiden fraaga: 'Vad betyda dessa stenar?', ^7skolen I svara dem saa: 'De betyda att Jordans vatten haer blev avskuret i sitt lopp, framfoer HERRENS foerbundsark; ja, naer den gick oever Jordan, blev Jordans vatten avskuret i sitt lopp. Daerfoer skola dessa stenar vara ett aaminnelsemaerke foer Israels barn till evaerdlig tid.'>> ^8Daa gjorde Israels barn saasom Josua bjoed dem; de togo upp tolv stenar ur Jordan, saasom HERREN hade tillsagt Josua, efter antalet av Israels barns stammar; och de foerde dem oever med sig till laegerstaellet och lade ned dem daer. ^9Tillika reste Josua tolv stenar mitt i Jordan, paa samma plats daer praesterna som buro foerbundsarken hade staatt med sina foetter; och de finnas kvar daer aennu i dag. ^10Och praesterna som buro arken blevo staaende mitt i Jordan, till dess att allt det var fullgjort, som HERREN hade bjudit Josua att tillsaega folket, alldeles i enlighet med vad Mose foerut hade bjudit Josua; och folket gick oever med hast. ^11Men naer allt folket helt och haallet hade kommit oever, gick ock HERRENS ark oever, jaemte praesterna, och tog plats framfoer folket. ^12Och Rubens barn och Gads barn och ena haelften av Manasse stam drogo vaepnade aastad i spetsen foer Israels barn, saasom Mose hade tillsagt dem. ^13Det var vid pass fyrtio tusen maen som saa drogo aastad, vaepnade till strid, foer att kaempa infoer HERREN paa Jerikos hedmarker. ^14Paa den dagen gjorde HERREN Josua stor i hela Israels oegon, och de fruktade honom, saasom de fruktat Mose, saa laenge denne levde. ^15Och HERREN sade till Josua: ^16>>Bjud praesterna som baera vittnesboerdets ark att stiga upp ur Jordan.>> ^17Och Josua bjoed praesterna och sade: >>Stigen upp ur Jordan.>> ^18Naer daa praesterna som buro HERRENS foerbundsark stego upp ur Jordan, hade deras foetter knappt hunnit upp paa torra landet, foerraen Jordans vatten vaende tillbaka till sin plats och naadde, saasom foerut, upp oever alla sina braeddar. ^19Det var paa tionde dagen i foersta maanaden som folket steg upp ur Jordan; och de laegrade sig i Gilgal, paa graensen av oestra Jerikoomraadet. ^20Och de tolv stenarna som de hade tagit ur Jordan reste Josua i Gilgal. ^21Och han sade till Israels barn: >>Naer nu edra barn i framtiden fraaga sina faeder: 'Vad betyda dessa stenar?', ^22daa skolen I goera det kunnigt foer edra barn och saega: 'Israel gick paa torr mark oever denna Jordan, ^23i det att HERREN, eder Gud, laet vattnet i Jordan torka ut framfoer eder, till dess I haden gaatt oever den, likasom HERREN, eder Gud, gjorde med Roeda havet, som han laet torka ut framfoer oss, till dess vi hade gaatt oever det; ^24paa det att alla folk paa jorden maa foernimma huru stark HERRENS hand aer, saa att I frukten HERREN, eder Gud, alltid.'>> __________________________________________________________________ Chapter 5 ^1Daa nu alla amoreernas konungar paa andra sidan Jordan, paa vaestra sidan, och alla kananeernas konungar vid havet hoerde huru HERREN hade laatit vattnet i Jordan torka ut framfoer Israels barn, medan vi gingo oever den, blevo deras hjaertan foerfaerade, och de hade icke laengre mod att staa emot Israels barn. ^2Vid den tiden sade HERREN till Josua: >>Goer dig stenknivar och omskaer aater Israels barn, foer andra gaangen.>> ^3Daa gjorde Josua sig stenknivar och omskar Israels barn vid Foerhudshoejden. ^4Och orsaken varfoer Josua omskar dem var denna: allt det folk av mankoen, som hade dragit ut ur Egypten, alla stridbara maen, hade doett i oeknen under vaegen, efter uttaaget ur Egypten. ^5Ty vael hade bland folket alla de som voro med under uttaaget blivit omskurna, men de bland folket, som voro foedda i oeknen under vaegen, efter uttaaget ur Egypten, de voro alla oomskurna. ^6Ty Israels barn vandrade i oeknen i fyrtio aar, under vilken tid alla stridbara maen i folket, som hade dragit ut ur Egypten, foergingos, eftersom de icke hoerde HERRENS roest, varfoer ock HERREN svor att han icke skulle laata dem se det land som han med ed hade lovat deras faeder att giva oss, ett land som flyter av mjoelk och honung. ^7Men deras barn, som han hade laatit uppstaa i deras staelle, dem omskar nu Josua, ty de hade foerhud, eftersom de icke hade blivit omskurna under vaegen. ^8Och naer allt folket hade blivit omskuret, stannade de kvar daer de voro i laegret, till dess de hade blivit laekta. ^9Och HERREN sade till Josua: >>I dag har jag avvaeltrat fraan eder Egyptens smaelek.>> Och detta staelle fick namnet Gilgal, saasom det heter aennu i dag. ^10Medan nu Israels barn voro laegrade i Gilgal, hoello de paaskhoegtid den fjortonde dagen i maanaden, om aftonen, paa Jerikos hedmarker. ^11Och dagen efter paaskhoegtiden aato de osyrat broed och rostade ax av landets saed, just paa den dagen. ^12Och mannat upphoerde dagen daerefter, daa de nu aato av landets saed, och Israels barn fingo icke manna mer, utan de aato det aaret av landet Kanaans avkastning. ^13Och medan Josua var vid Jeriko, haende sig att han, i det han lyfte upp sina oegon, fick se en man staa daer framfoer sig med ett draget svaerd i sin hand. Daa gick Josua fram till honom och fraagade honom: >>Tillhoer du oss eller vaara ovaenner?>> ^14Han svarade: >>Nej, jag aer hoevitsman oever HERRENS haer, och jag har just nu kommit hit.>> Daa foell Josua ned till jorden paa sitt ansikte och bugade sig; sedan sade han till honom: >>Vad har min herre att saega till sin tjaenare?>> ^15Hoevitsmannen oever HERRENS haer sade daa till Josua: >>Drag dina skor av dina foetter, ty platsen daer du staar aer helig.>> Och Josua gjorde saa. __________________________________________________________________ Chapter 6 ^1Och Jeriko hade sina portar staengda, det hoell sig tillstaengt foer Israels barn; ingen gick ut eller in. ^2Men HERREN sade till Josua: >>Se, jag har givit Jeriko med dess konung, med dess tappra stridsmaen, i din hand. ^3Taagen nu omkring staden, saa maanga stridbara maen I aeren, runt omkring staden en gaang; saa skall du goera i sex dagar. ^4Och sju praester skola baera de sju jubelbasunerna framfoer arken; men paa sjunde dagen skolen I taaga omkring staden sju gaanger; och praesterna skola stoeta i basunerna. ^5Och naer det blaases i jubelhornet med utdragen ton, och I hoeren basunljudet, skall allt folket upphaeva ett stort haerskri; daa skola stadsmurarna falla paa staellet, och folket skall draga in oever dem, var och en raett fram.>> ^6Daa kallade Josua, Nuns son, till sig praesterna och sade till dem: >>Tagen foerbundsarken, och sju praester skola baera sju jubelbasuner framfoer HERRENS ark.>> ^7Och till folket blev sagt: >>Dragen ut och taagen omkring staden; och den vaepnade skaran skall draga framfoer HERRENS ark.>> ^8Daa nu Josua hade sagt detta till folket, drogo de sju praester som buro jubelbasunerna framfoer HERREN aastad och stoette i basunerna; och HERRENS foerbundsark foeljde efter dem. ^9Och den vaepnade skaran gick framfoer praesterna som stoette i basunerna, och den oevriga hopen slutade taaget och foeljde efter arken, under det att man alltjaemt stoette i basunerna. ^10Men Josua hade bjudit folket och sagt: >>I skolen icke upphaeva naagot haerskri eller laata hoera eder roest eller ens laata naagot ord utgaa av eder mun, foerraen den dag daa jag saeger till eder: 'Haeven upp ett haerskri'; daa skolen I upphaeva ett haerskri.>> ^11Och naer han saa hade laatit baera HERRENS ark omkring staden, runt omkring den en gaang, gingo de in i laegret och stannade i laegret oever natten. ^12Och foeljande morgon stod Josua bittida upp, och praesterna togo HERRENS ark. ^13Och de sju praester som buro de sju jubelbasunerna framfoer HERRENS ark gingo alltjaemt och stoette i basunerna; och den vaepnade skaran gick framfoer dem, och den oevriga hopen slutade taaget och foeljde efter HERRENS ark, under det att man alltjaemt stoette i basunerna. ^14De taagade ocksaa nu paa andra dagen en gaang omkring staden och aatervaende sedan till laegret; saa gjorde de i sex dagar. ^15Men paa sjunde dagen stodo de bittida upp vid morgonrodnadens uppgaang och taagade daa sju gaanger omkring staden paa samma saett; endast denna dag taagade de sju gaanger omkring staden. ^16Och naer praesterna sjunde gaangen stoette i basunerna, sade Josua till folket: >>Haeven upp ett haerskri, ty HERREN har givit eder staden. ^17Men staden med allt vad daeri aer skall givas till spillo aat HERREN; allenast skoekan Rahab skall faa leva, jaemte alla som aero inne i hennes hus, daerfoer att hon goemde de utskickade som vi hade saent aastad. ^18Men tagen eder vael till vara foer det tillspillogivna, saa att I icke, sedan I haven givit det till spillo, aendaa tagen naagot av det tillspillogivna och daerigenom kommen Israels laeger att hemfalla aat tillspillogivning, och saa dragen olycka oever det. ^19Allt silver och guld och allt som aer av koppar eller jaern skall vara helgat aat HERREN och ingaa till HERRENS skatt.>> ^20Daa hov folket upp ett haerskri, och man stoette i basunerna. Ja, naer folket hoerde basunljudet, hov det upp ett stort haerskri; daa foello murarna paa staellet, och folket drog oever dem in i staden, var och en raett fram; saa intogo de staden. ^21Och de gaavo till spillo allt vad som fanns i staden, baade maen och kvinnor, baade unga och gamla, saa ock oxar, faar och aasnor, och slogo dem med svaerdsegg. ^22Men till de baada maen som hade bespejat landet sade Josua: >>Gaan in i skoekans hus och foeren kvinnan, jaemte alla som tillhoera henne, ut daerifraan, saasom I med ed haven lovat henne.>> ^23Daa gingo de unga maen som hade varit daer saasom spejare ditin och foerde ut Rahab, jaemte hennes fader och moder och hennes broeder och alla som tillhoerde henne; hela hennes slaekt foerde de ut. Och de slaeppte dem utanfoer Israels laeger. ^24Men staden med allt vad som fanns daeri braende de upp i eld; allenast silvret och guldet och det som var av koppar eller jaern lade de till skatten i HERRENS hus. ^25Men skoekan Rahab och hennes faders hus och alla som tillhoerde henne laet Josua leva, och hon fick bo bland Israels folk, intill denna dag; detta daerfoer att hon goemde de utskickade som Josua hade saent aastad foer att bespeja Jeriko. ^26Paa den tiden laet Josua folket svaerja denna ed: >>Foerbannad vare infoer HERREN den man som tager sig foere att aater bygga upp denna stad, Jeriko. Naer han laegger dess grund, maa detta kosta honom hans aeldste son, och naer han saetter upp dess portar, maa detta kosta honom hans yngste son.>> ^27Och HERREN var med Josua, saa att ryktet om honom gick ut oever hela landet. __________________________________________________________________ Chapter 7 ^1Men Israels barn foergrepo sig troloest paa det tillspillogivna; ty Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera, av Juda stam, tog naagot av det tillspillogivna. Daa upptaendes HERRENS vrede mot Israels barn. ^2Och Josua saende fraan Jeriko naagra maen aastad till Ai, som ligger vid Bet-Aven, oester om Betel, och sade till dem: >>Dragen ditupp och bespejen landet.>> Saa drogo daa maennen upp och bespejade Ai. ^3Och naer de kommo tillbaka till Josua, sade de till honom: >>Allt folket behoever icke draga ditupp; om vid pass tvaa eller tre tusen man draga upp, skola de nog intaga Ai. Du behoever icke laata allt folket goera sig moedan att taaga dit, ty dess invaanare aero faa.>> ^4Alltsaa fingo vid pass tre tusen man av folket draga ditupp; men dessa maaste fly foer ajiterna. ^5Och sedan ajiterna hade slagit vid pass trettiosex man av dem, foerfoeljde de de oevriga utanfoer stadsporten aenda till Sebarim och slogo dem paa sluttningen daer. Daa blev folkets hjaerta foerfaerat, det blev saasom vatten. ^6Och Josua med de aeldste i Israel rev soender sina klaeder, och foell ned paa sitt ansikte till jorden framfoer HERRENS ark och laag daer aenda till aftonen, och de stroedde stoft paa sina huvuden. ^7Och Josua sade: >>Ack, Herre, HERRE, varfoer har du daa foert detta folk oever Jordan, om du vill giva i amoreernas hand och saa foergoera oss? O att vi hade beslutit oss foer att stanna paa andra sidan Jordan! ^8Ack Herre, vad skall jag nu saega, sedan Israel har tagit till flykten foer sina fiender? ^9Naer kananeerna och landets alla oevriga inbyggare faa hoera detta, skola de omringa oss och utrota till och med vaart namn fraan jorden. Vad vill du daa goera foer ditt stora namns aera?>> ^10Men HERREN svarade Josua: >>Staa upp. Varfoer ligger du saa paa ditt ansikte? ^11Israel har syndat, de hava oevertraett det foerbund som jag stadgade foer dem; de hava tagit av det tillspillogivna, de hava stulit, de hava ljugit, de hava goemt det bland sitt eget gods. ^12Daerfoer kunna Israels barn icke staa emot sina fiender, utan de maaste taga till flykten foer sina fiender, ty de aero nu sjaelva hemfallna aat tillspillogivning. Jag vill icke mer vara med eder, om I icke alldeles skaffen bort ifraan eder det tillspillogivna. ^13Staa nu upp och helga folket och saeg: Helgen eder till i morgon. Ty saa saeger HERREN, Israels Gud: Naagot tillspillogivet finnes hos dig, Israel; du skall icke kunna staa emot dina fiender, foerraen I skiljen det tillspillogivna fraan eder. ^14I morgon skolen I traeda fram, den ena stammen efter den andra; i den stam som HERREN daa laater traeffas av lotten skall den ena slaekten efter den andra traeda fram; och i den slaekt som HERREN laater traeffas av lotten skall den ena familjen efter den andra traeda fram; och i den familj som HERREN laater traeffas av lotten skall den ena mannen efter den andra traeda fram. ^15Och den som daa traeffas av lotten saasom skyldig till foergripelse paa det tillspillogivna, han skall braennas upp i eld med allt vad han har, daerfoer att han oevertraedde HERRENS foerbund och gjorde vad som var en galenskap i Israel.>> ^16Saa laet nu Josua bittida foeljande morgon Israel traeda fram, den ena stammen efter den andra; daa traeffades Juda stam av lotten. ^17Naer han daa laet Juda slaekter traeda fram, traeffade lotten seraiternas slaekt; och naer han laet seraiternas slaekt traeda fram, den ena mannen efter den andra, traeffades Sabdi av lotten. ^18Naer han daa laet hans familj traeda fram, den ena mannen efter den andra, traeffade lotten Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera av Juda stam. ^19Daa sade Josua till Akan: >>Min son, giv aera aat HERREN, Israels Gud, och bekaenn, honom till pris: saeg mig vad du gjort och doelj intet foer mig.>> ^20Akan svarade Josua och sade: >>Det aer sant, jag har syndat mot HERREN, Israels Gud, ty saa har jag gjort: ^21jag saag ibland bytet en dyrbar mantel fraan Sinear och tvaa hundra siklar silver och en guldplatta, femtio siklar i vikt, och till detta fick begaerelse och tog det; se, det aer goemt i jorden, i mitten av mitt taelt, och silvret underst.>> ^22Daa saende Josua naagra maen dit foer att se efter, och de skyndade till taeltet; och de funno det goemt daer i hans taelt, och silvret underst. ^23Och de togo det ur taeltet och buro det till Josua och Israels barns menighet och lade det ned infoer HERREN. ^24Daa tog Josua och Israels menighet med honom Akan, Seras son, och silvret och manteln och guldplattan, och hans soener och doettrar, hans oxar, aasnor och faar, och hans taelt, och allt oevrigt som han hade, och foerde alltsammans upp till Akors dal. ^25Och Josua sade: >>Varfoer drog du olycka oever oss? Nu skall ock HERREN i dag laata olycka komma oever dig.>> Och Israels menighet stenade honom; de braende upp dem i eld och kastade stenar paa dem. ^26Och de uppkastade oever honom ett stort stenroese, som finnes kvar aennu i dag; och saa vaende sig HERREN ifraan sin vredes gloed. Daerav fick det staellet namnet Akors dal, saasom det heter aennu i dag. __________________________________________________________________ Chapter 8 ^1Och HERREN sade till Josua: >>Frukta icke och var icke foerfaerad; tag med dig allt krigsfolket och staa upp och drag aastad mot Ai. Se, i din hand har jag givit konungen i Ai med hans folk, hans stad och hans land. ^2Och du skall goera med Ai och dess konung paa samma saett som du gjorde med Jeriko och dess konung; dock maan I behaalla rovet daerifraan och boskapen, saasom edert byte. Laegg nu ett bakhaall mot staden, paa andra sidan daerom.>> ^3Daa broet Josua upp med allt krigsfolket foer att draga aastad mot Ai. Och Josua utvalde trettio tusen man, de tappraste stridsmaennen, och saende dem ut om natten. ^4Och han bjoed dem och sade: >>Given akt: I skolen laegga eder i bakhaall mot staden, paa andra sidan daerom, men laeggen eder icke alltfoer laangt ifraan staden; och haallen eder alla redo. ^5Sjaelv skall jag, med allt det folk som aer kvar hos mig, rycka fram mot staden. Naer de daa draga ut mot oss saasom foerra gaangen, vilja vi fly foer dem. ^6Daa skola de draga efter oss, till dess vi hava lockat dem laangt bort ifraan staden; ty de skola taenka: 'De flyr foer oss, nu saasom foerra gaangen.' ^7Men under det att vi fly foer dem, skolen I bryta fram ifraan bakhaallet och intaga staden, ty HERREN, eder Gud, har givit den i eder hand. ^8Och saa snart I haven faatt staden i edert vaald, skolen I taenda eld paa den; efter HERRENS ord skolen I saa goera. Given akt paa vad jag nu har bjudit eder.>> ^9Saa saende Josua dem aastad, och de gingo och lade sig i bakhaall mellan Betel och Ai, vaester om Ai. Men Josua stannade oever natten bland folket. ^10Och bittida foeljande morgon moenstrade Josua folket och drog saa, med de aeldste i Israel i spetsen foer folket, upp till Ai. ^11Och allt det krigsfolk som var kvar hos honom drog med ditupp och ryckte allt naermare, till dess de kommo mitt emot staden; daer laegrade de sig norr om Ai, med dalen mellan sig och Ai. ^12Men han tog vid pass fem tusen man och lade dem i bakhaall mellan Betel och Ai, vaester om staden. ^13Och sedan folket hade blivit uppstaellt, saavael hela laegret, norr om staden, gick Josua den natten fram till mitten av dalen. ^14Naer konungen i Ai saag detta, skyndade sig maennen i staden, han sjaelv med allt sitt folk, och drogo bittida om morgonen ut till strid mot Israel, bort till den utsedda platsen, framfoer hedmarken; han sjaelv visste naemligen icke att ett bakhaall var lagt mot honom paa andra sidan om staden. ^15Och Josua och hela Israel laeto slaa sig av dem och flydde aat oeknen till. ^16Daa uppbaadades allt folket i staden till att foerfoelja dem; och under det att de foerfoeljde Josua, blevo de lockade laangt bort ifraan staden. ^17Icke en enda man blev kvar i Ai eller i Betel, utan alla drogo ut efter Israel och laemnade staden oeppen, i det att de foerfoeljde Israel. ^18Och HERREN sade till Josua: >>Raeck ut lansen, som du har i din hand, mot Ai, ty jag skall giva det i din hand.>> Daa raeckte Josua ut lansen, som han hade i sin hand, mot staden. ^19Och de som laago i bakhaall broeto med hast upp fraan sin plats och skyndade aastad, saa snart han raeckte ut sin hand, och kommo in i staden och intogo den; och de taende strax eld paa staden. ^20Naer daa maennen fraan Ai vaende sig om, fingo de se roeken fraan staden stiga upp mot himmelen; och de hade ingen utvaeg att fly, vare sig hit eller dit, daa nu det folk som flydde aat oeknen vaende sig mot sina foerfoeljare. ^21Ty naer Josua och hela Israel saago att de som laago i bakhaall hade intagit staden, och att roeken steg upp fraan staden, vaende de om och angrepo ajiterna. ^22De andra drogo nu ocksaa ut fraan staden emot dem, saa att de kommo mitt emellan israeliterna och fingo dem paa baada sidor om sig, och dessa nedgjorde dem daa och laeto ingen av dem slippa undan och raedda sig. ^23Men konungen i Ai blev levande tagen till faanga och foerd till Josua. ^24Och naer Israel hade draept alla Ais invaanare ute paa faeltet, i oeknen, dit de hade foerfoeljt dem, och dessa allasammans saa hade fallit foer svaerdsegg och blivit nedgjorda, daa vaende hela Israel tillbaka till Ai och slog med svaerdsegg ocksaa dem som voro daer. ^25Och de som foello paa den dagen, maen och kvinnor, utgjorde tillsammans tolv tusen personer, allt folket i Ai. ^26Ty Josua drog icke tillbaka sin hand, med vilken han hade raeckt ut lansen, foerraen alla Ais invaanare hade blivit givna till spillo. ^27Allenast boskapen och rovet fraan denna stad togo israeliterna saasom sitt byte, efter den befallning som HERREN hade givit Josua. ^28Och Josua braende upp Ai och gjorde det till en grushoeg foer evaerdlig tid, till en oedemark, saasom det aer aennu i dag. ^29Och konungen i Ai laet han haenga upp paa en paale, daer han fick haenga aenda till aftonen. Men naer solen gick ned, tog man paa Josuas befallning hans doeda kropp ned fraan paalen och kastade den vid ingaangen till stadsporten; och man uppkastade oever den ett stort stenroese, som finnes kvar aennu i dag. ^30Daa byggde Josua aat HERREN, Israels Gud, ett altare paa berget Ebal, ^31saasom HERRENS tjaenare Mose hade bjudit Israels barn, och saasom det var foereskrivet i Moses lagbok: ett altare av ohuggna stenar, vid vilka man icke hade kommit med naagot jaern; och paa det offrade de braennoffer aat HERREN och slaktade tackoffer. ^32Och han laet daer paa stenarna saetta en avskrift av Moses lag, den lag som Mose hade skrivit och foerelagt Israels barn. ^33Och Israels menighet, med dess aeldste och tillsyningsmaen och domare, stod paa baada sidor om arken, saa att de hade framfoer sig de levitiska praesterna som buro HERRENS foerbundsark, menigheten, fraemlingar saavael som infoedingar, den ena haelften vaend mot berget Gerissim och den andra haelften mot berget Ebal, i enlighet med vad HERRENS tjaenare Mose hade bjudit, naemligen att man foerst skulle vaelsigna Israels folk. ^34Daerefter laeste han upp alla lagens ord, vaelsignelsen och foerbannelsen, alldeles saasom det var skrivet i lagboken. ^35Icke ett ord av allt det som Mose hade bjudit underlaet Josua att upplaesa infoer Israels hela foersamling, med kvinnor och barn, och infoer de fraemlingar som foeljde med dem. __________________________________________________________________ Chapter 9 ^1Daa nu alla de konungar som bodde paa andra sidan Jordan, i Bergsbygden, i Laaglandet och i hela kustlandet vid Stora havet upp emot Libanon, hoerde vad som hade skett -- hetiterna, amoreerna, kananeerna, perisseerna, hiveerna och jebuseerna -- ^2sloeto de sig endraektigt tillhopa foer att strida mot Josua och Israel. ^3Men naer invaanarna i Gibeon hoerde vad Josua hade gjort med Jeriko och Ai, ^4togo ocksaa de sin tillflykt till list: de gingo aastad och foeregaavo sig vara saendebud; de lade utslitna packsaeckar paa sina aasnor, saa ock utslitna, soenderspruckna och hopflickade vinlaeglar av skinn, ^5och togo utslitna, lappade skor paa sina foetter och klaedde sig i utslitna klaeder, varjaemte allt det broed de togo med sig till reskost var torrt och soendersmulat. ^6Saa gingo de till Josua i laegret vid Gilgal och sade till honom och Israels maen: >>Vi hava kommit hit fraan ett avlaegset land; sluten nu foerbund med oss.>> ^7Men Israels maen svarade hiveerna: >>Kanhaenda bon I haer mitt ibland oss; huru skulle vi daa kunna sluta foerbund med eder?>> ^8Daa sade de till Josua: >>Vi vilja bliva dig underdaaniga.>> Josua fraagade dem: >>Vilka aeren I daa, och varifraan kommen I?>> ^9De svarade honom: >>Dina tjaenare hava kommit fraan ett mycket avlaegset land foer HERRENS, din Guds, namns skull; ty vi hava hoert ryktet om honom och allt vad han har gjort i Egypten ^10och allt vad han har gjort med amoreernas konungar, de tvaa paa andra sidan Jordan, Sihon, konungen i Hesbon, och Og, konungen i Basan, som bodde i Astarot. ^11Daerfoer sade vaara aeldste och alla vaart lands inbyggare till oss: 'Tagen reskost med eder och gaan dem till moetes och saegen till dem: Vi vilja bliva eder underdaaniga, sluten nu foerbund med oss.' ^12Detta vaart broed var nybakat, naer vi togo det med oss till reskost hemifraan, den dag vi gaavo oss i vaeg foer att gaa till eder; men se, nu aer det torrt och soendersmulat. ^13Dessa vinlaeglar, som voro nya, naer vi fyllde dem, se, de aero nu soenderspruckna. Och dessa klaeder och skor som vi hava paa oss hava blivit utslitna under vaar mycket laanga resa.>> ^14Daa togo maennen av deras reskost, men raadfraagade icke HERRENS mun. ^15Och Josua tillfoersaekrade dem fred och sloet ett foerbund med dem, att de skulle faa leva; och menighetens hoevdingar gaavo dem sin ed. ^16Men naer tre dagar voro foerlidna, sedan de hade slutit foerbund med dem, fingo de hoera att de voro fraan grannskapet, ja, att de bodde mitt ibland dem. ^17Daa broeto Israels barn upp och kommo paa tredje dagen till deras staeder; och deras staeder voro: Gibeon, Kefira, Beerot och Kirjat-Jearim. ^18Likvael angrepo Israels barn dem icke, eftersom menighetens hoevdingar hade givit dem sin ed vid HERREN, Israels Gud. Men hela menigheten knorrade mot hoevdingarna. ^19Daa sade alla hoevdingarna till menigheten: >>Vi hava givit dem vaar ed vid HERREN, Israels Gud; daerfoer kunna vi nu icke komma vid dem. ^20Detta aer vad vi vilja goera med dem, i det att vi laata dem leva, paa det att icke foertoernelse maa komma oever oss, foer edens skull som vi hava svurit dem.>> ^21Och hoevdingarna sade till dem att de skulle faa leva; men de maaste bliva vedhuggare och vattenbaerare aat hela menigheten, saasom hoevdingarna hade sagt till dem. ^22Och Josua kallade dem till sig och talade till dem och sade: >>Varfoer haven I bedragit oss och sagt: 'Vi bo mycket laangt borta fraan eder', fastaen I bon mitt ibland oss? ^23Saa varen I daerfoer nu foerbannade; I skolen aldrig upphoera att vara traelar, vedhuggare och vattenbaerare vid min Guds hus.>> ^24De svarade Josua och sade: >>Det hade blivit beraettat foer dina tjaenare huru HERREN, din Gud, hade tillsagt sin tjaenare Mose att han ville giva eder hela detta land och foergoera alla landets inbyggare foer eder; daerfoer fruktade vi storligen foer vaara liv, naer I kommen, och saa gjorde vi detta. ^25Och se, nu aero vi i din hand. Vad dig synes gott och raett att goera med oss, det maa du goera.>> ^26Och han gjorde saa med dem; han friade dem fraan Israels barns hand, saa att de icke draepte dem; ^27men tillika bestaemde Josua paa den dagen att de skulle bliva vedhuggare och vattenbaerare och vid HERRENS altare -- saasom de aero aennu i dag -- paa den plats som han skulle utvaelja. __________________________________________________________________ Chapter 10 ^1Daa nu Adoni-Sedek, konungen i Jerusalem, hoerde att Josua hade intagit Ai och givit det till spillo, och att han hade gjort med Ai och dess konung paa samma saett som han hade gjort med Jeriko och dess konung, och att invaanarna i Gibeon hade ingaatt fred med Israel och fingo bo mitt ibland dem, ^2fruktade han och hans folk storligen, ty Gibeon var en stor stad, saasom en av konungastaederna, ja, det var stoerre aen Ai, och dess maen voro alla tappra. ^3Och Adoni-Sedek, konungen i Jerusalem, saende till Hoham, konungen i Hebron, till Piram, konungen i Jarmut, till Jafia, konungen i Lakis, och till Debir, konungen i Eglon, och laet saega: ^4>>Kommen hitupp till mig och hjaelpen mig, saa att vi kunna slaa gibeoniterna, ty de hava ingaatt fred med Josua och Israels barn.>> ^5Saa foersamlade sig daa de fem amoreiska konungarna, konungen i Jerusalem, konungen i Hebron, konungen i Jarmut, konungen i Lakis, konungen i Eglon, och drogo ditupp med alla sina haerar; och de belaegrade Gibeon och angrepo det. ^6Men gibeoniterna saende till Josua i laegret vid Gilgal och laeto saega: >>Drag icke din hand fraan dina tjaenare, utan kom hitupp till oss med hast och undsaett oss och hjaelp oss, ty konungarna oever amoreerna, som bo i bergsbygden, hava foersamlat sig mot oss.>> ^7Daa drog Josua ditupp fraan Gilgal med allt sitt krigsfolk och alla sina tappraste stridsmaen. ^8Och HERREN sade till Josua: >>Frukta icke foer dem, ty jag har givit dem i dina haender; ingen av dem skall kunna staa dig emot.>> ^9Och Josua kom ploetsligt oever dem, ty han taagade hela natten, sedan han hade brutit upp fraan Gilgal. ^10Och HERREN saende en saadan foervirring bland dem, naer de fingo se israeliterna, att dessa tillfogade dem ett stort nederlag vid Gibeon; daerefter foerfoeljde de dem paa vaegen upp till Bet-Horon och nedgjorde dem, och drevo dem aenda till Aseka och Mackeda. ^11Och naer de saa, under sin flykt foer Israel, hade kommit till den sluttning som gaar ned fraan Bet-Horon, laet HERREN stora stenar falla oever dem fraan himmelen, hela vaegen aenda till Aseka, saa att de blevo doedade; de som doedades genom hagelstenarna voro till och med flera aen de som Israels barn draepte med svaerd. ^12Och Josua talade till HERREN paa den dag daa HERREN gav amoreerna i Israels barns vaald; han sade infoer Israel: >>Du sol, staa stilla i Gibeon, du maane, i Ajalons dal!>> ^13Daa stod solen stilla, och maanen blev staaende, till dess folket hade tagit haemnd paa sina fiender. Detta finnes ju upptecknat i >>Den redliges bok>>. Solen blev staaende mitt paa himmelen naestan en hel dag och hastade icke att gaa ned. ^14Aldrig har naagon dag, varken foerr eller senare, varit lik denna, i det att HERREN daa lydde en mans ord; ty HERREN stridde foer Israel. ^15Och Josua med hela Israel vaende tillbaka till laegret vid Gilgal. ^16Men de fem konungarna flydde och goemde sig i grottan vid Mackeda. ^17Daa blev det inberaettat foer Josua: >>Man har funnit de fem konungarna goemda i grottan till Mackeda.>> ^18Josua sade: >>Vaeltren stora stenar framfoer ingaangen till grottan, och saetten dit folk foer att bevaka den. ^19Men I andra, stannen icke, utan foerfoeljen edra fiender, och nedgoeren dem som bliva efter; laaten dem icke komma in i sina staeder, ty HERREN, eder Gud har givit dem i eder hand.>> ^20Daa nu Josua och Israels barn hade tillfogat dem ett mycket stort nederlag och nedgjort dem -- varvid dock naagra av dem lyckades raedda sig och komma in i de befaesta staederna -- ^21vaende allt folket vaelbehaallet tillbaka till Josua i laegret vid Mackeda, ty ingen vaagade mer ens roera sin tunga mot naagon av Israels barn. ^22Daa sade Josua: >>Oeppnen grottan och foeren de fem konungarna till mig, ut ur grottan.>> ^23De gjorde saa och foerde de fem konungarna ut till honom ur grottan: konungen i Jerusalem, konungen i Hebron, konungen i Jarmut, konungen i Lakis, och konungen i Eglon. ^24Naer dessa konungar hade blivit foerda ut till Josua, kallade Josua till sig alla Israels maen och sade till anfoerarna foer krigsfolket som hade dragit med honom: >>Traeden fram och saett edra foetter paa dessa konungars halsar.>> Och de traedde fram och satte sina foetter paa deras halsar. ^25Sedan sade Josua till dem: >>Frukten icke och varen icke foersagda, utan varen frimodiga och ofoerfaerade, ty saa skall HERREN goera med alla sina fiender som I kommen i strid med.>> ^26Daerefter laet Josua slaa dem till doeds och haenga upp dem paa fem paalar; och de fingo paa paalarna aenda till aftonen. ^27Men vid solnedgaangen togos de paa Josuas befallning ned fraan paalarna och kastades in i grottan daer de hade varit goemda; och framfoer ingaangen till grottan lade man stora stenar, som ligga kvar daer aennu i denna dag. ^28Och Josua intog Mackeda paa den dagen och slog dess invaanare och dess konung med svaerdsegg; han gav det till spillo med alla dem som voro daerinne och laet ingen slippa undan. Och han gjorde med konungen i Mackeda paa samma saett som han hade gjort med konungen i Jeriko. ^29Daerefter drog Josua med hela Israel fraan Mackeda till Libna och belaegrade Libna. ^30Och HERREN gav ocksaa det och dess konung i Israels hand; och de slogo dess invaanare med svaerdsegg, alla dem som voro daerinne, och laeto ingen daerinne slippa undan. Och han gjorde med dess konung paa samma saett som han hade gjort med konungen i Jeriko. ^31Sedan drog Josua med hela Israel fraan Libna till Lakis och belaegrade och angrep det. ^32Och HERREN gav Lakis i Israels hand, saa att de intogo det paa andra dagen; och de slogo dess invaanare med svaerdsegg, alla dem som voro daerinne -- alldeles saasom de hade gjort med Libna. ^33Daa drog Horam, konungen i Geser, upp foer att hjaelpa Lakis; men Josua slog honom och hans folk och laet ingen av dem slippa undan. ^34Och fraan Lakis drog Josua med hela Israel till Eglon, och de belaegrade och angrepo det. ^35Och de intogo det samma dag och slogo dess invaanare med svaerdsegg, och han gav paa den dagen till spillo alla dem som voro daerinne -- alldeles saasom han hade gjort med Lakis. ^36Sedan drog Josua med hela Israel fraan Eglon upp till Hebron och belaegrade det. ^37Och de intogo det och slogo dess invaanare och dess konung med svaerdsegg, saa ock alla dess lydstaeder och alla dem som voro daerinne, och han laet ingen slippa undan -- alldeles saasom han hade gjort med Eglon. Han gav det till spillo med alla dem som voro daerinne. ^38Daerefter vaende Josua med hela Israel tillbaka till Debir och belaegrade det. ^39Och han underkuvade det med dess konung och alla dess lydstaeder, och de slogo deras invaanare med svaerdsegg; de gaavo till spillo alla dem som voro daerinne, och han laet ingen slippa undan. Han gjorde med Debir och dess konung paa samma saett som han hade gjort med Hebron, och saasom han hade gjort med Libna och dess konung. ^40Saa intog Josua hela landet, Bergsbygden, Sydlandet, Laaglandet och Bergssluttningarna, och slog alla konungar daer och laet ingen slippa undan; han gav till spillo allt vad andra hade, saasom HERREN, Israels Gud, hade bjudit. ^41Josua intog allt som fanns mellan Kades-Barnea och Gasa, saa ock hela landet Gosen aenda till Gibeon. ^42Alla dessa konungar och deras land underkuvade Josua paa en gaang, ty HERREN, Israels Gud, stridde foer Israel. ^43Daerefter vaende Josua med hela Israel tillbaka till laegret vid Gilgal. __________________________________________________________________ Chapter 11 ^1Daa nu Jabin, konungen i Hasor, hoerde detta, saende han bud till Jobab, konungen i Madon, och till konungen i Simron och konungen i Aksaf ^2och till de konungar som bodde norrut, i Bergsbygden och paa Hedmarken, soeder om Kinarot, och i Laaglandet, saa ock i Nafot-Dor, vaesterut, ^3vidare till kananeerna oesterut och vaesterut och till amoreerna, hetiterna, perisseerna och jebuseerna i Bergsbygden, saa och till hiveerna nedanfoer Hermon, i Mispalandet. ^4Dessa drogo nu ut med alla sina haerar, en folkskara saa talrik som sanden paa havets strand, jaemte haestar och vagnar i stor myckenhet. ^5Alla dessa konungar rotade sig samman; och de kommo och laegrade sig tillhopa vid Meroms vatten, foer att strida mot Israel. ^6Men HERREN sade till Josua: >>Frukta icke foer dem, ty i morgon vid denna tid vill jag sjaelv giva dem allasammans slagna i Israels vaald. Paa deras haestar skall du avskaera fotsenorna, och deras vagnar skall du braenna upp i eld.>> ^7Och Josua kom med allt sitt krigsfolk ploetsligt oever dem vid Meroms vatten och anfoell dem. ^8Och HERREN gav dem i Israels hand, och de slogo dem och foerfoeljde dem aenda till Stora Sidon, till Misrefot-Maim och till Mispedalen, oesterut; de slogo dem och laeto ingen slippa undan. ^9Och Josua gjorde med dem saasom HERREN hade befallt honom: paa deras haestar laet han avskaera fotsenorna, och deras vagnar laet han braenna upp i eld. ^10Daerefter, vid samma tid, vaende Josua tillbaka och intog Hasor och slog dess konung med svaerd; ty Hasor var fordom huvudstaden foer alla dessa riken. ^11Alla de som voro daerinne blevo slagna med svaerdsegg och givna till spillo, saa att intet som anda hade laemnades kvar; och sjaelva Hasor braende han upp i eld. ^12Likaledes underkuvade Josua alla de andra konungastaederna med alla deras konungar, och han slog deras invaanare med svaerdsegg och gav dem till spillo, saasom HERRENS tjaenare Mose hade bjudit. ^13Dock braende Israel icke upp naagon av de staeder som laago paa hoejder, utom Hasor allena, ty det uppbraendes av Josua. ^14Och allt rovet fraan dessa staeder, saa ock boskapen, togo Israels barn saasom sitt byte; men alla maenniskor i dem slogo de med svaerdsegg, till dess att de hade foergjort dem; de laeto intet som anda hade bliva kvar. ^15Saasom HERREN hade bjudit sin tjaenare Mose, saa hade Mose bjudit Josua, och saa gjorde Josua; han underlaet icke naagot av allt det som HERREN hade bjudit Mose. ^16Saa intog Josua hela detta land: Bergsbygden, hela Sydlandet och hela landet Gosen, Laaglandet och Hedmarken, saa ock Israels bergsbygd och dess laagland, ^17landet fraan Halakberget, som hoejer sig mot Seir, aenda till Baal-Gad i Libanonsdalen nedanfoer berget Hermon; och alla konungar daer tog han till faanga och slog dem till doeds. ^18I laang tid foerde Josua krig mot alla dessa konungar. ^19Om man undantager de hiveer som bodde i Gibeon, fanns ingen stad som ingick fred med Israels barn, utan dessa intogo dem alla med strid. ^20Ty fraan HERREN kom det att de foerstockade sina hjaertan och moette Israel med krig, foer att de skulle givas till spillo, och foer att naad icke skulle vederfaras dem; i staellet skulle de foergoeras, saasom HERREN hade bjudit Mose. ^21Under denna tid drog Josua aastad och utrotade anakiterna i Bergsbygden, i Hebron, Debir och Anab, i hela Juda bergsbygd och i hela Israels bergsbygd; Josua gav dem med deras staeder till spillo. ^22I Israels barns land laemnades inga anakiter kvar; allenast i Gasa, Gat och Asdod blevo naagra kvar. ^23Saa intog Josua hela landet, alldeles saasom HERREN hade lovat Mose; och Josua gav det till arvedel aat Israel, efter deras avdelningar och stammar. Och landet hade nu ro fraan krig. __________________________________________________________________ Chapter 12 ^1Dessa voro de konungar i landet, som Israels barn slogo, och vilkas land de togo i besittning paa andra sidan Jordan, paa oestra sidan, landet fraan baecken Arnon aenda till berget Hermon, saa ock hela Hedmarken paa oestra sidan: ^2Sihon, amoreernas konung, som bodde i Hesbon och raadde oever landet Aroer vid baecken Arnons strand och fraan dalens mitt, samt oever ena haelften av Gilead aenda till baecken Jabbok, som aer Ammons barns graens, ^3aevensom oever Hedmarken aenda upp till Kinarotsjoen, paa oestra sidan, och aenda ned till Hedmarkshavet, Salthavet, paa oestra sidan, aat Bet-Hajesimot till, och laengre soederut till trakten nedanfoer Pisgas sluttningar. ^4Vidare intogo de Ogs omraade, konungens i Basan, vilken var en av de sista rafaeerna och bodde i Astarot och Edrei. ^5Han raadde oever Hermons bergsbygd och oever Salka och hela Basan aenda till gesureernas och maakateernas omraade, saa ock oever andra haelften av Gilead, till Sihons omraade, konungens i Hesbon. ^6HERRENS tjaenare Mose och Israels barn hade slagit dessa; och HERRENS tjaenare Mose hade givit landet till besittning aat rubeniterna, gaditerna och ena haelften av Manasse stam. ^7Och foeljande voro de konungar i landet, som Josua och Israels barn slogo paa andra sidan Jordan, paa vaestra sidan, fraan Baal-Gad i Libanonsdalen aenda till Halakberget, som hoejer sig mot Seir. (Josua gav sedan landet till besittning aat Israels stammar, efter deras avdelningar, ^8saavael Bergsbygden, Laaglandet, Hedmarken och Bergssluttningarna som ock Oeknen och Sydlandet, hetiternas, amoreernas, kananeernas, perisseernas, hiveernas och jebuseernas land.) ^9De voro: konungen i Jeriko en, konungen i Ai, som ligger bredvid Betel, en, ^10konungen i Jerusalem en, konungen i Hebron en, ^11konungen i Jarmut en, konungen i Lakis en, ^12konungen i Eglon en, konungen i Geser en, ^13konungen i Debir en, konungen i Geder en, ^14konungen i Horma en, konungen i Arad en, ^15konungen i Libna en, konungen i Adullam en, ^16konungen i Mackeda en, konungen i Betel en, ^17konungen i Tappua en, konungen i Hefer en, ^18konungen i Afek en, konungen i Lassaron en, ^19konungen i Madon en, konungen i Hasor en, ^20konungen i Simron-Meron en, konungen i Aksaf en, ^21konungen i Taanak en, konungen i Megiddo en, ^22konungen i Kedes en, konungen i Jokneam vid Karmel en, ^23konungen oever Dor i Nafat-Dor en, konungen oever Goim vid Gilgal en, ^24konungen i Tirsa en -- tillsammans trettioen konungar. __________________________________________________________________ Chapter 13 ^1Daa nu Josua var gammal och kommen till hoeg aalder, sade HERREN till honom: >>Du aer gammal och kommen till hoeg aalder, men aennu aaterstaar av landet en mycket stor del som skall intagas. ^2Detta aer naemligen vad som aaterstaar av landet: alla filisteernas kretsar och hela gesureernas land. ^3Ty allt som finnes mellan Sihor, oester om Egypten, och Ekrons omraade norrut raeknas till Kananeernas land, naemligen vad filisteernas fem hoevdingar innehava -- den i Gasa, den i Asdod, den i Askelon, den i Gat och den i Ekron -- saa ock aveernas omraade, ^4hela kananeernas land soederut, vidare Meara, som tillhoer sidonierna, aenda till Afek, aenda till amoreernas omraade. ^5och gebaleernas land samt hela Libanonstrakten oesterut, fraan Baal-Gad, nedanfoer berget Hermon, aenda dit daer vaegen gaar till Hamat -- ^6alla inbyggarna i bergsbygden, fraan Libanon aenda till Misrefot-Maim, alla sidonier: dessa skall jag sjaelv foerdriva foer Israels barn. Men foerdela du genom lottkastning landet aat Israel till arvedel, saasom jag har bjudit dig. ^7Ja, redan nu maa du utskifta detta land till arvedel aat de nio stammarna och aat ena haelften av Manasse stam.>> ^8Jaemte Manasse hade ock rubeniterna och gaditerna faatt sin arvedel, den som Mose gav dem paa andra sidan Jordan, paa oestra sidan, just saasom HERRENS tjaenare Mose gav den aat dem: ^9landet fraan Aroer, vid baecken Arnons strand, och fraan staden i dalens mitt, saa ock hela Medebaslaetten aenda till Dibon, ^10jaemte alla oevriga staeder som hade tillhoert Sihon, amoreernas konung, vilken regerade i Hesbon, aenda till Ammons barns omraade, ^11vidare Gilead och gesureernas och maakateernas omraade och hela Hermons bergsbygd och hela Basan aenda till Salka, ^12hela Ogs rike i Basan, hans som regerade i Astarot och Edrei, och som levde kvar saasom en av de sista rafaeerna, sedan Mose hade slagit och foerdrivit dem. ^13Dock foerdrevo Israels barn icke gesureerna och maakateerna; daerfoer bodde ock gesureer och maakateer kvar bland Israels folk, saasom de goera aennu i dag. ^14(Men aat Levi stam gav han icke naagon arvedel. HERRENS, Israels Guds, eldsoffer aero hans arvedel, saasom han har sagt honom.) ^15Mose gav alltsaa land aat Rubens barns stam, efter deras slaekter. ^16De fingo omraadet fraan Aroer, vid baecken Arnons strand, och fraan staden i dalens mitt, saa ock hela slaetten vid Medeba, ^17Hesbon med alla dess lydstaeder paa slaetten, Dibon, Bamot-Baal, Bet-Baal-Meon, ^18Jahas, Kedemot, Mefaat, ^19Kirjataim, Sibma, Seret-Hassahar paa Dalberget, ^20Bet-Peor samt Pisgas sluttningar och Bet-Hajesimot, ^21alla staederna paa slaetten, hela Sihons rike, amoreernas konungs, hans som regerade i Hesbon, och som hade blivit slagen av Mose jaemte de midjanitiska hoevdingarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba, Sihons lydfurstar, som bodde daer i landet. ^22Bileam, Beors son, spaamannen, draeptes ock av Israels barn med svaerd, jaemte andra som daa blevo slagna av dem. ^23Och graensen foer Rubens barn var Jordan; den utgjorde graensen. Detta aer Rubens barns arvedel, efter deras slaekter, staederna med sina byar. ^24Likaledes gav Mose land aat Gads stam, aat Gads barn, efter deras slaekter. ^25De fingo till sitt omraade Jaeser och alla staeder i Gilead och haelften av Ammons barns land, aenda till det Aroer som ligger gent emot Rabba, ^26vidare landet fraan Hesbon aenda till Ramat-Hammispe och Betonim, och fraan Mahanaim aenda till Lidebirs omraade, ^27samt i dalen: Bet-Haram, Bet-Nimra, Suckot och Safon, det oevriga av Sihons rike, konungens i Hesbon, intill Jordan, som utgjorde graensen, upp till aendan av Kinneretsjoen, landet paa andra sidan Jordan, paa oestra sidan. ^28Detta aer Gads barns arvedel, efter deras slaekter, staederna med sina byar. ^29Och Mose gav ocksaa land aat ena haelften av Manasse stam, saa att denna haelft av Manasse barns stam fick land, efter sina slaekter. ^30Deras omraade utgjordes av landet fraan Mahanaim, av hela Basan, hela Ogs rike, konungens i Basan, med alla Jairs byar i Basan, sextio staeder, ^31alltsaa ock av halva Gilead jaemte Astarot och Edrei, Ogs huvudstaeder i Basan; detta gavs aat Makirs, Manasses sons, barn, naemligen aat ena haelften av Makirs barn, efter deras slaekter. ^32Dessa voro de arvslotter som Mose utskiftade paa Moabs hedar, paa andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, paa oestra sidan. ^33Men aat Levi stam gav Mose icke naagon arvedel. HERREN, Israels Gud, aer deras arvedel, saasom han har sagt dem. __________________________________________________________________ Chapter 14 ^1Och dessa aero de arvslotter som Israels barn fingo i Kanaans land, de som praesten Eleasar och Josua, Nuns son, och huvudmaennen foer familjerna inom Israels barns stammar utskiftade aat dem, ^2naemligen genom lottkastning om vars och ens arvedel, saasom HERREN hade bjudit genom Mose angaaende de nio stammarna och den ena halva stammen. ^3Ty de tvaa oevriga stammarna och den andra halva stammen hade av Mose faatt sin arvedel paa andra sidan Jordan, men leviterna hade han icke givit naagon arvedel bland dem. ^4Ty Josefs barn utgjorde tvaa stammar, Manasse och Efraim; och aat leviterna gav man icke naagon saerskild del av landet, utan allenast naagra staeder att bo i, med tillhoerande utmarker foer deras boskap och deras oevriga egendom. ^5Saasom HERREN hade bjudit Mose, saa gjorde Israels barn, naer de utskiftade landet ^6Men Juda barn traedde fram infoer Josua i Gilgal, och kenaseen Kaleb, Jefunnes son, sade till honom: >>Du vet sjaelv vad HERREN sade till gudsmannen Mose angaaende mig och dig i Kades-Barnea. ^7Jag var fyrtio aar gammal, naer HERRENS tjaenare Mose saende mig aastad fraan Kades-Barnea foer att bespeja landet, och jag avgav sedan min beraettelse daerom infoer honom efter baesta foerstaand. ^8Mina broeder, som hade varit daeruppe med mig, gjorde folkets hjaertan foersagda, men jag efterfoeljde i allt HERREN, min Gud. ^9Daa betygade Mose paa den dagen med ed och sade: 'Sannerligen, det land som din fot har betraett skall vara din och dina barns arvedel foer evaerdlig tid, daerfoer att du i allt har efterfoeljt HERREN, min Gud.' ^10Och se, nu har HERREN laatit mig leva, saasom han lovade, i ytterligare fyrtiofem aar, sedan HERREN talade saa till Mose -- de aar Israel vandrade i oeknen; se, jag aer nu aattiofem aar gammal. ^11Aennu i dag aer jag lika stark som jag var den dag daa Mose saende mig aastad, ja, saadan min kraft daa var, saadan aer den aennu, vare sig det gaeller att strida eller att vara ledare och anfoerare. ^12Saa giv mig nu denna bergsbygd om vilken HERREN talade paa den dagen. Du hoerde ju sjaelv daa att anakiterna bo daer, och att daer finnas stora befaesta staeder; maahaenda aer HERREN med mig, saa att jag kan foerdriva dem, saasom HERREN har lovat.>> ^13Daa vaelsignade Josua Kaleb, Jefunnes son, och gav honom Hebron till arvedel. ^14Alltsaa fick daa kenaseen Kaleb, Jefunnes son, Hebron till arvedel, saasom det aer aennu i dag, daerfoer att han i allt hade efterfoeljt HERREN, Israels Gud. ^15Men Hebron hette fordom Kirjat-Arba efter den stoerste mannen bland anakiterna. Och landet hade nu ro fraan krig. __________________________________________________________________ Chapter 15 ^1Juda barns stam fick, efter sina slaekter, sin lott soederut intill Edoms graens, intill oeknen Sin, laengst ned i soeder. ^2Och deras soedra graens begynte vid aendan av Salthavet, vid dess sydligaste vik, ^3gick vidare soeder om Skorpionhoejden och fram till Sin, drog sig saa upp soeder om Kades-Barnea, gick daerefter framom Hesron och drog sig upp till Addar samt boejde sig sedan mot Karka. ^4Vidare gick den fram till Asmon och daerifraan ut till Egyptens baeck; sedan gick graensen ut vid havet. >>Detta>>, sade han, >>skall vara eder graens i soeder.>> ^5Graensen i oester var Salthavet aenda till Jordans utlopp. Och graensen paa norra sidan begynte vid den vik av detta hav, daer Jordan har sitt utlopp. ^6Daerifraan drog sig graensen upp mot Bet-Hogla och gick fram norr om Bet-Haaraba; vidare drog sig graensen upp till Bohans, Rubens sons, sten. ^7Daerefter drog sig graensen upp till Debir fraan Akors dal i nordlig riktning mot det Gilgal som ligger mitt emot Adummimshoejden, soeder om baecken; sedan gick graensen fram till Semeskaellans vatten och saa ut till Rogelskaellan. ^8Vidare drog sig graensen uppaat Hinnoms sons dal, soeder om Jebus' hoejd, det aer Jerusalem; daerefter drog sig graensen upp till toppen av det berg som ligger gent emot Hinnomsdalen, vaesterut, i norra aendan av Refaimsdalen. ^9Och fraan toppen av detta berg drog sig graensen fram till Neftoavattnets kaella och vidare till staederna i Efrons bergsbygd; sedan drog sig graensen till Baala, det aer Kirjat-Jearim. ^10Och fraan Baala boejde sig graensen aat vaester mot Seirs bergsbygd och gick fram till Jearims bergshoejd, det aer Kesalon, norr om denna, och gick saa ned till Bet-Semes och framom Timna. ^11Vidare gick graensen till Ekrons hoejd, norrut; daerefter drog sig graensen till Sickeron, gick saa framom berget Baala och daerifraan ut till Jabneel; sedan gick graensen ut vid havet. ^12Och graensen i vaester foeljde Stora havet; det utgjorde graensen. Dessa voro Juda barns graenser runt omkring, efter deras slaekter. ^13Men aat Kaleb, Jefunnes son, gavs, efter HERRENS befallning till Josua, en saerskild del bland Juda barn, naemligen Arbas, Anaks faders, stad, det aer Hebron. ^14Och Kaleb foerdrev daerifraan Anaks tre soener, Sesai, Ahiman och Talmai, Anaks avkomlingar. ^15Daerifraan drog han upp mot Debirs invaanare. Men Debir hette fordom Kirjat-Sefer. ^16Och Kaleb sade: >>AAt den som angriper Kirjat-Sefer och intager det vill jag giva min dotter Aksa till hustru.>> ^17Naer daa Otniel, son till Kenas, Kalebs broder, intog det, gav han honom sin dotter Aksa till hustru. ^18Och naer hon kom till honom, intalade hon honom att begaera ett stycke aakermark av hennes fader; och hon steg hastigt ned fraan aasnan. Daa sade Kaleb till henne: >>Vad oenskar du?>> ^19Hon sade: >>Giv mig en avskedsskaenk; eftersom du har gift bort mig till det torra Sydlandet, maa du giva mig vattenkaellor.>> Daa gav han henne Illiotkaellorna och Tatiotkaellorna. ^20Detta var nu Juda barns stams arvedel, efter deras slaekter. ^21Och de staeder som laago ytterst i Juda barns stam, mot Edoms graens, i Sydlandet, voro: Kabseel, Eder, Jagur, ^22Kina, Dimona, Adada, ^23Kedes, Hasor och Jitnan, ^24Sif, Telem, Bealot, ^25Hasor-Hadatta, Keriot, Hesron, det aer Hasor, ^26Amam, Sema, Molada, ^27Hasar-Gadda, Hesmon, Bet-Pelet, ^28Hasar-Sual, Beer-Seba och Bisjotja, ^29Baala, Ijim, Esem, ^30Eltolad, Kesil, Horma, ^31Siklag, Madmanna, Sansanna, ^32Lebaot, Silhim, Ain och Rimmon -- tillsammans tjugunio staeder med sina byar. ^33I Laaglandet: Estaol, Sorga, Asna, ^34Sanoa och En-Gannim, Tappua och Enam, ^35Jarmut och Adullam, Soko och Aseka, ^36Saaraim, Aditaim, Gedera och Gederotaim -- fjorton staeder med sina byar; ^37Senan, Hadasa, Migdal-Gad, ^38Dilean, Mispe, Jokteel, ^39Lakis, Boskat, Eglon, ^40Kabbon, Lamas, Kitlis, ^41Gederot, Bet-Dagon, Naama och Mackeda -- sexton staeder med sina byar; ^42Libna, Eter, Asan, ^43Jifta, Asna, Nesib, ^44Kegila, Aksib och Maresa -- nio staeder med sina byar; ^45Ekron med underlydande staeder och byar; ^46fraan Ekron till havet allt vad som ligger paa sidan om Asdod samt dithoerande byar; ^47vidare Asdod med underlydande staeder och byar, Gasa med underlydande staeder och byar aenda till Egyptens baeck och fram till Stora havet, som utgjorde graensen. ^48Och i Bergsbygden: Samir, Jattir, Soko, ^49Danna, Kirjat-Sanna, det aer Debir, ^50Anab, Estemo, Anim, ^51Gosen, Holon och Gilo -- elva staeder med sina byar; ^52Arab, Ruma, Esean, ^53Janum, Bet-Tappua, Afeka, ^54Humta, Kirjat-Arba, det aer Hebron, och Sior -- nio staeder med sina byar; ^55Maon, Karmel, Sif, Juta, ^56Jisreel, Jokdeam och Sanoa, ^57Kain, Gibea och Timna -- tio staeder med sina byar; ^58Halhul, Bet-Sur, Gedor, ^59Maarat, Bet-Anot och Eltekon -- sex staeder med sina byar; ^60Kirjat-Baal, det aer Kirjat-Jearim, och Rabba -- tvaa staeder med sina byar; ^61I Oeknen: Bet-Haaraba, Middin, Sekaka, ^62Nibsan, Ir-Hammela och En-Gedi -- sex staeder med sina byar. ^63Men jebuseerna, som bodde i Jerusalem, kunde Juda barn icke foerdriva; daerfoer bodde ock jebuseerna kvar bland Juda barn i Jerusalem, saasom de goera aennu i dag. __________________________________________________________________ Chapter 16 ^1Och lotten foell ut foer Josefs barn saalunda: Landet fraan Jordan vid Jeriko till Jerikos vatten oesterut, oeknen, som fraan Jeriko hoejer sig uppaat Bergsbygden mot Betel. ^2Och graensen gick vidare fraan Betel till Lus och saa fram till arkiternas omraade, mot Atarot. ^3Daerefter gick den vaesterut ned till jafletiternas omraade, aenda till Nedre Bet-Horons omraade och till Geser; sedan gick den ut vid havet. ^4Detta fingo nu Josefs barn, Manasse och Efraim, till arvedel. ^5Efraims barn fingo, efter sina slaekter, sina graenser saalunda: Graensen foer deras arvedel i oester gick fraan Atrot-Addar aenda till Oevre Bet-Horon. ^6Sedan gick graensen ut vid havet. I norr var Mikmetat graens. Daerifraan boejde sig graensen oesterut till Taanat-Silo. Daerefter gick den fram daer i oester till Janoa. ^7Fraan Janoa gick den ned till Atarot och Naara, traeffade saa Jeriko och gick ut vid Jordan. ^8Fraan Tappua gick graensen vaesterut till Kanabaecken och gick sedan ut vid havet. Detta var Efraims barns stams arvedel, efter deras slaekter. ^9Dit hoerde ock de staeder som avsoendrades aat Efraims barn inom Manasse barns arvedel, alla dessa staeder med sina byar. ^10Men de foerdrevo icke kananeerna som bodde i Geser; daerfoer bodde ock kananeerna kvar bland Efraims barn, saasom de goera aennu i dag, men de blevo arbetspliktiga tjaenare under dem. __________________________________________________________________ Chapter 17 ^1Och Manasse stam fick sin lott saalunda, ty han var Josefs foerstfoedde: Makir, Manasses foerstfoedde, Gileads fader, fick Gilead och Basan, ty han var en stridsman. ^2Manasses oevriga barn fingo ock land, efter sina slaekter: Abiesers barn, Heleks barn, Asriels barn, Sikems barn, Hefers barn, och Semidas barn. Dessa voro Manasses, Josefs sons, manliga avkomlingar, efter deras slaekter. ^3Men Selofhad, son till Hefer, son till Gilead, son till Makir, son till Manasse, hade inga soener, utan allenast doettrar; och hans doettrar hette Mahela, Noa, Hogla, Milka och Tirsa. ^4Dessa traedde fram infoer praesten Eleasar och Josua, Nuns son, och stamhoevdingarna och sade: >>HERREN bjoed Mose att giva oss en arvedel bland vaara broeder.>> Daa gav man dem, efter HERRENS befallning, en arvedel bland deras faders broeder. ^5Alltsaa blevo de lotter som tillfoello Manasse tio -- foerutom Gileads land och Basan paa andra sidan Jordan -- ^6eftersom Manasses doettrar fingo en arvedel bland hans soener. Men Gileads land hade Manasses oevriga barn faatt. ^7Och Manasse fick sin graens bestaemd saalunda: Den gick fraan Aser till Mikmetat, som ligger gent emot Sikem; daerefter gick graensen aat hoeger, till En-Tappuas inbyggare. ^8(Tappuas land tillfoell naemligen Manasse, men sjaelva Tappua, inemot Manasse graens, tillfoell Efraims barn.) ^9Och graensen gick vidare ned till Kanabaecken, soeder om baecken; men staederna daer tillfoello Efraim, fastaen de laago bland Manasse staeder. Manasse graens gick vidare norr om baecken och gick sedan ut vid havet. ^10Det som laag soeder om den tillfoell Efraim, men det som laag norr om den tillfoell Manasse, och deras graens var havet; och i norr naadde de till Aser och i oester till Isaskar. ^11Och inom Isaskar och Aser fick Manasse Bet-Sean med underlydande orter, Jibleam med underlydande orter, invaanarna i Dor och underlydande orter, invaanarna i En-Dor och underlydande orter, invaanarna i Taanak och underlydande orter, invaanarna i Megiddo och underlydande orter, de tre hoejdernas land. ^12Men Manasse barn kunde icke intaga dessa staeder, utan kananeerna foermaadde haalla sig kvar daer i landet. ^13Naer sedan Israels barn blevo de starkare, gjorde de kananeerna arbetspliktiga under sig; de foerdrevo dem icke heller daa. ^14Och Josefs barn talade till Josua och sade: >>Varfoer har du givit oss till arvedel allenast en lott och ett skifte, fastaen vi aero ett talrikt folk, daa ju HERREN hitintills har vaelsignat oss?>> ^15Daa svarade Josua dem: >>Om du aer ett foer talrikt folk, saa drag upp till skogsbygden och roej dig daer mark i perisseernas och rafaeernas land, eftersom Efraims bergsbygd aer dig foer traang.>> ^16Men Josefs barn sade: >>I bergsbygden finnes icke rum nog foer oss; och de kananeer som bo i dalbygden hava allasammans stridsvagnar av jaern, baade de som bo i Bet-Sean och underlydande orter och de som bo i Jisreels dal.>> ^17Josua sade till Josefs hus, till Efraim och Manasse: >>Du aer ett talrikt folk och har stor kraft, daerfoer skall du icke hava allenast en lott; ^18utan du skall faa en bergsbygd, som ju ock aer en skogsbygd, men som du skall roeja upp, saa att till och med utkanterna daerav skola tillhoera dig. Ty du maaste foerdriva kananeerna, eftersom de hava stridsvagnar av jaern och aero saa starka.>> __________________________________________________________________ Chapter 18 ^1Och Israels barns hela menighet foersamlade sig i Silo och uppsatte daer uppenbarelsetaeltet, daa nu landet var dem underdaanigt. ^2Men aennu aaterstodo av Israels barn sju stammar som icke hade faatt sin arvedel sig tillskiftad. ^3Daerfoer sade Josua till Israels barn: >>Huru laenge viljen I foersumma att gaa aastad och taga i besittning det land som HERREN, edra faeders Gud, har givit eder? ^4Utsen aat eder tre maen foer var stam, saa skall jag saenda dem aastad, foer att de maa staa upp och draga omkring i landet och saetta upp en beskrivning daeroever, efter som vars och ens arvedel skall bliva, och saa komma tillbaka till mig. ^5De skola naemligen uppdela det aat sig i sju delar, varvid Juda skall foerbliva vid sitt omraade i soeder och Josefs hus foerbliva vid sitt omraade i norr. ^6Och sedan skolen I saetta upp beskrivningen oever landet, efter dessa sju delar, och baera den hit till mig, saa vill jag kasta lott foer eder haer infoer HERREN, vaar Gud. ^7Ty leviterna faa ingen saerskild del bland eder, utan HERRENS praestadoeme aer deras arvedel; och Gad och Ruben och ena haelften av Manasse stam hava redan faatt sin arvedel paa andra sidan Jordan, paa oestra sidan, den arvedel som HERRENS tjaenare Mose gav dem.>> ^8Och maennen stodo upp och gingo aastad; och naer de gingo aastad bjoed Josua dem att de skulle saetta upp en beskrivning oever landet, i det han sade: >>Gaan aastad och dragen omkring i landet och saetten upp en beskrivning daeroever, och vaenden sedan tillbaka till mig, saa vill jag kasta lott foer eder haer infoer HERREN i Silo.>> ^9Saa gingo daa maennen aastad och drogo genom landet och satte upp en beskrivning oever det, efter dess sju delar, med dess staeder, och kommo saa tillbaka till Josua i laegret vid Silo. ^10Sedan kastade Josua lott foer dem i Silo infoer HERREN, och Josua utskiftade daer landet aat Israels barn, efter deras avdelningar. ^11Daa nu lotten drogs foer Benjamins barns stam, efter deras slaekter, foell den ut saa, att det omraade som lotten gav dem laag mellan Juda barns och Josefs barns omraaden. ^12Deras graens paa norra sidan begynte vid Jordan, och graensen drog sig saa upp mot Jerikos hoejd i norr och uppaat bergsbygden vaesterut och gick saa ut i oeknen vid Bet-Aven. ^13Daerifraan gick graensen fram till Lus, till hoejden soeder om Lus, det aer Betel; sedan gick graensen ned till Atrot-Addar oever berget soeder om Nedre Bet-Horon. ^14Och graensen drog sig vidare framaat och boejde sig paa vaestra sidan soederut fraan berget som ligger gent emot Bet-Horon, soeder daerom, och gick saa ut till Kirjat-Baal, det aer staden Kirjat-Jearim inom Juda barns omraade. Detta var vaestra sidan. ^15Och soedra sidan begynte vid aendan av Kirjat-Jearims omraade, och graensen gick saa aat vaester fram till Neftoavattnets kaella. ^16Sedan gick graensen ned till aendan av det berg som ligger gent emot Hinnoms sons dal, norrut i Refaimsdalen, och daerefter ned i Hinnomsdalen, paa soedra sidan om Jebus' hoejd, och gick saa ned till Rogelskaellan. ^17Daerefter drog den sig norrut och gick fram till Semeskaellan och vidare till Gelilot, som ligger mitt emot Adummimshoejden, och gick saa ned till Bohans, Rubens sons, sten. ^18Vidare gick den fram till den hoejd som ligger framfoer Hedmarken, norrut, och saa ned till Hedmarken. ^19Sedan gick graensen fram till Bet-Hoglas hoejd, norrut, och saa gick graensen ut till Salthavets norra vik, vid Jordans soedra aenda. Detta var soedra graensen. ^20Men paa oestra sidan var Jordan graensen. Detta var Benjamins barns arvedel med dess graenser runt omkring, efter deras slaekter. ^21Och de staeder som tillfoello Benjamins barns stam, efter deras slaekter, voro: Jeriko, Bet-Hogla, Emek-Kesis, ^22Bet-Haaraba, Semaraim, Betel, ^23Avim, Para, Ofra, ^24Kefar-Haammoni, Ofni och Geba -- tolv staeder med sina byar; ^25Gibeon, Rama, Beerot, ^26Mispe, Kefira, Mosa, ^27Rekem, Jirpeel, Tarala, ^28Sela, Elef, Jebus, det aer Jerusalem, Gibeat och Kirjat -- fjorton staeder med sina byar. Detta var nu Benjamins barns arvedel, efter deras slaekter. __________________________________________________________________ Chapter 19 ^1Och den andra lotten foell ut foer Simeon, foer Simeons barns stam, efter deras slaekter; och de fingo sin arvedel inom Juda barns arvedel. ^2De fingo inom dessas arvedel Beer-Seba, Seba, Molada, ^3Hasar-Sual, Bala, Esem, ^4Eltolad, Betul, Horma, ^5Siklag, Bet-Hammarkabot, Hasar-Susa, ^6Bet-Lebaot och Saruhen -- tretton staeder med deras byar; ^7Ain, Rimmon, Eter och Asan -- fyra staeder med deras byar; ^8daertill alla de byar som laago runt omkring dessa staeder, aenda till Baalat-Beer, det sydliga Rama. Detta var Simeons barns arvedel, efter deras slaekter. ^9Ur Juda barns skifte fingo Simeons barn sin arvedel, ty Juda barns lott var foer stor foer dem; daerfoer fingo Simeons barn sin arvedel inom deras arvedel. ^10Den tredje lotten drogs ut foer Sebulons barn, efter deras slaekter; och graensen foer deras arvedel gick aenda till Sarid. ^11Daerifraan drog sig deras graens vaesterut uppaat till Mareala och traeffade Dabbeset och traeffade vidare dalen som ligger gent emot Jokneam. ^12Paa andra sidan fraan Sarid, oesterut mot solens uppgaang, vaende den sig aat Kislot-Tabors omraade och gick vidare till Dobrat och upp till Jafia. ^13Daerifraan gick den fram oesterut mot solens uppgaang till Gat-Hefer och Et-Kasin och vidare till det Rimmon som straecker sig till Nea. ^14Haerfoerbi boejde sig graensen i norr till Hannaton och gick saa ut vid Jifta-Els dal. ^15Och den omfattade Kattat, Nahalal, Simron, Jidala och Bet-Lehem -- tolv staeder med deras byar. ^16Detta var Sebulons barns arvedel, efter deras slaekter, de naemnda staederna med sina byar. ^17Foer Isaskar foell den fjaerde lotten ut, foer Isaskars barn, efter deras slaekter. ^18Och deras graens omfattade Jisreel, Kesullot, Sunem, ^19Hafaraim, Sion, Anaharat, ^20Rabbit, Kisjon, Ebes, ^21Remet, En-Gannim, En-Hadda och Bet-Passes; ^22och graensen traeffade Tabor, Sahasuma och Bet-Semes; och deras graens gick ut vid Jordan -- sexton staeder med deras byar. ^23Detta var Isaskars barns stams arvedel, efter deras slaekter, staederna med sina byar. ^24Den femte lotten foell ut foer Asers barns stam, efter deras slaekter. ^25Och deras graens omfattade Helkat, Hali, Beten, Aksaf, ^26Alammelek, Amead och Miseal; och vid havet traeffade den Karmel och Sihor-Libnat. ^27Daerefter vaende den sig aat oester till Bet-Dagon och traeffade Sebulon och Jifta-Els dal i norr, vidare Bet-Haemek och Negiel och gick saa ut till Kabul i norr. ^28Och den omfattade Ebron, Rehob, Hammon och Kana, aenda upp till Stora Sidon. ^29Och graensen vaende sig till Rama och gick fram till den befaesta staden Tyrus; sedan vaende sig graensen till Hosa och gick saa ut vid havet daer landstraeckan vid Aksib begynner. ^30Och den omfattade Umma, Afek och Rehob -- tjugutvaa staeder med deras byar. ^31Detta var Asers barns stams arvedel, efter deras slaekter, de naemnda staederna med sina byar. ^32Foer Naftali barn foell den sjaette lotten ut, foer Naftali barn, efter deras slaekter. ^33Och deras graens gick fraan Helef, fraan terebinten i Saanannim till Adami-Hannekeb och Jabneel, aenda till Lackum, och gick saa ut vid Jordan. ^34Och graensen vaende sig vaesterut till Asnot-Tabor och gick vidare daerifraan till Huckok; den traeffade Sebulon i soeder, och Aser traeffade den i vaester och Juda med Jordan i oester. ^35Och den omfattade de befaesta staederna Siddim, Ser och Hammat, Rackat och Kinneret, ^36Adama, Rama, Hasor, ^37Kedes, Edrei, En-Hasor, ^38Jireon och Migdal-El, Horem, Bet-Anat och Bet-Semes -- nitton staeder med deras byar. ^39Detta var Naftali barns stams arvedel efter deras slaekter, staederna med sina byar. ^40Foer Dans barns stam, efter deras slaekter, foell den sjunde lotten ut. ^41Och graensen foer deras arvedel omfattade Sorga, Estaol, Ir-Semes, ^42Saalabbin, Ajalon, Jitla, ^43Elon, Timna, Ekron, ^44Elteke, Gibbeton, Baalat, ^45Jehud, Bene-Berak, Gat-Rimmon, ^46Me-Hajarkon och Harackon, tillika med omraadet framfoer Jafo. ^47(Men naer sedan Dans barns omraade gick foerlorat foer dem, drogo Dans barn upp och belaegrade Lesem och intogo det och slogo dess invaanare med svaerdsegg; och sedan de saa hade tagit det i besittning, bosatte de sig daer och kallade Lesem foer Dan, efter Dans, sin faders, namn.) ^48Detta var Dans barns stams arvedel, efter deras slaekter, de naemnda staederna med sina byar. ^49Naer Israels barn saa hade utskiftat landet efter dess graenser, gaavo de aat Josua, Nuns son, en saerskild arvedel ibland sig. ^50Efter HERRENS befallning gaavo de honom naemligen den stad som han begaerde, Timnat-Sera i Efraims bergsbygd; och han bebyggde staden och bosatte sig daer. ^51Dessa voro de arvslotter som praesten Eleasar och Josua, Nuns son, och huvudmaennen foer familjerna inom Israels barns stammar utskiftade genom lottkastning i Silo infoer HERRENS ansikte, vid ingaangen till uppenbarelsetaeltet. Saa avslutade de nu foerdelningen av landet. __________________________________________________________________ Chapter 20 ^1Och HERREN talade till Josua och sade: ^2>>Tala till Israels barn och saeg: Utsen aat eder de fristaeder om vilka jag har talat till eder genom Mose, ^3de staeder till vilka en draapare som ouppsaatligen, utan vett och vilja, har doedat naagon maa kunna fly; och I skolen hava dem saasom tillflyktsorter undan blodshaemnaren. ^4Och naer naagon flyr till en av dessa staeder, skall han stanna vid ingaangen till stadsporten och omtala sin sak foer de aeldste i den staden; daerefter maa de taga honom in i staden till sig och giva honom en plats daer han faar bo ibland dem. ^5Och om blodshaemnaren foerfoeljer honom, skola de icke oeverlaemna draaparen i hans hand, eftersom han utan vett och vilja har doedat sin naesta, och utan att foerut hava burit hat till honom. ^6Och han skall stanna kvar daer i staden, till dess han har staatt till raetta infoer menigheten, och till dess den daavarande oeverstepraesten har doett; sedan maa draaparen vaenda tillbaka och komma till sin stad fraan vilken han har flytt.>> ^7Saa helgade de daa daertill Kedes i Galileen, i Naftali bergsbygd, Sikem i Efraims bergsbygd och Kirjat-Arba, det aer Hebron, i Juda bergsbygd. ^8Och paa andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, paa oestra sidan, utsaago de daertill inom Rubens stam Beser i oeknen paa slaetten, inom Gads stam Ramot i Gilead, och inom Manasse stam Golan i Basan. ^9Dessa voro de staeder som foer alla Israels barn, och foer de fraemlingar som bodde ibland dem, bestaemdes att vara orter till vilka var och en som ouppsaatligen hade doedat naagon finge fly, saa att han skulle slippa doe foer blodshaemnarens hand, innan han hade staatt till raetta infoer menigheten. __________________________________________________________________ Chapter 21 ^1Och huvudmaennen foer leviternas familjer traedde fram infoer praesten Eleasar och Josua, Nuns son, och huvudmaennen foer familjerna inom Israels barns stammar ^2och talade till dem i Silo i Kanaans land, och sade: >>HERREN bjoed genom Mose att man skulle giva oss staeder att bo i, med tillhoerande utmarker foer vaar boskap.>> ^3Saa gaavo daa Israels barn, efter HERRES befallning, av sina arvslotter aat leviterna foeljande staeder med tillhoerande utmarker. ^4Foer kehatiternas slaekter foell lotten ut saa, att bland dessa leviter praesten Arons soener genom lotten fingo ur Juda stam, ur simeoniternas stam och ur Benjamins stam tretton staeder. ^5Och Kehats oevriga barn fingo genom lotten ur Efraims stams slaekter, ur Dans stam och ur ena haelften av Manasse stam tio staeder. ^6Gersons barn aater fingo genom lotten ur Isaskars stams slaekter, ur Asers stam, ur Naftali stam och ur andra haelften av Manasse stam, i Basan, tretton staeder. ^7Meraris barn fingo, efter sina slaekter, ur Rubens stam, ur Gads stam och ur Sebulons stam tolv staeder. ^8Israels barn gaavo nu aat leviterna dessa staeder med tillhoerande utmarker, genom lottkastning, saasom HERREN hade bjudit genom Mose. ^9Ur Juda barns stam och ur Simeons barns stam gav man foeljande haer namngivna staeder: ^10Bland kehatiternas slaekter bland Levi barn fingo Arons soener foeljande, ty dem traeffade lotten foerst: ^11Man gav dem Arbas, Anoks faders, stad, det aer Hebron, i Juda bergsbygd, med dess utmarker runt omkring. ^12Men aakerjorden och byarna som hoerde till staden gav man till besittning aat Kaleb, Jefunnes son. ^13AAt praesten Arons soener gav man alltsaa draaparfristaden Hebron med dess utmarker, vidare Libna med dess utmarker, ^14Jattir med dess utmarker, Estemoa med dess utmarker, ^15Holon med dess utmarker, Debir med dess utmarker, ^16Ain med dess utmarker, Jutta med dess utmarker och Bet-Semes med dess utmarker -- nio staeder ur dessa tvaa stammar; ^17och ur Benjamins stam Gibeon med dess utmarker, Geba med dess utmarker, ^18Anatot med dess utmarker och Almon med dess utmarker -- fyra staeder. ^19De staeder som Arons soener, praesterna, fingo utgjorde alltsaa tillsammans tretton staeder, med tillhoerande utmarker. ^20Och Kehats barns slaekter av leviterna, naemligen de oevriga Kehats barn, fingo ur Efraims stam foeljande staeder, som lotten bestaemde aat dem: ^21Man gav dem draaparfristaden Sikem med dess utmarker i Efraims bergsbygd, Geser med dess utmarker, ^22Kibsaim med dess utmarker och Bet-Horon med dess utmarker -- fyra staeder; ^23och ur Dans stam Elteke med dess utmarker, Gibbeton med dess utmarker, ^24Ajalon med dess utmarker och Gat-Rimmon med dess utmarker -- fyra staeder; ^25och ur ena haelften av Manasse stam Taanak med dess utmarker och Gat-Rimmon med dess utmarker -- tvaa staeder. ^26De staeder som de oevriga Kehats barns slaekter fingo utgjorde alltsaa tillsammans tio, med tillhoerande utmarker. ^27Bland leviternas slaekter fingo vidare Gersons barn ur ena haelften av Manasse stam draaparfristaden Golan i Basan med dess utmarker och Beestera med dess utmarker -- tvaa staeder; ^28och ur Isaskars stam Kisjon med dess utmarker, Dobrat med dess utmarker, ^29Jarmut med dess utmarker och En-Gannim med dess utmarker -- fyra staeder; ^30och ur Asers stam Miseal med dess utmarker, Abdon med dess utmarker, ^31Helkat med dess utmarker och Rehob med dess utmarker -- fyra staeder; ^32och ur Naftali stam draaparfristaden Kedes i Galileen med dess utmarker, Hammot-Dor med dess utmarker och Kartan med dess utmarker -- tre staeder. ^33Gersoniternas staeder, efter deras slaekter, utgjorde alltsaa tillsammans tretton staeder, med tillhoerande utmarker. ^34Och de oevriga leviterna, Meraris barns slaekter, fingo ur Sebulons stam Jokneam med dess utmarker, Karta med dess utmarker, ^35Dimna med dess utmarker och Nahalal med dess utmarker -- fyra staeder. ^36 ^37 ^38och ur Gads stam draaparfristaden Ramot i Gilead med dess utmarker, Mahanaim med dess utmarker, ^39Hesbon med dess utmarker och Jaeser med dess utmarker -- tillsammans fyra staeder. ^40De staeder som dessa de oevriga leviternas slaekter, Meraris barn, fingo paa sin lott, efter sina slaekter, utgjorde alltsaa tillsammans tolv staeder. ^41Tillsammans utgjorde levitstaederna inom Israels barns besittningsomraade fyrtioaatta staeder med tillhoerande utmarker. ^42Var och en av dessa staeder skulle bestaa av sjaelva staden och tillhoerande utmarker runt omkring. Saa var det med alla dessa staeder. ^43Saa gav daa HERREN aat Israel hela det land som han med ed hade lovat giva aat deras faeder; och de togo det i besittning och bosatte sig daer. ^44Och HERREN laet dem hava ro paa alla sidor, alldeles saasom han med ed hade lovat deras faeder; och ingen av deras fiender kunde staa dem emot, utan HERREN gav alla deras fiender i deras hand. ^45Intet uteblev av allt det goda som HERREN hade lovat Israels hus; det gick allt i fullbordan. __________________________________________________________________ Chapter 22 ^1Daa kallade Josua till sig rubeniterna och gaditerna och ena haelften av Manasse stam ^2och sade till dem: >>I haven haallit allt vad HERRENS tjaenare Mose har bjudit eder; I haven ock lyssnat till mina ord, vadhelst jag har befallt eder. ^3I haven under denna laanga tid, aenda till denna dag, icke oevergivit edra broeder, och I haven haallit vad HERRENS, eder Guds, bud har befallt eder haalla. ^4Och nu har HERREN, eder Gud, laatit edra broeder komma till ro, saasom han lovade dem; saa vaenden nu om och gaan hem till edra hyddor i det land I haven faatt till besittning, det som HERRENS tjaenare Mose har givit eder paa andra sidan Jordan. ^5Allenast maan I noga haalla och goera efter de bud och den lag som HERRENS tjaenare Mose har givit eder, saa att I aelsken HERREN, eder Gud, och alltid vandren paa hans vaegar och iakttagen hans bud och haallen eder till honom och tjaenen honom av allt edert hjaerta och av all eder sjael.>> ^6Och Josua vaelsignade dem och laet dem gaa, och saa gingo de hem till sina hyddor. ^7Ty aat ena haelften av Manasse stam hade Mose givit land i Basan, och aat andra haelften hade Josua givit land jaemte deras broeder paa andra sidan Jordan, paa vaestra sidan. Daa nu Josua laet dem gaa hem till sina hyddor, vaelsignade han dem ^8och sade till dem: >>Vaenden tillbaka till edra hyddor med de stora skatter I haven faatt, med boskap i stor myckenhet, med silver, guld, koppar och jaern och klaeder i stor myckenhet; skiften saa med edra broeder bytet fraan edra fiender.>> ^9Saa vaende daa Rubens barn och Gads barn och ena haelften av Manasse stam tillbaka, och gingo bort ifraan de oevriga israeliterna, bort ifraan Silo i Kanaans land, foer att begiva sig till Gileads land, det land de hade faatt till besittning, och daer de skulle hava sina besittningar, efter HERRENS befallning genom Mose. ^10Naer saa Rubens barn och Gads barn och ena haelften av Manasse stam kommo till stenkretsarna vid Jordan i Kanaans land, byggde de daer ett altare vid Jordan, ett ansenligt altare. ^11Och de oevriga israeliterna fingo hoera saegas: >>Se, Rubens barn och Gads barn och ena haelften av Manasse stam hava byggt ett altare mitt emot Kanaans land, i stenkretsarna vid Jordan, paa andra sidan om de oevriga israeliternas omraade.>> ^12Naer Israels barn hoerde detta, foersamlade sig deras hela menighet i Silo foer att draga upp till strid mot dem. ^13Daerefter saende Israels barn Pinehas till Rubens barn och Gads barn och ena haelften av Manasse stam, i Gileads land, Pinehas, praesten Eleasars son, ^14och med honom tio hoevdingar, en hoevding foer var stamfamilj inom Israels alla stammar; var och en av dem var huvudman foer sin familj inom Israels aetter. ^15Och naer dessa kommo till Rubens barn och Gads barn och ena haelften av Manasse stam, i Gileads land, talade de till dem och sade: ^16>>Saa saeger hela HERRENS menighet: Vad aer detta foer en otrohet som I haven begaatt mot Israels Gud, daa I haven vaent eder bort ifraan HERREN, daerigenom att I haven byggt eder ett altare och saalunda nu satt eder upp mot HERREN? ^17Aer det icke nog att vi hava begaatt missgaerningen med Peor, fraan vilken vi aennu i dag icke hava blivit renade, och foer vilken en hemsoekelse drabbade HERRENS menighet? ^18Viljen I nu ytterligare vaenda eder bort ifraan HERREN? Om I i dag saetten eder upp mot HERREN, saa skall foervisso i morgon hans foertoernelse drabba Israels hela menighet. ^19Men om det land I haven faatt till besittning tyckes eder vara orent, saa dragen oever till det land HERREN har tagit till besittning, daer HERRENS tabernakel har sin plats, och haven edra besittningar daer bland oss. Saetten eder icke upp mot HERREN och saetten eder icke upp mot oss genom att bygga eder ett altare, ett annat aen HERRENS, vaar Guds, altare. ^20Naer Akan, Seras son, hade troloest foergripit sig paa det tillspillogivna, kom icke daa foertoernelse oever Israels hela menighet, saa att han sjaelv icke blev den ende som foergicks genom den missgaerningen? ^21Daa svarade Rubens barn och Gads barn och ena haelften av Manasse stam och talade till huvudmaennen foer Israels aetter: ^22>>Gud, HERREN Gud, ja, Gud, HERREN Gud, han vet det, och Israel maa ock veta det: Sannerligen, om detta har skett i upproriskhet och otrohet mot HERREN -- du maa daa i dag undandraga oss din hjaelp! -- ^23om vi hava byggt altaret aat oss, daerfoer att vi vilja vaenda oss bort ifraan HERREN, och om vi vilja offra daerpaa braennoffer eller spisoffer eller frambaera tackoffer daerpaa, daa maa HERREN sjaelv utkraeva vad vi hava foerskyllt. ^24Nej, vi hava sannerligen gjort saa av fruktan foer vad som kunde haenda, i det att vi taenkte att edra barn i framtiden skulle kunna saega till vaara barn: 'Vad haven I att goera med HERREN, Israels Gud? ^25HERREN har ju satt Jordan till graens mellan oss och eder, I Rubens barn och Gads barn; alltsaa haven I ingen del i HERREN.' Och saa skulle edra barn kunna hindra vaara barn fraan att frukta HERREN. ^26Daerfoer sade vi: Maa vi gripa oss an och bygga detta altare, men icke till braennoffer eller till slaktoffer, ^27utan till att vara ett vittne mellan oss och eder, och mellan baadas efterkommande efter oss, att vi vilja foerraetta HERRENS tjaenst infoer hans ansikte med vaara braennoffer och slaktoffer och tackoffer, saa att edra barn i framtiden icke kunna saega till vaara barn: 'I haven ingen del i HERREN.' ^28Och vi taenkte: Om det i framtiden haender att de saa saega till oss och vaara efterkommande, daa kunna vi svara: 'Sen paa den bild av HERRENS altare, som vaara faeder hava gjort, men icke till braennoffer eller till slaktoffer, utan till att vara ett vittne mellan oss och eder.' ^29Bort det, att vi skulle saetta oss upp mot HERREN och nu vaenda oss bort ifraan HERREN genom att bygga ett altare till braennoffer eller till spisoffer eller slaktoffer, ett annat aen HERRENS, vaar Guds, altare, som staar framfoer hans tabernakel.>> ^30Daa nu praesten Pinehas och menighetens hoevdingar, naemligen huvudmaennen foer Israels aetter, som voro med honom, hoerde vad Rubens barn, Gads barn och Manasse barn talade, behagade det dem. ^31Och Pinehas, praesten Eleasars son, sade till Rubens barn, Gads barn och Manasse barn: >>Nu hava vi foernummit att HERREN aer mitt ibland oss, daerav naemligen, att I icke haven velat begaa en saadan otrohet mot HERREN. Daermed haven I ock raeddat Israels barn undan HERRENS hand.>> ^32Daerefter vaende Pinehas, praesten Eleasars son, jaemte hoevdingarna tillbaka fraan Rubens barn och Gads barn, i Gileads land, in i Kanaans land till de oevriga israeliterna och avgaavo sin beraettelse haerom infoer dem. ^33Denna behagade Israels barn, och Israels barn lovade Gud; och de taenkte icke mer paa att draga upp till strid mot dem, foer att foerdaerva det land daer Rubens barn och Gads barn bodde. ^34Och Rubens barn och Gads barn gaavo namn aat altaret; de sade: >>Ett vittne aer det mellan oss, att HERREN aer Gud.>> __________________________________________________________________ Chapter 23 ^1En laang tid haerefter, naer HERREN hade laatit Israel faa ro foer alla dess fiender runt omkring, och daa Josua var gammal och kommen till hoeg aalder, ^2kallade han till sig hela Israel, dess aeldste, dess huvudmaen, dess domare och tillsyningsmaen och sade till dem: >>Jag aer nu gammal och kommen till hoeg aalder. ^3Och I haven sjaelva sett allt vad HERREN, eder Gud, gjorde med alla dessa folk, naer I drogen haerin, ty HERREN eder Gud, stridde sjaelv foer eder. ^4Se, dessa folk som aennu aero kvar har jag genom lottkastning foerdelat aat eder till arvedel, efter edra stammar, allt ifraan Jordan intill Stora havet vaesterut, foer att icke naemna alla de folk jag har utrotat. ^5Och HERREN, eder Gud, skall sjaelv driva dem undan foer eder och foerjaga dem foer eder, saa att I skolen taga deras land i besittning, saasom HERREN, eder Gud, har lovat eder. ^6Men varen I nu staandaktiga i att haalla och goera allt vad som aer foereskrivet i Moses lagbok, saa att I icke viken av daerifraan vare sig till hoeger eller till vaenster, ^7och icke traeden i gemenskap med dessa folk som aennu aero kvar haer jaemte eder, ej heller naemnen deras gudars namn eller svaerjen vid dem eller tjaenen och tillbedjen dem. ^8Nej, till HERREN, eder Gud, skolen I haalla eder, saasom I haven gjort aenda till denna dag, ^9varfoer ock HERREN har foerdrivit foer eder stora och maektiga folk, saa att ingen har kunnat staa eder emot aenda till denna dag. ^10En enda man bland eder jagade tusen framfoer sig, ty HERREN, eder Gud, stridde sjaelv foer eder, saasom han hade lovat eder. ^11Saa haven nu noga akt paa eder sjaelva, saa att I aelsken HERREN, eder Gud. ^12Ty om I vaenden eder bort ifraan honom, och haallen eder till aaterstoden av dessa folk som aennu aero kvar haer jaemte eder, och befrynden eder med dem, saa att I traeden i gemenskap med dem och de med eder, ^13daa maan I foervisso veta att HERREN, eder Gud, icke mer skall foerdriva dessa folk undan foer eder, utan de skola bliva eder till en snara och ett giller och bliva ett gissel foer edra sidor och taggar i edra oegon, till dess I bliven utrotade ur detta goda land, som HERREN, eder Gud, har givit eder. ^14Se, jag gaar nu all vaerldens vaeg. Saa besinnen daa av allt edert hjaerta och av all eder sjael att intet har uteblivit av allt det goda som HERREN, eder Gud, har lovat angaaende eder; det har allt gaatt i fullbordan foer eder, intet daerav har uteblivit. ^15Men likasom allt det goda som HERREN, eder Gud, lovade eder har kommit oever eder, saa skall ock HERREN laata allt det onda komma oever eder, till dess han har foergjort eder ur detta goda land, som HERREN, eder Gud, har givit eder. ^16Om I naemligen oevertraeden HERRENS, eder Guds, foerbund, det som han har stadgat foer eder, och gaan aastad och tjaenen andra gudar och tillbedjen dem, saa skall HERRENS vrede upptaendas mot eder, och I skolen med hast bliva utrotade ur det goda land som han har givit eder.>> __________________________________________________________________ Chapter 24 ^1Och Josua foersamlade alla Israels stammar till Sikem; och han kallade till sig de aeldste i Israel, dess huvudmaen, dess domare och dess tillsyningsmaen, och de traedde fram infoer Gud. ^2Och Josua sade till allt folket: >>Saa saeger HERREN, Israels Gud: Paa andra sidan floden bodde edra faeder i forna tider; saa gjorde ock Tera, Abrahams och Nahors fader. Och de tjaenade daer andra gudar. ^3Men jag haemtade eder fader Abraham fraan andra sidan floden och laet honom vandra omkring i hela Kanaans land. Och jag gjorde hans saed talrik; jag gav honom Isak, ^4och aat Isak gav jag Jakob och Esau. Och jag gav Seirs bergsbygd till besittning aat Esau; men Jakob och hans soener drogo ned till Egypten. ^5Sedan saende jag Mose och Aron och hemsoekte Egypten med de gaerningar jag daer gjorde, och daerefter foerde jag eder ut. ^6Och naer jag foerde edra faeder ut ur Egypten och I haden kommit till havet, foerfoeljde egyptierna edra faeder med vagnar och ryttare ned i Roeda havet. ^7Daa ropade de till HERREN, och han satte ett tjockt moerker mellan eder och egyptierna och laet havet komma oever dem, saa att det oevertaeckte dem; ja, I saagen med egna oegon vad jag gjorde med egyptierna. Sedan bodden I i oeknen en laang tid. ^8Daerefter foerde jag eder in i amoreernas land, vilka bodde paa andra sidan Jordan, och de inlaeto sig i strid med eder; men jag gav dem i eder hand, saa att I intogen deras land, och jag foergjorde dem foer eder. ^9Daa uppreste sig Balak, Sippors son, konungen i Moab, och gav sig i strid med Israel. Och han saende och laet kalla till sig Bileam, Beors son, foer att denne skulle foerbanna eder. ^10Men jag ville icke hoera paa Bileam, utan han maaste vaelsigna eder, och jag raeddade eder ur hans hand. ^11Och naer I haden gaatt oever Jordan och kommit till Jeriko, gaavo sig Jerikos borgare i strid med eder, saa och amoreerna, perisseerna, kananeerna, hetiterna och girgaseerna, hiveerna och jebuseerna; men jag gav dem i eder hand. ^12Och jag saende getingar framfoer eder, och genom dessa foerjagades amoreernas tvaa konungar foer eder, icke genom ditt svaerd eller din baage. ^13Och jag gav eder ett land varpaa du icke hade nedlagt naagot arbete, saa ock staeder som I icke haden byggt, och i dem fingen I bo; och av vingaardar och olivplanteringar som I icke haden planterat fingen I aeta. ^14Saa frukten nu HERREN och tjaenen honom ostraffligt och troget; skaffen bort de gudar som edra faeder tjaenade paa andra sidan floden och i Egypten, och tjaenen HERREN. ^15Men om det misshagar eder att tjaena HERREN, saa utvaeljen aat eder i dag vem I viljen tjaena, antingen de gudar som edra faeder tjaenade, naer de bodde paa andra sidan floden, eller de gudar som dyrkas av amoreerna, i vilkas land I sjaelva bon. Men jag och mitt hus, vi vilja tjaena HERREN.>> ^16Daa svarade folket och sade: >>Bort det, att vi skulle oevergiva HERREN och tjaena andra gudar! ^17Nej, HERREN aer vaar Gud, han aer den som har foert oss och vaara faeder upp ur Egyptens land, ur traeldomshuset, och som infoer vaara oegon har gjort dessa stora under, och bevarat oss paa hela den vaeg vi hava vandrat och bland alla de folk genom vilkas land vi hava dragit fram. ^18HERREN har foerjagat foer oss alla dessa folk, saa ock amoreerna som bodde i landet. Daerfoer vilja vi ock tjaena HERREN; ty an aer vaar Gud.>> ^19Josua sade till folket: >>I kunnen icke tjaena HERREN, ty han aer en helig Gud; han aer en nitaelskande Gud, han skall icke hava foerdrag med edra oevertraedelser och synder. ^20Om I oevergiven HERREN och tjaenen fraemmande gudar, saa skall han vaenda sig bort och laata det gaa eder illa och foergoera eder, i staellet foer att han hittills har laatit det gaa eder vael.>> ^21Men folket sade till Josua: >>Icke saa, utan vi vilja tjaena HERREN.>> ^22Daa sade Josua till folket: >>I aeren nu sjaelva vittnen mot eder, att I haven utvalt HERREN aat eder, foer att tjaena honom.>> De svarade: >>Ja.>> ^23Han sade: >>Saa skaffen nu bort de fraemmande gudar som I haven bland eder, och boejen edra hjaertan till HERREN, Israels Gud.>> ^24Folket svarade Josua: >>HERREN, vaar Gud, vilja vi tjaena, och hans roest vilja vi hoera.>> ^25Saa sloet daa Josua paa den dagen ett foerbund med folket och foerelade dem lag och raett i Sikem. ^26Och Josua tecknade upp allt detta i Guds lagbok. Och han tog en stor sten och reste den daer, under eken som stod vid HERRENS helgedom. ^27Och Josua sade till allt folket: >>Se, denna sten skall vara vittne mot oss, ty den har hoert alla de ord som HERREN har talat med oss; den skall vara vittne mot eder, saa att I icke foerneken eder Gud.>> ^28Sedan laet Josua folket gaa, var och en till sin arvedel. ^29En tid haerefter dog HERRENS tjaenare Josua, Nuns son, ett hundra tio aar gammal. ^30Och man begrov honom paa hans arvedels omraade, i Timnat-Sera i Efraims bergsbygd, norr om berget Gaas. ^31Och Israel tjaenade HERREN, saa laenge Josua levde, och saa laenge de aeldste levde, de som voro kvar efter Josua, och som visste av alla de gaerningar HERREN hade gjort foer Israel. ^32Och Josefs ben, som Israels barn hade foert upp ur Egypten, begrovo de i Sikem, paa det jordstycke som Jakob hade koept av Hamors, Sikems faders, barn foer hundra kesitor; Josefs barn fingo detta till arvedel. ^33Och Eleasar, Arons son, dog, och man begrov honom i hans son Pinehas' stad, Gibea, som hade blivit denne given i Efraims bergsbygd. __________________________________________________________________ Judges __________________________________________________________________ Chapter 1 ^1Efter Josuas doed fraagade Israels barn HERREN och sade: >>Vem bland oss skall foerst draga upp mot kananeerna och strida mot dem?>> ^2HERREN sade: >>Juda skall goera det; se, jag har givit landet i hans hand.>> ^3Daa sade Juda till sin broder Simeon: >>Drag upp med mig in i min arvslott, och laat oss strida mot kananeerna, saa skall jag sedan taaga med dig in i din arvslott.>> Saa taagade daa Simeon med honom. ^4Naer nu Juda drog ditupp, gav HERREN kananeerna och perisseerna i deras hand, saa att de slogo dem vid Besek, tio tusen man. ^5Ty vid Besek traeffade de paa Adoni-Besek och stridde mot honom och slogo saa kananeerna och perisseerna. ^6Och Adoni-Besek flydde, men de foerfoeljde honom och grepo honom och hoeggo av honom hans tummar och stortaar. ^7Daa sade Adoni-Besek: >>Sjuttio konungar med avhuggna tummar och stortaar haemtade upp smulorna under mitt bord; efter mina gaerningar har Gud nu vedergaellt mig.>> Sedan foerde de honom till Jerusalem, och daer dog han. ^8Men Juda barn belaegrade Jerusalem och intogo det och slogo dess invaanare med svaerdsegg; daerefter satte de eld paa staden. ^9Sedan drogo Juda barn ned foer att strida mot de kananeer som bodde i Bergsbygden, i Sydlandet och i Laaglandet. ^10Och Juda taagade aastad mot de kananeer som bodde i Hebron -- vilket fordom hette Kirjat-Arba -- och de slogo Sesai, Ahiman och Talmai. ^11Daerifraan taagade de aastad mot Debirs invaanare. Men Debir hette fordom Kirjat-Sefer. ^12Och Kaleb sade: >>AAt den som angriper Kirjat-Sefer och intager det vill jag giva min dotter Aksa till hustru.>> ^13Naer daa Otniel, son till Kenas, Kalebs yngre broder, intog det, gav han honom sin dotter Aksa till hustru. ^14Och naer hon kom till honom, intalade hon honom att begaera ett stycke aakermark av hennes fader; och hon steg hastigt ned fraan aasnan. Daa sade Kaleb till henne: >>Vad oenskar du?>> ^15Hon sade till honom: >>Laat mig faa en avskedsskaenk; eftersom du har gift bort mig till det torra Sydlandet, maa du giva mig vattenkaellor.>> Daa gav Kaleb henne Illitkaellorna och Tatitkaellorna. ^16Och kaineens, Moses svaerfaders, barn hade dragit upp fraan Palmstaden med Juda barn till Juda oeken, soeder om Arad; de gingo aastad och bosatte sig bland folket daer. ^17Men Juda taagade aastad med sin broder Simeon, och de slogo de kananeer som bodde i Sefat; och de gaavo staden till spillo; saa fick den namnet Horma. ^18Daerefter intog Juda Gasa med dess omraade, Askelon med dess omraade och Ekron med dess omraade. ^19Och HERREN var med Juda, saa att de intogo bergsbygden; men de kunde icke foerdriva dem som bodde i dalbygden, daerfoer att dessa hade stridsvagnar av jaern. ^20Och de gaavo Hebron aat Kaleb, saasom Mose hade foereskrivit; och han foerdrev daerifraan Anaks tre soener. ^21Men jebuseerna, som bodde i Jerusalem, blevo icke foerdrivna av Benjamins barn; daerfoer bodde ock jebuseerna kvar bland Benjamins barn i Jerusalem, saasom de goera aennu dag. ^22Saa drogo ock maennen av Josefs hus upp till Betel, och HERREN var med dem. ^23Och maennen av Josefs hus laeto bespeja Betel, samma stad som fordom hette Lus. ^24Daa fingo deras kunskapare se en man gaa ut ur staden, och de sade till honom: >>Visa oss var vi kunna komma in i staden, saa vilja vi sedan goera barmhaertighet med dig.>> ^25Naer han sedan hade visat dem var de kunde komma in i staden, slog de stadens invaanare med svaerdsegg; men den mannen och hela hans slaekt laeto de gaa. ^26Och mannen begav sig till hetiternas land; daer byggde han en stad och gav den namnet Lus, saasom den heter aennu i dag. ^27Men Manasse intog icke Bet-Sean med underlydande orter, ej heller Taanak med underlydande orter; och ej heller foerdrevo de invaanarna i Dor och underlydande orter, ej heller invaanarna i Jibleam och underlydande orter, ej heller invaanarna i Megiddo och underlydande orter, utan kananeerna foermaadde haalla sig kvar daer i landet. ^28Naer sedan israeliterna blevo de starkare, laeto de kananeerna bliva arbetspliktiga under sig; de foerdrevo dem icke heller daa. ^29Icke heller foerdrev Efraim de kananeer som bodde i Geser, utan kananeerna bodde kvar bland dem daer i Geser. ^30Sebulon foerdrev icke invaanarna i Kitron och invaanarna i Nahalol, utan kananeerna bodde kvar bland dem, men blevo arbetspliktiga under dem. ^31Aser foerdrev icke invaanarna i Acko eller invaanarna i Sidon, ej heller dem i Alab, Aksib, Helba, Afik och Rehob. ^32Alltsaa bodde aseriterna bland kananeerna, landets gamla inbyggare; ty de foerdrevo dem icke. ^33Naftali foerdrev icke invaanarna i Bet-Semes, ej heller invaanarna i Bet-Anat, utan bodde ibland kananeerna, landets gamla inbyggare; men invaanarna i Bet-Semes och Bet-Anat blevo arbetspliktiga aat dem. ^34Men amoreerna traengde undan Dans barn till bergsbygden, ty de tillstadde dem icke att komma ned till dalbygden. ^35Och amoreerna foermaadde haalla sig kvar i Har-Heres, Ajalon och Saalbim; men Josefs barns hand blev tung oever dem, saa att de blevo arbetspliktiga under dessa. ^36Och amoreernas omraade straeckte sig fraan Skorpionhoejden, fraan Sela vidare uppaat. __________________________________________________________________ Chapter 2 ^1Och HERRENS aengel kom fraan Gilgal upp till Bokim. Och han sade: >>Jag foerde eder upp ur Egypten och laet eder komma in i det land som jag med ed hade lovat aat edra faeder; och jag sade: 'Jag skall icke bryta mitt foerbund med eder till evig tid. ^2I aater skolen icke sluta foerbund med detta lands inbyggare; I skolen bryta ned deras altaren.' Men I haven icke velat hoera min roest. Vad haven I gjort! -- ^3Daerfoer saeger jag nu ock: 'Jag vill icke foerjaga dem foer eder, utan de skola traenga eder i sidorna, och deras gudar skola bliva eder till en snara.'>> ^4Naer HERRENS aengel hade talat dessa ord till alla Israels barn, brast folket ut i graat. ^5Och de gaavo den platsen namnet Bokim; och de offrade daer aat HERREN. ^6Sedan Josua hade laatit folket gaa, drogo Israels barn aastad var och en till sin arvedel, foer att taga landet i besittning. ^7Och folket tjaenade HERREN, saa laenge Josua levde, och saa laenge de aeldste levde, de som voro kvar efter Josua, dessa som hade sett alla de stora gaerningar HERREN hade gjort foer Israel. ^8Men HERRENS tjaenare Josua, Nuns son, dog, naer han var ett hundra tio aar gammal. ^9Och man begrov honom paa hans arvedels omraade i Timna-Heres i Efraims bergsbygd, norr om berget Gaas. ^10Naer sedan ocksaa hela det slaektet hade blivit samlat till sina faeder, kom ett annat slaekte upp efter dem, ett som icke visste av HERREN eller de gaerningar som han hade gjort foer Israel. ^11Daa gjorde Israels barn vad ont var i HERRENS oegon och tjaenade Baalerna. ^12De oevergaavo HERREN, sina faeders Gud, som hade foert dem ut ur Egyptens land, och foeljde efter andra gudar, de folks gudar, som bodde omkring dem, och dessa tillbaado de; daermed foertoernade de HERREN. ^13Ty naer de oevergaavo HERREN och tjaenade Baal och Astarterna, ^14upptaendes HERRENS vrede mot i Israel, och han gav dem i plundrares hand, och dessa utplundrade dem; han saalde dem i deras fienders hand daer runt omkring, saa att de icke mer kunde staa emot sina fiender. ^15Varthelst de drogo ut var HERRENS hand emot dem, saa att de kommo i olycka, saasom HERREN hade hotat, och saasom HERREN hade svurit att det skulle gaa dem, och de kommo i stor noed. ^16Daa laet HERREN domare uppstaa, som fraelste dem ur deras plundrares hand. ^17Men de hoerde icke heller paa sina domare, utan lupo i troloes avfaellighet efter andra gudar och tillbaado dem; de veko med hast av ifraan den vaeg som deras faeder hade vandrat, i lydnad foer HERRENS bud, och gjorde icke saasom de. ^18Naer HERREN alltsaa laet naagon domare uppstaa bland dem, var han med domaren och fraelste dem ur deras fienders hand, saa laenge domaren levde; ty daa de jaemrade sig oever sina foertryckare och plaagare, foerbarmade sig HERREN. ^19Men naer domaren dog, vaende de tillbaka och togo sig till vad foerdaervligt var, aennu mer aen deras faeder, saa att de foeljde efter andra gudar och tjaenade och tillbaado dem; de avstodo icke fraan sina gaerningar och sin haardnackenhet. ^20Daerfoer upptaendes HERRENS vrede mot Israel, saa att han sade: >>Eftersom detta folk har oevertraett det foerbund som jag stadgade foer deras faeder, och icke har velat hoera min roest, ^21daerfoer skall icke heller jag haedanefter foerdriva foer dem en enda man av de folk som Josua laemnade efter sig, naer han dog; ^22ty jag skall med dem saetta Israel paa prov, om de vilja haalla HERRENS vaeg och vandra daerpaa, saasom deras faeder hava haallit den, eller om de icke vilja det.>> ^23Alltsaa laet HERREN dessa folk bliva kvar och foerdrev dem icke med hast; han gav dem icke i Josuas hand. __________________________________________________________________ Chapter 3 ^1Dessa voro de folk som HERREN laet bliva kvar, foer att genom dem saetta Israel paa prov, alla de israeliter naemligen, som icke hade varit med om alla krigen i Kanaan ^2-- allenast paa det att dessa Israels barns efterkommande skulle faa vara med om saadana, foer att han saa skulle laera dem att foera krig, dock allenast dem som foerut icke hade varit med om saadana --: ^3filisteernas fem hoevdingar och alla kananeer och sidonier, samt de hiveer som bodde i Libanons bergsbygd, fraan berget Baal-Hermon aenda dit daer vaegen gaar till Hamat. ^4Med dessa ville HERREN saetta Israel paa prov, foer att foernimma om de ville hoersamma de bud som han hade givit deras faeder. ^5Daa nu Israels barn bodde: ibland kananeerna, hetiterna, amoreerna, perisseerna, hiveerna och jebuseerna, ^6togo de deras doettrar till hustrur aat sig och gaavo sina doettrar aat deras soener och tjaenade deras gudar. ^7Saa gjorde Israels barn vad ont var i HERRENS oegon och gloemde HERREN, sin Gud, och tjaenade Baalerna och Aserorna. ^8Daa upptaendes HERRENS vrede mot Israel, och han saalde dem i Kusan-Risataims hand, konungens i Aram-Naharaim; och Israels barn maaste tjaena Kusan-Risataim i aatta aar. ^9Men Israels barn ropade till HERREN, och HERREN laet daa bland Israels barn en fraelsare uppstaa, som fraelste dem, naemligen Otniel, son till Kenas, Kalebs yngre broder. ^10HERRENS Ande kom oever honom, och han blev domare i Israel, och naer han drog ut till strid, gav HERREN Kusan-Risataim, konungen i Aram, i hans hand, saa att hans hand blev Kusan-Risataim oevermaektig. ^11Och landet hade nu ro i fyrtio aar; saa dog Otniel, Kenas' son. ^12Men Israels barn gjorde aater vad ont var i HERRENS oegon, daa gav HERREN Eglon, konungen i Moab, makt oever Israel, eftersom de gjorde vad ont var i HERRENS oegon. ^13Denne foerenade med sig Ammons barn och Amalek; sedan taagade han aastad och slog Israel, varefter de intogo Palmstaden. ^14Och Israels barn maaste nu tjaena: Eglon, konungen i Moab, i aderton aar. ^15Men Israels barn ropade till HERREN, och HERREN laet daa bland dem en fraelsare uppstaa, benjaminiten Ehud, Geras son, en vaensterhaent man. Naer Israels barn genom honom skulle saenda sina skaenker till Eglon, konungen i Moab, ^16gjorde sig Ehud ett tveeggat svaerd, en fot laangt; och han band detta under sina klaeder vid sin hoegra laend. ^17Saa oeverlaemnade han skaenkerna till Eglon, konungen i Moab. Men Eglon var en mycket fet man. ^18Naer han nu hade oeverlaemnat skaenkerna, laet han folket som hade burit dem gaa sin vaeg. ^19Men sjaelv vaende han tillbaka fraan Belaetesplatsen vid Gilgal och laet saega: >>Jag har ett hemligt aerende till dig, o konung.>> Naer denne daa sade: >>Laemnen oss i ro>>, gingo alla de som stodo omkring honom ut daerifraan. ^20Men sedan Ehud hade kommit in till honom, daer han satt i sommarsalen, som han hade foer sig allena, sade Ehud: >>Jag har ett ord fraan Gud att saega dig.>> Daa stod han upp fraan sin stol. ^21Men Ehud raeckte ut sin vaenstra hand och tog svaerdet fraan sin hoegra laend och stoette det i hans buk, ^22saa att ock faestet foeljde med in efter klingan, och klingan omsloets av fettet, ty han drog icke ut svaerdet ur hans buk. Daerefter gick Ehud ut i foersalen; ^23och naer han hade kommit ditut, i foerhallen, staengde han igen doerrarna till salen efter sig och riglade dem. ^24Sedan, daa han hade gaatt sin vaeg, kommo Eglons tjaenare, och naer de fingo se att doerrarna till salen voro riglade, taenkte de: >>Foervisso har han naagot avsides bestyr i sin sommarkammare.>> ^25Men sedan de hade vaentat laenge och vael, och han aendaa icke oeppnade doerrarna till salen, togo de nyckeln och oeppnade sjaelva, och se, daa laag deras herre doed daer paa golvet. ^26Men Ehud hade flytt undan, medan de droejde; han hade redan hunnit foerbi Belaetesplatsen och flydde sedan undan till Seira. ^27Och saa snart han hade kommit hem, laet han stoeta i basun Efraims bergsbygd; daa drogo Israels barn ned fraan bergsbygden med honom i spetsen foer sig. ^28Och han sade till dem: >>Foeljen efter mig, ty HERREN har givit edra fiender, moabiterna, i eder hand.>> Daa drogo de efter honom laengre ned och besatte vadstaellena oever Jordan foer moabiterna och laeto ingen komma oever. ^29Daer slogo de daa moabiterna, vid pass tio tusen man, allasammans ansenligt och tappert folk; icke en enda kom undan. ^30Saa blev Moab daa kuvat under Israels hand. Och landet hade nu ro i aattio aar. ^31Efter honom kom Samgar, Anats son; han slog filisteerna, sex hundra man, med en oxpik. Ocksaa han fraelste Israel. __________________________________________________________________ Chapter 4 ^1Men Israels barn gjorde aater vad ont var i HERRENS oegon, naer Ehud var doed. ^2Daa saalde HERREN dem i Jabins hand, den kananeiske konungens, som regerade i Hasor. Hans haerhoevitsman var Sisera, och denne bodde i Haroset-Haggoim. ^3Och Israels barn ropade till HERREN; ty han hade nio hundra stridsvagnar av jaern, och han foertryckte Israels barn vaaldsamt i tjugu aar. ^4Men Debora, en profetissa, Lappidots hustru, var paa den tiden domarinna i Israel. ^5Hon plaegade sitta under Deborapalmen, mellan Rama och Betel i Efraims bergsbygd, och Israels barn drogo ditupp till henne, for att hon skulle skipa raett. ^6Hon saende nu och laet kalla till sig Barak, Abinoams son, fraan Kedes i Naftali, och sade till honom: >>Se, HERREN, Israels Gud, bjuder: Drag aastad upp paa berget Tabor och tag med dig tio tusen man av Naftali barn och Sebulons barn. ^7Ty jag vill draga Sisera, Jabins haerhoevitsman, med hans vagnar och skaror, till dig vid baecken Kison och giva honom i din hand.>> ^8Barak sade till henne: >>Om du gaar med mig, saa gaar jag, men om du icke gaar med mig, saa gaar icke heller jag.>> ^9Daa svarade hon: >>Ja, jag skall gaa med dig; dock skall aeran daa icke bliva din paa den vaeg du nu gaar, utan HERREN skall saelja Sisera i en kvinnas hand.>> Saa stod Debora upp och gick med Barak till Kedes. ^10Daa baadade Barak upp Sebulon och Naftali till Kedes, och tio tusen man foeljde honom ditupp; Debora gick ock ditupp med honom. ^11Men kaineen Heber hade skilt sig fraan de oevriga kaineerna, Hobabs, Moses svaerfaders, barn; och han hade sina taeltplatser aenda till terebinten i Saannim vid Kedes. ^12Och man beraettade foer Sisera att Barak, Abinoams son, hade dragit upp paa berget Tabor. ^13Daa baadade Sisera upp alla sina stridsvagnar, nio hundra vagnar av jaern, daertill ock allt folk han hade, att draga fraan Haroset-Haggoim till baecken Kison. ^14Men Debora sade till Barak: >>Staa upp, ty detta aer den dag paa vilken HERREN har givit Sisera i din hand; se, HERREN har dragit ut framfoer dig.>> Saa drog daa Barak ned fraan berget Tabor, och tio tusen man foeljde honom. ^15Och HERREN saende foervirring oever Sisera och alla hans vagnar och hela hans haer, saa att de veko tillbaka foer Baraks svaerd; och Sisera steg ned fraan sin vagn och flydde till fots. ^16Och Barak jagade efter vagnarna och haeren aenda till Haroset-Haggoim. Och hela Siseras haer foell foer svaerdsegg; icke en enda kom undan. ^17Men Sisera hade under flykten styrt sina steg till Jaels, kaineen Hebers hustrus, taelt; ty vaenskap raadde mellan Jabin, konungen i Hasor, och kaineen Hebers hus. ^18Daa gick Jael ut emot Sisera och sade till honom: >>Kom in, min herre, kom in till mig, frukta intet.>> Saa gick han daa in till henne i taeltet, och hon hoeljde oever honom med ett taecke. ^19Och han sade till henne: >>Giv mig litet vatten att dricka, ty jag aer toerstig.>> Daa oeppnade hon mjoelk- kaerlet och gav honom att dricka och hoeljde sedan aater oever honom. ^20Och han sade till henne: >>Staell dig vid ingaangen till taeltet; och kommer naagon och fraagar dig om naagon aer haer, saa svara nej.>> ^21Men Jael, Hebers hustru, grep en taeltplugg och tog en hammare i sin hand, gick daerefter sakta in till honom och slog pluggen genom tinningen paa honom, saa att den gick ned i marken. Saa doedades han, daer han laag foersaenkt i tung soemn, medtagen av troetthet. ^22I samma stund kom Barak jagande efter Sisera; daa gick Jael ut emot honom och sade till honom: >>Kom hit, saa skall jag visa dig den man som du soeker.>> Naer han daa gick in till henne, fick han se Sisera ligga doed daer, med taeltpluggen genom tinningen. ^23Saa laet Gud paa den dagen Jabin, konungen i Kanaan, bliva kuvad av Israels barn. ^24Och Israels barns hand vilade allt tyngre paa Jabin, konungen i Kanaan; och till slut foergjorde de Jabin, konungen i Kanaan. __________________________________________________________________ Chapter 5 ^1De sjoengo Debora och Barak, Abinoams son, denna saang: ^2Att haerfoerare foerde an i Israel, att folket villigt foeljde dem -- loven HERREN daerfoer! ^3Hoeren, I konungar; lyssnen, I furstar. Till HERRENS aera vill jag, vill jag sjunga, lovsaega HERREN, Israels Gud. ^4HERRE, naer du drog ut fraan Seir, naer du gick fram ifraan Edoms mark, daa baevade jorden, daa stroemmade det fraan himmelen, daa stroemmade vatten ned ifraan molnen; ^5bergen skaelvde infoer HERRENS ansikte, ja, Sinai infoer HERRENS, Israels Guds, ansikte. ^6I Samgars dagar, Anats sons, i Jaels dagar laago vaegarna oede; vandrarna maaste faerdas svaara omvaegar. ^7Inga styresmaen funnos, inga funnos mer i Israel, foerraen du stod upp, Debora, stod upp saasom en moder i Israel. ^8Man valde sig nya gudar; daa naadde striden fram till portarna. Men ingen skoeld, intet spjut var att se hos de fyrtio tusen i Israel. ^9Mitt hjaerta tillhoer Israels hoevdingar och dem bland folket, som villigt foeljde; ^10ja, loven HERREN. I som riden paa vita aasninnor, I som sitten hemma paa mattor, och I som vandren paa vaegen, talen haerom. ^11Naer man under rop skiftar byte mellan vattenhoarna, daa lovprisar man daer HERRENS raettfaerdiga gaerningar, att han i raettfaerdighet regerar i Israel. Daa drog HERRENS folk ned till portarna. ^12Upp, upp, Debora! Upp, upp, sjung din saang! Staa upp, Barak; tag dig faangar, du Abinoams son. ^13Daa satte folkets kvarleva de tappre till anfoerare, HERREN satte mig till anfoerare oever hjaeltarna. ^14Fraan Efraim kommo maen som hade rotfaest sig i Amalek; Benjamin foeljde dig och blandade sig med dina skaror. Ned ifraan Makir drogo hoevdingar aastad, och fraan Sebulon maen som buro anfoerarstav. ^15Furstarna i Isaskar sloeto sig till Debora; och likasom Isaskar, saa gjorde ock Barak; ned i dalen skyndade man i dennes spaar. Bland Rubens aetter hoellos stora raadslag. ^16Men varfoer satt du kvar ibland dina faallor och lyssnade till floejtspel vid hjordarna? Ja, av Rubens aetter foerdes stora oeverlaeggningar. ^17Gilead stannade paa andra sidan Jordan. Och Dan varfoer -- droejer han aennu vid skeppen? Aser satt kvar vid havets strand, vid sina vikar stannade han. ^18Men Sebulon var ett folk som prisgav sitt liv aat doeden, Naftali likasaa, paa stridsfaeltets hoejder. ^19Konungar drogo fram och stridde ja, daa stridde Kanaans konungar vid Taanak, invid Megiddos vatten; men byte av silver vunno de icke. ^20Fraan himmelen foerdes strid, stjaernorna stridde fraan sina banor mot Sisera. ^21Baecken Kison ryckte dem bort, urtidsbaecken, baecken Kison. Gaa fram, min sjael, med makt! ^22Daa stampade haestarnas hovar, naer deras tappra ryttare jagade framaat, framaat. ^23Foerbannen Meros, saeger HERRENS aengel, ja, foerbannen dess inbyggare, daerfoer att de ej kommo HERREN till hjaelp, HERREN till hjaelp bland hjaeltarna. ^24Vaelsignad vare Jael framfoer andra kvinnor, Hebers hustru, kaineens, vaelsignad framfoer alla kvinnor som bo i taelt! ^25Vatten begaerde han; daa gav hon honom mjoelk, graeddmjoelk bar hon fram i hoegtidsskaalen. ^26Sin hand raeckte hon ut efter taeltpluggen, sin hoegra hand efter arbetshammaren med den slog hon Sisera och krossade hans huvud, spraeckte hans tinning och genomborrade den. ^27Vid hennes foetter sjoenk han ihop, foell omkull och blev liggande; ja, vid hennes foetter sjoenk han ihop och foell omkull; daer han sjoenk ihop, daer foell han doedsslagen. ^28Ut genom foenstret skaadade hon och ropade, Siseras moder, ut genom gallret: >>Varfoer droejer vael hans vagn att komma? Varfoer aero de saa senfaerdiga, hans vagnshaestars foetter?>> ^29Daa svara de klokaste av hennes hovtaernor, och sjaelv giver hon sig detsamma svaret: ^30>>Foervisso vunno de byte, som de nu utskifta: en flicka, ja, tvaa aat envar av maennen, byte av praktvaevnader foer Siseras raekning, byte av praktvaevnader, brokiga tyger; en praektig duk, ja, tvaa brokiga dukar foer de faangnas halsar.>> ^31Saa maa alla dina fiender foergaas, o HERRE. Men de som aelska honom maa likna solen, naer den gaar upp i hjaeltekraft. Och landet hade nu ro i fyrtio aar. __________________________________________________________________ Chapter 6 ^1Men naer Israels barn gjorde vad ont var i HERRENS oegon, gav HERREN dem i Midjans hand, i sju aar. ^2Och Midjans hand blev Israel saa oevermaektig, att Israels barn till skydd mot Midjan gjorde sig de haalor som nu aero att se i bergen, saa ock grottorna och bergfaestena. ^3Saa ofta israeliterna hade saatt, drogo midjaniterna, amalekiterna och oesterlaenningarna upp emot dem ^4och laegrade sig daer och oeverfoello dem och foerdaervade landets groeda aenda fram emot Gasa; de laemnade inga livsmedel kvar i Israel, inga faar, oxar eller aasnor. ^5Ty de drogo ditupp med sin boskap och sina taelt och kommo saa talrika som graeshoppor; de sjaelva och deras kameler voro oraekneliga. Och de foello in i landet foer att foerdaerva det. ^6Saa kom Israel i stort elaende genom Midjan; daa ropade Israels barn till HERREN. ^7Och naer Israels barn ropade till HERREN foer Midjans skull, ^8saende HERREN en profet till Israels barn. Denne sade till dem: >>Saa saeger HERREN, Israels Gud: Jag sjaelv har foert eder upp ur Egypten och haemtat eder ut ur traeldomshuset. ^9Jag har raeddat eder fraan egyptiernas hand och fraan alla edra foertryckares hand; jag har foerjagat dem foer eder och givit eder deras land. ^10Och jag sade till eder: Jag aer HERREN, eder Gud; I skolen icke frukta de gudar som dyrkas av amoreerna, i vilkas land I bon. Men I villen icke hoera min roest. ^11Och HERRENS aengel kom och satte sig under terebinten vid Ofra, som tillhoerde abiesriten Joas; dennes son Gideon hoell daa paa att klappa ut vete i vinpressen, foer att baerga det undan Midjan. ^12Foer honom uppenbarade sig nu HERRENS aengel och sade till honom: >>HERREN aer med dig, du tappre stridsman.>> ^13Gideon svarade honom: >>Ack min herre, om HERREN aer med oss, varfoer har daa allt detta kommit oever oss? Och var aero alla hans under, om vilka vaara faeder hava foertaeljt foer oss och sagt: 'Se, HERREN har foert oss upp ur Egypten'? Nu har ju HERREN foerskjutit oss och givit oss i Midjans vaald.>> ^14Daa vaende sig HERREN till honom och sade: >>Gaa aastad i denna din kraft och fraels Israel ur Midjans vaald; se, jag har saent dig.>> ^15Han svarade honom: >>Ack Herre, varmed kan jag fraelsa Israel? Min aett aer ju den oansenligaste i Manasse, och jag sjaelv den ringaste i min faders hus.>> ^16HERREN sade till honom: >>Jag vill vara med dig, saa att du skall slaa Midjan, saasom voro det en enda man.>> ^17Men han svarade honom: >>Om jag har funnit naad foer dina oegon, saa laat mig faa ett tecken att det aer du som talar med mig. ^18Gaa icke bort haerifraan, foerraen jag har kommit tillbaka till dig och haemtat ut min offergaava och lagt fram den foer dig.>> Han sade: >>Jag vill stanna, till dess du kommer igen.>> ^19Daa gick Gideon in och tillredde en killing, saa ock osyrat broed av en efa mjoel; daerefter lade han koettet i en korg och haellde spadet i en kruka; sedan bar han ut det till honom under terebinten och satte fram det. ^20Men Guds aengel sade till honom: Tag koettet och det osyrade broedet, och laegg det paa berghaellen daer, och gjut spadet daeroever.>> Och han gjorde saa. ^21Och HERRENS aengel raeckte ut staven som han hade i sin hand och roerde med dess aenda vid koettet och det osyrade broedet; daa kom eld ut ur klippan och foertaerde koettet och det osyrade broedet; och daervid foersvann HERRENS aengel ur hans aasyn. ^22Daa saag Gideon att det var HERRENS aengel. Och Gideon sade: >>Ve mig, Herre, HERRE, eftersom jag nu har sett HERRENS aengel ansikte mot ansikte!>> ^23Men HERREN sade till honom: >>Frid vare med dig, frukta icke; du skall icke doe.>> ^24Daa byggde Gideon daer ett altare aat HERREN och kallade det HERREN aer frid; det finnes kvar aennu i dag i det abiesritiska Ofra. ^25Den natten sade HERREN till honom: >>Tag den tjur som tillhoer din fader och den andra sjuaariga tjuren. Riv sedan ned det Baalsaltare som tillhoer din fader, och hugg soender Aseran som staar daerinvid. ^26Bygg daerefter upp ett altare aat HERREN, din Gud, oeverst paa denna fasta plats, och uppfoer det paa oevligt saett; tag saa den andra tjuren och offra den till braennoffer paa styckena av Aseran som du har huggit soender.>> ^27Daa tog Gideon tio av sina tjaenare med sig och gjorde saasom HERREN sade sagt till honom. Men eftersom han fruktade att goera det om dagen, av raedsla foer sin faders hus och foer maennen i staden, gjorde han det om natten. ^28Bittida foeljande morgon fingo mannen i staden se att Baals altare laag nedbrutet, att Aseran daerinvid var soenderhuggen, och att den andra tjuren hade blivit offrad saasom braennoffer paa det nyuppbyggda altaret. ^29Daa sade de till varandra: >>Vem har gjort detta?>> Och naer de fraagade och gjorde efterforskningar, fingo de veta att Gideon, Joas' son, hade gjort det. ^30Daa sade maennen i staden till Joas: >>Foer din son hitut, han maaste doe; ty han har brutit ned Baals altare, och han har ock huggit soender Aseran som stod daerinvid.>> ^31Men Joas svarade alla som stodo omkring honom: >>Viljen I utfoera Baals sak, viljen I komma honom till hjaelp? Den som vill utfoera hans sak, han skall bliva doedad innan naesta morgon. Aer han Gud, saa utfoere han sjaelv sin sak, eftersom denne har brutit ned hans altare. ^32Haerav kallade man honom daa Jerubbaal, i det man sade: >>Baal utfoere sin sak mot honom, eftersom han har brutit ned hans altare.>> ^33Och midjaniterna, amalekiterna och oesterlaenningarna hade alla tillhopa foersamlat sig och gaatt oever floden och laegrat sig i Jisreels dal. ^34Men Gideon hade blivit beklaedd med HERRENS Andes kraft; han stoette i basun, och abiesriterna foersamlade sig och foeljde efter honom. ^35Och han saende omkring budbaerare i hela Manasse, saa att ock de oevriga foersamlade sig och foeljde efter honom; likaledes saende han budbaerare till Aser, Sebulon och Naftali, och dessa drogo daa ocksaa upp, de andra till moetes. ^36Och Gideon sade till Gud: >>Om du verkligen vill genom min hand fraelsa Israel, saasom du har lovat, ^37saa se nu haer: jag laegger denna avklippta ull paa troeskplatsen; ifall dagg kommer allenast paa ullen, under det att marken eljest oeverallt foerbliver torr, daa vet jag att du genom min hand skall fraelsa Israel, saasom du har lovat.>> ^38Och det skedde saa, ty naer han bittida dagen daerefter kramade ur ullen, kunde han av den pressa ut saa mycket dagg, att en hel skaal blev full med vatten. ^39Men Gideon sade till Gud: >>Maa din vrede icke upptaendas mot mig, daerfoer att jag talar aennu en enda gaang. Laat mig faa foersoeka blott en gaang till med ullen: goer nu saa, att allenast ullen foerbliver torr, under det att dagg kommer eljest oeverallt paa marken.>> ^40Och Gud gjorde saa den natten; allenast ullen var torr, men eljest hade dagg kommit oeverallt paa marken. __________________________________________________________________ Chapter 7 ^1Bittida foeljande morgon drog Jerubbaal, det aer Gideon, aastad med allt folket som foeljde honom, och de laegrade sig vid Harodskaellan; han hade daa midjaniternas laeger norr om sig, fraan Morehoejden ned i dalen. ^2Men HERREN sade till Gideon: >>Folket som har foeljt dig aer foer talrikt foer att jag skulle vilja giva Midjan i deras hand; ty Israel kunde daa beroemma sig mot mig och saega: 'Min egen hand har fraelst mig.' ^3Laat daerfoer nu utropa foer folket och saega: Om naagon fruktar och aer raedd, saa maa han vaenda tillbaka hem och skynda bort ifraan Gileads berg.>> Daa vaende tjugutvaa tusen man av folket tillbaka, saa att allenast tio tusen man stannade kvar. ^4Men HERREN sade till Gideon: >>Folket aer aennu foer talrikt; foer dem ned till vattnet, saa skall jag daer goera ett urval av dem aat dig. Den om vilken jag daa saeger till dig: 'Denne skall gaa med dig', han faar gaa med dig, men var och en om vilken jag saeger till dig: 'Denne skall icke gaa med dig', han faar icke gaa med.>> ^5Saa foerde han daa folket ned till vattnet. Och HERREN sade till Gideon: >>Alla som laeppja av vattnet, saasom hunden goer, dem skall du staella foer sig, och likasaa alla som falla ned paa knae foer att dricka.>> ^6Daa befanns antalet av dem som hade laeppjat av vattnet, genom att med handen foera det till munnen, vara tre hundra man; allt det oevriga folket hade fallit ned paa knae foer att dricka vatten. ^7Och HERREN sade till Gideon: >>Med de tre hundra maen som hava laeppjat av vattnet skall jag fraelsa eder och giva Midjan i din hand; allt det andra folket maa begiva sig hem, var och en till sitt.>> ^8Daa tog hans folk till sig sitt munfoerraad och sina basuner, daerefter laet han alla de andra israeliterna gaa hem, var och en till sin hydda; han behoell allenast de tre hundra maennen. Och midjaniternas laeger hade han nedanfoer sig i dalen. ^9Och HERREN sade den natten till honom: >>Staa upp och drag ned i laegret, ty jag har givit det i din hand. ^10Men om du fruktar foer att draga ditned, saa maa du gaa foerut med din tjaenare Pura ned till laegret ^11och hoera efter, vad man daer talar; sedan skall du faa mod till att draga ditned och bryta in i laegret.>> Saa gick han daa med sin tjaenare Pura ned till foerposterna i laegret. ^12Och midjaniterna, amalekiterna och alla oesterlaenningarna laago daer i dalen, talrika saasom graeshoppor; och deras kameler voro oraekneliga, talrika saasom sanden paa havets strand. ^13Daa nu Gideon kom dit, hoell en man just paa att foertaelja en droem foer en annan. Han sade: >>Jag har nyss haft en droem. Jag tyckte att en kornbroedskaka kom rullande in i midjaniternas laeger. Den kom aenda fram till taeltet och slog emot det, saa att det foell, och vaende upp och ned paa det, och taeltet blev saa liggande.>> ^14Daa svarade den andre och sade: >>Detta betyder intet annat aen israeliten Gideons, Joas' sons, svaerd; Gud har givit Midjan och hela laegret i hans hand.>> ^15Naer Gideon hoerde denna droem foertaeljas och hoerde dess uttydning, foell han ned och tillbad. Daerefter vaende han tillbaka till Israels laeger och sade: >>Staan upp, ty HERREN har givit midjaniternas laeger i eder hand. ^16Och han delade sina tre hundra maen i tre hopar och gav allasammans basuner i haenderna, saa ock tomma krukor, med facklor inne i krukorna. ^17Och han sade till dem: >>Sen paa mig och goeren saasom jag; saa snart jag har kommit till utkanten av laegret, skolen I goera saasom jag goer. ^18Naer naemligen jag och alla som jag har med mig stoeta i basunerna, skolen ock I stoeta i basunerna runt omkring hela laegret och ropa: 'Foer HERREN och foer Gideon!'>> ^19Saa kommo nu Gideon och de hundra maen, som han hade med sig, till utkanten av laegret, naer den mellersta nattvaekten ingick; och man hade just staellt ut vakterna. Daa stoette de i basunerna och krossade krukorna som de hade i sina haender. ^20De tre hoparna stoette i basunerna och slogo soender krukorna; de fattade med vaenstra handen i facklorna och med hoegra handen i basunerna och stoette i dem; och de ropade: >>HERRENS och Gideons svaerd!>> ^21Men de stodo stilla, var och en paa sin plats, runt omkring laegret. Daa begynte alla i laegret att loepa hit och dit och skria och fly. ^22Och naer de stoette i de tre hundra basunerna, vaende HERREN den enes svaerd mot den andre i hela laegret; och de som voro i laegret flydde aenda till Bet-Hasitta, aat Serera till, aenda till stranden vid Abel-Mehola, foerbi Tabbat. ^23Och aater foersamlade sig israeliterna, fraan Naftali och Aser och fraan hela Manasse, och foerfoeljde midjaniterna. ^24Och Gideon hade saent omkring budbaerare i hela Efraims bergsbygd och laatit saega: >>Dragen ned mot Midjan och besaetten i deras vaeg vattendragen aenda till Bet-Bara, aevensom Jordan.>> Saa foersamlade sig alla Efraims maen och besatte vattendragen aenda till Bet-Bara, aevensom Jordan. ^25Och de togo tvaa midjanitiska hoevdingar, Oreb och Seeb, till faanga, och draepte Oreb vid Orebsklippan, och Seeb draepte de vid Seebspressen, och foerfoeljde saa midjaniterna. Men Orebs och Seebs huvuden foerde de oever till Gideon paa andra sidan Jordan. __________________________________________________________________ Chapter 8 ^1Men Efraims maen sade till honom: >>Huru har du kunnat handla saa mot oss? Varfoer baadade du icke upp oss, naer du drog ut till strid mot Midjan?>> Och de foro haeftigt ut mot honom. ^2Han svarade dem: >>Vad har jag daa utraettat i jaemfoerelse med eder? Aer icke Efraims efterskoerd baettre aen Abiesers vinbaergning? ^3I eder hand var det som Gud gav de midjanitiska hoevdingarna Oreb och Seeb. Vad har jag kunnat utraetta i jaemfoerelse med eder?>> Daa han saa talade, stillades deras vrede mot honom. ^4Naer sedan Gideon kom till Jordan, gick han oever jaemte de tre hundra maen som han hade med sig; och de voro troetta av foerfoeljandet. ^5Han sade daerfoer till maennen i Suckot: >>Given naagra kakor broed aat folket som foeljer mig, ty de aero troetta; se, jag aer nu i faerd med att foerfoelja Seba och Salmunna, de midjanitiska konungarna.>> ^6Men de oeverste i Suckot svarade: >>Har du daa redan Seba och Salmunna i ditt vaald, eftersom du fordrar att vi skola giva broed aat din haer?>> ^7Gideon sade >>Naavael; naer HERREN, giver Seba och Salmunna i min hand, skall jag soendertroeska edert koett med oekentoernen och tistlar.>> ^8Saa drog han vidare daerifraan upp till Penuel och talade paa samma saett till dem som voro daer; och maennen i Penuel gaavo honom samma svar som maennen i Suckot hade givit. ^9Daa sade han ock till maennen i Penuel: >>Naer jag kommer vaelbehaallen tillbaka, skall jag riva ned detta torn.>> ^10Men Seba och Salmunna befunno sig i Karkor och hade sin haer hos sig, vid pass femton tusen man, allt som var kvar av oesterlaenningarnas hela haer; ty de stupade utgjorde ett hundra tjugu tusen svaerdbevaepnade maen. ^11Och Gideon drog upp paa karavanvaegen, oester om Noba och Jogbeha, och oeverfoell haeren, daer den laag sorgloes i sitt laeger. ^12Och Seba och Salmunna flydde, men han satte efter dem; och han tog de tvaa midjanitiska konungarna Seba och Salmunna till faanga och skingrade hela haeren. ^13Naer daerefter Gideon, Joas' son, vaende tillbaka fraan striden, ned fraan Hereshoejden, ^14fick han fatt paa en ung man, en av invaanarna i Suckot, och utfraagade denne, och han maaste skriva upp aat honom de oeverste i Suckot och de aeldste daer, sjuttiosju maen. ^15Naer han sedan kom till maennen i Suckot, sade han: >>Se haer aero nu Seba och Salmunna, om vilka I haanfullt saden till mig: 'Har du redan Seba och Salmunna i ditt vaald, eftersom du fordrar att vi skola giva broed aat dina troetta maen?'>> ^16Daerefter laet han gripa de aeldste i staden och tog oekentoernen och tistlar och laet maennen i Suckot faa kaenna dem. ^17Och tornet i Penuel rev han ned och draepte maennen i staden. ^18Och till Seba och Salmunna sade han: >>Hurudana voro de maen som I draepten paa Tabor?>> De svarade: >>De voro lika dig; var och en saag ut saasom en konungason.>> ^19Han sade: >>Daa var det mina broeder, min moders soener. Saa sant HERREN lever: om I haden laatit dem leva, skulle jag icke hava draept eder.>> ^20Sedan sade han till Jeter, sin foerstfoedde: >>Staa upp och draep dem.>> Men gossen drog icke ut sitt svaerd, ty han var foersagd, eftersom han aennu var allenast en gosse. ^21Daa sade Seba och Salmunna: >>Staa upp, du sjaelv, och stoet ned oss; ty saadan mannen aer, saadan aer ock hans styrka.>> Saa stod daa Gideon upp och draepte Seba och Salmunna. Och han tog foer sin raekning de prydnader som sutto paa deras kamelers halsar. ^22Och israeliterna sade till Gideon: >>Raad du oever oss, och saasom du saa ock sedan din son och din sonson; ty du har fraelst oss ur Midjans hand.>> ^23Men Gideon svarade dem: >>Jag vill icke raada oever eder, och min son skall icke heller raada oever eder, utan HERREN skall raada oever eder.>> ^24Och Gideon sade ytterligare till dem: >>Ett vill jag dock begaera av eder: var och en av eder maa giva mig den naesring han har faatt saasom byte.>> Ty midjaniterna buro naesringar av guld, eftersom de voro ismaeliter. ^25De svarade: >>Ja, vi vilja giva dig dem.>> Och de bredde ut ett klaede, och var och en kastade paa detta den naesring han hade faatt saasom byte. ^26Och guldringarna, som han hade begaert, befunnos vaega ett tusen sju hundra siklar i guld -- detta foerutom de halsprydnader, de oerhaengen och de purpurroeda klaeder som de midjanitiska konungarna hade burit, och foerutom de kedjor som hade suttit paa deras kamelers halsar. ^27Och Gideon laet daerav goera en efod och satte upp den i sin stad, Ofra; och hela Israel lopp daer i troloes avfaellighet efter den. Och den blev foer Gideon och hans hus till en snara. ^28Saa blev nu Midjan kuvat under Israels barn och upplyfte icke mer sitt huvud. Och landet hade ro i fyrtio aar, saa laenge Gideon levde. ^29Men Jerubbaal, Joas' son, gick hem och stannade sedan i sitt hus. ^30Och Gideon hade sjuttio soener, som hade utgaatt fraan hans laend, ty han aegde maanga hustrur. ^31En bihustru som han hade i Sikem foedde honom ock en son; denne gav han namnet Abimelek. ^32Och Gideon, Joas' son, dog i en god aalder och blev begraven i sin fader Joas' grav i det abiesritiska Ofra ^33Men naer Gideon var doed, begynte Israels barn aater i troloes avfaellighet loepa efter Baalerna; och de gjorde Baal-Berit till gud aat sig. ^34Israels barn taenkte icke paa HERREN, sin Gud, som hade raeddat dem fraan alla deras fienders hand runt omkring. ^35Ej heller visade de Jerubbaals, Gideons, hus naagon kaerlek, till gengaeld foer allt det goda som han hade gjort mot Israel. __________________________________________________________________ Chapter 9 ^1Men Abimelek, Jerubbaals son, gick bort till sin moders broeder i Sikem och talade till dem och till alla som voro beslaektade med hans morfaders hus, och sade: ^2>>Talen saa till alla Sikems borgare: Vilket aer baest foer eder: att sjuttio maen, alla Jerubbaals soener, raada oever eder, eller att en enda man raader oever eder? Kommen daerjaemte ihaag att jag aer edert koett och ben.>> ^3Daa talade hans moders broeder till hans foermaan allt detta infoer alla Sikems borgare. Och dessa blevo vunna foer Abimelek, ty de taenkte: >>Han aer ju vaar broder.>> ^4Och de gaavo honom sjuttio siklar silver ur Baal-Berits tempel; foer dessa lejde Abimelek loest folk och aeventyrare, vilkas anfoerare han blev. ^5Daerefter begav han sig till sin faders hus i Ofra och draepte daer sina broeder, Jerubbaals soener, sjuttio maen, och detta paa en och samma sten; dock blev Jotam, Jerubbaals yngste son, vid liv, ty han hade goemt sig. ^6Sedan foersamlade sig alla Sikems borgare och alla som bodde i Millo och gingo aastad och gjorde Abimelek till konung vid Vaard-terebinten invid Sikem. ^7Naer man beraettade detta far Jotam, gick han aastad och staellde sig paa toppen av berget Gerissim och hov upp sin roest och ropade och sade till dem: >>Hoeren mig, I Sikems borgare, foer att Gud ock maa hoera eder. ^8Traeden gingo en gaang aastad foer att smoerja en konung oever sig. Och de sade till olivtraedet: 'Bliv du konung oever oss' ^9Men olivtraedet svarade dem: 'Skulle jag avstaa fraan min fetma, som baade gudar och maenniskor aera mig foer, och gaa bort foer att svaja oever de andra traeden?' ^10Daa sade traeden till fikontraedet: 'Kom du och bliv konung oever oss.' ^11Men fikontraedet svarade dem: 'Skulle jag avstaa fraan min soetma och min goda frukt och gaa bort foer att svaja oever de andra traeden?' ^12Daa sade traeden till vintraedet: 'Kom du och bliv konung oever oss.' ^13Men vintraedet svarade dem: 'Skulle jag avstaa fraan min vinmust, som goer baade gudar och maenniskor glada, och gaa bort foer att svaja oever de andra traeden?' ^14Daa sade alla traeden till toernbusken: 'Kom du och bliv konung oever oss.' ^15Toernbusken svarade traeden: 'Om det aer eder uppriktiga mening att smoerja mig till konung oever eder, saa kommen och tagen eder tillflykt under min skugga; varom icke, saa skall eld gaa ut ur toernbusken och foertaera cedrarna paa Libanon.' ^16Saa hoeren nu: om I haven foerfarit riktigt och redligt daeri att I haven gjort Abimelek till konung, och om I haven foerfarit vael mot Jerubbaal och hans hus, och haven vedergaellt honom efter hans gaerningar -- ^17ty I veten att min fader stridde foer eder och vaagade sitt liv foer att raedda eder fraan Midjans hand, ^18under det att I daeremot i dag haven rest eder upp mot min faders hus och draept hans soener, sjuttio maen, paa en och samma sten, och gjort Abimelek, hans tjaenstekvinnas son, till konung oever Sikems borgare, eftersom han aer eder broder -- ^19om I alltsaa denna dag haven foerfarit riktigt och redligt mot Jerubbaal och hans hus, daa maan I glaedja eder oever Abimelek, och han maa ock glaedja sig oever eder; ^20varom icke, saa maa eld gaa ut fraan Abimelek och foertaera Sikems borgare och dem som bo i Millo, och fraan Sikems borgare och fraan dem som bo i Millo maa eld gaa ut och foertaera Abimelek.>> ^21Och Jotam skyndade sig undan och flydde bort till Beer, och daer bosatte han sig foer att vara i saekerhet foer sin broder Abimelek. ^22Naer Abimelek hade haerskat oever Israel i tre aar, ^23saende Gud en tvedraektsande mellan Abimelek och Sikems borgare, saa att Sikems borgare avfoello fraan Abimelek. ^24Detta skedde, foer att vaaldet mot Jerubbaals sjuttio soener skulle bliva haemnat, och foer att deras blod skulle komma oever deras broder Abimelek som draepte dem, saa ock oever Sikems borgare, som laemnade honom understoed, saa att han kunde draepa sina broeder. ^25Foer att skada honom lade Sikems borgare nu folk i foersaat paa bergshoejderna, och dessa plundrade alla som drogo vaegen fram daerfoerbi. Detta blev beraettat foer Abimelek. ^26Men Gaal, Ebeds son, kom nu dit med sina broeder, och de drogo in i Sikem. Och Sikems borgare fattade foertroende foer honom. ^27Saa haende sig en gaang att de gingo ut paa faeltet och avbaergade sina vingaardar och pressade druvorna och hoello en glaedjefest, och de gingo daervid in i sin guds hus och aato och drucko, och uttalade foerbannelser oever Abimelek. ^28Och Gaal, Ebeds son, sade: >>Vad aer Abimelek, och vad aer Sikem, eftersom vi skola tjaena honom? Han aer ju Jerubbaals son, och Sebul aer hans tillsyningsman. Nej, tjaenen maen som haerstamma fraan Hamor, Sikems fader. Varfoer skulle vi tjaena denne? ^29Ack om jag hade detta folk under min vaard! Daa skulle jag driva bort Abimelek.>> Och i fraaga om Abimelek sade han: >>Foeroeka din haer och drag ut.>> ^30Men naer Sebul, hoevitsmannen i staden, fick hoera vad Gaal, Ebeds son, hade sagt, upptaendes hans vrede. ^31Och han saende listeligen bud till Abimelek och laet saega: >>Se, Gaal, Ebeds son, och hans broeder hava kommit till Sikem, och de haalla just nu paa att uppvigla staden mot dig. ^32Bryt daerfoer nu upp om natten, du med ditt folk, och laegg dig i bakhaall paa faeltet. ^33Sedan maa du i morgon bittida, naer solen gaar upp, stoerta fram mot staden. Naer han daa med sitt folk drager ut mot dig, maa du goera med honom vad tillfaellet giver vid handen.>> ^34Daa broet Abimelek med allt sitt folk upp om natten, och de lade sig i bakhaall mot Sikem, i fyra hopar. ^35Och Gaal, Ebeds son, kom ut och staellde sig vid ingaangen till stadsporten; och i detsamma broet Abimelek med sitt folk fram ifraan bakhaallet. ^36Naer daa Gaal saag folket, sade han till Sebul: >>Se, daer kommer folk ned fraan bergshoejderna.>> Men Sebul svarade honom: >>Det aer skuggan av bergen, som foer dina oegon ser ut saasom maenniskor.>> ^37Gaal tog aater till orda och sade: >>Jo, daer kommer folk ned fraan Mittelhoejden, och en annan hop kommer paa vaegen fraan Teckentydarterebinten.>> ^38Daa sade Sebul till honom: >>Var aer nu din stortalighet, du som sade: 'Vad aer Abimelek, eftersom vi skola tjaena honom?' Se, haer kommer det folk som du saa foeraktade. Drag nu ut och strid mot dem. ^39Saa drog daa Gaal ut i spetsen foer Sikems borgare och gav sig i strid med Abimelek. ^40Men Abimelek jagade honom paa flykten, och han flydde undan foer honom; och maanga foello slagna aenda fram till stadsporten. ^41Och Abimelek stannade i Aruma; men Sebul drev bort Gaal och hans broeder och laet dem icke laengre stanna i Sikem. ^42Dagen daerefter gick folket ut paa faeltet; och man beraettade detta foer Abimelek. ^43Daa tog han sitt folk och delade dem i tre hopar och lade sig i bakhaall paa faeltet. Och naer han fick se att folket gick ut ur staden, broet han upp och anfoell dem och nedgjorde dem. ^44Abimelek och de hopar han hade med sig stoertade naemligen fram och staellde sig vid ingaangen till stadsporten; men de baada andra hoparna stoertade fram mot alla som voro paa faeltet och nedgjorde dem. ^45Naer saa Abimelek hade ansatt staden hela den dagen, intog han den och draepte det folk som fanns daerinne Sedan rev han ned staden och bestroedde platsen med salt. ^46Naer besaettningen i Sikems torn hoerde detta, begaavo de sig alla till det fasta valvet i El-Berits tempelbyggnad. ^47Och naer det blev beraettat for Abimelek att hela besaettningen i Sikems torn hade foersamlat sig daer, ^48gick han med allt sitt folk upp till berget Salmon; och Abimelek tog en yxa i sin hand och hoegg av en traedgren och lyfte upp den och lade den paa axeln; och han sade till sitt folk: >>Goeren med hast detsamma som I haven sett mig goera.>> ^49Daa hoegg ocksaa allt folket av var sin gren och foeljde efter Abimelek, och de lade grenarna intill det fasta valvet och taende upp eld till att foerbraenna valvet jaemte dem som voro daer. Saa omkommo ock alla de maenniskor som bodde i Sikems torn, vid pass tusen maen och kvinnor. ^50Och Abimelek drog aastad till Tebes och belaegrade Tebes och intog det. ^51Men mitt i staden var ett starkt torn, och dit flydde alla maen och kvinnor, alla borgare i staden, och staengde igen om sig; sedan stego de upp paa tornets tak. ^52Och Abimelek kom till tornet och angrep det; och han gick fram till porten paa tornet foer att braenna upp den i eld. ^53Men en kvinna kastade en kvarnsten ned paa Abimeleks huvud och braeckte saa hans huvudskaal. ^54Daa ropade han med hast paa sin vapendragare och sade till honom: >>Drag ut ditt svaerd och doeda mig, foer att man icke maa saega om mig: En kvinna draepte honom.>> Daa genomborrade hans tjaenare honom, saa att han dog. ^55Naer nu israeliterna saago att Abimelek var doed, gingo de hem, var och en till sitt. ^56Alltsaa laet Gud det onda som Abimelek hade gjort mot sin fader, daa han draepte sina sjuttio broeder, komma tillbaka oever honom. ^57Och allt det onda som Sikems maen hade gjort laet Gud ock komma tillbaka oever deras huvuden. Saa gick Jotams, Jerubbaals sons, foerbannelse i fullbordan paa dem. __________________________________________________________________ Chapter 10 ^1Efter Abimelek uppstod till Israels fraelsning Tola, son till Pua, son till Dodo, en man fraan Isaskar; och han bodde i Samir, i Efraims bergsbygd. ^2Han var domare i Israel i tjugutre aar; sedan dog han och blev begraven i Samir. ^3Efter honom uppstod gileaditen Jair. Han var domare i Israel i tjugutvaa aar. ^4Han hade trettio soener, som plaegade rida paa trettio aasnor; och de hade trettio staeder. Dessa kallar man aennu i dag Jairs byar, och de ligga i Gileads land. ^5Och Jair dog och blev begraven i Kamon. ^6Men Israels barn gjorde aater vad ont var i HERRENS oegon och tjaenade Baalerna och Astarterna, saa ock Arams, Sidons, Moabs, Ammons barns och filisteernas gudar och oevergaavo HERREN och tjaenade honom icke. ^7Daa upptaendes HERRENS vrede mot Israel, och han saalde dem i filisteernas och Ammons barns hand. ^8Och dessa plaagade Israels barn och foerforo vaaldsamt mot dem det aaret; i aderton aar gjorde de saa mot alla de israeliter som bodde paa andra sidan Jordan, i amoreernas land, i Gilead. ^9Daertill gingo Ammons barn oever Jordan och gaavo sig i strid ocksaa med Juda, Benjamin och Efraims hus, saa att Israel kom i stor noed. ^10Daa ropade Israels barn till HERREN och sade: >>Vi hava syndat mot dig, ty vi hava oevergivit vaar Gud och tjaenat Baalerna.>> ^11Men HERREN sade till Israels barn: >>Har jag icke fraelst eder fraan egyptierna, amoreerna, Ammons barn och filisteerna? ^12Likaledes bleven I foertryckta av sidonierna, amalekiterna och maoniterna; och naer I ropaden till mig, fraelste jag eder fraan deras hand. ^13Men I haven nu oevergivit mig och tjaenat andra gudar; daerfoer vill jag icke mer fraelsa eder. ^14Gaan bort och ropen till de gudar som I haven utvalt; maa de fraelsa eder, om I nu aeren i noed. ^15Daa sade Israels barn till HERREN: >>Vi hava syndat; goer du med oss alldeles saasom dig taeckes. Allenast raedda oss nu denna gaang.>> ^16Daerefter skaffade de bort ifraan sig de fraemmande gudarna och tjaenade HERREN. Daa kunde han icke laengre lida att se Israels vedermoeda. ^17Och Ammons barn blevo uppbaadade och laegrade sig i Gilead; men Israels barn foersamlade sig och laegrade sig i Mispa. ^18Daa sade folket, naemligen de oeverste i Gilead, till varandra: >>Vem vill begynna striden mot Ammons barn? Den som det vill skall bliva hoevding oever alla Gileads inbyggare.>> __________________________________________________________________ Chapter 11 ^1Gileaditen Jefta var en tapper stridsman, men han var son till en skoeka; och Jeftas fader var Gilead. ^2Nu foedde ock Gileads hustru honom soener; och naer dessa hans hustrus soener hade vaext upp, drevo de ut Jefta och sade till honom: >>Du skall icke taga arv i vaar faders hus, ty du aer son till en kvinna som icke aer hans hustru.>> ^3Daa flydde Jefta bort ifraan sina broeder och bosatte sig i landet Tob; daer saellade sig loest folk till Jefta och gjorde stroevtaag med honom. ^4Naagon tid daerefter gaavo Ammons barn sig i strid med Israel. ^5Men naer Ammons barn gaavo sig i strid med Israel, gingo de aeldste i Gilead aastad foer att haemta Jefta fraan landet Tob. ^6Och de sade till Jefta: >>Kom och bliv vaar anfoerare, saa vilja vi strida mot Ammons barn.>> ^7Men Jefta svarade de aeldste i Gilead: >>I haven ju hatat mig och drivit mig ut ur min faders hus. Huru kunnen I daa nu, naer I aeren i noed, komma till mig?>> ^8De aeldste i Gilead sade till Jefta: >>Just daerfoer hava vi nu kommit tillbaka till dig, och du maaste gaa med oss och strida mot Ammons barn; ty du skall bliva hoevding oever oss, alla Gileads inbyggare.>> ^9Jefta svarade de aeldste i Gilead: >>Om I nu foeren mig tillbaka foer att strida mot Ammons barn och HERREN giver dem i mitt vaald, saa vill jag ock sedan vara eder hoevding.>> ^10Daa sade de aeldste i Gilead till Jefta: >>HERREN hoere vaart avtal. Foervisso skola vi laata det bliva saa om du har sagt.>> ^11Saa gick daa Jefta med de aeldste i Gilead, och folket satte honom till hoevding och anfoerare oever sig. Och Jefta uttalade infoer HERREN i Mispa allt vad han hade sagt. ^12Och Jefta skickade saendebud till Ammons barns konung och laet saega: >>Vad har du med mig att goera, eftersom du har kommit emot mig och angripit mitt land?>> ^13Daa svarade Ammons barns konung Jeftas saendebud: >>Naer Israel drog upp fraan Egypten, togo de ju mitt land fraan Arnon aenda till Jabbok och till Jordan; saa giv mig nu detta tillbaka i godo.>> ^14AAter skickade Jefta saendebud till Ammons barns konung ^15och laet saega till honom: >>Saa saeger Jefta: Israel har icke tagit naagot land vare sig fraan Moab eller fraan Ammons barn. ^16Ty naer de drogo upp fraan Egypten och Israel hade taagat genom oeknen aenda till Roeda havet och sedan kommit till Kades, ^17skickade Israel saendebud till konungen i Edom och laet saega: 'Laat mig taaga genom ditt land.' Men konungen i Edom hoerde icke daerpaa. De skickade ock till konungen i Moab, men denne ville icke heller Daa stannade Israel i Kades. ^18Daerefter taagade de genom oeknen och gingo omkring Edoms land och Moabs land och kommo oester om Moabs land och laegrade sig paa andra sidan Arnon; de kommo icke in paa Moabs omraade, ty Arnon aer Moabs graens. ^19Sedan skickade Israel saendebud till Sihon, amoreernas konung, konungen i Hesbon; och Israel laet saega till honom: 'Laat oss genom ditt land taaga dit vi skola.' ^20Men Sihon litade icke paa Israel och laet dem icke taaga genom sitt land, utan foersamlade allt sitt folk, och de laegrade sig i Jahas; daer in- laet han sig i strid med Israel. ^21Men HERREN, Israels Gud, gav Sihon och allt hans folk i Israels hand, saa att de slogo dem; och Israel intog hela amoreernas land, ty dessa bodde daa i detta land. ^22De intogo hela amoreernas omraade, fraan Arnon aenda till Jabbok, och fraan oeknen aenda till Jordan. ^23Och nu, daa HERREN, Israels Gud, har foerdrivit amoreerna foer sitt folk Israel, skulle du taga deras land i besittning! ^24Aer det icke saa: vad din gud Kemos giver dig till besittning, det tager du i besittning? Saa taga ock vi, naerhelst HERREN, vaar Gud, foerdriver ett folk foer oss, deras land i besittning. ^25Menar du att du aer saa mycket foermer aen Balak, Sippors sons konungen i Moab? Han dristade ju icke att inlaata sig i tvist med Israel eller giva sig i strid med dem. ^26Naer Israel nu i tre hundra aar har bott i Hesbon och underlydande orter, i Aror och underlydande orter och i alla staeder paa baada sidor om Arnon, varfoer haven I daa under hela den tiden icke tagit detta ifraan oss? ^27Jag har icke foersyndat mig mot dig, men du goer illa mot mig, daa du nu oeverfaller mig. HERREN, domaren, maa i dag doema mellan Israels barn och Ammons barn.>> ^28Men Ammons barns konung hoerde icke paa vad Jefta laet saega honom genom saendebuden. ^29Daa kom HERRENS Ande oever Jefta; och han taagade genom Gilead och Manasse och taagade saa genom Mispe i Gilead, och fraan Mispe i Gilead taagade han fram mot Ammons barn. ^30Och Jefta gjorde ett loefte aat HERREN och sade: >>Om du giver Ammons barn i min hand, ^31saa lovar jag att vadhelst som ur doerrarna till mitt hus gaar ut emot mig, naer jag vaelbehaallen kommer tillbaka fraan Ammons barn, det skall hoera HERREN till, och det skall jag offra till braennoffer.>> ^32Saa drog nu Jefta aastad mot Ammons barn foer att strida mot dem; och HERREN gav dem i hans hand. ^33Och han tillfogade dem ett mycket stort nederlag och intog landet fraan Aroer aenda till fram emot Minnit, tjugu staeder, och aenda till Abel-Keramim. Alltsaa blevo Ammons barn kuvade under Israels barn. ^34Naer sedan Jefta kom hem till sitt hus i Mispa, daa gick hans dotter ut emot honom med pukor och dans. Och hon var hans enda barn, han hade utom henne varken son eller dotter. ^35I detsamma han nu fick se henne, rev han soender sina klaeder och ropade: >>Ve mig, min dotter, du kommer mig att sjunka till jorden, du drager olycka oever mig! Ty jag har oeppnat min mun infoer HERREN till ett loefte och kan icke taga mitt ord tillbaka.>> ^36Hon svarade honom: >>Min fader, har du oeppnat din mun infoer HERREN, saa goer med mig enligt din muns tal, eftersom HERREN nu har skaffat dig haemnd paa dina fiender, Ammons barn.>> ^37Och hon sade ytterligare till sin fader: >>Uppfyll dock denna min begaeran: unna mig tvaa maanader, saa att jag faar gaa aastad ned paa bergen och begraata min jungfrudom med mina vaeninnor. ^38Han svarade: >>Du faar gaa aastad.>> Och han tillstadde henne att vara borta i tvaa maanader. Daa gick hon aastad med sina vaeninnor och begraet sin jungfrudom paa bergen. ^39Men efter tvaa maanader vaende hon tillbaka till sin fader, och han foerfor daa med henne efter det loefte han hade gjort. Och hon hade icke kaent naagon man. ^40Sedan blev det en sedvaenja i Israel att Israels doettrar aar efter aar gingo aastad foer att lovprisa gileaditen Jeftas dotter, under fyra dagar vart aar. __________________________________________________________________ Chapter 12 ^1Men Efraims maen foersamlade sig och drogo till Safon; och de sade till Jefta: >>Varfoer drog du aastad till strid mot Ammons barn utan att kalla paa oss till att taaga med dig? Nu vilja vi braenna upp ditt hus jaemte dig sjaelv i eld. ^2Jefta svarade dem: >>Jag och mitt folk laago i svaar fejd med Ammons barn; daa manade jag eder att komma, men I villen icke fraelsa mig ur deras hand. ^3Och naer jag saag att I icke villen fraelsa mig, tog jag min sjael i min hand och drog aastad mot Ammons barn, och HERREN gav dem i min hand. Varfoer haven I daa nu dragit upp emot mig till att strida emot mig?>> ^4Och Jefta foersamlade alla Gileads maen och gav sig i strid med Efraim. Och Gileads maen slogo efraimiterna; dessa hade naemligen sagt: >>Flyktingar ifraan Efraim aeren I; Gilead aer ett mellanting, varken Efraim eller Manasse.>> ^5Och gileaditerna besatte vadstaellena oever Jordan foer efraimiterna. Daa nu naagon av de efraimitiska flyktingarna sade: >>Laat mig komma oever>>, fraagade Gileads maen honom: >>Aer du en efraimit?>> Om han daa svarade nej, ^6saa sade de till honom: >>Saeg 'schibbolet'.>> Sade han daa >>sibbolet>>, daerfoer att han icke nog lade sig vinn om att uttala ordet raett, saa grepo de honom och hoeggo ned honom daer vid vadstaellena oever Jordan. Paa detta saett foello vid det tillfaellet fyrtiotvaa tusen efraimiter. ^7Och Jefta var domare i Israel i sex aar. Sedan dog gileaditen Jefta och blev begraven i en av Gileads staeder. ^8Efter honom var Ibsan fraan Bet-Lehem domare i Israel. ^9Han hade trettio soener, och trettio doettrar gifte han bort; han fick ock trettio doettrar genom att skaffa hustrur aat sina soener utifraan. Och han var domare i Israel i sju aar. ^10Sedan dog Ibsan och blev begraven i Bet-Lehem. ^11Efter honom var sebuloniten Elon domare i Israel; i tio aar var han domare i Israel. ^12Sedan dog sebuloniten Elon och blev begraven i Ajalon, i Sebulons land. ^13Efter honom var pirgatoniten Abdon, Hillels son, domare i Israel. ^14Han hade fyrtio soener och trettio sonsoener, vilka plaegade rida paa sjuttio aasnor. Och han var domare i Israel i aatta aar. ^15Sedan dog pirgatoniten Abdon, Hillels son, och blev begraven i Pirgaton i Efraims land, i amalekiternas bergsbygd. __________________________________________________________________ Chapter 13 ^1Men Israels barn gjorde aater vad ont var i HERRENS oegon; daa gav HERREN dem i filisteernas hand, i fyrtio aar. ^2I Sorga levde nu en man av daniternas slaekt, vid namn Manoa; hans hustru var ofruktsam och hade icke foett naagra barn. ^3Men HERRENS aengel uppenbarade sig foer hustrun och sade till henne: >>Se, du aer ofruktsam och har icke foett naagra barn, men du skall bliva havande och foeda en son. ^4Tag dig nu till vara, saa att du icke dricker vin eller starka drycker ej heller aeter naagot orent. ^5Ty se, du skall bliva havande och foeda en son, paa vilkens huvud ingen rakkniv skall komma, ty gossen skall vara en Guds nasir allt ifraan moderlivet; och han skall goera begynnelse till att fraelsa Israel ur filisteernas hand.>> ^6Daa gick hustrun in och omtalade detta foer sin man och sade: >>En gudsman kom till mig; han saag ut saasom en Guds aengel, mycket fruktansvaerd. Jag fraagade honom icke varifraan han var, och sitt namn laet han mig icke veta. ^7Och han sade till mig: 'Se, du skall bliva havande och foeda en son; drick nu icke vin eller starka drycker och aet icke naagot orent, ty gossen skall vara en Guds nasir, fraan moderlivet aenda till sin doed.'>> ^8Och Manoa bad till HERREN och sade: >>Ack Herre, laat gudsmannen som du saende hit aater komma till oss, foer att han maa laera oss huru vi skola goera med gossen som skall foedas.>> ^9Och Gud hoerde Manoas roest; Guds aengel kom aater till hans hustru, naer hon en gaang satt ute paa marken och hennes man Manoa icke var hos henne. ^10Daa skyndade hustrun strax aastad och beraettade det foer sin man; hon sade till honom: >>Mannen som kom till mig haeromdagen har uppenbarat sig foer mig.>> ^11Manoa stod upp och foeljde sin hustru; och naer han kom till mannen, fraagade han honom: >>Aer du den man som foerut talade med min hustru?>> Han svarade: >>Ja.>> ^12Daa sade Manoa: >>Naer det som du har sagt gaar i fullbordan, vad aer daa att iakttaga med gossen? Hur skall man goera med honom?>> ^13HERRENS aengel svarade Manoa >>Din hustru skall taga sig till vara foer allt varom jag har talat med henne. ^14Hon skall icke aeta naagot som ha vuxit paa vintraed, och vin eller starka drycker faar hon icke dricka, ej heller faar hon aeta naagot orent. Allt vad jag har bjudit henne skall hon haalla.>> ^15Och Manoa sade till HERRENS aengel: >>Laat oss faa haalla dig kvar, saa vilja vi tillreda en killing och saetta fram foer dig.>> ^16Men HERRENS aengel svarade Manoa: >>Om du ock haaller mig kvar, skall jag dock icke aeta av din mat; men om du vill tillreda ett braennoffer, saa offra detta aat HERREN.>> Ty Manoa foerstod icke att det var HERRENS aengel. ^17Och Manoa sade till HERRENS aengel: >>Vad aer ditt namn? Saeg oss det, foer att vi maa kunna aera dig, naer det som du har sagt gaar i fullbordan.>> ^18HERRENS aengel sade till honom: >>Varfoer fraagar du efter mitt namn? Det aer alltfoer underbart.>> ^19Och Manoa tog killingen med tillhoerande spisoffer och lade upp den paa klippan aat HERREN. Daa laet han naagot underbart ske i Manoas och hans hustrus aasyn. ^20Naer laagan steg upp fraan altaret mot himmelen, for naemligen HERRENS aengel upp, i laagan fraan altaret. Daa Manoa och hans hustru saago detta, foello de ned till jorden paa sitt ansikte ^21Sedan visade sig HERRENS aengel icke mer foer Manoa och hans hustru. Daa foerstod Manoa att det hade varit HERRENS aengel. ^22Och Manoa sade till sin hustru: >>Nu maaste vi doe, eftersom vi hava sett Gud.>> ^23Men hans hustru svarade honom: >>Om HERREN hade velat doeda oss, saa hade han icke tagit emot naagot braennoffer och spisoffer av vaar hand, och icke laatit oss se allt detta, ej heller hade han nu laatit oss hoera saadant.>> ^24Daerefter foedde hans hustru en son och gav honom namnet Simson; och gossen vaexte upp, och HERREN vaelsignade honom. ^25Och HERRENS Ande begynte att verka paa honom, medan han var i Dans laeger, mellan Sorga och Estaol. __________________________________________________________________ Chapter 14 ^1Naer Simson en gaang gick ned till Timna, fick han daer i Timna se en kvinna, en av filisteernas doettrar. ^2Och naer han kom upp daerifraan, omtalade han det foer sin fader och moder och sade: >>Jag har i Timna sett en kvinna, en av filisteernas doettrar; henne maan I nu skaffa mig till hustru.>> ^3Hans fader och moder sade till honom: >>Finnes daa ingen kvinna bland dina broeders doettrar och i hela mitt folk, eftersom du vill gaa bort foer att skaffa dig en hustru fraan de oomskurna filisteerna?>> Simson sade till sin fader: >>Skaffa mig denna, ty hon behagar mig.>> ^4Men hans fader och moder visste icke att detta kom fraan HERREN, som soekte sak med filisteerna. Paa den tiden raadde naemligen filisteerna oever Israel. ^5Och Simson gick med sin fader och moder ned till Timna; men just som de hade hunnit fram till vingaardarna vid Timna, kom ett ungt lejon rytande emot honom. ^6Daa foell HERRENS Ande oever honom, och han slet soender lejonet, saasom hade han slitit soender en killing, fastaen han icke hade naagonting i sin hand; men han talade icke om foer sin fader och moder vad han hade gjort. ^7Naer han saa kom ditned, talade han med kvinnan; och hon behagade Simson. ^8En tid daerefter vaende han tillbaka foer att haemta henne och vek daa av vaegen foer att se paa det doeda lejonet; daa fick han i lejonets kropp se en bisvaerm med honung. ^9Och han skrapade ut honungen i sina haender och aat daerav, medan han gick, han kom saa till sin fader och moder och gav dem, och de aato. Men han talade icke om foer dem att det var ur lejonets kropp han hade skrapat honungen. ^10Naer nu hans fader kom ned till kvinnan, gjorde Simson daer ett gaestabud, ty saa plaegade de unga maennen goera. ^11Och naer de fingo se honom, skaffade de trettio broellopssvenner, som skulle vara hos honom. ^12Till dem sade Simson: >>Jag vill foerelaegga eder en gaata; om I under de sju gaestabudsdagarna saegen mig loesningen paa den och gissen raett, saa skall jag giva eder trettio fina linneskjortor och trettio hoegtidsdraekter. ^13Men om I icke kunnen saega mig loesningen, saa skolen I giva mig trettio fina linneskjortor och trettio hoegtidsdraekter.>> De sade till honom: >>Foerelaegg oss din gaata, laat oss hoera den.>> ^14Daa sade han till dem: >>Fraan storaetaren utgick aetbart, fraan den grymme kom soetma.>> Men under tre dagar kunde de icke loesa gaatan. ^15Paa sjunde dagen sade de daa till Simsons hustru: >>Locka din man till att saega oss loesningen paa gaatan; eljest skola vi braenna upp dig och din faders hus i eld. Icke haven I vael bjudit oss hit foer att utarma oss?>> ^16Daa laag Simsons hustru oever honom med graat och sade: >>Du hatar mig allenast och aelskar mig alls icke; du har foerelagt mina landsmaen en gaata, men mig har du icke sagt loesningen paa den.>> Han svarade henne: >>Icke ens aat min fader eller min moder har jag sagt loesningen; skulle jag daa saega den aat dig?>> ^17Men hon laag oever honom med graat under de sju dagar de hoello gaestabudet. Och paa sjunde dagen sade han henne loesningen, eftersom hon saa haart ansatte honom; sedan sade hon loesningen paa gaatan aat sina landsmaen. ^18Innan solen gick ned paa sjunde dagen, gaavo honom alltsaa maennen i staden det svaret: >>Vad aer soetare aen honung, och vad aer grymmare aen ett lejon?>> Men han sade till dem: >>Haden I icke ploejt med min kviga, saa haden I icke gissat min gaata.>> ^19Och HERRENS Ande kom oever honom, och han gick ned till Askelon och slog daer ihjael trettio maen och tog deras klaeder och gav hoegtidsdraekterna aat dem som hade sagt loesningen paa gaatan. Och hans vrede upptaendes, och han vaende tillbaka upp till sin faders hus. ^20Daa blev Simsons hustru given aat den av hans broellopssvenner, som han hade haft till sin saerskilda foeljesven. __________________________________________________________________ Chapter 15 ^1En tid daerefter, medan veteskoerden paagick, ville Simson besoeka sin hustru, och foerde med sig en killing. Och han sade: >>Laat mig gaa in till min hustru i kammaren.>> Men hennes fader ville icke tillstaedja honom att gaa in; ^2hennes fader sade: >>Jag hoell foer saekert att du hade fattat hat till henne, och daerfoer gav jag henne aat din broellopssven. Men hon har ju en yngre syster, som aer fagrare aen hon; tag denna i staellet foer den andra.>> ^3Men Simson svarade dem: >>Denna gaang aer jag utan skuld gent emot filisteerna, om jag goer dem naagot ont.>> ^4Och Simson gick bort och faangade tre hundra raevar; sedan tog han facklor, band saa ihop tvaa och tvaa raevar med svansarna och satte in en fackla mitt emellan de tvaa svansarna. ^5Daerefter taende han eld paa facklorna och slaeppte djuren in paa filisteernas saedesfaelt och antaende saa baade saedesskylar och oskuren saed, vingaardar och olivplanteringar. ^6Daa nu filisteerna fraagade efter vem som hade gjort detta, fingo de det svaret: >>Det har Simson, timnitens maag, daerfoer att denne tog hans hustru och gav henne aat hans broellopssven.>> Daa drogo filisteerna aastad och braende upp baade henne och hennes fader i eld. ^7Men Simson sade till dem: >>Om I beten eder saa, skall jag sannerligen icke vila, foerraen jag har tagit haemnd paa eder.>> ^8Och han for vaaldsamt fram med dem, saa att de varken kunde gaa eller staa. Sedan gick han ned daerifraan och bodde i bergsklyftan vid Etam. ^9Daa drogo filisteerna upp och laegrade sig i Juda; och de spridde sig i Lehi. ^10Och Juda maen sade: >>Varfoer haven I dragit hitupp mot oss?>> De svarade: >>Vi hava dragit hitupp foer att binda Simson och foer att goera mot honom saasom han har gjort mot oss.>> ^11Daa drogo tre tusen maen fraan Juda ned till bergsklyftan vid Etam och sade till Simson: >>Du vet ju att filisteerna raada oever oss; huru har du daa kunnat goera saa mot oss?>> Han svarade dem: >>Saasom de hava gjort mot mig, saa har jag gjort mot dem.>> ^12De sade till honom: >>Vi hava kommit hitned foer att binda dig och sedan laemna dig i filisteernas hand.>> Simson sade till dem: >>Saa given mig nu eder ed paa att I icke sjaelva viljen stoeta ned mig.>> ^13De svarade honom: >>Nej, vi vilja allenast binda dig och sedan laemna dig i deras hand, men vi skola icke doeda dig.>> Saa bundo de honom med tvaa nya taag och foerde honom upp, bort ifraan klippan. ^14Naer han nu kom till Lehi, skriade filisteerna och sprungo emot honom. Daa kom HERRENS Ande oever honom, och taagen omkring hans armar blevo saasom lintraadar, naer de antaendas av eld, och banden likasom smaelte bort ifraan hans haender. ^15Och han fick fatt i en aasnekaeke som aennu var frisk; och han raeckte ut sin hand och tog den, och med den slog han ihjael tusen maen. ^16Sedan sade Simson: >>Med aasnekaeken slog jag en skara, ja, tvaa; med aasnekaeken slog jag tusen man.>> ^17Naer han hade sagt detta, kastade han kaeken ifraan sig. Och man kallade den platsen Ramat-Lehi. ^18Men daa han daerefter blev mycket toerstig, ropade han till HERREN och sade: >>Du sjaelv har genom din tjaenare givit denna stora seger; och nu maaste jag doe av toerst, och saa falla i de oomskurnas hand!>> ^19Daa laet Gud foerdjupningen i Lehi oeppna sig, och daerur gick ut vatten, saa att han kunde dricka; och hans ande kom tillbaka, och han fick liv igen. Daerav kallades kaellan Den ropandes kaella i Lehi, saasom den heter aennu i dag. ^20Och han var domare i Israel under filisteernas tid, i tjugu aar. __________________________________________________________________ Chapter 16 ^1Och Simson gick till Gasa; daer fick han se en skoeka och gick in till henne. ^2Naer daa gasiterna fingo hoera att Simson hade kommit dit, omringade de platsen och laago i foersaat foer honom hela natten vid stadsporten. Men hela natten hoello de sig stilla; de taenkte: >>Vi vilja vaenta till i morgon, naer det bliver dager; daa skola vi draepa honom.>> ^3Och Simson laag daer intill midnatt; men vid midnattstiden stod han upp och grep tag i stadsportens doerrar och i de baada doerrposterna och ryckte loss dem jaemte bommen, och lade alltsammans paa sina axlar och bar upp det till toppen paa det berg som ligger gent emot Hebron. ^4Daerefter fattade han kaerlek till en kvinna som hette Delila, vid baecken Sorek. ^5Daa kommo filisteernas hoevdingar upp till henne och sade till henne: >>Locka honom till att uppenbara foer dig varav det beror att han aer saa stark, och huru vi skola bliva honom oevermaektiga, saa att vi kunna binda honom och kuva honom; vi vilja daa giva dig ett tusen ett hundra siklar silver var.>> ^6Daa sade Delila till Simson: >>Saeg mig varav det beror att du aer saa stark, och huru man skulle kunna binda och kuva dig.>> ^7Simson svarade henne: >>Om man bunde mig med sju friska senstraengar, som icke hade hunnit torka, saa bleve jag svag och vore saasom en vanlig maenniska.>> ^8Daa buro filisteernas hoevdingar till henne sju friska senstraengar, som icke hade hunnit torka; och hon band honom med dem. ^9Men hon hade lagt folk i foersaat i den inre kammaren. Sedan ropade hon till honom: >>Filisteerna aero oever dig, Simson!>> Daa slet han soender senstraengarna saa laett som en blaangarnssnodd slites soender, naer den kommer intill elden. Alltsaa hade man ingenting faatt veta om hans styrka. ^10Daa sade Delila till Simson: >>Du har ju bedragit mig och ljugit foer mig. Men saeg mig nu huru man skulle kunna binda dig.>> ^11Han svarade henne: >>Om man bunde mig med nya taag, som aennu icke hade blivit begagnade till naagot, saa bleve jag svag och vore saasom en vanlig maenniska.>> ^12Daa tog Delila nya taag och band honom med dem och ropade saa till honom: >>Filisteerna aero oever dig, Simson!>>; och folk laag i foersaat i den inre kammaren. Men han slet taagen av sina armar, saasom hade det varit traadar. ^13Daa sade Delila till Simson: >>Hittills har du bedragit mig och ljugit foer mig; saeg mig nu huru man skulle kunna binda dig.>> Han svarade henne: >>Jo, om du vaevde in de sju flaetorna paa mitt huvud i raenningen till din vaev.>> ^14Hon slog alltsaa fast dem med pluggen och ropade sedan till honom: >>Filisteerna aero oever dig, Simson!>> Naer han daa vaknade upp ur soemnen, ryckte han loss vaevpluggen jaemte raenningen till vaeven. ^15Daa sade hon till honom: >>Huru kan du saega att du har mig kaer, du som icke aer uppriktig mot mig? Tre gaanger har du nu bedragit mig och icke velat saega mig varpaa det beror att du aer saa stark.>> ^16Daa hon nu dag efter dag haart ansatte honom med denna sin begaeran och plaagade honom daermed, blev han saa otaalig att han kunde doe, ^17och yppade saa foer henne hela sin hemlighet och sade till henne: >>Ingen rakkniv har kommit paa mitt huvud, ty jag aer en Guds nasir allt ifraan min moders liv. Daerfoer, om man rakar haaret av mig, viker min styrka ifraan mig, saa att jag bliver svag och aer saasom alla andra maenniskor.>> ^18Daa nu Delila insaag att han hade yppat foer henne hela sin hemlighet, saende hon bud och kallade till sig filisteernas hoevdingar; hon laet saega: >>Kommen hitupp aennu en gaang, ty han har nu yppat foer mig hela sin hemlighet.>> Daa kommo filisteernas hoevdingar ditupp till henne och foerde med sig penningarna. ^19Nu lagade hon saa, att han somnade in paa hennes knaen; och sedan hon hade kallat till sig en man som paa hennes befallning skar av de sju flaetorna paa hans huvud, begynte hon att faa makt oever honom, och hans styrka vek ifraan honom. ^20Daerefter ropade hon: >>Filisteerna aero oever dig, Simson!>> Naer han daa vaknade upp ur soemnen, taenkte han: >>Jag goer mig vael fri, nu saasom de foerra gaangerna, och skakar mig loes>>; ty han visste icke att HERREN hade vikit ifraan honom. ^21Men filisteerna grepo honom och stucko ut oegonen paa honom. Daerefter foerde de honom ned till Gasa och bundo honom med kopparfjaettrar, och han maaste mala i faengelset. ^22Men hans huvudhaar begynte aater vaexa ut, sedan det hade blivit avrakat. ^23Och filisteernas hoevdingar foersamlade sig foer att anstaella en stor offerfest aat sin gud Dagon och goera sig glada, ty de sade: >>Vaar gud har givit vaar fiende Simson i vaar hand.>> ^24Och naer folket saag honom, lovade de likaledes sin gud och sade: >>Vaar gud har givit vaar fiende i vaar hand honom som foeroedde vaart land och slog saa maanga av oss ihjael.>> ^25Daa nu deras hjaertan hade blivit glada, sade de: >>Laat haemta Simson, foer att han maa foerlusta oss.>> Och Simson blev haemtad ur faengelset och maaste vara dem till foerlustelse. Och de hade staellt honom mellan pelarna. ^26Men Simson sade till den gosse som hoell honom vid handen: >>Slaepp mig och laat mig komma intill pelarna som huset vilar paa, saa att jag faar luta mig mot dem.>> ^27Och huset var fullt med maen och kvinnor, och filisteernas alla hoevdingar voro daer; och paa taket voro vid pass tre tusen maen och kvinnor, som saago paa, huru Simson foerlustade dem. ^28Men Simson ropade till HERREN och sade: >>Herre, HERRE, taenk paa mig och styrk mig allenast denna gaang, o Gud, saa att jag faar taga haemnd paa filisteerna foer ett av mina baada oegon.>> ^29Daerefter fattade Simson i de baada mittelpelare som huset vilade paa, och tog fast tag mot dem; han fattade i den ena med hoegra handen och i den andra med vaenstra. ^30Och Simson sade: >>Maa jag nu sjaelv doe med filisteerna.>> Sedan boejde han sig framaat med saadan kraft, att huset foell omkull oever hoevdingarna och allt folket som fanns daer. Och de som han saa doedade vid sin doed voro flera aen de som han hade doedat, medan han levde. ^31Och hans broeder och hela hans familj kommo ditned och togo honom upp med sig och begrovo honom mellan Sorga och Estaol, i hans fader Manoas grav. Han hade daa i tjugu aar varit domare i Israel. __________________________________________________________________ Chapter 17 ^1I Efraims bergsbygd levde en man som hette Mika. ^2Denne sade till sin moder: >>De ett tusen ett hundra silversiklar som blevo dig fraantagna, och foer vilkas skull du uttalade en foerbannelse, som jag sjaelv hoerde, se, de penningarna finnas hos mig. Det var jag som tog dem.>> Daa sade hans moder: >>Vaelsignad vare du, min son, av HERREN!>> ^3Saa gav han de ett tusen ett hundra silversiklarna tillbaka aat sin moder. Men hans moder sade: >>Haermed helgar jag dessa penningar aat HERREN och laemnar dem aat min son, foer att han maa laata goera en skuren och en gjuten gudabild. Haer laemnar jag dem nu tillbaka aat dig.>> ^4Men han gav penningarna tillbaka aat sin moder. Daa tog hans moder tvaa hundra siklar silver och gav dem aat en guldsmed, och denne gjorde daerav en skuren och en gjuten gudabild, vilka sedan staelldes in i Mikas hus. ^5Mannen Mika hade saa ett gudahus; han laet ock goera en efod och husgudar och insatte genom handfyllning en av sina soener till praest aat sig. ^6Paa den tiden fanns ingen konung i Israel; var och en gjorde vad honom behagade. ^7I Bet-Lehem i Juda levde daa en ung man av Juda slaekt; han var levit och bodde daer saasom fraemling. ^8Denne man vandrade bort ifraan sin stad, Bet-Lehem i Juda, foer att se om han funne naagon annan ort daer han kunde bo; och under sin faerd kom han till Efraims bergsbygd, fram till Mikas hus. ^9Daa fraagade Mika honom: >>Varifraan kommer du?>> Han svarade honom: >>Jag aer en levit fraan Bet-Lehem i Juda, och jag aer nu stadd paa vandring, foer att se om jag finner naagon annan ort daer jag kan bo.>> ^10Mika sade till honom: >>Stanna kvar hos mig, och bliv fader och praest aat mig, saa skall jag aarligen giva dig tio siklar silver och vad klaeder du behoever, och daertill din foeda.>> Daa foeljde leviten med honom. ^11Och leviten gick in paa att stanna hos mannen, och denne behandlade den unge mannen saasom sin son. ^12Och Mika insatte leviten genom handfyllning, saa att den unge mannen blev praest aat honom; och han var sedan kvar i Mikas hus. ^13Och Mika sade: >>Nu vet jag att HERREN skall goera mig gott, eftersom jag har faatt leviten till praest.>> __________________________________________________________________ Chapter 18 ^1Paa den tiden fanns ingen konung i Israel. Och paa den tiden soekte sig daniternas stam en arvedel till att bo i, ty aenda dittills hade icke naagot omraade tillfallit den saasom arvedel bland Israels oevriga stammar. ^2Saa saende daa Dans barn ur sin slaekt fem maen, uttagna bland dem, tappra maen, fraan Sorga och Estaol, till att bespeja landet och undersoeka det; och de sade till dem: >>Gaan aastad och undersoeken landet.>> Saa kommo de till Efraims bergsbygd, fram till Mikas hus; daer stannade de oever natten. ^3Naer de nu voro vid Mikas hus och kaende igen den unge levitens saett att tala, gingo de fram till honom och fraagade honom: >>Vem har foert dig hit? Och vad goer du paa detta staelle, och huru har du det haer?>> ^4Han omtalade daa foer dem: >>Saa och saa gjorde Mika med mig; han gav mig loen, och jag blev praest aat honom.>> ^5Daa sade de till honom: >>Fraaga daa Gud, saa att vi faa veta om den resa som vi aero stadda paa skall bliva lyckosam.>> ^6Praesten svarade dem: >>Gaan i frid. Den resa som I aeren stadda paa staar under HERRENS beskydd.>> ^7Daa gingo de fem maennen vidare och kommo till Lais; och de saago huru folket daerinne bodde i trygghet, paa sidoniernas saett, stilla och trygga, och att ingen gjorde naagon skada i landet genom att tillvaella sig makten; och de bodde laangt ifraan sidonierna och hade intet att skaffa med andra maenniskor. ^8Naer de sedan kommo aater till sina broeder i Sorga och Estaol, fraagade deras broeder dem: >>Vad haven I att saega?>> ^9De svarade: >>Upp, laat oss draga aastad mot dem! Ty vi hava besett landet och funnit det mycket gott. Skolen daa I sitta stilla? Nej, varen ej sena till att taaga aastad, saa att I kommen dit och intagen landet. ^10Naer I kommen dit, kommen I till ett folk som kaenner sig tryggt, och landet har utrymme nog. Ja, Gud har givit det i eder hand -- en ort daer ingen brist aer paa naagot som jorden kan baera.>> ^11Saa broeto sex hundra man av daniternas slaekt, omgjordade med vapen, upp daerifraan, naemligen fraan Sorga och Estaol. ^12De drogo upp och laegrade sig vid Kirjat-Jearim i Juda. Daerfoer kallar man aennu i dag det staellet foer Dans laeger; det ligger bakom Kirjat-Jearim. ^13Daerifraan drogo de vidare till Efraims bergsbygd och kommo saa fram till Mikas hus. ^14De fem maen som hade varit aastad foer att bespeja Lais' land togo daa till orda och sade till sina broeder: >>I maan veta att haer i husen finnas en efod och husgudar och en skuren och en gjuten Gudabild. Saa betaenken nu vad I boeren goera.>> ^15Daa drogo de ditfram och kommo till den unge levitens hus, till Mikas hus, och haelsade honom. ^16Men de sex hundra maennen av Dans barn staellde sig vid ingaangen till porten, omgjordade med sina vapen som de voro. ^17Och de fem maen som hade varit aastad foer att bespeja landet gingo upp och kommo ditin och togo den skurna gudabilden och efoden, saa ock husgudarna och den gjutna gudabilden, under det att praesten stod vid ingaangen till porten jaemte de sex hundra vapenomgjordade maennen. ^18Naer nu de fem maennen hade gaatt in i Mikas hus och tagit den skurna gudabilden med efoden och husgudarna och den gjutna gudabilden, sade praesten till dem: >>Vad aer det I goeren!>> ^19De svarade honom: >>Tig, laegg handen paa din mun, och gaa med oss och bliv fader och praest aat oss. Vilket aer baest foer dig: att vara praest foer en enskild mans hus eller att vara praest foer en hel stam och slaekt i Israel?>> ^20Daa blev praestens hjaerta glatt, och han tog emot efoden och husgudarna och den skurna gudabilden och sloet sig till folket. ^21Sedan vaende de sig aat annat haall och gingo vidare, och laeto daervid kvinnor och barn och boskapen och det dyrbaraste godset foeras fraemst i taaget. ^22Men naer Dans barn hade kommit ett laangt stycke vaeg fraan Mikas hus, upphunnos de av de maen som voro bosatta i naerheten av Mikas hus, och som under tiden hade samlat sig. ^23Vid dessas tillrop vaende sig nu Dans barn om och fraagade Mika: >>Vad fattas dig, eftersom du kommer med en saadan hop?>> ^24Han svarade: >>I haven tagit de gudar som jag har gjort aat mig, daertill ock praesten, och saa gaan I eder vaeg. Vad har jag nu mer kvar? Och aendaa fraagen I mig: 'Vad fattas dig?'!>> ^25Men Dans barn sade till honom: >>Laat oss icke hoera ett ord mer fraan dig. Eljest kan det haenda att naagra maen i foerbittring hugga ned eder, och daa bliver du orsak till att I foerloren livet, baade du sjaelv och ditt husfolk.>> ^26Daerefter fortsatte Dans barn sin vaeg; och naer Mika saag att de voro starkare aen han, vaende han om och drog tillbaka hem igen. ^27Sedan de saa hade tagit baade vad Mika hade laatit foerfaerdiga och daertill hans praest, foello de oever folket i Lais, som levde stilla och i trygghet, och slogo dem med svaerdsegg; men staden braende de upp i eld. ^28Och ingen kunde komma den till hjaelp, ty den laag laangt ifraan Sidon, och folket daeri hade intet att skaffa med andra maenniskor; den laag i Bet-Rehobs dal. Sedan byggde de aater upp staden och bosatte sig daer. ^29Och de gaavo staden namnet Dan efter sin fader Dan, som var son till Israel; foerut hade staden hetat Lais. ^30Och Dans barn staellde daer upp aat sig den skurna gudabilden; och Jonatan, son till Gersom, Manasses son, och hans soener voro praester aat daniternas stam, aenda till dess att landets folk foerdes bort i faangenskap. ^31De staellde upp aat sig den skurna gudabild som Mika hade gjort, och de hade denna kvar under hela den tid Guds hus var i Silo. __________________________________________________________________ Chapter 19 ^1Paa den tiden, daa aennu ingen konung fanns i Israel, bodde en levitisk man laengst uppe i Efraims bergsbygd. Denne tog till bihustru aat sig en kvinna fraan Bet-Lehem i Juda. ^2Men hans bihustru blev honom otrogen och gick ifraan honom till sin faders hus i Bet-Lehem i Juda; daer uppehoell hon sig en tid av fyra maanader. ^3Daa stod hennes man upp och begav sig aastad efter henne, foer att tala vaenligt med henne och saa foera henne tillbaka; och han hade med sig sin tjaenare och ett par aasnor. Hon foerde honom daa in i sin faders hus, och naer kvinnans fader fick se honom, gick han glad emot honom. ^4Och hans svaerfader, kvinnans fader, hoell honom kvar, saa att han stannade hos honom i tre dagar; de aato och drucko och voro daer naetterna oever. ^5Naer de nu paa fjaerde dagen stodo upp bittida om morgonen och han gjorde sig redo att resa, sade kvinnans fader till sin maag: >>Vederkvick dig med ett stycke broed; sedan maan I resa.>> ^6Daa satte de sig ned och aato baada tillsammans och drucko. Daerefter sade kvinnans fader till mannen: >>Beslut dig foer att stanna haer oever natten, och laat ditt hjaerta vara glatt.>> ^7Och naer mannen aendaa gjorde sig redo att resa, bad hans svaerfader honom saa entraeget, att han aennu en gaang stannade kvar daer oever natten. ^8Paa femte dagen stod han aater upp bittida om morgonen foer att resa; daa sade kvinnans fader: >>Vederkvick dig foerst, och droejen saa till eftermiddagen.>> Daerefter aato de baada tillsammans. ^9Naer sedan mannen gjorde sig redo att resa med sin bihustru och sin tjaenare, sade hans svaerfader, kvinnans fader, till honom: >>Se, det lider mot aftonen; stannen kvar oever natten, dagen nalkas ju sitt slut; ja, stanna kvar haer oever natten, och laat ditt hjaerta vara glatt. Sedan kunnen I i morgon bittida foeretaga eder faerd, saa att du faar komma hem till din hydda.>> ^10Men mannen ville icke stanna oever natten, utan gjorde sig redo och reste sin vaeg, och kom saa fram till platsen mitt emot Jebus, det aer Jerusalem. Och han hade med sig ett par sadlade aasnor; och hans bihustru foeljde honom. ^11Daa de nu voro vid Jebus och dagen var laangt framliden, sade tjaenaren till sin herre: >>Kom, laat oss taga in i denna jebusestad och stanna daer oever natten.>> ^12Men hans herre svarade honom: >>Vi skola icke taga in i en fraemmande stad, daer inga israeliter bo; laat oss draga vidare, fram till Gibea.>> ^13Och han sade ytterligare till sin tjaenare: >>Kom, laat oss foersoeka hinna fram till en av orterna haer och stanna oever natten i Gibea eller Rama.>> ^14Saa drogo de vidare; och naer de voro invid Gibea i Benjamin, gick solen ned. ^15Daa togo de in daer och kommo foer att stanna oever natten i Gibea. Och naer mannen kom ditin, satte han sig paa den oeppna platsen i staden, men ingen ville taga emot dem i sitt hus oever natten. ^16Men daa, om aftonen, kom en gammal man fraan sitt arbete paa faeltet, och denne man var fraan Efraims bergsbygd och bodde saasom fraemling i Gibea; ty folket daer paa orten voro benjaminiter. ^17Naer denne nu lyfte upp sina oegon, fick han se den vaegfarande mannen paa den oeppna platsen i staden. Daa sade den gamle mannen: >>Vart skall du resa, och varifraan kommer du?>> ^18Han svarade honom: >>Vi aero paa genomresa fraan Bet-Lehem i Juda till den del av Efraims bergsbygd, som ligger laengst uppe; daerifraan aer jag, och jag har gjort en resa till Bet-Lehem i Juda. Nu aer jag paa vaeg till HERRENS hus, men ingen vill haer taga emot mig i sitt hus. ^19Jag har baade halm och foder aat vaara aasnor, saa ock broed och vin aat mig sjaelv och aat din tjaenarinna och aat mannen som aatfoeljer oss, dina tjaenare, saa att intet fattas oss.>> ^20Daa sade den gamle mannen: >>Frid vare med dig! Men laat mig faa soerja foer allt som kan fattas dig. Haerute paa den oeppna platsen maa du icke stanna oever natten.>> ^21Daerefter foerde han honom till sitt hus och fodrade aasnorna. Och sedan de hade tvaatt sina foetter, aato de och drucko. ^22Under det att de saa gjorde sina hjaertan glada, omringades ploetsligt huset av maennen i staden, onda maen, som bultade paa doerren; och de sade till den gamle mannen, som raadde om huset: >>Foer hitut den man som har kommit till ditt hus, saa att vi faa kaenna honom.>> ^23Daa gick mannen som raadde om huset ut till dem och sade till dem: >>Nej, mina broeder, goeren icke saa illa. Eftersom nu denne man har kommit in i mitt hus, maan I icke goera en saadan galenskap. ^24Se, jag har en dotter som aer jungfru, och han har sjaelv en bihustru. Dem vill jag foera hitut, saa kunnen I kraenka dem och goera med dem vad I finnen foer gott. Men med denne man maan I icke goera naagon saadan galenskap. ^25Men maennen ville icke hoera paa honom; daa tog mannen sin bihustru och foerde henne ut till dem. Och de kaende henne och hanterade henne skaendligt hela natten aenda till morgonen; foerst naer morgonrodnaden gick upp, laeto de henne gaa. ^26Daa kom kvinnan mot morgonen och foell ned vid ingaangen till mannens hus, daer hennes herre var, och laag saa, till dess det blev dager. ^27Naer nu hennes herre stod upp om morgonen och oeppnade doerren till huset och gick ut foer att fortsaetta sin faerd, fick han se sin bihustru ligga vid ingaangen till huset med haenderna paa troeskeln. ^28Han sade till henne: >>Staa upp och laat oss gaa.>> Men hon gav intet svar. Daa tog han och lade henne paa aasnan; sedan gjorde mannen sig redo och reste hem till sitt. ^29Men naer han hade kommit hem, fattade han en kniv och tog sin bi- hustru och styckade henne, efter benen i hennes kropp, i tolv stycken och saende styckena omkring oever hela Israels land. ^30Och var och en som saag detta sade: >>Naagot saadant har icke haent eller blivit sett allt ifraan den dag daa Israels barn drogo upp ur Egyptens land aenda till denna dag. Oevervaegen detta, raadslaan och saegen edert ord.>> __________________________________________________________________ Chapter 20 ^1Daa drogo alla Israels barn ut, och menigheten foersamlade sig saasom en man, fraan Dan aenda till Beer-Seba, saa ock fraan Gileads land, infoer HERREN i Mispa. ^2Och de foernaemsta i hela folket alla Israels stammar, traedde fram i Guds folks foersamling: fyra hundra tusen svaerdbevaepnade maan till fots. ^3Men Benjamins barn fingo hoera att de oevriga israeliterna hade dragit upp till Mispa. Och Israels barn sade: >>Omtalen huru denna ogaerning har tillgaatt.>> ^4Daa tog den levitiske mannen, den moerdade kvinnans man, till orda och sade: >>Jag och min bihustru kommo till Gibea i Benjamin foer att stanna daer oever natten. ^5Daa blev jag oeverfallen av Gibeas borgare; de omringade huset om natten foer att vaaldfoera sig paa mig. Mig taenkte de draepa, och min bihustru kraenkte de, saa att hon dog. ^6Daa tog jag min bihustru och styckade henne och saende styckena omkring oever Israels arvedels hela omraade, eftersom de hade gjort en saadan skaendlighet och galenskap i Israel. ^7Se, nu aeren I allasammans haer, I Israels barn. Laeggen nu fram foerslag och raad haer paa staellet.>> ^8Daa stod allt folket upp saasom en man och sade: >>Ingen av oss maa gaa hem till sin hydda, ingen maa begiva sig hem till sitt hus. ^9Detta aer vad vi nu vilja goera med Gibea: vi skola laata lotten gaa oever det. ^10Paa vart hundratal i alla Israels stammar maa vi taga ut tio maen, och paa vart tusental hundra, och paa vart tiotusental tusen, foer att dessa maa skaffa munfoerraad aat folket, saa att folket, naer det kommer till Geba i Benjamin, kan goera med staden saasom tillboerligt aer foer all den galenskap som den har gjort i Israel.>> ^11Saa foersamlade sig vid staden alla maen i Israel, endraektigt saasom en man. ^12Och Israels stammar saende aastad maen till alla Benjamins stammar och laeto saega; >>Vad aer det foer en ogaerning som har blivit begaangen ibland eder! ^13Laemnen nu ut de onda maen som bo i Gibea, saa att vi faa doeda dem och skaffa bort ifraan Israel vad ont aer.>> Men benjaminiterna ville icke lyssna till sina broeders, de oevriga israeliternas, ord. ^14I staellet foersamlade sig Benjamins barn fraan sina staeder till Gibea, foer att draga ut till strid mot de oevriga israeliterna. ^15Paa den dagen moenstrades Benjamins barn, de utgjorde fraan dessa staeder tjugusex tusen svaerdbevaepnade maen; vid denna moenstring medraeknades icke de som bodde i Gibea, vilka utgjorde sju hundra utvalda maen. ^16Bland allt detta folk funnos sju hundra utvalda maen som voro vaensterhaenta; alla dessa kunde med slungstenen traeffa paa haaret, utan att fela. ^17Och naer Israels maen -- Benjamin fraanraeknad -- moenstrades, utgjorde de fyra hundra tusen svaerdbevaepnade maen; alla dessa voro krigsmaen. ^18Dessa broeto nu upp och drogo aastad till Betel och fraagade Gud. Israels barn sade: >>Vem bland oss skall foerst draga ut i striden mot Benjamins barn?>> HERREN svarade: >>Juda foerst.>> ^19Daa broeto Israels barn upp foeljande morgon och laegrade sig framfoer Gibea. ^20Daerefter drogo Israels maen ut till strid mot Benjamin; Israels maen staellde upp sig till strid mot dem vid Gibea. ^21Men Benjamins barn drogo ut ur Gibea och nedgjorde paa den dagen tjugutvaa tusen man av Israel. ^22Folket, Israels maen, tog dock aater mod till sig och staellde upp sig aennu en gaang till strid paa samma plats daer de hade staellt upp sig foersta dagen. ^23Israels barn gingo naemligen upp och graeto infoer HERRENS ansikte aenda till aftonen; och de fraagade HERREN: >>Skall jag aennu en gaang inlaata mig i strid med min broder Benjamins barn?>> Och HERREN svarade: >>Dragen ut mot honom.>> ^24Naer saa Israels barn dagen daerefter ryckte fram mot Benjamins barn, ^25drog ock Benjamin paa andra dagen ut fraan Gibea mot Israels barn och nedgjorde av dem ytterligare aderton tusen man, allasammans svaerdbevaepnade maen. ^26Daa drogo alla Israels barn upp, allt folket, och kommo till Betel och graeto och stannade daer infoer HERRENS ansikte och fastade paa den dagen aenda till aftonen; och de offrade braennoffer och tackoffer infoer HERRENS ansikte. ^27Och Israels barn fraagade HERREN (ty Guds foerbundsark stod paa den tiden daer, ^28och Pinehas, son till Eleasar, Arons son, gjorde tjaenst infoer den paa den tiden); de sade: >>Skall jag aennu en gaang draga ut till strid mot min broder Benjamins barn, eller skall jag avstaa daerifraan?>> HERREN svarade: >>Dragen upp; ty i morgon skall jag giva honom i din hand.>> ^29Daa lade Israel manskap i bakhaall mot Gibea, runt omkring det. ^30Och daerefter drogo Israels barn upp mot Benjamins barn, paa tredje dagen, och staellde upp sig i slagordning mot Gibea likasom de foerra gaangerna. ^31Och Benjamins barn drogo ut mot folket och blevo lockade laangt bort ifraan staden; och likasom det hade skett de foerra gaangerna, fingo de i boerjan slaa ihjael naagra av folket paa vaegarna (baade paa den som gaar upp till Betel och paa den som gaar till Gibea oever faeltet), kanhaenda ett trettiotal av Israels maen. ^32Daa taenkte Benjamins barn: >>De aero slagna av oss, nu likasom foerut.>> Men Israels barn hade traeffat det avtalet: >>Vi vilja fly och saa locka dem laangt bort ifraan staden, ut paa vaegarna. ^33Och alla Israels maen hade brutit upp fraan platsen daer de voro, och hade staellt upp sig i slagordning vid Baal-Tamar, under det att de israeliter som laago i bakhaall broeto fram ifraan sin plats vid Maare-Geba. ^34Saa kommo daa tio tusen man, utvalda ur hela Israel, fram gent emot Gibea, och striden blev haard, utan att naagon visste att olyckan var dem saa naera. ^35Och HERREN laet Benjamin bliva slagen av Israel, och Israels barn nedgjorde av Benjamin paa den dagen tjugufem tusen ett hundra man, allasammans svaerdbevaepnade maen. ^36Nu saago Benjamins barn att de voro slagna. Israels maen gaavo naemligen plats aat Benjamin, ty de foerlitade sig paa bakhaallet som de hade lagt mot Gibea. ^37Daa skyndade sig de som laago i bakhaall att falla in i Gibea; de som laago i bakhaall drogo aastad och slogo alla invaanarna i staden med svaerdsegg. ^38Men de oevriga israeliterna hade traeffat det avtalet med dem som laago i bakhaall, att dessa skulle laata en tjock roek saasom tecken stiga upp fraan staden. ^39Israels maen vaende alltsaa ryggen i striden. Men sedan Benjamin i boerjan hade faatt slaa ihjael naagra av Israels man, kanhaenda ett trettiotal, och daervid hade taenkt: >>Foervisso aero de slagna av oss, nu likasom i den foerra striden>>, ^40daa kommo de att vaenda sig om, vid det att roekpelaren, det avtalade tecknet, begynte stiga upp fraan staden. Och de fingo nu se hela staden foervandlad i laagor som slogo upp mot himmelen. ^41Naer daa Israels maen aater vaende om, blevo Benjamins maen foerskraeckta, ty nu saago de att olyckan var dem naera. ^42Och de vaende om foer Israels maen, bort aat oeknen till, men fienderna hunno upp dem; och de som bodde i staederna daer nedgjorde dem som hade kommit mitt emellan. ^43De omringade benjaminiterna, de satte efter dem och trampade ned dem paa deras viloplats, aenda fram emot Gibea, oesterut. ^44Saa foello av Benjamin aderton tusen man, allasammans tappert folk. ^45Daa vaende de oevriga sig mot oeknen och flydde dit, till Rimmons klippa; men de andra gjorde en efterskoerd bland dem paa vaegarna, fem tusen man, och satte saa efter dem aenda till Gideom och slogo av dem tvaa tusen man. ^46Alltsaa utgjorde de som paa den dagen foello av Benjamin tillsammans tjugufem tusen svaerdbevaepnade maen; alla dessa voro tappert folk. ^47Men av dem som vaende sig mot oeknen och flydde dit, till Rimmons klippa, hunno sex hundra man ditfram; dessa stannade paa Rimmons klippa i fyra maanader. ^48Emellertid vaende Israels maen tillbaka till Benjamins barn och slogo dem med svaerdsegg, baade dem av stadens befolkning, som aennu voro oskadda, och jaemvael boskapen, korteligen, allt vad de traeffade paa; daertill satte de eld paa alla staeder som de traeffade paa. __________________________________________________________________ Chapter 21 ^1Men Israels maen hade svurit i Mispa och sagt: >>Ingen av oss skall giva sin dotter till hustru aat naagon benjaminit.>> ^2Och nu kom folket till Betel och stannade daer aenda till aftonen infoer Guds ansikte; och de brusto ut i bitter graat ^3och sade: >>Varfoer, o HERRE, Israels Gud, har saadant faatt ske i Israel, att i dag en hel stam fattas i Israel?>> ^4Dagen daerefter stod folket bittida upp och byggde daer ett altare och offrade braennoffer och tackoffer. ^5och Israels barn sade: >>Finnes naagon bland Israels alla stammar, som icke kom upp till HERREN med den oevriga foersamlingen?>> Ty man hade svurit en dyr ed, att den som icke komme upp till HERREN i Mispa skulle straffas med doeden. ^6Och Israels barn oemkade sig oever sin broder Benjamin och sade: >>Nu har en hel stam blivit borthuggen fraan Israel. ^7Vad skola vi goera foer dem som aero kvar, saa att de kunna faa hustrur? Ty sjaelva hava vi ju svurit vid HERREN att icke aat dem giva hustrur av vaara doettrar.>> ^8Och daa fraagade aater: >>Finnes bland Israels stammar naagon som icke kom upp till HERREN i Mispa?>> Och se, fraan Jabes i Gilead hade ingen kommit till laegret, till foersamlingen daer. ^9Ty naer folket moenstrades, befanns det att ingen av invaanarna i Jabes i Gilead var daer. ^10Daa saende menigheten dit tolv tusen av de tappraste maennen och bjoed dessa och sade: >>Gaan aastad och slaan invaanarna i Jabes i Gilead med svaerdsegg, ocksaa kvinnor och barn. ^11Ja, detta aer vad I skolen goera: allt mankoen och alla de kvinnor som hava haft med mankoen att skaffa skolen I giva till spillo. ^12Men bland invaanarna i Jabes i Gilead funno de fyra hundra unga kvinnor som voro jungfrur och icke hade haft med maen, med mankoen, att skaffa. Dessa foerde de daa till laegret i Silo i Kanaans land. ^13Sedan saende hela menigheten aastad och underhandlade med de benjaminiter som befunno sig paa Rimmons klippa, och tillbjoed dem fred. ^14Saa vaende nu Benjamin tillbaka; och man gav dem till hustrur de kvinnor fraan Jabes i Gilead, som man hade laatit leva. Men dessa raeckte ingalunda till foer dem. ^15Och folket oemkade sig oever Benjamin, eftersom HERREN hade gjort en raemna bland Israels stammar. ^16Och de aeldste i menigheten sade: >>Vad skola vi goera med dem som aero kvar, saa att de kunna faa hustrur? Ty alla kvinnor aero ju utrotade ur Benjamin.>> ^17Och de sade ytterligare: >>De undkomna av Benjamin maaste faa en besittning, saa att icke en stam bliver utplaanad ur Israel. ^18Men sjaelva kunna vi icke aat dem giva hustrur av vaara doettrar, ty Israels barn hava svurit och sagt: Foerbannad vare den som giver en hustru aat Benjamin.>> ^19Och de sade vidare: >>En HERREN hoegtid plaegar ju haallas aar efter aar i Silo, som ligger norr om Betel, oester om den vaeg som gaar fraan Betel upp till Sikem, och soeder om Lebona.>> ^20Och de bjoedo Benjamins barn och sade: >>Gaan aastad och laeggen eder i foersaat i vingaardarna. ^21Naer I daa faan se Silos doettrar komma ut foer att uppfoera sina dansar, skolen I komma fram ur vingaardarna, och var och en av eder skall bland Silos doettrar rycka till sig en som kan bliva hans hustru; daerefter skolen I begiva eder hem till Benjamins land. ^22Om sedan deras faeder eller deras broeder komma och beklaga sig foer oss, vilja vi saega till dem: 'Foerunnen oss dem; ty ingen av oss har tagit sig naagon hustru i kriget. I haven ju daa icke sjaelva givit dem aat dessa; ty i saadant fall haden I aadragit eder skuld.'>> ^23Och Benjamins barn gjorde saa och skaffade sig hustrur, lika maanga som de sjaelva voro, bland de dansande kvinnor som de roevade. Sedan begaavo de sig tillbaka till sin arvedel och byggde aater upp staederna och bosatte sig i dem. ^24Ocksaa de oevriga israeliterna begaavo sig bort daerifraan, var och en till sin stam och sin slaekt, och drogo ut daerifraan, var och en till sin arvedel. ^25Paa den tiden fanns ingen konung i Israel; var och en gjorde vad honom behagade. __________________________________________________________________ Ruth __________________________________________________________________ Chapter 1 ^1Paa den tid daa domarna regerade uppstod hungersnoed i landet. Daa drog en man fraan Bet-Lehem i Juda aastad med sin hustru och sina baada soener foer att bosaetta sig i Moabs land under naagon tid. ^2Mannen hette Elimelek, hans hustru Noomi, och hans baada soener Mahelon och Kiljon; och de voro efratiter, fraan Bet-Lehem i Juda. Saa kommo de nu till Moabs land och vistades daer. ^3Och Elimelek, Noomis man, dog; men hon levde kvar med sina baada soener. ^4Dessa skaffade sig moabitiska hustrur; den ena hette Orpa och den andra Rut. ^5Och sedan de hade bott daer vid pass tio aar, dogo ocksaa de baada, Mahelon och Kiljon; men kvinnan levde kvar efter sina baada soener och sin man. ^6Daa stod hon upp med sina sonhustrur foer att vaenda tillbaka fraan Moabs land; ty hon hade hoert i Moabs land att HERREN hade sett till sitt folk och givit det broed. ^7Saa begav hon sig, jaemte sina baada sonhustrur, fraan det staelle daer hon hade vistats. Men naer de nu gingo sin vaeg fram, foer att komma tillbaka till Juda land, ^8sade Noomi till sina baada sonhustrur: >>Vaenden om och gaa hem igen, var och en till sin moder. ^9HERREN bevise godhet mot eder, saasom I haven gjort mot de baada doeda och mot mig. HERREN give eder att I maan finna ro, var i sin mans hus.>> Daerefter kysste hon dem. Men de brusto ut i graat ^10och sade till henne: >>Nej, vi vilja foelja med dig tillbaka till ditt folk.>> ^11Men Noomi svarade: >>Vaenden om, mina doettrar. Varfoer skullen I gaa med mig? Kan vael jag aennu en gaang faa soener i mitt liv, vilka kunna bliva maen aat eder? ^12Vaenden om, mina doettrar, och gaan hem, ty jag aer nu foer gammal att oeverlaemna mig aat en man. Och om jag aen kunde taenka: 'Jag har aennu hopp', ja, om jag ock redan i natt oeverlaemnade mig aat en man och saa verkligen foedde soener, ^13icke skullen I daerfoer vaenta, till dess att de hade blivit fullvuxna, icke skullen I daerfoer staenga eder inne och foerbliva utan maen? Bort det, mina doettrar! Jag kaenner redan bedroevelse nog foer eder skull, eftersom HERRENS hand saa har drabbat mig.>> ^14Daa brusto de aater ut i graat. Och Orpa kysste sin svaermoder till avsked, men Rut hoell sig alltjaemt intill henne. ^15Daa sade hon: >>Se, din svaegerska har vaent tillbaka till sitt folk och till sin gud; vaend ock du tillbaka och foelj din svaegerska.>> ^16Men Rut svarade: >>Soek icke intala mig att oevergiva dig och vaenda tillbaka ifraan dig. Ty dit du gaar vill ock jag gaa, och daer du stannar vill ock jag stanna. Ditt folk aer mitt folk, och din Gud aer min Gud. ^17Daer du doer vill ock jag doe, och daer vill jag bliva begraven. HERREN straffe mig nu och framgent, om naagot annat aen doeden kommer att skilja mig fraan dig.>> ^18Daa hon nu saag att denna stod fast i sitt beslut att gaa med henne, upphoerde hon att tala daerom med henne. ^19Saa gingo de baada med varandra, till dess att de kommo till Bet-Lehem. Och naer de kommo till Bet-Lehem, kom hela staden i roerelse foer deras skull, och kvinnorna sade: >>Detta aer ju Noomi!>> ^20Men hon sade till dem: >>Kallen mig icke Noomi, utan kallen mig Mara, ty den Allsmaektige har laatit mycken bedroevelse komma oever mig. ^21Rik drog jag haerifraan, och tomhaent har HERREN laatit mig komma tillbaka. Varfoer kallen I mig daa Noomi, naer HERREN har vittnat emot mig, naer den Allsmaektige har laatit det gaa mig saa illa?>> ^22Saa kom daa Noomi tillbaka med sin sonhustru, moabitiskan Rut, i det hon vaende tillbaka fraan Moabs land. Och de kommo till Bet-Lehem, naer kornskoerden begynte. __________________________________________________________________ Chapter 2 ^1Men Noomi hade en fraende paa sin mans sida, en rik man av Elimeleks slaekt, vid namn Boas. ^2Och moabitiskan Rut sade till Noomi: >>Laat mig gaa ut paa aakern och plocka ax efter naagon infoer vilkens oegon jag finner naad.>> Hon svarade henne: >>Ja, gaa, min dotter.>> ^3Daa gick hon aastad och kom till en aaker och plockade daer ax efter skoerdemaennen; och det haende sig saa foer henne att aakerstycket tillhoerde Boas, som var av Elimeleks slaekt. ^4Och Boas kom just daa dit fraan Bet-Lehem; och han sade till skoerdemaennen: >>HERREN vare med eder.>> De svarade honom: >>HERREN vaelsigne dig.>> ^5Och Boas fraagade den bland tjaenarna, som hade uppsikt oever skoerdemaennen: >>Vem tillhoer den unga kvinnan daer?>> ^6Tjaenaren som hade uppsikt oever skoerdemaennen svarade och sade: >>Det aer en moabitisk kvinna, den kvinna som med Noomi har kommit hit fraan Moabs land. ^7Hon bad att hon skulle faa plocka och hopsamla ax bland kaervarna, efter skoerdemaennen; och saa kom hon, och hon har haallit paa allt sedan i morse aenda till denna stund, utom att hon nyss har vilat naagot litet daerinne.>> ^8Daa sade Boas till Rut: >>Hoer, min dotter: du skall icke gaa bort och plocka ax paa naagon annan aaker, ej heller gaa haerifraan, utan du skall haalla dig till mina tjaenarinnor haer. ^9Se efter, var skoerdemaennen arbeta paa aakern, och gaa efter dem; jag har foerbjudit mina tjaenare att goera dig naagot foer naer. Och om du bliver toerstig, saa gaa till kaerlen och drick av det som mina tjaenare haemta.>> ^10Daa foell hon ned paa sitt ansikte och bugade sig mot jorden och sade till honom: >>Varfoer har jag funnit saadan naad foer dina oegon, att du tager dig an mig, fastaen jag aer en fraemling?>> ^11Boas svarade och sade till henne: >>Foer mig har blivit beraettat allt vad du har gjort mot din svaermoder efter din mans doed, huru du har oevergivit din fader och din moder och ditt faedernesland, och vandrat aastad till ett folk som du foerut icke kaende. ^12HERREN vedergaelle dig foer vad du har gjort; ja, maa full loen tillfalla dig fraan HERREN, Israels Gud, till vilken du har kommit, foer att finna tillflykt under hans vingar.>> ^13Hon sade: >>Saa maa jag daa finna naad foer dina oegon, min herre; ty du har troestat mig och talat vaenligt med din tjaenarinna, fastaen jag icke aer saasom naagon av dina tjaenarinnor.>> ^14Och naer maaltidsstunden var inne, sade Boas till henne: >>Kom hitfram och aet av broedet och doppa ditt broedstycke i vinet.>> Daa satte hon sig vid sidan av skoerdemaennen; och han lade foer henne rostade ax, och hon aat och blev maett och fick daertill oever. ^15Och naer hon daerefter stod upp foer att plocka ax, bjoed Boas sina tjaenare och sade: >>Laaten henne ock faa plocka ax mellan kaervarna, och foerfoerdelen henne icke. ^16Ja, I maan till och med draga ut straan ur knipporna aat henne och laata dem ligga, saa att hon faar plocka upp dem, och ingen maa banna henne daerfoer.>> ^17Saa plockade hon ax paa aakern aenda till aftonen; och naer hon klappade ut det som hon hade plockat, var det vid pass en efa korn. ^18Och hon tog sin boerda och gick in i staden, och hennes svaermoder fick se vad hon hade plockat. Daerefter tog hon fram och gav henne vad hon hade faatt oever, sedan hon hade aetit sig maett. ^19Daa sade hennes svaermoder till henne: >>Var har du i dag plockat ax, och var har du arbetat? Vaelsignad vare han som har tagit sig an dig!>> Daa beraettade hon foer sin svaermoder hos vem hon hade arbetat; hon sade: >>Den man som jag i dag har arbetat hos heter Boas.>> ^20Daa sade Noomi till sin sonhustru: >>Vaelsignad vare han av HERREN, daerfoer att han icke har undandragit sig att bevisa godhet baade mot de levande och mot de doeda!>> Och Noomi sade ytterligare till henne: >>Den mannen aer vaar naera fraende, en av vaara boerdemaen.>> ^21Moabitiskan Rut sade: >>Han sade ock till mig: 'Haall dig till mina tjaenare, aenda till dess att de hava inbaergat hela min skoerd.'>> ^22Daa sade Noomi till sin sonhustru Rut: >>Ja, det aer baest, min dotter, att du gaar med hans tjaenarinnor, saa att man icke behandlar dig illa, saasom det kunde ske paa en annan aaker.>> ^23Saa hoell hon sig daa till Boas' tjaenarinnor och plockade ax daer, till dess baade korn- och veteskoerden voro avslutade. Men hon bodde hos sin svaermoder. __________________________________________________________________ Chapter 3 ^1Och hennes svaermoder Noomi sade till henne: >>Min dotter, jag vill soeka skaffa dig ro, foer att det maa gaa dig vael. ^2Saa hoer daa: Boas, med vilkens tjaenarinnor du har varit tillsammans, aer ju vaar fraende. Och just i natt kastar han korn paa sin troeskplats. ^3Saa tvaa dig nu och smoerj dig och klaed dig, och gaa ned till troeskplatsen. Men laga saa, att mannen icke faar se dig, foerraen han har aetit och druckit. ^4Naer han daa laegger sig, saa se efter, var han laegger sig, och gaa dit och lyft upp taecket vid hans foetter och laegg dig daer; han skall daa sjaelv saega dig vad du boer goera.>> ^5Hon svarade: >>Allt vad du saeger vill jag goera.>> ^6Och hon gick ned till troeskplatsen och gjorde alldeles saasom hennes svaermoder hade bjudit henne. ^7Ty naer Boas hade aetit och druckit, saa att hans hjaerta blev glatt, och sedan han hade gaatt aastad och lagt sig invid saedeshoegen, kom hon ofoermaerkt och lyfte upp taecket vid hans foetter och lade sig daer. ^8Vid midnattstiden blev mannen uppskraemd och boejde sig framaat och fick daa se en kvinna ligga vid hans foetter. ^9Och han sade: >>Vem aer du?>> Hon svarade: >>Jag aer Rut, din tjaenarinna. Bred ut din mantelflik oever din tjaenarinna, ty du aer min boerdeman.>> ^10Daa sade han: >>Vaelsignad vare du av HERREN, min dotter! Du har nu givit ett stoerre bevis paa din kaerlek aen foerut, daerigenom att du icke har lupit efter unga maen, vare sig fattiga eller rika. ^11Saa frukta nu icke, min dotter; allt vad du saeger vill jag goera dig. Ty allt folket i min stad vet att du aer en raettskaffens kvinna. ^12Nu aer det visserligen sant att jag aer din boerdeman; men en annan boerdeman finnes, som aer naermare aen jag. ^13Stanna nu kvar i natt; om han i morgon vill taga dig efter boerdesraett, gott, maa han daa goera det, saa sant HERREN lever. Ligg nu kvar aenda till morgonen.>> ^14Saa laag hon vid hans foetter aenda till morgonen, men hon fick staa upp, innan aennu naagon kunde kaenna igen den andre; ty han taenkte: >>Det faar icke bliva kaent att kvinnan har kommit hit till troeskplatsen.>> ^15Och han sade: >>Raeck hit manteln som du har paa dig, och haall fram den.>> Och hon hoell fram den. Daa maette han upp sex maatt korn och gav henne att baera; daerefter gick hon in i staden. ^16Och naer hon kom till sin svaermoder, sade denna: >>Huru har det gaatt foer dig, min dotter?>> Daa beraettade hon foer henne allt vad mannen hade gjort mot henne; ^17och hon sade: >>Dessa sex maatt korn gav han mig, i det han sade: 'Du skall icke komma tomhaent hem till din svaermoder.'>> ^18Daa svarade hon: >>Bida, min dotter, till dess du faar se huru saken avloeper; ty mannen skall icke giva sig till ro, med mindre han i dag foer saken till sitt slut.>> __________________________________________________________________ Chapter 4 ^1Och Boas hade gaatt upp till stadsporten och satt sig daer. Daa haende sig att den boerdeman som Boas hade talat om gick daer fram; daa naemnde han honom vid namn och sade: >>Kom hit och saett dig haer.>> Och han kom och satte sig. ^2Daerefter tog Boas till sig tio maen av de aeldste i staden och sade: >>Saetten eder haer.>> Och de satte sig. ^3Sedan sade han till boerdemannen: >>Det aakerstycke som tillhoerde vaar broder Elimelek har Noomi saalt, hon som kom tillbaka fraan Moabs land. ^4Daerefter taenkte jag att jag skulle underraetta dig daerom och saega: Koep det infoer dem som haer sitta och infoer mitt folks aeldste. Om du vill taga det efter boerdesraett, saa saeg mig det, saa att jag faar veta det, ty ingen annan aeger boerdesraett aen du och, naest dig, jag sjaelv.>> Han sade: >>Jag vill taga det efter boerdesraett.>> ^5Daa sade Boas: >>Naer du koeper aakern av Noomis hand, daa koeper du den ock av moabitiskan Rut, den doedes hustru, med skyldighet att uppvaecka den doedes namn och faesta det vid hans arvedel.>> ^6Boerdemannen svarade: >>Daa kan jag icke begagna mig av min boerdesraett, ty jag skulle daermed foerdaerva min egen arvedel. Boerda du aat dig vad jag skulle hava boerdat, ty jag kan icke goera det.>> ^7Men naer naagon boerdade naagot eller avtalade ett byte, var det fordom sed i Israel att han, till stadfaestelse av ett saadant avtal, drog av sig sin sko och gav den aat den andre; och detta gaellde saasom ett vittnesboerd i Israel. ^8Saa sade nu boerdemannen till Boas: >>Koep du det>>; och han drog daervid av sig sin sko. ^9Daa sade Boas till de aeldste och till allt folket: >>I aeren i dag vittnen till att jag nu har koept av Noomis hand allt vad som har tillhoert Kiljon och Mahelon. ^10Daerjaemte har jag ock koept moabitiskan Rut, Mahelons hustru, till hustru aat mig, foer att uppvaecka den doedes namn och faesta det vid hans arvedel, paa det att den doedes namn icke maa bliva utrotat bland hans broeder eller ur porten till hans stad. I aeren i dag vittnen haertill.>> ^11Och allt folket i stadsporten, saa ock de aeldste, svarade: >>Ja, och HERREN laate den kvinna som nu gaar in i ditt hus bliva lik Rakel och Lea, de baada som hava byggt upp Israels hus. Och maa du foerkovra dig storligen i Efrata och goera dig ett namn i Bet-Lehem. ^12Och blive ditt hus saasom Peres' hus, hans som Tamar foedde aat Juda, genom de avkomlingar som HERREN skall giva dig med denna unga kvinna.>> ^13Saa tog daa Boas Rut till sig, och hon blev hans hustru, och han gick in till henne; och HERREN gav henne livsfrukt, och hon foedde en son. ^14Daa sade kvinnorna till Noomi: >>Lovad vare HERREN, som i dag har saa gjort, att det icke fattas dig en boerdeman som skall faa ett namn i Israel! ^15Han skall bliva dig en troestare och en foersoerjare paa din aalderdom; ty din sonhustru, som har dig kaer, har foett honom, hon som aer mer foer dig aen sju soener.>> ^16Och Noomi tog barnet och lade det i sin famn och blev dess skoeterska. ^17Och grannkvinnorna sade: >>Noomi har faatt en son>>; och de gaavo honom namn, de kallade honom Obed. Han blev fader till Isai, Davids fader. ^18Och detta aer Peres' slaektregister: Peres foedde Hesron; ^19Hesron foedde Ram; Ram foedde Amminadab; ^20Amminadab foedde Naheson; Naheson foedde Salma; ^21Salmon foedde Boas; Boas foedde Obed; ^22Obed foedde Isai, och Isai foedde David. __________________________________________________________________ 1 Samuel __________________________________________________________________ Chapter 1 ^1I Ramataim-Sofim, i Efraims bergsbygd, levde en man som hette Elkana, son till Jeroham, son till Elihu, son till Tohu, son till Suf, en efraimit. ^2Han hade tvaa hustrur; den ena hette Hanna, den andra Peninna. Och Peninna hade barn, men Hanna var barnloes. ^3Den mannen begav sig aar efter aar upp fraan sin stad foer att tillbedja och offra aat HERREN Sebaot i Silo, daer Elis baada soener, Hofni och Pinehas, daa voro HERRENS praester. ^4En dag offrade nu Elkana. Och han plaegade giva sin hustru Peninna och alla hennes soener och doettrar var sin andel av offret; ^5men aat Hanna gav han daa en dubbelt saa stor andel, ty han hade Hanna kaer, fastaen HERREN hade gjort henne ofruktsam. ^6Men hennes medtaevlerska plaegade, foer att vaecka hennes vrede, mycket retas med henne, daerfoer att HERREN hade gjort henne ofruktsam. ^7Foer vart aar, saa ofta hon hade kommit upp till HERRENS hus, gjorde han paa samma saett, och den andra retades daa med henne paa samma saett. Och nu graet hon och aat intet. ^8Daa sade hennes man Elkana till henne: >>Hanna, varfoer graater du? Varfoer aeter du icke? Varfoer aer du saa sorgsen? Aer jag icke mer foer dig aen tio soener? ^9En gaang naer de hade aetit och druckit i Silo haende sig, medan praesten Eli satt paa sin stol vid doerren till HERRENS tempel, att Hanna stod upp ^10och i sin djupa bedroevelse begynte bedja till HERREN under bitter graat. ^11Och hon gjorde ett loefte och sade: HERRE Sebaot, om du vill se till din tjaenarinnas lidande och taenka paa mig och icke foergaeta din tjaenarinna, utan giva din tjaenarinna en manlig avkomling, saa vill jag giva denne aat HERREN foer hela hans liv, och ingen rakkniv skall komma paa hans huvud.>> ^12Naer hon nu laenge saa bad infoer HERREN och Eli daervid gav akt paa hennes mun ^13-- Hanna talade naemligen i sitt hjaerta; allenast hennes laeppar roerde sig, men hennes roest hoerdes icke -- daa trodde Eli att hon var drucken. ^14Daerfoer sade Eli till henne: >>Huru laenge skall du bete dig saasom en drucken? Laga saa, att ruset gaar av dig.>> ^15Men Hanna svarade och sade: >>Nej, min herre, jag aer en haart proevad kvinna; vin och starka drycker har jag icke druckit, men jag utgoet nu min sjael foer HERREN. ^16Anse icke din tjaenarinna foer en ond kvinna, ty det aer mitt myckna bekymmer och min myckna sorg som har drivit mig att tala aenda till denna stund.>> ^17Daa svarade Eli och sade: >>Gaa i frid. Israels Gud skall giva dig vad du har utbett dig av honom.>> ^18Hon sade: >>Laat din tjaenarinna finna naad foer dina oegon.>> Saa gick kvinnan sin vaeg och fick sig mat, och hon saag sedan icke mer saa sorgsen ut. ^19Bittida foeljande morgon, sedan de hade tillbett infoer HERREN, vaende de tillbaka och kommo hem igen till Rama. Och Elkana kaende sin hustru Hanna, och HERREN taenkte paa henne, ^20Och Hanna blev havande och foedde en son, naer tiden hade gaatt om; denne gav hon namnet Samuel, >>ty>>, sade hon, >>av HERREN har jag utbett mig honom.>> ^21Naer sedan mannen Elkana med hela sitt hus begav sig upp foer att offra aat HERREN sitt aarliga slaktoffer och sitt loeftesoffer, ^22gick Hanna icke med ditupp, utan sade till sin man: >>Jag vill vaenta, till dess att gossen har blivit avvand, daa skall jag foera honom med mig, foer att han maa staellas fram infoer HERRENS ansikte och sedan stanna daer foer alltid.>> ^23Hennes man Elkana sade till henne: >>Goer vad du finner foer gott; stanna, till dess du har avvant honom; maa HERREN allenast uppfylla sitt ord.>> Saa stannade daa hustrun hemma och gav sin son di, till dess hon skulle avvaenja honom. ^24Men sedan hon hade avvant honom, tog hon honom med sig ditupp, jaemte tre tjurar, en efa mjoel och en vinlaegel; saa foerde hon honom in i HERRENS hus i Silo. Men gossen var aennu helt ung. ^25Och de slaktade tjuren och foerde saa gossen fram till Eli. ^26Och hon sade: >>Hoer mig, min herre; saa sant du lever, min herre, jag aer den kvinna som stod haer bredvid dig och bad till HERREN. ^27Om denne gosse bad jag; nu har HERREN givit mig vad jag utbad mig av honom. ^28Daerfoer vill ock jag nu giva honom tillbaka aat HERREN; saa laenge han lever, skall han vara given aat HERREN.>> Och de tillbaado daer HERREN. och Gud. __________________________________________________________________ Chapter 2 ^1Och Hanna bad och sade: >>Mitt hjaerta froejdar sig i HERREN; mitt horn aer upphoejt genom HERREN. Min mun aer vitt upplaaten mot mina fiender; ty jag glaeder mig oever din fraelsning. ^2Ingen aer helig saasom HERREN ty ingen finnes foerutom dig; ingen klippa aer saasom vaar Gud. ^3Foeren icke bestaendigt saa mycket hoegmodigt tal; vad fraeckt aer gaange icke ut ur eder mun. Ty HERREN aer en Gud som vet allt, och hos honom vaegas gaerningarna. ^4Hjaeltarnas baagar aero soenderbrutna, men de stapplande omgjorda sig med kraft. ^5De som voro maetta maaste taga lega foer broed, men de som ledo hunger hungra icke mer. Ja, den ofruktsamma foeder sju barn, men den moder som fick maanga barn vissnar bort. ^6HERREN doedar och goer levande, han foer ned i doedsriket och upp daerifraan. ^7HERREN goer fattig, han goer ock rik; han oedmjukar, men han upphoejer ock. ^8Han uppraettar den ringe ur stoftet, ur dyn lyfter han den fattige upp, ty han vill laata dem sitta bredvid furstar, och en haerlig tron giver han dem till arvedel. Ty jordens grundfaesten aero HERRENS, och jordkretsen har han staellt paa dem. ^9Sina frommas foetter bevarar han, men de ogudaktiga foergoeras i moerkret, ty ingen foermaar naagot genom egen kraft. ^10De som strida mot HERREN bliva krossade, ovan dem dundrar han i himmelen; ja, HERREN doemer jordens aendar. Men han giver makt aat sin konung, han upphoejer sin smordes horn. ^11Och Elkana gick hem igen till Rama; gossen daeremot gjorde tjaenst infoer HERREN under praesten Eli. ^12Men Elis soener voro onda maen, de ville icke veta av HERREN. ^13Paa foeljande saett plaegade naemligen praesterna gaa till vaega med folket: saa ofta naagon offrade ett slaktoffer, kom praestens tjaenare, medan koettet koktes, och hade en treuddig gaffel i sin hand; ^14den stack han ned i kitteln eller pannan eller krukan eller grytan, och allt vad han saa fick upp med gaffeln, det tog praesten. Saa gjorde de mot alla israeliter som kommo dit till Silo. ^15Ja, till och med innan man hade foerbraent det feta, kom praestens tjaenare och sade till den som offrade: >>Giv hit koett, saa att jag kan steka det aat praesten, ty han vill icke hava kokt koett av dig, utan raatt.>> ^16Om daa mannen svarade honom: >>Foerst skall man nu foerbraenna det feta; tag sedan vad dig lyster>>, saa sade han: >>Nej, nu strax skall du laemna det, eljest tager jag det med vaald.>> ^17Och de unga maennens synd var saa mycket stoerre infoer HERREN som folket daerigenom laerde sig att foerakta HERRENS offer. ^18Men Samuel gjorde tjaenst infoer HERRENS ansikte, och var redan saasom gosse iklaedd linne-efod. ^19Daertill plaegade hans moder vart aar goera aat honom en liten kaapa, som hon hade med sig till honom, naer hon jaemte sin man begav sig upp foer att offra det aarliga slaktoffret. ^20Daa plaegade Eli vaelsigna Elkana jaemte hans hustru och saega: >>HERREN skaenke dig ytterligare avkomma med denna kvinna, i staellet foer den som hon utbad sig genom sin boen till HERREN.>> Och saa gingo de hem igen. ^21Och HERREN saag till Hanna, och hon blev havande och foedde tre soener och tvaa doettrar. Men gossen Samuel vaexte upp i HERRENS hus. ^22Daa nu Eli, som var mycket gammal, fick hoera allt vad hans soener gjorde mot hela Israel, och att de laago hos de kvinnor som hade tjaenstgoering vid ingaangen till uppenbarelsetaeltet, ^23sade han till dem: >>Varfoer goeren saadant, allt detta onda som jag hoer allt folket haer tala om eder? ^24Icke saa, mina soener! Det rykte jag hoer vara gaengse bland HERRENS folk aer icke gott. ^25Om en maenniska foersyndar sig mot en annan, saa kan Gud medla foer henne; men om en maenniska foersyndar sig mot HERREN, vem kan daa goera sig till medlare foer henne?>> Men de lyssnade icke till sin faders ord, ty HERREN ville doeda dem. ^26Gossen Samuel daeremot vaexte till i aalder och vaelbehag baade foer HERREN och foer maenniskor. ^27Och en gudsman kom till Eli och sade till honom: >>Saa saeger HERREN: Har jag icke uppenbarat mig foer din faders hus, naer de aennu voro i Egypten och tjaenade Faraos hus? ^28Och har jag icke utvalt honom bland alla Israels stammar till praest aat mig, till att offra paa mitt altare och antaenda roekelse och baera efod infoer mitt ansikte? Och gav jag icke aat din faders hus Israels barns alla eldsoffer? ^29Varfoer foertrampen I daa de slaktoffer och spisoffer som jag har paabjudit i min boning? Och huru kan du aera dina soener mer aen mig, saa att I goeden eder med det baesta av var offergaava som mitt folk Israel baer fram? ^30Daerfoer saeger HERREN, Israels Gud: Vael har jag sagt att ditt och din faders hus skulle faa goera tjaenst infoer mig evaerdligen. Men nu saeger HERREN: Bort det! Ty dem som aera mig vill jag ock aera, men de som foerakta mig skola komma paa skam. ^31Se, dagar skola komma, daa jag skall avhugga din arm och din faders hus' arm, saa att ingen skall bliva gammal i ditt hus. ^32Och du skall faa se min boning lida noed, trots allt det goda som vederfares Israel. Och ingen skall naagonsin bliva gammal i ditt eget hus. ^33Dock vill jag icke fraan mitt altare utrota var man av din slakt, saa att jag kommer dina oegon att foertvina och din sjael att foersmaekta; men alla som vaexa upp i ditt hus skola doe, naer de hava hunnit till manlig aalder. ^34Och tecknet haertill skall foer dig vara det som skall oevergaa dina baada soener Hofni och Pinehas: paa en och samma dag skola de baada doe. ^35Men jag skall laata en praest uppstaa aat mig, som bliver bestaandande, en som goer efter vad i mitt hjaerta och min sjael aer; aat honom skall jag bygga ett hus som bliver bestaandande, och han skall goera tjaenst infoer min smorde bestaendigt. ^36Och var och en som bliver kvar: av ditt hus skall komma och falla ned foer honom, foer att faa en silverpenning eller en kaka broed; han skall saega: 'Anstaell mig vid naagon praestsyssla, saa att jag faar en bit broed att aeta.'>> __________________________________________________________________ Chapter 3 ^1Saa gjorde nu den unge Samuel tjaenst infoer HERREN under Eli. Och HERRENS ord var saellsynt paa den tiden, profetsyner voro icke vanliga. ^2Daa nu en gaang Eli, vilkens oegon hade begynt att bliva skumma, saa att han icke kunde se, laag och sov paa sin plats, ^3innan aennu Guds lampa hade slocknat, och medan ocksaa Samuel laag och sov, daa haende sig i HERRENS tempel, daer Guds ark stod, ^4att HERREN ropade paa Samuel Denne svarade: >>Haer aer jag.>> ^5Daerefter skyndade han till Eli och sade: >>Haer aer jag; du ropade ju paa mig.>> Men han svarade: >>Jag har icke ropat; gaa tillbaka och laegg dig.>> Och han gick och lade sig. ^6Men HERREN ropade aennu en gaang paa Samuel; och Samuel stod upp och gick till Eli och sade: >>Haer aer jag; du ropade ju paa mig.>> Men han svarade: >>Jag har icke ropat, min son; gaa tillbaka och laegg dig.>> ^7Samuel hade naemligen aennu icke laert att kaenna igen HERREN, och aennu hade icke naagot HERRENS ord blivit uppenbarat foer honom. ^8Men HERREN ropade aater paa Samuel, foer tredje gaangen; och han stod upp och gick till Eli och sade: >>Haer aer jag; du ropade ju paa mig. Daa foerstod Eli att det var HERREN som ropade paa ynglingen. ^9Daerfoer sade Eli till Samuel: >>Gaa och laegg dig; och om han vidare ropar paa dig, saa saeg: 'Tala, HERRE; din tjaenare hoer.>> Och Samuel gick och lade sig paa sin plats. ^10Daa kom HERREN och staellde sig daer och ropade saasom de foerra gaangerna: >>Samuel! Samuel!>> Samuel svarade: >>Tala, din tjaenare hoer.>> ^11Daa sade HERREN till Samuel: >>Se, jag skall i Israel goera naagot som kommer att genljuda i baada oeronen paa var och en som faar hoera det. ^12Paa den dagen skall jag laata komma oever Eli allt vad jag har uttalat oever hans hus, det foersta till det sista. ^13Ty jag har foerkunnat foer honom att jag skall vara domare oever hans hus till evig tid, daerfoer att han har syndat, i det han visste huru hans soener drogo foerbannelse oever sig och dock icke hoell dem tillbaka. ^14Daerfoer har jag ock med ed betygat om Elis hus: Sannerligen, Elis hus' missgaerning skall icke naagonsin kunna foersonas, vare sig med slaktoffer eller med naagon annat offergaava.>> ^15Och Samuel laag kvar aenda tills morgonen, daa han oeppnade doerrarna till HERRENS hus. Och Samuel fruktade foer att omtala synen for Eli. ^16Men Eli ropade paa Samuel och sade: >>Samuel, min son! Denne svarade: >>Haer aer jag.>> ^17Han sade: >>Vad var det han ta lade till dig? Doelj det icke foer mig. Gud straffe dig nu och framgent, om du doeljer for mig naagot enda ord av det han talade till dig.>> ^18Daa omtalade Samuel foer honom alltsammans och dolde intet foer honom. Och han sade: >>Han aer HERREN; han goere vad honom taeckes. ^19Men Samuel vaexte upp, och HERREN var med honom och laet intet av allt vad han hade talat falla till jorden. ^20Och hela Israel, fraan Dan aenda till Beer-Seba, foerstod att Samuel var betrodd att vara HERRENS profet. ^21Och HERREN fortfor att laata se sig i Silo; ty HERREN uppenbarade sig foer Samuel i Silo genom HERRENS ord. ^22Och Samuels ord kom till hela Israel. __________________________________________________________________ Chapter 4 ^1Och Israel drog ut till strid mot filisteerna och laegrade sig vid Eben-Haeser, under det filisteerna hade laegrat sig vid Afek. ^2Filisteerna staellde daa upp sig i slagordning mot Israel, och striden utbredde sig, och israeliterna blevo slagna av filisteerna; dessa nedgjorde paa slagfaeltet vid pass fyra tusen man. ^3Naer folket kom tillbaka till laegret sade de aeldste i Israel: >>Varfoer har HERREN i dag laatit oss bliva slagna av filisteerna? Laat oss haemta hit till oss fraan Silo HERRENS foerbundsark, foer att den maa komma och vara ibland oss och fraelsa oss fraan vaara fienders hand.>> ^4Saa saende daa folket till Silo, och de buro daerifraan HERREN Sebaots foerbundsark, hans som tronar paa keruberna; och Elis baada soener, Hofni och Pinehas, foeljde daervid med Guds foerbundsark. ^5Daa nu HERRENS foerbundsark kom in i laegret, hov hela Israel upp ett stort jubelrop, saa att det daanade i marken. ^6Naer daa filisteerna hoerde jubelropet, sade de: >>Vad betyder detta stora jubelrop i hebreernas laeger?>> Och de fingo veta att HERRENS ark hade kommit in i laegret. ^7Daa blevo filisteerna foerskraeckta, ty de taenkte: >>Gud har kommit in i laegret.>> Och de sade: >>Ve oss! Naagot saadant har foerut icke haent. ^8Ve oss! Vem kan raedda oss fraan denne vaeldige Guds hand? Det var denne Gud som slog egyptierna med alla slags plaagor i oeknen. ^9Men fatten dock mod och varen maen, I filisteer, saa att I icke bliven traelar aat hebreerna, saasom de hava varit traelar aat eder. Ja, varen maen och striden.>> ^10Saa stridde nu filisteerna, och israeliterna blevo slagna och flydde var och en till sin hydda, och nederlaget blev mycket stort: av Israel foello trettio tusen man fotfolk. ^11Daertill blev Guds ark tagen, och Elis baada soener, Hofni och Pinehas, blevo doedade. ^12Och en benjaminit sprang fraan slagfaeltet och kom till Silo samma dag, med soenderrivna klaeder och med jord paa sitt huvud. ^13Och naer han kom dit, satt Eli paa sin stol vid sidan av vaegen och saag utaat, ty hans hjaerta baevade av oro foer Guds ark. Daa nu mannen kom in i staden med budskapet, hoejde hela staden upp klagorop. ^14Och naer Eli hoerde klagoropet, sade han: >>Vad betyder detta larm?>> Daa kom mannen skyndsamt dit och beraettade det foer Eli. ^15Men Eli var nittioaatta aar gammal och hans oegon voro starrblinda, saa att han icke kunde se. ^16Och mannen sade till Eli: >>Jag aer den som har kommit fraan slagfaeltet; jag har i dag flytt ifraan slagfaeltet.>> Daa sade han: >>Huru har det gaatt, min son?>> ^17Budbaeraren svarade och sade: >>Israel har flytt foer filisteerna, mycket folk har ocksaa stupat; dina baada soener, Hofni och Pinehas, aero ock doeda, och daertill har Guds ark blivit tagen.>> ^18Naer han naemnde om Guds ark, foell Eli baklaenges av stolen vid sidan av porten och broet nacken av sig och dog; ty mannen var gammal och tung. Han hade daa varit domare i Israel i fyrtio aar. ^19Och naer hans sonhustru, Pinehas' hustru, som var havande och naera att foeda, fick hoera ryktet om att Guds ark var tagen, och att hennes svaerfader och hennes man voro doeda, sjoenk hon ned och foedde sitt barn, ty foedslovaandorna kommo oever henne. ^20Och naer hon daa hoell paa att doe, sade kvinnorna som stodo omkring henne: >>Frukta icke; du har foett en son.>> Men hon svarade intet och aktade icke daerpaa. ^21Och hon kallade gossen I-Kabod, och sade: >>Haerligheten aer borta fraan Israel.>> Daermed syftade hon paa att Guds ark var tagen, saa ock paa sin svaerfader och sin man. ^22Hon sade: >>Haerligheten aer borta fraan Israel>>, eftersom Guds ark var tagen. __________________________________________________________________ Chapter 5 ^1Naer filisteerna hade tagit Guds ark, foerde de den fraan Eben-Haeser till Asdod. ^2Daer togo filisteerna Guds ark och foerde in den i Dagons tempel och staellde den bredvid Dagon. ^3Men naer asdoditerna bittida dagen daerefter kommo dit, fingo de se Dagon ligga framstupa paa jorden framfoer HERRENS ark. Daa togo de Dagon och satte honom upp igen paa hans plats. ^4Men naer de dagen daerefter aater kommo dit bittida om morgonen, fingo de aanyo se Dagon ligga framstupa paa jorden framfoer HERRENS ark; och Dagons huvud och hans baada haender laago avslagna paa troeskeln, allenast fiskdelen satt kvar paa honom. ^5I Asdod trampar daerfoer aennu i dag ingen paa Dagons troeskel, varken naagon av Dagons praester, ej heller naagon annan som gaar in i Dagons tempel. ^6Och HERRENS hand var tung oever asdoditerna; han anstaellde foeroedelse bland dem, i det han slog dem med boelder, saavael i Asdod som inom tillhoerande omraaden. ^7Daa nu invaanarna i Asdod saago att saa skedde, sade de: >>Israels Guds ark faar icke stanna hos oss, ty hans hand vilar haart paa oss och paa vaar gud Dagon.>> ^8Och de saende bud och laeto foersamla till sig alla filisteernas hoevdingar och sade: >>Vad skola vi goera med Israels Guds ark?>> De svarade: >>Israels Guds ark maa flyttas till Gat.>> Daa flyttade de Israels Guds ark dit. ^9Men sedan de hade flyttat den dit, kom genom HERRENS hand en mycket stor foervirring i staden; han slog invaanarna i staden, baade smaa och stora, saa att boelder slogo upp paa dem. ^10Daa saende de Guds ark till Ekron. Men naer Guds ark kom till Ekron, ropade ekroniterna: >>De hava flyttat Israels Guds ark till oss foer att doeda oss och vaart folk.>> ^11Och de saende bud och laeto foer samla alla filisteernas hoevdingar och sade: >>Saenden bort Israels Guds ark, saa att den faar komma tillbaka till sin plats igen och icke doedar oss och vaart folk.>> Ty en doedlig foervirring hade uppstaatt i hela staden; Guds hand laag mycket tung paa den. ^12De av invaanarna som icke dogo blevo slagna med boelder; och ropet fraan staden steg upp mot himmelen. __________________________________________________________________ Chapter 6 ^1Sedan nu HERRENS ark hade varit i filisteernas land i sju maanader, ^2tillkallade filisteerna sina praester och spaamaen och sade: >>Vad skola vi goera med HERRENS ark? Laaten oss veta paa vilket saett vi skola saenda den till dess plats igen.>> ^3De svarade: >>Om I viljen saenda bort Israels Guds ark, skolen I icke saenda bort den utan skaenker; I maasten giva aat honom ett skuldoffer. Daa skolen I bliva botade, och det skall daa ocksaa bliva eder kunnigt varfoer hans hand icke drager sig tillbaka fraan eder.>> ^4Daa fraagade de: >>Vad foer ett skuldoffer skola vi giva aat honom?>> De svarade: >>Fem boelder av guld och fem jordraattor av guld, lika maanga som filisteernas hoevdingar; ty en och samma hemsoekelse har traeffat alla, ocksaa edra hoevdingar. ^5I skolen goera avbildningar av edra boelder och avbildningar av jordraattorna som foerdaerva edert land; given saa aera aat Israels Gud. Kanhaenda tager han daa bort sin tunga hand fraan eder, saa ock fraan eder gud och fraan edert land. ^6Varfoer tillsluten I edra hjaertan, saasom egyptierna och Farao tillsloeto sina hjaertan? Maaste icke dessa, sedan han hade utfoert stora gaerningar bland dem, slaeppa israeliterna, saa att de fingo gaa? ^7Saa goeren eder nu en ny vagn, och tagen tvaa kor som giva di, och som icke hava burit naagot ok, och spaennen korna foer vagnen, men skiljen deras kalvar ifraan dem och laaten dem stanna hemma. ^8Tagen saa HERRENS ark och saetten den paa vagnen, och laeggen de gyllene klenoder I given honom saasom skuldoffer ned i ett skrin vid sidan av den, och laaten den saa gaa aastad. ^9Sedan skolen I se efter: om den tager vaegen till sitt land, upp mot Bet-Semes, saa var det han som gjorde oss allt detta stora onda; men om saa icke sker, daa veta vi att det icke var hans hand som hemsoekte oss. Detta har daa traeffat oss allenast av en haendelse.>> ^10Maennen gjorde saa; de togo tvaa kor som gaavo di och spaende dem foer vagnen; men deras kalvar behoello de hemma. ^11Och de satte HERRENS ark paa vagnen, daertill ock skrinet med jordraattorna av guld och med avbildningarna av svulsterna. ^12Och korna gingo raka vaegen fram aat Bet-Semes till; de hoello alltjaemt samma straat och gingo daer raamande, utan att vika av vare sig till hoeger eller till vaenster. Och filisteernas hoevdingar gingo efter dem aenda till Bet-Semes' omraade. ^13Men betsemesiterna hoello paa med veteskoerd i dalen. Naer de nu lyfte upp sina oegon, fingo de se arken; och de blevo glada, daa de saago den. ^14Men naer vagnen kom till betsemesiten Josuas aaker, stannade den daer; och daer laag en stor sten. Daa hoeggo de soender traevirket paa vagnen och offrade korna till braennoffer aat HERREN. ^15Leviterna hade naemligen lyft ned HERRENS ark jaemte skrinet som stod daerbredvid, det vari de gyllene klenoderna funnos, och hade satt detta paa den stora stenen. Sedan offrade invaanarna i Bet-Semes paa den dagen braennoffer och slaktoffer aat HERREN. ^16Och naer filisteernas fem hoevdingar hade sett detta, vaende de samma dag tillbaka till Ekron. ^17De svulster av guld som filisteerna gaavo saasom skuldoffer aat HERREN utgjorde: foer Asdod en, foer Gasa en, foer Askelon en, foer Gat en, foer Ekron en. ^18Men jordraattorna av guld voro lika maanga som filisteernas alla staeder under de fem hoevdingarna, varvid medraeknas baade befaesta staeder och landsbygdens byar, intill den stora Sorgestenen, paa vilken de satte ned HERRENS ark, och som finnes kvar aennu i dag, paa betsemesiten Josuas aaker. ^19Av invaanarna i Bet-Semes blevo ock maanga slagna, daerfoer att de hade sett paa HERRENS ark; han slog sjuttio man bland folket, femtio tusen man. Och folket soerjde daeroever att HERREN hade slagit saa maanga bland folket. ^20Och invaanarna i Bet-Semes sade: >>Vem kan bestaa infoer HERREN, denne helige Gud? Och till vem skall han draga bort ifraan oss?>> ^21Och de skickade saendebud till dem som bodde i Kirjat-Jearim och laeto saega: >>Filisteerna hava saent tillbaka HERRENS ark; kommen hitned och haemten den upp till eder. __________________________________________________________________ Chapter 7 ^1Daa kommo Kirjat-Jearims maen och haemtade HERRENS ark ditupp och foerde den in i Abinadabs hus paa hoejden. Och hans son Eleasar helgade de till att hava vaarden om HERRENS ark. ^2Och fraan den dag daa arken fick sin plats i Kirjat-Jearim foerfloet en laang tid: tjugu aar foergingo; och hela Israels hus suckade nu efter HERREN. ^3Men Samuel sade till hela Israels hus: >>Om I av allt edert hjaerta viljen vaenda om till HERREN, saa skaffen bort ifraan eder de fraemmande gudarna och Astarterna, och rikten edra hjaertan till HERREN och tjaenen honom allena, saa skall han raedda eder ifraan filisteernas hand.>> ^4Daa skaffade Israels barn bort Baalerna och Astarterna och tjaenade HERREN allena. ^5Och Samuel sade: >>Foersamlen hela Israel i Mispa, saa vill jag daer bedja till HERREN foer eder.>> ^6Daa foersamlade de sig i Mispa och oeste upp vatten och goeto ut det in. foer HERREN och fastade den dagen; och de sade daer: >>Vi hava syndat mot HERREN.>> Och Samuel doemde Israels barn i Mispa. ^7Men naer filisteerna hoerde att Israels barn hade foersamlat sig i Mispa, drogo filisteernas hoevdingar ditupp mot Israel. Daa Israels barn hoerde detta, blevo de foerskraeckta foer filisteerna. ^8Och Israels barn sade till Samuel: >>Hoer icke upp att ropa foer oss till HERREN, vaar Gud, att han maa fraelsa oss ifraan filisteernas hand.>> ^9Daa tog Samuel ett dilamm och offrade det saasom ett heloffer, till braennoffer aat HERREN; och Samuel ropade till HERREN foer Israel, och HERREN boenhoerde honom. ^10Under det att Samuel offrade braennoffret, ryckte naemligen filisteerna fram till strid mot Israel; men HERREN laet ett starkt tordoen dundra oever filisteerna paa den dagen och foervirrade dem, saa att de blevo slagna av Israel. ^11Och Israels maen drogo ut fraan Mispa och foerfoeljde filisteerna och nedgjorde dem, under det att de foerfoeljde dem aenda till trakten nedanfoer Bet-Kar. ^12Daa tog Samuel en sten och reste den mellan Mispa och Sen och gav den namnet Eben-Haeser, i det han sade: >>Allt haerintill har HERREN hjaelpt oss.>> ^13Saa blevo filisteerna kuvade och kommo icke mer in i Israels land Och HERRENS hand var emot filisteerna, saa laenge Samuel levde. ^14Och de staeder som filisteerna hade tagit fraan Israel kommo tillbaka till Israel, allasammans, fraan Ekron aenda till Gat; och det tillhoerande omraadet tog Israel ocksaa igen ifraan filisteerna. Och mellan Israel och amoreerna blev fred. ^15Och Samuel var domare i Israel, saa laenge han levde. ^16Vart aar faerdades han omkring till Betel, Gilgal och Mispa; och han doemde Israel paa alla dessa platser. ^17Sedan plaegade han vaenda tillbaka till Rama, ty daer var hans hem, och daer doemde han eljest Israel daer byggde han ock ett altare aat HERREN. __________________________________________________________________ Chapter 8 ^1Men naer Samuel blev gammal, satte han sina soener till domare oever Israel ^2Hans foerstfoedde son hette Joel, och hans andre son Abia; de hade sitt domarsaete i Beer-Seba. ^3Men hans soener vandrade icke paa hans vaeg, utan veko av daerifraan och soekte oraett vinning; de togo mutor och vraengde raetten. ^4Daa foersamlade sig alla de aeldste i Israel och kommo till Samuel i Rama. ^5Och de sade till honom: >>Du aer ju nu gammal, och dina soener vandra icke paa dina vaegar. Saa saett nu en konung oever oss till att doema oss, saasom alla andra folk hava.>> ^6Men det misshagade Samuel, detta att de sade daa: >>Giv oss en konung, for att han maa doema oss.>> Och Samuel bad till HERREN. ^7Daa sade HERREN till Samuel >>Lyssna till folkets ord, och goer allt vad de begaera av dig; ty det aer icke dig de hava foerkastat, nej, mig hava de foerkastat, i det de icke vilja att jag skall vara konung oever dem. ^8Saasom de alltid hava gjort, fraan den dag daa jag foerde dem upp ur Egypten aenda till denna dag, i det att de hava oevergivit mig och tjaenat andra gudar, saa goera de nu ock mot dig. ^9Saa lyssna nu till deras ord. Dock maa du hoegtidligt varna dem och foerkunna foer dem den konungs raett, som kommer att regera oever dem.>> ^10Och Samuel sade till folket, som hade begaert en konung av honom, allt vad HERREN hade talat. ^11Han sade: >>Detta bliver den konungs raett, som kommer att regera oever eder: Edra soener skall han taga och skall saetta dem paa sina vagnar och haestar, till sin tjaenst, eller ock skola de noedgas loepa framfoer hans vagnar. ^12Andra av dem skall han taga och saetta till sina oever- och underhoevitsmaen, och andra skola noedgas ploeja hans aakerjord och inbaerga hans skoerd och foerfaerdiga hans krigsredskap och hans vagnsredskap. ^13Edra doettrar skall han taga till salvoberederskor, kokerskor och bagerskor. ^14Edra baesta aakrar, vingaardar och olivplanteringar skall han taga och skall giva dem aat sina tjaenare; ^15och han skall taga tionde av edra saedesfaelt och edra vingaardar och giva aat sina hovmaen och tjaenare. ^16Daertill skall han taga edra tjaenare och edra tjaenarinnor och edra baesta ynglingar, saa ock edra aasnor, och bruka dem foer sitt behov. ^17Av eder smaaboskap skall han taga tionde, och I skolen vara hans traelar. ^18Naer I daa ropen om hjaelp foer dem konungs skull som I sjaelva haven utvalt aat eder, daa skall HERREN icke svara eder. ^19Men folket ville icke lyssna till Samuels ord, utan sade: >>Nej, en konung maaste vi hava oever oss.>> ^20Vi vilja bliva lika alla andra folk; vi vilja hava en konung som doemer oss, och som drager ut i spetsen foer oss till att foera vaara krig.>> ^21Daa nu Samuel hoerde allt detta som folket sade, framfoerde han det till HERREN. ^22Men HERREN sade till Samuel: >>Lyssna till deras ord, och saett en konung oever dem.>> Daa sade Samuel till Israels maen: >>Gaan hem, var och en till sin stad.>> __________________________________________________________________ Chapter 9 ^1I Benjamin levde en man som hette Kis, son till Abiel, son till Seror, son till Bekorat, son till Afia, son till en benjaminit; och han var en rik man. ^2Han hade en son som hette Saul, en staatlig och fager man; bland Israels barn fanns ingen man som var fagrare aen han; han var huvudet hoegre aen allt folket. ^3Nu hade Kis', Sauls faders, aasninnor kommit bort foer honom; daerfoer sade Kis till sin son Saul: >>Tag med dig en av tjaenarna och staa upp och gaa aastad och soek efter aasninnorna.>> ^4Daa gick han genom Efraims bergsbygd och daerefter genom Salisalandet; men de funno dem icke. Saa gingo de genom Saalimslandet, men daer voro de icke; sedan gick han genom Benjamins land, men de funno dem icke heller daer. ^5Naer de saa hade kommit in i Sufs land, sade Saul till tjaenaren som han hade med sig: >>Kom, laat oss gaa hem igen; min fader kunde eljest, staellet foer att taenka paa aasninnorna, bliva orolig foer vaar skull.>> ^6Men han svarade honom: >>Se, i denna stad finnes en gudsman; han aer en ansedd man; allt vad han saeger, det sker. Laat oss nu gaa dit; maahaenda kan han saega oss naagot om den faerd vi hava foeretagit oss.>> ^7Daa sade Saul till sin tjaenare: >>Men om vi gaa dit, vad skola vi daa taga med oss aat mannen? Broedet aer ju slut i vaara raenslar, och vi hava icke heller naagon annan gaava att taga med oss aat gudsmannen. Eller vad hava vi vael?>> ^8Tjaenaren svarade Saul aennu en gaang och sade: >>Se, haer har jag i min aego en fjaerdedels sikel silver; den vill jag giva aat gudsmannen, foer att han maa saega oss vilken vaeg vi boera gaa.>> ^9(Fordom sade man saa i Israel, naer man gick foer att fraaga Gud: >>Kom, laat oss gaa till siaren.>> Ty den som man nu kallar profet kallade man fordom siare.) ^10Saul sade till sin tjaenare: >>Ditt foerslag aer gott; kom, laat oss gaa.>> Saa gingo de till staden daer gudsmannen fanns. ^11Naer de nu gingo uppfoer hoejden daer staden laag, traeffade de naagra flickor som hade gaatt ut foer att haemta vatten; dem fraagade de: >>Aer siaren haer?>> ^12De svarade dem och sade: >>Ja, helt naera. Skynda dig nu, ty han har i dag kommit till staden; folket firar naemligen i dag en offerfest paa offerhoejden. ^13Om I nu gaan in i staden, traeffen I honom, innan han gaar upp paa hoejden till maaltiden, ty folket aeter icke, foerraen han kommer. Han skall vaelsigna offret; foerst sedan begynna de inbjudna att aeta. Gaan daerfoer nu ditupp, ty just nu kunnen I traeffa honom.>> ^14Saa gingo de upp till staden. Och just naer de kommo in i staden, moette de Samuel, som var stadd paa vaeg upp till offerhoejden. ^15Men dagen innan Saul kom hade HERREN uppenbarat foer Samuel och sagt: ^16>>I morgon vid denna tid skall jag saenda till dig en man fraan Benjamins land, och honom skall du smoerja till furste oever mitt folk Israel; han skall fraelsa mitt folk ifraan filisteernas hand. Ty jag har sett till mitt folk, eftersom deras rop har kommit till mig.>> ^17Naer nu Samuel fick se Saul, gav HERREN honom den uppenbarelsen: >>Se daer aer den man om vilken jag sade till dig: Denne skall styra mitt folk.>> ^18Men Saul gick fram till Samuel i porten och sade: >>Saeg mig var siaren bor.>> ^19Samuel svarade Saul och sade: >>Jag aer siaren. Gaa foere mig upp paa offerhoejden, ty I skolen aeta daer med mig i dag. Men i morgon vill jag laata dig gaa; och om allt vad du har paa hjaertat vill jag giva dig besked. ^20Och vad angaar aasninnorna, som nu i tre dagar hava varit borta foer dig, skall du icke bekymra dig foer dem, ty de aero aaterfunna. Vem tillhoer foer oevrigt allt vad haerligt aer i Israel, om icke dig och hela din faders hus?>> ^21Saul svarade och sade: >>Jag aer ju en benjaminit, fraan en av de minsta stammarna i Israel, och min slaekt aer ju den ringaste bland alla slaekter i Benjamins stammar. Varfoer talar du daa till mig paa det saettet?>> ^22Men Samuel tog Saul och hans tjaenare och foerde dem upp i salen och gav dem plats oeverst bland de inbjudna, vilka voro vid pass trettio maen. ^23Och Samuel sade till kocken: >>Giv hit det stycke som jag gav dig, och som jag sade att du skulle foervara hos dig.>> ^24Daa tog kocken fram laarstycket med vad daertill hoerde, och satte det fram foer Saul; och Samuel sade: >>Se, haer saettes nu fram foer dig det som har blivit sparat; aet daerav. Ty just foer denna stund blev det undanlagt aat dig, daa naer jag sade att jag hade inbjudit folket.>> Saa aat Saul den dagen med Samuel. ^25Daerefter gingo de ned fraan offerhoejden och in i staden. Sedan samtalade han med Saul uppe paa taket. ^26Men bittida foeljande dag, naer morgonrodnaden gick upp, ropade Samuel uppaat taket till Saul och sade: >>Staa upp, saa vill jag ledsaga dig till vaegs.>> Daa stod Saul upp, och de gingo baada aastad, han och Samuel. ^27Naer de saa voro paa vaeg ned mot aendan av staden, sade Samuel till Saul: >>Saeg till tjaenaren att han skall gaa foere oss>> -- och han fick gaa -- >>men du sjaelv maa nu stanna haer, saa vill jag laata dig hoera vad Gud har talat.>> __________________________________________________________________ Chapter 10 ^1Och Samuel tog sin oljeflaska och goet olja paa hans huvud och kysste honom och sade: >>Se, HERREN har smort dig till furste oever sin arvedel. ^2Naer du nu gaar ifraan mig, skall du invid Rakels grav, vid Benjamins graens, vid Selsa, traeffa tvaa maen; dessa skola saega till dig: 'AAsninnorna som du gick aastad att soeka aero aaterfunna; din fader taenker daerfoer icke mer paa aasninnorna, men han aer orolig foer eder skull och saeger: Vad skall jag goera foer att finna min son?' ^3Och naer du har gaatt daerifraan ett stycke fram och kommit till Tabors terebint skall du daer moeta tre maen som aero paa vaeg upp till Gud i Betel. En baer tre killingar, en bar tre broedkakor, och en baer en vinlaegel. ^4Dessa skola haelsa dig och giv dig tvaa broed, och du skall taga emot vad de giva. ^5Sedan kommer du till Guds Gibea, daer filisteernas fogdar aero. Och naer du kommer dit in i staden, skall du traeffa paa en skara profeter, som komma ned fraan offerhoejden daer, med psaltare, puka, floejt och harpa foere sig, under det att de sjaelva aero i profetisk haenryckning. ^6Och HERRENS Ande skall komma oever dig, saa att ocksaa du fattas av haenryckning likasom de; och du skall daa bliva foervandlad till en annan maenniska. ^7Naer du nu ser att dessa tecken intraeffa, daa maa du goera vad tillfaellet giver vid handen, ty Gud aer med dig. ^8Sedan maa du gaa ned foere mig till Gilgal, saa skall jag komma ditned till dig, foer att offra braennoffer och tackoffer; sju dagar skall du vaenta till dess jag kommer till dig och foerkunnar foer dig vad du skall goera. ^9I det han nu vaende sig om foer att gaa ifraan Samuel, foervandlade Gud hans sinne och gav honom ett annat hjaerta; och alla dessa tecken intraeffade samma dag. ^10Naer de kommo till Gibea, moette honom daer en skara profeter; daa kom Guds Ande oever honom, saa att han, mitt ibland dem, sjaelv fattades av profetisk haenryckning. ^11Daa nu alla som foerut kaende honom fingo se honom vara i haenryckning likasom profeterna, sade folket sinsemellan: >>Vad har skett med Kis' son? Aer ock Saul bland profeterna?>> ^12Men en av maennen daerifraan svarade och sade: >>Vem aer daa dessas fader?>> -- Haerav uppkom ordspraaket: >>Aer ock Saul bland profeterna?>> ^13Men naer hans profetiska haenryckning hade upphoert, gick han upp paa offerhoejden. ^14Daa fraagade Sauls farbroder honom och hans tjaenare: >>Var haven I varit?>> Han svarade: >>Borta foer att soeka aasninnorna. Men naer vi saago att de ingenstaedes voro att finna, gingo vi till Samuel.>> ^15Daa sade Sauls farbroder: >>Tala om for mig vad Samuel sade till eder.>> ^16Saul svarade sin farbroder: >>Han omtalade foer oss att aasninnorna voro aaterfunna.>> Men vad Samuel hade sagt om konungadoemet omtalade han icke foer honom. ^17Daerefter kallade Samuel folket tillsammans till HERREN, i Mispa. ^18Och han sade till Israels barn: >>Saa saeger HERREN, Israels Gud: Jag har foert Israel upp ur Egypten, och jag raeddade eder icke allenast undan Egypten, utan ock undan alla andra konungadoemen som foertryckte eder. ^19Men nu haven I foerkastat eder Gud, som sjaelv fraelste eder ur alla edra olyckor och traangmaal, och haven sagt till honom: 'Saett en konung oever oss.' Saa traeden nu fram infoer HERREN efter edra stammar och edra aetter.>> ^20Daerpaa laet Samuel alla Israels stammar gaa fram; daa traeffades Benjamin stam av lotten. ^21Naer han sedan laet Benjamins stam gaa fram efter dess slaekter, traeffade Matris slaekt av lotten; daerpaa traeffades Saul, Kis' son, av lotten, men naer de daa soekte efter honom, stod han icke att finna. ^22Daa fraagade de HERREN aennu en gaang: >>Har naagon mer kommit hit? HERREN svarade: >>Han har goemt sig bland trossen.>> ^23Daa skyndade de dit och haemtad honom daerifraan, och naer han nu traedde fram bland folket, var han huvudet hoegre aen allt folket. ^24Och Samuel sade till allt folket: >>Haer sen I nu den som HERREN har utvalt; ingen aer honom lik bland allt folket.>> Daa jublade allt folket och ropade: >>Leve konungen!>> ^25Och Samuel kungjorde foer folket konungadoemets raett och tecknade upp den i en bok och lade ned den infoer HERREN. Sedan laet Samuel allt folket gaa hem, var och en till sitt. ^26Ocksaa Saul gick hem till Gibea; och honom foeljde en haerskara av maen vilkas hjaertan Gud hade roert. ^27Men naagra onda maen sade: >>Vad hjaelp skulle denne kunna giva oss?>> Och de foeraktade honom och buro icke fram skaenker till honom. Men han laatsade som om han icke maerkte det. __________________________________________________________________ Chapter 11 ^1Och ammoniten Nahas drog upp och belaegrade Jabes i Gilead. Daa sade alla maen i Jabes till Nahas: >>Slut foerdrag med oss, saa vilja vi bliva dig underdaaniga.>> ^2Men ammoniten Nahas svarade dem: >>Paa det villkoret vill jag sluta foerdrag med eder, att jag faar sticka ut hoegra oegat paa eder alla och daermed tillfoga hela Israel smaelek.>> ^3De aeldste i Jabes sade till honom: >>Giv oss sju dagars uppskov, saa att vi kunna skicka saendebud oever hela Israels land; om daa ingen vill hjaelpa oss, saa skola vi giva oss aat dig.>> ^4Saa kommo nu saendebuden till Sauls Gibea och omtalade detta foer folket. Daa brast allt folket ut i graat. ^5Men just daa kom Saul gaaende bakom sina oxar fraan aakern. Och Saul fraagade: >>Vad fattas folket, eftersom de graata?>> Och de foertaeljde foer honom vad mannen fraan Jabes hade sagt. ^6Daa kom Guds Ande oever Saul, naer han hoerde detta, och hans vrede upptaendes hoegeligen. ^7Och han tog ett par oxar och styckade dem och saende styckena omkring oever hela Israels land med saendebuden och laet saega: >>Den som icke drager ut efter Saul och Samuel, med hans oxar skall saa goeras.>> Daa foell en foerskraeckelse ifraan HERREN oever folket, saa att de drogo ut saasom en man. ^8Och han moenstrade dem i Besek, och Israels barn utgjorde daa tre hundra tusen, och Juda maen trettio tusen. ^9Och de sade till saendebuden som hade kommit: >>Saa skolen I saega till maennen i Jabes i Gilead: I morgon skolen I faa hjaelp, naer solen braenner som hetast.>> Och saendebuden kommo och foerkunnade detta foer maennen i Jabes; och dessa blevo glada daeroever. ^10Nu laeto maennen i Jabes saega: >>I morgon vilja vi giva oss aat eder, och I maan daa goera med oss vadhelst I finnen foer gott.>> ^11Dagen daerefter foerdelade Saul folket i tre hopar; och de traengde in i laegret vid morgonvaekten och nedgjorde ammoniterna, och upphoerde foerst naer det var som hetast paa dagen. Och de som kommo undan blevo saa kringspridda, att icke tvaa av dem kommo undan tillsammans. ^12Daa sade folket till Samuel: >>Vilka voro de som sade: 'Skulle Saul bliva konung oever oss!' Given hit dessa maen, saa att vi faa doeda dem.>> ^13Men Saul sade: >>Paa denna dag skall ingen doedas, ty i dag har HERREN givit seger aat Israel.>> ^14Och Samuel sade till folket: >>Kom, laat oss gaa till Gilgal och daer foernya konungadoemet.>> ^15Daa gick allt folket till Gilgal och gjorde Saul till konung daer, infoer HERRENS ansikte, i Gilgal; och de offrade daer tackoffer infoer HERRENS ansikte. Och Saul och alla Israels maen voro daer uppfyllda av glaedje. __________________________________________________________________ Chapter 12 ^1Och Samuel sade till hela Israel: >>Se, jag har lyssnat till edra ord och gjort allt vad I haven begaert av mig; jag har satt en konung oever eder. ^2Nu aer det eder konung som skall vara eder ledare, nu daa jag aer gammal och graa; I haven ju redan mina soener ibland eder. Hittills aer det jag som har varit eder ledare, fraan min ungdom aenda till denna dag. ^3Se har staar jag, vittnen nu mot mig infoer HERREN och infoer hans smorde. Har jag tagit naagons oxe, eller har jag tagit naagons aasna? Har jag foertryckt naagon eller oevat vaald mot naagon? Har jag tagit mutor av naagon, foer att jag skulle se genom fingrarna med honom? Jag vill daa giva eder ersaettning daerfoer.>> ^4De svarade: >>Du har icke foertryckt oss, du har icke oevat vaald mot oss; och fraan ingen maenniska har du tagit naagot.>> ^5Daa sade han till dem: >>HERREN vare vittne mot -- eder, och hans smorde vare ock vittne denna dag, att I icke haven funnit naagot i min hand.>> De svarade: >>Ja, vare det saa.>> ^6Samuel sade till folket: >>Ja, HERREN vare vittne, han som laet Mose och Aron uppstaa och foerde edra faeder upp ur Egyptens land. ^7Saa traeden nu fram, foer att jag maa gaa till raetta med eder infoer HERREN angaaende allt gott som HERREN i sin raettfaerdighet har gjort mot eder och mot edra faeder. ^8Naer Jakob hade kommit fram till Egypten, ropade edra faeder till HERREN, och HERREN saende Mose och Aron, som foerde edra faeder ut ur Egypten och laeto dem bosaetta sig haer i landet. ^9Men naer de gloemde HERREN, sin Gud, saalde han dem i Siseras hand, haerhoevitsmannens i Hasor, och i filisteernas hand och i Moabs konungs hand, och dessa stridde mot dem. ^10Men daa ropade till HERREN och sade: 'Vi hava syndat, ty vi hava oevergivit HERREN och tjaenat Baalerna och Astarterna; men raedda oss nu fraan vaara fienders hand, saa vilja vi tjaena dig.' ^11Daa saende HERREN Jerubbaal och Bedan och Jefta och Samuel och raeddade eder fraan edra fienders hand runt omkring, saa att I fingen bo i trygghet. ^12Men naer I saagen att Nahas, Ammons barns konung, kom emot eder, saden I till mig: 'Nej, en konung maaste regera oever oss', fastaen det aer HERREN, eder Gud, som aer eder konung. ^13Och se, haer aer nu den konung I haven utvalt, den som I haven begaert; se, HERREN har satt en konung oever eder. ^14Allenast man I nu frukta HERREN och tjaena honom och hoera hans roest och icke vara genstraeviga mot HERRENS befallning. Ja, baade I och den konung som regerar oever eder maan foelja HERREN, eder Gud. ^15Men om I icke hoeren HERRENS roest, utan aeren genstraeviga mot HERRENS befallning, daa skall HERRENS hand drabba eder likasom edra faeder. ^16Traeden nu ock fram och sen det stora under som HERREN skall goera infoer edra oegon. ^17Nu aer ju tiden foer veteskoerden; men jag vill ropa till HERREN att han maa laata det dundra och regna. Saa skolen I maerka och se huru mycket ont I haven gjort i HERRENS oegon genom eder begaeran att faa en konung.>> ^18Och Samuel ropade till HERREN, och HERREN laet det dundra och regna paa den dagen. Daa betogs allt folket av stor fruktan foer HERREN och foer Samuel. ^19Och allt folket sade till Samuel: >>Bed foer dina tjaenare till HERREN, din Gud, att vi icke maa doe, eftersom vi till alla vaara andra synder ock hava lagt det onda att vi hava begaert att faa en konung.>> ^20Samuel sade till folket: >>Frukten icke. Vael haven I gjort allt detta onda; men viken nu blott icke av ifraan HERREN, utan tjaenen HERREN av allt edert hjaerta. ^21Viken icke av; ty daa foeljen I tomma avgudar, som varken kunna hjaelpa eller raedda, eftersom de aero allenast tomhet. ^22Ty HERREN skall icke foerskjuta sitt folk, foer sitt stora namns skull, eftersom HERREN har behagat att goera eder till sitt folk. ^23Vare det ock fjaerran ifraan mig att jag skulle saa synda mot HERREN, att jag upphoerde att bedja foer eder! Jag vill fastmer laera eder den goda och raetta vaegen. ^24Allenast frukten HERREN och tjaenen honom troget av allt edert hjaerta. Ty sen vilka stora ting han har gjort med eder! ^25Men om I goeren vad ont aer, saa skolen baade I och eder konung foergaas.>> __________________________________________________________________ Chapter 13 ^1Saul hade varit konung ett aar, och naer han nu regerade oever Israel paa andra aaret, ^2utvalde han aat sig tre tusen maen ur Israel. Av dessa hade Saul sjaelv hos sig tvaa tusen i Mikmas och i Betels bergsbygd, och ett tusen hade Jonatan hos sig i Gibea i Benjamin. Men det oevriga folket hade han laatit gaa hem, var och en till sin hydda. ^3Och Jonatan draepte filisteernas fogde i Geba; och filisteerna fingo hoera det. Men Saul laet stoeta i basun oever hela landet och saega: >>Detta maa hebreerna hoera.>> ^4Saa fick hela Israel hoera omtalas att Saul hade draept filisteernas fogde, och att Israel daerigenom hade blivit foerhatligt foer filisteerna. Och folket baadades upp att foelja Saul till Gilgal. ^5Under tiden hade filisteerna foersamlat sig foer att strida mot Israel: trettio tusen vagnar och sex tusen ryttare, och fotfolk saa talrikt som sanden paa havets strand; och de drogo upp och laegrade sig vid Mikmas, oester om Bet-Aven. ^6Daa nu israeliterna saago sig vara i noed, i det att folket svaart ansattes, goemde sig folket i grottor, i skogssnaar och bland klippor, i fasta valv och i gropar. ^7Och somliga av hebreerna gingo oever Jordan in i Gads och Gileads land. Men Saul var aennu kvar i Gilgal; och allt folket foeljde honom med baevan. ^8Naer han nu hade vaentat sju dagar, intill den tid Samuel hade bestaemt men Samuel likvael icke kom till Gilgal, begynte folket skingra sig och gaa ifraan honom. ^9Daa sade Saul: >>Foeren fram till mig braennoffers- och tackoffersdjuren.>> Daerpaa frambar han braennoffret. ^10Men just naer han hade slutat att frambaera braennoffret, kom Samuel. Daa gick Saul honom till moetes foer att haelsa honom. ^11Men Samuel sade: >>Vad har du gjort!>> Saul svarade: >>Naer jag saag att folket skingrade sig och gick ifraan mig, under det att du icke kom inom den bestaemda tiden, fastaen filisteerna voro foersamlade vid Mikmas, ^12daa taenkte jag: Nu komma filisteerna hitned mot mig i Gilgal, och jag har aennu icke boenfallit infoer HERREN. Daa tog jag mod till mig och offrade braennoffret.>> ^13Samuel sade till Saul: >>Du har handlat daaraktigt. Du har icke haallit det bud HERREN, din Gud, har givit dig; eljest skulle HERREN hava befaest ditt konungadoeme oever Israel foer evig tid. ^14Men nu skall ditt konungadoeme icke bliva bestaandande. HERREN har soekt sig en man efter sitt hjaerta, och honom har HERREN foerordnat till furste oever sitt folk, eftersom du icke har haallit vad HERREN bjoed dig.>> ^15Daerefter stod Samuel upp och gick fraan Gilgal till Gibea i Benjamin. Men Saul moenstrade det folk som fanns hos honom: vid pass sex hundra man. ^16Och Saul och hans son Jonatan stannade i Geba i Benjamin med det folk som fanns hos dem, under det att filisteerna hade laegrat sig vid Mikmas. ^17Och en haerskara, delad i tre hopar, drog ut ur filisteernas laeger foer att haerja: en hop tog vaegen till Ofra i Sualslandet, ^18en hop tog vaegen till Bet-Horon, och en hop tog vaegen till det omraade som vetter aat Seboimsdalen, aat oeknen till. ^19Ingen smed fanns daa i hela Israels land, ty filisteerna fruktade att hebreerna skulle laata goera sig svaerd eller spjut. ^20Och saa maaste en israelit alltid begiva sig ned till filisteerna, om han ville laata vaessa sin lie eller sin plogbill eller sin yxa eller sin skaera, ^21naer det hade blivit naagot fel med eggen paa skaerorna eller plogbillarna, eller med gafflarna eller yxorna, eller naer oxpikarnas uddar behoevde raetas. ^22Haerav kom sig, att naer striden skulle staa, ingen enda av Sauls och Jonatans folk hade ett svaerd eller ett spjut; allenast Saul sjaelv och hans son Jonatan hade saadana. ^23Men filisteerna laeto en utpost rycka fram till passet vid Mikmas. __________________________________________________________________ Chapter 14 ^1Saa haende sig nu en dag att Jonatan, Sauls son, sade till sin vapendragare: >>Kom, laat oss gaa oever till filisteernas utpost daer paa andra sidan.>> Men han omtalade det icke foer sin fader. ^2Saul vistades daa vid Gibeas graens, under granattraedet i Migron, och folket som han hade hos sig utgjorde vid pass sex hundra man; ^3och Ahia, son till Ahitub, som var broder till I-Kabod, son till Pinehas, son till Eli, HERRENS praest i Silo, har daa efoden. Och folket visste icke om, att Jonatan hade gaatt bort. ^4Men i passet, daer Jonatan soekte gaa oever foer att komma till filisteernas utpost, laag paa vardera sidan en brant klippa; den ena hette Boses och den andra Sene. ^5Den ena klippan reste sig i norr, mitt emot Mikmas, den andra i soeder, mitt emot Geba. ^6Och Jonatan sade till sin vapendragare: >>Kom, laat oss gaa oever till dessa oomskurnas utpost, kanhaenda skall HERREN goera naagot foer oss. Ty intet hindrar HERREN att giva seger genom faa likasaavael som genom maanga.>> ^7Hans vapendragare svarade honom: >>Goer allt vad du har i sinnet. Gaa du aastad; jag foeljer dig vart du vill.>> ^8Daa sade Jonatan: >>Vaelan, vi skola gaa oever till maennen daer och laga saa, att de faa se oss. ^9Om de daa saega till oss saa: 'Staan stilla, till dess vi komma fram till eder', daa skola vi stanna daer vi aero och icke stiga upp till dem. ^10Om de daeremot saega saa: 'Kommen hitupp till oss', daa skola vi stiga ditupp, ty daa har HERREN givit dem i vaar hand; detta skall foer oss vara tecknet haertill.>> ^11Naer nu de tvaa hade blivit synliga foer filisteernas utpost, sade filisteerna: >>Se, hebreerna krypa ut ur haalen daer de hava goemt sig.>> ^12Daerpaa ropade utpostens manskap till Jonatan och hans vapendragare och sade: >>Kommen hitupp till oss, saa skola vi vael laera eder!>> Daa sade Jonatan till sin vapendragare: >>Foelj mig ditupp, ty HERREN har givit dem i Israels hand.>> ^13Och Jonatan klaettrade paa haender och foetter uppfoer, och hans vapendragare foeljde honom. Och de foello foer Jonatan; och hans vapendragare gick efter honom och gav dem doedsstoeten. ^14I det foersta anfallet nedgjorde saa Jonatan och hans vapendragare vid pass tjugu maen, paa en straecka av vid pass ett halvt plogland. ^15Daa uppstod foerskraeckelse i laegret paa faeltet och bland allt folket; utposterna och de som hade gaatt ut foer att haerja grepos ock av foerskraeckelse. Och marken darrade, saa att en foerskraeckelse ifraan Gud uppstod. ^16Och Sauls vaektare i Gibea i Benjamin fingo se att hopen var i upploesning, och att man sprang hit och dit. ^17Daa sade Saul till folket som han hade hos sig: >>Haallen moenstring och sen efter, vem som har gaatt ifraan oss.>> Naer de daa hoello moenstring, funno de att Jonatan och hans vapendragare icke voro daer. ^18Daa sade Saul till Ahia: >>Foer hit Guds ark.>> Ty Guds ark fanns paa den tiden bland Israels barn. ^19Medan Saul aennu talade med praesten, tilltog larmet i filisteernas laeger allt mer och mer. Daa sade Saul till praesten: >>Laat det vara.>> ^20Och Saul och allt det folk som han hade hos sig foersamlade sig och drogo till stridsplatsen; daer fingo de se att den ene hade lyft sitt svaerd mot den andre, saa att en mycket stor foervirring hade uppstaatt. ^21Och de hebreer som sedan gammalt lydde under filisteerna, och som hade dragit hitupp med dem och voro haer och daer i laegret, dessa sloeto sig nu ock till de israeliter som anfoerdes av Saul och Jonatan. ^22Och naer de israeliter som hade goemt sig i Efraims bergsbygd hoerde att filisteerna flydde, satte alla dessa ocksaa efter dem och deltogo i striden. ^23Saa gav HERREN Israel seger paa den dagen, och striden fortsattes aenda bortom Bet-Aven. ^24Naer nu Israels maen paa den dagen voro haart anstraengda, band Saul folket med foeljande ed: >>Foerbannad vare den man som foertaer naagon foeda foere aftonen, och innan jag har tagit haemnd paa mina fiender.>> Saa smakade daa ingen av folket naagon foeda. ^25Och naer de allasammans kommo in i skogsbygden, laag honung paa marken. ^26Men naer folket hade kommit in i skogsbygden och faatt se den utflutna honungen, vaagade dock ingen foera handen upp till munnen, ty folket fruktade foer eden. ^27Jonatan daeremot hade icke hoert, naer hans fader band folket med eden; daerfoer raeckte han ut staven som han hade i sin hand och doppade dess aenda i honungskakan, och foerde saa handen till munnen; daa kunde hans oegon aater se klart. ^28Men en man bland folket tog till orda och sade: >>Din fader har bundit folket med en dyr ed och sagt: 'Foerbannad vare den man som dag foertaer naagon foeda.'>> Och folket var uttroettat. ^29Jonatan svarade: >>Min fader har daermed dragit olycka oever landet. Sen huru klara mina oegon hava blivit, daerfoer att jag smakade naagot litet av honungen haer. ^30Huru mycket mer, om folket i dag hade faatt aeta sig maetta av bytet som de hade tagit fraan sina fiender -- huru mycket stoerre skulle icke daa filisteernas nederlag hava blivit!>> ^31Emellertid slogo de filisteerna paa den dagen och foerfoeljde dem fraan Mikmas till Ajalon. Och folket var mycket uttroettat. ^32Daerfoer kastade sig folket oever bytet och tog faar, oxar och kalvar och slaktade dem paa marken; och folket aat sedan koettet med blodet i. ^33Naer man beraettade detta foer Saul och sade: >>Se, folket syndar mot HERREN genom att aeta koett med blodet i>>, utropade han: >>I haven handlat brottsligt. Vaeltren nu fram till mig en stor sten.>> ^34Och Saul sade vidare: >>Gaan ut bland folket och saegen till dem 'Var och en foere fram till mig sin oxe och sitt faar, och slakten dem haer och aeten; synden icke mot HERREN genom att aeta koettet med blodet i.'>> Daa foerde allt folket, var och en med egen hand, om natten fram sina oxar och slaktade dem daer. ^35Och Saul byggde ett altare aat HERREN; detta var det foersta altare som han byggde aat HERREN. ^36Och Saul sade: >>Laat oss i natt draga ned och foerfoelja filisteerna och anstaella plundring bland dem, aenda till dess det bliver dager i morgon, och laat oss laga saa, att ingen av dem bliver kvar.>> De svarade: >>Goer allt vad dig taeckes.>> Men praesten sade: >>Laat oss traeda fram hit till Gud.>> ^37Daa fraagade Saul Gud: >>Skall jag draga ned och foerfoelja filisteerna? Vill du daa giva dem i Israels hand?>> Men han gav honom intet svar den dagen. ^38Daa sade Saul: >>Kommen hitfram, alla I folkets foernaemsta maen, foer att I maan faa veta och se vari den synd bestaar, som i dag har blivit begaangen. ^39Ty saa sant HERREN lever, han som har givit Israel seger: om den ock vore begaangen av min son Jonatan, skall han doeden doe.>> Men ingen bland allt folket svarade honom. ^40Daa sade han till hela Israel: >>Staellen I eder paa ena sidan, saa vill jag med min son Jonatan staella mig paa andra sidan.>> Folket svarade Saul: >>Goer vad dig taeckes.>> ^41Och Saul sade till HERREN, >>Israels Gud: >>Laat sanningen komma i dagen.>> Daa traeffades Jonatan och Saul av lotten, och folket gick fritt. ^42Saul sade: >>Kasten lott mellan mig och min son Jonatan.>> Daa traeffades Jonatan av lotten. ^43Saul sade till Jonatan: >>Omtala foer mig vad du har gjort.>> Daa omtalade Jonatan det foer honom och sade: >>Med aendan av staven som jag hade i min hand tog jag litet honung och smakade daerpaa -- och saa skall jag nu doe!>> ^44Saul svarade: >>Ja, Gud straffe mig nu och framgent: du maaste doeden doe, Jonatan.>> ^45Men folket sade till Saul: >>Skulle Jonatan doe, han som har foerskaffat Israel denna stora seger? Bort det! Saa sant HERREN lever, icke ett haar fraan hans huvud skall falla till jorden; ty med Guds hjaelp har han i dag utfoert detta.>> Och folket koepte Jonatan fri ifraan doeden. ^46Och Saul drog hem, utan att vidare foerfoelja filisteerna; filisteerna begaavo sig ock hem till sitt. ^47Naer Saul nu hade tagit konungadoemet oever Israel i besittning, foerde han krig mot alla sina fiender runt omkring: mot Moab, mot Ammons barn, mot Edom, mot konungarna i Soba och mot filisteerna; och vart han vaende sig tuktade han dem. ^48Han gjorde maektiga ting och slog Amalek och raeddade saa Israel fraan dess plundrares hand. ^49Sauls soener voro Jonatan, Jisvi och Malki-Sua; och av hans baada doettrar hette den aeldre Merab och den yngre Mikal. ^50Sauls hustru hette Ahinoam, Ahimaas' dotter. Hans haerhoevitsman hette Abiner, son till Ner, som var Sauls farbroder. ^51Ty Kis, Sauls fader, och Ner, Abners fader, voro soener till Abiel. ^52Men kriget mot filisteerna paagick haeftigt, saa laenge Saul levde. Och varhelst Saul saag naagon rask och krigsduglig man tog han honom i sin tjaenst. __________________________________________________________________ Chapter 15 ^1Men Samuel sade till Saul: >>Det var mig HERREN saende att smoerja dig till konung oever sitt folk Israel. Saa hoer nu HERRENS ord. ^2Saa saeger HERREN Sebaot: Jag vill hemsoeka Amalek foer det som han gjorde mot Israel, att han lade sig i vaegen foer honom, naer han drog upp ur Egypten. ^3Saa drag nu aastad och slaa amalekiterna och giv dem till spillo, med allt vad de hava, och skona dem icke, utan doeda baade maen och kvinnor, baade barn och spenabarn, baade faekreatur och faar, baade kameler och aasnor.>> ^4Daa baadade Saul upp folket och moenstrade dem i Telaim: tvaa hundra tusen man fotfolk, och dessutom tio tusen man fraan Juda. ^5Naer Saul sedan kom till Amaleks stad, lade han ett bakhaall i dalen. ^6Men till kaineerna laet Saul saega: >>Skiljen eder fraan amalekiterna och dragen ned, foer att jag icke maa utrota eder tillsammans med dem. I bevisaden ju barmhaertighet mot alla Israels barn, naer de drogo ut ur Egypten.>> Daa skilde sig kaineerna fraan amalekiterna. ^7Och Saul slog amalekiterna och foerfoeljde dem fraan Havila fram emot Sur, som ligger oester om Egypten. ^8Och han tog Agag, Amaleks konung, levande till faanga, och allt folket gav han till spillo, och han slog dem med svaerdsegg. ^9Men Saul och folket skonade Agag, saa ock det baesta och det naest baesta av faar och faekreatur jaemte lammen, korteligen, allt som var av vaerde; saadant ville de icke giva till spillo. All boskap daeremot, som var daalig och mager, gaavo de till spillo. ^10Daa kom HERRENS ord till Samuel; han sade: ^11>>Jag aangrar att jag har gjort Saul till konung, ty han har vaent sig bort ifraan mig och icke fullgjort mina befallningar.>> Detta gick Samuel haart till sinnes, och han ropade till HERREN hela den natten. ^12Och bittida om morgonen stod Samuel upp och gick foer att moeta Saul. Daa blev det beraettat foer Samuel att Saul hade kommit till Karmel och daer rest aat sig en minnesstod, och att han sedan hade vaent om och dragit daerifraan ned till Gilgal. ^13Naer nu Samuel kom till Saul, sade Saul till honom: >>Vaelsignad vare du av HERREN. Jag har nu fullgjort HERRENS befallning.>> ^14Men Samuel sade: >>Vad aer det daa foer ett laete av faar som ljuder i mina oeron, och vad aer det foer ett laete av faekreatur som jag hoer?>> ^15Saul svarade: >>Fraan amalekiterna hava de foert dem med sig, ty folket skonade det baesta av faaren och faekreaturen foer att offra det aat HERREN, din Gud; men det oevriga hava vi givit till spillo.>> ^16Daa sade Samuel till Saul: >>Haall nu upp, saa vill jag foerkunna foer dig vad HERREN i natt har talat till mig. Han sade till honom: >>Tala.>> ^17Samuel sade: >>Se, fastaen du var ringa i dina egna oegon, har du blivit ett huvud foer Israels stammar, ty HERREN smorde dig till konung oever Israel. ^18Och HERREN saende dig aastad och sade: 'Gaa och giv till spillo amalekiterna, de syndarna, och strid mot dem, till dess att du har foergjort dem.' ^19Varfoer har du daa icke hoert HERRENS roest, utan kastat dig oever bytet och gjort vad ont aer i HERRENS oegon?>> ^20Saul svarade Samuel: >>Jag har ju hoert HERRENS roest och gaatt den vaeg paa vilken HERREN har saent mig. Jag har foert hit Agag, Amaleks konung, och givit Amalek till spillo. ^21Men folket tog av bytet far och faekreatur, det baesta av det tillspillogivna, foer att offra det aat HERREN din Gud, i Gilgal.>> ^22Daa sade Samuel: >>Menar du att HERREN har samma behag till braennoffer och slaktoffer som daertill att man hoer HERRENS roest? Nej, lydnad aer baettre aen offer, och hoersamhet baettre aen det feta av vaedurar. ^23Ty genstraevighet aer trolldomssynd, och motspaenstighet aer avguderi och husgudsdyrkan. Eftersom du har foerkastat HERRENS ord, har han ock foerkastat dig, och du skall icke laengre vara konung.>> ^24Saul sade till Samuel: >>Jag har syndat daermed att jag har oevertraett HERRENS befallning och handlat emot dina ord; ty jag fruktade foer folket och lyssnade till deras ord. ^25Men foerlaat mig nu min synd, och vaend tillbaka med mig, saa att jag faar tillbedja HERREN.>> ^26Samuel sade till Saul: >>Jag vaender icke tillbaka med dig; ty daa du har foerkastat HERRENS ord, har HERREN ock foerkastat dig, saa att du icke laengre faar vara konung oever Israel.>> ^27Naer nu Samuel vaende sig om foer att gaa, fattade han i hoernet paa hans mantel, och den rycktes soender. ^28Och Samuel sade till honom: >>HERREN har i dag ryckt Israels konungarike fraan dig och givit det aat en annan, som aer baettre aen du. ^29Och den Haerlige i Israel ljuger icke och aangrar sig icke; ty han aer icke en maenniska, saa att han skulle kunna aangra sig.>> ^30Han svarade: >>Jag har syndat; men bevisa mig dock nu den aeran infoer de aeldste i mitt folk och infoer Israel, att du vaender tillbaka med mig, saa att jag faar tillbedja HERREN, din Gud.>> ^31Daa vaende Samuel tillbaka och foeljde med Saul; och Saul tillbad HERREN. ^32Och Samuel sade: >>Foeren fram till mig Agag, Amaleks konung.>> Daa gick Agag med glatt mod fram till honom. Och Agag sade: >>Vaelan, snart aer doedens bitterhet oeverstaanden.>> ^33Men Samuel sade: >>Saasom ditt svaerd har gjort kvinnor barnloesa saa skall ock din moder bliva barnloes framfoer andra kvinnor.>> Daerpaa hoegg Samuel Agag i stycken infoer HERREN, i Gilgal. ^34Sedan begav sig Samuel till Rama; men Saul drog upp till sitt hem i Sauls Gibea. ^35Och Samuel ville icke mer se Saul saa laenge han levde, ty Samuel soerjde oever Saul, eftersom HERREN aangrade att han hade gjort Saul till konung oever Israel. __________________________________________________________________ Chapter 16 ^1Och HERREN sade till Samuel: >>Huru laenge taenker du soerja oever Saul? Jag har ju foerkastat honom, ty jag vill icke laengre att han skall vara konung oever Israel. Fyll ditt horn med olja och gaa aastad jag vill saenda dig till betlehemiten Isai, ty en av hans soener har jag utsett aat mig till konung.>> ^2Men Samuel sade: >>Huru skall jag kunna gaa dit? Om Saul faar hoera det, saa draeper han mig.>> HERREN svarade: >>Tag en kviga med dig och saeg: 'Jag har kommit foer att offra aat HERREN.' ^3Sedan skall du inbjuda Isai till offret, och jag skall daa sjaelv laata dig veta vad du boer goera, och du skall smoerja aat mig den jag saeger dig.>> ^4Samuel gjorde vad HERREN hade sagt, och kom saa till Bet-Lehem Men naer de aeldste i staden fingo se honom, blevo de foerskraeckta och fraagade: >>Allt staar vael raett till?>> ^5Han svarade: >>Ja. Jag har kommit foer att offra aat HERREN. Helgen eder och kommen med mig tid offret.>> Och han helgade Isai och hans soener och inbjoed dem till offret. ^6Naer de nu kommo dit och han fick se Eliab, taenkte han: >>Foervisso staar HERRENS smorde haer infoer honom.>> ^7Men HERREN sade till Samuel >>Skaada icke paa hans utseende och paa hans hoegvaexta gestalt, ty jag har foerkastat honom. Ty det aer icke saasom en maenniska ser; en maenniska ser paa det som aer foer oegonen men HERREN ser till hjaertat.>> ^8Daa kallade Isai paa Abinadab och laet honom gaa fram foer Samuel. Men han sade: >>Icke heller denne har HERREN utvalt.>> ^9Daa laet Isai Samma gaa fram. Men han sade: >>Icke heller denne har HERREN utvalt.>> ^10Paa detta saett laet Isai sju av sina soener gaa fram foer Samuel; men Samuel sade till Isai: >>HERREN har icke utvalt naagon av dessa.>> ^11Och Samuel fraagade Isai: >>Aer detta alla ynglingarna?>> Han svarade: >>Aennu aaterstaar den yngste, men han gaar nu i vall med faaren.>> Daa sade Samuel till Isai: >>Saend aastad och haemta hit honom, ty vi skola icke saetta oss till bords, foerraen han kommer hit.>> ^12Daa saende han aastad och laet haemta honom, och han var ljuslaett och hade skoena oegon och ett fagert utseende. Och HERREN sade: >>Staa upp och smoerj honom, ty denne aer det.>> ^13Daa tog Samuel sitt oljehorn och smorde honom mitt ibland hans broeder; och HERRENS Ande kom oever David, fraan den dagen och allt framgent. Sedan stod Samuel upp och gick till Rama. ^14Men sedan HERRENS Ande hade vikit ifraan Saul, kvaldes han av en ond ande fraan HERREN. ^15Daa sade Sauls tjaenare till honom: >>Eftersom en ond ande fraan Gud kvaeljer dig, ^16maa du, vaar herre, tillsaega dina tjaenare, som staa infoer dig, att de soeka upp en man som aer kunnig i harpospel, paa det att han maa spela paa harpan, naer den onde anden fraan Gud kommer oever dig; saa skall det bliva baettre med dig.>> ^17Daa sade Saul till sina tjaenare: >>Sen eder foer min raekning om efter en man som aer skicklig i straengaspel, och foeren honom till mig.>> ^18En av maennen svarade daa och sade: >>Betlehemiten Isai har en son som jag har funnit vara kunnig i straengaspel, en kaeck stridsman och en foerstaandig man, daertill en fager man; och HERREN aer med honom.>> ^19Saa saende daa Saul bud till Isai och laet saega: >>Saend till mig din son David, som vaktar faaren.>> ^20Daa tog Isai en aasna, som han lastade med broed, vidare en vinlaegel och en killing, och saende detta med sin son David till Saul. ^21Saa kom David till Saul och traedde i hans tjaenst och blev honom mycket kaer, saa att han fick bliva hans vapendragare. ^22Och Saul saende till Isai och laet saega: >>Laat David stanna kvar i min tjaenst, ty han har funnit naad foer mina oegon.>> ^23Naer nu anden fraan Gud kom oever Saul, tog David harpan och spelade; daa kaende Saul lindring, och det blev baettre med honom, och den onde anden vek ifraan honom. __________________________________________________________________ Chapter 17 ^1Men filisteerna foersamlade sina haerar till strid; de foersamlade sig vid det Soko som hoer till Juda. Och de laegrade sig mellan Soko och Aseka, vid Efes-Dammim. ^2Saul och Israels maen hade ock foersamlat sig och laegrat sig i Terebintdalen; och de staellde upp sig till strid mot filisteerna. ^3Filisteerna stodo vid berget paa ena sidan, och israeliterna stodo vid berget paa andra sidan, saa att de hade dalen emellan sig. ^4Daa framtraedde ur filisteernas skaror en envigeskaempe vid namn Goljat, fraan Gat; han var sex alnar och ett kvarter laang. ^5Han hade en kopparhjaelm paa sitt huvud och var klaedd i ett fjaellpansar, och hans pansar hade en vikt av fem tusen siklar koppar. ^6Och han hade benskenor av koppar och bar en lans av koppar paa sin rygg. ^7Skaftet paa hans spjut liknade en vaevbom, och spetsen paa spjutet hoell sex hundra siklar jaern. Och hans skoeldbaerare gick framfoer honom. ^8Han traedde nu fram och ropade till Israels haer och sade till dem: >>Varfoer dragen I ut och staellen upp eder till strid? Jag staar haer paa filisteernas vaegnar, och I aeren Sauls tjaenare; vaeljen nu ut aat eder en man som maa komma hitned till mig. ^9Om han foermaar strida mot mig och slaar ned mig, saa skola vi vara eder underdaaniga; men om jag bliver hans oeverman och slaar ned honom, saa skolen I vara oss underdaaniga och tjaena oss.>> ^10Och filisteen sade ytterligare: >>Jag har i dag smaedat Israels haer. Skaffen nu hit naagon, saa att vi faa strida med varandra! ^11Daa Saul och hela Israel hoerde dessa filisteens ord, blevo de gripna av foerfaeran och stor fruktan. ^12Men David var son till den omtalade efratiten fraan Bet-Lehem i Juda, som hette Isai och hade aatta soener; denne var paa Sauls tid en gammal man vid framskriden aalder. ^13Nu hade Isais tre aeldsta soener dragit aastad och foeljt med Saul ut i kriget. Av dessa hans tre soener, som hade dragit ut i kriget, hette den foerstfoedde Eliab, hans andre son Abinadab och den tredje Samma. ^14David var den yngste. De tre aeldsta hade nu foeljt med Saul. ^15Men David laemnade understundom Saul och gick hem foer att vakta sin faders faar i Bet-Lehem. ^16Och filisteen kom fram baade bittida och sent; i fyrtio dagar kom han och staellde sig daer. ^17Nu sade Isai en gaang till sin son David: >>Tag foer dina broeders raekning en efa av dessa rostade ax jaemte dessa tio broed, och skaffa detta skyndsamt till dina broeder i laegret. ^18Och dessa tio ostar skall du foera till deras oeverhoevitsman. Du skall se efter, om det staar vael till med dina broeder, och begaera av dem en mottagningspant. ^19Saul och de och alla Israels maen aero naemligen i Terebintdalen och strida mot filisteerna.>> ^20Bittida foeljande morgon oeverlaemnade David faaren aat en vaktare, tog med sig vad han skulle och begav sig aastad, saasom Isai hade bjudit honom. Naer han kom fram till vagnborgen, hov haeren, som daa skulle draga ut i slagordning, upp sitt haerskri. ^21Och Israel och filisteerna staellde upp sig i slagordning mot varandra. ^22Daa laemnade David ifraan sig sakerna aat trossvaktaren och skyndade bort till haeren; och naer han kom dit, haelsade han sina broeder. ^23Under det att han talade med dem, traedde nu envigeskaempen, han som hette Goljat, filisteen ifraan Gat, fram ur filisteernas haer och talade saasom foerut; och David hoerde det. ^24Och alla Israels maen flydde foer mannen, naer de fingo se honom och fruktade storligen. ^25Och Israels maen sade: >>Sen I mannen daer, som nu traeder upp? Han traeder upp foer att smaeda Israel. Men den man som slaar ned honom vill konungen begaava med stor rikedom, och aat honom vill han giva sin dotter, och hans faders hus vill han goera skattefritt i Israel.>> ^26Och David sade till de man som stodo bredvid honom: >>Vad faar den man som slaar ned denne filiste och daermed tager bort saadan smaelek fraan Israel? Ty vem aer denne oomskurne filiste, som vaagar smaeda den levande Gudens haer?>> ^27Folket upprepade daa foer honom det som nyss hade blivit sagt; de sade: >>Detta faar den man som slaar ned honom.>> ^28Men Eliab, hans aeldste broder, hoerde huru han talade med maennen; daa upptaendes Eliabs vrede mot David, och han sade: >>Varfoer har du kommit hitned, och aat vem har du oeverlaemnat den lilla faarhjorden daer i oeknen? Jag kaenner ditt oevermod och ditt hjaertas ondska; foer att se paa striden aer det som du har kommit hitned.>> ^29David svarade: >>Vad har jag daa gjort? Det var ju allenast en fraaga.>> ^30Sedan vaende han sig ifraan honom till en annan och upprepade sin fraaga, och folket gav honom samma svar som foerut. ^31Men vad David hade talat blev bekant; och man beraettade det foer Saul, och denne laet haemta honom. ^32Och David sade till Saul: >>Maa ingen laata sitt mod falla. Din tjaenare vill gaa aastad och strida mot denne filiste.>> ^33Saul sade till David: >>Icke kan du gaa aastad mot denne filiste och strida mot honom; du aer du ju allenast en yngling, och han aer en stridsman allt ifraan ungdomen.>> ^34Men David svarade Saul: >>Din tjaenare har gaatt i vall med sin faders faar; om daa ett lejon eller en bjoern kom och tog bort ett faar av hjorden, ^35saa foeljde jag efter vilddjuret och slog ned det och ryckte rovet ur munnen paa det; och om det daa reste sig upp mot mig, saa fattade jag det i skaegget och slog ned det och doedade det. ^36Har nu din tjaenare slagit ned baade lejon och bjoern, saa skall det gaa denne oomskurne filiste saasom det gick vart och ett av dessa djur, ty han har smaedat den levande Gudens haer.>> ^37Och David sade ytterligare: >>HERREN, som raeddade mig undan lejon och bjoern, han skall ock raedda mig undan denne filiste.>> Daa sade Saul till David: >>Gaa daa aastad; HERREN skall vara med dig.>> ^38Och Saul klaedde paa David sina egna klaeder och satte en kopparhjaelm paa hans huvud och klaedde paa honom ett pansar. ^39Och David omgjordade sig med hans svaerd utanpaa klaederna och proevade paa att gaa daermed, ty han hade aldrig foersoekt naagot saadant. Och David sade till Saul: >>Jag kan icke gaa saa klaedd, ty jag har aldrig foersoekt saadant.>> Daerpaa lade David det av sig. ^40Och han tog sin stav i handen och valde ut aat sig fem slaeta stenar ur baecken och lade dem i sin herdevaeska och i barmen, och tog sin slunga i handen; daerefter gick han fram mot filisteen. ^41Och filisteen gick framaat och kom David allt naermare, och hans skoeld baerare gick framfoer honom. ^42Daa nu filisteen saag upp och fick se David, foeraktade han honom; ty denne var aennu en yngling, ljuslaett och skoen. ^43Och filisteen sade till David: >>Menar du att jag aer en hund, eftersom du kommer emot mig med kaeppar?>> Och filisteen foerbannade David, i det han svor vid sina gudar. ^44Sedan sade filisteen till David: >>Kom hit till mig, saa skall jag giva ditt koett aat himmelens faaglar och aat markens djur.>> ^45David svarade filisteen: >>Du kommer mot mig med svaerd och spjut och lans, men jag kommer mot dig i HERREN Sebaots namn, hans som aer Israels haers Gud, den haers som du har smaedat. ^46HERREN skall denna dag oeverlaemna dig i min hand, saa att jag skall slaa ned dig och taga ditt huvud av dig, och jag skall denna dag giva de filisteiska krigarnas doeda kroppar aat himmelens faaglar och aat jordens vilda djur; saa skola alla laender foernimma att Israel har en Gud. ^47Och hela denna hop skall foernimma att det icke aer genom svaerd och spjut som HERREN giver seger; ty striden aer HERRENS, och han skall giva eder i vaar hand.>> ^48Naer daa filisteen gjorde sig redo och gick framaat och naermade sig David, sprang David med hast fram mot haeren, filisteen till moetes. ^49Och David stack sin hand i vaeskan och tog daerur en sten och slungade och traeffade filisteen i pannan; och stenen traengde in i pannan, saa att han foell omkull med ansiktet mot jorden. ^50Saa oevervann David filisteen med slunga och sten och slog filisteen till doeds, ^51utan att David daervid hade naagot svaerd i sin hand. Sedan sprang David fram och staellde sig invid filisteen och fattade i hans svaerd; och naer han hade dragit det ut ur skidan, gav han honom doedsstoeten och hoegg av hans huvud daermed. Naer filisteerna nu saago att deras kaempe var doed, flydde de. ^52Men Israels och Juda man stodo upp och hoejde ett haerskri och foerfoeljde filisteerna aenda dit daer vaegen gaar till Gai, och aenda intill Ekrons portar; och filisteer foello och laago slagna paa vaegen till Saaraim, och sedan aenda till Gat och aenda till Ekron. ^53Sedan Israels barn saalunda haeftigt hade foerfoeljt filisteerna, vaende de tillbaka och plundrade deras laeger. ^54Och David tog filisteens huvud och foerde det till Jerusalem, men hans vapen lade han i sitt taelt. ^55Naer Saul saag David gaa ut mot filisteen, fraagade han haerhoevitsmannen Abner: >>Vems son aer denne yngling, Abner?>> Abner svarade: >>Saa sant du lever, konung, jag vet det icke.>> ^56Daa sade konungen: >>Hoer daa efter, vems son den unge mannen aer.>> ^57Naer sedan David vaende tillbaka, efter att hava slagit ihjael filisteen, tog Abner honom med sig och foerde honom infoer Saul, medan han aennu hade filisteens huvud i sin hand. ^58Daa sade Saul till honom: >>Vems son aer du, yngling>> David svarade: >>Din tjaenare Isais, betlehemitens, son.>> __________________________________________________________________ Chapter 18 ^1Sedan, efter det att David hade talat ut med Saul, faeste sig Jonatans hjaerta saa vid Davids hjaerta, att Jonatan hade honom lika kaer som sitt eget liv. ^2Och Saul tog honom till sig paa den dagen och laet honom icke mer vaenda tillbaka till sin faders hus. ^3Och Jonatan sloet ett foerbund med David, daa han nu hade honom lika kaer som sitt eget liv. ^4Och Jonatan tog av sig manteln som han hade paa sig och gav den aat David, saa ock sina oevriga klaeder, aenda till sitt svaerd, sin baage och sitt baelte ^5Och naer David drog ut, hade han framgaang oeverallt dit Saul saende honom; Saul satte honom daerfoer oever krigsfolket. Och allt folket fann behag i honom, ocksaa de som voro Sauls tjaenare. ^6Och naer de kommo hem, daa David vaende tillbaka, efter att hava slagit ned filisteen, gingo kvinnorna ut fraan alla Israels staeder, under saang och dans, foer att moeta konung Saul med jubel, med pukor och trianglar. ^7Och kvinnorna sjoengo med froejd saalunda: >>Saul har slagit sina tusen, men David sina tio tusen.>> ^8Daa blev Saul mycket vred, ty det talet misshagade honom, och han sade: >>AAt David hava de givit tio tusen, och aat mig hava de givit tusen; nu fattas honom allenast konungadoemet.>> ^9Och Saul saag med ont oega paa David fraan den dagen och allt framgent. ^10Dagen daerefter kom en ond ande fraan Gud oever Saul, saa att han rasade i sitt hus; men David spelade paa harpan, saasom han dagligen plaegade. Och Saul hade sitt spjut i handen. ^11Och Saul svaengde spjutet och taenkte: >>Jag skall spetsa David fast vid vaeggen.>> Men David boejde sig undan foer honom, tvaa gaanger. ^12Och Saul fruktade foer David, eftersom HERREN var med honom, sedan han hade vikit ifraan Saul. ^13Daerfoer avlaegsnade Saul honom ifraan sig, i det att han gjorde honom till oeverhoevitsman i sin haer; han blev saa folkets ledare och anfoerare. ^14Och David hade framgaang paa alla sina vaegar, och HERREN var med honom. ^15Daa nu Saul saag att han hade saa stor framgaang, fruktade han honom aen mer. ^16Men hela Israel och Juda hade David kaer, eftersom han var deras ledare och anfoerare. ^17Och Saul sade till David: >>Se, min aeldsta dotter, Merab, vill jag giva dig till hustru; skicka dig allenast saasom en tapper man i min tjaenst, och foer HERRENS krig.>> Ty Saul taenkte: >>Min hand maa icke drabba honom, filisteernas hand maa drabba honom.>> ^18Men David svarade Saul: >>Vem aer jag, vilka hava mina levnadsfoerhaallanden varit, och vad aer min faders slaekt i Israel, eftersom jag skulle bliva konungens maag?>> ^19Naer tiden kom att Sauls dotter Merab skulle hava givits aat David, blev hon emellertid given till hustru aat meholatiten Adriel. -- ^20Men Sauls dotter Mikal hade David kaer. Och naer man omtalade detta foer Saul, behagade det honom. ^21Saul taenkte naemligen: >>Jag skall giva henne aat honom, foer att hon maa bliva honom en snara, saa att filisteernas hand drabbar honom.>> Och Saul sade till David: >>Foer andra gaangen kan du nu bliva min maag.>> ^22Och Saul bjoed sina tjaenare att de hemligen skulle tala saa med David: >>Se, konungen har behag till dig, och alla hans tjaenare hava dig kaer; du hoer nu bliva konungens maag.>> ^23Och Sauls tjaenare talade dessa ord i Davids oeron. Men David sade: >>Tyckes det eder vara en saa ringa sak att bliva konungens maag? Jag aer ju en fattig och ringa man.>> ^24Detta omtalade Sauls tjaenare foer honom och sade: >>Saa har David sagt.>> ^25Daa tillsade Saul dem att de skulle saega saa till David: >>Konungen begaer ingen annan brudgaava aen foerhudarna av ett hundra filisteer, foer att haemnd saa maa tagas paa konungens fiender.>> Saul hoppades naemligen att han skulle faa David faelld genom filisteernas hand. ^26Naer saa hans tjaenare omtalade foer David vad han hade sagt, ville David gaerna paa det villkoret bliva konungens maag; och innan tiden aennu var foerlupen, ^27stod David upp och drog aastad med sina maen och slog av filisteerna tvaa hundra man. Och David tog deras foerhudar med sig, och fulla antalet blev oeverlaemnat aat konungen, foer att han skulle bliva konungens maag. Och Saul gav honom saa sin dotter Mikal till hustru. ^28Men Saul saag och foerstod att HERREN var med David; Och Sauls dotter Mikal hade honom kaer. ^29Daa fruktade Saul aennu mer foer David, och saa blev Saul Davids fiende foer hela livet. ^30Men filisteernas furstar drogo i faelt; och saa ofta de drogo ut, hade David stoerre framgaang aen naagon annan av Sauls tjaenare, saa att hans namn blev mycket beroemt. __________________________________________________________________ Chapter 19 ^1Och Saul talade med sin son Jonatan och med alla sina tjaenare om att doeda David; men Sauls son Jonatan var David mycket tillgiven. ^2Daerfoer omtalade Jonatan detta foer David och sade: >>Min fader Saul soeker att doeda dig. Tag dig alltsaa till vara i morgon och haall dig goemd paa naagon plats daer du kan vara dold. ^3Men sjaelv vill jag gaa ut och staella mig bredvid min fader paa marken, daer du aer, och jag vill tala om dig med min fader; om jag daa maerker naagot, skall jag sedan omtala det foer dig. ^4Och Jonatan talade till Davids baesta med sin fader Saul och sade till honom: >>Konungen maa icke foersynda sig paa sin tjaenare David ty han har icke foersyndat sig mot dig, utan vad han har gjort har varit till stort gagn foer dig. ^5Han tog ju sin sjael i sin hand och slog ned filisteen, och HERREN gav saa hela Israel en stor seger; du har sjaelv sett det och glatt dig daeraat. Varfoer skulle du daa foersynda dig paa oskyldigt blod genom att doeda David utan sak?>> ^6Och Saul lyssnade till Jonatans ord; och Saul svor: >>Saa sant HERREN lever, han skall icke doedas.>> ^7Sedan kallade Jonatan David till sig; och Jonatan omtalade foer honom allt som hade blivit sagt. Daerefter foerde Jonatan David till Saul, och han var i hans tjaenst saasom foerut. ^8Naer saa kriget aater begynte, drog David ut och stridde mot filisteerna och tillfogade dem ett stort nederlag, saa att de flydde foer honom. ^9Men en ond ande fraan HERREN kom oever Saul, daer han satt i sitt hus med spjutet i handen, under det att David spelade paa harpan. ^10Daa soekte Saul att med spjutet spetsa David fast vid vaeggen; men denne vek undan foer Saul, saa att han allenast stoette spjutet in i vaeggen. Och David flydde och kom undan samma natt. ^11Emellertid saende Saul till Davids hus naagra maen med uppdrag att vakta paa honom och att sedan om morgonen doeda honom. Men Mikal, Davids hustru, omtalade detta foer honom och sade: >>Om du icke i natt raeddar ditt liv, saa aer du i morgon doedens man.>> ^12Daerefter slaeppte Mikal ned David genom foenstret; och han begav sig paa flykten och kom saa undan. ^13Sedan tog Mikal husguden och lade honom i saengen och satte myggnaetet av gethaar oever huvudgaerden och hoeljde taecket oever honom. ^14Naer sedan Saul saende sina maen med uppdrag att haemta David, sade hon: >>Han aer sjuk.>> ^15Daa saende Saul dit maennen med uppdrag att skaffa sig tilltraede till David sjaelv och sade: >>Baeren honom i saengen hitupp till mig, saa att jag faar doeda honom.>> ^16Men naer maennen kommo in, fingo de se att det var husguden som laag i saengen, med myggnaetet oever huvudgaerden. ^17Daa sade Saul till Mikal: >>Varfoer har du saa bedragit mig och slaeppt min fiende, saa att han har kommit undan?>> Mikal svarade Saul: >>Han sade till mig: 'Slaepp mig; eljest doedar jag dig.'>> ^18Naer David nu hade flytt och kommit undan, begav han sig till Samuel i Rama och omtalade foer denne allt vad Saul hade gjort honom. Och han och Samuel gingo till Najot och stannade daer. ^19Och det blev beraettat foer Saul att David var i Najot vid Rama. ^20Daa saende Saul dit naagra maen med uppdrag att haemta David. Men naer Sauls utskickade fingo se skaran av profeterna i profetisk haenryckning, och fingo se Samuel staa daer saasom deras anfoerare, kom Guds Ande oever dem, saa att ocksaa de fattades av haenryckning. ^21Naer man omtalade detta foer Saul, saende han dit andra maen; men ocksaa de fattades av haenryckning. Och naer han daa ytterligare, foer tredje gaangen, saende dit maen med samma uppdrag, fattades ocksaa dessa av haenryckning. ^22Daa begav han sig sjaelv till Rama; och naer han kom till den stora brunnen i Seku, fraagade han: >>Var aero Samuel och David?>> Man svarade: >>De aero i Najot vid Rama.>> ^23Daa begav han sig dit, till Najot vid Rama. Men Guds Ande kom ocksaa oever honom, saa att han hela vaegen gick i profetisk haenryckning, aenda till dess att han kom fram till Najot vid Rama. ^24Daa kastade ocksaa han av sig sina klaeder, i det att ocksaa han blev fattad av haenryckning infoer Samuel; och han foell ned och laag daer naken hela den dagen och hela natten. Daerfoer plaegar man saega: >>Aer ock Saul bland profeterna?>> __________________________________________________________________ Chapter 20 ^1Men David flydde fraan Najot vid Rama och kom till Jonatan och sade: >>Vad har jag gjort? Vilken missgaerning, vilken synd har jag begaatt mot dig fader, eftersom han staar efter mitt liv?>> ^2Han svarade honom: >>Bort det! Du skall icke doe. Min fader goer ju intet, varken naagot viktigt eller naagot oviktigt, utan att uppenbara det foer mig. Varfoer skulle daa min fader doelja detta foer mig? Nej, saa skall icke ske.>> ^3Men David betygade ytterligare med ed och sade: >>Din fader vet vael att jag har funnit naad foer dina oegon; daerfoer taenker han: 'Jonatan skall icke faa veta detta, paa det att han icke maa bliva bedroevad.' Men saa sant HERREN lever, och saa sant du sjaelv lever: det aer icke mer aen ett steg mellan mig och doeden.>> ^4Daa sade Jonatan till David: >>Vadhelst du oenskar skall jag goera foer dig.>> ^5David sade till Jonatan: >>I morgon aer ju nymaanad, och jag skulle daa raetteligen sitta till bords med konungen; men laat mig nu gaa och goemma mig ute paa marken till i oevermorgon afton. ^6Om daa din fader saknar mig, saa saeg: 'David utbad sig tillstaand av mig att faa goera ett hastigt besoek i sin stad, Bet-Lehem, daer hela slaekten nu firar sin aarliga offerfest.' ^7Om han daa saeger: 'Gott!', saa kan din tjaenare vara trygg. Men om han bliver vred, saa maerker du daerav att han har beslutit min ofaerd. ^8Visa saa din naad mot din tjaenare, eftersom du har laatit din tjaenare ingaa ett HERRENS foerbund med dig. Men om det finnes naagon missgaerning hos mig, saa doeda mig du, ty varfoer skulle du foera mig till din fader?>> ^9Daa sade Jonatan: >>Bort det! Om jag maerker att min fader har beslutit att laata ofaerd komma oever dig, skall jag foervisso omtala det foer dig.>> ^10Men David sade till Jonatan: >>Vem skall omtala foer mig detta, eller saega mig om din fader giver dig ett haart svar?>> ^11Jonatan sade till David: >>Kom, laat oss gaa ut paa marken.>> Och de gingo baada ut paa marken. ^12Och Jonatan sade till David: >>Vid HERREN>> Israels Gud: om jag finner att det laater gott foer David, naer jag i morgon eller i oevermorgon vid denna tid utforskar min fader, saa skall jag foervisso saenda bud till dig och uppenbara det foer dig. ^13HERREN straffe Jonatan nu och framgent, om jag, saaframt min fader aastundar din ofaerd, icke uppenbarar det foer dig och laater dig komma undan, saa att du faar gaa dina faerde i trygghet. Och HERREN vare daa med dig, saasom han har varit med min fader. ^14Och nog skall du vael, om jag daa aennu aer i livet, ja, nog skall du vael bevisa barmhaertighet mot mig, saasom HERREN aer barmhaertig, saa att jag slipper att doe? ^15Icke skall du vael naagonsin taga bort din barmhaertighet fraan mitt hus, icke ens daa naer HERREN har tagit bort alla Davids fiender ifraan jorden?>> ^16Jonatan sloet daa ett foerbund med Davids hus; och HERREN utkraevde sedan av Davids fiender vad de hade foerskyllt. ^17Och Jonatan besvor David ytterligare vid sin kaerlek till honom, ty han hade honom lika kaer som han hade sitt eget liv; ^18Jonatan sade till honom: >>I morgon aer nymaanad, och du skall daa saknas, ty din plats kommer ju att staa tom. ^19Men gaa i oevermorgon skyndsamt ned till den plats daer du goemde dig den dag daa ogaerningen skulle hava skett, och uppehaall dig bredvid Eselstenen. ^20Jag vill daa sjaelv i dess naerhet avskjuta mina tre pilar, saasom skoete jag till maals. ^21Sedan skall jag skicka min tjaenare att gaa och soeka upp pilarna. Om jag daa saeger till tjaenaren: >>Se, pilarna ligga bakom dig, naermare hitaat', saa tag du upp dem och kom fram, ty daa kan du vara trygg och ingenting aer paa faerde, saa sant HERREN lever. ^22Men om jag saeger saa till den unge mannen: 'Se, pilarna ligga framfoer dig, laengre bort', saa gaa dina faerde, ty daa saender HERREN dig bort. ^23Och i fraaga om det som jag och du nu hava talat, aer HERREN vittne mellan mig och dig till evig tid.>> ^24Och David goemde sig ute paa marken. Och naer nymaanaden var inne, satte konungen sig till bords foer att aeta. ^25Konungen satte sig paa sin vanliga sittplats, platsen vid vaeggen; och Jonatan stod upp, och Abner satte sig vid Sauls sida. Men Davids plats stod tom. ^26Saul sade dock intet den dagen, ty han taenkte: >>Naagot har haent honom; han aer nog icke ren, saekerligen aer han icke ren.>> ^27Men naer Davids plats stod tom ocksaa dagen efter nymaanadsdagen, dagen daerefter, sade Saul till sin son Jonatan: >>Varfoer har Isais son varken i gaar eller i dag kommit till maaltiden?>> ^28Jonatan svarade Saul: >>David utbad sig tillstaand av mig att faa gaa till Bet-Lehem; ^29han sade: 'Laat mig gaa, ty vi fira en slaektofferfest i staden, och min broder har sjaelv bjudit mig att komma; om jag har funnit naad foer dina oegon, saa laat mig nu slippa haerifraan foer att besoeka mina broeder.' Daerfoer har han icke kommit till konungens bord.>> ^30Daa upptaendes Sauls vrede mot Jonatan, och han sade till honom: >>Du son till en otuktig kvinna! Visste jag daa icke att du hade funnit behag i Isais son, till skam foer dig sjaelv och till skam foer din moders blygd! ^31Ty saa laenge Isais son lever paa jorden, aer varken du eller din konungamakt saeker. Saend daerfoer nu aastad och laat haemta honom hit till mig, ty han aer doedens barn.>> ^32Jonatan svarade sin fader Saul och sade till honom: >>Varfoer skall han doedas? Vad har han gjort?>> ^33Daa svaengde Saul spjutet mot honom foer att genomborra honom; och nu maerkte Jonatan att hans fader hade beslutit att doeda David. ^34Och Jonatan stod upp fraan bordet i vredesmod och aat intet paa den andra nymaanadsdagen, ty han var bedroevad foer Davids skull, daerfoer att hans fader hade gjort saadan oraett mot denne. ^35Foeljande morgon gick Jonatan ut paa marken, vid den tid han hade utsatt foer David; och han hade en liten gosse med sig. ^36Och han sade till gossen: >>Spring och soek reda paa pilarna som jag skjuter av.>> Medan nu gossen sprang, skoet han pilen oever honom. ^37Och naer gossen kom till det staelle dit Jonatan hade avskjutit pilen, ropade Jonatan efter gossen och sade: >>Pilen ligger ju framfoer dig, laengre bort.>> ^38Och Jonatan ropade ytterligare efter gossen: >>Fort, skynda dig, stanna icke!>> Och gossen som Jonatan hade med sig tog upp pilen och kom till sin herre. ^39Men gossen visste icke varom fraaga var; allenast Jonatan och David visste det. ^40Och Jonatan laemnade sina vapen aat gossen som han hade med sig och sade till honom: >>Gaa och baer dem in i staden.>> ^41Men sedan gossen hade gaatt, reste David sig upp paa soedra sidan; och han foell ned till jorden paa sitt ansikte och bugade sig tre gaanger; och de kysste varandra och graeto med varandra, och David graet oeverljutt. ^42Och Jonatan sade till David: >>Gaa i frid. Blive det saasom vi baada svuro vid HERRENS namn, naer vi sade: 'HERREN vare vittne mellan mig och dig, mellan mina efterkommande och dina, till evig tid.'>> ^43Sedan stod han upp och gick sina faerde, men Jonatan gick in i staden igen. __________________________________________________________________ Chapter 21 ^1Och David kom till praesten Ahimelek i Nob. Men Ahimelek blev foerskraeckt, naer han fick se David, och fraagade honom: >>Varfoer kommer du ensam och har ingen med dig?>> ^2David svarade praesten Ahimelek: >>Konungen har givit mig ett uppdrag, men han sade till mig: 'Ingen faar veta naagot om det uppdrag vari jag saender dig, och som jag har givit dig.' Och mina maen har jag visat till det och det staellet. ^3Giv mig nu vad du har till hands, fem broed eller vad som kan finnas.>> ^4Praesten svarade David och sade >>Vanligt broed har jag icke till hands; allenast heligt broed finnes -- om eljest dina maen hava avhaallit sig fraan kvinnor.>> ^5David svarade praesten och sade till honom: >>Ja, sannerligen, kvinnor hava paa sista tiden varit skilda fraan oss; naer jag drog aastad, voro ock mina maens tillhoerigheter heliga. Daerfoer, om ocksaa vaart foerehavande aer av helt vanligt slag, aer det dock i dag heligt, vad vaara tillhoerigheter angaar.>> ^6Daa gav praesten honom av det heliga; ty daer fanns icke naagot annat broed aen skaadebroeden, som hade legat infoer HERRENS ansikte, men som man hade burit undan, foer att laegga fram nybakat broed samma dag det gamla togs bort. ^7Men daer befann sig den dagen en av Sauls tjaenare, som var satt i foervar infoer HERREN, en edome vid namn Doeg, den foernaemste av Sauls herdar. ^8Och David fraagade Ahimelek ytterligare: >>Har du icke haer till hands naagot spjut eller naagot svaerd? Ty varken mitt svaerd eller mina andra vapen tog jag med mig, eftersom konungens uppdrag kraevde saa stor skyndsamhet.>> ^9Praesten svarade: >>Jo, det svaerd som har tillhoert filisteen Goljat, honom som du slog ned i Terebintdalen; det finnes, inhoeljt i ett klaede, daer bakom efoden. Vill du taga det med dig, saa tag det; ty naagot annat aen det har jag icke.>> David sade: >>Dess like finnes icke; giv mig det.>> ^10Och David stod upp och flydde samma dag foer Saul och kom till Akis, konungen i Gat. ^11Men Akis' tjaenare sade till honom: >>Detta aer ju David, landets konung! Det aer ju till dennes aera man sjunger saa under dansen: 'Saul har slagit sina tusen, men David sina tio tusen.' ^12David lade maerke till dessa ord, och han begynte storligen frukta foer Akis, konungen i Gat. ^13Daerfoer staellde han sig vansinnig infoer deras oegon och betedde sig saasom en ursinnig, naer de ville fasthaalla honom, och ritade paa doerrarna i porten och laet spotten rinna ned i sitt skaegg. ^14Daa sade Akis till sina tjaenare: >>I sen ju huru vanvettigt mannen beter sig. Varfoer foeren I honom till mig? ^15Har jag daa saadan brist paa vanvettiga maenniskor, att I behoevden foera denne hit, foer att han skulle bete sig vanvettigt infoer mig? Skulle en saadan faa komma in i mitt hus?>> __________________________________________________________________ Chapter 22 ^1Daa begav sig David daerifraan och flydde undan till Adullams grotta. Och naer hans broeder och hela hans faders hus fingo hoera detta, kommo de ditned till honom. ^2Och till honom foersamlade sig alla slags maen som voro i naagot traangmaal, alla som ansattes av fordringsaegare och alla missnoejda, och han blev deras hoevding; vid pass fyra hundra man sloeto sig saa till honom. ^3Daerifraan begav sig David till Mispe i Moab. Och han sade till konungen i Moab: >>Laat min fader och min moder faa komma hitoever och vara hos eder till dess jag faar veta vad Gud vill goera med mig.>> ^4Och han foerde dem fram infoer konungen i Moab; och de fingo stanna hos denne, saa laenge David var paa borgen. ^5Men profeten Gad sade till David: >>Du skall icke stanna haer paa borgen; drag bort haerifraan och begiv dig in i Juda land.>> Daa drog David bort daerifraan och kom till Heretskogen. ^6Och Saul fick hoera att man hade faatt spaning paa David och de maen som voro med honom. Daa nu Saul en dag satt i Gibea under tamarisken paa hoejden, med sitt spjut i handen, under det att alla hans tjaenare stodo omkring honom, ^7sade han till sina tjaenare, daer de stodo omkring honom: >>Hoeren, I benjaminiter. Skall daa ocksaa Isais son aat eder alla giva aakrar och vingaardar och goera eder alla till oever- och underhoevitsmaen? ^8Ty I haven ju alla sammansvurit eder mot mig, och ingen har uppenbarat foer mig att min son har slutit foerbund med Isais son. Ingen av eder bekymrar sig saa mycket om mig, att han har uppenbarat det foer mig. Min son har ju uppeggat min tjaenare till att staempla mot mig, saasom nu sker.>> ^9Edomeen Doeg, som ock stod daer bland Sauls tjaenare, svarade daa och sade: >>Jag har sett Isais son komma till Ahimelek, Ahitubs son, i Nob. ^10Denne fraagade daa HERREN foer honom och gav honom reskost; han gav honom ock filisteen Goljats svaerd.>> ^11Daa saende konungen och laet kalla till sig praesten Ahimelek, Ahitubs son, och hela hans faders hus, praesterna i Nob. Och de kommo alla till konungen. ^12Daa sade Saul: >>Hoer mig, du Ahitubs son.>> Han svarade: >>Jag hoer dig, min herre.>> ^13Saul sade till honom: >>Varfoer haven I sammansvurit eder mot mig, du och Isais son, i det att du har givit honom broed och svaerd och fraagat Gud foer honom, saa att han skulle kunna saetta sig upp mot mig och staempla mot mig, saasom nu sker?>> ^14Ahimelek svarade konungen och sade: >>Vem bland alla dina tjaenare aer vael saa betrodd som David, han som daertill aer konungens maag och hoevding foer din livvakt och hoegt aerad i ditt hus? ^15Aer det daa nu foer foersta gaangen som jag har fraagat Gud foer honom? Bort det! Icke maa konungen laegga mig, sin tjaenare, och hela min faders hus naagot till last, ty din tjaenare visste alls intet om allt detta.>> ^16Men konungen sade: >>Du maaste doeden doe, Ahimelek, du sjaelv och hela din faders hus.>> ^17Och konungen sade till drabanterna som stodo daer omkring honom: >>Traeden fram och doeden HERRENS praester; ty ocksaa de haalla med David; och fastaen de visste att han flydde, uppenbarade de det icke foer mig.>> Men konungens tjaenare ville icke utraecka sina haender till att stoeta ned HERRENS praester. ^18Daa sade konungen till Doeg: >>Traed du fram och stoet ned praesterna.>> Edomeen Doeg traedde daa fram och stoette ned praesterna och doedade paa den dagen aattiofem maen som buro linne-efod. ^19Och invaanarna i praeststaden Nob blevo slagna med svaerdsegg, baade maen och kvinnor, baade barn och spenabarn; ocksaa faekreatur, aasnor och faar blevo slagna med svaerdsegg. ^20Allenast en son till Ahimelek, Ahitubs son, vid namn Ebjatar, kom undan, och denne flydde bort till David. ^21Och Ebjatar omtalade foer David att Saul hade draept HERRENS praester. ^22Daa sade David till Ebjatar: >>Jag foerstod redan daa att edomeen Doeg, eftersom han var daer, skulle omtala allt foer Saul. Det aer jag som aer orsaken till att hela din faders hus har foergaatts. ^23Bliv kvar hos mig, frukta intet; ty den som staar efter mitt liv, han staar ock efter ditt liv. Hos mig aer du i gott foervar.>> __________________________________________________________________ Chapter 23 ^1Och man beraettade foer David: >>Filisteerna haalla nu paa att belaegra Kegila, och de plundra logarna.>> ^2Daa fraagade David HERREN: >>Skall jag draga aastad och slaa dessa filisteer?>> HERREN svarade David: >>Drag aastad och slaa filisteerna och fraels Kegila.>> ^3Men Davids maen sade till honom: >>Vi leva ju i fruktan redan haer i Juda. Och nu skulla vi daertill draga aastad till Kegila, mot filisteernas haer!>> ^4Daa fraagade David HERREN aennu en gaang, och HERREN svarade honom och sade: >>Staa upp och drag ned till Kegila; ty jag vill giva filisteerna i din hand.>> ^5Daa drog David med sina maen till Kegila och stridde mot filisteerna och foerde bort deras boskap och tillfogade dem ett stort nederlag. Saa fraelste David invaanarna i Kegila. ^6Naer Ebjatar, Ahimeleks son, flydde till David i Kegila, foerde han efoden med sig ditned. ^7Och det blev beraettat foer Saul att David hade dragit in i Kegila. Daa sade Saul: >>Gud har foerkastat honom och givit honom i min hand, ty han har sjaelv staengt in sig genom att gaa in i en stad med portar och bommar.>> ^8Daerefter baadade Saul upp allt folket till strid, foer att draga ned till Kegila och daer innesluta David och hans man. ^9Men naer David fick veta att Saul staemplade ont mot honom, sade han till praesten Ebjatar: >>Baer hit efoden.>> ^10Och David sade: >>HERRE, Israels Gud, din tjaenare har hoert att Saul har i sinnet att komma mot Kegila och foerdaerva staden foer min skull. ^11Skola Kegilas borgare daa utlaemna mig aat honom? Skall Saul komma hitned, saasom din tjaenare har hoert? HERRE, Israels Gud, foerkunna det foer din tjaenare.>> HERREN svarade: >>Han skall komma hitned.>> ^12David fraagade ytterligare: >>Skola Kegilas borgare daa utlaemna mig och mina man aat Saul?>> HERREN svarade: >>De skola utlaemna eder.>> ^13Daa broet David upp med sitt folk, som utgjorde vid pass sex hundra man, och de drogo ut fraan Kegila och vandrade vart de kunde. Naer det daa blev beraettat foer Saul att David hade flytt undan fraan Kegila avstod han fraan att draga ut. ^14Saa uppehoell sig nu David i oeknen paa bergfaestena; han uppehoell sig bland bergen i oeknen Sif. Och Saul soekte alltjaemt efter honom, men Gud gav honom icke i hans hand. ^15Och medan David var i Hores i oeknen Sif, foernam han att Saul hade dragit ut foer att soeka doeda honom. ^16Men Jonatan, Sauls son, stod upp och gick till David i Hores och styrkte hans mod i Gud. ^17Han sade till honom: >>Frukta icke; ty min fader Sauls hand skall icke traeffa dig, utan du skall bliva konung oever Israel, och jag skall daa hava andra platsen, naest efter dig. Detta vet ock min fader Saul.>> ^18Sedan sloeto de baada ett foerbund infoer HERREN. Och David stannade kvar i Hores, men Jonatan gick hem igen. ^19Men naagra sifiter drogo upp till Saul i Gibea och sade: >>David haaller sig nu goemd hos oss paa bergfaestena i Hores, paa Hakilahoejden, som ligger soeder om oedemarken. ^20Saa drag nu ditned, o konung, saa snart det lyster dig att goera det. staar sak bliver det daa att utlaemna honom aat konungen.>> ^21Daa sade Saul: >>Varen vaelsignade av HERREN, daerfoer att I haven velat spara mig bekymmer. ^22Men gaan nu och skaffen eder ytterligare visshet, och tagen reda paa och sen efter, paa vilket staelle han nu vistas, och vem som har sett honom daer; ty man har sagt mig att han aer mycket listig. ^23Och sen efter och tagen reda paa alla goemstaellen daer han kan goemma sig; och kommen saa igen till mig, naer I haven faatt visshet, saa vill jag sedan gaa med eder. Ty finnes han i landet, skall jag veta att soeka upp honom, om jag aen maaste soeka bland alla Juda aetter.>> ^24Daa stodo de upp och gingo till Sif foere Saul. Men David och hans maen voro i oeknen Maon, paa hedmarken, soeder om oedemarken. ^25Naer nu Saul drog aastad med sina maen foer att soeka efter David, om talade man det foer denne, och han drog daa ned till klippan och stannade saa i oeknen Maon. Naer Saul hoerde detta, satte han efter David in i oeknen Maon. ^26Och Saul gick paa ena sidan om berget, och David med sina maen paa andra sidan. Men just som David var stadd paa flykt foer att komma undan Saul, under det att Saul och hans maen soekte kringraenna David och hans maen foer att taga dem till faanga ^27kom en budbaerare till Saul och sade: >>Skynda dig och kom, ty filisteerna hava fallit in i landet.>> ^28Daa upphoerde Saul att foerfoelja David och drog mot filisteerna. Daerav fick det staellet namnet Sela-Hammalekot. __________________________________________________________________ Chapter 24 ^1Men David drog upp daerifraan och uppehoell sig sedan paa En-Gedis bergfaesten. ^2Och naer Saul kom tillbaka fraan taaget mot filisteerna, omtalade man foer honom att David var i En-Gedis oeken. ^3Daa tog Saul tre tusen maen, utvalda ur hela Israel, och drog aastad foer att soeka efter David och hans maen paa Stenbocksklipporna. ^4Och naer han kom till boskapsgaardarna vid vaegen, fanns daer en grotta; daa gick han ditin foer naagot avsides bestyr. Men David och hans maen sutto laengst inne i grottan. ^5Daa sade Davids maen till honom: >>Se, detta aer den dag om vilken HERREN har sagt till dig: Jag vill nu giva din fiende i din hand, saa att du far goera med honom vad du finner foer gott.>> Daa stod David upp och skar ofoermaerkt av en flik paa Sauls mantel. ^6Men daerefter slog Davids samvete honom, daerfoer att han hade skurit av fliken paa Sauls mantel. ^7Och han sade till sina maen: >>HERREN laate det vara fjaerran ifraan mig att jag skulle goera detta mot min herre, mot HERRENS smorde, att jag skulle utraecka min hand mot honom; han aer ju HERRENS Smorde.>> ^8Och David hoell sina maen tillbaka med straenga ord och tillstadde dem icke att oeverfalla Saul. Men naer Saul hade staatt upp och gaatt ut ur grottan och fortsatt sin faerd, ^9daa stod ock David upp och gick ut ur grottan och ropade efter Saul: >>Min herre konung!>> Naer daa Saul saag sig tillbaka, boejde David sig ned, med ansiktet mot jorden, och bugade sig. ^10Och David sade till Saul: >>Varfoer hoer du paa saadana maenniskors ord, som saega att David soeker din ofaerd? ^11Du har ju i dag med egna oegon sett hurusom jag skonade dig, naer HERREN i dag hade givit dig i min hand i grottan Och man uppmanade mig att draepa dig; jag taenkte: 'Jag vill icke utraecka min hand mot min herre; han aer ju HERRENS Smorde. ^12Se sjaelv, min fader, ja, se haer fliken av din mantel i min hand. Ty daerav att jag skar av fliken paa din mantel, men icke draepte dig, maa du maerka och se att jag icke har velat goera naagot ont eller begaa naagon foerbrytelse, och att jag icke har foersyndat mig mot dig, fastaen du traktar efter att taga mitt liv. ^13HERREN skall doema mellan mig och dig, och HERREN skall haemnas mig paa dig, men min hand skall icke roera dig. ^14Det aer saasom det gamla ordspraaket saeger: 'Fraan de ogudaktiga kommer vad ogudaktigt aer'; daerfoer skall hand icke roera dig.>> ^15Efter vem har Israels konung dragit ut? Efter vem aer det du jagar? Efter en doed hund, efter en enda liten loppa! ^16Saa vare daa HERREN domare och doeme mellan mig och dig; maa han se haertill och utfoera min sak, ja, maa han doema mig fri ifraan din hand.>> ^17Naer David hade talat dessa ord till Saul, sade Saul: >>De aer ju din roest, min son David.>> Och Saul brast ut i graat. ^18Och han sade till David: >>Du aer raettfaerdigare aen jag, ty du har bevisat mig gott, under det jag har bevisat dig ont. ^19Du har i dag laatit mig se din godhet mot mig, daerigenom att du icke har draept mig, fastaen HERREN hade oeverlaemnat mig i din hand. ^20Ty naer naagon traeffar paa sin fiende, plaegar han daa laata honom gaa sin vaeg i ro? HERREN vedergaelle dig med sitt goda foer vad du denna dag har gjort mig. ^21Och nu vet jag vael att du skall bliva konung, och att Israels konungadoeme skall foerbliva i din hand. ^22Men lova mig nu med ed vid HERREN att du icke utrotar mina avkomlingar efter mig och icke utplaanar mitt namn ur min faders hus.>> ^23Daa svor David Saul denna ed. Daerefter drog Saul hem; men David och hans maen drogo upp till borgen. __________________________________________________________________ Chapter 25 ^1Och Samuel dog, och hela Israel foersamlade sig och hoell doedsklagan efter honom; och de begrovo honom daer han bodde i Rama. Och David stod upp och drog ned till oeknen Paran. ^2I Maon fanns daa en man som hade sin boskapsskoetsel i Karmel, och den mannen var mycket rik; han aegde tre tusen faar och ett tusen getter. Och han hoell just daa paa att klippa sina faar i Karmel. ^3Mannen hette Nabal, och hans hustru hette Abigail. Hustrun hade ett gott foerstaand och ett skoent utseende; men mannen var haard och ondskefull; och han var en avkomling av Kaleb. ^4Naer nu David i oeknen fick hoera att Nabal klippte sina faar, ^5saende han dit tio unga maen; och David sade till maennen: >>Gaan upp till Karmel och begiven eder till Nabal och haelsen honom fraan mig. ^6Och I skolen saega till mina broeder daer: >>Frid vare med dig sjaelv frid vare med ditt hus, och frid vare med allt vad du har. ^7Jag har nu hoert att du haaller paa med faarklippning. Nu aer det saa att dina herdar hava vistats i vaart grannskap, utan att vi hava gjort dem naagot foerfaang, och utan att naagot har kommit bort foer dem under hela den tid de hava varit i Karmel. ^8Fraaga dina tjaenare daerom, saa skola de sjaelva saega dig det. Laat nu vaara maen finna naad foer dina oegon. Vi hava ju kommit hit paa en glad dag. Giv daerfoer aat dina tjaenare och aat din son David vad du kan hava till hands.>> ^9Naer nu Davids maen kommo dit, talade de paa Davids vaegnar till Nabal alldeles saasom det var dem befallt, och sedan vaentade de stilla. ^10Men Nabal svarade Davids tjaenare och sade: >>Vem aer David, vem aer Isais son? I denna tid aer det maanga tjaenare som rymma fraan sina herrar. ^11Skulle jag taga min mat och min dryck och slaktdjuren, som jag har slaktat aat mina faarklippare, och giva detta aat maen om vilka jag icke ens vet varifraan de aero?>> ^12Daa vaende Davids maen om och gingo sin vaeg; och naer de hade kommit tillbaka, beraettade de for honom allt, saasom det hade tillgaatt. ^13Daa sade David till sina maen: >>Var och en omgjorde sig med sitt svaerd.>> Och var och en omgjordade sig med sitt svaerd; jaemvael David sjaelv omgjordade sig med sitt svaerd. Och vid pass fyra hundra man foeljde med David ditupp, men tvaa hundra stannade vid trossen. ^14Men en av tjaenarna beraettade foer Abigail, Nabals hustru, och sade: >>David har skickat saendebud hit fraan oeknen och laatit haelsa vaar herre, men han visade av dem. ^15Dessa maen hava likvael varit oss mycket nyttiga; vi hava aldrig lidit naagot foerfaang, och aldrig har naagot kommit bort foer oss under hela den tid vi drogo omkring i deras naerhet, medan vi voro daerute paa marken. ^16De voro en mur foer oss baade dag och natt under hela den tid vi vistades i deras grannskap, medan vi vaktade hjorden. ^17Saa betaenk nu och se till, vad du boer goera, ty naagot ont aer nog beslutet mot vaar herre och oever hela hans hus; och han aer ju en ond man, saa att ingen vaagar saega naagot aat honom.>> ^18Daa gick Abigail strax och tog tvaa hundra broed, tvaa vinlaeglar, fem tillredda faar, fem sea-maatt rostade ax, ett hundra russinkakor och tvaa hundra fikonkakor, och lastade detta paa aasnor. ^19Och hon sade till sina tjaenare: >>Gaan framfoer mig, jag vill komma efter eder.>> Men foer sin man Nabal sade hon intet haerom. ^20Naer hon nu red paa sin aasna och kom ned i en haalvaeg i berget, fick hon se David och hans maen komma ned fraan motsatta sidan, saa att hon maaste moeta dem. ^21Men David hade sagt: >>Foergaeves har jag skyddat allt vad den mannen hade i oeknen, saa att intet av allt vad han aegde har kommit bort; men har har vedergaellt mig med ont foer gott. ^22Saa sant Gud maa straffa Davids fiender nu och framgent, jag skall av allt som tillhoer honom icke laata naagon av mankoen leva kvar till i morgon.>> ^23Daa nu Abigail fick se David, steg hon strax ned fraan aasnan och foell ned infoer David paa sitt ansikte och bugade sig mot jorden. ^24Hon foell till hans foetter och sade: >>Paa mig vilar denna missgaerning, herre. Men laat din tjaenarinna faa tala infoer dig, och hoer paa din tjaenarinnas ord. ^25Icke maa min herre faesta naagot avseende vid Nabal, den onde mannen, ty vad hans namn betyder, det aer han; Nabal heter han, och daarskap bor i honom. Men jag, din tjaenarinna, har icke sett de maen som du, min herre, saende. ^26Och nu, min herre, saa sant HERREN lever, och saa sant du sjaelv lever, du som av HERREN har avhaallits fraan att aadraga dig blodskuld och skaffa dig raett med egen hand: maa det nu gaa dina fiender och dem som soeka bereda min herre ofaerd saasom det maa gaa Nabal. ^27Och laat nu dessa haelsningsskaenker, som din traelinna har medfoert till min herre, givas aat de maen som foelja min herre. ^28Foerlaat din tjaenarinna vad hon har brutit. Ty HERREN skall foervisso aat min herre uppbygga ett hus som bliver bestaandande, eftersom min herre foer HERRENS krig; och du skall icke bliva skyldig till naagot ont, saa laenge du lever. ^29Och om naagon staar upp foer att foerfoelja dig och soeka doeda dig, saa maa min herres liv vara inknutet i de levandes pung hos HERREN, din Gud; men dina fienders liv maa han laegga i sin slunga och slunga det bort. ^30Naer nu HERREN goer med min herre allt det goda varom han har talat till dig, och foerordnar dig till furste oever Israel, ^31skall alltsaa detta icke bliva dig en stoetesten eller vara till hjaerteaangest foer min herre, att du har utgjutit blod utan sak, och att min herre sjaelv har skaffat sig raett. Men naer HERREN goer min herre gott, saa taenk paa din tjaenarinna.>> ^32Daa sade David till Abigal: >>Vaelsignad vare HERREN, Israels Gud som i dag har saent dig mig till moetes! ^33Och vaelsignat vare ditt foerstaand, och vaelsignad vare du sjaelv, som i dag har hindrat mig fraan att aadraga mig blodskuld och skaffa mig raett med egen hand! ^34Men saa sant HERREN, Israels Gud, lever, han som har avhaallit mig fraan att goera dig naagot ont: om du icke strax hade kommit mig till moetes, saa skulle i morgon, naer det hade blivit dager, ingen av mankoen hava funnits kvar av Nabals hus.>> ^35Daerefter tog David emot av henne vad hon hade medfoert aat honom; och han sade till henne: >>Far i frid hem igen. Se, jag har lyssnat till dina ord och gjort dig till viljes.>> ^36Naer sedan Abigail kom hem till Nabal, hoell denne just i sitt hus ett gaestabud, som var saasom en konungs gaestabud; och Nabals hjaerta var glatt i honom, och han var mycket drucken. Daerfoer omtalade hon alls intet foer honom foerraen om morgonen, naer det blev dager. ^37Men om morgonen, naer ruset hade gaatt av Nabal, omtalade hans hustru foer honom vad som hade haent. Daa blev hans hjaerta saasom doett i hans broest, och han blev saasom en sten. ^38Och vid pass tio dagar daerefter slog HERREN Nabal, saa att han dog. ^39Naer David hoerde att Nabal var doed, sade han: >>Lovad vare HERREN, som paa Nabal har haemnats den smaelek han tillfogade mig, och som har bevarat sin tjaenare fraan att goera vad ont var, under det att HERREN laet Nabals ondska komma tillbaka oever hans eget huvud!>> Och David saende aastad och laet saega Abigail att han oenskade faa henne till sin hustru. ^40Naer saa Davids tjaenare kommo till Abigail i Karmel, talade de till henne och sade: >>David har saent oss till dig foer att faa dig till hustru aat sig.>> ^41Daa stod hon upp och foell ned till jorden paa sitt ansikte och sade: >>Maa din tjaenarinna bliva en traelinna, som tvaar min herres tjaenares foetter.>> ^42Daerefter stod Abigail upp med hast och satte sig paa sin aasna, likaledes de fem taernor som utgjorde hennes foelje. Och hon foeljde med dem som David hade saent till henne och blev hans hustru. ^43David hade ock tagit till hustru Ahinoam fraan Jisreel, saa att dessa baada blevo hans hustrur. ^44Men Saul hade givit sin dotter Mikal, Davids hustru, aat Palti, Lais' son, fraan Gallim. __________________________________________________________________ Chapter 26 ^1Och sifiterna kommo till Saul i Gibea och sade: >>David haaller sig nu goemd paa Hakilahoejden, gent emot oedemarken.>> ^2Daa broet Saul upp och drog ned till oeknen Sif med tre tusen maen utvalda ur Israel, foer att soeka efter David i oeknen Sif. ^3Och Saul laegrade sig paa Hakilahoejden, som ligger gent emot oedemarken, vid vaegen. Men David uppehoell sig daa i oeknen. Och naer David foernam att Saul hade kommit efter honom in i oeknen, ^4saende han ut spejare och fick saa full visshet om att Saul hade kommit. ^5Daa broet David upp och begav sig till det staelle daer Saul hade laegrat sig; och David saag platsen daer Saul laag med sin haerhoevitsman Abner, Ners son. Saul laag naemligen i vagnborgen, och folket var laegrat runt ^6Och David tog till orda och sade I till hetiten Ahimelek och till Abisai, Serujas son, Joabs broder: >>Vem vill gaa med mig ned till Saul i laegret?>> Daa svarade Abisai: >>Jag vill gaa med dig ditned.>> ^7Saa kommo daa David och Abisai om natten till folket daer, och saago Saul ligga och sova i vagnborgen, med spjutet nedstoett i jorden invid huvudgaerden; och Abner och folket laago runt omkring honom. ^8Daa sade Abisai till David: >>Gud har i dag oeverlaemnat din fiende i din hand; saa laat mig nu faa spetsa honom fast i jorden med spjutet; det skall ske genom en enda stoet, jag skall icke behoeva giva honom mer aen den.>> ^9Men David svarade Abisai: >>Du faar icke foergoera honom; ty vem har utraeckt sin hand mot HERRENS smorde och foerblivit ostraffad?>> ^10Och David sade ytterligare: >>Saa sant HERREN lever, HERREN maa sjaelv slaa honom, eller ock maa hans doedsdag komma i vanlig ordning, eller maa han draga ut i strid och saa faa sin bane; ^11men HERREN laate det vara fjaerran ifraan mig att jag skulle utraecka min hand mot HERRENS smorde. Tag nu likvael spjutet som staar vid hans huvudgaerd och vattenkruset; och laat oss sedan gaa vaar vaeg. ^12Och David tog spjutet och vattenkruset fraan Sauls huvudgaerd, och sedan gingo de sin vaeg. Men ingen saag eller maerkte det eller ens vaknade, utan allasammans sovo; ty HERREN hade laatit en tung soemn falla oever dem. ^13Sedan, naer David hade kommit oever paa andra sidan, staellde han sig paa toppen av berget, laangt ifraan saa att avstaandet var stort mellan dem. ^14Och David ropade till folket och till Abner, Ners son, och sade: >>Vill du icke svara, Abner?>> Abner svarade och sade: >>Vem aer du som saa ropar till konungen?>> ^15David sade till Abner: >>Du aer ju en man som icke har sin like i Israel. Varfoer har du daa icke vakat oever din herre, konungen? En av folket har ju kommit in foer att foergoera konungen, din herre. ^16Vad du har gjort aer icke vael gjort. Saa sant HERREN lever, I haden foertjaenat att doe, daerfoer att I icke haven vakat oever eder herre, HERRENS smorde. Se nu efter: var aero konungens spjut och vattenkruset som stodo vid hans huvudgaerd?>> ^17Daa kaende Saul igen Davids roest och sade: >>Det aer ju din roest, min son David.>> David svarade: >>Ja, min herre konung.>> ^18Och han sade ytterligare: >>Varfoer jagar min herre saa efter sin tjaenare? Vad har jag daa gjort, och vad foer ont aer i min hand? ^19Maa nu min herre konungen hoera sin tjaenares ord: Om det aer HERREN som har uppeggat dig emot mig, saa laat honom faa kaenna lukten av en offergaava; men om det aer maenniskor, saa vare de foerbannade infoer HERREN, daerfoer att de nu hava drivit mig bort, saa att jag icke faar uppehaalla mig i HERRENS arvedel. De saega ju: 'Gaa bort och tjaena andra gudar.' ^20Och maa nu icke mitt blod falla paa jorden fjaerran ifraan HERRENS ansikte, daa Israels konung har dragit ut foer att soeka efter en enda liten loppa, saasom man jagar rapphoens paa bergen.>> ^21Daa sade Saul: >>Jag har syndat. Kom tillbaka, min son David; ty jag vill icke mer goera dig naagot ont, eftersom mitt liv i dag har varit dyrt aktat i dina oegon. Se, ja har handlat i mycket stor daarskap och foervillelse.>> ^22David svarade och sade: >>Se haer aer spjutet, o konung; laat nu en av dina maen komma hitoever och haemta det. ^23Och HERREN skall vedergaella var och en foer hans raettfaerdighet och trofasthet. HERREN gav dig ju dag i min hand, men jag ville icke utraecka min hand mot HERRENS smorde. ^24Och likasom ditt liv i dag har varit hoegt aktat i mina oegon, saa saa ock mitt liv vara hoegt aktat i HERRENS oegon, saa att han raeddar mig ur all noed.>> ^25Saul sade till David: >>Vaelsignad vare du, min son David! Vad du foeretager dig, det skall du ock foermaa utfoera.>> Daerefter gick David sin vaeg, och Saul vaende tillbaka hem igen. __________________________________________________________________ Chapter 27 ^1Men David sade till sig sjaelv: >>En dag skall jag nu i alla fall omkomma genom Sauls hand. Ingen annan raeddning finnes foer mig aen att fly undan till filisteernas land; daa maaste Saul avstaa ifraan att vidare soeka efter mig oever hela Israels omraade, och saa undkommer jag hans hand.>> ^2Och David broet upp och drog med sina sex hundra man oever till Akis, Maoks son, konungen i Gat. ^3Och David stannade hos Akis i Gat med sina maen, var och en med sitt husfolk, David med sina baada hustrur, Ahinoam fraan Jisreel och Abigail, karmeliten Nabals hustru. ^4Och naer det blev beraettat foer Saul att David hade flytt till Gat, soekte han icke vidare efter honom. ^5Men David sade till Akis: >>Om jag har funnit naad foer dina oegon, saa laat mig faa min bostad i naagon av landsortsstaederna, saa att jag faar vistas daer. Varfoer skulle din tjaenare bo i huvudstaden hos dig?>> ^6Daa gav Akis honom samma dag Siklag. Daerfoer hoer Siklag aennu i dag under Juda konungar. ^7Den tid David bodde i filisteernas land var sammanraeknat ett aar och fyra maanader. ^8Men David drog upp med sina maen, och de foeretogo plundringstaag i gesureernas, girsiternas och amalekiternas land. Ty dessa stammar bodde sedan gammalt daer i landet, fram emot Sur och aenda intill Egyptens land. ^9Och saa ofta David haerjade i landet, laet han varken maen eller kvinnor bliva vid liv; men faar och faekreatur och aasnor och kameler och klaeder tog han med sig och vaende saa tillbaka och kom till Akis. ^10Naer daa Akis sade: >>Haven I vael i dag foeretagit naagot plundringstaag?>>, svarade David: >>Ja, i den del av Sydlandet, som tillhoer Juda>>, eller: >>I den del av Sydlandet, som tillhoer jerameeliterna>>, eller: >>I den del av Sydlandet, som tillhoer kaineerna.>> ^11Men att David laet varken maen eller kvinnor bliva vid liv och komma till Gat, det skedde daerfoer att han taenkte: >>De kunde eljest foerraada oss och saega: 'Saa och saa har David gjort, saa har han betett sig under hela den tid han har bott i filisteernas land.'>> ^12Daerfoer trodde Akis David och taenkte: >>Han har nu gjort sig foerhatlig foer sitt folk Israel och kommer att bliva min tjaenare foer alltid. __________________________________________________________________ Chapter 28 ^1Vid den tiden foersamlade filisteerna sina krigshaerar foer att strida mot Israel. Och Akis sade till David: >>Du maa veta att du med dina maen nu maaste draga ut med mig i haernad.>> ^2David svarade Akis: >>Vaelan, daa skall du ock faa maerka vad din tjaenare kan utraetta.>> Akis sade till David >>Vaelan, jag saetter dig alltsaa till vaektare oever mitt huvud foer bestaendigt.>> ^3Samuel var nu doed, och hela Israel hade haallit doedsklagan efter honom; och de hade begravit honom i hans stad, i Rama. Och Saul hade utdrivit andebesvaerjare och spaamaen ur landet. ^4Saa foersamlade sig nu filisteerna och kommo och laegrade sig vid Sunem. Daa foersamlade ock Saul hela Israel, och de laegrade sig vid Gilboa. ^5Men naer Saul saag filisteernas laeger, fruktade han och foerskraecktes hoegeligen i sitt hjaerta. ^6Och Saul fraagade HERREN, men HERREN svarade honom icke, varken genom droemmar eller genom urim eller genom profeter. ^7Daa sade Saul till sina tjaenare: >>Soeken upp aat mig naagon andebesvaerjerska, saa vill jag gaa till henne och fraaga henne.>> Hans tjaenare svarade honom: >>I En-Dor finnes en andebesvaerjerska.>> ^8Daa gjorde Saul sig oigenkaennlig och tog paa sig andra klaeder och gick aastad med tvaa maen; och de kommo till kvinnan om natten. Och han sade: >>Spaa aat mig genom anden, och mana upp aat mig den jag saeger dig.>> ^9Men kvinnan svarade honom: >>Du vet ju sjaelv vad Saul har gjort, huru han har utrotat andebesvaerjare och spaamaen ur landet. Varfoer laegger du daa ut en snara foer mitt liv och vill doeda mig?>> ^10Daa svor Saul henne en ed vid HERREN och sade: >>Saa sant HERREN lever, i denna sak skall intet tillraeknas dig saasom missgaerning.>> ^11Kvinnan fraagade: >>Vem skall jag daa mana upp aat dig?>> Han svarade: >>Mana upp Samuel aat mig.>> ^12Men naer kvinnan fick se Samuel, gav hon till ett hoegt rop. Och kvinnan sade till Saul: >>Varfoer har du bedragit mig? Du aer ju Saul.>> ^13Konungen sade till henne: >>Frukta icke. Vad aer det daa du ser?>> Kvinnan svarade Saul: >>Jag ser ett gudavaesen komma upp ur jorden.>> ^14Han fraagade henne: >>Huru ser han ut?>> Hon svarade: >>Det aer en gammal man som kommer upp, hoeljd i en kaapa.>> Daa foerstod Saul att det var Samuel, och boejde sig ned med ansiktet mot jorden och bugade sig. ^15Och Samuel sade till Saul: >>Varfoer har du stoert min ro och manat mig upp?>> Saul svarade: >>Jag aer i stor noed: filisteerna hava begynt krig mot mig, och Gud har vikit ifraan mig och svarar mig icke mer, varken genom profeter eller genom droemmar. Daerfoer har jag kallat dig upp, paa det att du maa laata mig veta vad jag skall goera.>> ^16Men Samuel svarade: >>Varfoer fraagar du mig, daa nu HERREN har vikit ifraan dig och blivit din fiende? ^17HERREN har efter sitt behag gjort vad han hade sagt genom mig: HERREN har ryckt riket ur din hand och givit det aat en annan, aat David. ^18Eftersom du icke hoerde HERRENS roest och icke laet Amalek kaenna hans vredes gloed, daerfoer har HERREN nu gjort dig detta. ^19HERREN skall giva baade dig och Israel i filisteernas hand, och i morgon skall du med dina soener vara hos mig; ja, ocksaa Israels laeger skall HERREN giva i filisteernas hand.>> ^20Daa foell Saul strax raklaang till jorden; saa foerfaerad blev han oever Samuels ord. Ocksaa voro hans krafter uttoemda, ty paa ett helt dygn hade han ingenting aetit. ^21Men kvinnan gick fram till Saul, och naer hon saag huru hoegeligen foerskraeckt han var, sade hon till honom: >>Se, din tjaenarinna lyssnade till din begaeran; Jag tog min sjael i min hand och hoersammade den oenskan du uttalade till mig. ^22Saa lyssna nu ocksaa du till dina tjaenarinnas ord och laat mig saetta fram litet mat foer dig, och aet, saa att du haemtar krafter, innan du gaar dina faerde.>> ^23Men han vaegrade och sade: >>Jag vill icke aeta.>> Daa baado honom hans tjaenare jaemte kvinnan saa entraeget, att han lyssnade till deras ord; han stod upp fraan jorden och satte sig paa vilobaedden. ^24Och kvinnan hade en goedd kalv i huset; den slaktade hon nu i hast. Daerpaa tog hon mjoel och knaadade det och bakade daerav osyrat broed. ^25Sedan satte hon fram det foer Saul: och hans tjaenare, och de aato. Daerefter stodo de upp och gingo samma natt sina faerde. __________________________________________________________________ Chapter 29 ^1Filisteerna foersamlade nu alla sina haerar i Afek, medan israeliterna voro laegrade vid kaellan i Jisreel. ^2Daa nu filisteernas hoevdingar taagade fram med avdelningar paa hundra och tusen, och David och hans maen daervid taagade sist fram, tillika med Akis, ^3sade filisteernas furstar: >>Vad hava dessa hebreer haer att goera?>> Men Akis svarade filisteernas furstar: >>Denne David aer ju Sauls, Israels konungs, tjaenare, som nu har varit hos mig oever aar och dag, och jag har icke funnit naagot ont hos honom, fraan den dag han gick oever till mig aenda till denna dag. ^4Daa blevo filisteernas furstar foertoernade paa honom; och filisteernas furstar sade till honom: >>Laat mannen vaenda om och gaa tillbaka till den ort du har anvisat honom; han faar icke draga med med oss till strid, foer att han icke under striden maa bliva vaar motstaandare. Ty varigenom skulle han vael baettre kunna goera sig behaglig foer sin herre aen genom dessa maens huvuden? ^5Han aer ju den David till vilkens aera man sjunger saa under dansen: 'Saul har slagit sina tusen, men David sina tio tusen.'>> ^6Daa kallade Akis David till sig och sade till honom: >>Saa sant HERREN lever, du aer en redlig man, och att du gaar ut och in haer hos mig i laegret aer mig vaelbehagligt, ty jag har icke funnit naagot ont hos dig, fraan den dag du kom till mig aenda till denna dag; men foer hoevdingarna aer du icke vaelbehaglig. ^7Saa vaend nu tillbaka och gaa i frid, foer att du icke maa goera naagot som misshagar filisteernas hoevdingar.>> ^8David sade till Akis: >>Vad har jag daa gjort, och vad har du funnit hos din tjaenare, fraan den dag jag kom i din tjaenst aenda till denna dag, eftersom jag icke faar gaa aastad och strida mot min herre konungens fiender?>> ^9Akis svarade och sade till David: >>Jag vet baest att du aer mig vaelbehaglig saasom en Guds aengel; men filisteernas furstar saega: 'Han faar icke draga upp med oss i striden.' ^10Saa staa nu upp bittida i morgon, jaemte din herres tjaenare som hava kommit hit med dig; och naer morgon haven staatt bittida upp, maan I draga edra faerde, saa snart det har blivit dager.>> ^11Daa stod David bittida upp med sina maen foer att om morgonen drag tillbaka till filisteernas land. Men filisteerna drogo upp till Jisreel. __________________________________________________________________ Chapter 30 ^1Naer David med sina maen paa tredje dagen kom till Siklag, hade amalekiterna infallit i Sydlandet och i Siklag; och de hade intagit Siklag och braent upp det i eld. ^2Och kvinnorna som voro daerinne, baade smaa och stora, hade de foert bort saasom faangar, utan att doeda naagon; de hade allenast foert bort dem och gaatt sin vaeg. ^3Naer nu David med sina maen kom till staden och fick se att den var uppbraend i eld, och att deras hustrur jaemte deras soener och doettrar voro bortfoerda saasom faangar, ^4brast han ut i graat, saa ock hans folk; och de graeto, till dess att de icke foermaadde graata mer. ^5Davids baada hustrur, Ahinoam fraan Jisreel och Abigail, karmeliten Nabals hustru, voro ocksaa faangna. ^6Och David kom i stor noed, ty folket taenkte stena honom; saa foerbittrat var allt folket, var och en foer sina soeners och doettrars skull. Men David haemtade styrka hos HERREN, sin Gud. ^7Och David sade till praesten Ebjatar, Ahimeleks son: >>Baer hit till mig efoden.>> Daa bar Ebjatar fram efoden till David. ^8David fraagade nu HERREN: >>Skall jag saetta efter denna roevarskara? Kan jag daa hinna upp den?>> Han svarade honom: >>Saett efter dem; ty du skall foervisso hinna upp dem och skaffa raeddning.>> ^9Daa begav sig David aastad med sina sex hundra man, och de kommo till baecken Besor; daer stannade de som noedgades bliva efter. ^10Men David fortsatte foerfoeljelsen med fyra hundra man; ty de som sade blivit foer troetta, och som daerfoer stannade, utan att gaa oever baecken Besor, utgjorde tvaa hundra man. ^11Sedan traeffade de paa faeltet en egyptisk man; honom togo de med sig till David. Och naer de hade givit honom broed att aeta och vatten att dricka ^12och naer de ytterligare hade givit honom ett stycke fikonkaka och tvaa russinkakor att aeta, kom livskraften tillbaka i honom igen. Paa tre dygn hade han naemligen varken aetit eller druckit. ^13Och David fraagade honom: >>Vem tillhoer du, och varifraan aer du?>> Han svarade: >>Jag aer en egyptisk yngling, tjaenare aat en amalekitisk man; men min herre oevergav mig foer tre dagar sedan, daerfoer att jag blev sjuk. ^14Vi hade naemligen infallit i den del av Sydlandet, som tillhoer kereteerna, och i det omraade som tillhoer Juda, och i den del av Sydlandet, som tillhoer Kaleb, och vi hade braent upp Siklag i eld.>> ^15David sade till honom: >>Vill du foera mig ned till den roevarskaran?>> Han svarade: >>Lova mig med ed vid Gud att du icke doedar mig eller utlaemnar mig aat min herre, saa vill jag foera dig ned till den roevarskaran.>> ^16Saa foerde han honom ditned, och de laago daa kringspridda oeverallt paa marken och aato och drucko och foerlustade sig med allt det stora byte som de hade tagit ur filisteernas land och ur Juda land. ^17Och aenda fraan skymningen intill naesta dags afton hoell David paa med att nedgoera dem; och ingen enda av dem kom undan, utom fyra hundra tjaenare som satte sig upp paa kamelerna och flydde. ^18Och David raeddade allt vad amalekiterna hade tagit; sina baada hustrur raeddade David ocksaa. ^19Ingen saknades, varken liten eller stor, ingens son och ingens dotter, ej heller naagot av bytet eller naagot av det som de hade tagit med sig; David foerde alltsammans tillbaka. ^20David tog ock alla faar och faekreatur, och man drev dessa framfoer den oevriga boskapen och ropade: >>Detta aer Davids byte.>> ^21Och naer David kom tillbaka till de tvaa hundra man som hade varit foer troetta att foelja honom, och som daerfoer hade faatt stanna kvar vid baecken Besor, gingo dessa aastad foer att moeta David och det folk som han hade med sig; daa gick David fram till folket och haelsade dem. ^22Men allahanda onda och illasinnade maen, bland dem som hade foeljt med David, togo till orda och sade: >>Eftersom dessa icke foeljde med oss, skola vi icke giva dem naagot av bytet som vi hava raeddat; var och en av dem maa allenast taga sin hustru och sina barn med sig och gaa hem.>> ^23Men David svarade: >>Saa skolen I icke goera, mina broeder, med det som HERREN har givit oss, daa han bevarade oss och gav i vaar hand denna roevarskara, som kom oever oss. ^24Och vem skulle foer oevrigt haerutinnan vilja lyssna till eder? Nej, saadan deras lott aer, som draga med i striden, saadan skall deras lott vara, som stanna vid trossen; de skola dela jaemnt med varandra.>> ^25Och daervid blev det, fraan den dagen och allt framgent; ty han gjorde detta till lag och raett i Israel, saasom det aer aennu i dag. ^26Naer sedan David kom till Siklag, saende han en del av bytet till de aeldste i Juda, sina vaenner, i det han laet saega: >>Detta aer en skaenk till eder av bytet fraan HERRENS fiender.>> ^27Han saende till de aeldste i Betel, de aeldste i Ramot i Sydlandet och de aeldste i Jattir; ^28till de aeldste i Aroer, de aeldste i Sifamot och de aeldste i Estemoa; ^29till de aeldste i Rakal, de aeldste i jerameeliternas staeder och de aeldste i kaineernas staeder; ^30till de aeldste i Horma, de aeldste i Bor-Asan och de aeldste i Atak; ^31till de aeldste i Hebron och till alla de orter daer David hade vandrat omkring med sina maen. __________________________________________________________________ Chapter 31 ^1Och filisteerna stridde mot Israel; och Israels maen flydde foer filisteerna och foello slagna paa berget Gilboa. ^2Och filisteerna ansatte ivrigt Saul och hans soener. Och filisteerna doedade Jonatan, Abinadab och Malki-Sua, Sauls soener. ^3Naer daa Saul sjaelv blev haeftigt anfallen och baagskyttarna kommo oever honom, greps han av stor foerskraeckelse foer skyttarna. ^4Och Saul sade till sin vapendragare: >>Drag ut ditt svaerd och genomborra mig daermed, saa att icke dessa oomskurna komma och genomborra mig och hantera mig skaendligt.>> Men hans vapendragare ville det icke, ty han fruktade storligen. Daa tog Saul sjaelv svaerdet och stoertade sig daerpaa. ^5Men naer vapendragaren saag att Saul var doed, stoertade han sig ock paa sitt svaerd och foeljde honom i doeden. ^6Saa dogo daa med varandra paa den dagen Saul och hans tre soener och hans vapendragare, och daerjaemte alla hans maen. ^7Och naer israeliterna paa andra sidan dalen och paa andra sidan Jordan foernummo att Israels maen hade flytt, och att Saul och hans soener voro doeda, oevergaavo de staederna och flydde; sedan kommo filisteerna och bosatte sig i dem. ^8Dagen daerefter kommo filisteerna foer att plundra de slagna och funno daa Saul och hans tre soener, daer de laago fallna paa berget Gilboa. ^9Daa hoeggo de av hans huvud och drogo av honom hans vapen och saende dem omkring i filisteernas land och laeto foerkunna det glada budskapet i sitt avgudahus och bland folket. ^10Och de lade hans vapen i Astartetemplet, men hans kropp haengde de upp paa Bet-Sans mur. ^11Men naer invaanarna i Jabes i Gilead hoerde vad filisteerna hade gjort med Saul, ^12stodo de upp, alla stridbara maen, och gingo hela natten och togo Sauls och hans soeners kroppar ned fraan Bet-Sans mur, och begaavo sig daerefter till Jabes och foerbraende dem daer. ^13Sedan togo de deras ben och begrovo dem under tamarisken i Jabes och fastade saa i sju dagar. __________________________________________________________________ 2 Samuel __________________________________________________________________ Chapter 1 ^1Efter Sauls doed, naer David hade kommit tillbaka fraan segern oever Amalek, och naer David sedan i tvaa dagar hade uppehaallit sig i Siklag, ^2daa haende sig paa tredje dagen att en man kom fraan Sauls laeger, med soenderrivna klaeder och med jord paa sitt huvud. Och naer han kom in till David, foell han ned till jorden och bugade sig. ^3David fraagade honom: >>Varifraan kommer du?>> Han svarade honom: >>Jag kommer saasom flykting ifraan Israels laeger.>> ^4Daa sade David till honom: >>Huru har det gaatt? Saeg mig det.>> Han svarade: >>Folket har flytt ur striden, maanga av folket hava ocksaa fallit och doett; Saul och hans son Jonatan aero ock doeda.>> ^5David fraagade den unge mannen som beraettade detta foer honom: >>Huru vet du att Saul och hans son Jonatan aero doeda?>> ^6Den unge mannen som hade framfoert underraettelsen till honom svarade: >>Jag kom av en haendelse upp paa berget Gilboa, och daer fick jag se Saul stoedja sig mot sitt spjut, under det att vagnar och ryttare ansatte honom. ^7Naer han daa vaende sig om och fick se mig, ropade han paa mig, och jag svarade: 'Haer aer jag.' ^8Daa fraagade han mig vem jag var, och jag svarade honom att jag var en amalekit. ^9Sedan sade han till mig: 'Traed fram hit till mig och giv mig doedsstoeten, ty jag aer gripen av doedens vanmakt, om ock livet aennu alltjaemt aer kvar i mig.' ^10Daa traedde jag fram till honom och doedade honom, ty jag visste ju att han icke skulle kunna oeverleva sitt fall. Och jag tog diademet som satt paa hans huvud, och ett armband som satt paa hans arm, och jag bar nu detta hit till min herre.>> ^11Daa fattade David i sina klaeder och rev soender dem; saa gjorde ock alla de maen som voro daer med honom. ^12Och de hoello doedsklagan och graeto och fastade aenda till aftonen foer Sauls och hans son Jonatans skull, och foer HERRENS folks och foer Israels hus' skull, daerfoer att de hade fallit foer svaerd. ^13Och David fraagade den unge mannen som hade framfoert underraettelsen till honom: >>Varifraan aer du?>> Han svarade: >>Jag aer son till en amalekit som lever haer saasom fraemling.>> ^14David sade till honom: >>Kaende du daa ingen fruktan foer att utraecka din hand till att foergoera HERRENS smorde?>> ^15Och David kallade paa en av sina maen och sade: >>Kom hit och stoet ned honom.>> Och han slog honom till doeds. ^16Och David sade till honom: >>Ditt blod komme oever ditt huvud, ty din egen mun har vittnat mot dig, i det att du sade: 'Jag har doedat HERRENS smorde.'>> ^17Och David sjoeng foeljande klagosaang oever Saul och hans son Jonatan, ^18och han befallde att man skulle laera Juda barn >>Baagsaangen>>; den aer upptecknad i >>Den redliges bok>>: ^19>>Din haerlighet, Israel, ligger slagen paa dina hoejder. Huru hava icke hjaeltarna fallit! ^20Foerkunnen det icke i Gat, bebaaden det ej paa Askelons gator, foer att filisteernas doettrar icke maa glaedja sig, de oomskurnas doettrar ej froejda sig. ^21I Gilboa berg, paa eder maa ej falla dagg eller regn, ej ses offergaerdsskoerdar. Ty hjaeltarnas skoeld blev daer till smaelek, Sauls skoeld, ej sedan smord med olja. ^22Fraan slagnas blod, fraan hjaeltars hull vek Jonatans baage icke tillbaka, vaende Sauls svaerd ej omaettat aater. ^23Saul och Jonatan, saa kaera och ljuvliga foer varandra i livet, de blevo ej heller skilda i doeden, de tvaa, som voro snabbare aen oernar, starka mer aen lejon. ^24Israels doettrar, graaten oever Saul, oever honom som klaedde eder i scharlakan och praktskrud och prydde edra klaeder med gyllene smycken. ^25Huru hava icke hjaeltarna fallit i striden! Jonatan ligger slagen paa dina hoejder. ^26Jag soerjer oever dig, du min broder Jonatan; mycket ljuvlig var du mig. Dyrbar var mig din kaerlek, mer aen kvinnokaerlek. ^27Huru hava icke hjaeltarna fallit, de baada stridssvaerden foergaatts!>> __________________________________________________________________ Chapter 2 ^1Daerefter fraagade David HERREN: >>Skall jag draga upp till naagon av Juda staeder?>> HERREN svarade honom: >>Drag upp.>> Daa fraagade David: >>Vart skall jag draga upp?>>, Han svarade: >>Till Hebron.>> ^2Saa drog daa David ditupp jaemte sina baada hustrur, Ahinoam fraan Jisreel och Abigail, karmeliten Nabals hustru. ^3David laet ock sina maen draga ditupp, var och en med sitt husfolk; och de bosatte sig i Hebrons staeder. ^4Dit kommo nu Juda maen och smorde David till konung oever Juda hus. Naer man beraettade foer David att det var maennen i Jabes i Gilead som hade begravit Saul, ^5skickade David saendebud till maennen i Jabes i Gilead och laet saega till dem: >>Varen vaelsignade av HERREN, daerfoer att I haven bevisat eder herre Saul den barmhaertighetstjaensten att begrava honom! ^6Saa maa nu ock HERREN bevisa barmhaertighet och trofasthet mot eder. Sjaelv vill jag ocksaa goera eder gott, daerfoer att I haven gjort detta. ^7Varen alltsaa nu vid gott mod och ofoerskraeckta, fastaen eder herre Saul aer doed; det aer nu jag som av Juda hus har blivit smord till konung oever dem.>> ^8Men Abner, Ners son, Sauls haerhoevitsman, tog Sauls son Is-Boset och foerde honom oever till Mahanaim ^9och gjorde honom till konung i Gilead och asureernas land och Jisreel, saa ock oever Efraim, Benjamin och hela det oevriga Israel. ^10Sauls son Is-Boset var fyrtio aar gammal, naer han blev konung oever Israel, och han regerade i tvaa aar. Allenast Juda hus hoell sig till David. ^11Den tid David var konung i Hebron oever Juda hus utgjorde sammanraeknat sju aar och sex maanader. ^12Och Abner, Ners son, drog ut med Sauls son Is-Bosets folk ifraan Mahanaim till Gibeon. ^13Joab, Serujas son, och Davids folk drogo ocksaa ut; och de moette varandra vid Gibeons damm. Daer stannade de paa var sin sida om dammen. ^14Och Abner sade till Joab: >>Maa vi laata naagra unga maen staa upp och utfoera en krigslek i vaar aasyn.>> Joab svarade: >>Maa saa ske.>> ^15Daa stodo de upp och gingo fram i lika antal: tolv foer Benjamin och foer Sauls son Is-Boset, och tolv av Davids folk. ^16Och de fattade varandra i huvudet och stoette svaerdet i sidan paa varandra och foello saa allasammans daerfoer blev detta staelle kallat Helkat-Hassurim vid Gibeon. ^17Sedan begynte en mycket haard strid paa den dagen; men Abner och Israels maen blevo slagna av Davids folk. ^18Nu funnos daer tre soener till Seruja: Joab, Abisai och Asael. Och Asael var snabbfotad saasom en gasell paa faeltet. ^19Och Asael foerfoeljde Abner, utan att vika undan vare sig till hoeger eller till vaenster fraan Abner. ^20Daa vaende Abner sig om och sade: >>Aer det du, Asael?>> Han svarade: >>Ja.>> ^21Daa sade Abner till honom: >>Vaend dig aat annat haall, aat hoeger eller aat vaenster. Angrip naagon av de yngre och foersoek att taga hans rustning.>> Men Asael ville icke laata honom vara. ^22Daa sade Abner aennu en gaang till Asael: >>Laat mig vara. Du vill vael icke att jag skall slaa dig till jorden? Huru skulle jag sedan kunna se din broder Joab i ansiktet?>> ^23Naer han aendaa icke ville laata honom vara, gav Abner honom med bakaendan av sitt spjut en stoet i underlivet, saa att spjutet gick ut baktill; och han foell ned daer och dog paa staellet. Och var och en som kom till platsen daer Asael hade fallit ned och doett stannade daer. ^24Och Joab och Abisai foerfoeljde Abner. Men naer solen hade gaatt ned och de hade kommit till Ammahoejden, som ligger gent emot Gia, aat Gibeons oeken till, ^25daa samlade sig Benjamins barn tillhopa bakom Abner, saa att de utgjorde en sluten skara, och intogo en staellning paa toppen av en och samma hoejd. ^26Och Abner ropade till Joab och sade: >>Skall daa svaerdet faa oavlaatligen frossa? Foerstaar du icke att detta maaste leda till ett bittert slut?>> Huru laenge taenker du droeja, innan du befaller ditt folk att upphoera med att foerfoelja sina broeder?>> ^27Joab svarade: >>Saa sant Gud lever: om du ingenting hade sagt, daa hade folket foerst i morgon faatt draga sig tillbaka och upphoera att foerfoelja sina broeder.>> ^28Daerefter laet Joab stoeta i basunen; daa stannade allt folket och foerfoeljde icke mer Israel. Och sedan stridde de icke vidare. ^29Men Abner och hans maen taagade genom Hedmarken hela den natten; daerefter gingo de oever Jordan och taagade vidare hela foermiddagen och kommo saa till Mahanaim. ^30Joab aater samlade tillhopa allt folket, sedan han hade upphoert att foerfoelja Abner; daa fattades av Davids folk nitton man utom Asael. ^31Davids folk hade daeremot slagit till doeds tre hundra sextio man av Benjamin och av Abners folk. ^32Och de togo upp Asael och begrovo honom i hans faders grav i Bet-Lehem. Daerefter taagade Joab och hans maen hela natten och kommo i dagningen till Hebron. __________________________________________________________________ Chapter 3 ^1Kriget mellan Sauls hus och Davids hus blev laangvarigt. Daerunder blev David allt starkare och starkare, men Sauls hus allt svagare och svagare. ^2I Hebron foeddes soener aat David. hans foerstfoedde var Amnon, som han fick med Ahinoam fraan Jisreel. ^3Hans andre son var Kilab, som han fick med Abigal, karmeliten Nabals hustru, och den tredje var Absalom, son till Maaka, som var dotter till Talmai, konungen i Gesur. ^4Den fjaerde var Adonia, Haggits son, och den femte var Sefatja, Abitals son. ^5Den sjaette var Jitream, som David fick med sin hustru Egla. Dessa foeddes aat David i Hebron. ^6Saa laenge kriget varade mellan Sauls hus och Davids hus, bistod Abner kraftigt Sauls hus. ^7Men Saul hade haft en bihustru vid namn Rispa, Ajas dotter; och Is-Boset sade till Abner: >>Varfoer har du gaatt in till min faders bihustru?>> ^8Foer dessa hans ord blev Abner mycket vred och sade: >>Aer jag daa ett hundhuvud fraan Juda land? Just daa jag bevisar barmhaertighet mot din fader Sauls hus, mot hans broeder och hans vaenner, och icke har laatit dig falla i Davids hand, just daa tillvitar du mig att hava begaatt en missgaerning med denna kvinna. ^9Gud straffe Abner nu och framgent, om jag icke haedanefter handlar saa mot David som HERREN med ed har lovat honom: ^10jag vill goera saa, att konungadoemet tages ifraan Sauls hus, och att i staellet Davids tron bliver upprest oever baade Israel och Juda, fraan Dan aenda till Beer-Seba.>> ^11Daa tordes han icke saega ett ord mer aat Abner, av fruktan foer honom. ^12Men Abner skickade strax saendebud till David och laet saega: >>Vem tillhoer landet?>>, och laet vidare saega: >>Slut foerbund med mig, saa skall jag bistaa dig och goera saa, att hela Israel gaar oever till dig.>> ^13Han svarade: >>Gott! Jag vill sluta foerbund med dig. Men en sak fordrar jag av dig, naemligen att du icke traeder fram infoer mitt ansikte utan att hit medfoera Mikal, Sauls dotter, naer du kommer foer att traeda fram infoer mitt ansikte.>> ^14Daerefter skickade David saendebud till Is-Boset, Sauls son, och laet saega: >>Giv mig aater min hustru Mikal, som jag foervaervade mig foer ett hundra filisteers foerhudar.>> ^15Daa saende Is-Boset aastad och laet taga henne ifraan hennes man, Paltiel, Lais' son. ^16Men hennes man gick med henne och foeljde henne under bestaendig graat aenda till Bahurim. Haer sade Abner till honom: >>Vaend om och gaa dina faerde.>> Daa vaende han om. ^17Och Abner hade underhandlat med de aeldste i Israel och sagt: >>Sedan laang tid tillbaka haven I soekt att faa David till konung oever eder. ^18Fullborden nu edert uppsaat, ty saa har HERREN sagt om David: Genom min tjaenare Davids hand skall jag fraelsa mitt folk Israel ifraan filisteernas hand och ifraan alla dess fienders hand.>> ^19Likaledes talade Abner haerom med benjaminiterna. Daerefter gick Abner ock aastad for att tala med David i Hebron om allt vad Israel och hela Benjamins hus hade funnit laempligt att svara. ^20Naer daa Abner, aatfoeljd av tjugu man, kom till David i Hebron, gjorde David ett gaestabud foer Abner och hans maen. ^21Och Abner sade till David: >>Jag vill staa upp och gaa aastad och foersamla hela Israel till min herre konungen, foer att de maa sluta foerbund med dig, saa att du bliver konung paa vad villkor dig lyster.>> Sedan laet David Abner gaa, och han drog bort i frid. ^22Just daa kommo Davids folk och Joab hem fraan ett stroevtaag och foerde med sig ett stort byte; men Abner var nu icke laengre kvar hos David i Hebron, ty denne hade laatit honom gaa, och han hade dragit bort i frid. ^23Men naer Joab och hela hans haer kom hem, beraettade man foer honom och sade: >>Abner, Ners son, kom till konungen, och denne laet honom gaa, och han drog bort i frid.>> ^24Daa gick Joab in till konungen och sade: >>Vad har du gjort! Daa nu Abner hade kommit till dig, varfoer laet du daa honom gaa, saa att han fritt kunde draga sina faerde? ^25Du kaenner vael Abner, Ners son? Han kom hit foer att bedraga dig. Han ville utforska ditt goerande och laatande, och utforska allt vad du foerehar. ^26Sedan, naer Joab hade gaatt ut fraan David, saende han bud efter Abner, och saendebuden foerde denne tillbaka fraan Bor-Hassira. Men David visste intet daerom. ^27Naer Abner saa hade kommit tillbaka till Hebron, foerde Joab honom avsides till mitten av porten, under foerevaendning att tala enskilt med honom; daer saarade han honom till doeds med en stoet i underlivet -- detta for att haemnas sin broder Asaels blod. ^28Naer David sedan fick hoera detta, sade han: >>Jag och mitt konungadoeme aero oskyldiga infoer HERREN evinnerligen till Abners, Ners sons blod. ^29Maa det komma oever Joabs huvud och oever hela hans faders hus; och maa i Joabs hus aldrig fattas maen som hava flytning, eller som aero spetaelska, eller som stoedja sig paa krycka, eller som falla foer svaerd, eller som lida brist paa broed.>> ^30Saa hade nu Joab och hans broder Abisai draept Abner, daerfoer att denne hade doedat deras broder Asael vid Gibeon, under striden. ^31Och David sade till Joab och allt folket som var med honom: >>Riven soender edra klaeder och hoeljen eder i sorgdraekt och haallen doedsklagan efter Abner.>> Och konung David gick sjaelv bakom baaren. ^32Saa begrovo; de Abner i Hebron; och konungen brast ut i graat vid Abners grav, och allt folket graet. ^33Och konungen sjoeng foeljande klagosaang oever Abner: >>Maaste daa Abner doe en gudloes daares doed? ^34Dina haender voro ju ej bundna, dina foetter ej slagna i fjaettrar. Du foell saasom man faller foer ogaerningsmaen.>> Daa begraet allt folket honom aennu mer.>> ^35Och allt folket kom foer att foermaa David att aeta naagot under dagens lopp; men David betygade med ed och sade: >>Gud straffe mig nu och framgent, om jag smakar broed eller naagot annat, foerraen solen har gaatt ned.>> ^36Naer folket hoerde detta, behagade det dem alla vael, likasom allt annat som konungen gjorde behagade allt folket vael. ^37Och allt folket och hela Israel insaag daa att konungen ingen del hade haft i att Abner, Ners son, hade blivit doedad. ^38Och konungen sade till sina tjaenare: >>I veten nogsamt att en furste och en stor man i dag har fallit i Israel. ^39Men jag aer aennu svag, fastaen jag aer smord till konung, och dessa maen, Serujas soener, aero starkare aen jag. HERREN vedergaelle den som ont goer, efter hans ondska.>> __________________________________________________________________ Chapter 4 ^1Daa nu Sauls son hoerde att Abner var doed i Hebron, sjoenk allt hans mod, och hela Israel var foerskraeckt. ^2Men Sauls son hade till hoevitsmaen foer sina stroevskaror tvaa maen, av vilka den ene hette Baana och den andre Rekab, soener till Rimmon fraan Beerot, av Benjamins barn. Ty ocksaa Beerot raeknas till Benjamin; ^3men beerotiterna flydde till Gittaim och bodde daer sedan saasom fraemlingar, vilket de goera aennu i dag. ^4(Ocksaa Jonatan, Sauls son, hade laemnat efter sig en son, som nu var ofaerdig i foetterna. Han var naemligen fem aar gammal, naer budskapet om Saul och Jonatan kom fraan Jisreel, och daa tog hans skoeterska honom och flydde; men under hennes braada flykt foell han omkull och blev daerefter halt; och han hette Mefiboset.) ^5Nu gingo beerotiten Rimmons soener Rekab och Baana aastad och kommo till Is-Bosets hus, daa det var som hetast paa dagen, medan han laag i sin middagssoemn. ^6Naer de saa, under foerevaendning att haemta vete, hade kommit in i det inre av huset, saarade de honom med en stoet i underlivet; daerefter flydde Rekab och hans broder Baana undan. ^7De kommo alltsaa in i huset, naer han laag paa sin vilobaedd i sovkammaren, och saarade honom till doeds och hoeggo huvudet av honom; daerpaa togo de hans huvud och faerdades genom Hedmarken hela natten. ^8Och de foerde saa Is-Bosets huvud till David i Hebron och sade till konungen: >>Se haer aer Is-Bosets, Sauls sons, din fiendes, huvud, hans som stod efter ditt liv. HERREN har i dag givit min herre konungen haemnd paa Saul och hans efterkommande.>> ^9Daa svarade David Rekab och hans broder Baana, beerotiten Rimmons soener, och sade till dem: >>Saa sant HERREN lever, han som har foerlossat mig fraan all noed: ^10den som foerkunnade foer mig och sade: 'Nu aer Saul doed', och som menade sig vara en glaedjebudbaerare, honom laet jag gripa och draepa i Siklag, honom som jag eljest skulle hava givit budbaerarloen; ^11huru mycket mer skall jag icke daa nu, naer ogudaktiga maen hava draept en oskyldig man i hans eget hus, paa hans saeng, utkraeva hans blod av eder hand och utrota eder fraan jorden!>> ^12Paa Davids befallning draepte hans maen dem sedan och hoeggo av deras haender och foetter och haengde upp dem vid dammen i Hebron. Men Is-Bosets huvud togo de, och de begrovo det i Abners grav i Hebron. __________________________________________________________________ Chapter 5 ^1Sedan; kommo alla Israels stammar till David i Hebron och sade saa: >>Vi aero ju ditt koett och ben. ^2Redan foer laenge sedan, daa Saul aennu var konung oever oss, var det du som var ledare och anfoerare foer Israel. Och till dig har HERREN sagt: Du skall vara en herde foer mitt folk Israel, ja, du skall vara en furste oever Israel.>> ^3Naer saa alla de aeldste i Israel kommo till konungen i Hebron, sloet konung David ett foerbund med dem daer i Hebron, infoer HERREN; och sedan smorde de David till konung oever Israel. ^4David var trettio aar gammal, naer han blev konung, och han regerade i fyrtio aar. ^5I Hebron regerade han oever Juda i sju aar och sex maanader, och i Jerusalem regerade han i trettiotre aar oever hela Israel och Juda. ^6Och konungen drog med sina maen till Jerusalem, mot jebuseerna, som bodde daer i landet. De sade daa till David: >>Hitin kommer du icke; blinda och halta skola driva dig bort, de mena att David icke skall komma hitin.>> ^7Men David intog likvael Sions borg, det aer Davids stad. ^8Och David sade paa den dagen: >>Vemhelst som slaar ihjael en jebuse och traenger fram till vattenledningen, han slaar ihjael just dessa halta och blinda, som David hatar.>> Daerfoer plaegar man saega: >>Ingen blind och halt maa komma in i huset.>> ^9Sedan tog David sin boning paa borgen och kallade den Davids stad. Daer uppfoerde David byggnader runt omkring, fraan Millo och vidare inaat. ^10Och David blev allt maektigare och maektigare, och HERREN, haerskarornas Gud, var med honom. ^11Och Hiram, konungen i Tyrus, skickade saendebud till David med cedertrae, daerjaemte ock timmermaen och stenhuggare; och de byggde ett hus aat David. ^12Och David maerkte att HERREN hade befaest honom saasom konung oever Israel, och att han hade upphoejt hans konungadoeme, foer sitt folk Israels skull. ^13Och David tog sig aennu flera bihustrur och hustrur fraan Jerusalem, sedan han hade kommit fraan Hebron; och aat David foeddes aennu flera soener och doettrar. ^14Dessa aero namnen paa de soener som foeddes aat honom i Jerusalem: Sammua, Sobab, Natan, Salomo, ^15Jibhar, Elisua, Nefeg, Jafia, ^16Elisama, Eljada och Elifelet. ^17Men naer filisteerna hoerde att David hade blivit smord till konung oever Israel, drogo de allasammans upp foer att faanga David. Naer David hoerde detta, drog han ned till borgen. ^18Och sedan filisteerna hade kommit fram, spridde de sig i Refaimsdalen. ^19Daa fraagade David HERREN: >>Skall jag draga upp mot filisteerna? Vill du daa giva dem i min hand?>> HERREN svarade David: >>Drag upp; ty jag skall giva filisteerna i din hand. ^20Och David kom till Baal-Perasim, och daer slog David dem. Daa sade han: >>HERREN har brutit ned mina fiender infoer mig, likasom en vattenflod bryter ned.>> Daerav fick det staellet namnet Baal-Perasim. ^21De laemnade daer efter sig sina avgudabilder, och David och hans maen togo dessa med sig. ^22Men filisteerna drogo upp aennu en gaang och spridde sig i Refaimsdalen. ^23Naer David daa fraagade HERREN, svarade han: >>Du skall icke draga ditupp; du maa kringgaa dem bakifraan, saa att du kommer oever dem fraan det haall daer bakatraeden staa. ^24Saa snart du sedan hoer ljudet av steg i bakatraedens toppar, skynda daa raskt fram, ty daa har HERREN dragit ut framfoer dig till att slaa filisteernas haer.>> ^25David gjorde saasom HERREN hade bjudit honom; och han slog filisteerna och foerfoeljde dem fraan Geba aenda fram emot Geser. __________________________________________________________________ Chapter 6 ^1AAter foersamlade David allt utvalt manskap i Israel, trettio tusen man. ^2Och David broet upp och drog aastad med allt sitt folk ifraan Baale-Juda, foer att daerifraan foera upp Guds ark, som hade faatt sitt namn efter HERREN Sebaot, honom som tronar paa keruberna. ^3Och de satte Guds ark paa en ny vagn och foerde den bort ifraan Abinadabs hus paa hoejden; och Ussa och Ajo, Abinadabs soener, koerde den nya vagnen. ^4Saa foerde de Guds ark bort ifraan Abinadabs hus paa hoejden, och foeljde sjaelva med, och Ajo gick daervid framfoer arken. ^5Och David och hela Israels hus froejdade sig infoer HERREN, med allahanda instrumenter av cypresstrae, med harpor, psaltare, pukor, skallror och cymbaler. ^6Men naer de kommo till Nakonslogen, raeckte Ussa ut sin hand mot Guds ark och fattade i den, ty oxarna snavade. ^7Daa upptaendes HERRENS vrede mot Ussa, och Gud slog honom daer foer hans foerseelse, saa att han foell ned doed daer vid Guds ark. ^8Men det gick David haart till sinne att HERREN saa hade brutit ned Ussa; och han kallade det staelle Peres-Ussa, saasom det heter aennu i dag. ^9Och David betogs av saadan fruktan foer HERREN paa den dagen, att han sade: >>Huru skulle jag toeras laata HERRENS ark komma till mig?>> ^10Daerfoer ville David icke laata flytta in HERRENS ark till sig i David stad, utan laet saetta in den i gatiten Obed-Edoms hus. ^11Sedan blev HERRES ark kvar i gatiten Obed-Edoms hus i tre maanader; men HERREN vaelsignade Obed-Edom och hela hans hus. ^12Naer det nu blev beraettat foer konung David att HERREN hade vaelsignat Obed-Edoms hus och allt vad han hade, foer Guds arks skull, daa gick David aastad och haemtade Guds ark ur Obed-Edoms hus upp till Davids stad under jubel. ^13Och naer de som buro HERRENS ark hade gaatt sex steg framaat, offrade han en tjur och en goedkalv. ^14Sjaelv dansade David med all makt infoer HERREN, och daervid var David iklaedd en linne-efod. ^15Saa haemtade David och hela Israel HERRENS ark ditupp under jubel och basuners ljud. ^16Naer daa HERRENS ark kom in i Davids stad, blickade Mikal, Sauls dotter, ut genom foenstret, och naer hon saag konung David hoppa och dansa infoer HERREN fick hon foerakt foer honom i sitt hjaerta. ^17Sedan de hade foert HERRENS ark ditin, staellde de den paa dess plats i taeltet som David hade slagit upp aat den; och daerefter offrade David braennoffer infoer HERREN, saa ock tackoffer. ^18Naer David hade offrat braennoffret och tackoffret vaelsignade han folket i HERREN Sebaots namn. ^19Och aat allt folket, aat var och en i hela hopen av israeliter, baade man och kvinna, gav han en kaka broed, ett stycke koett och en druvkaka. Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt. ^20Men naer David kom tillbaka foer att haelsa sitt husfolk, gick Mikal, Sauls dotter, ut emot honom och sade: >>Huru haerlig har icke Israels konung visat sig i dag, daa han i dag har blottat sig foer sina tjaenares tjaenstekvinnors oegon, saasom loest folk plaegar goera!>> ^21Daa sade David till Mikal: >>Infoer HERREN, som har utvalt mig framfoer din fader och hela hans hus, och som har foerordnat mig till furste oever HERRENS folk, oever Israel -- infoer HERREN froejdade jag mig. ^22Dock kaende jag mig raetteligen foer ringa till detta, ja, jag var i mina oegon allt foer laag daertill. Skulle jag daa soeka aera hos tjaenstekvinnorna, om vilka du talade?>> ^23Och Mikal, Sauls dotter, fick inga barn, saa laenge hon levde. __________________________________________________________________ Chapter 7 ^1Daa nu konungen satt i sitt hus, sedan HERREN hade laatit honom faa ro runt omkring foer alla hans fiender, ^2sade han till profeten Natan: >>Se, jag bor i ett hus av cedertrae, under det att Guds ark bor i ett taelt. ^3Natan sade till konungen: >>Vaelan, goer allt vad du har i sinnet; ty HERREN aer med dig.>> ^4Men om natten kom HERRENS ord till Natan; han sade: ^5>>Gaa och saeg till min tjaenare David: Saa saeger HERREN: Skulle du bygga mig ett hus att bo i? ^6Jag har ju icke bott i naagot hus, allt ifraan den dag daa jag foerde Israels barn upp ur Egypten aenda till denna dag, utan jag har flyttat omkring i ett taelt, i ett tabernakel. ^7Har jag daa naagonsin, varhelst jag flyttade omkring med alla Israels barn, talat och sagt saa till naagon enda av Israels stammar, som jag har foerordnat till herde foer mitt folk Israel: 'Varfoer haven I icke byggt mig ett hus av cedertrae?' ^8Och nu skall du saega saa till min tjaenare David: Saa saeger HERREN Sebaot: Fraan betesmarken, daer du foeljde faaren, har jag haemtat dig, foer att du skulle bliva en furste oever mitt folk Israel. ^9Och jag har varit med dig paa alla dina vaegar och utrotat alla dina fiender foer dig. Och jag vill goera dig ett namn, saa stort som de stoerstes namn paa jorden. ^10Jag skall bereda en plats aat mitt folk Israel och plantera det, saa att det faar bo kvar daer, utan att vidare bliva oroat. Oraettfaerdiga maenniskor skola icke mer foertrycka det, saasom fordom skedde, ^11och saasom det har varit allt ifraan den tid daa jag foerordnade domare oever mitt folk Israel; och jag skall laata dig faa ro foer alla dina fiender. Saa foerkunnar nu HERREN foer dig att HERREN skall uppbygga ett hus aat dig. ^12Naer din tid aer ute och du vilar hos dina faeder, skall jag efter dig upphoeja den son som skall utgaa ur ditt liv; och jag skall befaesta hans konungadoeme. ^13Han skall bygga ett hus aat mitt namn, och jag skall befaesta hans konungatron foer evig tid. ^14Jag skall vara hans fader, och han skall vara min son, saa att jag visserligen, om han goer naagot illa, skall straffa honom med ris, saasom maenniskor plaega tuktas, och med plaagor, saadana som hemsoeka maenniskors barn; ^15men min naad skall icke vika ifraan honom, saasom jag laet den vika ifraan Saul, vilken jag laet vika undan foer dig. ^16Ditt hus och ditt konungadoeme skola bliva bestaandande infoer dig till evig tid; ja, din tron skall vara befaest foer evig tid.>> ^17Alldeles i oeverensstaemmelse med dessa ord och med denna syn talade nu Natan till David. ^18Daa gick konung David in och satte sig ned infoer HERRENS ansikte och sade: >>Vem aer jag, Herre, HERRE, och vad aer mitt hus, eftersom du har laatit mig komma haertill? ^19Och detta har aendaa synts dig vara foer litet, Herre, HERRE; du har ock talat angaaende din tjaenares hus om det som ligger laangt fram i tiden. och haerom har du talat paa maenniskosaett, Herre, HERRE! ^20Vad skall nu David vidare tala till dig? Du kaenner ju din tjaenare, Herre, HERRE. ^21Foer ditt ords skull och efter ditt hjaerta har du gjort allt detta stora och foerkunnat det foer din tjaenare. ^22Daerfoer aer du ock stor HERRE Gud, ty ingen aer dig lik, och ingen Gud finnes utom dig, efter allt vad vi hava hoert med vaara oeron. ^23Och var finnes paa jorden naagot enda folk likt ditt folk Israel, naagot folk som en Gud sjaelv har gaatt aastad att foerlossa aat sig till ett folk, foer att saa goera sig ett namn -- ja, foer att goera dessa stora ting med eder och dessa fruktansvaerda gaerningar med ditt land, infoer ditt folk, det som du foerlossade aat dig fraan Egypten, fraan hedningarna och deras gudar. ^24Och du har berett aat dig ditt folk Israel, dig till ett folk foer evig tid, och du, HERRE, har blivit deras Gud. ^25Saa uppfyll nu, HERRE Gud, foer evig tid vad du har talat om din tjaenare och om hans hus; goer saasom du har talat. ^26Daa skall ditt namn bliva stort till evig tid, saa att man skall saega: 'HERREN Sebaot aer Gud oever Israel.' Och saa skall din tjaenare Davids hus bestaa infoer dig. ^27Ty du, HERRE Sebaot, Israels Gud, har uppenbarat foer din tjaenare och sagt: 'Jag vill bygga dig ett hus.' Daerfoer har din tjaenare faatt frimodighet att bedja till dig denna boen. ^28Och nu, Herre, HERRE, du aer Gud, och dina ord aero sanning; och du du har lovat din tjaenare detta goda, ^29saa vaerdes nu vaelsigna din tjaenares hus, saa att det foerbliver evinnerligen infoer dig. Ja, du, Herre, HERRE, har lovat det, och genom din vaelsignelse skall din tjaenares hus bliva vaelsignat evinnerligen.>> __________________________________________________________________ Chapter 8 ^1En tid haerefter slog David filisteerna och kuvade dem. Daervid bemaektigade sig David huvudstaden och tog den ur filisteernas hand. ^2Han slog ock moabiterna och maette dem med snoere, i det att han laet dem laegga sig ned paa jorden: med tvaa snoerlaengder maette han ut den del av dem, som skulle doedas, och med en full snoerlaengd den del som han laat leva. Saa blevo moabiterna David underdaaniga och foerde till honom skaenker. ^3Likaledes slog David Hadadeser, Rehobs son, konungen i Soba, naer denne hade dragit aastad foer att utstraecka sitt vaelde till floden. ^4Och David tog till faanga av han folk ett tusen sju hundra ryttare och tjugu tusen man fotfolk; och David laet avskaera fotsenorna paa alla vagnshaestarna, utom paa ett hundra haestar, som han skonade. ^5Naer sedan arameerna fraan Damaskus kommo foer att hjaelpa Hadadeser, konungen i Soba, nedgjorde David tjugutvaa tusen man av dem. ^6Och David insatte fogdar bland arameerna i Damaskus, och arameerna blevo David underdaaniga och foerde till honom skaenker. Saa gav HERREN seger aat David, varhelst han drog fram. ^7Och David tog de gyllene skoeldar som Hadadesers tjaenare hade burit och foerde dem till Jerusalem. ^8Och fraan Hadadesers staeder Beta och Berotai tog konung David koppar i stor myckenhet. ^9Daa nu Toi, konungen i Hamat, hoerde att David hade slagit Hadadesers hela haer, ^10saende han sin son Joram till konung David foer att haelsa honom och lyckoenska honom, daerfoer att han hade givit sig i strid med Hadadeser och slagit honom; ty Hadadeser hade varit Tois fiende. Och han hade med sig kaerl av silver, av guld och av koppar. ^11Ocksaa dessa helgade konung David aat HERREN, likasom han hade gjort med det silver och guld han hade tagit fraan alla de folk som han hade underlagt sig: ^12fraan arameerna, moabiterna, Ammons barn, filisteerna och amalekiterna, saa ock med det byte han hade tagit fraan Hadadeser, Rehobs son, konungen i Soba. ^13Och naer David kom tillbaka fraan sin seger oever arameerna, gjorde han sig ytterligare ett namn i Saltdalen, daer han slog aderton tusen man. ^14Och han insatte fogdar i Edom, i hela Edom insatte han fogdar; och alla edomeer blevo David underdaaniga. Saa gav HERREN seger aat David, varhelst han drog fram. ^15David regerade nu oever hela Israel; och David skipade lag och raett aat allt sitt folk. ^16Joab, Serujas son, hade befaelet oever krigshaeren, och Josafat Ahiluds son, var kansler. ^17Sadok, Ahitubs son, och Ahimelek, Ebjatars son, voro praester, och Seraja var sekreterare. ^18Benaja, Jojadas son, hade befaelet oever kereteerna och peleteerna; dessutom voro Davids soener praester. __________________________________________________________________ Chapter 9 ^1Och David sade: >>Finnes aennu naagon kvar av Sauls hus, mot vilken jag kan bevisa barmhaertighet foer Jonatans skull?>> ^2Nu hade Sauls hus haft en tjaenare vid namn Siba; honom haemtade man till David. Daa sade konungen till honom: >>Aer du Siba?>> Han svarade: >>Ja, din tjaenare.>> ^3Konungen fraagade: >>Finnes ingen kvar av Sauls hus, mot vilken jag kan bevisa barmhaertighet, saasom Gud aer barmhaertig?>> Siba svarade konungen: >>Aennu finnes kvar en son till Jonatan, en som aer ofaerdig i foetterna.>> ^4Konungen fraagade honom >>Var aer han?>> Siba svarade konungen: >>Han aer nu i Makirs, Ammiels sons, hus i Lo-Debar.>> ^5Daa saende konung David och laet haemta honom fraan Makirs, Ammiels sons, hus i Lo-Debar. ^6Naer saa Mefiboset, Sauls son Jonatans son, kom in till David, foell han ned paa sitt ansikte och bugade sig. Daa sade David: >>Mefiboset!>> Han svarade: >>Ja, din tjaenare hoer.>> ^7David sade till honom: >>Frukta icke, ty jag vill bevisa barmhaertighet mot dig foer din fader Jonatans skull, och jag vill giva dig allt din faders Sauls jordagods tillbaka, och du skall aeta vid mitt bord bestaendigt.>> ^8Daa bugade han sig och sade: >>Vad aer jag, din tjaenare, eftersom du vaender dig till en saadan doed hund som jag aer?>> ^9Daerefter tillkallade konungen Siba, Sauls tjaenare, och sade till honom; >>Allt som Saul och hela hans hus har aegt giver jag aat din herres son. ^10Och du med dina soener och dina tjaenare skall bruka jorden aat honom och inbaerga skoerden, foer att din herres son maa hava broed att aeta, dock skall Mefiboset, din herres son, bestaendigt aeta vid mitt bord.>> Siba hade naemligen femton soener och tjugu tjaenare. ^11Daa sade Siba till konungen: >>Din tjaenare skall i alla stycken goera saasom min herre konungen bjuder sin tjaenare.>> >>Ja>>, svarade han, >>Mefiboset skall aeta vid mitt bord, saasom vore han en av konungens soener.>> ^12Mefiboset hade en liten son, som hette Mika. Och alla som bodde i Sibas hus blevo Mefibosets tjaenare. ^13Sjaelv bodde Mefiboset i Jerusalem, eftersom han bestaendigt skulle aeta vid konungens bord. Och han var halt paa baada foetterna. __________________________________________________________________ Chapter 10 ^1En tid haerefter dog Ammons barns konung, och hans son Hanun blev konung efter honom. ^2Daa sade David: >>Jag vill bevisa Hanun, Nahas' son, vaenskap, likasom hans fader bevisade mig vaenskap.>> Och David saende naagra av sina tjaenare foer att troesta honom i hans sorg efter fadern. Naer saa Davids tjaenare kommo till Ammons barns land, ^3sade Ammons barns furstar till sin herre Hanun: >>Menar du att David daermed att han saender troestare till dig vill visa dig att han aerar din fader? Nej, foer att undersoeka staden, foer att bespeja och sedan foerdaerva den har David saent sina tjaenare till dig.>> ^4Daa tog Hanun Davids tjaenare och laet raka av dem halva skaegget och skaera av deras klaeder mitt paa, aenda uppe vid saetet, och laet dem saa gaa. ^5Naer man beraettade detta foer David, saende han bud emot dem; ty maennen voro ju mycket vanaerade. Och konungen laet saega: >>Stannen i Jeriko, till dess edert skaegg hinner vaexa ut, och kommen saa tillbaka.>> ^6Daa nu Ammons barn insaago att de hade gjort sig foerhatliga foer David, saende de bort och lejde fraan Aram-Bet-Rehob och Aram-Soba tjugu tusen man fotfolk, av konungen i Maaka ett tusen man och av Tobs maen tolv tusen. ^7Naer David hoerde detta, saende han aastad Joab med hela haeren, de tappraste krigarna. ^8Och Ammons barn drogo ut och staellde upp sig till strid framfoer stadsporten; men de fraan Aram-Soba och Rehob, aevensom Tobs maen och maakateerna, staellde upp sig foer sig sjaelva paa faeltet. ^9Daa Joab nu saag att han hade fiender baade framfoer sig och bakom sig, gjorde han ett urval bland allt Israels utvalda manskap och staellde sedan upp sig mot arameerna. ^10Men det oevriga folket oeverlaemnade han aat sin broder Absai, vilken med dem staellde upp sig mot Ammons barn. ^11Och han sade: >>Om arameerna bliva mig oevermaektiga, saa skall du komma mig till hjaelp; och om Ammons barn bliva dig oevermaektiga, saa vill jag taaga till din hjaelp. ^12Var nu vid gott mod; ja, laat oss visa mod i striden foer vaart folk och foer vaar Guds staeder. Sedan maa HERREN goera vad honom taeckes.>> ^13Daerefter ryckte Joab fram med sitt folk till strid mot arameerna och de flydde foer honom. ^14Men naer Ammons barn saago att arameerna flydde, flydde ocksaa de foer Abisai och begaavo sig in i staden. Daa drog Joab bort ifraan Ammons barn och begav sig tillbaka till Jerusalem. ^15Daa alltsaa arameerna saago att de hade blivit slagna av Israel, foersamlade de sig allasammans. ^16Och Hadadeser saende bud att de arameer som bodde paa andra sidan floden skulle rycka ut; dessa kommo daa till Helam, anfoerda av Sobak, Hadadesers haerhoevitsman. ^17Naer detta blev beraettat foer David, foersamlade han hela Israel och gick oever Jordan och kom till Helam; och arameerna staellde upp sig i slagordning mot David och gaavo sig i strid med honom. ^18Men arameerna flydde foer Israel, och David draepte av arameerna manskapet paa sju hundra vagnar, saa ock fyrtio tusen ryttare; deras haerhoevitsman Sobak slog han ock daer till doeds. ^19Daa alltsaa Hadadesers alla lydkonungar saago att de hade blivit slagna av israeliterna, ingingo de fred med dem och blevo dem underdaaniga. Efter detta fruktade arameerna foer att vidare hjaelpa Ammons barn. __________________________________________________________________ Chapter 11 ^1Foeljande aar, vid den tid daa konungarna plaegade draga i faelt, saende David aastad Joab och med honom sina tjaenare och hela Israel; och de haerjade Ammons barns land och belaegrade Rabba, medan David stannade kvar i Jerusalem. ^2Daa haende sig en afton, naer David hade staatt upp fraan sitt laeger och gick omkring paa konungshusets tak, att han fraan taket fick se en kvinna som badade; och kvinnan var mycket fager att skaada. ^3David saende daa aastad och foerfraagade sig om kvinnan, och man sade: >>Det aer Bat-Seba, Eliams dotter, hetiten Urias hustru.>> ^4Daa saende David naagra maen med uppdrag att haemta henne, och hon kom till honom, och han laag hos henne, naer hon hade helgat sig fraan sin orenhet. Sedan aatervaende hon hem. ^5Men kvinnan blev havande; hon saende daa aastad och laet underraetta David daerom och saega: >>Jag aer havande.>> ^6Daa saende David till Joab detta bud: >>Saend till mig hetiten Uria.>> Saa saende daa Joab Uria till David. ^7Och naer Uria kom till David, fraagade denne om det stod vael till med Joab och med folket, och huru kriget gick. ^8Daerefter sade David till Uria: >>Gaa nu ned till ditt hus och tvaa dina foetter.>> Naer daa Uria gick ut ur konungens hus, saendes en gaava fraan konungen efter honom. ^9Men Uria lade sig till vila vid ingaangen till konungshuset, jaemte hans herres alla andra tjaenare, och gick icke ned till sitt eget hus. ^10Detta beraettade man foer David och sade: >>Uria har icke gaatt ned till sitt hus.>> Daa sade David till Uria: >>Du kommer ju fraan resan; varfoer har du daa icke gaatt ned till ditt hus?>> ^11Uria svarade David: >>Arken och Israel och Juda bo nu i laegerhyddor, och min herre Joab och min herres tjaenare aero laegrade ute paa marken: skulle jag daa gaa in i mitt hus foer att aeta och dricka och ligga hos min hustru? Saa sant du lever, saa sant din sjael lever: jag vill icke goera saa.>> ^12Daa sade David till Uria: >>Stanna haer ocksaa i dag, saa vill jag i morgon saenda dig aastad.>> Saa stannade daa Uria i Jerusalem den dagen och den foeljande. ^13Och David inbjoed honom till sig och laet honom aeta och dricka med sig och gjorde honom drucken. Men om aftonen gick han ut och lade sig paa sitt laeger tillsammans med sin herres tjaenare, och gick icke ned till sitt hus. ^14Foeljande morgon skrev David ett brev till Joab och saende det med Uria. ^15I brevet skrev han saa: >>Staellen Uria laengst fram, daer striden aer som haeftigast, och dragen eder sedan tillbaka fraan honom, saa att han bliver slagen till doeds.>> ^16Under belaegringen av staden skickade daa Joab Uria till den plats daer han visste att de tappraste maennen funnos. ^17Och maennen i staden gjorde ett utfall och gaavo sig i strid med Joab, och flera av folket, av Davids tjaenare, foello; ocksaa hetiten Uria doedades. ^18Daa saende Joab och laet beraetta foer David allt vad som hade haent under striden. ^19Och han bjoed budbaeraren och sade: >>Naer du har omtalat foer konungen allt vad som har haent under striden, ^20daa upptaendes kanske konungens vrede, och han saeger till dig: 'Varfoer gingen I under striden saa naera intill staden? Vissten I icke att de skulle skjuta uppifraan muren? ^21Vem var det som slog ihjael Abimelek, Jerubbesets son? Var det icke en kvinna som kastade en kvarnsten ned paa honom fraan muren, saa att han doedades, daer i Tebes? Varfoer gingen I daa saa naera intill muren?' Men daa skall du saega: 'Din tjaenare Uria, hetiten, aer ock doed.'>> ^22Budbaeraren gick aastad och kom och beraettade foer David allt vad Joab hade saent honom att saega; ^23budbaeraren sade till David: >>Maennen blevo oss oevermaektiga och drogo ut mot oss paa faeltet, men vi slogo dem tillbaka aenda till stadsporten. ^24Daa skoeto skyttarna uppifraan muren paa dina tjaenare, saa att flera av konungens tjaenare doedades; din tjaenare Uria, hetiten, aer ock doed.>> ^25Daa sade David till budbaeraren: >>Saa skall du saega till Joab: 'Laat icke detta foertryta dig, ty svaerdet foertaer aen den ene, aen den andre; fortsatt med kraft stadens belaegring och foerstoer den.' Och intala honom saa mod.>> ^26Daa nu Urias hustru hoerde att hennes man Uria var doed, hoell hon doedsklagan efter sin man. ^27Och naer sorgetiden var foerbi, saende David och laet haemta henne hem till sig, och hon blev hans hustru; daerefter foedde hon honom en son. Men vad David hade gjort misshagade HERREN. __________________________________________________________________ Chapter 12 ^1Och HERREN saende Natan till David. Naer han kom in till honom, sade han till honom: >>Tvaa maen bodde i samma stad; den ene var rik och den andre fattig. ^2Den rike hade faar och faekreatur i stor myckenhet. ^3Men den fattige hade icke mer aen ett enda litet lamm, som han hade koept; han uppfoedde det, och det vaexte upp hos honom och hans soener, tillsammans med dem: det aat av hans broedstycke och drack ur hans baegare och laag i hans famn och var foer honom saasom en dotter. ^4Saa kom en vaegfarande till den rike mannen; daa naendes han icke taga av sina faar och faekreatur foer att tillreda aat den resande som hade kommit till honom, utan han tog den fattige mannens lamm och tillredde det aat mannen som hade kommit till honom.>> ^5Daa upptaendes Davids vrede storligen mot den mannen, och han sade till Natan: >>Saa sant HERREN lever: doedens barn aer den man som har gjort detta. ^6Och lammet skall han ersaetta fyradubbelt, daerfoer att han gjorde saadant, och eftersom han var saa obarmhaertig.>> ^7Men Natan sade till David: >>Du aer den mannen. Saa saeger HERREN, Israels Gud: Jag har smort dig till konung oever Israel, och jag har raeddat dig ur Sauls hand. ^8Jag har givit dig din herres hus och lagt din herres hustrur i din famn; ja jag har givit dig Israels hus och Juda. Och om detta skulle vara foer litet, saa vore jag villig att ytterligare giva dig baade ett och annat. ^9Varfoer har du daa foeraktat HERRENS ord och gjort vad ont aer i hans oegon? Hetiten Uria har du laatit slaa ihjael med svaerd, och hans hustru har du tagit till hustru aat dig sjaelv; ja, honom har du draept med Ammons barns svaerd. ^10Saa skall nu icke heller svaerdet vika ifraan ditt hus till evig tid, daerfoer att du har foeraktat mig och tagit hetiten Urias hustru till hustru aat dig. ^11Saa saeger HERREN: Se, jag skall laata olyckor komma oever dig fraan ditt eget hus, och jag skall taga dina hustrur infoer dina oegon och giva dem aat en annan, och han skall ligga hos dina hustrur mitt paa ljusa dagen. ^12Ty vael har du gjort saadant i hemlighet, men jag vill laata detta ske infoer hela Israel, och det paa ljusa dagen.>> ^13Daa sade David till Natan: >>Jag har syndat mot HERREN.>> Natan sade till David: >>Saa har ock HERREN tillgivit dig din synd; du skall icke doe. ^14Men eftersom du genom denna gaerning har kommit HERRENS fiender att foerakta honom, skall ock den son som har blivit foedd aat dig doeden doe.>> ^15Sedan gick Natan hem igen. Och HERREN slog barnet som Urias hustru hade foett aat David, han slog det, saa att det blev doedssjukt. ^16Daa soekte David Gud foer gossens skull; och David hoell fasta, och naer han kom hem, laag han paa bara marken oever natten. ^17Daa stodo de aeldste i hans hus upp och gingo till honom, foer att foermaa honom att stiga upp fraan marken; men han ville icke, och han aat icke heller naagot med dem. ^18Men paa sjunde dagen dog barnet. Daa fruktade Davids tjaenare att om tala foer honom att barnet hade doett, ty de taenkte: >>Naer vi talade till honom, medan barnet aennu levde, ville han ju icke lyssna till vaara ord. Huru skulle vi daa kunna saega till honom att barnet har doett? Han kunde goera naagot ont.>> ^19Men naer David saag att hans tjaenare viskade med varandra, foerstod han att barnet hade doett. Daa fraagade David sina tjaenare: >>Har barnet doett?>> De svarade: >>Ja.>> ^20Daa stod David upp fraan marken och tvaadde sig och smorde sig och bytte om klaeder och gick in i HERRENS hus och tillbad. Och naer han kom hem igen, begaerde han att man skulle saetta fram mat aat honom, och han aat. ^21Daa sade hans tjaenare till honom: >>Varfoer goer du paa detta saett? Medan barnet levde, fastade du och graet foer dess skull; men saa snart barnet har doett, staar du upp och aeter!>> ^22Han svarade: saa laenge barnet aennu levde, fastade och graet jag, ty jag taenkte: 'Vem vet, kanhaenda bliver HERREN mig naadig och laater barnet faa leva.' ^23Men nu, naer det har doett, varfoer skulle jag daa fasta? Kan jag vael skaffa honom tillbaka igen? Jag gaar bort till honom, men han kommer icke tillbaka till mig.>> ^24Och David troestade sin hustru Bat-Seba och gick in till henne och laag hos henne. Och hon foedde en son, aat vilken han gav namnet Salomo. Och HERREN aelskade honom ^25och saende ett budskap med profeten Natan, och denne gav honom namnet Jedidja, foer HERRENS skull. ^26Och Joab angrep Rabba i Ammons barns land och intog konungastaden. ^27Sedan saende Joab bud till David och laet saega honom: >>Jag har angripit Rabba och har redan intagit Vattenstaden. ^28Saa foersamla du nu det oevriga folket och belaegra staden och intag den, saa att det icke bliver jag som intager staden och faar baera namnet daerfoer.>> ^29Daa foersamlade David allt folket och taagade till Rabba och angrep det och intog det. ^30Och han tog deras konungs krona fraan hans huvud; den vaegde en talent guld och var prydd med en dyrbar sten. Den sattes nu paa Davids huvud. Och han foerde ut byte fraan staden i stor myckenhet. ^31Och folket daerinne foerde han ut och lade dem under saagar och troeskvagnar av jaern och bilor av jaern och oeverlaemnade dem aat Molok. Saa gjorde han mot Ammons barns alla staeder. Sedan vaende David med allt folket tillbaka till Jerusalem. __________________________________________________________________ Chapter 13 ^1Daerefter tilldrog sig foeljande Davids son Absalom hade en skoen syster som hette Tamar, och Davids son Amnon fattade kaerlek till henne. ^2Ja, Amnon kom foer sin syster Tamars skull i en saadan vaanda att han blev sjuk; ty hon var jungfru, och det syntes Amnon icke vara moejligt att goera henne naagot. ^3Men Amnon hade en vaen, som hette Jonadab, en son till Davids broder Simea; och Jonadab var en mycket klok man. ^4Denne sade nu till honom: >>Varfoer ser du var morgon saa avtaerd ut, du konungens son? Vill du icke saega mig det?>> Amnon svarade honom: >>Jag har fattat kaerlek till min broder Absaloms syster Tamar.>> ^5Jonadab sade till honom: >>Laegg dig paa din saeng och goer dig sjuk. Naer daa din fader kommer foer att besoeka dig, saa saeg till honom: 'Laat min syster Tamar komma och giva mig naagot att aeta, men laat henne tillreda maten infoer mina oegon; saa att jag ser det och kan faa den ur hennes hand att aeta.'>> ^6Daa lade Amnon sig och gjorde sig sjuk. Naer nu konungen kom foer att besoeka honom, sade Amnon till konungen: >>Laat min syster Tamar komma hit och tillaga tvaa kakor infoer mina oegon, saa att jag kan faa dem ur hennes hand att aeta.>> ^7Daa saende David bud in i huset till Tamar och laet saega: >>Gaa till din broder Amnons hus och red till aat honom naagot att aeta.>> ^8Tamar gick daa aastad till sin broder Amnons hus, daer denne laag till saengs. Och hon tog deg och knaadade den och gjorde daerav kakor infoer hans oegon och graeddade kakorna. ^9Daerefter tog hon pannan och lade upp dem daerur infoer hans oegon; men han ville icke aeta. Och Amnon sade: >>Laat alla gaa ut haerifraan. Daa gingo alla ut daerifraan. ^10Sedan sade Amnon till Tamar: >>Baer maten hitin i kammaren, saa att jag faar den ur din hand att aeta.>> Daa tog Tamar kakorna som hon hade tillrett och bar dem in i kammaren till sin broder Amnon. ^11Men naer hon kom fram med dem till honom, foer att han skulle aeta, fattade han i henne och sade till henne: >>Kom hit och ligg hos mig, min syster.>> ^12Hon sade till honom: >>Ack nej, min broder, kraenk mig icke; ty saadant faar icke ske i Israel. Goer icke en saadan galenskap. ^13Vart skulle jag daa taga vaegen med min skam? Och du sjaelv skulle ju sedan i Israel haallas foer en daare. Tala nu med konungen; han vaegrar nog icke att giva mig aat dig.>> ^14Men han ville icke lyssna till hennes ord och blev henne oevermaektig och kraenkte henne och laag hos henne. ^15Men daerefter fick Amnon en mycket stor motvilja mot henne; ja, den motvilja han fick mot henne var stoerre aen den kaerlek han hade haft till henne. Och Amnon sade till henne: >>Staa upp och gaa din vaeg.>> ^16Daa sade hon till honom: >>Goer dig icke skyldig till ett saa svaart brott som att driva bort mig; det vore vaerre aen det andra som du har gjort med mig.>> ^17Men han ville icke hoera paa henne, utan ropade paa den unge man som han hade till tjaenare och sade: >>Driven denna kvinna ut haerifraan, och rigla du doerren efter henne.>> ^18Och hon hade en fotsid livklaednad paa sig; ty i saadana kaapor voro konungens doettrar klaedda, saa laenge de voro jungfrur. Naer tjaenaren nu hade foert ut Tamar och riglat doerren efter henne, ^19tog hon aska och stroedde paa sitt huvud, och den fotsida livklaednaden som hon hade paa sig rev hon soender; och hon lade handen paa sitt huvud och gick daer ropande och klagande. ^20Daa sade hennes broder Absalom till henne: >>Har din broder Aminon varit hos dig? Tig nu stilla, min syster; han aer ju din broder. Laegg denna sak icke saa paa sinnet.>> Saa stannade daa Tamar i sin broder Absaloms hus i svaar sorg. ^21Men naer konung David fick hoera allt detta, blev han mycket vred. ^22Och Absalom talade intet med Amnon, varken gott eller ont, ty Absalom hatade Amnon, daerfoer att denne hade kraenkt hans syster Tamar. ^23Tvaa aar daerefter hade Absalom faarklippning i Baal-Hasor, som ligger vid Efraim. Och Absalom inbjoed daa alla konungens soener. ^24Absalom kom till konungen och sade: >>Din tjaenare skall nu hava faarklippning; jag beder att konungen ville jaemte sina tjaenare gaa med din tjaenare.>> ^25Men konungen svarade Absalom >>Nej, min son, vi maa icke allasammans gaa med, ty vi vilja icke vara dig till besvaer.>> Och fastaen han bad honom entraeget, ville han icke gaa, utan gav honom sin avskedshaelsning. ^26Daa sade Absalom: >>Om du icke vill, saa laat dock min broder Amnon gaa med oss.>> Konungen fraagade honom: >>Varfoer skall just han gaa med dig?>> ^27Men Absalom bad honom saa entraeget, att han laet Amnon och alla de oevriga konungasoenerna gaa med honom. ^28Och Absalom bjoed sina tjaenare och sade: >>Sen efter, naer Amnons hjaerta bliver glatt av vinet; och naer jag daa saeger till eder: 'Huggen ned Amnon', saa doeden honom utan fruktan. Det aer ju jag som bjuder eder det, varen frimodiga och skicken eder saasom kaecka maen.>> ^29Och Absaloms tjaenare gjorde med Amnon saasom Absalom hade bjudit. Daa stodo alla konungens soener upp och satte sig var och en paa sin mulaasna och flydde. ^30Medan de aennu voro paa vaeg, kom till David ett rykte om att Absalom hade huggit ned alla konungens soener, saa att icke en enda av dem fanns kvar. ^31Daa stod konungen upp och rev soender sina klaeder och lade sig paa marken, under det att alla hans tjaenare stodo daer med soenderrivna klaeder. ^32Men Jonadab, som var son till Davids broder Simea, tog till orda och sade: >>Min herre maa icke taenka att de hava doedat alla de unga maennen, konungens soener, det aer Amnon allena som aer doed. Ty Absaloms uppsyn har baadat olycka aenda ifraan den dag daa denne kraenkte hans syster Tamar. ^33Saa maa nu min herre konungen icke akta paa detta som har blivit sagt, att alla konungens soener aero doeda; nej, Amnon allena aer doed.>> ^34Emellertid flydde Absalom. -- Naer nu mannen som stod paa vakt lyfte upp sina oegon, fick han se mycket folk komma fraan vaegen bakom honom, vid sidan av berget. ^35Daa sade Jonadab till konungen: >>Se, daer komma konungens soener. Saasom din tjaenare sade, saa har det gaatt till.>> ^36Just naer han hade sagt detta, kommo konungens soener; och de brusto ut i graat. Ocksaa konungen och alla hans tjaenare graeto haeftigt och bitterligen. ^37Men Absalom hade flytt och begivit sig till Talmai, Ammihurs son, konungen i Gesur. Och David soerjde hela tiden sin son. ^38Sedan Absalom hade flytt och begivit sig till Gesur, stannade han daer i tre aar. ^39Och konung David avstod ifraan att draga ut mot Absalom, ty han troestade sig oever att Amnon var doed. __________________________________________________________________ Chapter 14 ^1Men Joab, Serujas son, maerkte att konungens hjaerta var vaent mot Absalom. ^2Daa saende Joab till Tekoa och laet daerifraan haemta en klok kvinna och sade till henne: >>Laatsa att du har sorg, och klaed dig i sorgklaeder och smoerj dig icke med olja, utan skicka dig saasom en kvinna som i laang tid har haft sorg efter en doed. ^3Gaa saa in till konungen och tala till honom saasom jag saeger dig.>> Joab lade nu orden i hennes mun. ^4Och kvinnan fraan Tekoa talade med konungen; hon foell ned till jorden paa sitt ansikte och bugade sig och sade: >>Hjaelp, o konung!>> ^5Konungen sade till henne: >>Vad fattas dig?>> Hon svarade: >>Ack, jag aer aenka; min man aer doed. ^6Och din tjaenarinna hade tvaa soener; dessa baada kommo i traeta med varandra ute paa marken, daer ingen fanns, som kunde traeda emellan och hindra dem; den ene slog daa ned den andre och doedade honom. ^7Och nu har hela slaekten rest sig upp mot din tjaenarinna, och de saega: 'Giv hit honom som slog ned sin broder, saa att vi faa doeda honom, daerfoer att han har tagit sin broders liv och draept honom; paa det saettet foergoera vi ock arvingen.' Paa det att efter min man varken namn eller efterkommande maa finnas paa jorden, vilja de utslaecka den gnista av mig, som aennu aer kvar.>> ^8Daa sade konungen till kvinnan: >>Gaa hem igen; jag vill giva befallning om dig.>> ^9Kvinnan fraan Tekoa sade till konungen: >>Paa mig, o min herre konung, och paa min faders hus vile missgaerningen, men konungen och hans tron vare utan skuld.>> ^10Konungen sade: >>Om naagon saeger naagot aat dig, saa foer honom till mig; han skall sedan icke mer antasta dig. ^11Hon sade: >>Ja, maa konungen taenka paa HERREN, sin Gud, saa att blodshaemnaren icke faar goera olyckan stoerre, och saa att de icke foergoera min son.>> Daa sade han: >>Saa sant HERREN lever, icke ett haar av din son skall falla paa jorden.>> ^12Men kvinnan sade: >>Laat din tjaenarinna tala aennu ett ord till min herre konungen.>> Han sade: >>Tala.>> ^13Daa sade kvinnan: >>Varfoer aer du daa saa sinnad mot Guds folk? Naer konungen talar saa, daa ligger ju daeri att han sjaelv baer paa skuld, eftersom konungen icke laater sin foerskjutne son komma tillbaka. ^14Vi maaste ju alla doe och aero daa saasom vatten som spilles paa jorden, vilket icke kan samlas upp igen. Men Gud tager icke livet bort, utan han taenker ut vad goeras kan, foer att den foerskjutne icke maa foerbliva foerskjuten och skild fraan honom. ^15Och att jag nu har kommit foer att tala detta till min herre konungen, det har skett daerfoer att folket foerskraeckte mig. Daa taenkte din tjaenarinna: Jag vill dock tala med konungen; kanhaenda skall konungen uppfylla sin traelinnas oenskan. ^16Ja, konungen skall lyssna till sin traelinna och raedda mig fraan den mans hand, som vill foergoera baade mig och min son fraan Guds arvedel. ^17Och din tjaenarinna taenkte: Min herre konungens ord skall giva mig ro. Ty min herre konungen aer lik Guds aengel daeri att han hoer allt, baade gott och ont. Och nu vare HERREN, din Gud, med dig. ^18Daa svarade konungen och sade till kvinnan: >>Doelj icke foer mig naagot av det varom jag nu vill fraaga dig.>> Kvinnan sade: >>Min herre konungen tale.>> ^19Daa sade konungen: >>Har icke Joab sin hand med i allt detta?>> Kvinnan svarade och sade: >>Saa sant du lever, min herre konung: om min Herre konungen talar naagot, saa kan ingen komma undan det, vare sig aat hoeger eller aat vaenster. Ja, det aer din tjaenare Joab som har bjudit mig detta, och han har lagt i din tjaenarinnas mun allt vad jag har sagt. ^20Foer att giva saken ett annat utseende har din tjaenare Joab handlat paa detta saett; men min herre liknar i vishet Guds aengel och vet allt som sker paa jorden.>> ^21Saa sade daa konungen till Joab: >>Vaelan, jag vill goera saasom du oenskar. Gaa nu och foer tillbaka den unge mannen Absalom.>> ^22Daa foell Joab ned till jorden paa sitt ansikte och bugade sig och vaelsignade konungen; och Joab sade: >>I dag maerker din tjaenare att jag har funnit naad foer dina oegon, min herre konung, eftersom konungen uppfyller sin tjaenares oenskan.>> ^23Och Joab stod upp och begav sig till Gesur och foerde Absalom till Jerusalem. ^24Men konungen sade: >>Han faar begiva sig till sitt hus, men han faar icke komma infoer mitt ansikte. Daa begav sig Absalom till sitt hus, och kom icke infoer konungens ansikte. ^25Men i hela Israel fanns ingen saa skoen man som Absalom, ingen som man saa mycket prisade: fraan hans fotblad upp till hans hjaessa fanns icke naagot fel paa honom ^26Och naer han laet klippa haaret paa sitt huvud -- vid slutet av vart aar laet han klippa det, ty det blev honom daa saa tungt att han maaste laata klippa det -- saa befanns det, att naer man vaegde haaret fraan hans huvud, daa vaegde det tvaa hundra siklar, efter konungsvikt. ^27Och aat Absalom foeddes tre soener och en dotter, som fick namnet Tamar; hon var en skoen kvinna. ^28Naer Absalom hade bott tvaa hela aar i Jerusalem utan att faa komma infoer konungens ansikte, ^29saende han bud efter Joab, i avsikt att skicka denne till konungen; men han ville icke komma till honom. Och han saende bud aennu en gaang, men han ville aendaa icke komma. ^30Daa sade han till sina tjaenare: >>I sen att Joab daer har ett aakerstycke vid sidan av mitt, och paa det har han korn; gaan nu dit och taenden eld daerpaa.>> Saa taende daa Absaloms tjaenare eld paa aakerstycket. ^31Daa stod Joab upp och gick hem till Absalom och sade till honom: >>Varfoer hava dina tjaenare taent eld paa mitt aakerstycke?>> ^32Absalom svarade Joab: >>Jag saende ju till dig och laet saega: Kom hit, saa att jag kan skicka dig till konungen och laata saega: 'Varfoer fick jag komma hem fraan Gesur? Det hade varit baettre foer mig, om jag aennu vore kvar daer.' Nu vill jag komma infoer konungens ansikte; och finnes naagon missgaerning hos mig, saa maa han doeda mig. ^33Daa gick Joab till konungen och sade honom detta. Denne kallade daa till sig Absalom, och han kom till konungen; och han foell ned foer honom paa sitt ansikte och bugade sig till jorden infoer konungen. Och konungen kysste Absalom. __________________________________________________________________ Chapter 15 ^1En tid haerefter skaffade Absalom sig vagn och haestar, daertill ock femtio man som loepte framfoer honom. ^2Och Absalom plaegade bittida om morgonen staella sig vid sidan av vaegen som ledde till porten, och saa ofta naagon daa var paa vaeg till konungen med en raettssak som han ville hava avdoemd, kallade Absalom honom till sig och fraagade: >>Fraan vilken stad aer du?>> Naer han daa svarade: >>Din tjaenare aer fraan den och den av Israels stammar>>, ^3sade Absalom till honom: >>Din sak aer visserligen god och raett, men du har ingen som hoer paa dig hos konungen.>> ^4Och Absalom tillade: >>Ack om jag bleve satt till domare i landet! Om daa var och en som hade naagon raetts- och domssak komme till mig, saa skulle jag skaffa honom raettvisa.>> ^5Och naer naagon gick fram foer att buga sig foer honom, raeckte han ut sin hand och fattade i honom och kysste honom. ^6Paa detta saett gjorde Absalom med alla israeliter som kommo foer att faa naagon sak avdoemd hos konungen. Saa foerledde Absalom Israels maen. ^7Fyrtio aar voro nu foerlidna, daa Absalom en gaang sade till konungen: >>Laat mig begiva mig till Hebron foer att daer infria det loefte som jag har gjort aat HERREN. ^8Ty din tjaenare gjorde ett loefte, naer jag bodde i Gesur i Aram; jag sade: 'Om HERREN laater mig komma tillbaka till Jerusalem, saa vill jag haalla en gudstjaenst aat HERREN.'>> ^9Konungen sade till honom: >>Gaa i frid.>> Daa stod han upp och begav sig till Hebron. ^10Men Absalom saende ut hemliga budbaerare till alla Israels stammar och laet saega: >>Naer I hoeren basunen ljuda, saa saegen: 'Nu har Absalom blivit konung i Hebron.'>> ^11Och med Absalom hade foeljt tvaa hundra maen fraan Jerusalem, som voro inbjudna och foeljde med i all oskuld, utan att veta om naagonting. ^12Medan Absalom offrade slaktoffren, saende han ocksaa och laet haemta giloniten Ahitofel, Davids raadgivare, fraan hans stad Gilo. Och sammansvaerjningen vaexte i styrka, och i allt stoerre myckenhet gick folket oever till Absalom. ^13Men en budbaerare kom till David och sade: >>Israels maen hava vaent sina hjaertan till Absalom.>> ^14Daa sade David till alla sina tjaenare, dem som han hade hos sig i Jerusalem: >>Upp, laat oss fly, ty ingen annan raeddning finnes foer oss undan Absalom. Skynden eder aastad, saa att han icke med hast kommer oever oss och foer olycka oever oss och slaar stadens invaanare med svaerdsegg.>> ^15Konungens tjaenare svarade konungen: >>Till allt vad min herre konungen behagar aero dina tjaenare redo. ^16Daa drog konungen ut, och allt hans husfolk foeljde honom; dock laemnade konungen kvar tio av sina bihustrur foer att vakta huset. ^17Saa drog daa konungen ut, och allt folket foeljde honom; men de stannade vid Bet-Hammerhak. ^18Och alla hans tjaenare taagade foerbi paa sidan om honom, saa ock alla kereteerna och peleteerna; och alla gatiterna, sex hundra man, som hade foeljt med honom fraan Gat, taagade likaledes foerbi framfoer konungen. ^19Daa sade konungen till gatiten Ittai: >>Varfoer gaar ocksaa du med oss? Vaend om och stanna hos den som nu aer konung; du aer ju en fraemling och daertill landsflyktig fraan ditt hem. ^20I gaar kom du; skulle jag daa i dag laata dig irra omkring med oss paa var faerd, nu daa jag sjaelv gaar jag vet icke vart? Vaend tillbaka och foer dina broeder tillbaka med dig; maa naad och trofasthet bevisas eder.>> ^21Men Ittai svarade konungen och sade: >>Saa sant HERREN lever, och saa sant min herre konungen lever: paa den plats daer min herre konungen aer, daer vill ock din tjaenare vara, det maa gaella liv eller doed.>> ^22Daa sade David till Ittai: >>Kom daa och drag med.>> Och gatiten Ittai drog med jaemte alla sina maen och alla kvinnor och barn som han hade med sig. ^23Och hela landet graet hoegljutt, naer allt folket drog fram. Och daa nu konungen gick oever baecken Kidron, gick ock allt folket oever och tog vaegen aat oeknen. ^24Bland de andra saag man ock Sadok jaemte alla leviterna, och de buro med sig Guds foerbundsark; men de satte ned Guds ark -- varvid ocksaa Ebjatar kom ditupp -- till dess att allt folket hade hunnit draga fram ur staden. ^25Daa sade konungen till Sadok: >>Foer Guds ark tillbaka in i staden. Om jag finner naad foer HERRENS oegon, laater han mig komma tillbaka, saa att jag aater faar se honom och hans boning. ^26Men om han saeger saa: 'Jag har icke behag till dig' -- se, daa aer jag redo; han goere daa med mig saasom honom taeckes.>> ^27Och konungen sade till praesten Sadok: >>Du aer ju siare; vaend tillbaka till staden i frid. Och din son Ahimaas och Ebjatars son Jonatan, baada edra soener, maa foelja med eder. ^28Se, jag vill droeja vid faerjstaellena i oeknen, till dess att ett budskap kommer fraan eder med underraettelser till mig. ^29Daa foerde Sadok och Ebjatar Guds ark tillbaka till Jerusalem och stannade daer. ^30Men David gick graatande uppfoer Oljeberget med oeverhoeljt huvud ock bara foetter; och allt folket som foeljde med honom hade ock hoeljt oever sina huvuden och gingo ditupp under graat. ^31Och naer man beraettade foer David att Ahitofel var med bland dem som hade sammansvurit sig med Absalom, sade David: >>HERRE, goer Ahitofels raad till daarskap.>> ^32Naer sedan David hade kommit upp paa bergstoppen, daer man plaegade tillbedja Gud, daa kom arkiten Husai emot honom, med soenderriven livklaednad och med jord paa sitt huvud. ^33David sade till honom: >>Om du gaar med mig, saa bliver du mig till besvaer. ^34Men om du vaender tillbaka till staden och saeger till Absalom: 'Din tjaenare vill jag vara, o konung; jag har foerut varit din faders tjaenare, men nu vill jag vara din tjaenare', saa kan du gagna mig med att goera Ahitofels raad om intet. ^35Daer har du ju ock praesterna Sadok och Ebjatar; allt vad du faar hoera fraan konungens hus maa du meddela praesterna Sadok och Ebjatar. ^36De hava ju ock daer sina baada soener hos sig: Sadok har Ahimaas, och Ebjatar Jonatan; genom dem kunnen I saenda mig bud om allt vad I faan hoera.>> ^37Saa gick daa Husai, Davids vaen, in i staden. Och jaemvael Absalom drog in i Jerusalem. __________________________________________________________________ Chapter 16 ^1Naer David hade gaatt framaat ett litet stycke fraan bergstoppen, daa moette honom Siba, Mefibosets tjaenare, med ett par lastade aasnor, som buro tvaa hundra broed, ett hundra russinkakor, ett hundra fruktkakor och en vinlaegel. ^2Daa sade konungen till Siba: >>Vad vill du med detta?>> Siba svarade: >>AAsnorna skola vara foer konungens husfolk till att rida paa, broedet och fruktkakorna skola tjaenarna hava att aeta, och vinet skola de toerstande hava att dricka i oeknen.>> ^3Konungen sade: >>Men var aer din herres son?>> Siba svarade konungen: >>Han aer kvar i Jerusalem; ty han taenkte: 'Nu skall Israels hus giva mig tillbaka min faders rike.'>> ^4Daa sade konungen till Siba: >>Se, allt vad Mefiboset aeger skall vara ditt.>> Siba svarade: >>Jag faller ned foer dig; laat mig finna naad foer dina oegon, min herre konung.>> ^5Naer sedan konung David hade kommit till Bahurim, daa traedde daerifraan ut en man som var beslaektad med Sauls hus och hette Simei, Geras son; han traedde fram och for ut i foerbannelser. ^6Och han kastade stenar paa David och paa alla konung Davids tjaenare, fastaen allt folket och alla hjaeltarna omgaavo denne, baade till hoeger och till vaenster. ^7Och Simeis ord, naer han foerbannade honom, voro dessa: >>Bort, bort, du blodsman, du ogaerningsman! ^8HERREN laater nu allt Sauls hus' blod komma tillbaka oever dig, du som har blivit konung i hans staelle; HERREN giver nu konungadoemet aat din son Absalom. Se, nu har du kommit i den olycka du foertjaenade, ty en blodsman aer du.>> ^9Daa sade Abisai, Serujas son, till konungen: >>Varfoer skall den doeda hunden daer faa foerbanna min herre konungen? Laat mig gaa dit och hugga huvudet av honom.>> ^10Men konungen svarade: >>Vad haven I med mig att goera, I Serujas soener? Om han foerbannar, och om det aer HERREN som har bjudit honom att foerbanna David, vem toers daa fraaga: 'Varfoer goer du saa?' ^11Och David sade ytterligare till Abisai och till alla sina tjaenare: >>Min son, han som har utgaatt fraan mitt eget liv, staar mig ju efter livet; med huru mycket mer skael daa denne benjaminit! Laaten honom vara, maa han foerbanna; ty HERREN har befallt honom det. ^12Kanhaenda skall HERREN se till den oraett mig sker, saa att HERREN aater giver mig lycka, till gengaeld foer den foerbannelse som i dag uttalas oever mig.>> ^13Och David gick med sina maen vaegen fram, under det att Simei gick laengs utmed berget, jaemsides med honom, och for ut i foerbannelser och kastade stenar och grus, daer han gick jaemsides med honom. ^14Naer saa konungen, med allt folket som foeljde honom, hade kommit till Ajefim, rastade han daer. ^15Men Absalom hade med allt sitt folk, Israels maen, kommit till Jerusalem; han hade daa ocksaa Ahitofel med sig. ^16Naer nu arkiten Husai, Davids vaen, kom till Absalom, ropade Husai till Absalom: >>Leve konungen! Leve konungen!>> ^17Absalom sade till Husai: >>Aer det saa du visar din kaerlek mot din vaen? Varfoer har du icke foeljt med din vaen?>> ^18Husai svarade Absalom: >>Nej, den som HERREN och detta folk och alla Israels maen hava utvalt, honom vill jag tillhoera, och hos honom vill jag stanna. ^19Och dessutom, vilken boer jag tjaena? Boer jag icke tjaena infoer hans son? Jo, saasom jag har tjaenat infoer din fader, saa vill jag ock goera det infoer dig.>> ^20Och Absalom sade till Ahitofel: >>Given nu ett raad om vad vi skola goera.>> ^21Ahitofel sade till Absalom: >>Gaa in till din faders bihustrur, som han har laemnat kvar foer att vakta huset. Daa faar hela Israel hoera att du har gjort dig foerhatlig foer din fader, och saa styrkes modet hos alla dem som haalla med dig. ^22Daerefter slog man upp ett taelt aat Absalom ovanpaa taket, och saa gick Absalom in till sin faders bihustrur infoer hela Israels oegon. ^23Den tiden gaellde naemligen ett raad som Ahitofel gav lika mycket som om man hade fraagat Gud till raads; saa mycket gaellde vart raad av Ahitofel baade foer David och foer Absalom. __________________________________________________________________ Chapter 17 ^1Och Ahitofel sade till Absalom: >>Laat mig utvaelja tolv tusen maen, saa vill jag bryta upp och foerfoelja David i natt. ^2Daa kan jag komma oever honom och foerskraecka honom, medan han aer utmattad och modloes, och allt hans folk skall daa taga till flykten; sedan kan jag doeda konungen, naer han staar daer oevergiven. ^3Daerefter skall jag foera allt folket tillbaka till dig. Ty om det saa gaar den man du soeker, saa aer detta som om alla vaende tillbaka; allt folket faar daa frid.>> ^4Detta behagade Absalom och alla de aeldste i Israel. ^5Likvael sade Absalom: >>Kalla ock arkiten Husai hit, saa att vi ocksaa faa hoera vad han har att saega. ^6Naer daa Husai kom in till Absalom, sade Absalom till honom: >>Saa och saa har Ahitofel talat. >>Skola vi goera saasom han har sagt? Varom icke, saa tala du.>> ^7Husai svarade Absalom: Det raad som Ahitofel denna gaang har givit aer icke gott.>> ^8Och Husai sade ytterligare: >>Du kaenner din fader och hans maen, och vet att de aero hjaeltar och bistra saasom en bjoerninna fraan vilken man har tagit ungarna ute paa marken. Och din fader aer ju en krigsman som icke vilar med sitt folk under natten. ^9Nu har han saekerligen goemt sig i naagon haala eller paa naagot annat staelle. Om nu redan i boerjan naagra av folket haer foelle, saa skulle var och en som finge hoera talas daerom saega att det folk som foeljer Absalom har lidit ett nederlag; ^10och daa skulle till och med den tappraste, den som hade mod saasom ett lejon, bliva hoegeligen foerfaerad; ty hela Israel vet att din fader aer en hjaelte, och att de som foelja honom aero tappra maen. ^11Daerfoer aer nu mitt raad: Laat hela Israel fraan Dan aenda till Beer-Seba foersamla sig till dig, saa talrikt som sanden vid havet; och sjaelv maa du draga med i striden. ^12Naer vi saa drabba ihop med honom, varhelst han maa paatraeffas, skola vi slaa ned paa honom, saasom daggen faller oever marken; och daa skall intet bliva kvar av honom och alla de maen som aero med honom ^13Ja, om han ocksaa droge sig tillbaka in i naagon stad, saa skulle hela Israel kasta linor omkring den staden, och vi skulle draga den ned i dalen, till dess att icke minsta sten vore att finna daerav. ^14Daa sade Absalom och alla Israels maen: >>Arkiten Husais raad aer baettre aen Ahitofels raad.>> HERREN hade naemligen skickat det saa, att Ahitofels goda raad gjordes om intet, foer att HERREN skulle laata olycka komma oever Absalom. ^15Och Husai sade till praesterna Sadok och Ebjatar: >>Det och det raadet har Ahitofel givit Absalom och de aeldste i Israel, men jag har givit det och det raadet. ^16Saa saenden nu med hast bud och laaten saega David: 'Stanna icke oever natten vid faerjstaellena i oeknen, utan gaa hellre oever, foer att icke konungen och allt hans folk maa drabbas av foerdaerv.'>> ^17Nu hade Jonatan och Ahimaas sitt tillhaall vid Rogelskaellan, och en tjaenstekvinna gick dit med budskap; sedan plaegade de sjaelva gaa med budskapet till konung David. Ty de tordes icke gaa in i staden och visa sig daer. ^18Men en gosse fick se dem och beraettade det foer Absalom. Daa gingo baada med hast sin vaeg och kommo in i en mans hus i Bahurim, som paa sin gaard hade en brunn; i den stego de ned. ^19Och hans hustru tog ett skynke och bredde ut det oever brunnshaalet och stroedde gryn daerpaa, saa att man icke kunde maerka naagot. ^20Daa nu Absaloms tjaenare kommo in i huset till hustrun och fraagade var Ahimaas och Jonatan voro, svarade hon dem: >>De gingo oever baecken daer.>> Daa soekte de, men utan att finna, och vaende saa tillbaka till Jerusalem. ^21Men sedan de hade gaatt sin vaeg, stego de andra upp ur brunnen och gingo med sitt budskap till konung David; de sade till David: >>Bryten upp och gaan med hast oever vattnet, ty det och det raadet har Ahitofel givit, till eder ofaerd.>> ^22Daa broet David upp med allt det folk han hade hos sig, och de gingo oever Jordan; och om morgonen, naer det blev dager, saknades ingen enda, utan alla hade kommit oever Jordan. ^23Men naer Ahitofel saag att man icke foeljde hans raad, sadlade han sin aasna och stod upp och for hem till sin stad, och sedan han hade bestaellt om sitt hus, haengde han sig. Och naer han var doed, blev han begraven i sin faders grav. ^24Saa hade nu David kommit till Mahanaim, naer Absalom med alla Israels maen gick oever Jordan. ^25Men Absalom hade satt Amasa i Joabs staelle oever haeren. Och Amasa var son till en man vid namn Jitra, en israelit, som hade gaatt in till Abigal, Nahas' dotter och Serujas, Joabs moders, syster. ^26Och Israel och Absalom laegrade sig i Gileads land. ^27Men naer David kom till Mahanaim, hade Sobi, Nahas' son, fraan Rabba i Ammons barns land, och Makir, Ammiels son, fraan Lo-Debar, och Barsillai, en gileadit fraan Rogelim, ^28laatit foera dit saengar, skaalar, lerkaerl, saa ock vete, korn, mjoel och rostade ax, aevensom boenor, linsaerter och annat rostat, ^29daerjaemte honung, graeddmjoelk, faar och noetostar till mat aat David och hans folk; ty de taenkte: >>Folket aer hungrigt, troett och toerstigt i oeknen. __________________________________________________________________ Chapter 18 ^1Och David moenstrade sitt folk och satte oever- och underhoevitsmaen oever dem. ^2Daerefter laet David folket taaga aastad: en tredjedel under Joabs befael, en tredjedel under Abisais, Serujas sons, Joabs broders, befael, och en tredjedel under gatiten Ittais befael. Och konungen sade till folket: >>Jag vill ock sjaelv draga ut med eder.>> ^3Men folket svarade: >>Du faar icke draga ut; ty om vi maaste fly, aktar ingen paa oss, och om haelften av oss bliver doedad, aktar man icke heller paa oss, men du aer nu saa god som tio tusen av oss. Daerfoer aer det nu baettre att du staar redo att komma oss till hjaelp fraan staden. ^4Daa sade konungen till dem: >>Vad I ansen vara baest vill jag goera.>> Och konungen staellde sig vid sidan av porten, under det att allt folket drog ut i avdelningar paa hundra och tusen. ^5Men konungen bjoed Joab, Abisai och Ittai och sade: >>Faren nu varligt med den unge mannen Absalom.>> Och allt folket hoerde huru konungen saa bjoed alla hoevitsmaennen angaaende Absalom. ^6Saa drog daa folket ut paa faeltet mot Israel, och striden stod i Efraims skog. ^7Daer blev Israels folk slaget av Davids tjaenare, och maanga stupade daer paa den dagen: tjugu tusen man. ^8Och striden utbredde sig oever hela den trakten; och skogen foergjorde mer folk, aen svaerdet foergjorde paa den dagen. ^9Och Absalom kom i Davids tjaenares vaeg. Absalom red daa paa sin mulaasna; och naer mulaasnan kom under en stor terebint med taeta grenar, fastnade hans huvud i terebinten, saa att han blev haengande mellan himmel och jord, ty mulaasnan som han satt paa sprang sin vaeg. ^10Och en man fick se det och beraettade foer Joab och sade: >>Jag saag daer borta Absalom haenga i en terebint.>> ^11Daa sade Joab till mannen som beraettade detta foer honom: >>Om du saag det, varfoer slog du honom daa icke strax till jorden? Jag skulle daa gaerna hava givit dig tio siklar silver och ett baelte.>> ^12Men mannen svarade Joab: >>Om jag ock finge vaega upp tusen siklar silver i mina haender, skulle jag dock icke vilja utraecka min hand mot konungens son, ty konungen bjoed ju dig och Abisai och Ittai, saa att vi hoerde det: 'Tagen vara, I alla, paa den unge mannen Absalom.' ^13Dessutom, om jag loemskt hade foergripit mig paa hans liv, saa hade du saekerligen laemnat mig i sticket, eftersom intet kan foerbliva dolt foer konungen.>> ^14Joab sade: >>Jag vill icke paa detta saett foerhala tiden med dig.>> Daerefter tog han tre spjut i sin hand och stoette dem i Absaloms broest, medan denne aennu var vid liv, daer han haengde under terebinten. ^15Sedan kommo tio unga maen, Joabs vapendragare, ditfram, och av dem blev Absalom till fullo doedad. ^16Och Joab laet stoeta i basunen, och folket upphoerde att foerfoelja Israel, ty Joab ville skona folket. ^17Och de togo Absalom och kastade honom i en stor grop i skogen och staplade upp ett mycket stort stenroese oever honom. Men hela Israel flydde, var och en till sin hydda. ^18Och Absalom hade, medan han aennu levde, laatit resa aat sig en stod som staar i Konungsdalen; ty han taenkte: >>Jag har ingen son som kan bevara mitt namns aaminnelse. Den stoden hade han uppkallat efter sitt namn, och den heter aennu i dag Absaloms minnesvaard. ^19Och Ahimaas, Sadoks son, sade: >>Laat mig skynda aastad och foerkunna foer konungen glaedjebudskapet att HERREN har doemt honom fri ifraan hans fienders hand.>> ^20Men Joab svarade honom: >>I dag bliver du ingen glaedjebudbaerare; en annan dag maa du foerkunna glaedjebudskap, men denna dag foerkunnar du icke naagot glaedjebudskap, eftersom nu konungens son aer doed.>> ^21Daerefter sade Joab till en etiopier: >>Gaa och beraetta foer konungen vad du har sett.>> Daa foell etiopiern ned foer Joab och skyndade daerpaa aastad. ^22Men Ahimaas, Sadoks son; sade aennu en gaang till Joab: >>Laat ocksaa mig, vad aen maa ske, faa skynda aastad, efter etiopiern.>> Joab sade: >>Varfoer vill du skynda aastad, min son, daa detta ju icke kan vara ett glaedjebudskap som skaffar dig naagon loen?>> ^23Han svarade: >>Vad aen maa ske vill jag skynda aastad.>> Daa sade han till honom: >>Saa skynda daa.>> Och Ahimaas skyndade aastad och tog vaegen oever Jordanslaetten och hann om etiopiern. ^24Under tiden satt David inne i porten. Och vaektaren gick upp paa porttaket invid muren; naer han daer lyfte upp sina oegon, fick han se en man komma ensam springande. ^25Vaektaren ropade och foerkunnade det foer konungen. Daa sade konungen: >>Aer han ensam, saa har han ett glaedjebudskap att kungoera.>> Och han kom allt naermare. ^26Daerefter fick vaektaren se en annan man komma springande; daa ropade vaektaren till portvaktaren och sade: >>Nu ser jag aater en man komma ensam springande.>> Konungen sade: >>Denne aer ock en glaedjebudbaerare.>> ^27Och vaektaren sade: >>Efter sitt saett att springa tyckes mig den foerste vara Ahimaas, Sadoks son.>> Daa sade konungen: >>Det aer en god man; han kommer saekerligen med ett gott glaedjebudskap.>> ^28Och Ahimaas ropade och sade till konungen: >>Allt vael!>> Daerefter foell han ned till Jorden paa sitt ansikte infoer konungen och sade: >>Lovad vare HERREN, din Gud, som har prisgivit de maenniskor som hade upplyft sin hand mot min herre konungen!>> ^29Daa fraagade konungen: >>Staar det vael till med den unge mannen Absalom?>> Ahimaas svarade: >>Jag saag en stor hop folk, naer Joab avsaende konungens andre tjaenare och mig, din tjaenare; men jag vet icke vad det var.>> ^30Konungen sade: >>Gaa aat sidan och staell dig daer.>> Daa gick han aat sidan och blev staaende daer ^31Just daa kom etiopiern. Och etiopiern sade: >>Mottag, min herre konung, det glaedjebudskapet att HERREN i dag har doemt dig fri ifraan alla de maens hand, som hava rest sig upp mot dig.>> ^32Konungen fraagade etiopiern: >>Staar det vael till med den unge mannen Absalom?>> Etiopiern svarade: >>Maa det saa gaa med min herre konungens fiender och med alla som resa sig upp mot dig foer att goera dig ont, saasom det har gaatt med den unge mannen. ^33Daa blev konungen haeftigt upproerd och gick upp i salen oever porten och graet. Och under det att han gick, ropade han saa: >>Min son Absalom, min son, min son Absalom! Ack, att jag hade faatt doe i ditt staelle! Absalom, min son, min son!>> __________________________________________________________________ Chapter 19 ^1Och det blev beraettat foer Joab att konungen graet och soerjde Absalom. ^2Och segern blev paa den dagen foerbytt till sorg foer allt folket, eftersom folket paa den dagen fick hoera saegas att konungen var bedroevad foer sin sons skull. ^3Och folket smoeg sig paa den dagen in i staden, saasom maenniskor plaega goera, vilka hava vanaerat sig, daerigenom att de hava flytt under striden. ^4Men konungen hade skylt sitt ansikte; och konungen klagade med hoeg roest: >>Min son Absalom! Absalom, min son, min son!>> ^5Daa gick Joab in i huset till konungen och sade: >>Du kommer i dag alla dina tjaenares ansikten att rodna av skam, fastaen de i dag hava raeddat baade ditt eget liv och dina soeners och doettrars liv och dina hustrurs liv och dina bihustrurs liv. ^6Ty du aelskar ju dem som hata dig, och hatar dem som aelska dig. I dag har du naemligen gjort kunnigt att dina hoevitsmaen och tjaenare aero intet for dig, ty i dag maerker jag, att om Absalom vore vid liv, men alla vi andra i dag hade omkommit, saa skulle detta hava varit dig mer till behag. ^7Men staa nu upp, och gaa ut och tala vaenligt med dina tjaenare; ty jag svaer vid HERREN, att om du icke goer det, saa skall icke en enda man stanna kvar hos dig oever denna natt, och detta skall foer dig bliva en stoerre olycka aen alla de olyckor som hava oevergaatt dig fraan din ungdom aenda till nu.>> ^8Daa stod konungen upp och satte sig i porten. Och man gjorde kunnigt foer allt folket och sade: >>Konungen sitter nu i porten.>> Daa kom allt folket infoer konungen. Men Israel hade flytt, var och en till sin hydda. ^9Och allt folket i alla Israels stammar begynte daerefter foerebraa varandra och saega: >>Konungen har raeddat oss fraan vara fienders hand och hjaelpt oss ifraan filisteernas hand, och nu har han maast fly ur landet foer Absalom. ^10Men Absalom, som vi hade smort till konung oever oss, har blivit doedad i striden. Varfoer saegen I daa icke ett ord om att foera konungen tillbaka?>> ^11Under tiden hade konung David saent bud till praesterna Sadok och Ebjatar och laatit saega: >>Talen saa till de aeldste i Juda: 'Varfoer skolen I vara de sista att haemta konungen tillbaka hem? Ty vad hela Israel talar har redan kommit foer konungen, daer han bor. ^12I aeren ju mina broeder, I aeren ju mitt koett och ben. Varfoer skolen I daa vara de sista att haemta konungen tillbaka?' ^13Och till Amasa skolen I saega: 'Aer du icke mitt koett och ben? Gud straffe mig nu och framgent, om du icke foer all din tid skall bliva haerhoevitsman hos mig i Joabs staelle.'>> ^14Haerigenom vann han alla Juda maens hjaertan utan undantag, saa att de saende detta budskap till konungen: >>Vaend tillbaka, du sjaelv med alla dina tjaenare.>> ^15Daa vaende konungen tillbaka och kom till Jordan; men Juda hade kommit till Gilgal foer att moeta konungen och foera konungen oever Jordan. ^16Ocksaa Simei, Geras son, benjaminiten, som var fraan Bahurim, skyndade sig och drog ned med Juda maen for att moeta konung David. ^17Och med honom foeljde tusen man fraan Benjamin, aevensom Siba, vilken hade varit tjaenare i Sauls hus, jaemte hans femton soener och tjugu tjaenare. Dessa hade nu hastat ned till Jordan foere konungen. ^18Och faerjan gick oever foer att oeverfoera konungens familj, och foer att anvaendas efter hans gottfinnande. Men Simei, Geras son, foell ned infoer konungen, naer han skulle fara oever Jordan, ^19och sade till konungen: >>Maa min herre icke tillraekna mig min missgaerning, och icke taenka paa huru illa din tjaenare gjorde paa den dag daa min herre konungen drog ut fraan Jerusalem; maa konungen icke akta daerpaa. ^20Ty din tjaenare inser att jag daa foersyndade mig; daerfoer har jag nu i dag foerst av hela Josefs hus kommit hitned foer att moeta min herre konungen. ^21Daa tog Abisai, Serujas son, till orda och sade: >>Skulle icke Simei doedas foer detta? Han har ju foerbannat HERRENS smorde.>> ^22Men David svarade: >>Vad haven I med mig att goera, I Serujas soener, eftersom I i dag aeren mig till hinders? Skulle vael i dag naagon doedas i Israel? Vet jag daa icke att jag i dag har blivit konung oever Israel?>> ^23Daerefter sade konungen till Simei: >>Du skall icke doe.>> Och konungen gav honom sin ed daerpaa. ^24Mefiboset, Sauls son, hade ock kommit ned foer att moeta konungen. Han hade varken ansat sina foetter eller sitt skaegg, ej heller hade han laatit tvaa sina klaeder allt ifraan den dag daa konungen drog bort, aenda till den dag daa han kom igen i frid. ^25Naer han nu kom till Jerusalem foer att moeta konungen, sade konungen till honom: >>Varfoer foeljde du icke med mig, Mefiboset?>> ^26Han svarade: >>Min herre konung, min tjaenare bedrog mig. Ty din tjaenare sade: 'Jag vill sadla min aasna och saetta mig paa den och saa begiva mig till konungen'; din tjaenare aer ju halt. ^27Men han har foertalat din tjaenare hos min herre konungen. Min herre konungen aer ju dock saasom Guds aengel; saa goer nu vad dig taeckes. ^28Ty hela min faders hus foertjaenade intet annat aen doeden av min herre konungen, och likvael laet du din tjaenare sitta bland dem som faa aeta vid ditt bord. Vad har jag daa raett att ytterligare begaera, och varom kan jag vael ytterligare ropa till konungen?>> ^29Konungen sade till honom: >>Varfoer ordar du ytterligare haerom? Jag saeger att du och Siba skolen dela jordagodset.>> ^30Daa sade Mefiboset till konungen: >>Han maa gaerna taga alltsammans, sedan nu min herre konungen har kommit hem igen i frid.>> ^31Gileaditen Barsillai hade ock farit ned fraan Rogelim och drog sedan med konungen till Jordan, foer att faa ledsaga honom oever Jordan. ^32Barsillai var daa mycket gammal: aattio aar. Han hade soerjt foer konungens behov, medan denne uppehoell sig i Mahanaim, ty han var en mycket rik man. ^33Konungen sade nu till Barsillai: >>Du skall draga med mig, saa skall jag soerja foer dina behov hemma hos mig i Jerusalem.>> ^34Men Barsillai svarade konungen: >>Huru maanga aar kan jag vael aennu hava att leva, eftersom jag skulle foelja med konungen upp till Jerusalem? ^35Jag aer nu aattio aar gammal; kan jag daa kaenna skillnad mellan baettre och saemre, eller har vael din tjaenare naagon smak foer vad jag aeter eller foer vad jag dricker? Eller kan jag aennu njuta av att hoera saangare och saangerskor sjunga? Varfoer skulle din tjaenare daa ytterligare bliva min herre konungen till besvaer? ^36Allenast foer en stund vill din tjaenare fara med konungen oever Jordan. Varfoer skulle vael konungen giva mig en saadan vedergaellning? ^37Laat din tjaenare vaenda tillbaka, saa att jag faar doe i min stad, daer jag har min faders och min moders grav. Men se haer aer din tjaenare Kimham, laat honom faa draga med min herre konungen; och goer foer honom vad dig taeckes.>> ^38Daa sade konungen: >>Saa maa daa Kimham draga med mig, och jag skall goera foer honom vad du vill. Och allt vad du begaer av mig skall jag goera dig.>> ^39Daerefter gick allt folket oever Jordan, och konungen sjaelv gick ocksaa oever. Och konungen kysste Barsillai och tog avsked av honom. Sedan vaende denne tillbaka hem igen. ^40Saa drog nu konungen till Gilgal, och Kimham foeljde med honom, saa ock allt Juda folk. Och de, jaemte haelften av Israels folk, foerde konungen ditoever. ^41Men daa kommo alla de oevriga israeliterna till konungen och sade till honom: >>Varfoer hava vaara broeder, Juda maen, faatt hemligen bemaektiga sig dig och foera konungen och hans familj, tillika med alla Davids maen, oever Jordan?>> ^42Alla Juda maen svarade Israels maen: >>Konungen staar ju oss naermast; varfoer vredgens I daa haeroever? Hava vi levat paa konungen eller skaffat oss naagon vinning genom honom?>> ^43Daa svarade Israels maen Juda maen och sade: >>Tio gaanger stoerre del aen I hava vi i den som aer konung, alltsaa ock i David. Varfoer haven I daa ringaktat oss? Och voro icke vi de som foerst talade om att haemta vaar konung tillbaka?>> Men Juda maen laeto aennu haardare ord falla aen Israels maen. __________________________________________________________________ Chapter 20 ^1Nu haende sig att daer fanns en illasinnad man vid namn Seba, Bikris son, en benjaminit. Denne stoette i basun och sade: >>Vi hava ingen del i David och ingen arvslott i Isais son. Israel drage hem, var och en till sin hydda.>> ^2Daa oevergaavo alla Israels maen David och foeljde Seba, Bikris son; men Juda maen hoello sig till sin konung och foeljde honom fraan Jordan aenda till Jerusalem. ^3Saa kom David hem igen till Jerusalem. Och konungen tog daa de tio bihustrur som han hade laemnat kvar foer att vakta huset, och satte in dem i ett saerskilt hus till att daer foervaras; och han gav dem underhaall, men gick icke in till dem. Daer foerblevo de nu instaengda till sin doedsdag och levde redan under hans livstid saasom aenkor. ^4Och konungen sade till Amasa: >>Baada upp aat mig Juda maen inom tre dagar, och instaell dig sedan sjaelv haer.>> ^5Amasa begav sig daa aastad foer att uppbaada Juda; men naer han droejde utoever den tid som hade blivit honom foerelagd, ^6sade David till Abisai: >>Nu kommer Seba, Bikris son, att bliva farligare foer oss aen Absalom. Tag du din herres tjaenare och saett efter honom, saa att han icke bemaektigar sig naagra befaesta staeder och tillfogar oss foer stor skada.>> ^7Alltsaa drogo Joabs maen tillika med kereteerna och peleteerna och alla hjaeltarna ut efter honom; de drogo ut fraan Jerusalem foer att saetta efter Seba, Bikris son. ^8Men naer de hade hunnit till den stora stenen vid Gibeon, kom Amasa emot dem. Joab var daa klaedd i livrocken som plaegade utgoera hans draekt, och ovanpaa den hade han ett baelte, med ett svaerd i skidan, bundet oever sina laender; men naer han gick fram, foell det ut. ^9Och Joab sade till Amasa: >>Staar det vael till med dig, min broder?>> Daervid fattade Joab Amasa i skaegget med hoegra handen saasom foer att kyssa honom. ^10Och daa Amasa icke tog sig till vara foer det svaerd som Joab hade i sin andra hand, gav denne honom daermed en stoet i underlivet, saa att hans inaelvor runno ut paa jorden. Saa dog han, utan att den andre behoevde giva honom naagon ytterligare stoet. Daerefter fortsatte Joab och hans broder Abisai att foerfoelja Seba, Bikris son. ^11Men en av Joabs tjaenare stod kvar daerbredvid och ropade: >>Var och en som aer Joabs vaen och haaller med David, han foelje efter Joab.>> ^12Nu laag Amasa soelad i sitt blod mitt paa vaegen; och mannen saag allt folket stannade. Daa foerde han Amasa undan fraan vaegen in paa aakern och kastade ett klaede oever honom, eftersom han saag huru alla de som kommo daerfoerbi stannade. ^13Saa snart han var bortskaffad fraan vaegen, drogo alla foerbi och foeljde Joab foer att saetta efter Seba, Bikris son. ^14Denne drog emellertid genom alla Israels stammar till Abel och Bet-Maaka och genom hela Habberim; och folk samlade sig och foeljde honom aenda ditin. ^15Men de kommo och belaegrade honom daer i Abel vid Bet-Hammaaka och kastade upp mot staden en vall, som reste sig inemot yttermuren. Och allt Joabs folk arbetade paa att foerstoera muren och kullstoeta den. ^16Daa ropade en klok kvinna fraan staden: >>Hoeren! Hoeren! Saegen till Joab att han kommer hit, saa att jag faar tala med honom.>> ^17Naer han daa kom fram till kvinnan, fraagade hon: >>Aer du Joab?>> Han svarade: >>Ja.>> Hon sade till honom: >>Hoer din tjaenarinnas ord.>> Han svarade: >>Jag hoer.>> ^18Daa sade hon: >>Fordom plaegade man saega saa: 'I Abel skall man fraaga till raads'; sedan kunde man utfoera sina planer. ^19Vi aero de fridsammaste och trognaste i Israel, och du soeker att foergoera en stad som aer en moder i Israel. Varfoer vill du foerstoera HERRENS arvedel?>> ^20Joab svarade och sade: >>Bort det, bort det, att jag skulle vilja foerstoera och foerdaerva! ^21Det aer icke saa, utan en man fraan Efraims bergsbygd vid namn Seba, Bikris son, har rest sig upp mot konung David; utlaemnen allenast honom, saa vill jag draga bort ifraan staden.>> Kvinnan svarade Joab: >>Hans huvud skall strax bliva utkastat till dig oever muren.>> ^22Sedan vaende sig kvinnan med sitt kloka raad till allt folket, och de hoeggo huvudet av Seba, Bikris son, och kastade ut det till Joab. Daa stoette denne i basunen, och krigsfolket skingrade sig och drog bort ifraan staden, var och en till sin hydda. Och Joab vaende tillbaka till konungen i Jerusalem. ^23Joab hade nu befaelet oever hela krigshaeren i Israel, och Benaja, Jojadas son, hade befaelet oever kereteerna och peleteerna. ^24Adoram hade uppsikten oever de allmaenna arbetena, och Josafat, Ahiluds son, var kansler. ^25Seja var sekreterare, och Sadok och Ebjatar voro praester. ^26Dessutom var ock jairiten Ira praest hos David. __________________________________________________________________ Chapter 21 ^1Men under Davids tid uppstod en hungersnoed, som varade oavbrutet i tre aar; daa soekte David HERRENS ansikte. HERREN svarade: >>Foer Sauls och hans blodbeflaeckade hus' skull sker detta, daerfoer att han doedade gibeoniterna. ^2Daa kallade konungen till sig gibeoniterna och talade med dem. Men gibeoniterna voro icke israeliter, utan en kvarleva av amoreerna och fastaen Israels barn hade givit dem sin ed, hade Saul, i sin nitaelskan foer Israels barn och foer Juda, foersoekt att nedgoera dem. ^3David sade nu till gibeoniterna: >>Vad skall jag goera foer eder, och varmed skall jag bringa foersoning, saa att I vaelsignen HERRENS arvedel?>> ^4Gibeoniterna svarade honom: >>Vi fordra icke silver och guld av Saul och hans hus, ej heller hava vi raett att doeda naagon man i Israel.>> Han fraagade: >>Vad begaeren I daa att jag skall goera foer eder?>> ^5De svarade konungen: >>Den man som ville foergoera oss, och som staemplade mot oss, foer att vi skulle bliva utrotade och icke mer hava bestaand naagonstaedes inom Israels land, ^6av hans soener maa sju utlaemnas till oss, saa att vi faa upphaenga dem foer HERREN i Sauls, HERRENS utvaldes, Gibea.>> Konungen sade: >>Jag skall utlaemna dem.>> ^7Men konungen skonade Mefiboset, Sauls son Jonatans son, foer den ed vid HERREN, som de, David och Jonatan, Sauls son, hade svurit varandra. ^8Daeremot tog konungen de tvaa soener, Armoni och Mefiboset, som Rispa, Ajas dotter, hade foett aat Saul, och de fem soener som Mikal, Sauls dotter, hade foett aat meholatiten Adriel, Barsillais son ^9och oeverlaemnade dem aat gibeoniterna, och dessa upphaengde dem paa berget infoer HERREN, saa att de omkommo, alla sju paa en gaang. Och det var under de foersta skoerdedagarna, naer kornskoerden begynte, som de blevo doedade. ^10Daa tog Rispa, Ajas dotter, sin sorgdraekt och hade den till sitt laeger ovanpaa klippan fraan det att skoerden begynte, aenda till dess att vattnet stroemmade ned oever dem fraan himmelen; och hon tillstadde icke himmelens faaglar att slaa ned paa dem om dagen, ej heller markens vilda djur att goera det om natten. ^11Naer det blev beraettat foer David vad Rispa, Ajas dotter, Sauls bihustru, hade gjort ^12begav sig David aastad och haemtade Sauls och hans son Jonatans ben fraan borgarna i Jabes i Gilead. Dessa hade naemligen i hemlighet tagit deras kroppar bort ifraan den oeppna platsen i Bet-San, daer filisteerna hade haengt upp dem, naer filisteerna slogo Saul paa Gilboa. ^13Och daa han hade foert Sauls och hans son Jonatans ben upp daerifraan, samlade man ock ihop de upphaengdas ben. ^14Sedan begrov man Sauls och hans son Jonatans ben i Benjamins land, i Sela, i hans fader Kis' grav; man gjorde allt vad konungen hade bjudit. Och daerefter hoerde Gud landets boen. ^15AAter uppstod krig mellan filisteerna och Israel. Och David drog ned med sina tjaenare, och de stridde mot filisteerna. Men David blev troett; ^16och Jisbo-Benob, en av rafaeernas avkomlingar, vilkens lans vaegde tre hundra siklar koppar, och som var iklaedd en ny rustning, taenkte daa doeda David. ^17Men Abisai, Serujas son, kom honom till hjaelp och slog filisteen till doeds. Daa besvuro Davids maen honom att han icke mer skulle draga ut med dem i striden, saa att han icke utslaeckte Israels lampa. ^18Daerefter stod aater en strid med filisteerna vid Gob; husatiten Sibbekai slog daa ned Saf, en av rafaeernas avkomlingar. ^19AAter stod en strid med filisteerna vid Gob; Elhanan, Jaare-Oregims son, betlehemiten, slog daa ned gatiten Goljat, som hade ett spjut vars skaft liknade en vaevbom. ^20AAter stod en strid vid Gat. Daer var en reslig man som hade sex fingrar paa var hand och sex taar paa var fot, eller tillsammans tjugufyra; han var ock en avkomling av rafaeerna. ^21Denne smaedade Israel; daa blev han nedgjord av Jonatan, son till Simeai, Davids broder. ^22Dessa fyra voro avkomlingar av rafaeerna i Gat; och de foello foer Davids och hans tjaenares hand. __________________________________________________________________ Chapter 22 ^1Och David talade till HERREN denna saangs ord, naer HERREN hade raeddat honom fraan alla hans fienders hand och fraan Sauls hand. ^2Han sade: HERRE, du mitt bergfaeste, min borg och min raeddare, ^3Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min skoeld och min fraelsnings horn, mitt vaern och min tillflykt, min fraelsare, du som fraelsar mig fraan vaaldet! ^4HERREN, den hoegtlovade, aakallar jag, och fraan mina fiender bliver jag fraelst. ^5Ty doedens braenningar omvaervde mig, foerdaervets stroemmar foerskraeckte mig, ^6doedsrikets band omsloeto mig, doedens snaror foello oever mig. ^7Men jag aakallade HERREN i min noed, ja, jag gick med min aakallan till min Gud. Och han hoerde fraan sin himmelska boning min roest, och mitt rop kom till hans oeron. ^8Daa skalv jorden och baevade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptaend. ^9Roek steg upp fraan hans naesa och foertaerande eld fraan hans mun, eldsgloed ljungade fraan honom. ^10Och han saenkte himmelen och for ned och toecken var under hans foetter. ^11Han for paa keruben och floeg, han saags komma paa vindens vingar ^12Och han gjorde moerker till en hydda som omsloet honom: vattenhopar, tjocka moln. ^13Ur glansen framfoer honom ljungade eldsgloed. ^14HERREN dundrade fraan himmelen den Hoegste laet hoera sin roest. ^15Han skoet pilar och foerskingrade dem, ljungeld och foervirrade dem. ^16Havets baeddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, foer HERRENS naepst, foer hans vredes stormvind. ^17Han raeckte ut sin hand fraan hoejden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen. ^18Han raeddade mig fraan min starke fiende, fraan mina ovaenner, ty de voro mig oevermaektiga. ^19De oeverfoello mig paa min olyckas dag, men HERREN blev mitt stoed. ^20Han foerde mig ut paa rymlig plats han raeddade mig, ty han hade behag till mig. ^21HERREN loenar mig efter min raettfaerdighet; efter mina haenders renhet vedergaeller han mig. ^22Ty jag hoell mig paa HERRENS vaegar och avfoell icke fraan min Gud i ogudaktighet; ^23nej, alla hans raetter hade jag foer oegonen, och fraan hans stadgar vek jag icke av. ^24Saa var jag ostrafflig foer honom och tog mig till vara foer missgaerning. ^25Daerfoer vedergaellde mig HERREN efter min raettfaerdighet, efter min renhet infoer hans oegon. ^26Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjaelte bevisar du dig ostrafflig. ^27Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vraange bevisar du dig avog. ^28och du fraelsar ett betryckt folk, men dina oegon aero emot de stolta, till att oedmjuka dem. ^29Ja, du, HERRE, aer min lampa; ty HERREN goer mitt moerker ljust. ^30Ja, med dig kan jag nedslaa haerskaror, med min Gud stormar jag murar. ^31Guds vaeg aer ostrafflig, HERRENS tal aer luttrat. En skoeld aer han foer alla som taga sin tillflykt till honom. ^32Ty vem aer Gud foerutom HERREN, och vem aer en klippa foerutom vaar Gud? ^33Gud, du som var mitt starka vaern och ledde den ostrafflige paa hans vaeg, ^34du som gjorde hans foetter saasom hindens och staellde mig paa mina hoejder, ^35du som laerde mina haender att strida och mina armar att spaenna kopparbaagen! ^36Du gav mig din fraelsnings skoeld och din boenhoerelse gjorde mig stor, ^37du skaffade rum foer mina steg, daer jag gick, och mina foetter vacklade icke. ^38Jag foerfoeljde mina fiender och foergjorde dem; jag vaende icke tillbaka, foerraen jag hade gjort aende paa dem. ^39Ja, jag gjorde aende paa dem och slog dem, saa att de icke mer reste sig; de foello under mina foetter. ^40Du omgjordade mig med kraft till striden, du boejde mina motstaandare under mig. ^41Mina fiender drev du paa flykten foer mig, dem som hatade mig foergjorde jag. ^42De saago sig omkring, men det fanns ingen som fraelste; efter HERREN, men han svarade dem icke. ^43Och jag stoette dem soender till stoft paa jorden, jag krossade och foertrampade dem saasom orenlighet paa gatan. ^44Du raeddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud oever hedningar; folkslag som jag ej kaende blevo mina tjaenare. ^45Fraemlingar visade mig underdaanighet; vid blotta ryktet hoersammade de mig. ^46Ja, fraemlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och oevergaavo sina borgar. ^47HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphoejd vare Gud, min fraelsnings klippa! ^48Gud, som har givit mig haemnd och lagt folken under mig; ^49du som har foert mig ut fraan mina fiender och upphoejt mig oever mina motstaandare, raeddat mig fraan vaaldets man! ^50Foerdenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn. ^51Ty du giver din konung stor seger och goer naad mot din smorde, mot David och hans saed till evig tid. __________________________________________________________________ Chapter 23 ^1Dessa voro Davids sista ord: Saa saeger David, Isais son, saa saeger den man som blev hoegt upphoejd, Jakobs Guds smorde, Israels ljuvlige saangare: ^2HERRENS Ande har talat genom mig, och hans ord aer paa min tunga; ^3Israels Gud har saa sagt, Israels klippa har saa talat till mig: >>Den som raader oever maenniskorna raett, den som raader i Guds fruktan, ^4han aer lik morgonens ljus, naer solen gaar upp, en morgon utan moln, daa jorden groenskar genom solsken efter regn. ^5Ja, aer det icke saa med mitt hus infoer Gud? Han har ju uppraettat med mig ett evigt foerbund, i allo stadgat och betryggat. Ja, visst skall han laata all fraelsning och glaedje vaexa upp aat mig. ^6Men de onda aero allasammans lika bortkastade toernen, som man ej vill taga i med handen. ^7Och maaste man roera vid dem, saa rustar man sig med jaern och med spjutskaft, och braenner sedan upp dem i eld paa staellet. ^8Dessa aero namnen paa Davids hjaeltar: Joseb-Bassebet, en takemonit, den foernaemste bland kaemparna, han som svaengde sitt spjut oever aatta hundra som hade blivit slagna paa en gaang. ^9Och naest honom kom Eleasar, son till Dodi, son till en ahoait. Han var en av de tre hjaeltar som voro med David, naer de blevo smaedade av filisteerna, som daer hade foersamlat sig till strid; Israels maen drogo sig daa tillbaka. ^10Men han hoell staand och hoegg in paa filisteerna, till dess att hans hand blev saa troett att den var saasom faststelnad vid svaerdet; och HERREN beredde saa en stor seger paa den dagen. Sedan hade folket allenast att vaenda om och foelja med honom foer att plundra. ^11Och efter honom kom Samma, son till Age, en hararit. En gaang hade filisteerna foersamlat sig, saa att de utgjorde en hel skara. Och daer var ett aakerstycke, fullt med linsaerter. Och folket flydde foer filisteerna. ^12Daa staellde han sig mitt paa aakerstycket och foersvarade det och slog filisteerna; och HERREN beredde saa en stor seger. ^13En gaang drogo tre av de trettio foernaemsta maennen ned och kommo vid skoerdetiden till David vid Adullams grotta, medan en skara filisteer var laegrad i Refaimsdalen. ^14Men David var daa paa borgen, under det att en filisteisk utpost fanns i Bet-Lehem. ^15Och David greps av lystnad och sade: >>Ack att naagon ville giva mig vatten att dricka fraan brunnen vid Bet-Lehems stadsport!>> ^16Daa broeto de tre hjaeltarna sig igenom filisteernas laeger och haemtade vatten ur brunnen vid Bet-Lehems stadsport och togo det och buro det till David. Men han ville icke dricka det, utan goet ut det saasom ett drickoffer aat HERREN. ^17Han sade naemligen: >>Bort det, HERRE, att jag skulle goera detta! Skulle jag dricka de maens blod, som gingo aastad med fara foer sina liv?>> Och han ville icke dricka det. Saadana ting hade de tre hjaeltarna gjort. ^18Abisai, broder till Joab, Serujas son, var den foernaemste av tre andra; han svaengde en gaang sitt spjut oever tre hundra som hade blivit slagna. Och han hade ett stort namn bland de tre. ^19Han var visserligen mer ansedd aen naagon annan i detta tretal, och han var de andras hoevitsman, men upp till de tre foersta kom han dock icke. ^20Och Benaja, son till Jojada, som var son till en tapper, segerrik man fraan Kabseel; han slog ned de tvaa Arielerna i Moab, och det var han som en snoevaedersdag steg ned och slog ihjael lejonet i brunnen. ^21Han slog ock ned den egyptiske mannen som var saa ansenlig att skaada. Fastaen egyptiern hade ett spjut i handen, gick han ned mot honom, vaepnad allenast med sin stav. Och han ryckte spjutet ur egyptierns hand och draepte honom med hans eget spjut. ^22Saadana ting hade Benaja, Jojadas son, gjort. Och han hade ett stort namn bland de tre hjaeltarna. ^23Han var mer ansedd aen naagon av de trettio, men upp till de tre foersta kom han icke. Och David insatte honom i sin livvakt. ^24Till de trettio hoerde: Asael, Joabs broder; Elhanan, Dodos son, fraan Bet-Lehem; ^25haroditen Samma; haroditen Elika; ^26peletiten Heles; tekoaiten Ira, Ickes' son; ^27anatotiten Abieser; husatiten Mebunnai; ^28ahoaiten Salmon; netofatiten Maherai; ^29netofatiten Heleb, Baanas son; Ittai, Ribais son, fraan Gibea i Benjamins barns stam; ^30Benaja, en pirgatonit; Hiddai fraan Gaas' dalar; ^31arabatiten Abi-Albon; barhumiten Asmavet; ^32saalboniten Eljaba; Bene-Jasen; Jonatan; ^33harariten Samma; arariten Ahiam, Sarars son; ^34Elifelet, son till Ahasbai, maakatitens son; giloniten Eliam, Ahitofels son; ^35Hesro fraan Karmel; arabiten Paarai; ^36Jigeal, Natans son, fraan Soba; gaditen Bani; ^37ammoniten Selek; beerotiten Naharai, vapendragare aat Joab, Serujas son; ^38jeteriten Ira; jeteriten Gareb; ^39hetiten Uria. Tillsammans utgjorde de trettiosju. __________________________________________________________________ Chapter 24 ^1Men HERRENS vrede upptaendes aater mot Israel, saa att han uppeggade David mot dem och sade: >>Gaa aastad och raekna Israel och Juda.>> ^2Daa sade konungen till Joab, hoevitsmannen foer hans haer: >>Far igenom alla Israels stammar, fraan Dan aenda till Beer-Seba, och anstaellen en folkraekning, saa att jag faar veta huru stor folkmaengden aer.>> ^3Joab svarade konungen: >>Maa HERREN, din Gud, foeroeka detta folk hundrafalt, huru talrikt det aen aer, och maa min herre konungen faa se detta med egna oegon. Men varfoer har min herre konungen faatt lust till saadant?>> ^4Likvael blev konungens befallning gaellande, trots Joab och haerens andra hoevitsmaen; alltsaa drog Joab jaemte haerens andra hoevitsmaen ut i konungens tjaenst foer att anstaella folkraekning i Israel. ^5Och de gingo oever Jordan och laegrade sig vid Aroer, paa hoegra sidan om staden i Gads dal, och aat Jaeser till. ^6Daerifraan kommo de till Gilead och Tatim-Hodsis land; sedan kommo de till Dan-Jaan och saa runt omkring till Sidon. ^7Daerefter kommo de till Tyrus' befaestningar och till hiveernas och kananeernas alla staeder; slutligen drogo de till Beer-Seba i Juda sydland. ^8Och sedan de saa hade farit igenom hela landet, kommo de efter nio maanader och tjugu dagar hem till Jerusalem. ^9Och Joab uppgav foer konungen vilken slutsumma folkraekningen utvisade: i Israel funnos aatta hundra tusen stridbara, svaerdbevaepnade maen, och Juda maen voro fem hundra tusen. ^10Men Davids samvete slog honom, sedan han hade laatit raekna folket, och David sade till HERREN: >>Jag har syndat storligen i vad jag har gjort; men tillgiv nu, HERRE, din tjaenares missgaerning, ty jag har handlat mycket daaraktigt.>> ^11Daa nu David stod upp om morgonen, hade HERRENS ord kommit till profeten Gad, Davids siare; han hade sagt: ^12>>Gaa och tala till David: Saa saeger HERREN: Tre ting foerelaegger jag dig; vaelj bland dem ut aat dig ett som du vill att jag skall goera dig.>> ^13Daa gick Gad in till David och foerkunnade detta foer honom. Han sade till honom: >>Vill du att hungersnoed under sju aar skall komma i ditt land? Eller att du i tre maanader skall noedgas fly foer dina ovaenner, medan de foerfoelja dig? Eller att pest i tre dagar skall hemsoeka ditt land? Betaenk nu och eftersinna vilket svar jag skall giva honom som har saent mig.>> ^14David svarade Gad: >>Jag aer i stor vaanda. Men laat oss daa falla i HERRENS hand, ty hans barmhaertighet aer stor; i maenniskohand vill jag icke falla.>> ^15Saa laet daa HERREN pest komma i Israel, fraan morgonen intill den bestaemda tiden; daerunder dogo av folket, ifraan Dan aenda till Beer-Seba, sjuttio tusen maen. ^16Men naer aengeln raeckte ut sin hand oever Jerusalem foer att foerdaerva det, aangrade HERREN det onda, och han sade till aengeln, folkets foerdaervare: >>Det aer nog; drag nu din hand tillbaka.>> Och HERRENS aengel var daa vid jebuseen Araunas troeskplats. ^17Men naer David fick se aengeln som slog folket, sade han till HERREN saa: >>Det aer ju jag som har syndat, det aer jag som har gjort illa; men dessa, min hjord, vad hava de gjort? Maa din hand vaenda sig mot mig och min faders hus.>> ^18Och Gad kom till David samma dag och sade till honom: >>Gaa aastad och res ett altare aat HERREN paa jebuseen Araunas troeskplats.>> ^19Och David gick aastad efter Gads ord, saasom HERREN hade bjudit. ^20Naer Arauna nu blickade ut och fick se att konungen och hans tjaenare kommo till honom, gick han ut och foell ned till jorden paa sitt ansikte foer konungen. ^21Och Arauna sade: >>Varfoer kommer min herre konungen till sin tjaenare?>> David svarade: >>Foer att koepa troeskplatsen av dig och daer bygga ett altare aat HERREN; och maa saa hemsoekelsen upphoera bland folket.>> ^22Daa sade Arauna till David: >>Min herre konungen tage till sitt offer vad honom taeckes. Se haer aero faekreaturen till braennoffer, och haer aero troeskvagnarna, jaemte faekreaturens ok, till ved. ^23Alltsammans, o konung, giver Arauna aat konungen.>> Och Arauna sade ytterligare till konungen: >>Maa HERREN, din Gud, vara dig naadig.>> ^24Men konungen svarade Arauna: >>Nej, jag vill koepa det av dig foer ett bestaemt pris; ty jag vill icke offra aat HERREN, min Gud, braennoffer som jag har faatt foer intet.>> Och David koepte troeskplatsen och faekreaturen foer femtio siklar silver. ^25Och David byggde daer ett altare aat HERREN och offrade braennoffer och tackoffer. Och HERREN lyssnade till landets boen, och hemsoekelsen upphoerde bland Israel. __________________________________________________________________ 1 Kings __________________________________________________________________ Chapter 1 ^1Konung David var nu gammal och kommen till hoeg aalder; och ehuru man hoeljde taecken oever honom, kunde han dock icke haalla sig varm. ^2Daa sade hans tjaenare till honom: >>Maa man foer min herre konungens raekning soeka upp en ung kvinna, en jungfru, som kan bliva konungens tjaenarinna och skoeta honom. Om hon faar ligga i din famn, saa bliver min herre konungen varm>> ^3Saa soekte de daa oever hela Israels land efter en skoen flicka; och de funno Abisag fraan Sunem och foerde henne till konungen. ^4Hon var en mycket skoen flicka, och hon skoette nu konungen och betjaenade honom, men konungen hade intet umgaenge med henne. ^5Men Adonia, Haggits son, hov sig upp och sade: >>Det aer jag som skall bliva konung.>> Och han skaffade sig vagnar och ryttare, daertill ock femtio man som loepte framfoer honom. ^6Hans fader hade aldrig velat bedroeva honom med att saega: >>Varfoer goer du saa?>> Han var ock mycket fager; och hans moder hade foett honom naest efter Absalom. ^7Och han begynte underhandla med Joab, Serujas son, och med praestens Ebjatar, och dessa sloeto sig till Adonia och understoedde honom. ^8Men praesten Sadok och Benaja, Jojadas son, samt profeten Natan, Simei, Rei och Davids hjaeltar hoello icke med Adonia. ^9Och Adonia slaktade faar och faekreatur och goedkalvar vid Soheletstenen, som ligger vid Rogelskaellan; och han inbjoed dit alla sina broeder, konungens soener, och alla de Juda maen som voro i konungens tjaenst. ^10Men profeten Natan, Benaja, hjaeltarna och sin broder Salomo inbjoed han icke. ^11Daa sade Natan saa till Bat-Seba, Salomos moder: >>Du har vael hoert att Adonia, Haggits son, har blivit konung, utan att vaar herre David vet daerom? ^12Men jag vill nu giva dig ett raad, foer att du maa kunna raedda ditt liv och din son Salomos liv. ^13Gaa in till konung David och saeg till honom: 'Har du icke, min herre konung, sjaelv med ed lovat din tjaenarinna och sagt: Din son Salomo skall bliva konung efter mig; han skall sitta paa min tron? Varfoer har daa Adonia blivit konung?' ^14Och medan du aennu aer daer och talar med konungen, skall jag efter dig komma in och bekraefta dina ord.>> ^15Saa gick daa Bat-Seba in till konungen, i kammaren. Konungen var nu mycket gammal; och Abisag fraan Sunem betjaenade konungen. ^16Och Bat-Seba bugade sig och foell ned foer konungen. Daa fraagade konungen: >>Vad oenskar du?>> ^17Hon sade till honom: >>Min herre, du har ju sjaelv lovat din tjaenarinna med en ed vid HERREN, din Gud: 'Din son Salomo skall bliva konung efter mig; han skall sitta paa min tron.' ^18Men se, nu har Adonia blivit konung, fastaen du, min herre konung, aennu icke har faatt veta det. ^19Och han har slaktat tjurar och goedkalvar och faar i myckenhet, och han har inbjudit alla konungens soener och praesten Ebjatar och haerhoevitsmannen Joab; men din tjaenare Salomo har han icke inbjudit. ^20Paa dig, min herre konung, aero nu hela Israels oegon riktade, i foervaentan att du skall kungoera foer dem vem som skall sitta paa min herre konungens tron efter honom. ^21Eljest torde haenda, att naer min herre konungen har gaatt till vila hos sina faeder, daa bliva jag och min son Salomo haallna saasom brottslingar.>> ^22Medan hon aennu hoell paa att tala med konungen, kom profeten Natan. ^23Och man anmaelde det foer konungen och sade: >>Profeten Natan aer haer.>> Naer han saa kom infoer konungen, foell han ned till jorden paa sitt ansikte foer konungen. ^24Och Natan sade: >>Min herre konung, aer det vael du som har sagt att Adonia skall bliva konung efter dig, och att han skall sitta paa din tron? ^25Ty han har i dag gaatt ned och slaktat tjurar och goedkalvar och faar i myckenhet, och har inbjudit alla konungens soener och haerhoevitsmaennen och praesten Ebjatar, och de haalla nu paa med att aeta och dricka hos honom; och de ropa: 'Leve konung Adonia!' ^26Men mig, din tjaenare, och praesten Sadok och Benaja, Jojadas son, och din tjaenare Salomo har han icke inbjudit. ^27Kan vael detta hava utgaatt fraan min herre konungen, utan att du har laatit dina tjaenare vet vem som skall sitta paa min herre konungens tron efter honom?>> ^28Daa svarade konung David och sade: >>Kallen hit till mig Bat-Seba.>> Naer hon nu kom infoer konungen och stod infoer konungen, ^29betygade konungen med ed och sade: >>Saa sant HERREN lever, han som har foerlossat mig fraan all noed: ^30saasom jag lovade dig med ed vid HERREN, Israels Gud, daa jag sade: 'Din son Salomo skall bliva konung efter mig; han skall sitta paa min tron i mitt staelle', saa vill jag denna dag goera.>> ^31Daa bugade sig Bat-Seba, med ansiktet mot jorden, och foell ned foer konungen och sade: >>Maa min herre, konung David, leva evinnerligen!>> ^32Och konung David sade: >>Kallen till mig praesten Sadok och profeten Natan och Benaja, Jojadas son. Naer dessa kommo infoer konungen, ^33sade konungen till dem: >>Tagen eder herres tjaenare med eder och saetten min son Salomo paa min egen mulaasna och foeren honom med till Gihon. ^34Daer maa praesten Sadok och profeten Natan smoerja honom till konung oever Israel; sedan skolen I stoeta i basun och ropa: 'Leve konung Salomo!' ^35Daerefter skolen I foelja honom hitupp, och naer han kommer hit, skall han saetta sig paa min tron, och saa skall han vara konung i mitt staelle. Ty det aer honom jag har foerordnat att vara furste oever Israel och Juda.>> ^36Daa svarade Benaja, Jojadas son, konungen och sade: >>Amen. Saa bjude ock HERREN, min herre konungens Gud. ^37Saasom HERREN har varit med min herre konungen, saa vare han ock med Salomo. Ja, maa han goera hans tron aennu maektigare aen min herres, konung Davids, tron.>> ^38Saa gingo nu praesten Sadok och profeten Natan och Benaja, Jojadas son, ditned, jaemte kereteerna och peleteerna, och satte Salomo paa konung Davids mulaasna och foerde honom till Gihon. ^39Och praesten Sadok tog oljehornet ur taeltet och smorde Salomo. Daerefter stoette de i basun, och allt folket ropade: >>Leve konung Salomo!>> ^40Sedan foeljde allt folket honom upp, under det att de blaaste paa floejter och visade sin glaedje med ett saa stort jubel, att jorden kunde raemna av deras rop. ^41Men Adonia och alla de inbjudna som han hade hos sig hoerde detta, just daa de hade slutat att aeta. Naer Joab nu hoerde basunljudet, sade han: >>Varfoer hoeres detta larm fraan staden?>> ^42Medan han aennu talade, kom Jonatan, praesten Ebjatars son; och Adonia sade: >>Kom hit, ty du aer en raettskaffens man och har nog ett gott glaedjebudskap att foerkunna.>> ^43Jonatan svarade och sade till Adonia: >>Nej, vaar herre, konung David, har gjort Salomo till konung. ^44Och konungen har med honom saent aastad praesten Sadok och profeten Natan och Benaja, Jojadas son, jaemte kereteerna och peleteerna, och de hava satt honom paa konungens mulaasna. ^45Daerefter hava praesten Sadok och profeten Natan i Gihon smort honom till konung, och sedan hava de dragit upp daerifraan under jubel, och hela staden har kommit i roerelse. Haerav kommer det buller som I haven hoert. ^46Salomo sitter nu ock paa konungatronen. ^47Vidare hava konungens tjaenare kommit och lyckoenskat vaar herre konung David, och sagt: 'Din Gud laate Salomos namn bliva aennu stoerre aen ditt namn, och hans tron aennu maektigare aen din tron.' Och konungen har tillbett, nedboejd paa sin saeng; ^48ja, konungen har sagt saa: 'Lovas vare HERREN, Israels Gud, som i dag har satt en eftertraedare paa min tron, saa att jag med egna oegon har faatt se det!>> ^49Daa blevo alla de inbjudna som voro hos Adonia foerskraeckta och stodo upp och gingo bort, var och en sin vaeg. ^50Men Adonia fruktade saa foer Salomo, att han stod upp och gick bort och fattade i hornen paa altaret. ^51Och det blev beraettat foer Salomo: >>Se, Adonia fruktar foer konung Salomo; daerfoer har han fattat i hornen paa altaret och sagt: 'Konung Salomo maaste lova mig i dag med ed att han icke skall doeda sin tjaenare med svaerd.'>> ^52Daa sade Salomo: >>Om han vill vara en raettskaffens man, saa skall icke ett haar av hans huvud falla till jorden; men om naagot ont bliver funnet hos honom, saa skall han doe.>> ^53Daerefter saende konung Salomo aastad och laet haemta honom fraan altaret; och han kom och foell ned foer konung Salomo. Daa sade Salomo till honom: >>Gaa hem till ditt.>> __________________________________________________________________ Chapter 2 ^1Daa nu tiden tillstundade att David skulle doe, bjoed han sin son Salomo och sade: ^2>>Jag gaar nu all vaerldens vaeg; saa var daa frimodig och visa dig saasom en man. ^3Och haall vad HERREN, din Gud, bjuder dig haalla, saa att du vandrar paa hans vaegar och haaller hans stadgar, hans bud och raetter och vittnesboerd, saasom det aer skrivet i Moses lag, paa det att du maa hava framgaang i allt vad du goer, och oeverallt dit du vaender dig; ^4saa att HERREN faar uppfylla det ord som han talade om mig, daa han sade: 'Om dina barn hava akt paa sin vaeg, saa att de vandra infoer mig i trohet och av allt sitt hjaerta och av all sin sjael, daa' -- sade han -- 'skall paa Israels tron aldrig saknas en avkomling av dig.' ^5Vidare: du vet vael vad Joab, Serujas son, har gjort mot mig, huru han gjorde mot de tvaa haerhoevitsmaennen i Israel, Abner, Ners son, och Amasa, Jeters son, huru han draepte dem, saa att han i fredstid utgoet blod, likasom hade det varit krig, och, likasom hade det varit krig, laet blod komma paa baeltet som han hade omkring sina laender, och paa skorna som han hade paa sina foetter. ^6Saa goer nu efter din vishet, och laat icke hans graa haar faa med frid fara ned i doedsriket. ^7Men mot gileaditen Barsillais soener skall du bevisa godhet, saa att de faa vara med bland dem som aeta vid ditt bord; ty paa saadant saett bemoette de mig, naer jag flydde foer din broder Absalom. ^8Vidare har du hos dig Simei, Geras son, benjaminiten fraan Bahurim, som for ut mot mig i gruvliga foerbannelser paa den dag daa jag gick till Mahanaim, men som sedan kom ned till Jordan mig till moetes, varvid jag med en ed vid HERREN lovade honom och sade: 'Jag skall icke doeda dig med svaerd.' ^9Men nu maa du icke laata honom bliva ostraffad, ty du aer en vis man och vet vael vad du boer goera med honom, saa att du laater hans graa haar med blod fara ned i doedsriket.>> ^10och David gick till vila hos sina faeder och blev begraven i Davids stad. ^11Den tid David regerade oever Israel var fyrtio aar; i Hebron regerade han i sju aar, och i Jerusalem regerade han i trettiotre aar. ^12Och Salomo satte sig paa sin fader Davids tron, och han konungamakt blev starkt befaest. ^13Men Adonia, Haggits son, kom till Bat-Seba, Salomos moder. Hon fraagade daa: >>Har du gott att meddela?>> Han svarade: >>Ja.>> ^14Daerefter sade han: >>Jag har naagot att tala med dig om.>> Hon svarade: >>Tala.>> ^15Daa sade han: >>Du vet sjaelv att konungadoemet tillhoerde mig, och att hela Israel faeste sina blickar paa mig, i foervaentan att jag skulle bliva konung. Men saa gick konungadoemet ifraan mig och blev min broders; genom HERRENS skickelse blev det hans. ^16Nu har jag en enda boen till dig. Visa icke bort mig.>> Hon svarade honom: >>Tala.>> ^17Daa sade han: >>Saeg till konung Salomo -- dig visar han ju icke bort -- att han giver mig Abisag fraan Sunem till hustru.>> ^18Bat-Seba svarade: >>Gott! Jag skall sjaelv tala med konungen om dig.>> ^19Saa gick daa Bat-Seba in till konung Salomo foer att tala med honom om Adonia. Daa stod konungen upp och gick emot henne och bugade sig foer henne och satte sig daerefter paa sin stol; man staellde ock fram en stol aat konungens moder, och hon satte sig paa hans hoegra sida. ^20Daerefter sade hon: >>Jag har en enda liten boen till dig. Visa icke bort mig.>> Konungen svarade henne: >>Framstaell din boen, min moder; jag vill ingalunda visa bort dig.>> ^21Daa sade hon: >>Laat giva Abisag fraan Sunem aat din broder Adonia till hustru.>> ^22Men konung Salomo svarade och sade till sin moder: >>Varfoer begaer du endast Abisag fraan Sunem aat Adonia? Du kunde lika gaerna begaera konungadoemet aat honom -- han aer ju min aeldste broder -- ja, aat honom och aat praesten Ebjatar och aat Joab, Serujas son.>> ^23Och konung Salomo betygade med ed vid HERREN och sade: >>Gud straffe mig nu och framgent, om icke Adonia med sitt liv skall faa umgaella att han har talat detta. ^24Och nu, saa sant HERREN lever, han som har utsett mig och uppsatt mig paa min fader Davids tron, och som, enligt sitt loefte, har uppbyggt aat mig ett hus: i dag skall Adonia doedas.>> ^25Daerefter saende konung Salomo aastad och laet utfoera detta genom Benaja, Jojadas son; denne stoette ned honom, saa att han dog. ^26Och till praesten Ebjatar sade konungen: >>Gaa bort till ditt jordagods i Anatot, ty du har foertjaenat doeden; men i dag vill jag icke doeda dig, eftersom du har burit Herrens, HERRENS ark framfoer min fader David, och eftersom du med min fader har lidit allt vad han har faatt lida. ^27Saa drev Salomo bort Ebjatar och laet honom icke laengre vara HERRENS praest, foer att HERRENS ord skulle uppfyllas, det som han hade talat i Silo oever Elis hus. ^28Daa nu ryktet haerom kom till Joab -- som ju hade slutit sig till Adonia, om han ock icke hade slutit sig till Absalom -- flydde han till HERRENS taelt och fattade i hornen paa altaret. ^29Men naer det blev beraettat foer konung Salomo att Joab hade flytt till HERRENS taelt, och att han stod invid altaret, saende Salomo aastad Benaja, Jojadas son, och sade: >>Gaa och stoet ned honom.>> ^30Naer Benaja saa kom till HERRENS taelt, sade han till honom: >>Saa saeger konungen: Gaa bort haerifraan.>> Men han svarade: >>Nej; haer vill jag doe.>> Naer Benaja framfoerde detta till konungen och sade: >>Saa och saa har Joab sagt, saa har han svarat mig>>, ^31sade konungen till honom: >>Goer saasom han har sagt, stoet ned honom och begrav honom, saa att du befriar mig och min faders hus fraan skulden foer det blod som Joab utan sak har utgjutit. ^32Och maa HERREN laata hans blod komma tillbaka oever hans eget huvud, daerfoer att han stoette ned tvaa maen som voro raettfaerdigare och baettre aen han sjaelv, och draepte dem med svaerd, utan att min fader David visste det, naemligen Abner, Ners son, haerhoevitsmannen i Israel, och Amasa, Jeters son, haerhoevitsmannen i Juda. ^33Ja, deras blod skall komma tillbaka oever Joabs och hans efterkommandes huvud foer evigt. Men aat David och hans efterkommande, hans hus och hans tron skall HERREN giva frid till evig tid. ^34Saa gick daa Benaja, Jojadas son, ditupp och stoette ned honom och doedade honom; och han blev begraven daer han bodde i oeknen. ^35Och konungen satte Benaja, Jojadas son, i hans staelle oever haeren; och praesten Sadok hade konungen satt i Ebjatars staelle. ^36Daerefter saende konungen och laet kalla till sig Simei och sade till honom: >>Bygg dig ett hus i Jerusalem och bo daer, och daerifraan faar du icke gaa ut, varken hit eller dit. ^37Ty det maa du veta, att paa den dag du gaar ut och gaar oever baecken Kidron skall du doeden doe. Ditt blod kommer daa oever ditt eget huvud.>> ^38Simei sade till konungen: >>Vad du har talat aer gott; saasom min herre konungen har sagt, saa skall din tjaenare goera.>> Och Simei bodde i Jerusalem en laang tid. ^39Men tre aar daerefter haende sig att tvaa tjaenare flydde ifraan Simei till Akis, Maakas son, konungen i Gat. Och man beraettade foer Simei och sade: >>Dina tjaenare aero i Gat.>> ^40Daa stod Simei upp och sadlade sin aasna och begav sig till Akis i Gat foer att soeka efter sina tjaenare. Simei begav sig alltsaa aastad och haemtade sina tjaenare fraan Gat. ^41Men naer det blev beraettat foer Salomo att Simei hade begivit sig fraan Jerusalem till Gat och kommit tillbaka, ^42saende konungen och laet kalla till sig Simei och sade till honom: >>Har jag icke bundit dig med ed vid HERREN och varnat dig och sagt till dig: 'Det maa du veta, att paa den dag du gaar ut och begiver dig hit eller dit skall du doeden doe'? Och du svarade mig: 'Vad du har sagt aer gott, och jag har hoert det.' ^43Varfoer har du daa icke aktat paa din ed vid HERREN och paa det bud som jag har givit dig?>> ^44Och konungen sade ytterligare till Simei: >>Du kaenner sjaelv allt det onda som ditt hjaerta vet med sig att du har gjort min fader David. HERREN skall nu laata din ondska komma tillbaka oever ditt eget huvud. ^45Men konung Salomo skall bliva vaelsignad, och Davids tron skall bliva befaest infoer HERREN till evig tid.>> ^46Paa konungens befallning gick daerefter Benaja, Jojadas son, fram och stoette ned honom, saa att han dog. Och konungadoemet blev befaest i Salomos hand. __________________________________________________________________ Chapter 3 ^1Och Salomo befryndade sig med Farao, konungen i Egypten; han tog Faraos dotter till hustru och foerde henne in i Davids stad, och daer fick hon bo, till dess han hade byggt sitt hus faerdigt, saa ock HERRENS hus och muren runt omkring Jerusalem. ^2Emellertid offrade folket paa hoejderna, eftersom aennu vid denna tid intet hus hade blivit byggt aat HERRENS namn. ^3Och Salomo aelskade HERREN och vandrade efter sin fader Davids stadgar, utom att han frambar offer paa hoejderna och taende offereld daer. ^4Och konungen begav sig till Gibeon foer att offra daer, ty detta var den foernaemsta offerhoejden; tusen braennoffer offrade Salomo paa altaret daer. ^5I Gibeon uppenbarade sig nu HERREN foer Salomo i en droem om natten; Gud sade: >>Bed mig om vad du vill att jag skall giva dig.>> ^6Salomo svarade: >>Du har gjort stor naad med din tjaenare, min fader David, eftersom han vandrade infoer dig i trohet, raettfaerdighet och raettsinnighet mot dig. Och du bevarade aat honom denna stora naad och gav honom en son till eftertraedare paa hans tron, saasom ju nu har skett. ^7Ja, nu har du, HERRE, min Gud, gjort din tjaenare till konung efter min fader David; men jag aer en helt ung man, som icke raett foerstaar att vara ledare och anfoerare. ^8Och din tjaenare aer haer bland ditt folk, det som du har utvalt, ett folk som aer saa talrikt att det icke kan raeknas eller taeljas foer sin myckenhets skull. ^9Saa giv nu din tjaenare ett hoersamt hjaerta, saa att han kan vara domare foer ditt folk och skilja mellan gott och ont; ty vem foermaar vael eljest att vara domare foer detta ditt stora folk?>> ^10Detta, att Salomo bad om saadant, taecktes Herren. ^11Och Gud sade till honom: >>Eftersom du har bett om saadant och icke bett om ett laangt liv, ej heller bett om rikedom eller bett om dina fienders liv, utan har bett om att faa foerstaand till att akta paa vad raett aer, ^12se, daerfoer vill jag goera saasom du oenskar; se, jag giver dig ett saa vist och foerstaandigt hjaerta, att din like icke har funnits foere dig, och att din like ej heller skall uppstaa efter dig. ^13Daertill giver jag dig ock vad du icke har bett om, naemligen baade rikedom och aera, saa att i all din tid ingen konung skall vara din like. ^14Och om du vandrar paa mina vaegar, saa att du haaller mina stadgar och bud, saasom din fader David gjorde, daa skall jag laata dig laenge leva.>> ^15Daerefter vaknade Salomo och fann att det var en droem. Och naer han kom till Jerusalem, traedde han fram infoer Herrens foerbundsark och offrade braennoffer och frambar tackoffer; och daerefter gjorde han ett gaestabud foer alla sina tjaenare. ^16Vid den tiden kommo tvaa skoekor till konungen och traedde fram infoer honom. ^17Och den ena kvinnan sade: >>Hoer mig, herre. Jag och denna kvinna bo i samma hus. Och jag foedde barn daer i huset hos henne. ^18Sedan, paa tredje dagen efter det jag hade foett mitt barn, foedde ock denna kvinna ett barn. Och vi voro tillsammans, utan att naagon fraemmande var hos oss i huset; allenast vi baada voro i huset. ^19Men en natt dog denna kvinnas son, ty hon hade legat ihjael honom. ^20Daa stod hon upp om natten och tog min son fraan min sida, under det att din tjaenarinna sov, och lade honom i sin famn, men sin doede son lade hon i min famn. ^21Naer jag daa om morgonen reste mig upp foer att giva min son di, fick jag se att han var doed. Men naer jag saag nogare paa honom om morgonen, fick jag se att det icke var min son, den som jag hade foett.>> ^22Daa sade den andra kvinnan: >>Det aer icke saa. Min son aer den som lever, och din son aer den som aer doed.>> Men den foersta svarade: >>Det aer icke saa. Din son aer den som aer doed, och min son aer den som lever.>> Saa tvistade de infoer konungen. ^23Daa sade konungen: >>Den ena saeger: 'Denne, den som lever, aer min son, och din son aer den som aer doed.' Och den andra saeger: 'Det aer icke saa. Din son aer den som aer doed, och min son aer den som lever.'>> ^24Daerefter sade konungen: >>Tagen hit ett svaerd.>> Och naer man hade burit svaerdet fram till konungen, ^25sade konungen: >>Huggen det levande barnet i tvaa delar, och given den ena haelften aat den ena och den andra haelften aat den andra.>> ^26Men daa sade den kvinna vilkens son det levande barnet var till konungen -- ty hennes hjaerta upproerdes av kaerlek till sonen -- hon sade: >>Hoer mig, herre; given henne det levande barnet; doeden det icke.>> Men den andra sade: >>Maa det vara varken mitt eller ditt; huggen det itu.>> ^27Daa tog konungen till orda och sade: >>Given henne det levande barnet; doeden det icke. Hon aer dess moder.>> ^28Naer nu hela Israel fick hoera talas om den dom som konungen hade faellt, haepnade de oever konungen, ty de saago att Guds vishet var i honom till att skipa raett. __________________________________________________________________ Chapter 4 ^1Konung Salomo var nu konung oever hela Israel. ^2Och dessa voro hans foernaemsta maen: Asarja, Sadoks son, var praest; ^3Elihoref och Ahia, Sisas soener, voro sekreterare; Josafat, Ahiluds son, var kansler; ^4Benaja, Jojadas son, var oeverbefaelhavare; Sadok och Ebjatar voro praester; ^5Asarja, Natans son, var oeverfogde; Sabud, Natans son, en praest, var konungens vaen; ^6Ahisar var oeverhovmaestare; Adoniram, Abdas son, hade uppsikten oever de allmaenna arbetena. ^7Och Salomo hade satt oever hela Israel tolv fogdar, som skulle soerja foer vad konungen och hans hus behoevde; var och en hade aarligen sin maanad, daa han skulle soerja foer dessa behov. ^8Och foeljande voro deras namn: Ben-Hur i Efraims bergsbygd; ^9Ben-Deker i Makas, Saalbim, Bet-Semes, Elon, Bet-Hanan; ^10Ben-Hesed i Arubbot, vilken hade Soko och hela Heferlandet; ^11Ben-Abinadab i hela Nafat-Dor -- denne fick Salomos dotter Tafat till hustru --; ^12Baana, Ahiluds son, i Taanak och Megiddo och i hela den del av Bet-Sean, som ligger paa sidan om Saretan, nedanfoer Jisreel, fraan Bet-Sean aenda till Abel-Mehola och bortom Jokmeam; ^13Ben-Geber i Ramot i Gilead; han hade Manasses son Jairs byar, som ligga i Gilead; han hade ock landstraeckan Argob, som ligger i Basan, sextio stora staeder med murar och kopparbommar; ^14Ahinadab, Iddos son, i Mahanaim; ^15Ahimaas i Naftali; ocksaa han hade tagit en dotter av Salomo, Basemat, till hustru; ^16Baana, Husais son, i Aser och Alot; ^17Josafat, Paruas son, i Isaskar; ^18Simei, Elas son, i Benjamin; ^19Geber, Uris son, i Gileads land, det land som hade tillhoert Sihon, amoreernas konung, och Og, konungen i Basan; ty allenast en enda fogde fanns i det landet. ^20Juda och Israel voro daa talrika, saa talrika som sanden vid havet; och man aat och drack och var glad. ^21Saa var nu Salomo herre oever alla riken ifraan floden till filisteernas land och aenda ned till Egyptens graens; de foerde skaenker till Salomo och voro honom underdaaniga, saa laenge han levde. ^22Och vad Salomo foer var dag behoevde av livsmedel var: trettio korer fint mjoel och sextio korer vanligt mjoel, ^23tio goedda oxar, tjugu valloxar och hundra far, foerutom hjortar, gaseller, dovhjortar och goedda faaglar. ^24Ty han raadde oever hela landet paa andra sidan floden, ifraan Tifsa aenda till Gasa, oever alla konungar paa andra sidan floden; och han hade fred paa alla sidor, runt omkring, ^25Saa att Juda och Israel sutto i trygghet, var och en under sitt vintraed och sitt fikontraed, ifraan Dan aenda till Beer-Seba, saa laenge Salomo levde. ^26Och Salomo hade fyrtio tusen spann vagnshaestar och tolv tusen ridhaestar. ^27Och de naemnda fogdarna soerjde var sin maanad foer konung Salomos behov, och foer allas som hade tilltraede till konung Salomos bord; de laeto intet fattas. ^28Och kornet och halmen foer haestarna och travarna foerde de, var och en i sin ordning, till det staelle daer han uppehoell sig. ^29Och Gud gav Salomo vishet och foerstaand i mycket rikt maatt och saa mycken insikt, att den kunde liknas vid sanden paa havets strand, ^30saa att Salomos vishet var stoerre aen alla oesterlaenningars vishet och all Egyptens vishet. ^31Han var visare aen alla andra maenniskor, visare aen esraiten Etan och Heman och Kalkol och Darda, Mahols soener; och ryktet om honom gick ut bland alla folk runt omkring. ^32Han diktade tre tusen ordspraak, och hans saanger voro ett tusen fem. ^33Han talade om traeden, fraan cedern paa Libanon aenda till isopen, som vaexer fram ur vaeggen. Han talade ock om fyrfotadjuren, om faaglarna, om kraeldjuren och om fiskarna. ^34Och fraan alla folk kom man foer att hoera Salomos visdom, fraan alla konungar paa jorden, som hade hoert talas om hans visdom. __________________________________________________________________ Chapter 5 ^1Och Hiram, konungen i Tyrus, saende sina tjaenare till Salomo, sedan han hade faatt hoera att denne hade blivit smord till konung efter sin fader; ty Hiram hade alltid varit Davids vaen. ^2Och Salomo saende till Hiram och laet saega: ^3>>Du vet sjaelv att min fader David icke kunde bygga naagot hus aat HERRENS, sin Guds, namn, foer de krigs skull med vilka fienderna runt omkring ansatte honom, till dess att HERREN lade dem under hans foetter ^4Men nu har HERREN, min Gud, laatit mig faa ro paa alla sidor; ingen motstaandare finnes, och ingen olycka aer paa faerde. ^5Daerfoer taenker jag nu paa att bygga ett hus aat HERRENS, min Guds, namn, saasom HERREN talade till min fader David, i det han sade: 'Din son, den som jag skall saetta paa din tron efter dig, han skall bygga huset aat mitt namn.' ^6Saa bjud nu att man hugger aat mig cedrar paa Libanon. Haervid skola mina tjaenare vara dina tjaenare behjaelpliga; och jag vill giva dig betalning foer dina tjaenares arbete, alldeles saasom du sjaelv begaer. Ty du vet sjaelv att bland oss icke finnes naagon som aer saa skicklig att hugga virke som sidonierna.>> ^7Daa nu Hiram hoerde Salomos ord, blev han mycket glad; och han sade: >>Lovad vare HERREN i dag, han som har givit David en saa vis son till att regera oever detta talrika folk!>> ^8Och Hiram saende till Salomo och laet saega: >>Jag har hoert det budskap du har saent till mig. Jag vill goera allt vad du begaer i fraaga om cedertrae och cypresstrae. ^9Mina tjaenare skola foera virket fraan Libanon ned till havet, och jag skall laata laegga det i flottar paa havet och foera det till det staelle som du anvisar mig, och lossa det daer; men du maa sjaelv avhaemta det. Du aater skall goera vad jag begaer, naemligen foerse mitt hus med livsmedel.>> ^10Saa gav daa Hirom aat Salomo cedertrae och cypresstrae, saa mycket han begaerde. ^11Men Salomo gav aat Hiram tjugu tusen korer vete, till foeda foer hans hus, och tjugu korer olja av stoetta oliver. Detta gav Salomo aat Hiram foer vart aar. ^12Och HERREN hade givit Salomo vishet, saasom han hade lovat honom. Och vaenskap raadde mellan Hiram och Salomo; och de sloeto foerbund med varandra. ^13Och konung Salomo baadade upp arbetsfolk ur hela Israel, och arbetsfolket utgjorde trettio tusen man. ^14Dessa saende han till Libanon, tio tusen i vaar maanad, skiftevis, saa att de voro en maanad paa Libanon och tvaa maanader hemma; och Adoniram hade uppsikten oever de allmaenna arbetena. ^15Och Salomo hade sjuttio tusen maen som buro boerdor, och aattio tusen som hoeggo sten i bergen, ^16foerutom de oeverfogdar som av Salomo voro anstaellda oever arbetet, tre tusen tre hundra, vilka hade befaelet oever folket som utfoerde arbetet. ^17Och paa konungens befallning broeto de stora och dyrbara stenar, foer att husets grund skulle kunna laeggas med huggen sten, ^18Och Salomos byggningsmaen och Hiroms byggningsmaen och maennen fraan Gebal hoeggo och tillredde baade det traevirke och de stenar som behoevdes till att bygga huset. __________________________________________________________________ Chapter 6 ^1I det fyra hundra aattionde aaret efter Israels barns uttaag ur Egyptens land, i det fjaerde aaret av Salomos regering oever Israel, i maanaden Siv, det aer den andra maanaden, begynte han bygga huset aat HERREN. ^2Huset som konung Salomo byggde aat HERREN var sextio alnar laangt, tjugu alnar brett och trettio alnar hoegt. ^3Foerhuset framfoer tempelsalen var tjugu alnar laangt, framfoer husets kortsida, och tio alnar brett, daer det laag framfoer huset. ^4Och han gjorde foenster paa huset, slutna foenster, med bjaelkramar. ^5Och runt omkring huset, utmed dess vaegg, uppfoerde han en ytterbyggnad, som gick runt omkring husets vaeggar, baade utmed tempelsalen och utmed koret; och han gjorde daeri sidokamrar runt omkring. ^6Den nedersta vaaningen i ytterbyggnaden var fem alnar bred, den mellersta sex alnar bred och den tredje sju alnar bred; ty han hade gjort avsatser paa huset runt omkring utvaendigt, foer att icke behoeva goera faesthaal i husets vaeggar. ^7Och naer huset uppfoerdes, byggdes det av sten som hade blivit faerdighuggen vid stenbrottet; alltsaa hoerdes varken hammare eller yxa eller andra jaernverktyg vid huset, naer det byggdes. ^8Doerren till mellersta sidokammaren hade sin plats paa husets soedra sida, och genom en trappgaang kom man upp till den mellersta vaaningen, och fraan den mellersta vaaningen upp till den tredje. ^9Saa byggde han huset och fullbordade det. Och han panelade huset med inlaeggningar och med cederplankor i rader. ^10Och i ytterbyggnaden utmed hela huset byggde han vaaningarna fem alnar hoega; och den var faest vid huset med cederbjaelkar. ^11Och HERRENS ord kom till Salomo; han sade: ^12>>Med detta hus som du nu bygger skall saa ske: om du vandrar efter mina stadgar och goer efter mina raetter och haaller alla mina bud och vandrar efter dem, saa skall jag paa dig uppfylla mitt ord, det som jag talade till din fader David: ^13jag skall bo mitt ibland Israels barn och skall icke oevergiva mitt folk Israel.>> ^14Saa byggde nu Salomo huset och fullbordade det. ^15Han taeckte husets vaeggar invaendigt med braeder av cedertrae. Fraan husets golv aenda upp till takbjaelkarna oeverklaedde han det med trae invaendigt; husets golv oeverklaedde han med braeder av cypresstrae. ^16Och han taeckte de tjugu alnarna i det innersta av huset med braeder av cedertrae, fraan golvet aenda upp till bjaelkarna; saa inraettade han rummet daerinne aat sig till ett kor: det allraheligaste. ^17Och fyrtio alnar maette den del av huset, som utgjorde tempelsalen daerframfoer. ^18Och innantill hade huset en belaeggning av cedertrae med utsirningar i form av gurkfrukter och blomsterband; alltsammans var daer av cedertrae, ingen sten syntes. ^19Och ett kor inredde han i det inre av huset foer att daer staella HERRENS foerbundsark. ^20Och framfoer koret, som var tjugu alnar laangt, tjugu alnar brett och tjugu alnar hoegt, och som han oeverdrog med fint guld, satte han ett altare, oeverklaett med cedertrae. ^21Och Salomo oeverdrog det inre av huset med fint guld. Och med kedjor av guld staengde han foer koret; och jaemvael detta oeverdrog han med guld. ^22Alltsaa oeverdrog han hela huset med guld, till dess att hela huset var helt och haallet oeverdraget med guld. Han oeverdrog ock med guld hela det altare som hoerde till koret. ^23Och till koret gjorde han tvaa keruber av olivtrae. Den ena av dem var tio alnar hoeg; ^24och den kerubens ena vinge var fem alnar, och kerubens andra vinge var ock fem alnar, saa att det var tio alnar fraan den ena vingspetsen till den andra. ^25Den andra keruben var ock tio alnar. Baada keruberna hade samma maatt och samma form: ^26den ena keruben var tio alnar hoeg och likasaa den andra keruben. ^27Och han staellde keruberna i de innersta av huset, och keruberna bredde ut sina vingar, saa att den enas ena vinge roerde vid den ena vaeggen och den andra kerubens ena vinge roerde vid den andra vaeggen; och mitt i huset roerde deras baada andra vingar vid varandra. ^28Och han oeverdrog keruberna med guld. ^29Och alla husets vaeggar runt omkring utsirade han med snidverk i form av keruber, palmer och blomsterband; saa baade i det inre rummet och i det yttre. ^30Och husets golv oeverdrog han med guld; saa baade i det inre rummet och i det yttre. ^31Foer ingaangen till koret gjorde han doerrar av olivtrae. Doerrinfattningen hade formen av en femkant. ^32Och de baada doerrarna av olivtrae prydde han med utsirningar i form av keruber, palmer och blomsterband, och oeverdrog dem med guld; han lade ut guldet oever keruberna och palmerna. ^33Likasaa gjorde han foer ingaangen till tempelsalen doerrposter av olivtrae, i fyrkant, ^34och tvaa doerrar av cypresstrae, var doerr bestaaende av tvaa doerrhalvor som kunde vridas. ^35Och han utsirade dem med keruber, palmer och blomsterband, och oeverdrog dem med guld, som lades jaemnt oever snidverken. ^36Vidare byggde han den inre foergaardsmuren av tre varv huggna stenar och ett varv huggna bjaelkar av cedertrae. ^37I det fjaerde aaret blev grunden lagd till HERRENS hus, i maanaden Siv. ^38Och i det elfte aaret, maanaden Bul, det aer den aattonde maanaden, var huset faerdigt till alla sina delar alldeles saasom det skulle vara. Han byggde alltsaa daerpaa i sju aar. __________________________________________________________________ Chapter 7 ^1Men paa sitt eget hus byggde Salomo i tretton aar, innan han fick hela sitt hus faerdigt. ^2Han byggde Libanonskogshuset, hundra alnar laangt, femtio alnar brett och trettio alnar hoegt, med fyra rader pelare av cedertrae och med huggna bjaelkar av cedertrae ovanpaa pelarna. ^3Det hade ock ett tak av cedertrae oever sidokamrarna, vilka vilade paa pelarna, som tillsammans voro fyrtiofem, femton i var rad. ^4Och det hade bjaelklag i tre rader; och foensteroeppningarna sutto mitt emot varandra i tre omgaangar. ^5Alla doerroeppningar och doerrposter voro fyrkantiga, av bjaelkar; och foensteroeppningarna sutto alldeles mitt emot varandra i tre omgaangar. ^6Vidare gjorde han pelarfoerhuset, femtio alnar laangt och trettio alnar brett, och framfoer detta ocksaa ett foerhus med pelare, och med ett trapphus framfoer dessa. ^7Och han gjorde tronfoerhuset, daer han skulle skipa raett, domsfoerhuset; det var belagt med cedertrae fraan golv till tak. ^8Och hans eget hus, daer han sjaelv skulle bo, paa den andra gaarden, innanfoer foerhuset, var byggt paa samma saett. Salomo byggde ock ett hus, likadant som detta foerhus, aat Faraos dotter, som han hade tagit till hustru. ^9Allt detta var av dyrbara stenar, avmaetta saasom byggnadsblock och saagade med saag invaendigt och utvaendigt, alltsammans, aenda ifraan grunden upp till taklisterna; och likasaa allt daerutanfoer, aenda till den stora foergaardsmuren. ^10Och grunden var lagd med dyrbara och stora stenar, stenar av tio alnars laengd och av aatta alnars laengd. ^11Daerovanpaa laago dyrbara stenar, avmaetta saasom byggnadsblock, aevensom cederbjaelkar. ^12Och den stora foergaardsmuren daer runt omkring var uppfoerd av tre varv huggna stenar och ett varv huggna bjaelkar av cedertrae. Saa var det ock med den inre foergaardsmuren till HERRENS hus, saa jaemvael med husets foerhus. ^13Och konung Salomo saende och laet haemta Hiram fraan Tyrus. ^14Denne var son till en aenka av Naftali stam, och hans fader var en tyrisk man, en kopparsmed; han hade konstskicklighet och foerstaand och kunskap i fullt maatt till att utfoera alla slags arbeten av koppar. Han kom nu till konung Salomo och utfoerde alla hans arbeten. ^15Han foerfaerdigade de baada pelarna av koppar. Aderton alnar hoeg var den ena pelaren, och en tolv alnar laang traad maette omfaanget av den andra pelaren. ^16Han gjorde ock tvaa pelarhuvuden, gjutna av koppar, till att saetta ovanpaa pelarna; vart pelarhuvud var fem alnar hoegt. ^17Naetlika utsirningar, som bildade ett naetverk, haengprydnader i form av kedjor funnos paa pelarhuvudena som sutto ovanpaa pelarna, sju paa vart pelarhuvud. ^18Och han gjorde pelarna saa, att tvaa rader gingo runt omkring oever det ena av de naetverk som tjaenade till att betaecka pelarhuvudena, vilka hoejde sig oever granataepplena; och likadant gjorde han paa det andra pelarhuvudet. ^19Och pelarhuvudena som sutto ovanpaa pelarna inne i foerhuset voro utformade till liljor, och maette fyra alnar. ^20Paa baada pelarna funnos pelarhuvuden, ocksaa ovantill invid den bukformiga delen inemot naetverket. Och granataepplena voro tvaa hundra, i rader runt omkring, oever det andra pelarhuvudet. ^21Pelarna staellde han upp vid foerhuset till tempelsalen. AAt den pelare han staellde upp paa hoegra sidan gav han namnet Jakin, och aat den han staellde upp paa vaenstra sidan gav han namnet Boas. ^22Oeverst voro pelarna utformade till liljor. Saa blev daa arbetet med pelarna fullbordat. ^23Han gjorde ock havet, i gjutet arbete. Det var tio alnar fraan den ena kanten till den andra, runt allt omkring, och fem alnar hoegt; och ett trettio alnar laangt snoere maette dess omfaang. ^24Och under kanten voro gurklika sirater, som omgaavo det runt omkring -- tio alnar brett som det var -- saa att de gingo runt omkring havet. De gurklika siraterna sutto i tvaa rader, och de voro gjutna i ett stycke med det oevriga. ^25Det stod paa tolv oxar, tre vaenda mot norr, tre vaenda mot vaester, tre vaenda mot soeder och tre vaenda mot oester; havet stod ovanpaa dessa, och deras bakdelar voro alla vaenda inaat. ^26Dess tjocklek var en handsbredd; och dess kant var gjord saasom kanten paa en baegare, i form av en utslagen lilja. Det rymde tvaa tusen bat. ^27Vidare gjorde han de tio baeckenstaellen, av koppar. Vart staell var fyra alnar laangt, fyra alnar brett och tre alnar hoegt. ^28Och paa foeljande saett voro dessa staell gjorda. De voro foersedda med sidolister, vilka sidolister hade sin plats mellan hoernlisterna. ^29Paa dessa sidolister mellan hoernlisterna funnos avbildade lejon, tjurar och keruber, och likasaa paa hoernlisterna upptill. Under lejonen och tjurarna sutto nedhaengande blomsterslingor. ^30Vart staell hade fyra hjul av koppar med axlar av koppar; och dess fyra foetter voro foersedda med baerarmar. Dessa baerarmar voro gjutna till att sitta under baeckenet, och mitt foer var och en sutto blomsterslingor. ^31Sin oeppning hade det inom kransstycket, som hoejde sig en aln uppaat. oeppningen i detta var rund; det var saa gjort, att det kunde tjaena saasom underlag, och det maette en och en halv aln. Ocksaa paa dess oeppning funnos utsirningar. Men sidolisterna daertill voro fyrkantiga, icke runda. ^32De fyra hjulen sutto under sidolisterna, och hjulens haallare voro faesta vid baeckenstaellet. Vart hjul maette en och en halv aln. ^33Hjulen voro gjorda saasom vagnshjul; och deras haallare, deras ringar, deras ekrar och deras navar voro allasammans gjutna. ^34Fyra baerarmar funnos paa vart staell, i de fyra hoernen; baerarmarna voro gjorda i ett stycke med sitt staell. ^35Oeverst paa vart staell var en helt och haallet rund uppsats, en halv aln hoeg; och ovantill paa vart staell sutto dess haallare, saa ock dess sidolister gjorda i ett stycke daermed. ^36Och paa haallarnas ytor och paa sidolisterna inristade han keruber, lejon och palmer, alltefter som utrymme fanns paa var och en, saa ock blomsterslingor runt omkring. ^37Paa detta saett gjorde han de tio baeckenstaellen; de voro alla gjutna paa samma saett och hade samma maatt och samma form ^38Han gjorde ock tio baecken, av koppar. Fyrtio bat rymde vart baecken, och vart baecken maette fyra alnar; till vart och ett av de tio baeckenstaellen gjordes ett baecken. ^39Och han staellde fem av baeckenstaellen paa hoegra sidan om huset och fem paa vaenstra sidan om huset. Och havet staellde han paa hoegra sidan om huset, aat sydost. ^40Hirom gjorde dessa baecken, saa ock skovlarna och skaalarna. Saa foerde Hiram allt det arbete till slut, som han fick utfoera aat konung Salomo foer HERRENS hus: ^41naemligen tvaa pelare, och de tvaa klotformiga pelarhuvuden som sutto ovanpaa pelarna, och de tvaa naetverk som skulle betaecka de baada klotformiga pelarhuvuden som sutto ovanpaa pelarna, ^42daerjaemte de fyra hundra granataepplena till de baada naetverken, tvaa rader granataepplen till vart naetverk, foer att de baada klotformiga pelarhuvuden som sutto uppe paa pelarna saa skulle bliva betaeckta, ^43Vidare de tio baeckenstaellen och de tio baeckenen paa baeckenstaellen, ^44saa ock havet, som var allenast ett, och de tolv oxarna under havet, ^45vidare askkaerlen, skovlarna och skaalarna, korteligen, alla redan naemnda foeremaal som Hiram gjorde aat konung Salomo foer HERRENS hus. Allt var av polerad koppar. ^46Paa Jordanslaetten laet konungen gjuta det i lerformar, mellan Suckot och Saretan. ^47Och foer den oevermaattan stora myckenhetens skull laemnade Salomo alla foeremaalen ovaegda, saa att kopparens vikt icke blev utroent. ^48Salomo gjorde ock alla oevriga foeremaal som skulle finnas i HERRENS hus: det gyllene altaret, det gyllene bordet som skaadebroeden skulle ligga paa, ^49saa ock ljusstakarna, fem paa hoegra sidan och fem paa vaenstra framfoer koret, av fint guld, med blomverket, lamporna och lamptaengerna av guld, ^50vidare faten, knivarna, de baada slagen av skaalar och fyrfaten, av fint guld, aentligen de gyllene gaangjaernen till de doerrar som ledde till det innersta av huset, det allraheligaste, och till de doerrar i huset, som ledde till tempelsalen. ^51Sedan allt det arbete som konung Salomo laet utfoera paa HERRENS hus var faerdigt, foerde Salomo ditin vad hans fader David hade helgat aat HERREN: silvret, guldet och kaerlen; detta lade han in i skattkamrarna i HERRENS hus. __________________________________________________________________ Chapter 8 ^1Daerefter foersamlade Salomo de aeldste i Israel, alla huvudmaennen foer stammarna, Israels barns familjehoevdingar, till konung Salomo i Jerusalem, foer att haemta HERRENS foerbundsark upp fraan Davids stad, det aer Sion. ^2Saa foersamlade sig daa till konung Salomo alla Israels maen under hoegtiden i maanaden Etanim, det aer den sjunde maanaden. ^3Naer daa alla de aeldste i Israel hade kommit tillstaedes, lyfte praesterna upp arken. ^4Och de haemtade HERRENS ark och uppenbarelsetaeltet ditupp, jaemte alla heliga foeremaal som funnos i taeltet; praesterna och leviterna haemtade det ditupp. ^5Och konung Salomo stod framfoer arken jaemte Israels hela menighet, som hade foersamlats till honom; och de offrade daervid smaaboskap och faekreatur i saadan myckenhet, att de icke kunde taeljas eller raeknas. ^6Och praesterna buro in HERRENS foerbundsark till dess plats i husets kor, i det allraheligaste, till platsen under kerubernas vingar. ^7Ty keruberna bredde ut sina vingar fram oever den plats daer arken stod, saa att arken och dess staenger ovantill betaecktes av keruberna. ^8Och staengerna voro saa laanga, att deras aendar vael kunde ses fraan helgedomen framfoer koret, men daeremot icke voro synliga laengre ute. Och de hava blivit kvar daer aenda till denna dag. ^9I arken fanns intet annat aen de tvaa stentavlor som Mose hade lagt ned daeri vid Horeb, naer HERREN sloet foerbund med Israels barn, sedan de hade dragit ut ur Egyptens land. ^10Men naer praesterna gingo ut ur helgedomen, uppfyllde molnskyn HERRENS hus, ^11saa att praesterna foer molnskyns skull icke kunde staa daer och goera tjaenst; ty HERRENS haerlighet uppfyllde HERRENS hus. ^12Daa sade Salomo: >>HERREN har sagt att han vill bo i toecknet. ^13Jag har nu byggt ett hus till boning aat dig, berett en plats daer du maa foerbliva till evig tid.>> ^14Sedan vaende konungen sig om och vaelsignade Israels hela foersamling, under det att Israels hela foersamling foerblev staaende. ^15Han sade: >>Lovad vare HERREN, Israels Gud, som med sin hand har fullbordat vad han med sin mun lovade min fader David, i det han sade: ^16'Fraan den dag daa jag foerde mitt folk Israel ut ur Egypten har jag icke i naagon av Israels stammar utvalt en stad, till att i den bygga ett hus daer mitt namn skulle vara; men David har jag utvalt till att raada oever mitt folk Israel.' ^17Och min fader David hade vael i sinnet att bygga ett hus aat HERRENS, Israels Guds, namn; ^18men HERREN sade till min fader David: 'Daa du nu har i sinnet att bygga ett hus aat mitt namn, saa goer du visserligen vael daeri att du har detta i sinnet; ^19dock skall icke du faa bygga detta hus, utan din son, den som har utgaatt fraan din laend, han skall bygga huset aat mitt namn.' ^20Och HERREN har uppfyllt det loefte han gav; ty jag har kommit upp min fader Davids staelle och sitter nu paa Israels tron, saasom HERREN lovade, och jag har byggt huset aat HERRENS, Israels Guds, namn. ^21Och daer har jag tillrett ett rum foer arken, i vilken foervaras det foerbund som HERREN sloet med vaara faeder, naer han foerde dem ut ur Egyptens land.>> ^22Daerefter traedde Salomo fram foer HERRENS altare infoer Israels hela foersamling, och utraeckte sina haender mot himmelen ^23och sade: >>HERRE, Israels Gud, ingen gud aer dig lik, uppe i himmelen eller nere paa jorden, du som haaller foerbund och bevarar naad mot dina tjaenare, naer de vandra infoer dig av allt sitt hjaerta, ^24du som har haallit vad du lovade din tjaenare David, min fader; ty vad du med din mun lovade, det fullbordade du med din hand, saasom nu har skett. ^25Saa haall nu ock, HERRE, Israels Gud, vad du lovade din tjaenare David, min fader, i det att du sade: 'Aldrig skall den tid komma, daa paa Israels tron icke infoer mig sitter en avkomling av dig, om allenast dina barn hava akt paa sin vaeg, saa att de vandra infoer mig, saasom du har vandrat infoer mig.' ^26Saa laat nu, o Israels Gud, de ord som du har talat till din tjaenare David, min fader, bliva sanna. ^27Men kan daa Gud verkligen bo paa jorden? Himlarna och himlarnas himmel rymma dig ju icke; huru mycket mindre daa detta hus som jag har byggt! ^28Men vaend dig aendaa till din tjaenares boen och aakallan, HERRE, min Gud, saa att du hoer paa det rop och den boen som din tjaenare nu uppsaender till dig, ^29och laater dina oegon natt och dag vara oeppna och vaenda mot detta hus -- den plats varom du har sagt: 'Mitt namn skall vara daer' -- saa att du ock hoer den boen som din tjaenare beder, vaend mot denna plats. ^30Ja, hoer paa den aakallan som din tjaenare och ditt folk Israel uppsaenda, vaenda mot denna plats. Maa du hoera den och laata den komma upp till himmelen, daer du bor; och naer du hoer, saa maa du foerlaata. ^31Om naagon foersyndar sig mot sin naesta och man aalaegger honom en ed och laater honom svaerja, och han saa kommer och svaer infoer ditt altare i detta hus, ^32maa du daa hoera det i himmelen och utfoera ditt verk och skaffa dina tjaenare raett, i det att du doemer den skyldige skyldig och laater hans gaerningar komma oever hans huvud, men skaffar raett aat den som har raett och laater honom faa efter hans raettfaerdighet. ^33Om ditt folk Israel bliver slaget av en fiende, daerfoer att de hava syndat mot dig, men de omvaenda sig till dig och prisa ditt namn och bedja och aakalla dig i detta hus, ^34maa du daa hoera det i himmelen och foerlaata ditt folk Israels synd och laata dem komma tillbaka till det land som du har givit aat deras faeder. ^35Om himmelen bliver tillsluten, saa att regn icke faller, daerfoer att de hava syndat mot dig, men de daa bedja, vaenda mot denna plats, och prisa ditt namn och omvaenda sig fraan sin synd, naer du boenhoer dem, ^36maa du daa hoera det i himmelen och foerlaata dina tjaenares och ditt folk Israels synd, i det att du laer dem den goda vaeg som de skola vandra; och maa du laata det regna oever ditt land, det som du har givit aat ditt folk till arvedel. ^37Om hungersnoed uppstaar i landet, om pest uppstaar, om sot eller rost, om graeshoppor eller graesmaskar komma, om fienden traenger folket i det land daer deras staeder staa, eller om naagon annan plaaga eller sjukdom kommer, vilken det vara maa, ^38och om daa naagon boen och aakallan hoejes fraan naagon maenniska, vilken det vara maa, eller fraan hela ditt folk Israel, naer de var foer sig kaenna plaagan daerav i sitt hjaerta och saa utraecka sina haender mot detta hus, ^39maa du daa hoera det i himmelen, daer du bor, och foerlaata och utfoera ditt verk, i det att du giver var och en efter alla hans gaerningar, eftersom du kaenner hans hjaerta -- ty du allena kaenner alla maenniskors hjaertan -- ^40paa det att de alltid maa frukta dig, saa laenge de leva i det land som du har givit aat vaara faeder. ^41Ocksaa om en fraemling, en som icke aer av ditt folk Israel, kommer ifraan fjaerran land foer ditt namns skull ^42-- ty man skall ock daer hoera talas om ditt stora namn och din starka hand och din utraeckta arm -- om naagon saadan kommer och beder, vaend mot detta hus, ^43maa du daa i himmelen, daer du bor, hoera det och goera allt varom fraemlingen ropar till dig, paa det att alla jordens folk maa kaenna ditt namn och frukta dig, likasom ditt folk Israel goer, och foernimma att detta hus som jag har byggt aer uppkallat efter ditt namn. ^44Om ditt folk drager ut i strid mot sin fiende, paa den vaeg du saender dem, och de daa bedja till HERREN, vaenda i riktning mot den stad som du har utvalt, och mot det hus som jag har byggt aat ditt namn, ^45maa du daa i himmelen hoera deras boen och aakallan och skaffa dem raett. ^46Om de synda mot dig -- eftersom ingen maenniska finnes, som icke syndar -- och du bliver vred paa dem och giver dem i fiendens vaald, saa att man tager dem till faanga och foer dem bort till fiendens land, fjaerran eller naera, ^47men de daa besinna sig i det land daer de aero i faangenskap, och omvaenda sig och aakalla dig i landet daer man haaller dem faangna och saega: 'Vi hava syndat och gjort illa, vi hava varit ogudaktiga', ^48om de saa omvaenda sig till dig av allt sitt hjaerta och av all sin sjael, i sina fienders land -- deras som hava foert dem i faangenskap -- och bedja till dig, vaenda i riktning mot sitt land, det som du har givit aat deras faeder, och mot den stad som du har utvalt, och mot det hus som jag har byggt aat ditt namn, ^49maa du daa i himmelen, daer du bor, hoera deras boen och aakallan och skaffa dem raett ^50och foerlaata ditt folk vad de hava syndat mot dig, och alla de oevertraedelser som de hava begaatt mot dig, och laata dem finna barmhaertighet infoer dem som haalla dem faangna, saa att dessa foerbarma sig oever dem. ^51Ty de aero ju ditt folk och din arvedel, som du har foert ut ur Egypten, den smaeltugnen. ^52Ja, laat dina oegon vara oeppna och vaenda till din tjaenares och ditt folk Israels aakallan, saa att du hoer paa dem, saa ofta de ropa till dig. ^53Ty du har sjaelv avskilt dem aat dig till arvedel bland alla folk paa Jorden, saasom du talade genom din tjaenare Mose, naer du foerde vaara faeder ut ur Egypten, o Herre, HERRE.>> ^54Naer Salomo hade slutat att med dessa ord bedja och aakalla HERREN, stod han upp fraan HERRENS altare, daer han hade legat paa sina knaen med haenderna utraeckta mot himmelen, ^55och traedde fram och vaelsignade Israels hela foersamling med hoeg roest och sade: ^56>>Lovad vare HERREN, som har givit sitt folk Israel ro, alldeles saasom han har sagt! Alls intet har uteblivit av allt det goda som han lovade genom sin tjaenare Mose. ^57Saa vare daa HERREN, vaar Gud, med oss, saasom han har varit med vaara faeder. Han maa icke oevergiva oss och foerskjuta oss, ^58utan boeja vaara hjaertan till sig, saa att vi alltid vandra paa hans vaegar och haalla hans bud och stadgar och raetter, dem som han har givit vaara faeder. ^59Och maa dessa mina ord, med vilka jag har boenfallit infoer HERRENS ansikte, vara naera HERREN, vaar Gud, dag och natt, saa att han skaffar raett aat sin tjaenare och raett aat sitt folk Israel, efter var dags behov; ^60paa det att alla folk paa jorden maa foernimma att HERREN aer Gud, och ingen annan. ^61Och maa edra hjaertan vara haengivna aat HERREN, vaar Gud, saa att I alltjaemt vandren efter hans stadgar och haallen hans bud, saasom I nu goeren.>> ^62Och konungen jaemte hela Israel offrade slaktoffer infoer HERRENS ansikte. ^63Till det tackoffer som Salomo offrade aat HERREN tog han tjugutvaa tusen tjurar och ett hundra tjugu tusen av smaaboskapen. Saa invigdes HERRENS hus av konungen och alla Israels barn. ^64Paa samma dag helgade konungen den mellersta delen av foergaarden framfoer HERRENS hus, ty daer offrade han braennoffret, spisoffret och fettstyckena av tackoffret, eftersom kopparaltaret, som stod infoer HERRENS ansikte, var foer litet foer att braennoffret, spisoffret och fettstyckena av tackoffret skulle kunna rymmas daer. ^65Vid detta tillfaelle firade Salomo hoegtiden, och med honom hela Israel -- en stor foersamling ifraan hela landet, allt ifraan det staelle daer vaegen gaar till Hamat aenda till Egyptens baeck -- infoer HERRENS, vaar Guds, ansikte i sju dagar och aater sju dagar, tillsammans fjorton dagar. ^66Paa aattonde dagen laet han folket gaa, och de togo avsked av konungen. Sedan gingo de till sina hyddor, fulla av glaedje och froejd oever allt det goda som HERREN hade gjort mot sin tjaenare David och sitt folk Israel. __________________________________________________________________ Chapter 9 ^1Daa nu Salomo hade byggt HERRENS hus faerdigt, saa ock konungshuset, aevensom allt annat som han hade kaent aastundan och lust att utfoera, ^2uppenbarade sig HERREN foer andra gaangen foer Salomo, likasom han foerut hade uppenbarat sig foer honom i Gibeon. ^3Och HERREN sade till honom >>Jag har hoert den boen och aakallan som du har uppsaent till mig; detta hus som du har byggt har jag helgat, till att daer faesta mitt namn foer evig tid. Och mina oegon och mitt hjaerta skola vara daer alltid. ^4Om du nu vandrar infoer mig, saasom din fader David vandrade, med ostraffligt hjaerta och i redlighet, saa att du goer allt vad jag har bjudit dig och haaller mina stadgar och raetter ^5daa skall jag uppraetthaalla din konungatron oever Israel evinnerligen, saasom jag lovade angaaende din fader David, naer jag sade: 'Aldrig skall paa Israels tron saknas en avkomling av dig.' ^6Men om I och edra barn vaenden om och oevergiven mig, och icke haallen de bud och stadgar som jag har foerelagt eder, utan gaan bort och tjaenen andra gudar och tillbedjen dem, ^7daa skall jag utrota Israel ur det land som jag har givit dem; och det hus som jag har helgat aat mitt namn skall jag foerkasta ifraan mitt ansikte; och Israel skall bliva ett ordspraak och en visa bland alla folk. ^8Och huru upphoejt detta hus nu aen maa vara, skall daa var och en som gaar daerfoerbi bliva haepen och vissla. Och naer man fraagar: 'Varfoer har HERREN gjort saa mot detta land och detta hus?', ^9daa skall man svara: 'Daerfoer att de oevergaavo HERREN, sin Gud, som hade foert deras faeder ut ur Egyptens land, och hoello sig till andra gudar och tillbaado dem och tjaenade dem, daerfoer har HERREN laatit allt detta onda komma oever dem.'>> ^10Naer de tjugu aar voro foerlidna, under vilka Salomo byggde paa de tvaa husen, HERRENS hus och konungshuset, ^11gav konung Salomo tjugu staeder i Galileen aat Hiram, konungen i Tyrus, som hade foersett honom med cedertrae, cypresstrae och guld, saa mycket han begaerde. ^12Men naer Hiram fraan Tyrus begav sig ut foer att bese de staeder som Salomo hade givit honom, behagade de honom icke, ^13utan han sade: >>Vad aer detta foer staeder som du har givit mig, min broder?>> Och han kallade dem Kabuls land, saasom de heta aennu i dag. ^14Men Hiram saende till konungen ett hundra tjugu talenter guld. ^15Och paa foeljande saett foerhoell det sig med det arbetsfolk som konung Salomo baadade upp foer att bygga HERRENS hus och hans eget hus och Millo, aevensom Jerusalems murar, saa ock Hasor, Megiddo och Geser. ^16(Farao, konungen i Egypten, hade naemligen dragit upp och intagit Geser och braent upp det i eld och draept de kananeer som bodde i staden, varefter han hade givit den till hemgift aat sin dotter, Salomos hustru. ^17Men Salomo byggde upp Geser, aevensom Nedre Bet-Horon, ^18saa ock Baalat och Tamar i oeknen daer i landet, ^19vidare alla Salomos foerraadsstaeder, vagnsstaederna och haeststaederna, och vad annat Salomo kaende aastundan att bygga i Jerusalem, paa Libanon och eljest i hela det land som lydde under hans vaelde.) ^20Allt det folk som fanns kvar av amoreerna, hetiterna, perisseerna hiveerna och jebuseerna, korteligen, alla de som icke voro av Israels barn -- ^21deras avkomlingar, saa maanga som funnos kvar i landet efter dem, i det Israels barn icke hade foermaatt giva dem till spillo, dessa paalade Salomo att vara arbetspliktiga tjaenare, saasom de aero aennu i dag. ^22Men av Israels barn gjorde Salomo ingen till trael, utan de blevo krigare och blevo hans tjaenare och hoevitsman och kaempar, eller uppsyningsmaen oever hans vagnar och ridhaestar. ^23Oeverfogdarna oever Salomos arbeten voro fem hundra femtio; dessa hade befaelet oever folket som utfoerde arbetet. ^24Men saa snart Faraos dotter hade flyttat upp fraan Davids stad till det hus som han hade byggt aat henne, byggde han ock Millo. ^25Och Salomo offrade tre gaanger om aaret braennoffer och tackoffer paa det altare som han hade byggt aat HERREN, och taende daerjaemte roekelsen infoer HERRENS ansikte. Saa hade han daa gjort huset faerdigt. ^26Konung Salomo byggde ock en flotta i Esjon-Geber, som ligger vid Elot, paa stranden av Roeda havet, i Edoms land. ^27Paa denna flotta saende Hiram av sitt folk sjoekunnigt skeppsmanskap, som aatfoeljde Salomos folk. ^28De foro till Ofir och haemtade daerifraan guld, fyra hundra tjugu talenter, som de foerde till konung Salomo. __________________________________________________________________ Chapter 10 ^1Naer drottningen av Saba fick hoera ryktet om Salomo och vad han hade gjort foer HERRENS namn, kom hon foer att saetta honom paa prov med svaara fraagor. ^2Hon kom till Jerusalem med ett mycket stort foelje, med kameler, som buro vaelluktande kryddor och guld i stor myckenhet, saa ock aedla stenar. Och naer hon kom infoer Salomo, foerelade hon honom allt vad hon hade i tankarna. ^3Men Salomo gav henne svar paa alla hennes fraagor; intet var foerborgat foer konungen, utan han kunde giva henne svar paa allt. ^4Naer nu drottningen av Saba saag all Salomos vishet, och saag huset som han hade byggt, ^5och saag raetterna paa hans bord, och saag huru hans tjaenare sutto daer, och huru de som betjaenade honom utfoerde sina aaligganden, och huru de voro klaedda, och vidare saag hans munskaenkar, och naer hon saag braennoffren som han offrade i HERRENS hus, daa blev hon utom sig av foerundran. ^6Och hon sade till konungen: >>Sant var det tal som jag hoerde i mitt land om dig och om din vishet. ^7Jag ville icke tro vad man sade, foerraen jag sjaelv kom och med egna oegon fick se det; men nu finner jag att det icke ens till haelften har blivit omtalat foer mig. Du har laangt mer vishet och rikedom, aen jag genom ryktet hade hoert. ^8Saella aero dina maen, saella aero dessa dina tjaenare, som bestaendigt faa staa infoer dig och hoera din visdom. ^9Lovad vare HERREN, din Gud, som har funnit saadant behag i dig, att han har satt dig paa Israels tron! Ja, daerfoer att HERREN aelskar Israel evinnerligen, daerfoer har han satt dig till konung, foer att du skall skipa lag och raett.>> ^10Och hon gav aat konungen ett hundra tjugu talenter guld, saa ock vaelluktande kryddor i stor myckenhet, daertill aedla stenar; en saa stor myckenhet av vaelluktande kryddor, som drottningen av Saba gav aat konung Salomo, har aldrig mer blivit infoerd. ^11Naer Hirams flotta haemtade guld fraan Ofir, hemfoerde ocksaa den fraan Ofir almugtrae i stor myckenhet, aevensom aedla stenar. ^12Av almugtraeet laet konungen goera tillbehoer till HERRENS hus och till konungshuset, saa ock harpor och psaltare foer saangarna. Saa mycket almugtrae har sedan intill denna dag icke infoerts eller blivit sett i landet. ^13Konung Salomo aater gav aat drottningen av Saba allt vad hon aastundade och begaerde, och skaenkte henne i sin konungsliga frikostighet ocksaa annat daerutoever. Sedan vaende hon om och for till sitt land igen med sina tjaenare. ^14Det guld som aarligen inkom till Salomo vaegde sex hundra sextiosex talenter, ^15foerutom det som inkom genom kringresande handelsmaen och genom kraemares koepenskap, saa ock fraan Erebs alla konungar och fraan staathaallarna i landet. ^16Och konung Salomo laet goera tvaa hundra stora skoeldar av uthamrat guld och anvaende till var saadan skoeld sex hundra siklar guld; ^17likaledes tre hundra mindre skoeldar av uthamrat guld och anvaende till var saadan skoeld tre minor guld; och konungen satte upp dem i Libanonskogshuset. ^18Vidare laet konungen goera en stor tron av elfenben och oeverdrog den med fint guld. ^19Tronen hade sex trappsteg, och tronens ryggstycke var ovantill avrundat; paa baada sidor om sitsen voro armstoed, och tvaa lejon stodo utmed armstoeden; ^20och tolv lejon stodo daer paa de sex trappstegen, paa baada sidor. Naagot saadant har aldrig blivit foerfaerdigat i naagot annat rike. ^21Och alla konung Salomos dryckeskaerl voro av guld, och alla kaerl i Libanonskogshuset voro av fint guld; av silver fanns intet, det aktades icke foer naagot i Salomos tid. ^22Ty konungen hade en egen Tarsisflotta paa havet jaemte Hirams flotta; en gaang vart tredje aar kom Tarsisflottan hem och foerde med sig guld och silver, elfenben, apor och paafaaglar. ^23Och konung Salomo blev stoerre aen naagon annan konung paa jorden, baade i rikedom och i vishet. ^24Fraan alla laender kom man foer att besoeka Salomo och hoera den vishet som Gud hade nedlagt i hans hjaerta. ^25Och var och en foerde med sig skaenker: foeremaal av silver och av guld, klaeder, vapen, vaelluktande kryddor, haestar och mulaasnor. Saa skedde aar efter aar. ^26Salomo samlade ock vagnar och ridhaestar, saa att han hade ett tusen fyra hundra vagnar och tolv tusen ridhaestar; dem foerlade han dels i vagnsstaederna, dels i Jerusalem, hos konungen sjaelv. ^27Och konungen styrde saa, att silver blev lika vanligt i Jerusalem som stenar, och cedertrae lika vanligt som mullbaersfikontrae i Laaglandet. ^28Och haestarna som Salomo laet anskaffa infoerdes fraan Egypten; ett antal kungliga uppkoepare haemtade ett visst antal av dem till bestaemt pris. ^29Var vagn som haemtades upp fraan Egypten och infoerdes kostade sex hundra siklar silver, och var haest ett hundra femtio. Sammalunda infoerdes ock genom deras foersorg saadana till hetiternas alla konungar och till konungarna i Aram. __________________________________________________________________ Chapter 11 ^1Men konung Salomo hade utom Faraos dotter maanga andra utlaendska kvinnor som han aelskade: moabitiskor, ammonitiskor, edomeiskor, sidoniskor och hetitiskor, ^2kvinnor av de folk om vilka HERREN hade lagt till Israels barn: >>I skolen icke inlaata eder med dem, och de faa icke inlaata sig med eder; de skola foervisso eljest foerleda edra hjaertan att avfalla till deras gudar.>> Till dessa hoell sig Salomo och aelskade dem. ^3Han hade sju hundra furstliga gemaaler och tre hundra bihustrur. Dessa kvinnor foerledde hans hjaerta till avfall. ^4Ja, naer Salomo blev gammal, foerledde kvinnorna hans hjaerta att avfalla till andra gudar, saa att hans hjaerta icke foerblev haengivet aat HERREN, hans Gud, saasom hans fader Davids hjaerta hade varit. ^5Saa kom Salomo att foelja efter Astarte, sidoniernas gudinna, och Milkom, ammoniternas styggelse. ^6Och Salomo gjorde vad ont var i HERRENS oegon och foeljde icke i allt efter HERREN, saasom hans fader David hade gjort. ^7Salomo byggde naemligen daa en offerhoejd aat Kemos, moabiternas styggelse, paa berget oester om Jerusalem, och likasaa en aat Molok, Ammons barns styggelse. ^8Paa samma saett gjorde han foer alla sina utlaendska kvinnor, saa att de fingo taenda offereld och frambaera offer aat sina gudar. ^9Och HERREN blev vred paa Salomo, daerfoer att hans hjaerta hade avfallit fraan HERREN, Israels Gud, som dock tvaa gaanger hade uppenbarat sig foer honom, ^10och som hade givit honom ett saerskilt bud angaaende denna sak, att han icke skulle foelja efter andra gudar, ett HERRENS bud som han icke hade haallit. ^11Daerfoer sade HERREN till Salomo: >>Eftersom det aer saa med dig, och eftersom du icke har haallit det foerbund och de stadgar som jag har givit dig, skall jag rycka riket ifraan dig och giva det aat din tjaenare. ^12Men foer din fader Davids skull vill jag icke goera detta i din tid; foerst ur din sons hand skall jag rycka det. ^13Dock skall jag icke rycka hela riket ifraan honom, utan en stam skall jag giva aat din son, foer min tjaenare Davids skull och foer Jerusalems skull, som jag har utvalt.>> ^14Och HERREN laet en motstaandare till Salomo uppstaa i edomeen Hadad. Denne var av konungaslaekten i Edom. ^15Ty naer David var i strid med Edom, och haerhoevitsmannen Joab drog upp foer att begrava de slagna och daervid foergjorde allt mankoen i Edom ^16-- ty Joab och hela Israel stannade daer i sex maanader, till dess att han hade utrotat allt mankoen i Edom -- ^17daa flydde Adad jaemte naagra edomeiska maen som hade varit i hans faders tjaenst, och de togo vaegen till Egypten; Hadad var daa en ung gosse. ^18De begav sig aastad fraan Midjan och kommo till Paran; och de togo folk med sig fraan Paran och kommo saa till Egypten, till Farao, konungen i Egypten. Denne gav honom ett hus och anslog ett underhaall aat honom och gav honom land. ^19Och Hadad fann mycken naad foer Faraos oegon, saa att denne gav honom till hustru en syster till sin gemaal, en syster till drottning Tapenes. ^20Denna syster till Tapenes foedde aat honom sonen Genubat, och Tapenes laet avvaenja honom i Faraos hus; sedan vistades Genubat i Faraos hus bland Faraos soener. ^21Daa nu Hadad i Egypten hoerde att David hade gaatt till vila hos sina faeder, och att haerhoevitsmannen Joab var doed, sade han till Farao: >>Laat mig fara hem till mitt land.>> ^22Men Farao sade till honom: >>Vad fattas dig haer hos mig, eftersom du vill fara till ditt land?>> Han svarade: >>Hindra mig icke, utan laat mig gaa. ^23Och Gud laet aennu en motstaandare till honom uppstaa i Reson, Eljadas son, som hade flytt ifraan sin herre, Hadadeser, konungen i Soba. ^24Naer David sedan anstaellde blodbadet ibland dem, samlade denne folk omkring sig och blev hoevitsman foer en stroevskara; dessa drogo daerefter till Damaskus och slogo sig ned daer och gjorde sig till herrar i Damaskus. ^25Denne var nu under Salomos hela livstid Israels motstaandare och gjorde det skada, han saavael som Hadad. Han avskydde Israel; och han blev konung oever Aram. ^26Och en av Salomos tjaenare hette Jerobeam; han var son till Nebat, en efraimit, fraan Sereda, och hans moder hette Seruga och var aenka. Denne reste sig upp mot konungen. ^27Orsaken varfoer han reste sig upp mot konungen var foeljande. Salomo byggde daa paa Millo; han ville befaesta det blottade staellet paa sin fader Davids stad. ^28Nu var Jerobeam en dugande man; och daa Salomo saag att den unge mannen var driftig i sitt arbete, satte han honom oever allt det arbete som aalaag Josefs hus. ^29Vid den tiden haende sig en gaang att Jerobeam hade begivit sig ut ur Jerusalem; daa kom profeten Ahia fraan Silo emot honom paa vaegen, daer han gick klaedd i en ny mantel; och de baada voro ensamma paa faeltet. ^30Och Ahia fattade i den nya manteln som han hade paa sig och ryckte soender den i tolv stycken. ^31Daerefter sade han till Jerobeam: >>Tag haer tio stycken foer dig. Ty saa saeger HERREN, Israels Gud: Se, jag vill rycka riket ur Salomos hand och giva tio av stammarna aat dig; ^32den ena stammen skall han faa behaalla foer min tjaenare Davids skull och foer Jerusalems skull, den stads som jag har utvalt ur alla Israels stammar. ^33Saa skall ske, daerfoer att de hava oevergivit mig och tillbett Astarte, sidoniernas gudinna, och Kemos, Moabs gud, och Milkom, Ammons barns gud, och icke vandrat paa mina vaegar och icke gjort vad raett aer i mina oegon, efter mina stadgar och raetter, saasom hans fader David gjorde. ^34Dock skall jag icke taga ifraan honom sjaelv det samlade riket, utan jag vill laata honom foerbliva furste, saa laenge han lever, foer min tjaenare Davids skull, som jag utvalde, daerfoer att han hoell mina bud och stadgar. ^35Men fraan hans son skall jag taga konungadoemet och giva det aat dig, naemligen de tio stammarna. ^36En stam skall jag giva aat hans son, saa att min tjaenare David alltid har en lampa infoer mitt ansikte i Jerusalem, den stad som jag har utvalt aat mig, till att daer faesta mitt namn. ^37Dig vill jag alltsaa taga och vill laata dig regera oever allt vad dig lyster; du skall bliva konung oever Israel. ^38Om du nu hoersammar allt vad jag bjuder dig och vandrar paa mina vaegar och goer vad raett aer i mina oegon, saa att du haaller mina stadgar och bud, saasom min tjaenare David gjorde, saa skall jag vara med dig och bygga aat dig ett hus som bliver bestaandande, saasom jag byggde ett hus aat David, och jag skall giva Israel aat dig. -- ^39Ja, foer den sakens skull skall jag oedmjuka Davids saed, dock icke foer alltid.>> ^40Och Salomo soekte tillfaelle att doeda Jerobeam; men Jerobeam stod upp och flydde till Egypten, till Sisak, konungen i Egypten. Och han stannade i Egypten till Salomos doed. ^41Vad nu mer aer att saega om Salomo, om allt vad han gjorde och om hans vishet, det finnes upptecknat i Salomos kroenika. ^42Den tid Salomo regerade i Jerusalem oever hela Israel var fyrtio aar. ^43Och Salomo gick till vila hos sina faeder och blev begraven i sin fader Davids stad. Och hans son Rehabeam blev konung efter honom. __________________________________________________________________ Chapter 12 ^1Och Rehabeam drog till Sikem, ty hela Israel hade kommit till Sikem foer att goera honom till konung. ^2Naer Jerobeam, Nebats son, hoerde detta -- han var daa aennu kvar i Egypten, dit han hade flytt foer konung Salomo; Jerobeam bodde alltsaa i Egypten, ^3men de saende ditbort och laeto kalla honom aater -- daa kom han tillstaedes jaemte Israels hela foersamling och talade till Rehabeam och sade: ^4>>Din fader gjorde vaart ok foer svaart; men laetta nu du det svaara arbete och det tunga ok som din fader lade paa oss, saa vilja vi tjaena dig.>> ^5Han svarade dem: >>Gaan bort och vaenten aennu tre dagar, och kommen saa tillbaka till mig.>> Och folket gick. ^6Daa raadfoerde sig konung Rehabeam med de gamle som hade varit i tjaenst hos hans fader Salomo, medan denne aennu levde; han sade: >>Vilket svar raaden I mig att giva detta folk?>> ^7De svarade honom och sade: >>Om du i dag underkastar dig detta folk och bliver dem till tjaenst, om du lyssnar till deras boen och talar goda ord till dem, saa skola de foer alltid bliva dina tjaenare.>> ^8Men han aktade icke paa det raad som de gamle hade givit honom, utan raadfoerde sig med de unga maen som hade vuxit upp med honom, och som nu voro i hans tjaenst. ^9Han sade till dem: >>Vilket svar raaden I oss att giva detta folk som har talat till mig och sagt: 'Laetta det ok som din fader har lagt paa oss'?>> ^10De unga maennen som hade vuxit upp med honom svarade honom daa och sade: >>Saa boer du saega till detta folk som har talat till dig och sagt: 'Din fader gjorde vaart ok tungt, men laetta du det foer oss' -- saa boer du tala till dem: 'Mitt minsta finger aer tjockare aen min faders laend. ^11Saa veten nu, att om min fader har belastat eder med ett tungt ok, saa skall jag goera edert ok aennu tyngre; har min fader tuktat eder med ris, saa skall jag tukta eder med skorpiongissel.'>> ^12Saa kom nu Jerobeam med allt folket till Rehabeam paa tredje dagen, saasom konungen hade befallt, i det han sade: >>Kommen tillbaka till mig paa tredje dagen.>> ^13Daa gav konungen folket ett haart svar; ty han aktade icke paa det raad som de gamle hade givit honom. ^14Han talade till dem efter de unga maennens raad och sade: >>Har min fader gjort edert ok tungt, saa skall jag goera edert ok aennu tyngre; har min fader tuktat eder med ris, saa skall jag tukta eder med skorpiongissel.>> ^15Alltsaa hoerde konungen icke paa folket; ty det var saa skickat av HERREN, foer att hans ord skulle uppfyllas, det som HERREN hade talat till Jerobeam, Nebats son, genom Ahia fraan Silo. ^16Daa nu hela Israel foernam att konungen icke ville hoera paa dem, gav folket konungen detta svar: >>Vad del hava vi i David? Ingen arvslott hava vi i Isais son. Drag hem till dina hyddor, Israel. Se nu sjaelv om ditt hus, du David.>> Daerefter drog Israel hem till sina hyddor. ^17Allenast oever de israeliter som bodde i Juda staeder foerblev Rehabeam konung. ^18Och naer konung Rehabeam saende aastad Adoram, som hade uppsikten oever de allmaenna arbetena, stenade hela Israel denne till doeds; och konung Rehabeam sjaelv maaste med hast stiga upp i sin vagn och fly till Jerusalem. ^19Saa avfoell Israel fraan Davids hus och har varit skilt daerifraan aenda till denna dag. ^20Men naer hela Israel hoerde att Jerobeam hade kommit tillbaka, saende de och laeto kalla honom till folkfoersamlingen och gjorde honom till konung oever hela Israel; ingen hoell sig till Davids hus, utom Juda stam allena. ^21Och naer Rehabeam kom till Jerusalem, foersamlade han hela Juda hus och Benjamins stam, ett hundra aattio tusen utvalda krigare, foer att de skulle strida mot Israels hus och aatervinna konungadoemet aat Rehabeam, Salomos son. ^22Men Guds ord kom till gudsmannen Semaja; ^23han sade: >>Saeg till Rehabeam, Salomos son, Juda konung, och till hela Juda hus och Benjamin och till det oevriga folket: ^24Saa saeger HERREN: I skolen icke draga upp och strida mot edra broeder, Israels barn. Vaenden tillbaka hem, var och en till sitt, ty vad som har skett har kommit fraan mig.>> Och de lyssnade till HERRENS ord och vaende om och gingo sin vaeg, saasom HERREN hade befallt. ^25Men Jerobeam befaeste Sikem i Efraims bergsbygd och bosatte sig daer. Daerifraan drog han aastad och befaeste Penuel. ^26Och Jerobeam sade vid sig sjaelv: >>Saasom nu aer, kan riket komma tillbaka till Davids hus. ^27Ty om folket haer faar draga upp och anstaella slaktoffer i HERRENS hus i Jerusalem, saa kan folkets hjaerta vaenda tillbaka till deras herre Rehabeam, Juda konung; ja, daa kunna de draepa mig och vaenda tillbaka till Rehabeam, Juda konung.>> ^28Sedan nu konungen hade oeverlagt haerom, laet han goera tvaa kalvar av guld. Daerefter sade han till folket: >>Nu maa det vara nog med edra faerder upp till Jerusalem. Se, haer aer din Gud, Israel, han som har foert dig upp ur Egyptens land.>> ^29Och han staellde upp den ena i Betel, och den andra satte han upp i Dan. ^30Detta blev en orsak till synd; folket gick aenda till Dan foer att traeda fram infoer den ena av dem. ^31Han byggde ocksaa upp offerhoejdshus och gjorde till praester allahanda maen ur folket, saadana som icke voro av Levi barn. ^32Och Jerobeam anordnade en hoegtid i aattonde maanaden, paa femtonde dagen i maanaden, lik hoegtiden Juda, och steg daa upp till altaret; saa gjorde han i Betel foer att offra aat de kalvar som han hade laatit goera. Och de maen som han hade gjort till offerhoejdspraester laet han goera tjaenst i Betel. Foersta Konungaboken, 13 Kapitlet Gudsmannen fraan Juda och hans profetia mot altaret i Betel. Den gamle profeten i Betel och gudsmannens doed. Jerobeams fortsatta foersyndelser. ^33Till det altare som han hade gjort i Betel steg han alltsaa upp paa femtonde dagen i aattonde maanaden, den maanad som han av eget paafund hade valt. Han anordnade naemligen daa en hoegtid foer Israels barn och steg upp till altaret foer att daer taenda offereld. __________________________________________________________________ Chapter 13 ^1Men daa kom paa HERRENS befallning en gudsman fraan Juda till Betel, just naer Jerobeam stod vid altaret foer att daer taenda offereld. ^2Och mannen ropade mot altaret paa HERRENS befallning och sade: >>Altare! Altare! Saa saeger HERREN: Se, aat Davids hus skall foedas en son vid namn Josia, han skall paa dig slakta offerhoejdspraesterna som antaenda offereld paa dig, och maenniskoben skall man daa braenna upp paa dig.>> ^3Paa samma gaang angav han ett tecken, i det han sade: >>Detta aer tecknet paa att det aer HERREN som har talat: se, altaret skall raemna, och askan daerpaa skall spillas ut.>> ^4Naer konung Jerobeam hoerde dessa ord, som gudsmannen ropade mot altaret i Betel, raeckte han ut sin hand fraan altaret och sade: >>Gripen honom.>> Men handen som han hade raeckt ut mot honom foervissnade, och han kunde icke draga den tillbaka till sig igen. ^5Och altaret raemnade, och askan paa altaret spilldes ut; det var det tecken som gudsmannen paa HERRENS befallning hade angivit. ^6Daa tog konungen till orda och sade till gudsmannen: >>Boenfall infoer HERREN, din Gud, och bed foer mig att jag maa kunna draga min hand tillbaka till mig igen.>> Och gudsmannen boenfoell infoer HERREN; och konungen kunde daa draga sin hand tillbaka till sig igen, och den var likadan som foerut. ^7Daa talade konungen till gudsmannen: >>Kom hem med mig och vederkvick dig; sedan vill jag giva dig en gaava.>> ^8Men gudsmannen svarade konungen: >>Om du aen vill giva mig haelften av vad som finnes i ditt hus, saa kommer jag dock icke med dig; haer paa orten vill jag varken aeta eller dricka. ^9Ty saa har HERREN genom sitt ord bjudit mig och sagt: Du skall varken aeta eller dricka, och ej heller vaenda tillbaka samma vaeg du har gaatt hit.>> ^10Daerefter gick han sina faerde en annan vaeg och vaende icke tillbaka samma vaeg han hade kommit till Betel. ^11Men i Betel bodde en gammal profet. Dennes son kom och foertaeljde foer honom allt vad gudsmannen den dagen hade gjort i Betel, huru han hade talat till konungen. Naer de hade foertaeljt detta foer sin fader, ^12fraagade deras fader dem vilken vaeg han hade gaatt. Och hans soener visste vilken vaeg gudsmannen som kom fraan Juda hade gaatt. ^13Daa sade han till sina soener: >>Sadlen aasnan aat mig.>> Naer de daa hade sadlat aasnan aat honom, satte han sig paa den ^14och begav dig aastad efter gudsmannen och fann honom sittande under terebinten; och han fraagade honom: >>Aer du den gudsman som har kommit fraan Juda?>> Han svarade: >>Ja.>> ^15Daa sade han till honom: >>Kom med mig hem och aet med mig.>> ^16Men han svarade: >>Jag kan icke vaenda om med dig och foelja dig, och jag vill icke aeta eller dricka med dig haer paa orten; ^17ty saa har blivit mig sagt genom HERRENS ord: Du skall varken aeta eller dricka daer; du skall icke heller gaa tillbaka samma vaeg du har gaatt dit.>> ^18Han sade till honom: >>Jag aer ock en profet saasom du, och en aengel har talat till mig paa HERRENS befallning och sagt: 'Foer honom tillbaka med dig hem och giv honom att aeta och dricka.'>> Men haeri ljoeg han foer honom. ^19Daa vaende han tillbaka med honom och aat i hans hus och drack. ^20Men under det att de sutto till bords, kom HERRENS ord till profeten som hade foert honom tillbaka. ^21Och han ropade till gudsmannen som hade kommit fraan Juda och sade: >>Saa saeger HERREN: Daerfoer att du har varit genstraevig mot HERRENS ord och icke haallit det bud som HERREN, din Gud, har givit dig, ^22utan vaent tillbaka och aetit och druckit paa den ort daer han hade foerbjudit, dig att aeta och dricka, daerfoer skall din doeda kropp icke komma i dina faeders grav. ^23Sedan han nu hade aetit och druckit, sadlade han aasnan aat honom, aat profeten som han hade foert tillbaka. ^24Och denne begav sig aastad; men ett lejon kom emot honom paa vaegen och doedade honom. Sedan laag hans doeda kropp utstraeckt daer paa vaegen, under det att aasnan stod bredvid den; och lejonet stod ocksaa bredvid den doeda kroppen. ^25Daa nu folk som gick daerfoerbi fick se den doeda kroppen ligga utstraeckt paa vaegen och lejonet staa bredvid den doeda kroppen, gingo de in i staden daer den gamle profeten bodde och omtalade det daer. ^26Naer profeten, som hade foert honom tillbaka fraan hans vaeg, hoerde det, sade han: >>Det aer gudsmannen, han som var genstraevig mot HERRENS ord; daerfoer har HERREN givit honom i lejonets vaald, och det har krossat och doedat honom, i enlighet med det ord som HERREN hade talat till honom.>> ^27Daerefter tillsade han sina soener att de skulle sadla aasnan aat honom; och de sadlade den. ^28Saa begav han sig aastad och fann den doeda kroppen liggande utstraeckt paa vaegen och aasnan och lejonet staaende bredvid den doeda kroppen; lejonet hade icke aetit av den doeda kroppen och ej heller krossat aasnan. ^29Daa tog profeten upp gudsmannens doeda kropp och lade den paa aasnan och foerde den tillbaka; och den gamle profeten begav sig in i sin stad foer att haalla doedsklagan och begrava honom. ^30Och han lade hans doeda kropp i sin egen grav; och de hoello doedsklagan efter honom och ropade: >>Ack ve, min broder!>> ^31Daa han nu hade begravit honom, sade han till sina soener: >>Naer jag doer, saa begraven mig i den grav daer gudsmannen ligger begraven; laeggen mina ben vid sidan av hans ben. ^32Ty foervisso skall det ord gaa i fullbordan, som han paa HERRENS befallning ropade mot altaret i Betel och mot alla offerhoejdshus i Samariens staeder.>> ^33Dock vaende Jerobeam efter detta icke om fraan sin onda vaeg, utan gjorde aater allahanda man ur folket till offerhoejdspraester; vem som hade lust daertill fick av honom mottaga handfyllning till att vara offerhoejdspraest. ^34Paa detta saett blev han foer Jerobeams hus en orsak till synd, och en orsak till att det blev utplaanat och utrotat fraan jorden. __________________________________________________________________ Chapter 14 ^1Vid den tiden blev Abia, Jerobeams son, sjuk. ^2Daa sade Jerobeam till sin hustru: >>Staa upp och foerklaed dig, saa att ingen kan maerka att du aer Jerobeams hustru, och gaa till Silo, ty daer bor profeten Ahia, han som foerkunnade om mig att jag skulle bliva konung oever detta folk. ^3Och tag med dig tio broed, daertill smaatt bakverk och en kruka honung, och gaa in till honom; han skall daa foerkunna foer dig huru det skall gaa med gossen.>> ^4Jerobeams hustru gjorde saa; hon stod upp och gick till Silo och kom till Ahias hus. Och Ahia kunde icke se, ty hans oegon voro starrblinda av aalderdom. ^5Men HERREN hade sagt till Ahia: >>Just nu kommer Jerobeams hustru foer att foerfraaga sig hos dig om sin son, ty han aer sjuk; saa och saa skall du tala till henne. Men naer hon kommer, skall hon staella sig fraemmande. ^6Daa nu Ahia hoerde ljudet av hennes steg, naer hon kom i doerren, sade han: >>Kom in, du Jerobeams hustru. Varfoer staeller du dig fraemmande? Jag har ju faatt uppdrag att giva dig ett haart budskap. ^7Gaa och saeg Jerobeam: Saa saeger HERREN, Israels Gud: Se, jag har upphoejt dig ur folket och satt dig till furste oever mitt folk Israel ^8och har ryckt riket fraan Davids hus och givit det aat dig. Men du har icke varit saadan som min tjaenare David, som hoell mina bud och foeljde efter mig av allt sitt hjaerta, saa att han gjorde allenast vad raett var i mina oegon; ^9utan du har gjort mer ont aen alla som hava varit foere dig och har gaatt bort och gjort dig andra gudar, naemligen gjutna belaeten, foer att foertoerna mig, och har kastat mig bakom din rygg. ^10Daerfoer skall jag laata olycka komma oever Jerobeams hus och utrota allt mankoen av Jerobeams hus, baade smaa och stora i Israel; och jag skall bortsopa Jerobeams hus, saasom man sopar bort orenlighet, till dess det bliver en aende daerpaa. ^11Den av Jerobeams hus, som doer i staden, skola hundarna aeta upp, och den som doer ute paa marken, skola himmelens faaglar aeta upp. Ty saa har HERREN talat. ^12Saa staa du nu upp och gaa hem igen. Naer din fot traeder in i staden, skall barnet doe. ^13Och hela Israel skall haalla doedsklagan efter honom, och man skall begrava honom; ty av Jerobeams hus skall allenast han komma i en grav, daerfoer att i Jerobeams hus dock hos honom blev funnet naagot som var gott infoer HERREN, Israels Gud. ^14Men HERREN skall laata en konung oever Israel uppstaa aat sig, en konung som skall utrota Jerobeams hus. Detta aer den dagen; och vad skall icke nu ske! ^15HERREN skall slaa Israel, saa att det bliver likt vassen, som vaggar hit och dit i vattnet. Och han skall rycka upp Israel ur detta goda land, som han har givit aat deras faeder, och skall foerstroe dem paa andra sidan floden, daerfoer att de hava gjort sig Aseror och daermed foertoernat HERREN. ^16Och han skall prisgiva Israel foer de synders skull som Jerobeam har begaatt, och genom vilka han har kommit Israel att synda.>> ^17Daa stod Jerobeams hustru upp och gick sin vaeg och kom till Tirsa; och just som hon betraedde husets troeskel, gav gossen upp andan. ^18Och man begrov honom, och hela Israel hoell doedsklagan efter honom, i enlighet med det ord som HERREN hade talat genom sin tjaenare, profeten Ahia. ^19Vad nu mer aer att saega om Jerobeam, om hans krig och om hans regering, det finnes upptecknat i Israels konungars kroenika. ^20Den tid Jerobeam regerade var tjugutvaa aar. Saa gick han till vila hos sina faeder; och hans son Nadab blev konung efter honom. ^21Men Rehabeam, Salomos son, var konung i Juda. Fyrtioett aar gammal var Rehabeam, naer han blev konung, och han regerade sjutton aar i Jerusalem, den stad som HERREN hade utvalt ur alla Israels stammar, till att daer faesta sitt namn. Hans moder hette Naama, ammonitiskan. ^22Och Juda gjorde vad ont var i HERRENS oegon; med de synder som de begingo retade de honom laangt mer, aen deras faeder hade gjort. ^23Ty ocksaa de byggde sig offerhoejder och reste stoder och Aseror paa alla hoega kullar och under alla groena traed; ^24ja, ocksaa tempelbolare funnos i landet. De gjorde efter alla styggelser hos de folk som HERREN hade foerdrivit foer Israels barn. ^25Men i konung Rehabeams femte regeringsaar drog Sosak, konungen i Egypten, upp mot Jerusalem. ^26Och han tog skatterna i HERRENS hus och skatterna i konungshuset; alltsammans tog han. Han tog ock alla de gyllene skoeldar som Salomo hade laatit goera. ^27I deras staelle laet konung Rehabeam goera skoeldar av koppar, och dessa laemnade han i foervar aat hoevitsmaennen foer drabanterna som hoello vakt vid ingaangen till konungshuset. ^28Och saa ofta konungen gick till HERRENS hus, buro drabanterna dem; sedan foerde de dem tillbaka till drabantsalen. ^29Vad nu mer aer att saega om Rehabeam och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars kroenika. ^30Men Rehabeam och Jerobeam laago i krig med varandra, saa laenge de levde. ^31Och Rehabeam gick till vila hos sina faeder och blev begraven hos sina faeder i Davids stad. Hans moder hette Naama, ammonitiskan. Och hans son Abiam blev konung efter honom. __________________________________________________________________ Chapter 15 ^1I konung Jerobeams, Nebats sons, adertonde regeringsaar blev Abiam konung oever Juda. ^2Han regerade tre aar i Jerusalem. Hans moder hette Maaka, Abisaloms dotter. ^3Och han vandrade i alla de synder som hans fader hade begaatt foere honom, och hans hjaerta var icke haengivet aat HERREN, hans Gud, saasom hans fader Davids hjaerta hade varit. ^4Allenast foer Davids skull laet HERREN, hans Gud, honom faa en lampa i Jerusalem, i det att han uppsatte hans son efter honom och laet Jerusalem hava bestaand -- ^5detta daerfoer att David gjorde vad raett var i HERRENS oegon och icke vek ifraan naagot som han bjoed honom, saa laenge han levde, utom i saken med hetiten Uria. ^6Men Rehabeam och Jerobeam laago i krig med varandra, saa laenge den foerre levde. ^7Vad nu mer aer att saega om Abiam och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars kroenika. Men Abiam och Jerobeam laago i krig med varandra. ^8Och Abiam gick till vila hos sina faeder, och man begrov honom i Davids stad. Och hans son Asa blev konung efter honom. ^9I Jerobeams, Israels konungs, tjugonde regeringsaar blev Asa konung oever Juda. ^10Han regerade fyrtioett aar i Jerusalem. Hans moder hette Maaka, Abisaloms dotter. ^11Och Asa gjorde vad raett var i HERRENS oegon, saasom hans fader David hade gjort ^12Han drev ut tempelbolarna ur landet och skaffade bort alla de elaendiga avgudabelaeten som hans fader hade laatit goera. ^13Ja, sin moder Maaka avsatte han fraan hennes drottningsvaerdighet, daerfoer att hon hade satt upp en styggelse aat Aseran; Asa hoegg nu ned styggelsen och braende upp den i Kidrons dal. ^14Men offerhoejderna blevo icke avskaffade; dock var Asas hjaerta haengivet aat HERREN, saa laenge han levde. ^15Och han foerde in i HERRENS hus baade vad hans fader och vad han sjaelv hade helgat aat HERREN: silver, guld och kaerl. ^16Men Asa och Baesa, Israels konung, laago i krig med varandra, saa laenge de levde. ^17Baesa, Israels konung, drog upp mot Juda och begynte befaesta Rama, foer att hindra att naagon komme vare sig till eller ifraan Asa, Juda konung. ^18Daa tog Asa allt silver och guld som fanns kvar i skattkamrarna i HERRENS hus, aevensom skatterna i konungshuset, och laemnade detta aat sina tjaenare; daerefter saende konung Asa dem till Ben-Hadad, son till Tabrimmon, son till Hesjon, konungen i Aram, som bodde i Damaskus, och laet saega: ^19>>Ett foerbund bestaar ju mellan mig och dig, saasom det var mellan min fader och din fader. Se, haer saender jag dig skaenker av silver och guld, saa bryt daa nu ditt foerbund med Baesa, Israels konung, foer att han maa laemna mig i fred.>> ^20Och Ben-Hadad lyssnade till konung Asa och saende sina krigshoevitsmaen mot Israels staeder och foerhaerjade Ijon, Dan, Abel-Bet-Maaka och hela Kinarot jaemte hela Naftali land. ^21Naer Baesa hoerde detta, avstod han fraan att befaesta Rama och hoell sig sedan stilla i Tirsa. ^22Men konung Asa baadade upp hela Juda, ingen fritagen; och de foerde bort stenar och traevirke som Baesa anvaende till att befaesta Rama. Daermed befaeste nu konung Asa Geba i Benjamin, saa ock Mispa. ^23Allt vad mer aer att saega om Asa, om alla hans bedrifter, om allt vad han gjorde och om de staeder han byggde, det finnes upptecknat i Juda konungars kroenika. Men paa sin aalderdom fick han en sjukdom i sina foetter. ^24Och Asa gick till vila hos sina faeder och blev begraven hos sina faeder i sin fader Davids stad. Och hans son Josafat blev konung efter honom. ^25Men Nadab, Jerobeams son, blev konung oever Israel i Asas, Juda konungs, andra regeringsaar, och han regerade oever Israel i tvaa aar. ^26Han gjorde vad ont var i HERRENS oegon och vandrade paa sin faders vaeg och i den synd genom vilken denne hade kommit Israel att synda. ^27Men Baesa, Ahias son, av Isaskar hus, anstiftade en sammansvaerjning mot honom, och Baesa draepte honom vid Gibbeton, som tillhoerde filisteerna; Nadab med hela Israel hoell naemligen paa med att belaegra Gibbeton. ^28I Asas, Juda konungs, tredje regeringsaar var det som Baesa doedade honom, och han blev saa sjaelv konung i hans staelle. ^29Och naer han hade blivit konung foergjorde han hela Jerobeams hus; han laet intet som anda hade bliva kvar av Jerobeams hus, utan utrotade det, i enighet med det ord som HERREN hade talat genom sin tjaenare Ahia fraan Silo -- ^30detta foer de synders skull som Jerobeam hade begaatt, och genom vilka han kom Israel att synda, saa att han daermed foertoernade HERREN, Israels Gud. ^31Vad nu mer aer att saega om Nadab och om allt vad han gjorde det finnes upptecknat i Israels konungars kroenika. ^32Men Asa och Baesa, Israels konung, laago i krig med varandra, laenge de levde. ^33I Asas, Juda konungs, tredje regeringsaar blev Baesa, Ahias son, konung oever hela Israel i Tirsa och regerade i tjugufyra aar. ^34Han gjorde vad ont var i HERRENS oegon och vandrade paa Jerobeams vaeg och i den synd genom vilken denne hade kommit Israel att synda. __________________________________________________________________ Chapter 16 ^1Och HERRENS ord kom till Jehu, Hananis son, mot Baesa; han sade: ^2>>Se, jag har lyft dig upp ur stoftet och satt dig till furste oever mitt folk Israel. Men du har vandrat paa Jerobeams vaeg och kommit mitt folk Israel att synda, saa att de hava foertoernat mig genom sina synder. ^3Daerfoer vill jag bortsopa Baesa och hans hus; ja, jag vill goera med ditt hus saasom jag gjorde med Jerobeams, Nebats sons, hus. ^4Den av Baesas hus, som doer i staden, skola hundarna aeta upp, och den av hans hus, som doer ute paa marken, skola himmelens faaglar aeta upp.>> ^5Vad nu mer aer att saega om Baesa, om vad han gjorde och om hans bedrifter, det finnes upptecknat i Israels konungars kroenika. ^6Och Baesa gick till vila hos sina faeder och blev begraven i Tirsa. Och hans son Ela blev konung efter honom. ^7Men genom profeten Jehu, Hananis son, hade HERRENS ord kommit till Baesa och hans hus, icke allenast foer allt det onda som han hade gjort i HERRENS oegon, daa han foertoernade honom genom sina haenders verk, saa att det maaste gaa honom saasom det gick Jerobeams hus, utan ock daerfoer att han hade foergjort detta. ^8I Asas, Juda konungs, tjugusjaette regeringsaar blev Ela, Baesas son, konung oever Israel i Tirsa och regerade i tvaa aar. ^9Men hans tjaenare Simri, som var hoevitsman foer den ena haelften av stridsvagnarna, anstiftade en sammansvaerjning mot honom. Och en gaang, daa han i Tirsa hade druckit sig drucken i Arsas hus, oeverhovmaestarens i Tirsa, ^10kom Simri dit och slog honom till doeds -- det var i Asas, Juda konungs, tjugusjunde regeringsaar -- och han sjaelv blev saa konung i hans staelle. ^11Och naer han hade blivit konung och intagit sin tron, foergjorde han hela Baesas hus, utan att laata naagon av mankoen bliva kvar, varken hans blodsfoervanter eller hans vaenner. ^12Saa utrotade Simri hela Baesas hus, i enlighet med det ord som HERREN hade talat till Baesa genom profeten Jehu -- ^13detta foer alla de synders skull som Baesa och hans son Ela hade begaatt, och genom vilka de hade kommit Israel att synda, saa att de foertoernade HERREN, Israels Gud, med de faafaengliga avgudar som de dyrkade. ^14Vad nu mer aer att saega om Ela och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Israels konungars kroenika. ^15I Asas, Juda konungs, tjugusjunde regeringsaar blev Simri konung och regerade i sju dagar, i Tirsa. Folket hoell daa paa att belaegra Gibbeton, som tillhoerde filisteerna. ^16Medan nu folket hoell paa med belaegringen, fingo de hoera saegas >>Simri har anstiftat en sammansvaerjning; han har ock draept konungen.>> Daa gjorde hela Israel samma dag Omri, den israelitiske haerhoevitsmannen, till konung, i laegret. ^17Daerefter drog Omri med hela Israel upp fraan Gibbeton, och de angrepo Tirsa. ^18Men naer Simri saag att staden var intagen, gick han in i konungshusets palatsbyggnad och braende upp konungshuset jaemte sig sjaelv i eld och omkom saa -- ^19detta foer de synders skull som han hade begaatt, i det att han gjorde vad ont var i HERRENS oegon och vandrade paa Jerobeams vaeg och i den synd som denne hade gjort, och genom vilken han hade kommit Israel att synda. ^20Vad nu mer aer att saega om Simri och om den sammansvaerjning som han anstiftade, det finnes upptecknat i Israels konungars kroenika. ^21Nu delade sig Israels folk i tvaa haelfter; den ena haelften av folket hoell sig till Tibni, Ginats son, och ville goera honom till konung, och den andra haelften hoell sig till Omri. ^22Men den del av folket som hoell sig till Omri, fick oeverhanden oever den del som hoell sig till Tibni, Ginats son. Och naer Tibni var doed, blev Omri konung. ^23I Asas, Juda konungs, trettiofoersta regeringsaar blev Omri konung oever Israel och regerade i tolv aar; i Tirsa regerade han i sex aar. ^24Han koepte berget Samaria av Semer foer tvaa talenter silver; och han bebyggde berget och kallade staden som han byggde daer Samaria, efter Semer, den man som hade varit bergets aegare. ^25Men Omri gjorde vad ont var i HERRENS oegon; han gjorde mer ont aen naagon av dem som hade varit foere honom. ^26Han vandrade i allt paa Jerobeams, Nebats sons, vaeg och i de synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda, saa att de foertoernade HERREN, Israels Gud, med de faafaengliga avgudar de dyrkade. ^27Vad nu mer aer att saega om Omri, om vad han gjorde och om de bedrifter han utfoerde, det finnes upptecknat i Israels konungars kroenika. ^28Och Omri gick till vila hos sina faeder och blev begraven i Samaria. Och hans son Ahab blev konung efter honom. ^29Ahab, Omris son, blev konung oever Israel i Asas, Juda konungs, trettioaattonde regeringsaar; sedan regerade Ahab, Omris son, i tjugutvaa aar oever Israel i Samaria. ^30Men Ahab, Omris son, gjorde vad ont var i HERRENS oegon, mer aen naagon av dem som hade varit foere honom. ^31Det var honom icke nog att vandra i Jerobeams, Nebats sons, synder; han tog ock till hustru Isebel, dotter till Etbaal, sidoniernas konung, och gick saa aastad och tjaenade Baal och tillbad honom. ^32Och han reste ett altare aat Baal i Baalstemplet som han hade byggt i Samaria. ^33Daertill laet Ahab goera Aseran. Saa gjorde Ahab mer till att foertoerna HERREN, Israels Gud, aen naagon av de Israels konungar som hade varit foere honom. ^34Under hans tid byggde beteliten Hiel aater upp Jeriko. Men naer han lade dess grund, kostade det honom hans aeldste son Abiram, och naer han satte upp dess portar, kostade det honom hans yngste son Segib -- i enlighet med det ord som HERREN hade talat genom Josua, Nuns son. __________________________________________________________________ Chapter 17 ^1Och tisbiten Elia, en man som foerut hade uppehaallit sig i Gilead, sade till Ahab: >>Saa sant HERREN, Israels Gud, lever, han vilkens tjaenare jag aer, under dessa aar skall varken dagg eller regn falla, med mindre jag saeger det.>> ^2Och HERRENS ord kom till honom; han sade: ^3>>Gaa bort haerifraan och begiv dig oesterut, och goem dig vid baecken Kerit, som oesterifraan rinner ut i Jordan. ^4Din dryck skall du faa ur baecken, och korparna har jag bjudit att daer foerse dig med foeda.>> ^5Daa gick han bort och gjorde saasom HERREN hade befallt; han gick bort och uppehoell sig vid baecken Kerit, som oesterifraan rinner ut i Jordan. ^6Och korparna foerde till honom broed och koett om morgonen, och broed och koett om aftonen, och sin dryck fick han ur baecken. ^7Men efter naagon tid torkade baecken ut, daerfoer att det icke regnade i landet. ^8Daa kom HERRENS ord till honom; han sade: ^9>>Staa upp och gaa till Sarefat, som hoer till Sidon, och uppehaall dig daer. Se, jag har daer bjudit en aenka att foerse dig med foeda.>> ^10Han stod upp och gick till Sarefat. Och naer han kom till stadsporten, fick han daer se en aenka som samlade ved. Daa ropade han till henne och sade: >>Haemta litet vatten aat mig i kaerlet, saa att jag faar dricka.>> ^11Naer hon nu gick foer att haemta det, ropade han efter henne och sade: >>Tag ock med dig ett stycke broed aat mig.>> ^12Men hon svarade: >>Saa sant HERREN, din Gud, lever, jag aeger icke en kaka broed, utan allenast en hand full mjoel i krukan och litet olja i kruset. Och se, haer har jag samlat ihop ett par vedpinnar, och jag gaar nu hem och tillreder det aat mig och min son, foer att vi maa aeta det och sedan doe.>> ^13Daa sade Elia till henne: >>Frukta icke; gaa och goer saasom du har sagt. Men red foerst till en liten kaka daerav aat mig, och baer ut den till mig; red sedan till aat dig och din son. ^14Ty saa saeger HERREN, Israels Gud: Mjoelet i krukan skall icke taga slut, och oljan i kruset skall icke tryta, intill den dag daa HERREN laater det regna paa jorden.>> ^15Daa gick hon aastad och gjorde saasom Elia hade sagt. Och hon hade sedan att aeta, hon sjaelv och han och hennes husfolk, en laang tid. ^16Mjoelet i krukan tog icke slut, och oljan i kruset troet icke, i enlighet med det ord som HERREN hade talat genom Elia. ^17Men haerefter haende sig, att kvinnans, hans vaerdinnas, son blev sjuk; hans sjukdom blev mycket svaar, saa att han till slut icke mer andades. ^18Daa sade hon till Elia: >>Vad har du med mig att goera, du gudsman? Du har kommit till mig, foer att min missgaerning skulle bliva ihaagkommen, saa att min son maaste doe.>> ^19Men han sade till henne: >>Giv mig din son.>> Och han tog honom ur hennes famn och bar honom upp i salen daer han bodde och lade honom paa sin saeng. ^20Och han ropade till HERREN och sade: >>HERRE, min Gud, har du vael kunnat goera saa illa mot denna aenka, vilkens gaest jag aer, att du har doedat hennes son?>> ^21Daerefter straeckte han sig ut oever gossen tre gaanger och ropade till HERREN och sade: >>HERRE, min Gud, laat denna gosses sjael komma tillbaka in i honom.>> ^22Och HERREN hoerde Elias roest, och gossens sjael kom tillbaka in i honom, och han fick liv igen. ^23Och Elia tog gossen och bar honom fraan salen ned i huset och gav honom aat hans moder. Och Elia sade: >>Se, din son lever.>> ^24Daa sade kvinnan till Elia: >>Nu vet jag att du aer en gudsman, och att HERRENS ord i din mun aer sanning.>> __________________________________________________________________ Chapter 18 ^1En laang tid haerefter, paa tredje aaret, kom HERRENS ord till Elia; han sade: >>Gaa aastad och traed fram foer Ahab, saa skall jag sedan laata det regna paa jorden.>> ^2Daa gick Elia aastad foer att traeda fram foer Ahab. Men hungersnoeden var daa stor i Samaria. ^3Och Ahab kallade till sig Obadja, sin oeverhovmaestare; men Obadja dyrkade HERREN med stor iver. ^4Och naer Isebel utrotade HERRENS profeter, hade Obadja tagit ett hundra profeter och goemt dem, femtio man aat gaangen, i en grotta och foersett dem med mat och dryck. ^5Ahab sade nu till Obadja: >>Far igenom landet till alla vattenkaellor och alla baeckar. Kanhaenda skola vi finna graes, saa att vi kunna behaalla haestar och mulaasnor vid liv och slippa att slakta ned naagon boskap.>> ^6Och de foerdelade mellan sig landet som de skulle draga i genom. Ahab for en vaeg foer sig, och Obadja for en annan vaeg foer sig. ^7Naer nu Obadja faerdades sin vaeg fram, fick han se Elia komma emot sig. Och han kaende igen denne och foell ned paa Sitt ansikte och sade: >>Aer du haer, min herre Elia?>> ^8Han svarade honom: >>Ja. Gaa och saeg till din herre: 'Elia aer haer.'>> ^9Daa sade han: >>Varmed har jag foersyndat mig, eftersom du vill giva din tjaenare i Ahabs hand och laata honom doeda mig? ^10Saa sant HERREN, din Gud, lever, det finnes icke naagot folk eller naagot rike dit min herre icke har saent foer att soeka efter dig; och om man har svarat: 'Han aer icke haer', saa har han av det riket eller det folket tagit en ed, att man icke har funnit dig. ^11Och nu saeger du: 'Gaa och saeg till din herre: Elia aer haer!' ^12Om nu, naer jag gaar ifraan dig, HERRENS Ande skulle rycka bort dig, jag vet icke vart, och jag likvael komme med ditt budskap till Ahab, saa skulle han draepa mig, naer han icke funne dig. Och dock har ju jag, din tjaenare, fruktat HERREN allt ifraan min ungdom. ^13Har det icke blivit beraettat foer min herre vad jag gjorde, naer Isebel draepte HERRENS profeter, huru jag goemde ett hundra av HERRENS profeter, femtio man och aater femtio, i en grotta och foersaag dem med mat och dryck? ^14Och nu saeger du: 'Gaa och saeg till din herre: Elia aer haer!' -- foer att han skall draepa mig.>> ^15Men Elia svarade: >>Saa sant HERREN Sebaot lever, han vilkens tjaenare jag aer, redan i dag skall jag traeda fram foer honom.>> ^16Daa gick Obadja Ahab till moetes och foerkunnade detta foer honom; och Ahab begav sig aastad foer att moeta Elia. ^17Och naer Ahab fick se Elia, sade Ahab till honom: >>Aer du haer, du som drager olycka oever Israel?>> ^18Han svarade: >>Det aer icke jag, som drager olycka oever Israel, utan du och din faders hus, daermed att I oevergiven HERRENS bud, och daermed att du foeljer efter Baalerna. ^19Men saend nu bort och foersamla hela Israel till mig paa berget Karmel, jaemte Baals fyra hundra femtio profeter och Aserans fyra hundra profeter, som aeta vid Isebels bord.>> ^20Daa saende Ahab omkring bland Israels barn och laet foersamla profeterna paa berget Karmel. ^21Och Elia traedde fram foer allt folket och sade: >>Huru laenge viljen I halta paa baada sidor? Aer det HERREN som aer Gud, saa foeljen efter honom; men om Baal aer det, saa foeljen efter honom.>> Och folket svarade honom icke ett ord. ^22Daa sade Elia till folket: >>Jag allena aer kvar saasom HERRENS Profet, och Baals profeter aero fyra hundra femtio man. ^23Maa man nu giva oss tvaa tjurar, och maa de vaelja ut aat sig den ena tjuren och stycka den och laegga den paa veden, utan att taenda eld daerpaa, saa vill jag reda till den andra tjuren och laegga den paa veden, utan att taenda eld daerpaa. ^24Daerefter maan I aakalla eder guds namn, men sjaelv vill jag aakalla HERRENS namn. >>Den gud som daa svarar med eld, han vare Gud.>> Allt folket svarade och sade. >>Ditt foerslag aer gott.>> ^25Daa sade Elia till Baals profeter: >>Vaeljen ut aat eder den ena tjuren och reden till den, I foerst, ty I aeren flertalet; aakallen daerefter eder guds namn, men eld faan I icke taenda.>> ^26Daa togo de den tjur som han gav dem och redde till den; sedan aakallade de Baals namn fraan morgonen aenda till middagen och ropade: >>Baal, svara oss.>> Men icke ett ljud hoerdes, och ingen svarade. Och alltjaemt haltade de aastad kring altaret som man hade gjort. ^27Naer det saa blev middag, gaeckades Elia med dem och sade: >>Ropen aennu hoegre, ty visserligen aer han en gud, men han har vael naagot att begrunda, eller ock har han gaatt avsides, eller aer han paa resa; kanhaenda sover han, men daa skall han vael vakna.>> ^28Daa ropade de aennu hoegre och ristade sig, saasom deras sed var, med svaerd och spjut, saa att blodet kom ut paa dem. ^29Naer det sedan hade blivit eftermiddag, fattades de av profetiskt raseri, och hoello saa paa aenda till den tid daa spisoffret frambaeres. Men icke ett ljud hoerdes, ingen svarade, och ingen tycktes heller akta paa dem. ^30Och Elia sade till allt folket: >>Traeden hitfram till mig.>> Saa traedde nu allt folket fram till honom. Daa satte han aater i staand HERRENS altare, som hade blivit nedrivet. ^31Elia tog tolv stenar, lika maanga som Jakobs soeners stammar -- den mans, till vilken detta HERRENS ord hade kommit: >>Israel skall vara ditt namn.>> ^32Och han byggde av stenarna ett altare i HERRENS namn och gjorde omkring altaret en grav, stor nog foer ett utsaede av tvaa sea-maatt. ^33Daerefter lade han upp veden, styckade tjuren och lade den paa veden. ^34Sedan sade han: >>Fyllen fyra krukor med vatten, och gjuten ut vattnet oever braennoffret och veden.>> Han sade ytterligare: >>Goeren saa aennu en gaang.>> Och de gjorde saa foer andra gaangen. Daerefter sade han: >>Goeren saa foer tredje gaangen.>> Och de gjorde saa foer tredje gaangen. ^35Och vattnet floet runt omkring altaret; och han laet fylla ocksaa graven med vatten. ^36Daa nu tiden var inne att frambaera spisoffret, traedde profeten Elia fram och sade: >>HERRE, Abrahams, Isaks och Israels Gud, laat det i dag bliva kunnigt att du aer Gud i Israel, och att jag aer din tjaenare, och att det aer paa din befallning jag har gjort allt detta.>> ^37Svara mig, HERRE, svara mig, saa att detta folk foernimmer att det aer du, HERRE, som aer Gud, i det att du vaender om deras hjaertan.>> ^38>>Daa foell HERRENS ed ned och foertaerde braennoffret, veden, stenarna och jorden, och uppslickade vattnet som var i graven. ^39Naer allt folket saag detta, foello de ned paa sina ansikten och sade: >>HERREN aer det som aer Gud! HERREN aer det som aer Gud!>> ^40Men Elia sade till dem: >>Gripen Baals profeter; laaten ingen av dem komma undan.>> Och de grepo dem. Och Elia laet foera dem ned till baecken Kison och slakta dem daer. ^41Och Elia sade till Ahab: >>Begiv dig ditupp, aet och drick, ty jag hoer bruset av regn.>> ^42Daa begav sig Ahab ditupp foer att aeta och dricka. Men Elia steg upp paa Karmels topp, hukade sig ned mot jorden och saenkte sitt ansikte mellan sina knaen. ^43Och han sade till sin tjaenare >>Gaa upp och skaada ut aat havet.>> Denne gick daa upp och skaadade ut, men sade: >>Jag ser ingenting.>> Saa tillsade han honom sju gaanger att gaa tillbaka. ^44Naer han daa kom dit sjunde gaangen sade han: >>Nu ser jag ett litet moln, icke stoerre aen en mans hand, stiga upp ur havet.>> Daa sade han: >>Gaa upp och saeg till Ahab: Spaenn foer och far ned, saa att regnet icke haaller dig kvar.>> ^45Och i ett oegonblick foermoerkades himmelen av moln och storm, och ett starkt regn foell. Och Ahab steg upp i sin vagn och for till Jisreel. ^46Men HERRENS hand hade kommit oever Elia, saa att han omgjorde sina laender och sprang framfoer Ahab aenda inemot Jisreel. __________________________________________________________________ Chapter 19 ^1Men naer Ahab beraettade foer Isebel allt vad Elia hade gjort, och huru han hade draept alla profeterna med svaerd, ^2Saende Isebel en budbaerare till Elia och laet saega: >>Gudarna straffe mig nu och framgent om jag icke i morgon vid denna tid laater det gaa med ditt liv saasom det gick med alla dessas liv.>> ^3Naer han foernam detta, stod han upp och begav sig i vaeg foer att raedda sitt liv, och han kom saa till Beer-Seba, som hoer till Juda; daer laemnade han kvar sin tjaenare. ^4Men sjaelv gick han ut i oeknen en dagsresa. Daer satte han sig under en ginstbuske; och han oenskade sig doeden och sade: >>Det aer nog; tag nu mitt liv, HERRE, ty jag aer icke foermer aen mina faeder.>> ^5Daerefter lade han sig att sova under en ginstbuske. Men se, daa roerde en aengel vid honom och sade till honom: >>Staa upp och aet.>> ^6Naer han daa saag upp, fick han vid sin huvudgaerd se ett broed, saadant som bakas paa gloedande stenar, och ett krus med vatten. Och han aat och drack och lade sig aater ned. ^7Men HERRENS aengel roerde aater vid honom, foer andra gaangen, och sade: >>Staa upp och aet, ty eljest bliver vaegen dig foer laang.>> ^8Daa stod han upp och aat och drack, och gick saa, styrkt av den maten, i fyrtio dagar och fyrtio naetter, aenda till Guds berg Horeb. ^9Daer gick han in i en grotta, och i den stannade han oever natten. Daa kom HERRENS ord till honom; han sade till honom: >>Vad vill du haer, Elia?>> ^10Han svarade: >>Jag har nitaelskat foer HERREN, haerskarornas Gud. Ty Israels barn hava oevergivit ditt foerbund, rivit ned dina altaren och draept dina profeter med svaerd; jag allena aer kvar, och de staa efter att taga mitt liv.>> ^11Han sade: >>Gaa ut och staell dig paa berget infoer HERREN.>> Daa gick HERREN fram daer, och en stor och stark storm, som ryckte loss berg och broet soender klippor, gick foere HERREN; men icke var HERREN i stormen. Efter stormen kom en jordbaevning; men icke var HERREN i jordbaevningen. ^12Efter jordbaevningen kom en eld; men icke var HERREN i elden. Efter elden kom ljudet av en sakta susning. ^13Saa snart Elia hoerde detta, skylde han sitt ansikte med manteln och gick ut och staellde sig vid ingaangen till grottan. Daa kom en roest till honom och sade: >>Vad vill du haer, Elia?>> ^14Han svarade: >>Jag har nitaelskat foer HERREN, haerskarornas Gud. Ty Israels barn hava oevergivit ditt foerbund, rivit ned dina altaren och draept dina profeter med svaerd; jag allena aer kvar, och de staa efter att taga mitt liv.>> ^15HERREN sade till honom: >>Gaa nu tillbaka igen, och tag vaegen till Damaskus' oeken, och gaa in och smoerj Hasael till konung oever Aram. ^16Och Jehu, Nimsis son, skall du smoerja till konung oever Israel. Och till profet i ditt staelle skall du smoerja Elisa, Safats son, fraan Abel-Mehola. ^17Och saa skall ske: den som kommer undan Hasaels svaerd, honom skall Jehu doeda, och den som kommer undan Jehus svaerd, honom skall Elisa doeda. ^18Men jag skall laata sju tusen maen bliva kvar i Israel, alla de knaen som icke hava boejt sig foer Baal, och var mun som icke har givit honom hyllningskyss.>> ^19Naer han sedan gick daerifraan, traeffade han paa Elisa, Safats son, som hoell paa att ploeja; tolv par oxar gingo framfoer honom, och sjaelv koerde han det tolfte paret. Och Elia gick fram till honom och kastade sin mantel oever honom. ^20Daa slaeppte han oxarna och skyndade efter Elia och sade: >>Laat mig foerst faa kyssa min fader och min moder, saa vill jag sedan foelja dig.>> Han sade till honom: >>Vaelan, du maa gaa tillbaka igen; du vet ju vad jag har gjort med dig.>> ^21Daa laemnade han honom och gick tillbaka och tog sina baada oxar och slaktade dem, och med oxarnas ok kokade han deras koett; detta gav han aat folket, och de aato. Daerefter stod han upp och foeljde Elia och blev hans tjaenare. __________________________________________________________________ Chapter 20 ^1Och Ben-Hadad, konungen i Aram, samlade hela sin haer; han hade med sig trettiotvaa konungar jaemte haestar och vagnar. Han drog upp och belaegrade Samaria och ansatte det. ^2Och han skickade saendebud in i staden till Ahab, Israels konung, ^3och laet saega honom: >>Saa saeger Ben-Hadad: Ditt silver och ditt guld tillhoer mig, och det baesta du har av kvinnor och barn tillhoer mig ock.>> ^4Israels konung svarade och sade: >>Saasom du har sagt, min herre konung: jag sjaelv och allt vad jag har tillhoer dig.>> ^5Men saendebuden kommo tillbaka och sade: >>Saa saeger Ben-Hadad: Jag har ju saent till dig och laatit saega: 'Ditt silver och ditt guld, dina kvinnor och dina barn skall du giva mig.' ^6Och nu skall jag sannerligen i morgon vid denna tid saenda mina tjaenare till dig, foer att de maa genomsoeka ditt hus och dina tjaenares hus; och allt som aer dina oegons lust skola de taga med sig och foera bort.>> ^7Daa kallade Israels konung till sig alla de aeldste i landet och sade: >>Maerken och sen huru denne staar efter vaart foerdaerv. Ty naer han saende till mig och begaerde mina kvinnor och mina barn, mitt silver och mitt guld, vaegrade jag ju icke att giva honom det.>> ^8Alla de aeldste och allt folket sade till honom: >>Hoer icke paa honom och goer honom icke till viljes.>> ^9Saa svarade han daa Ben-Hadads saendebud: >>Saegen till min herre konungen: Allt, varom du foerra gaangen saende bud till din tjaenare, det vill jag foga mig i; men detta kan jag icke foga mig i.>> Och saendebuden vaende tillbaka med detta svar. ^10Daa saende Ben-Hadad till honom och laet saega: >>Gudarna straffe mig nu och framgent, om Samarias grus skall raecka till att fylla haenderna paa allt det folk som foeljer mig.>> ^11Men Israels konung svarade och sade: >>Saegen saa: Icke maa den som omgjordar sig med svaerdet beroemma sig likt den som spaenner det av sig.>> ^12Saa snart Ben-Hadad hoerde detta svar, daer han satt och drack med konungarna i laegerhyddorna, sade han till sina tjaenare: >>Goeren eder redo.>> Och de gjorde sig redo till att angripa staden. ^13Daa traedde en profet fram till Ahab, Israels konung, och sade: >>Saa saeger HERREN: Ser du hela denna stor hop? Se, jag vill i dag giva den i din hand, paa det att du maa foernimma att jag aer HERREN.>> ^14Daa fraagade Ahab: >>Genom vem? Han svarade: >>Saa saeger HERREN: Genom landshoevdingarnas maen.>> Han fraagade ytterligare: >>Vem skall begynna striden?>> Han svarade: >>Du sjaelv.>> ^15Saa moenstrade han daa landshoevdingarnas maen, och de voro tvaa hundra trettiotvaa, daerefter moenstrade han allt folket, alla Israels barn, sju tusen man. ^16Och vid middagstiden gjorde de ett utfall, just naer Ben-Hadad hoell paa att dricka sig drucken i laegerhyddorna, tillsammans med de trettiotvaa konungar som sade kommit honom till hjaelp. ^17Landshoevdingarnas maen drogo foerst ut. Och de kunskapare som Ben-Hadad saende ut underraettade honom om att folk kom ut fraan Samaria. ^18Daa sade han: >>Om de hava dragit ut i fredlig avsikt, saa gripen dem levande; och om de hava dragit ut till strid, saa gripen dem ock levande.>> ^19Men naer dessa -- landshoevdingarnas maen och haeren som foeljde dem -- hade kommit ut ur staden, ^20hoeggo de ned var och en sin man, och arameerna flydde, och Israel foerfoeljde dem. Och Ben-Hadad, konungen i Aram, kom undan paa en haest, jaemte naagra ryttare. ^21Och Israels konung drog ut och slog baade ryttarhaeren och vagnshaeren och tillfogade arameerna ett stort nederlag. ^22Men profeten traedde fram till Israels konung och sade till honom: >>Grip dig nu an; och betaenk och se till, vad du boer goera, ty naesta aar kommer konungen i Aram att aater draga upp mot dig.>> ^23Men den arameiske konungens tjaenare sade till honom: >>Deras gud aer en bergsgud; daerfoer hava de blivit oss oevermaektiga. Laat oss nu strida mot dem paa slaetten, saa skola vi foervisso bliva dem oevermaektiga. ^24Och vidare maaste du goera saa: avsaett var och en av konungarna fraan hans plats, och insaett staathaallare i deras staelle. ^25Skaffa dig sedan sjaelv en haer, lika stor som den du har foerlorat, med lika maanga haestar och lika maanga vagnar, och laat oss sedan strida mot dem paa slaetten, saa skola vi foervisso bliva dem oevermaektiga.>> Och han lyssnade till deras ord och gjorde saa. ^26Foeljande aar moenstrade Ben-Hadad arameerna och drog saa upp till Afek foer att strida mot Israel. ^27Israels barn hade ock blivit moenstrade och foersedda med livsmedel och taagade daerefter emot dem. Och Israels barn laegrade sig gent emot dem, lika tvaa smaa gethjordar, under det att arameerna uppfyllde landet. ^28Daa traedde gudsmannen fram och sade till Israels konung: >>Saa saeger HERREN: Daerfoer att arameerna hava sagt: 'HERREN aer en bergsgud och icke en dalgud', daerfoer giver jag hela denna stora hop i din hand, paa det att I maan foernimma att jag aer HERREN.>> ^29Och de voro laegrade mitt emot varandra i sju dagar. Paa sjunde dagen kom det till strid, och Israels barn slogo daa av arameerna hundra tusen man fotfolk, detta paa en enda dag. ^30De aaterstaaende flydde in i staden Afek; men stadsmuren foell ned oever tjugusju tusen man, dem som aaterstodo. Ben-Hadad flydde ocksaa och kom in i staden och sprang fraan kammare till kammare. ^31Daa sade hans tjaenare till honom: >>Vi hava hoert att konungarna av Israels hus aero naadiga konungar. Laat oss daerfoer saetta saecktyg om vaara laender och rep om vaara huvuden och giva oss aat Israels konung; kanhaenda laater han dig daa faa leva.>> ^32Och de bundo saecktyg omkring sina laender och rep omkring sina huvuden och kommo saa till Israels konung och sade: >>Din tjaenare Ben-Hadad beder: 'Laat mig faa leva.'>> Han svarade: >>Aer han aennu vid liv, han min broder?>> ^33Maennen, som i detta hans ord saago ett gott varsel, skyndade att taga fasta daerpaa och sade: >>Ja, din broder aer Ben-Hadad.>> Han sade: >>Gaan och haemten honom hit.>> Daa gav sig Ben-Hadad aat honom, och han laet honom stiga upp i sin vagn. ^34Och Ben-Hadad sade till honom: >>De staeder som min fader tog fraan din fader vill jag giva tillbaka, och du skall foer din raekning faa inraetta handelskvarter i Damaskus, saasom min fader fick goera i Samaria.>> >>Vaelan>>, sade Ahab, >>paa saadana villkor vill jag giva dig fri.>> Och han sloet ett foerdrag med honom och gav honom fri. ^35Och en av profetlaerjungarna sade paa HERRENS befallning till en annan: >>Slaa till mig.>> Men mannen vaegrade att slaa honom. ^36Daa sade han till honom: >>Eftersom du icke har lyssnat till HERRENS roest, daerfoer skall ett lejon slaa ned dig, naer du gaar ifraan mig.>> Och naer han gick sin vaeg ifraan honom, kom ett lejon emot honom och slog ned honom. ^37Sedan traeffade han en annan man och sade: >>Slaa till mig.>> Och mannen slog honom saa haart, att saar uppstod daerav. ^38Daerefter gick profeten och staellde sig i konungens vaeg, sedan han hade gjort sig oigenkaennlig genom att saetta en bindel oever oegonen. ^39Naer nu konungen kom daerfram, ropade han till konungen och sade: >>Din tjaenare hade givit sig ut i striden, daa i detsamma en man kom daerifraan och foerde till mig en annan man och sade: 'Vakta denne man; om han kommer bort, skall det gaa dig saasom det skulle hava gaatt honom, eller ock maaste du betala en talent silver.' ^40Nu haende sig, under det din tjaenare hade att syssla aen haer aen daer, att mannen kom undan.>> Israels konung sade till honom: >>Din dom aer given; du har ju sjaelv avkunnat den.>> ^41Daa tog han skyndsamt bort bindeln fraan sina oegon, och Israels konung kaende igen honom och saag att han var en av profeterna. ^42Och han sade till konungen: >>Saa saeger HERREN: Daerfoer att du har slaeppt ur din hand den man som av mig var given till spillo, skall det gaa dig saasom det skulle hava gaatt honom, och ditt folk saasom det har gaatt hans folk.>> ^43Och Israels konung begav sig hem, missmodig och vred, och kom till Samaria. __________________________________________________________________ Chapter 21 ^1Daerefter haende sig foeljande. Jisreeliten Nabot hade en vingaard i Jisreel bredvid Ahabs palats, konungens i Samaria. ^2Och Ahab talade till Nabot och sade: >>Laat mig faa din vingaard foer att daerav goera mig en koekstraedgaard, eftersom den ligger saa naera intill mitt hus; jag vill giva dig en baettre vingaard i staellet, eller om dig saa behagar, vill jag giva dig penningar saasom betalning foer den.>> ^3Men Nabot svarade Ahab: >>HERREN laate det vara fjaerran ifraan mig att jag skulle laata dig faa mina faeders arvedel.>> ^4Daa gick Ahab hem till sitt, missmodig och vred foer det svars skull som jisreeliten Nabot hade givit honom, naer denne sade: >>Jag vill icke laata dig faa mina faeders arvedel.>> Och han lade sig paa sin saeng och vaende bort sitt ansikte och aat intet. ^5Daa kom hans hustru Isebel in till honom och fraagade honom: >>Varfoer aer du saa missmodig, och varfoer aeter du intet?>> ^6Han svarade henne: >>Daerfoer att naer jag talade till jisreeliten Nabot och sade till honom: 'Laat mig faa din vingaard foer penningar, eller om du saa oenskar, vill jag giva dig en annan vingaard i staellet', daa svarade han: 'Jag vill icke laata dig faa min vingaard.' ^7Daa sade hans hustru Isebel honom: >>Aer det du som nu regerar oever Israel? Staa upp och aet och var vid gott mod; jag skall skaffa dig jisreeliten Nabot vingaard. ^8Daerefter skrev hon ett brev i Ahabs namn och satte sigill under det med hans signetring, och saende saa brevet till de aeldste och foernaemsta i Nabots stad, de som bodde daer jaemte honom. ^9Och hon skrev i brevet saa: >>Lysen ut en fasta, och laaten Nabot sitta laengst fram bland folket. ^10Och laaten saa tvaa onda maen saetta sig mitt emot honom, och laaten dem vittna emot honom och saega: 'Du har talat foergripligt mot Gud och konungen.' Foeren saa ut honom och stenen honom till doeds.>> ^11Och de aeldsta och foernaemsta maennen i staden, de som bodde daer i hans stad, handlade i enlighet med det bud som Isebel hade saent dem, och saasom det var skrivet i brevet som hon hade saent till dem. ^12De lyste ut en fasta och laeto Nabot sitta laengst fram bland folket. ^13Och de tvaa onda maennen kommo och satte sig mitt emot honom; och de onda maennen vittnade mot Nabot infoer folket och sade: Nabot har talat foergripligt mot Gud och konungen.>> Daa foerde man honom utanfoer staden och stenade honom till doeds. ^14Daerefter saende de bud till Isebel och laeto saega: >>Nabot har blivit stenad till doeds.>> ^15Saa snart Isebel hoerde att Nabot var stenad till doeds, sade hon till Ahab: >>Staa upp och tag jisreeliten Nabots vingaard i besittning, den som han vaegrade att laata dig faa foer penningar; ty Nabot aer icke laengre vid liv, utan han aer doed.>> ^16Saa snart Ahab hoerde att Nabot var doed, stod han upp och begav sig aastad ned till jisreeliten Nabots vingaard foer att taga den i besittning. ^17Men HERRENS ord kom till tisbiten Elia; han sade: ^18>>Staa upp, gaa aastad och moet Ahab, Israels konung, som bor i Samaria. Du traeffar honom i Nabots vingaard, dit han har gaatt ned foer att taga den i besittning. ^19Och du skall tala till honom och saega: 'Saa saeger HERREN: Har du till redan hunnit att baade draepa och tilltraeda arvet?' Daerefter skall du tala till honom och saega: 'Saa saeger HERREN: Paa samma staelle daer hundarna hava slickat Nabots blod skola hundarna slicka ocksaa ditt blod.'>> ^20Ahab sade till Elia: >>Har du aentligen funnit mig, du min fiende?>> Han svarade: >>Ja, jag har funnit dig. Eftersom du har saalt dig till att goera vad ont aer i HERRENS oegon, ^21daerfoer skall jag ock laata vad ont aer komma oever dig och skall bortsopa dig, och av Ahabs hus skall jag utrota allt mankoen, baade smaa och stora i Israel. ^22Och jag skall goera med ditt hus saasom jag gjorde med Jerobeams, Nebats sons, hus, och saasom jag gjorde med Baesas, Ahias sons, hus, daerfoer att du har foertoernat mig och kommit Israel att synda. ^23Ocksaa om Isebel har HERREN talat och sagt: Hundarna skola aeta upp Isebel invid Jisreels murar. ^24Ja, den av Ahabs hus, som doer i staden, skola hundarna aeta upp, och den som doer ute paa marken skola himmelens faaglar aeta upp.>> ^25(Ocksaa har ingen varit saasom Ahab, han som saalde sig till att goera vad ont var i HERRENS oegon, naer hans hustru Isebel uppeggade honom daertill. ^26Mycken styggelse foeroevade han, i det han foeljde efter de elaendiga avgudarna, alldeles saasom amoreerna hade gjort, vilka HERREN foerdrev foer Israels barn.) ^27Men naer Ahab hoerde de orden, rev han soender sina klaeder och svepte saecktyg om sin kropp och fastade; och han laag hoeljd i saecktyg och gick tyst omkring. ^28Daa kom HERRENS ord till tisbiten Elia; han sade: ^29>>Har du sett huru Ahab oedmjukar sig infoer mig? Daerfoer att han saa oedmjukar sig infoer mig, skall jag icke laata olyckan komma i hans tid; foerst i hans sons tid skall jag laata olyckan komma oever hans hus.>> __________________________________________________________________ Chapter 22 ^1Och de sutto i ro i tre aar, under vilka intet krig var mellan Aram och Israel. ^2Men i det tredje aaret for Josafat, Juda konung, ned till Israels konung. ^3Och Israels konung sade till sina tjaenare: >>I veten ju att Ramot i Gilead tillhoer oss. Och likvael sitta vi stilla och taga det icke ifraan konungen i Aram.>> ^4Och han fraagade Josafat: Vill du draga med mig foer att belaegra Ramot i Gilead?>> Josafat svarade Israels konung: >>Jag saasom du, mitt folk saasom ditt folk, mina haestar saasom dina haestar!>> ^5Men Josafat sade ytterligare till Israels konung: >>Fraaga dock foerst HERREN haerom.>> ^6Daa foersamlade Israels konung profeterna, vid pass fyra hundra maen, och fraagade dem: >>Skall jag draga aastad mot Ramot i Gilead foer att belaegra det, eller skall jag avstaa daerifraan?>> De svarade: >>Drag ditupp; Herren skall giva det i konungens hand.>> ^7Men Josafat sade: >>Finnes haer ingen annan HERRENS profet, saa att vi kunna fraaga genom honom?>> ^8Israels konung svarade Josafat: >>Haer finnes aennu en man, Mika, Jimlas son, genom vilken vi kunna fraaga HERREN; men han aer mig foerhatlig, ty han profeterar aldrig lycka aat mig, utan allenast olycka.>> Josafat sade: >>Konungen saege icke saa.>> ^9Daa kallade Israels konung till sig en hovman och sade: >>Skaffa skyndsamt hit Mika, Jimlas son.>> ^10Israels konung och Josafat, Juda konung, sutto nu var och en paa sin tron, iklaedda sina skrudar, paa en troeskplats vid Samarias port, under det att alla profeterna profeterade infoer dem. ^11Daa gjorde sig Sidkia, Kenaanas son, horn av jaern och sade: >>Saa saeger HERREN: Med dessa skall du staanga arameerna, saa att de foergoeras.>> ^12Och alla profeterna profeterade paa samma saett och sade: >>Drag upp mot Ramot i Gilead, saa skall du bliva lyckosam; HERREN skall giva det i konungens hand.>> ^13Och budet som hade gaatt foer att tillkalla Mika talade till honom och sade: >>Det aer saa, att profeterna med en mun lova konungen lycka; laat nu dina ord staemma oeverens med vad de hava talat, och lova ocksaa du lycka.>> ^14Men Mika svarade: >>Saa sant HERREN lever, jag skall allenast tala det som HERREN saeger till mig.>> ^15Naer han sedan kom till konungen, fraagade konungen honom: >>Mika, skola vi draga aastad till Ramot i Gilead foer att belaegra det, eller skola vi avstaa daerifraan?>> Han svarade honom: >>Drag ditupp, saa skall du bliva lyckosam; HERREN skall giva det i konungens hand.>> ^16Men konungen sade till honom: >>Huru maanga gaanger skall jag besvaerja dig att icke tala till mig annat aen sanning i HERRENS namn?>> ^17Daa sade han: >>Jag saag hela Israel foerskingrat paa bergen, likt faar som icke hava naagon herde. Och HERREN sade: 'Dessa hava icke naagon herre; maa de vaenda tillbaka hem i frid, var och en till sitt.'>> ^18Daa sade Israels konung till Josafat: >>Sade jag dig icke att denne aldrig profeterar lycka aat mig, utan allenast olycka?>> ^19Men han sade: >>Hoer alltsaa HERRENS ord. Jag saag HERREN sitta paa sin tron och himmelens hela haerskara staa daer hos honom, paa hans hoegra sida och paa hans vaenstra. ^20Och HERREN sade: 'Vem vill locka Ahab att draga upp mot Ramot i Gilead, foer att han maa falla daer?' Daa sade den ene saa och den andre saa. ^21Slutligen kom anden fram och staellde sig infoer HERREN och sade: 'Jag vill locka honom daertill.' HERREN fraagade honom: 'Paa vad saett?' ^22Han svarade: 'Jag vill gaa ut och bliva en loegnens ande i alla hans profeters mun.' Daa sade han: 'Du maa foersoeka att locka honom daertill, och du skall ocksaa lyckas; gaa ut och goer saa.' ^23Och se, nu har HERREN lagt en loegnens ande i alla dessa dina profeters mun, medan HERREN aendaa har beslutit att olycka skall komma oever dig.>> ^24Daa traedde Sidkia, Kenaanas son, fram och gav Mika ett slag paa kinden och sade: >>Paa vilken vaeg har daa HERRENS Ande gaatt bort ifraan mig foer att tala med dig?>> ^25Mika svarade: >>Du skall faa se det paa den dag daa du noedgas springa fraan kammare till kammare foer att goemma dig.>> ^26Men Israels konung sade: >>Tag Mika och foer honom tillbaka till Amon, hoevitsmannen i staden, och till Joas, konungasonen. ^27Och saeg: Saa saeger konungen: Saetten denne i faengelse och bespisen honom med faangkost, till dess jag kommer vaelbehaallen hem.>> ^28Mika svarade: >>Om du kommer vaelbehaallen tillbaka, saa har HERREN icke talat genom mig.>> Och han sade ytterligare: >>Hoeren detta, I folk, allasammans.>> ^29Saa drog nu Israels konung jaemte Josafat, Juda konung, upp till Ramot i Gilead. ^30Och Israels konung sade till Josafat: >>Jag vill foerklaeda mig, naer jag drager ut i striden, men du maa vara klaedd i dina egna klaeder.>> Saa foerklaedde sig Israels konung, naer han drog ut i striden. ^31Men konungen i Aram hade bjudit och sagt till sina trettiotvaa vagnshoevitsmaen: >>I skolen icke giva eder i strid med naagon, vare sig liten eller stor, utom med Israels konung allena.>> ^32Naer daa hoevitsmaennen oever vagnarna fingo se Josafat, taenkte de: >>Foervisso aer detta Israels konung>>, och vaende sig daerfoer till anfall mot honom. Daa gav Josafat upp ett rop. ^33Saa snart nu hoevitsmaennen oever vagnarna maerkte att det icke var Israels konung, vaende de om och laeto honom vara. ^34Men en man som spaende sin baage och skoet paa maafaa traeffade Israels konung i en fog paa rustningen. Daa sade denne till sin koersven: >>Svaeng om vagnen och foer mig ut ur haeren, ty jag aer saarad.>> ^35Och striden blev paa den dagen allt haeftigare, och konungen stod uppraett i sin vagn, vaend mot arameerna; men om aftonen gav han upp andan. Och blodet fraan saaret hade runnit ned i vagnen. ^36Och vid solnedgaangen gick ett rop genom haeren: >>Var och en till sin stad igen! Var och en till sitt land igen!>> ^37Saa doedades daa konungen och blev foerd till Samaria; och man begrov konungen daer i Samaria. ^38Och naer man skoeljde vagnen i dammen i Samaria, slickade hundarna hans blod, och skoekorna badade sig daeri -- saasom HERREN hade sagt. ^39Vad nu mer aer att saega om Ahab och om allt vad han gjorde, om elfenbenshuset som han byggde, och om alla de staeder som han byggde, det finnes upptecknat i Israels konungars kroenika. ^40Och Ahab gick till vila hos sina faeder. Och hans son Ahasja blev konung efter honom. ^41Men Josafat, Asas sons blev konung oever Juda i Ahabs, Israels konungs, fjaerde regeringsaar. ^42Trettiofem aar gammal var Josafat, naer han blev konung, och han regerade tjugufem aar i Jerusalem. Hans moder hette Asuba, Silhis dotter. ^43Och han vandrade i allt paa sin fader Asas vaeg, utan att vika av ifraan den; han gjorde naemligen vad raett var i HERRENS oegon. ^44Dock blevo offerhoejderna icke avskaffade, utan folket fortfor att frambaera offer och taenda offereld paa hoejderna. ^45Och Josafat hoell fred med Israels konung. ^46Vad nu mer aer att saega om Josafat och om de bedrifter han utfoerde och om hans krig, det finnes upptecknat i Juda konungars kroenika. ^47Han utrotade ock ur landet de tempelbolare som aennu funnos daer, vilka hade laemnats kvar i hans fader Asas tid. ^48I Edom fanns daa ingen konung, utan en staathaallare regerade daer. ^49Och Josafat hade laatit bygga Tarsis-skepp, som skulle gaa till Ofir foer att haemta guld; men de kommo aldrig aastad, ty de ledo skeppsbrott vid Esjon-Geber. ^50Daa sade Ahasja, Ahabs son, till Josafat: >>Laat mitt folk fara med ditt folk paa skeppen.>> Men Josafat ville icke. ^51Och Josafat gick till vila hos sina faeder och blev begraven hos sina faeder i sin fader Davids stad. Och hans son Joram blev konung efter honom. ^52Ahasja, Ahabs son, blev konung oever Israel i Samaria i Josafats, Juda konungs, sjuttonde regeringsaar, och han regerade oever Israel i tvaa aar. ^53Han gjorde vad ont var i HERRENS oegon och vandrade paa sin faders och sin moders vaeg och paa Jerobeams, Nebats sons, vaeg, hans som hade kommit Israel att synda. ^54Och han tjaenade Baal och tillbad honom och foertoernade HERREN, Israels Gud, alldeles saasom hans fader hade gjort. __________________________________________________________________ 2 Kings __________________________________________________________________ Chapter 1 ^1Efter Ahabs doed avfoell Moab fraan Israel. ^2Och Ahasja stoertade ned genom gallret i sin Oevre sal i Samaria och skadade sig, saa att han blev sjuk. Daa skickade han aastad saendebud och sade till dem: >>Gaan och fraagen Baal-Sebub, guden i Ekron, om jag skall tillfriskna fraan denna sjukdom.>> ^3Men HERRENS aengel hade talat saa till tisbiten Elia: >>Staa upp och gaa emot konungens i Samaria saendebud och tala saa till dem: 'Aer det daerfoer att ingen Gud finnes i Israel som I gaan aastad och fraagen Baal-Sebub, guden i Ekron? ^4Daerfoer att I goeren detta, saeger HERREN saa: Du skall icke komma upp ur den saeng i vilken du har lagt dig, ty du skall doeden doe.'>> Och Elia gick. ^5Naer sedan saendebuden kommo tillbaka till konungen, fraagade han dem: >>Varfoer kommen I tillbaka?>> ^6De svarade honom: >>En man kom emot oss och sade till oss: 'Gaan tillbaka till konungen, som har saent eder, och talen saa till honom: Saa saeger HERREN: Aer det daerfoer att ingen Gud finnes i Israel som du saender bud foer att fraaga Baal-Sebub, guden i Ekron? Daerfoer att du saa goer skall du icke komma upp ur den saeng i vilken du har lagt dig, ty du skall doeden doe.'>> ^7Daa fraagade han dem: >>Huru saag den mannen ut, som kom emot eder och talade till eder paa detta saett?>> ^8De svarade honom: >>Mannen bar en haarmantel och var omgjordad med en laedergoerdel om sina laender.>> Daa sade han: >>Det var tisbiten Elia.>> ^9Och han saende till honom en underhoevitsman med femtio man. Och naer denne kom upp till honom, daer han satt paa toppen av berget, sade han till honom: >>Du gudsman, konungen befaller dig att komma ned.>> ^10Men Elia svarade och sade till underhoevitsmannen: >>Om jag aer en gudsman, saa komme eld ned fraan himmelen och foertaere dig och dina femtio.>> Daa kom eld ned fraan himmelen och foertaerde honom och hans femtio. ^11Och han saende aater till honom en annan underhoevitsman med femtio man. Denne tog till orda och sade till honom: >>Du gudsman, saa saeger konungen: Kom strax ned.>> ^12Men Elia svarade och sade till dem: >>Om jag aer en gudsman, saa komme eld ned fraan himmelen och foertaere dig och dina femtio.>> Daa kom Guds eld ned fraan himmelen och foertaerde honom och hans femtio. ^13AAter saende han aastad en tredje underhoevitsman med femtio man Och denne tredje underhoevitsman drog ditupp, och naer han kom fram, foell han ned paa sina knaen foer Elia och bad honom och sade till honom: >>Du gudsman, laat mitt liv och dessa dina femtio tjaenares liv vara naagot aktat i dina oegon. ^14Se, eld har kommit ned fraan himmelen och foertaert de foersta tvaa underhoevitsmaennen med deras femtio man; men laat nu mitt liv vara naagot aktat i dina oegon. ^15Och HERRENS aengel sade till Elia: >>Gaa ned med honom, frukta icke foer honom.>> Daa stod han upp och gick med honom ned till konungen ^16Och han sade till denne: >>Saa saeger HERREN: Eftersom du skickade saendebud foer att fraaga Baal-Sebub, guden i Ekron -- likasom om i Israel icke funnes naagon Gud, som du kunde fraaga haerom -- foerdenskull skall du icke faa komma upp ur den saeng i vilken du har lagt dig, ty du skall doeden doe.>> ^17Och han dog, i enlighet med det HERRENS ord som Elia hade talat; och Joram blev konung efter honom, i Jorams, Josafats sons, Juda konungs, andra regeringsaar. Han hade naemligen ingen son. ^18Vad nu mer aer att saega om Ahasja, om vad han gjorde, det finnes upptecknat i Israels konungars kroenika. __________________________________________________________________ Chapter 2 ^1Vid den tid daa HERREN ville upptaga Elia till himmelen i en stormvind gingo Elia och Elisa fraan Gilgal. ^2Och Elia sade till Elisa: >>Stanna haer, ty HERREN har saent mig till Betel.>> Men Elisa svarade: >>Saa sant HERREN lever, och saa sant du sjaelv lever, jag laemnar dig icke. Och de gingo ned till Betel. ^3Daa kommo profetlaerjungarna i Betel ut till Elisa och sade till honom: >>Vet du att HERREN i dag vill taga din herre ifraan dig, upp oever ditt huvud?>> Han svarade: >>Ja, jag vet det; tigen stilla.>> ^4Och Elia sade till honom: >>Elisa, stanna haer, ty HERREN har saent mig till Jeriko.>> Men han svarade: >>Saa sant HERREN lever, och saa sant du sjaelv lever, jag laemnar dig icke.>> Och de kommo till Jeriko. ^5Daa gingo profetlaerjungarna i Jeriko fram till Elisa och sade till honom: >>Vet du att HERREN i dag vill taga din herre ifraan dig, upp oever ditt huvud?>> Han svarade: >>Ja, jag vet det; tigen stilla.>> ^6Och Elia sade till honom: >>Stanna haer, ty HERREN har saent mig till Jordan.>> Men han svarade: >>Saa sant HERREN lever, och saa sant du sjaelv lever, jag laemnar dig icke.>> Och de gingo baada aastad. ^7Men femtio maen av profetlaerjungarna gingo ock aastad och staellde sig paa naagot avstaand, laengre bort, under det att de baada stodo vid Jordan. ^8Och Elia tog sin mantel och vek ihop den och slog paa vattnet; daa delade sig detta aat tvaa sidor. Och de gingo saa baada paa torr mark daerigenom. ^9Naer de hade kommit oever, sade Elia till Elisa: >>Bed mig om vad jag skall goera foer dig, innan jag bliver tagen ifraan dig.>> Elisa sade >>Maa en dubbel arvslott av din ande falla mig till.>> ^10Han svarade: >>Du har bett om naagot svaart. Men om du ser mig, naer jag bliver tagen ifraan dig, daa kommer det dock att saa ske dig; varom icke, saa sker det ej.>> ^11Under det att de nu gingo och talade, syntes ploetsligt en vagn eld, med haestar av eld, och skilde de baada fraan varandra; och Elia for i stormvinden upp till himmelen. ^12Och Elisa saag det och ropade: >>Min fader, min fader! Du som foer Israel aer baade vagnar och ryttare!>> Sedan saag han honom icke mer. Och han fattade i sina klaeder och rev soender dem i tvaa stycken. ^13Daerefter tog han upp Elias mantel, som hade fallit av denne, och vaende saa om och staellde sig vid Jordans strand. ^14Och han tog Elias mantel, som hade fallit av denne, och slog paa vattnet och sade: >>Var aer HERREN, Elias Gud?>> Daa nu ocksaa Elisa slog paa vattnet, delade det sig aat tvaa sidor, och han gick oever. ^15Naer profetlaerjungarna, som voro vid Jeriko paa naagot avstaand, saago detta, sade de: >>Elias ande vilar paa Elisa.>> Och de kommo honom till moetes och bugade sig ned till jorden foer honom. ^16Och de sade till honom: >>Se, bland dina tjaenare finnas femtio raska maen; laat dessa gaa och soeka efter din herre. Kanhaenda har HERRENS Ande lyft upp honom och kastat honom paa naagot berg eller i naagon dal.>> Men han svarade: >>Saenden ingen aastad. ^17Men naer de laenge och vael entraeget hade bett honom daerom, sade han: >>Saa saenden daa aastad.>> Daa saende de aastad femtio maen; och dessa soekte efter honom i tre dagar, men funno honom icke. ^18Naer de sedan kommo tillbaka till honom, medan han aennu vistades i Jeriko, sade han till dem: >>Sade jag icke till eder att I icke skullen gaa?>> ^19Och maennen i staden sade till Elisa: >>Stadens laege aer ju gott, saasom min herre ser, men vattnet aer daaligt, och daerav komma missfall i landet.>> ^20Han sade: >>Haemten hit aat mig en ny skaal och laeggen salt daeri.>> Och de haemtade en aat honom. ^21Daerefter gick han ut till vattenkaellan och kastade salt daeri och sade: >>Saa saeger HERREN: Jag har nu gjort detta vatten sunt; doed och missfall skola icke mer komma daerav. ^22Och vattnet blev sunt, och har foerblivit saa aenda till denna dag, i enlighet med det ord Elisa talade. ^23Daerifraan begav han sig upp till Betel. Och under det han var paa vaeg ditupp, kom en skara gossar ut ur staden; och de begynte driva gaeck med honom och ropade till honom: >>Upp med dig, du flintskalle! Upp med dig, du flintskalle!>> ^24Naer han daa vaende sig om och fick se dem, uttalade han en foerbannelse oever dem i HERRENS namn. Daa kommo tvaa bjoerninnor ut ur skogen och sleto soender fyrtiotvaa av barnen. ^25Daerifraan gick han till berget Karmel och vaende sedan daerifraan tillbaka till Samaria. __________________________________________________________________ Chapter 3 ^1Joram, Ahabs son, blev konung oever Israel i Samaria i Josafats, Juda konungs, adertonde regeringsaar, och han regerade i tolv aar. ^2Han gjorde vad ont var i HERRENS oegon; dock icke saasom hans fader och moder, ty han skaffade bort den Baalsstod som hans fader hade laatit goera. ^3Dock hoell han fast vid de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda; fraan dessa avstod han icke. ^4Mesa, konungen i Moab, som aegde mycken boskap, hade i skatt till konungen i Israel erlagt hundra tusen lamm och ull av hundra tusen vaedurar. ^5Men naer Ahab var doed, avfoell konungen i Moab fraan konungen i Israel. ^6Daa drog konung Joram ut fraan Samaria och moenstrade hela Israel. ^7Daerefter saende han aastad bud till Josafat, konungen i Juda, och laet saega honom: >>Konungen i Moab har avfallit fraan mig. Vill du draga med mig foer att strida mot Moab?>> Han svarade: >>Ja, jag vill draga ditupp -- jag saasom du, mitt folk saasom ditt folk, mina haestar saasom dina haestar!>> ^8Och han fraagade: >>Vilken vaeg skola vi draga ditupp?>> Han svarade >>Vaegen genom Edoms oeken.>> ^9Saa drogo daa konungen i Israel konungen i Juda och konungen i Edom aastad; men naer de hade faerdats sju dagsresor, fanns intet vatten foer haeren och foer djuren som de hade med sig. ^10Daa sade Israels konung: >>Ack att HERREN skulle kalla tillhopa dessa tre konungar foer att giva dem i Moabs hand!>> ^11Men Josafat sade: >>Finnes haer ingen HERRENS profet, saa att vi kunna fraaga HERREN genom honom?>> Daa svarade en av Israels konungs tjaenare och sade: >>Elisa, Safats son, finnes haer, han som plaegade gjuta vatten paa Elias haender.>> ^12Josafat sade: >>Hos honom aer HERRENS ord.>> Israels konung och Josafat och Edoms konung gingo daa ned till honom. ^13Men Elisa sade till Israels konung: >>Vad har du med mig att goera? Gaa du till din faders profeter och till din moders profeter.>> Israels konung svarade honom: >>Bort det, att HERREN skulle hava kallat tillhopa dessa tre konungar foer att giva dem i Moabs hand!>> ^14Daa sade Elisa: >>Saa sant HERREN Sebaot lever, han vilkens tjaenare jag aer: om jag icke hade undseende foer Josafat, Juda konung, saa skulle jag icke akta paa dig eller se till dig. ^15Men haemten nu hit aat mig en harpospelare.>> Saa ofta harpospelaren spelade, kom naemligen HERRENS hand oever honom. ^16Och han sade: >>Saa saeger HERREN: Graeven i denna dal grop vid grop. ^17Ty saa saeger HERREN: I skolen icke maerka naagon vind, ej heller se naagot regn, men likvael skall denna dal bliva full med vatten, saa att baade I sjaelva skolen hava att dricka och eder boskap och edra oevriga djur. ^18Dock anser HERREN icke ens detta vara nog, utan han vill ock giva Moab i eder hand. ^19Och I skolen intaga alla befaesta staeder och alla andra ansenliga staeder, I skolen faella alla nyttiga traed och kasta igen alla vattenkaellor, och alla boerdiga aakerstycken skolen I foerdaerva med stenar.>> ^20Och se, om morgonen, vid den tid daa spisoffret frambaeres, stroemmade vatten till fraan Edomssidan, saa att landet fylldes med vatten. ^21Moabiterna hade nu allasammans hoert att konungarna hade dragit upp foer att strida mot dem, och alla de som voro vid vapenfoer aalder eller daerutoever blevo uppbaadade och stodo nu vid graensen. ^22Men bittida om morgonen, naer solen gick upp och lyste paa vattnet, saago moabiterna vattnet framfoer sig roett saasom blod. ^23Daa sade de: >>Det aer blod! Konungarna hava helt visst raakat i strid och daervid draept varandra. Nu till plundring, Moab!>> ^24Men naer de kommo till Israels laeger, broeto israeliterna fram och slogo moabiterna, saa att de flydde foer dem. Och de drogo in i landet och slogo ytterligare moabiterna. ^25Och staederna foerstoerde de, och paa alla boerdiga aakerstycken kastade de var och en sin sten, till dess de hade oeverhoeljt dem, och alla vattenkaellor taeppte de till, och alla nyttiga traed faellde de, saa att de till slut laemnade kvar allenast stenarna av Kir-Hareset. Men naer slungkastarna omringade staden och beskoeto den ^26och Moabs konung saag att han icke kunde haalla staand i striden, tog han med sig sju hundra svaerdbevaepnade maen foer att slaa sig igenom till Edoms konung; men de kunde det icke. ^27Daa tog han sin foerstfoedde son, den som skulle bliva konung efter honom, och offrade denne paa muren till ett braennoffer. Daa drabbades Israel av svaar hemsoekelse, saa att de maaste bryta upp och laemna honom i fred och vaenda tillbaka till sitt land igen. __________________________________________________________________ Chapter 4 ^1Och en kvinna som var hustru till en av profetlaerjungarna ropade till Elisa och sade: >>Min man, din tjaenare, har doett, och du vet att din tjaenare fruktade HERREN; nu kommer hans fordringsaegare och vill taga mina baada soener till traelar. ^2Elisa sade till henne: >>Vad kan jag goera foer dig? Saeg mig, vad har du i huset?>> Hon svarade: >>Din tjaenarinna har intet annat i huset aen en flaska smoerjelseolja.>> ^3Daa sade han: >>Gaa och laana dig kaerl utifraan av alla dina grannar, tomma kaerl, men icke foer faa. ^4Gaa saa in, och staeng igen doerren om dig och dina soener, och gjut i alla dessa kaerl; och naer ett kaerl aer fullt, saa flytta undan det.>> ^5Daa gick hon ifraan honom. Och sedan hon hade staengt igen doerren om sig och sina soener, buro de fram kaerlen till henne, och hon goet i. ^6Och naer kaerlen voro fulla, sade hon till sin son: >>Baer fram aat mig aennu ett kaerl.>> Men han svarade henne: >>Haer finnes intet kaerl mer. Daa stannade oljan av. ^7Och hon kom och beraettade detta foer gudsmannen. Daa sade han: >>Gaa och saelj oljan, och betala din skuld. Sedan maa du med dina soener leva av det som bliver oever.>> ^8En dag kom Elisa oever till Sunem. Daer bodde en rik kvinna, som noedgade honom att aeta hos sig; och saa ofta han sedan kom ditoever, tog han in daer och aat. ^9Daa sade hon en gaang till sin man: >>Se, jag har foernummit att han som bestaendigt kommer hitoever aer en helig gudsman. ^10Saa laat oss nu mura upp ett litet rum paa taket och daer saetta in aat honom en saeng, ett bord, en stol och en ljusstake, saa att han kan faa taga in daer, naer han kommer till oss.>> ^11Saa kom han dit en dag och fick daa taga in i rummet och ligga daer. ^12Och han sade till sin tjaenare Gehasi: >>Kalla hit sunemitiskan.>> Daa kallade han dit henne, och hon infann sig daer hos tjaenaren. ^13Ytterligare tillsade han honom: >>Saeg till henne: 'Se, du har haft allt detta besvaer foer oss. Vad kan nu jag goera foer dig? Har du naagot att andraga hos konungen eller hos haerhoevitsmannen?'>> Men hon svarade: >>Nej; jag bor ju haer mitt ibland mitt folk.>> ^14Sedan fraagade han: >>Vad kan jag daa goera foer henne?>> Gehasi svarade: >>Jo, hon har ingen son, och hennes man aer gammal.>> ^15Saa sade han daa: >>Kalla henne hitin.>> Daa kallade han dit henne, och hon stannade i doerren. ^16Och han sade: >>Naesta aar vid just denna tid skall du hava en son i famnen.>> Hon svarade: >>Nej, min herre, du gudsman, inbilla icke din tjaenarinna naagot saadant.>> ^17Men kvinnan blev havande och foedde en son foeljande aar, just vid den tid som Elisa hade sagt henne. ^18Och naer gossen blev stoerre, haende sig en dag att han gick ut till sin fader hos skoerdemaennen. ^19Daa begynte han klaga foer sin fader: >>Mitt huvud! Mitt huvud!>> Denne sade till sin tjaenare: >>Tag honom och baer honom till hans moder. ^20Han tog honom daa och foerde honom till hans moder. Och han satt i hennes knae till middagstiden; daa gav han upp andan. ^21Men hon gick upp och lade honom paa gudsmannens saeng och staengde igen om honom och gick ut. ^22Daerefter kallade hon paa sin man och sade: >>Saend till mig en av tjaenarna med en aasninna, saa vill jag skynda till gudsmannen; sedan kommer jag strax tillbaka.>> ^23Han sade: >>Varfoer vill du i dag fara till honom? Det aer ju varken nymaanad eller sabbat.>> Hon svarade: >>Oroa dig icke!>> ^24Sedan laet hon sadla aasninnan och sade till sin tjaenare: >>Driv paa framaat, och goer icke naagot uppehaall i min faerd, foerraen jag saeger dig till.>> ^25Saa begav hon sig aastad och kom till gudsmannen paa berget Karmel. Daa nu gudsmannen fick se henne paa naagot avstaand, sade han till sin tjaenare Gehasi: >>Se, daer aer sunemitiskan. ^26Skynda nu emot henne och fraaga henne: 'Allt staar vael raett till med dig och med din man och med gossen?'>> Hon svarade: >>Ja.>> ^27Men naer hon kom upp till gudsmannen paa berget, fattade hon om hans foetter. Daa gick Gehasi fram och ville driva henne undan; men gudsmannen sade: >>Laat henne vara, ty hennes sjael aer bedroevad; men HERREN hade foerdolt detta foer mig och icke laatit mig faa veta det.>> ^28Och hon sade: >>Hade jag vael bett min herre om en son? Sade jag icke fastmer att du icke skulle inbilla mig naagot?>> ^29Daa sade han till Gehasi: >>Omgjorda dina laender och tag min stav i din hand och gaa aastad; om du moeter naagon, saa haelsa icke paa honom, och om naagon haelsar paa dig, saa besvara icke hans haelsning. Och laegg sedan min stav paa gossens ansikte.>> ^30Men gossens moder sade: >>Saa sant HERREN lever, och saa sant du sjaelv lever, jag slaepper dig icke.>> Daa stod han upp och foeljde med henne. ^31Men Gehasi hade redan gaatt foere dem och lagt staven paa gossens ansikte; dock hoerdes icke ett ljud, och intet spaar av foernimmelse kunde maerkas. Daa vaende han om och gick honom till moetes och beraettade det foer honom och sade: >>Gossen har icke vaknat upp.>> ^32Och naer Elisa kom in i huset, fick han se att gossen laag doed paa hans saeng. ^33Daa gick han in och staengde igen doerren om dem baada och bad till HERREN. ^34Och han steg upp i saengen och lade sig oever gossen, saa att han hade sin mun paa hans mun, sina oegon paa hans oegon och sina haender paa hans haender. Naer han saa lutade sig ned oever gossen, blev kroppen varm. ^35Daerefter gick han aater fram och tillbaka i rummet och steg saa aater upp i saengen och lutade sig ned oever honom. Daa noes gossen, aenda till sju gaanger. Och daerpaa slog gossen upp oegonen. ^36Sedan ropade han paa Gehasi och sade: >>Kalla hit sunemitiskan.>> Daa kallade han in henne, och naer hon kom in till honom, sade han: >>Tag din son.>> ^37Daa kom hon fram och foell ned foer hans foetter och bugade sig mot jorden. Daerefter tog hon sin son och gick ut. ^38Och Elisa kom aater till Gilgal, medan hungersnoeden var i landet. Naer daa profetlaerjungarna sutto daer infoer honom, sade han till sin tjaenare >>Saett paa den stora grytan och koka naagot till soppa aat profetlaerjungarna.>> ^39Och en av dem gick ut paa marken foer att plocka naagot groent; daa fick han se en vild slingervaext, och av den plockade han naagot som liknade gurkor, sin mantel full. Naer han sedan kom in, skar han soender dem och lade dem i soppgrytan; ty de kaende icke till dem. ^40Och de oeste upp aat maennen, foer att de skulle aeta. Men saa snart de hade begynt aeta av soppan, gaavo de upp ett rop och sade: >>Doeden aer i grytan, du gudsman!>> Och de kunde icke aeta. ^41Daa sade han: >>Skaffen hit mjoel.>> Detta kastade han i grytan. Daerefter sade han: >>Oes upp aat folket och laat dem aeta.>> Och intet skadligt fanns nu mer i grytan. ^42Och en man kom fraan Baal-Salisa och foerde med sig aat gudsmannen foerstlingsbroed; tjugu kornbroed, och ax av groenskuren saed i sin paase. Daa sade han: >>Giv det aat folket att aeta.>> ^43Men hans tjaenare sade: >>Huru skall jag kunna saetta fram detta foer hundra maen?>> Han sade: >>Giv det aat folket att aeta; ty saa saeger HERREN: De skola aeta och faa oever. ^44Daa satte han fram det foer dem. Och de aato och fingo oever, saasom HERREN hade sagt. __________________________________________________________________ Chapter 5 ^1Naaman, den arameiske konungens haerhoevitsman, hade stort anseende hos sin herre och var hoegt aktad, ty genom honom hade HERREN givit seger aat Aram; och han var en tapper stridsman, men spetaelsk. ^2Nu hade arameerna, en gaang daa de drogo ut paa stroevtaag, foert med sig saasom faange ur Israels land en ung flicka, som kom i tjaenst hos Naamans hustru. ^3Denna sade till sin fru: >>Ack att min herre vore hos profeten i Samaria, saa skulle denne nog befria honom fraan hans spetaelska!>> ^4Daa gick hon aastad och beraettade detta foer sin herre och sade: >>Saa och saa har flickan ifraan Israels land sagt. ^5Konungen i Aram svarade: >>Far dit, saa skall jag saenda brev till konungen i Israel.>> Saa for han daa och tog med sig tio talenter silver och sex tusen siklar guld, saa ock tio hoegtidsdraekter. ^6Och han oeverlaemnade brevet till Israels konung, och daeri stod det: >>Nu, naer detta brev kommer dig till handa, maa du veta att jag har saent till dig min tjaenare Naaman, foer att du maa befria honom fraan hans spetaelska.>> ^7Naer Israels konung hade laest brevet, rev han soender sina klaeder och sade: >>Aer jag daa Gud, saa att jag skulle kunna doeda och goera levande, eftersom denne saender bud till mig att jag skall befria en man fraan hans spetaelska? Maerken nu och sen huru han soeker sak med mig.>> ^8Men naer gudsmannen Elisa hoerde att Israels konung hade rivit soender sina klaeder, saende han till konungen och laet saega: >>Varfoer har du rivit soender dina klaeder? Laat honom komma till mig, saa skall han foernimma att en profet finnes i Israel.>> ^9Saa kom daa Naaman med sina haestar och vagnar och stannade vid doerren till Elisas hus. ^10Daa saende Elisa ett bud ut till honom och laet saega: >>Gaa bort och bada dig sju gaanger i Jordan, saa skall ditt koett aater bliva sig likt, och du skall bliva ren.>> ^11Men Naaman blev vred och for sin vaeg, i det han sade: >>Jag taenkte att han skulle gaa ut till mig och traeda fram och aakalla HERRENS, sin Guds, namn och foera sin hand fram och aater oever staellet och saa taga bort spetaelskan. ^12Aero icke Damaskus' floder, Abana och Parpar, baettre aen alla vatten Israel? Daa kunde jag ju lika gaerna bada mig i dem foer att bliva ren.>> Saa vaende han om och for sin vaeg i vrede. ^13Men hans tjaenare gingo fram och talade till honom och sade: >>Min fader, om profeten hade foerelagt dig naagot svaart, skulle du daa icke hava gjort det? Huru mycket mer nu, daa han allenast har sagt till dig: 'Bada dig, saa bliver du ren'! ^14Daa for han ned och doppade sig i Jordan sju gaanger, saasom gudsmannen hade sagt; och hans koett blev daa aater sig likt, friskt saasom en ung gosses koett, och han blev ren. ^15Daerefter vaende han tillbaka till gudsmannen med hela sin skara och gick in och traedde fram foer honom och sade: >>Se, nu vet jag att ingen Gud finnes paa hela jorden utom i Israel. Saa tag nu emot en tacksamhetsskaenk av din tjaenare.>> ^16Men han svarade: >>Saa sant HERREN lever, han vilkens tjaenare jag aer, jag vill icke taga emot den.>> Och fastaen han entraeget bad honom att taga emot den, ville han icke. ^17Daa sade Naaman: >>Om du icke vill detta, saa laat daa din tjaenare faa saa mycket jord som ett par mulaasnor kunna baera. Ty din tjaenare vill icke mer offra braennoffer och slaktoffer aat andra gudar, utan allenast aat HERREN. ^18Detta maa dock HERREN foerlaata din tjaenare: naer min herre gaar in i Rimmons tempel foer att daer boeja knae, och han daa stoeder sig vid min hand, och jag ocksaa boejer knae daer i Rimmons tempel, maa daa HERREN foerlaata din tjaenare, naer jag saa boejer knae i Rimmons tempel. ^19Han sade till honom: >>Far i frid.>> Men naer haen hade laemnat honom och farit ett stycke vaeg framaat, ^20taenkte Gehasi, gudsmannen Elisas tjaenare: >>Se, min herre har slaeppt denne Naaman fraan Aram, utan att taga emot av honom vad han hade foert med sig. Saa sant HERREN lever, jag vill skynda efter honom och soeka faa naagot av honom.>> ^21Saa gav sig daa Gehasi aastad efter Naaman. Men naer Naaman saag naagon skynda efter sig, steg han med hast ned fraan vagnen och gick emot honom och sade: >>Allt staar vael raett till?>> ^22Han svarade: >>Ja; men min herre har saent mig och laater saega: 'Just nu hava tvaa unga maen, profetlaerjungar, kommit till mig fraan Efraims bergsbygd; giv dem en talent silver och tvaa hoegtidsdraekter.'>> ^23Naaman svarade: >>Vaerdes taga tvaa talenter.>> Och han bad honom entraeget och knoet saa in tvaa talenter silver i tvaa pungar och tog fram tvaa hoegtidsdraekter, och laemnade detta aat tvaa av sina tjaenare, och dessa buro det framfoer honom. ^24Men naer han kom till kullen, tog han det ur deras hand och lade det i foervar i huset; sedan laet han maennen gaa sin vaeg. ^25Daerefter gick han in och traedde fram foer sin herre. Daa fraagade Elisa honom: >>Varifraan kommer du, Gehasi?>> Han svarade: >>Din tjaenare har ingenstaedes varit.>> ^26Daa sade han till honom: >>Menar du att jag icke i min ande var med, naer en man vaende om fraan sin vagn och gick emot dig? Aer det nu tid att du skaffar dig silver och skaffar dig klaeder, saa ock olivplanteringar, vingaardar, faar och faekreatur, tjaenare och tjaenarinnor, ^27nu daa Naamans spetaelska kommer att laada vid dig och vid dina efterkommande foer evigt?>> Saa gick denne ut ifraan honom, vit saasom snoe av spetaelska. __________________________________________________________________ Chapter 6 ^1Profetlaerjungarna sade till Elisa: >>Se, rummet daer vi sitta infoer dig aer foer traangt foer oss.>> ^2Laat oss daerfoer gaa till Jordan och daerifraan haemta var sin timmerstock, saa att vi daer kunna bygga oss ett annat hus att sitta i.>> Han svarade: >>Gaan aastad.>> ^3Men en av dem sade: >>Vaerdes sjaelv gaa med dina tjaenaren.>> Han varade: >>Ja, jag skall gaa med.>> ^4Saa gick han med dem. Och naer de kommo till Jordan, begynte de hugga ned traed. ^5Men under det att en av dem hoell paa att faella en stock, foell yxjaernet i vattnet. Daa gav han upp ett rop och sade: >>Ack, min herre, yxan var ju laanad.>> ^6Gudsmannen fraagade: >>Var foell den i?>> Och han visade honom staellet. Daa hoegg han av ett stycke trae och kastade det i daer och fick saa jaernet att flyta upp. ^7Sedan sade han: >>Tag nu upp det.>> Daa raeckte mannen ut sin hand och tog det. ^8Och konungen i Aram laag i krig med Israel. Men naer han raadfoerde sig med sina tjaenare och sade: >>Paa det och det staellet vill jag laegra mig>>, ^9daa saende gudsmannen bud till Israels konung och laet saega: >>Tag dig till vara foer att taaga fram vid det staellet, ty arameerna ligga daer.>> ^10Daa saende Israels konung till det staelle som gudsmannen hade angivit foer honom och varnat honom foer; och han tog sig till vara daer. Detta skedde icke allenast en gaang eller tvaa gaanger. ^11Haeroever blev konungen i Aram mycket orolig; och han kallade till sig sina tjaenare och sade till dem: >>Kunnen I icke saega mig vem av de vaara det aer som haaller med Israels konung?>> ^12Daa svarade en av hans tjaenare: >>Icke saa, min herre konung; men Elisa, profeten i Israel, kungoer foer Israels konung vart ord som du talar i din sovkammare.>> ^13Han sade: >>Gaan och sen till, var han finnes, saa att jag kan saenda aastad och gripa honom.>> Och man beraettade foer honom att han var i Dotan. ^14Daa saende han dit haestar och vagnar och en stor haer; och de kommo dit om natten och omringade staden. ^15Naer nu gudsmannens tjaenare bittida om morgonen stod upp och gick ut, fick han se att en haer hade laegrat sig runt omkring staden med haestar och vagnar. Daa sade tjaenaren till honom: >>Ack, min herre, huru skola vi nu goera?>> ^16Han svarade: >>Frukta icke; ty de som aero med oss aero flera aen de som aero med dem.>> ^17Och Elisa bad och sade: >>HERRE, oeppna hans oegon, saa att han ser.>> Daa oeppnade HERREN tjaenarens oegon, och han fick se att berget var fullt med haestar och vagnar av eld, runt omkring Elisa. ^18Naer de nu drogo ned mot honom, bad Elisa till HERREN och sade: >>Slaa detta folk med blindhet.>> Daa slog han dem med blindhet, saasom Elisa bad. ^19Och Elisa sade till dem: >>Detta aer icke den raetta vaegen eller den raetta staden. Foeljen mig, saa skall jag foera eder till den man som I soeken.>> Daerefter foerde han dem till Samaria. ^20Men naer de kommo till Samaria, sade Elisa: >>HERRE, oeppna dessas oegon, saa att de se.>> Daa oeppnade HERREN deras oegon, och de fingo se att de voro mitt i Samaria. ^21Naer daa Israels konung saag dem, sade han till Elisa: >>Skall jag hugga ned dem, min fader, skall jag hugga ned dem?>> ^22Han svarade: >>Du skall icke hugga ned dem. Du plaegar ju icke ens hugga ned dem som du har tagit till faanga med svaerd och baage. Saett fram foer dem mat och dryck och laat dem aeta och dricka, och laat dem sedan gaa till sin herre igen>> ^23Daa tillredde han aat dem en stor maaltid, och naer de hade aetit och druckit, laet han dem gaa; och de gingo till sin herre igen. Sedan kommo icke vidare naagra arameiska stroevskaror in i Israels land. ^24Daerefter haende sig att Ben-Hadad, konungen i Aram, samlade hela sin haer och drog upp och belaegrade Samaria. ^25Och medan de belaegrade Samaria, uppstod daer en saa stor hungersnoed, att man betalade aattio siklar silver foer ett aasnehuvud och fem siklar silver foer en fjaerdedels kab duvotraeck. ^26Och en gaang daa Israels konung gick omkring paa muren ropade en kvinna till honom och sade: >>Hjaelp, min herre konung!>> ^27Han svarade: >>Hjaelper icke HERREN dig, varifraan skall daa jag kunna skaffa hjaelp aat dig? Fraan logen eller fraan vinpressen?>> ^28Och konungen fraagade henne: >>Vad fattas dig?>> Hon svarade: >>Kvinnan daer sade till mig: 'Giv hit din son, saa att vi faa aeta honom i dag, saa skola vi aeta min son i morgon.' ^29Saa kokade vi min son och aato upp honom. Naesta dag sade jag till henne: 'Giv nu hit din son, saa att vi faa aeta honom.' Men daa goemde hon undan sin son.>> ^30Naer konungen hoerde kvinnans ord, rev han soender sina klaeder, daer han gick paa muren. Daa fick folket se att han hade saecktyg inunder, naermast kroppen. ^31Och han sade: >>Gud straffe mig nu och framgent, om Elisas, Safats sons, huvud i dag faar sitta kvar paa honom.>> ^32Saa saende han daa dit en man foere sig, under det att Elisa satt i sitt hus och de aeldste sutto daer hos honom. Men innan den utskickade hann fram till honom, sade han till de aeldste: >>Sen I huru denne moerdarson saender hit en man foer att taga mitt huvud? Men sen nu till, att I staengen igen doerren, naer den utskickade kommer; och spaerren saa vaegen foer honom med den. Jag hoer nu ock ljudet av hans herres steg efter honom.>> ^33Medan han aennu talade med dem, kom den utskickade ned till honom. Och denne sade: >>Se, detta aer en olycka som kommer fraan HERREN; huru skall jag daa laengre kunna hoppas paa HERREN?>> 7:1. 7:2. den elektroniska utgaavan. __________________________________________________________________ Chapter 7 ^1Men Elisa svarade: >>Hoeren HERRENS ord. Saa saeger HERREN: I morgon vid denna tid skall man faa ett sea-maatt fint mjoel foer en sikel, saa ock tvaa sea-maatt korn foer en sikel, i Samarias port.>> ^2Den kaempe vid vilkens hand konungen stoedde sig svarade daa gudsmannen och sade: >>Om HERREN ocksaa gjorde foenster paa himmelen, huru skulle vael detta kunna ske?>> Han sade: >>Du skall faa se det med egna oegon, men du skall icke faa aeta daerav.>> Andra Konungaboken, 7 Kapitlet De spetaelska vid Samarias stadsport. Arameernas flykt. Tvivlarens straff. ^3Utanfoer stadsporten uppehoello sig daa fyra spetaelska maen. Dessa sade till varandra: >>Varfoer skola vi stanna kvar haer, till dess vi doe?>> ^4Om vi besluta oss foer att gaa in i staden nu daa hungersnoed aer i staden, saa skola vi doe daer, och om vi stanna haer, skola vi ock doe. Vaelan daa, laat oss gaa oever till arameernas laeger; laata de oss leva, saa faa vi leva, och doeda de oss, saa maa vi doe.>> ^5Saa stodo de daa upp i skymningen foer att gaa in i arameernas laeger. Men naer de kommo till utkanten av arameernas laeger, se, daa fanns ingen maenniska daer. ^6Ty Herren hade laatit ett daan av vagnar och haestar hoeras i arameernas laeger, ett daan saasom av en stor haer, saa att de hade sagt till varandra: >>Foervisso har Israels konung lejt hjaelp mot oss av hetiternas och egyptiernas konungar, foer att dessa skola komma oever oss.>> ^7Daerfoer hade de brutit upp och flytt i skymningen och hade oevergivit sina taelt, sina haestar och aasnor, laegret saadant det stod; de hade flytt foer att raedda sina liv. ^8Naer de spetaelska nu kommo till utkanten av laegret, gingo de in i ett taelt och aato och drucko, och togo daerur silver och guld och klaeder, och gingo saa bort och goemde det. Sedan vaende de tillbaka och gingo in i ett annat taelt och togo vad daer fanns, och gingo saa bort och goemde det. ^9Men daerefter sade de till varandra: >>Vi bete oss icke raett. I dag kunna vi frambaera ett glaedjebudskap. Men om vi nu tiga och vaenta till i morgon, naer det bliver dager, saa skall det tillraeknas oss saasom missgaerning. Vaelan daa, laat oss gaa och beraetta detta i konungens hus. ^10Saa gingo de aastad och ropade an vakten vid stadsporten och beraettade foer dem och sade: >>Vi kommo till arameernas laeger, men daer fanns ingen maenniska, och icke ett ljud av naagon maenniska hoerdes; daer stodo allenast haestarna och aasnorna bundna och taelten saasom de plaega staa.>> ^11Detta ropades sedan ut av dem som hoello vakt vid porten, och man foerkunnade det ocksaa inne i konungens hus. ^12Konungen stod daa upp om natten och sade till sina tjaenare: >>Jag vill saega eder vad arameerna hava foer haender mot oss. De veta att vi lida hungersnoed, daerfoer hava de gaatt ut ur laegret och goemt sig ute paa marken, i det de taenka att de skola gripa oss levande, naer vi nu gaa ut ur staden, och att de saa skola komma in i staden.>> ^13Men en av hans tjaenare svarade och sade: >>Laat oss taga fem av de aaterstaaende haestarna, dem som aennu finnas kvar haerinne -- det skall ju eljest gaa dem saasom det gaar hela hopen av israeliter som aennu aero kvar haerinne, eller saasom det har gaatt hela hopen av israeliter som redan hava omkommit -- och laat oss saenda aastad och se efter.>> ^14Saa tog man daa tvaa vagnar med haestar foer, och konungen saende dem aastad efter arameernas haer och sade: >>Faren aastad och sen efter.>> ^15Dessa foro nu efter dem aenda till Jordan; och se, hela vaegen var full med klaeder och andra saker som arameerna hade kastat ifraan sig, naer de hastade bort. Och de utskickade kommo tillbaka och beraettade detta foer konungen. ^16Daa drog folket ut och plundrade Arameernas laeger; och nu fick man ett sea-maatt fint mjoel foer en sikel och likasaa tvaa sea-maatt korn foer en sikel, saasom HERREN hade sagt. ^17Och den kaempe vid vilkens hand konungen plaegade stoedja sig hade av honom blivit satt till att haalla ordning vid stadsporten; men folket trampade honom till doeds i porten, detta i enlighet med gudsmannens ord, vad denne hade sagt, naer konungen kom ned till honom. ^18Ty naer gudsmannen sade till konungen: >>I morgon vid denna tid skall man i Samarias port faa tvaa sea-maatt korn foer en sikel och likasaa ett sea-maatt fint mjoel foer en sikel>>, ^19daa svarade kaempen gudsmannen och sade: >>Om HERREN ocksaa gjorde foenster paa himmelen, huru skulle vael naagot saadant kunna ske?>> Daa sade han: >>Du skall faa se det med egna oegon, men du skall icke faa aeta daerav.>> ^20Saa gick det honom ock, ty folket trampade honom till doeds i porten. __________________________________________________________________ Chapter 8 ^1Och Elisa talade till den kvinna vilkens son han hade gjort levande, han sade: >>Staa upp och drag bort med ditt husfolk och vistas var du kan, ty HERREN har bjudit hungersnoeden komma, och den har redan kommit in i landet och skall raecka i sju aar.>> ^2Daa stod kvinnan upp och gjorde saasom gudsmannen sade; hon drog bort med sitt husfolk och vistades i filisteernas land i sju aar. ^3Men naer de sju aaren voro foerlidna, kom kvinnan tillbaka ifraan filisteernas land; och hon gick aastad foer att anropa konungen om att aaterfaa sitt hus och sin aaker. ^4Och konungen hoell daa paa att tala med Gehasi, gudsmannens tjaenare, och sade: >>Foertaelj foer mig alla de stora ting som Elisa har gjort.>> ^5Och just som han foertaeljde foer konungen huru han hade gjort en doed levande, daa kom den kvinna vilkens son han hade gjort levande och anropade konungen om att aaterfaa sitt hus och sin aaker. Daa sade Gehasi: >>Min herre konung, detta aer kvinnan, och detta aer hennes son, den som Elisa har gjort levande.>> ^6Daa fraagade konungen kvinnan, och hon foertaeljde allt foer honom. Sedan laet konungen henne faa en hovman med sig och sade: >>Skaffa tillbaka allt vad som tillhoer henne, och daertill all avkastning av aakern, fraan den dag daa hon laemnade landet aenda till nu.>> ^7Och Elisa kom till Damaskus, under det att Ben-Hadad, konungen i Aram, laag sjuk. Naer man nu beraettade foer denne att gudsmannen hade kommit dit, ^8sade konungen till Hasael: >>Tag skaenker med dig och gaa gudsmannen till moetes, och fraaga HERREN genom honom om jag skall tillfriskna fraan denna sjukdom. ^9Saa gick daa Hasael honom till moetes och tog med sig skaenker, allt det baesta som fanns i Damaskus, saa mycket som fyrtio kameler kunde baera. Och han kom och traedde fram foer honom och sade: >>Din son Ben-Hadad, konungen i Aram, har saent mig till dig och laater fraaga: 'Skall jag tillfriskna fraan denna sjukdom?'>> ^10Elisa svarade honom: >>Gaa och saeg till honom: 'Du skall tillfriskna.' Men HERREN har uppenbarat foer mig att han likvael skall doe.>> ^11Och gudsmannen stirrade framfoer sig och betraktade honom laenge och vael; daerefter begynte han graata. ^12Daa sade Hasael: >>Varfoer graater min herre?>> Han svarade: >>Daerfoer att jag vet huru mycket ont du skall goera Israels barn: du skall saetta eld paa deras faesten, deras unga maen skall du draepa med svaerd, deras spaeda barn skall du krossa, och deras havande kvinnor skall du upprista.>> ^13Hasael sade: >>Vad aer vael din tjaenare, den hunden, eftersom han skulle kunna goera saa stora ting?>> Elisa svarade: >>HERREN har uppenbarat foer mig att du skall bliva konung oever Aram.>> ^14Och han gick ifraan Elisa och kom till sin herre. Daa fraagade denne honom: >>Vad sade Elisa till dig?>> Han svarade: >>Han sade till mig att du skall tillfriskna.>> ^15Men dagen daerefter tog han taecket och doppade det i vatten och bredde ut det oever hans ansikte; detta blev hans doed. Och Hasael blev konung efter honom. ^16I Jorams, Ahabs sons, Israels konungs, femte regeringsaar, medan Josafat var konung i Juda, blev Joram, Josafats son, konung i Juda. ^17Han var trettiotvaa aar gammal, naer han blev konung, och han regerade aatta aar i Jerusalem. ^18Men han vandrade paa Israels konungars vaeg, saasom Ahabs hus hade gjort, ty en dotter till Ahab var hans hustru; han gjorde vad ont var i HERRENS oegon. ^19Dock ville HERREN icke foerdaerva Juda, foer sin tjaenare Davids skull, enligt sitt loefte till honom, att han skulle laata honom och hans soener hava en lampa foer alltid. ^20I hans tid avfoell Edom fraan Juda vaelde och satte en egen konung oever sig. ^21Daa drog Joram oever till Sair med alla sina stridsvagnar. Och om natten gjorde han ett anfall paa edomeerna, som hade omringat honom, och slog dem och hoevitsmannen oever deras vagnar, men folket flydde till sina hyddor. ^22Saa avfoell Edom fraan Juda vaelde, och det har varit skilt daerifraan aenda till denna dag. Vid just samma tid avfoell ock Libna. ^23Vad nu mer aer att saega om Joram och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars kroenika. ^24Och Joram gick till vila hos sina faeder och blev begraven hos sina faeder i Davids stad. Och hans son Ahasja blev konung efter honom. ^25I Jorams, Ahabs sons, Israels konungs, tolfte regeringsaar blev Ahasja, Jorams son, konung i Juda. ^26Tjugutvaa aar gammal var Ahasja, naer han blev konung, och han regerade ett aar i Jerusalem. Hans moder hette Atalja, dotter till Omri, Israels konung. ^27Han vandrade paa Ahabs hus' vaeg och gjorde vad ont var i HERRENS oegon likasom Ahabs hus; han var ju naera beslaektad med Ahabs hus. ^28Och han drog aastad med Joram, Ahabs son, och stridde mot Hasael, konungen i Aram, vid Ramot Gilead. Men Joram blev saarad av arameerna. ^29Daa vaende konung Joram tillbaka, foer att i Jisreel laata hela sig fraan de saar som arameerna hade tillfogat honom vid Rama, i striden mot Hasael, konungen i Aram. Och Ahasja, Jorams son, Juda konung, for ned foer att besoeka Joram, Ahabs son, i Jisreel, eftersom denne laag sjuk. __________________________________________________________________ Chapter 9 ^1Profeten Elisa kallade till sig en av profetlaerjungarna och sade till honom: >>Omgjorda dina laender och tag denna oljeflaska med dig, och gaa till Ramot i Gilead. ^2Och naer du har kommit dit, saa soek upp Jehu, son till Josafat, son till Nimsi, och gaa in och bed honom staa upp, daer han sitter bland sina broeder, och foer honom in i den innersta kammaren. ^3Tag saa oljeflaskan och gjut olja paa hans huvud och saeg: 'Saa saeger HERREN: Jag har smort dig till konung oever Israel.' Oeppna sedan doerren och fly, utan att droeja.>> ^4Saa gick daa den unge mannen, profetens tjaenare, aastad till Ramot i Gilead. ^5Och naer han kom dit, fick han se haerens hoevitsmaen sitta daer. Daa sade han: >>Jag har ett aerende till dig, hoevitsman.>> Jehu fraagade: >>Till vem av oss alla haer?>> Han svarade: >>Till dig sjaelv, hoevitsman.>> ^6Daa stod han upp och gick in i huset; och han goet oljan paa hans huvud och sade till honom: >>Saa saeger HERREN Israels Gud: Jag har smort dig till konung oever HERRENS folk, oever Israel. ^7Och du skall foergoera Ahabs, din herres, hus; ty jag vill paa Isebel haemnas mina tjaenare profeterna blod, ja, alla HERRENS tjaenares blod. ^8Och Ahabs hela hus skall foergaas jag skall utrota allt mankoen av Ahab hus, baade smaa och stora i Israel. ^9Och jag skall goera med Ahab hus saasom jag gjorde med Jerobeams, Nebats sons, hus, och saasom jag gjorde med Baesas, Ahias sons, hus. ^10Och hundarna skola aeta upp Isebel paa Jisreels aakerfaelt, och ingen skall begrava henne.>> Daerefter oeppnade han doerren och flydde. ^11Naer sedan Jehu aater kom ut till sin herres tjaenare, fraagade man honom: >>Allt staar vael raett till? Varfoer kom denne vanvetting till dig?>> Han svarade dem: >>I kaennen ju den mannen och hans tal.>> ^12Men de sade: >>Du vill bedraga oss; saeg oss sanningen.>> Daa sade han: >>Saa och saa talade han till mig och sade: 'Saa saeger HERREN: Jag har smort dig till konung oever Israel.'>> ^13Strax tog daa var och en av dem sin mantel och lade den under honom paa sjaelva trappan; och de stoette i basun och ropade: >>Jehu har blivit konung.>> ^14Och Jehu, son till Josafat, son till Nimsi, anstiftade nu en sammansvaerjning mot Joram. (Joram hade daa med hela Israel legat vid Ramot i Gilead foer att foersvara det mot Hasael, konungen i Aram; ^15men sjaelv hade konung Joram vaent tillbaka, foer att i Jisreel laata hela sig fraan de saar som arameerna hade tillfogat honom under hans strid mot Hasael, konungen i Aram.) Och Jehu sade: >>Om I saa viljen, saa laaten ingen slippa ut ur staden, som kan gaa aastad och beraetta detta i Jisreel.>> ^16Och Jehu steg upp i sin vagn och for till Jisreel, ty Joram laag sjuk daer; och Ahasja, Juda konung, hade farit ditned foer att besoeka Joram. ^17Naer nu vaektaren som stod paa tornet i Jisreel fick se Jehus skara, daa han kom, sade han: >>Jag ser en skara.>> Daa bjoed Joram att man skulle taga en ryttare och saenda honom dem till moetes och laata honom fraaga om allt stode raett till. ^18Ryttaren red honom daa till moetes och sade: >>Konungen laater fraaga 'Allt staar vael raett till?'>> Daa svarade Jehu: >>Vad kommer den saken dig vid? Vaend, och foelj efter mig.>> Och vaektaren beraettade och sade: >>Den utskickade har hunnit fram till dem, men han kommer icke tillbaka.>> ^19Daa saende han en annan ryttare. naer denne hade hunnit fram till dem, sade han: >>Konungen laater fraaga: 'Allt staar vael raett till?'>> Jehu svarade: >>Vad kommer den saken dig vid? Vaend, och foelj efter mig.>> ^20Vaektaren beraettade aater och sade: >>Han har hunnit fram till dem men han kommer icke tillbaka. Paa deras saett att fara fram ser det ut som vore det Jehu, Nimsis son, ty han far fram saasom en vanvetting.>> ^21Daa sade Joram: >>Spaenn foer.>> Och man spaende foer hans vagn. Och Joram, Israels konung, for nu ut med Ahasja, Juda konung, var och en i sin vagn; de foro ut foer att moeta Jehu. Och de traeffade tillsammans med honom paa jisreeliten Nabots aakerstycke. ^22Naer Joram nu fick se Jehu, sade han: >>Allt staar vael raett till, Jehu?>> Denne svarade: >>Huru skulle det kunna staa raett till, saa laenge som du taal din moder Isebels avgudiska vaesen och hennes maanga trolldomskonster?>> ^23Daa svaengde Joram om vagnen och flydde, i det han ropade till Ahasja: >>Foerraederi, Ahasja!>> ^24Men Jehu hade fattat baagen i sin hand och skoet Joram i ryggen, att pilen gick ut genom hjaertat, och han sjoenk ned i sin vagn. ^25Daerefter sade han till sin livkaempe Bidkar: >>Tag honom och kasta ut honom paa jisreeliten Nabots aakerstycke; kom ihaag huru HERREN, naer jag och du bredvid varandra redo bakom hans fader Ahab, om denne uttalade den utsagan: ^26'Sannerligen, saa visst som jag i gaar saag Nabots och hans soeners blod, saeger HERREN, skall jag just paa detta aakerstycke vedergaella dig, saeger HERREN.' Tag daerfoer honom nu och kasta ut honom haer paa aakerstycket, i enlighet med HERRENS ord.>> ^27Naer Ahasja, Juda konung, saag detta, flydde han aat Traedgaardshuset till. Men Jehu jagade efter honom och ropade: >>Skjuten ned ocksaa honom i vagnen.>> Saa skedde ock paa Gurhoejden vid Jibleam; men han flydde vidare till Megiddo och dog daer. ^28Sedan foerde hans tjaenare honom i vagnen till Jerusalem; och man begrov honom i hans grav hos hans faeder, i Davids stad. ^29Ahasja hade blivit konung oever Juda i Jorams, Ahabs sons, elfte regeringsaar. ^30Saa kom nu Jehu till Jisreel. Naer Isebel fick hoera detta, sminkade hon sig kring oegonen och smyckade sitt huvud och saag ut genom foenstret. ^31Och naer Jehu kom in genom porten, ropade hon: >>Allt staar vael raett till, du, Simri, som har draept din herre?>> ^32Han lyfte sitt ansikte upp mot foenstret och sade: >>Vem haaller med mig? Vem?>> Daa saago tvaa eller tre hovmaen ut, ned paa honom. ^33Han sade: >>Stoerten ned henne.>> Och de stoertade ned henne, saa att hennes blod staenkte paa vaeggen och paa haestarna; och han koerde oever henne. ^34Daerefter gick han in och aat och drack. Sedan sade han: >>Tagen vara paa henne, den foerbannade, och begraven henne, ty hon aer dock en konungadotter.>> ^35Men naer de daa gingo aastad foer att begrava henne, funno de av henne intet annat aen huvudskaalen, foetterna och haenderna. ^36och de vaende tillbaka och beraettade detta foer honom. Daa sade han: >>Detta aer vad HERREN talade genom sin tjaenare tisbiten Elia, i det han sade: 'Paa Jisreels aakerfaelt skola hundarna aeta upp Isebels koett; ^37och Isebels doeda kropp skall ligga saasom goedsel paa marken paa Jisreels aakerfaelt, saa att ingen skall kunna saega: Detta aer Isebel.'>> __________________________________________________________________ Chapter 10 ^1Men Ahab hade sjuttio soener i Samaria. Och Jehu skrev brev och saende till Samaria, till de oeverste i Jisreel, de aeldste, och till de fostrare som Ahab hade utsett; ^2han skrev: >>Nu, naer detta brev kommer eder till handa, I som haven eder herres soener hos eder, och som haven vagnarna och haestarna hos eder, och daertill en befaest stad och vapen, ^3maan I utse den som aer baest och laempligast av eder herres soener och saetta honom paa hans faders tron och strida foer eder herres hus.>> ^4Men de blevo oevermaattan foerskraeckta och sade: >>De tvaa konungarna hava ju icke kunnat haalla staand mot honom; huru skulle daa vi kunna haalla staand!>> ^5Och oeverhovmaestaren och hoevdingen oever staden och de aeldste och konungasoenernas fostrare saende till Jehu och laeto saega: >>Vi aero dina tjaenare; allt vad du saeger oss villa vi goera. Vi vilja icke goera naagon till konung; goer vad dig taeckes.>> ^6Daa skrev han ett annat brev till dem, vari det stod: >>Om I haallen med mig och viljen lyssna till mina ord, saa tagen huvudena av eder herres soener och kommen i morgon vid denna tid till mig i Jisreel.>> De sjuttio konungasoenerna bodde naemligen hos de store i staden, vilka fostrade dem. ^7Daa nu brevet kom dem till handa, togo de konungasoenerna och slaktade dem, alla sjuttio, och lade deras huvuden i korgar och saende dem till honom i Jisreel. ^8Naer daa ett bud kom och beraettade foer honom att de hade foert dit konungasoenernas huvuden, sade han: >>Laeggen dem till i morgon i tvaa hoegar vid ingaangen till porten.>> ^9Och om morgonen gick han ut och staellde sig daer och sade till allt folket: >>I aeren utan skuld. Det aer jag som har anstiftat sammansvaerjningen mot min herre och draept honom; men vem har slagit ihjael alla dessa? ^10Maerken nu huru intet av HERRENS ord faller till jorden, intet som HERREN har talat mot Ahabs hus. Ja, HERREN har gjort vad han har sagt genom sin tjaenare Elia.>> ^11Sedan, draepte Jehu alla som voro kvar av Ahabs hus i Jisreel, saa ock alla hans store och hans foertrogne och hans praester; han laet ingen slippa undan. ^12Daerefter stod han upp och begav sig aastad till Samaria; men under vaegen, naer Jehu kom till Bet-Eked-Haroim, ^13traeffade han paa Ahasjas, Juda konungs, broeder. Han fraagade dem: >>Vilka aeren I?>> De svarade: >>Vi aero Ahasjas broeder, och vi aero paa vaeg ned foer att haelsa paa konungasoenerna och konungamoderns soener.>> ^14Han sade: >>Gripen dem levande.>> Daa grepo de dem levande och slaktade dem och kastade dem i Bet-Ekeds brunn, alla fyrtiotvaa; han laet ingen av dem bliva kvar. ^15Naer han sedan begav sig daerifraan, traeffade han Jonadab, Rekabs son, som kom honom till moetes; och han haelsade paa honom och sade till honom: >>Aer du lika redligt sinnad mot mig som jag aer mot dig?>> Jonadab svarade: >>Ja.>> >>Aer det saa>>, sade han, >>saa raeck mig din hand.>> Daa raeckte han honom sin hand; och han laet honom stiga upp till sig i vagnen. ^16Och han sade: >>Far med mig och se huru jag nitaelskar foer HERREN.>> Saa koerde man aastad med honom i hans vagn. ^17Och naer han kom till Samaria, draepte han alla som voro kvar av Ahabs hus i Samaria och foergjorde det saa, i enlighet med det ord som HERREN hade talat till Elia. ^18Och Jehu foersamlade allt folket och sade till dem: >>Ahab har tjaenat Baal litet; Jehu skall tjaena honom mycket. ^19Saa kallen nu hit till mig alla Baals profeter, alla hans tjaenare och alla hans praester -- ingen faar saknas -- ty jag har ett stort offer aat Baal i sinnet; var och en som saknas skall mista livet.>> Men Jehu gjorde saa med led list, i avsikt att utrota Baals tjaenare. ^20Daerefter sade Jehu: >>Paalysen en helig hoegtidsfoersamling aat Baal.>> Daa lyste man ut en saadan. ^21Och Jehu saende bud oever hela Israel, och alla Baals tjaenare kommo; Ingen underlaet att komma. Och de gingo in i Baals tempel, och Baals tempel blev fullt, ifraan den ena aendan till den andra. ^22Sedan sade han till foerestaandaren foer klaedkammaren: >>Tag fram klaeder aat alla Baals tjaenare.>> Och han tog fram klaederna aat dem. ^23Daerefter gick Jehu in i Baals tempel med Jonadab, Rekabs son. Och han sade till Baals tjaenare: >>Sen nu noga efter, att haer bland eder icke finnes naagon HERRENS tjaenare, utan allenast saadana som tjaena Baal. ^24De gingo alltsaa in foer att offra slaktoffer och braennoffer. Men Jehu hade daerutanfoer staellt aattio man och sagt: >>Om naagon slipper undan av de maen som jag nu oeverlaemnar i edra haender, saa skall liv givas foer liv.>> ^25Och naer man hade offrat braennoffret, sade Jehu till drabanterna och kaemparna: >>Gaan in och slaan ned dem; laaten ingen komma ut.>> Och de slogo dem med svaerdsegg, och drabanterna och kaemparna kastade undan deras kroppar. Daerefter gingo de in i det inre av Baals tempel ^26och kastade ut stoderna ur Baals tempel och braende upp dem. ^27Och sjaelva Baalsstoden broeto de ned; de broeto ock ned Baals tempel och gjorde daerav avtraeden, som finnas kvar aennu i dag. ^28Saa utrotade Jehu Baal ur Israel. ^29Men fraan de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda, fraan dem avstod icke Jehu, icke fraan guldkalvarna i Betel och Dan. ^30Och HERREN sade till Jehu: >>Daerfoer att du har vael utfoert vad raett var i mina oegon, och gjort mot Ahabs hus allt vad jag hade i sinnet, daerfoer skola dina soener till fjaerde led sitta paa Israels tron. ^31Men Jehu tog dock icke i akt att vandra efter HERRENS, Israels Guds, lag av allt sitt hjaerta; han avstod icke fraan de Jerobeams synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda. ^32Vid denna tid begynte HERREN skaera bort stycken fraan Israel, ty Hasael slog israeliterna utefter hela deras graens ^33och intog oestra sidan om Jordan hela landet Gilead, gaditernas, rubeniternas och manassiternas land, omraadet fraan Aroer vid baecken Arnon, baade Gilead och Basan. ^34Vad nu mer aer att saega om Jehu, om allt vad han gjorde och om alla hans bedrifter, det finnes upptecknat i Israels konungars kroenika. ^35Och Jehu gick till vila hos sina faeder, och man begrov honom i Samaria. Och hans son Joahas blev konung efter honom. ^36Den tid Jehu regerade oever Israel Samaria var tjuguaatta aar. __________________________________________________________________ Chapter 11 ^1Naer Atalja, Ahasjas moder, foernam att hennes son var doed, stod hon upp och foergjorde hela konungaslaekten. ^2Men just naer konungabarnen skulle doedas, tog Joseba, konung Jorams dotter, Ahasjas syster, Joas, Ahasjas son, och skaffade honom jaemte hans amma hemligen undan, in i sovkammaren; daer hoell man honom dold foer Atalja, saa att han icke blev doedad. ^3Sedan var han hos henne i HERRENS hus, daer han foerblev goemd i sex aar, medan Atalja regerade i landet. ^4Men i det sjunde aaret saende Jojada aastad och laet haemta kareernas och drabanternas underhoevitsmaen och foerde dem in till sig i HERRENS hus; och sedan han hade gjort en oeverenskommelse med dem och tagit en ed av dem i HERRENS hus visade han dem konungens son. ^5Daerefter bjoed han dem och sade: >>Detta aer vad I skolen goera: en tredjedel av eder, I som haven att intraeda i vakthaallningen paa sabbaten, skall haalla vakt i konungshuset ^6och en tredjedel vid Surporten och en tredjedel vid porten bakom drabanterna; saa skolen haalla vakt vid huset var i sin ordning. ^7Men de baada andra avdelningarna av eder, naemligen alla som hava att avgaa fraan vakthaallningen paa sabbaten, de skola haalla vakt i HERRENS hus hos konungen. ^8I skolen staella eder runt omkring; konungen, var och en med sina vapen i handen; och om naagon vill traenga sig inom leden, skall han doedas. Och I skolen foelja konungen, vare sig han gaar ut eller in. ^9Underhoevitsmaennen gjorde allt vad praesten Jojada hade bjudit dem; var och en av dem tog sina maen, baade de som skulle intraeda i vakthaallningen paa sabbaten och de som skulle avgaa daerifraan paa sabbaten, och de kommo saa till praesten Jojada. ^10Och praesten gav aat underhoevitsmaennen det spjut och de skoeldar som hade tillhoert konung David, och som funnos i HERRENS hus. ^11Och drabanterna staellde upp sig, var och en med sina vapen i handen, fraan husets soedra sida till husets norra sida, mot altaret och mot huset, runt omkring konungen. ^12Daerefter foerde han ut konungasonen och satte paa honom kronan och gav honom vittnesboerdet; och de gjorde honom till konung och smorde honom. Och de klappade i haenderna och ropade: >>Leve konungen!>> ^13Naer Atalja nu hoerde drabanternas och folkets rop, gick hon in i HERRENS hus till folket. ^14Daer fick hon daa se konungen staa vid pelaren, saasom oevligt var, och hoevitsmaennen och trumpetblaasarna bredvid konungen, och fick hoera huru hela folkmaengden jublade och stoette i trumpeterna. Daa rev Atalja soender sina klaeder och utropade: >>Sammansvaerjning! Sammansvaerjning!>> ^15Men praesten Jojada gav underhoevitsmaennen som anfoerde skaran denna befallning: >>Foeren henne ut mellan leden, och om naagon foeljer henne, saa maa han doedas med svaerd.>> Praesten ville naemligen foerhindra att hon doedades i HERRENS hus. ^16Alltsaa grepo de henne, och naer hon hade kommit till den plats daer haestarna plaegade foeras in i konungshuset, doedades hon daer. ^17Och Jojada sloet det foerbundet mellan HERREN, konungen och folket, att de skulle vara ett HERRENS folk; han sloet ock ett foerbund mellan konungen och folket. ^18Och hela folkmaengden begav sig till Baals tempel och rev ned det och foerstoerde i grund dess altaren och dess bilder; och Mattan, Baals praest, draepte de framfoer altarna. Daerefter staellde praesten ut vakter vid HERRENS hus. ^19Och han tog med sig underhoevitsmaennen jaemte kareerna och drabanterna och hela folkmaengden, och de foerde konungen ned fraan HERRENS hus och gingo in i konungshuset genom Drabantporten; och han satte sig paa konungatronen. ^20Och hela folkmaengden gladde sig, och staden foerblev lugn. Men Atalja hade de doedat med svaerd i konungshuset. Andra Konungaboken, 12 Kapitlet Joas konung i Juda. Insamling foer att saetta templet i staand. Hasaels taag mot Jerusalem. Joas doedad genom en sammansvaerjning. ^21Joas var sju aar gammal, naer han blev konung. __________________________________________________________________ Chapter 12 ^1I Jehus sjunde regeringsaar blev Joas konung, och han regerade fyrtio aar i Jerusalem. Hans moder hette Sibja, fraan Beer-Seba. ^2Och Joas gjorde vad raett var HERRENS oegon, saa laenge han levde, praesten Jojada hade varit hans laerare. ^3Dock blevo offerhoejderna icke avskaffade, utan folket fortfor att frambaera offer och taenda offereld paa hoejderna. ^4Och Joas sade till praesterna: >>Alla penningar vilka saasom heliga gaavor inflyta till HERRENS hus, gaangbara penningar, saadana som utgoera loesen foer personer, efter det vaerde som foer var och en bestaemmes, och alla penningar som naagon av sitt hjaerta manas att baera till HERRENS hus, ^5dem skola praesterna taga emot, var och en av sina bekanta, och de skola daermed saetta i staand vad som aer foerfallet paa HERRENS hus, oeverallt daer naagot foerfallet finnes.>> ^6Men i konung Joas' tjugutredje regeringsaar hade praesterna aennu icke satt i staand vad som var foerfallet paa huset. ^7Daa kallade konung Joas till sig praesten Jojada och de oevriga praesterna och sade till dem: >>Varfoer saetten I icke i staand vad som aer foerfallet paa huset? Nu faan I icke laengre taga emot penningar av edra bekanta, utan I skolen laemna dem ifraan eder till det som aer foerfallet paa huset.>> ^8Och praesterna samtyckte till att icke taga emot penningar av folket, och ej heller befatta sig med att saetta i staand vad som var foerfallet paa huset. ^9Daa tog praesten Jojada en kista och borrade ett haal paa locket och staellde den bredvid altaret, paa hoegra sidan, naer man gaar in i HERRENS hus. Och praesterna som hoello vakt vid troeskeln lade dit alla penningar som infloeto till HERRENS hus. ^10Men saa snart de daa maerkte att mycket penningar fanns i kistan, gick konungens sekreterare ditupp jaemte oeverstepraesten, och de knoeto in och raeknade sedan de penningar som funnos i HERRENS hus. ^11Daerefter oeverlaemnades de uppvaegda penningarna aat de maen som foerraettade arbete saasom tillsyningsmaen vid HERRENS hus, och dessa betalade ut dem aat de timmermaen och byggningsmaen som arbetade paa HERRENS hus, ^12och aat murarna och stenhuggarna, saa ock till inkoep av traevirke och huggen sten foer att saetta i staand vad som var foerfallet paa HERRENS hus, korteligen, till alla utgifter foer att saetta huset i staand. ^13Men man gjorde inga silverfat foer HERRENS hus, ej heller knivar, skaalar, trumpeter eller andra foeremaal av guld eller av silver, foer de penningar som infloeto till HERRENS hus, ^14utan man gav dem aat arbetarna, och dessa satte daerfoer HERRENS hus i staand. ^15Och man hoell icke naagon raekenskap med de maen aat vilka penningarna oeverlaemnades, foer att de skulle giva dem aat arbetarna, utan de fingo handla paa heder och tro. ^16Men skuldoffers- och syndofferspenningarna gingo icke till HERRENS hus utan tillfoello praesterna. ^17Paa den tiden drog Hasael, konungen i Aram, upp och belaegrade Gat och intog det, daerefter staellde Hasael sitt taag upp mot Jerusalem. ^18Daa tog Joas, Juda konung, allt vad hans faeder Josafat, Joram och Ahasja, Juda konungar, hade helgat aat HERREN, och vad han sjaelv hade helgat aat HERREN, och allt guld som fanns i skattkamrarna i HERRENS hus och i konungshuset, och saende det till Hasael, konungen i Aram, och daa laemnade denne Jerusalem i fred. ^19Vad nu mer aer att saega om Joas och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars kroenika. ^20Och hans tjaenare uppreste sig och sammansvuro sig och draepte Joas i Millobyggnaden, som straecker sig ned mot Silla. ^21Det var hans tjaenare Josakar, Simeats son, och Josabad, Somers son, som slogo honom till doeds. Och man begrov honom hos hans faeder i Davids stad. Och hans son Amasja blev konung efter honom __________________________________________________________________ Chapter 13 ^1I Joas', Ahasjas sons, Juda konungs, tjugutredje regeringsaar blev Joahas, Jehus son, konung oever Israel i Samaria och regerade i sjutton aar. ^2Han gjorde vad ont var i HERRENS oegon och foeljde efter de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda; fraan dem avstod han icke. ^3Daa upptaendes HERRENS vrede mot Israel, och han gav dem i Hasaels, den arameiske konungens, hand och i Ben-Hadads, Hasaels sons, hand hela denna tid. ^4(Men Joahas boenfoell infoer HERREN, och HERREN hoerde honom, eftersom han saag Israels betryck, daa nu konungen i Aram foertryckte dem. ^5Och HERREN gav aat Israel en fraelsare, saa att de blevo raeddade ur arameernas hand; sedan bodde Israels barn i sina hyddor saasom foerut. ^6Dock avstodo de icke fraan de Jerobeams hus' synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda, utan vandrade i dem. Aseran fick ocksaa staa kvar i Samaria.) ^7Ty han hade icke laatit Joahas behaalla mer folk aen femtio ryttare, tio vagnar och tio tusen man fotfolk; saa illa foergjorde dem konungen i Aram; han slog dem, saa att de blevo saasom stoft, naer man troeskar. ^8Vad nu mer aer att saega om Joahas, om allt vad han gjorde och om hans bedrifter, det finnes upptecknat i Israels konungars kroenika. ^9Och Joahas gick till vila hos sina faeder, och man begrov honom i Samaria. Och hans son Joas blev konung efter honom. ^10I Joas', Juda konungs, trettiosjunde regeringsaar blev Joas, Joahas' son, konung oever Israel i Samaria och regerade i sexton aar. ^11Han gjorde vad ont var i HERRENS oegon; han avstod icke fraan naagon av de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda, utan vandrade i dem. ^12Vad nu mer aer att saega om Joas, om allt vad han gjorde och om hans bedrifter, om hans krig mot Amasja, Juda konung, det finnes upptecknat i Israels konungars kroenika. ^13Och Joas gick till vila hos sina faeder, och Jerobeam besteg hans tron. Och Joas blev begraven i Samaria, hos Israels konungar. ^14Men naer Elisa laag sjuk i den sjukdom varav han dog, kom Joas, Israels konung, ned till honom. Och han satt hos honom graatande och sade: >>Min fader, min fader! Du som foer Israel aer baade vagnar och ryttare!>> ^15Daa sade Elisa till honom: >>Haemta en baage och pilar.>> Och han haemtade aat honom en baage och pilar. ^16Daa sade han till Israels konung: >>Fatta i baagen med din hand.>> Och naer han hade gjort detta, lade Elisa sina haender paa konungens haender. ^17Daerefter sade han: >>Oeppna foenstret mot oester.>> Och naer han hade oeppnat det, sade Elisa: >>Skjut.>> Och han skoet. Daa sade han: >>En HERRENS segerpil, en segerpil mot Aram! Du skall slaa arameerna vid Afek, saa att de foergoeras.>> ^18Daerefter sade han: >>Tag pilarna.>> Och naer han hade tagit dem, sade han till Israels konung: >>Slaa paa jorden.>> Daa slog han tre gaanger och sedan hoell han upp. ^19Daa blev gudsmannen vred paa honom och sade: >>Du skulle slagit fem eller sex gaanger, ty daa skulle du hava slagit arameerna saa, att de hade blivit foergjorda; men nu kommer du att slaa arameerna allenast tre gaanger.>> ^20Saa dog daa Elisa, och man begrov honom. Men moabitiska stroevskaror plaegade falla in i landet, vid aarets ingaang. ^21Saa haende sig, att just naer naagra hoello paa att begrava en man, fingo de se en stroevskara; daa kastade de mannen i Elisas grav. Naer daa mannen kom i beroering med Elisas ben, fick han liv igen och reste sig upp paa sina foetter. ^22Och Hasael, konungen i Aram, hade foertryckt Israel, saa laenge Joahas levde. ^23Men HERREN blev dem naadig och foerbarmade sig oever dem och vaende sig till dem, foer det foerbunds skull som han hade slutit med Abraham, Isak och Jakob; ty han ville icke foerdaerva dem, och han hade aennu icke kastat dem bort ifraan sitt ansikte. ^24Och Hasael, konungen i Aram, dog, och hans son Ben-Hadad blev konung efter honom. ^25Daa tog Joas, Joahas' son, tillbaka fraan Ben-Hadad, Hasaels son, de staeder som denne i krig hade tagit ifraan hans fader Joahas. Tre gaanger slog Joas honom och aatertog saa Israels staeder. __________________________________________________________________ Chapter 14 ^1I Joas', Joahas' sons, Israels konungs, andra regeringsaar blev Amasja, Joas' son, konung i Juda. ^2Han var tjugufem aar gammal, naer han blev konung, och han regerade tjugunio aar i Jerusalem. Hans moder hette Joaddin, fraan Jerusalem. ^3Han gjorde vad raett var i HERRENS oegon, dock icke saasom hans fader David; men han gjorde i allt saasom hans fader Joas hade gjort. ^4Offerhoejderna blevo likvael icke avskaffade, utan folket fortfor att frambaera offer och taenda offereld paa hoejderna. ^5Och sedan konungadoemet hade blivit befaest i hans hand, laet han draepa dem av sina tjaenare, som hade draept hans fader, konungen. ^6Men moerdarnas barn doedade han icke, i enlighet med vad foereskrivet var i Moses lagbok, daer HERREN hade bjudit och sagt: >>Foeraeldrarna skola icke doedas foer sina barns skull, och barnen skola icke doedas foer sina foeraeldrars skull, utan var och en skall doe genom sin egen synd.>> ^7Han slog edomeerna i Saltdalen, tio tusen man, och intog Sela med strid och gav det namnet Jokteel, saasom det heter aennu i dag. ^8Daerefter skickade Amasja saendebud till Joas, son till Joahas, son till Jehu, Israels konung, och laet saega: >>Kom, laat oss drabba samman med varandra.>> ^9Men Joas, Israels konung, saende daa till Amasja, Juda konung, och laet svara: >>Toernbusken paa Libanon saende en gaang bud till cedern paa Libanon och laet saega: 'Giv din dotter aat min son till hustru.' Men sedan gingo markens djur paa Libanon fram oever toernbusken och trampade ned den. ^10Du har slagit Edom, och daeroever foerhaever du dig i ditt hjaerta. Men laat dig noeja med den aeran, och stanna hemma. Varfoer utmanar du olyckan, dig sjaelv och Juda med dig till fall?>> ^11Men Amasja ville icke hoera haerpaa, och Joas, Israels konung, drog daa upp, och de drabbade samman med varandra, han och Amasja, Juda konung, vid det Bet-Semes som hoer till Juda. ^12Och Juda maen blevo slagna av Israels maen och flydde, var och en till sin hydda. ^13Och Amasja, Juda konung, son till Joas, son till Ahasja, blev tagen till faanga i Bet-Semes av Joas, Israels konung. Och naer de kommo till Jerusalem, broet han ned ett stycke av Jerusalems mur vid Efraimsporten, och daerifraan aenda till Hoernporten, fyra hundra alnar. ^14Och han tog allt guld och silver och alla kaerl som funnos i HERRENS hus och i konungshusets skattkamrar, daertill ock gisslan, och vaende saa tillbaka till Samaria. ^15Vad nu mer aer att saega om Joas, om vad han gjorde och om hans bedrifter och om hans krig mot Amasja, Juda konung, det finnes upptecknat i Israels konungars kroenika. ^16Och Joas gick till vila hos sina faeder och blev begraven i Samaria, hos Israels konungar. Och hans son Jerobeam blev konung efter honom. ^17Men Amasja, Joas' son, Juda konung, levde i femton aar efter Joas', Joahas' sons, Israels konungs, doed. ^18Vad nu mer aer att saega om Amasja, det finnes upptecknat i Juda konungars kroenika. ^19Och en sammansvaerjning anstiftades mot honom i Jerusalem, saa att han maaste fly till Lakis. Daa saendes maen efter honom till Lakis, och dessa doedade honom daer. ^20Sedan foerde man honom daerifraan paa haestar; och han blev begraven i Jerusalem hos sina faeder i Davids stad. ^21Och allt folket i Juda tog Asarja som daa var sexton aar gammal, och gjorde honom till konung i hans fader Amasjas staelle. ^22Det var han som befaeste Elat; ock han lade det aater under Juda, sedan konungen hade gaatt till vila hos sina faeder. ^23I Amasjas, Joas' sons, Juda konungs, femtonde regeringsaar blev Jerobeam, Joas' son, konung oever Israel i Samaria och regerade i fyrtioett aar. ^24Han gjorde vad ont var i HERRENS oegon; han avstod icke fraan naagon av de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda. ^25Han aatervann Israels omraade, fraan det staelle daer vaegen gaar till Hamat aenda till Hedmarkshavet, i enlighet med det ord som HERREN, Israels Gud, hade talat genom sin tjaenare profeten Jona, Amittais son, fraan Gat-Hahefer. ^26Ty HERREN saag att Israels betryck var mycket svaart, och att det var ute med alla och envar, och att Israel icke hade naagon hjaelpare. ^27Och HERREN hade aennu icke beslutit att utplaana Israels namn under himmelen; daerfoer fraelste han dem genom Jerobeam, Joas' son. ^28Vad nu mer aer att saega om Jerobeam, om allt vad han gjorde och om hans bedrifter och hans krig, saa ock om huru han aat Israel aatervann den del av Damaskus och Hamat, som en gaang hade tillhoert Juda, det finnes upptecknat i Israels konungars kroenika. ^29Och Jerobeam gick till vila hos sina faeder, Israels konungar. Och hans son Sakarja blev konung efter honom. __________________________________________________________________ Chapter 15 ^1I Jerobeams, Israels konungs, tjugusjunde regeringsaar blev Asarja, Amasjas son, konung i Juda. ^2Han var sexton aar gammal, naer han blev konung, och han regerade femtiotvaa aar i Jerusalem. Hans moder hette Jekolja, fraan Jerusalem. ^3Han gjorde vad raett var i HERRENS oegon, alldeles saasom hans fader Amasja hade gjort. ^4Dock blevo offerhoejderna icke avskaffade, utan folket fortfor att frambaera offer och taenda offereld paa hoejderna. ^5Men HERREN hemsoekte konungen, saa att han blev spetaelsk foer hela sitt liv; och han bodde sedan i ett saerskilt hus. Jotam, konungens son, foerestod daa hans hus och doemde folket i landet. ^6Vad nu mer aer att saega om Asarja och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars kroenika. ^7Och Asarja gick till vila hos sina faeder, och man begrov honom hos hans faeder i Davids stad. Och hans son Jotam blev konung efter honom. ^8I Asarjas, Juda konungs, trettioaattonde regeringsaar blev Sakarja, Jerobeams son, konung oever Israel i Samaria och regerade i sex maanader. ^9Han gjorde vad ont var i HERRENS oegon, saasom hans faeder hade gjort; han avstod icke fraan de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda. ^10Och Sallum, Jabes' son, anstiftade en sammansvaerjning mot honom och slog honom till doeds i folkets aasyn, och blev saa konung i hans staelle ^11Vad nu mer aer att saega om Sakarja, det finnes upptecknat i Israels konungars kroenika. ^12Saa, uppfylldes det ord som HERREN, hade talat till Jehu, naer han sade: >>Dina soener till fjaerde led skola sitta paa Israels tron.>> Det skedde saa. ^13Sallum, Jabes' son, blev konung i Ussias, Juda konungs, trettionionde regeringsaar, och han regerade en maanads tid i Samaria. ^14Men daa drog Menahem, Gadis son, upp fraan Tirsa och kom till Samaria och slog Sallum, Jabes' son, till doeds i Samaria, och blev saa konung i hans staelle ^15Vad nu mer aer att saega om Sallum och om den sammansvaerjning han anstiftade, det finnes upptecknat i Israels konungars kroenika. ^16Vid den tiden foerhaerjade Menahem Tifsa med allt vad daerinne var, saa ock hela dess omraade, fraan Tirsa; ty staden hade icke oeppnat portarna, daerfoer haerjade han den, och alla dess havande kvinnor laet han upprista. ^17I Asarjas, Juda konungs, trettionionde regeringsaar blev Menahem, Gadis son, konung oever Israel och regerade i tio aar, i Samaria. ^18Han gjorde vad ont var i HERRENS oegon; han avstod icke, saa laenge han levde, fraan de Jerobeams Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda. ^19Och Pul, konungen i Assyrien, foell in i landet; daa gav Menahem aat Pul tusen talenter silver, foer att han skulle understoedja honom och befaesta konungadoemet i hans hand. ^20Och de penningar som Menahem skulle giva aat konungen i Assyrien tog han ut genom att laegga skatt paa alla rika maen i Israel, en skatt av femtio siklar silver paa var och en. Saa vaende daa konungen i Assyrien tillbaka och stannade icke daer i landet. ^21Vad nu mer aer att saega om Menahem och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Israels konungars kroenika. ^22Och Menahem gick till vila hos sina faeder. Och hans son Pekaja blev konung efter honom. ^23I Asarjas, Juda konungs, femtionde regeringsaar blev Pekaja, Menahems son, konung oever Israel i Samaria och regerade i tvaa aar. ^24Han gjorde vad ont var i HERRENS oegon; han avstod icke fraan de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda. ^25Och Peka, Remaljas son, hans livkaempe, anstiftade en sammansvaerjning mot honom och draepte honom i Samaria, i konungshusets palatsbyggnad, han tillika med Argob och Arje; daervid hade han med sig femtio gileaditer. Saa doedade han honom och blev konung i hans staelle. ^26Vad nu mer aer att saega om Pekaja och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Israels konungars kroenika. ^27I Asarjas, Juda konungs, femtioandra regeringsaar blev Peka, Remaljas son, konung oever Israel i Samaria och regerade i tjugu aar. ^28Han gjorde vad ont var i HERRENS Oegon; han avstod icke fraan de Jerobeams; Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda. ^29I Pekas, Israels konungs, tid kom Tiglat-Pileser, konungen i Assyrien, och intog Ijon, Abel-Bet-Maaka, Janoa, Kedes, Hasor, Gilead och Galileen, hela Naftali land, och foerde folket bort till Assyrien. ^30Och Hosea, Elas son, anstiftade en sammansvaerjning mot Peka, Remaljas son, och slog honom till doeds och blev saa konung i hans staelle, i Jotams, Ussias sons, tjugonde regeringsaar. ^31Vad nu mer aer att saega om Peka och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Israels konungars kroenika. ^32I Pekas, Remaljas sons, Israels konungs, andra regeringsaar blev Jotam, Ussias son, konung i Juda. ^33Han var tjugufem aar gammal, naer han blev konung, och han regerade sexton aar i Jerusalem. Hans moder hette Jerusa, Sadoks dotter. ^34Han gjorde vad raett var i HERRENS oegon; han gjorde alldeles saasom hans fader Ussia hade gjort. ^35Dock blevo offerhoejderna icke avskaffade, utan folket fortfor att frambaera offer och taenda offereld paa hoejderna. Han byggde Oevre porten till HERRENS hus. ^36Vad nu mer aer att saega om Jotam, om vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars kroenika. ^37Vid den tiden begynte HERREN att laata Juda hemsoekas av Resin, konungen i Aram, och av Peka, Remaljas son. ^38Och Jotam gick till vila hos sina faeder och blev begraven hos sina faeder i sin fader Davids stad. Och hans son Ahas blev konung efter honom. __________________________________________________________________ Chapter 16 ^1I Pekas, Remaljas sons, sjuttonde regeringsaar blev Ahas, Jotams son, konung i Juda. ^2Tjugu aar gammal var Ahas, naer han blev konung, och han regerade sexton aar i Jerusalem. Han gjorde icke vad raett var i HERRENS, sin Guds, oegon, saasom hans fader David, ^3utan vandrade paa Israels konungars vaeg; ja, han laet ock sin son gaa genom eld, efter den styggeliga seden hos de folk som HERREN hade foerdrivit foer Israels barn. ^4Och han frambar offer och taende offereld paa hoejderna och kullarna och under alla groena traed. ^5Paa den tiden drogo Resin, konungen i Aram, och Peka, Remaljas son, Israels konung, upp foer att eroevra Jerusalem; och de innesloeto Ahas, men kunde icke eroevra staden. ^6Vid samma tid aatervann Resin, konungen i Aram, Elat aat Aram och jagade Juda maen bort ifraan Elot. Daerefter kommo arameerna till Elat och bosatte sig daer, och daer bo de aennu i dag. ^7Men Ahas skickade saendebud till Tiglat-Pileser, konungen i Assyrien, och laet saega: >>Jag aer din tjaenare och din son. Drag hitupp och fraels mig fraan Arams konung och fraan Israels konung, ty de hava oeverfallit mig.>> ^8Och Ahas tog det silver och guld som fanns i HERRENS hus och i konungshusets skattkamrar, och saende det saasom skaenk till konungen i Assyrien. ^9Och konungen i Assyrien lyssnade till honom: konungen i Assyrien drog upp mot Damaskus och intog det och foerde bort folket till Kir och doedade Resin. ^10Sedan for konung Ahas till Damaskus foer att daer moeta Tiglat-Pileser, konungen i Assyrien. Och naer konung Ahas fick se altaret i Damaskus, saende han till praesten Uria en avteckning av altaret och en moensterbild till ett saadant, alldeles saasom det var gjort. ^11Sedan byggde praesten Uria altaret; alldeles efter den foereskrift som konung Ahas hade saent till honom fraan Damaskus gjorde praesten Uria det faerdigt, till dess konung Ahas kom tillbaka fraan Damaskus. ^12Naer saa konungen efter sin hemkomst fraan Damaskus fick se altaret, traedde han fram till altaret och steg upp till det. ^13Daerefter foerbraende han sitt braennoffer och sitt spisoffer och utgoet sitt drickoffer; och blodet av det tackoffer som han offrade staenkte han paa altaret. ^14Men kopparaltaret, som stod infoer HERRENS ansikte, flyttade han undan fraan husets framsida, fraan platsen mellan det nya altaret och HERRENS hus, och staellde det paa norra sidan om detta altare. ^15Och konung Ahas bjoed praesten Uria och sade: >>Paa det stora altaret skall du foerbraenna morgonens braennoffer och aftonens spisoffer, aevensom konungens braennoffer jaemte hans spisoffer, saa ock braennoffer, spisoffer och drickoffer foer allt folket i landet; och allt blodet, saavael av braennoffer som av slaktoffer, skall du staenka daerpaa. Men vad Jag skall goera med kopparaltaret, det vill jag naermare betaenka.>> ^16Och praesten Uria gjorde alldeles saasom konung Ahas bjoed honom. ^17Konung Ahas loesbroet ock sidolisterna paa baeckenstaellen och tog bort baeckenet fraan dem; och havet lyfte han ned fraan kopparoxarna som stodo daerunder och staellde det paa ett stengolv. ^18Och den taeckta sabbatsgaangen som man hade byggt vid huset, saa ock konungens yttre ingaangsvaeg, foerlade han inom HERRENS hus, foer den assyriske konungens skull. ^19Vad nu mer aer att saega om Ahas, om vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars kroenika. ^20Och Ahab gick till vila hos sina faeder och blev begraven hos sina faeder i Davids stad. Och hans son Hiskia blev konung efter honom. __________________________________________________________________ Chapter 17 ^1I Ahas', Juda konungs, tolfte regeringsaar blev Hosea, Elas son, konung i Samaria oever Israel och regerade i nio aar. ^2Han gjorde vad ont var i HERRENS; oegon, dock icke saasom de israelitiska konungar som hade varit foere honom ^3Mot honom drog den assyriske konungen Salmaneser upp; och Hosea maaste bliva honom underdaanig och giva honom skaenker. ^4Men sedan maerkte konungen i Assyrien att Hosea foerehade staemplingar, i det att han skickade saendebud till So, konungen i Egypten och icke, saasom foerut, vart aar saende skaenker till konungen i Assyrien Daa laet konungen i Assyrien spaerra in honom och haalla honom bunden i faengelse. ^5Ty konungen i Assyrien drog upp och angrep hela landet, och drog upp mot Samaria och belaegrade det i tre aar. ^6I Hoseas nionde regeringsaar intog konungen i Assyrien Samaria och foerde Israel bort till Assyrien och laet dem bo i Hala och vid Habor -- en stroem i Gosan -- och i Mediens staeder. ^7Israels barn hade ju syndat mot HERREN, sin Gud, honom som hade foert dem upp ur Egyptens land, undan Faraos, den egyptiske konungens, hand, och de hade fruktat andra gudar. ^8De hade ock vandrat efter de folks stadgar, som HERREN hade foerdrivit foer Israels barn, och efter de stadgar som Israels konungar hade uppgjort. ^9Ja, Israels barn hade bedrivit otillboerliga ting mot HERREN, sin Gud; de hade byggt sig offerhoejder paa alla sina boningsorter, vid vaektartornen saavael som i de befaesta staederna. ^10De hade rest stoder och Aseror aat sig paa alla hoega kullar och under alla groena traed. ^11Daer hade de paa alla offerhoejder taent offereld, likasom de folk som HERREN hade drivit bort foer dem, och hade gjort onda ting, saa att de foertoernade HERREN. ^12De hade tjaenat de elaendiga avgudarna, fastaen HERREN hade sagt till dem: >>I skolen icke goera saa. ^13Och HERREN hade varnat baade Israel och Juda genom alla sina profeter och siare och sagt: >>Vaenden om fraan edra onda vaegar och haallen mina bud och stadgar -- efter hela den lag som jag gav edra faeder -- saa ock vad jag har laatit saega eder genom mina tjaenare profeterna.>> ^14Men de ville icke hoera, utan voro haardnackade saasom deras faeder, vilka icke trodde paa HERREN, sin Gud. ^15De foerkastade hans stadgar och det foerbund som han hade slutit med deras faeder, och de foerordningar som han hade givit dem, och foeljde efter faafaengliga avgudar och bedrevo faafaenglighet, likasom de folk som voro omkring dem, fastaen HERREN hade foerbjudit dem att goera saasom dessa. ^16De oevergaavo HERRENS, sin Guds, alla bud och gjorde sig gjutna belaeten, tvaa kalvar; de gjorde sig ock Aseror och tillbaado himmelens hela haerskara och tjaenade Baal. ^17Och de laeto sina soener och doettrar gaa genom eld och befattade sig med spaadom och oevade trolldom de saalde sig till att goera vad ont var i HERRENS oegon och foertoernade honom daermed. ^18Daerfoer blev ock HERREN mycket vred paa Israel och foerskoet dem fraan sitt ansikte, saa att icke naagot annat blev kvar aen Juda stam allena. ^19Dock hoell icke heller Juda HERRENS, sin Guds, bud, utan vandrade efter de stadgar som Israel hade uppgjort. ^20Saa foerkastade daa HERREN all Israels saed och tuktade dem och gav dem i plundrares hand, till dess att han kastade dem bort ifraan sitt ansikte. ^21Ty naer han hade ryckt Israel fraan Davids hus och de hade gjort Jerobeam, Nebats son, till konung, foerfoerde Jerobeam Israel till att avfalla fraan HERREN och kom dem att begaa en stor synd. ^22Och Israels barn vandrade i alla de synder son Jerobeam hade gjort; de avstodo icke fraan dem. ^23Men till slut foerskoet HERREN Israel fraan sitt ansikte, saasom har hade hotat genom alla sina tjaenare profeterna. Saa blev Israel; bortfoert fraan sitt land till Assyrien, daer de aero aennu i dag. ^24Och konungen i Assyrien laet folk komma fraan Babel, Kuta, Ava, Hamat och Sefarvaim och bosaetta sig i Samariens staeder, i Israels barns staelle. Saa togo daa dessa Samarien i besittning och bosatte sig i dess staeder. ^25Men daa de under den foersta tiden av sin vistelse daer icke fruktade HERREN, saende HERREN bland dem lejon, som anstaellde foeroedelse bland dem. ^26Och man omtalade detta foer konungen i Assyrien och sade: >>De folk som du har foert bort och laatit bosaetta sig i Samariens staeder veta icke huru landets Gud skall dyrkas daerfoer har han saent lejon ibland dem, och dessa doeda dem nu, eftersom de icke veta huru landets Gud skall dyrkas.>> ^27Daa bjoed konungen i Assyrien och sade: >>Laaten en av de praester som I haven foert bort daerifraan fara dit; maa de fara dit och bosaetta sig daer. Och maa han laera dem huru landets Gud skall dyrkas.>> ^28Saa kom daa en av de praester som: de hade foert bort ifraan Samarien och bosatte sig i Betel; och han laerde dem huru de skulle frukta HERREN. ^29Vael gjorde sig vart folk sin egen gud och staellde upp denne i de offerhoejdshus som samariterna hade uppbyggt, vart folk foer sig, i de staeder daer det bodde. ^30Folket ifraan Babel gjorde sig en Suckot-Benot, folket ifraan Kut gjorde sig en Nergal, och folket ifraan Hamat gjorde sig en Asima; ^31aviterna gjorde sig en Nibhas och en Tartak, och sefarviterna braende upp sina barn i eld aat Adrammelek och Anammelek, Sefarvaims gudar. ^32Men de fruktade ocksaa HERREN. Och de gjorde maen ur sin egen krets till offerhoejdspraester aat sig, och dessa offrade aat dem i offerhoejdshusen. ^33Saa fruktade de visserligen HERREN, men de tjaenade daerjaemte sina egna gudar, paa samma saett som de folk ifraan vilka man hade foert bort dem. ^34Aennu i dag goera de likasom foerut: de frukta icke HERREN och goera icke efter de stadgar och den raett som de hava faatt, icke efter den lag och de bud som HERREN har givit Jakobs barn, den mans aat vilken han gav namnet Israel. ^35Ty HERREN sloet ett foerbund med dem och bjoed dem och sade: >>I skolen icke frukta andra gudar, ej heller tillbedja dem eller tjaena dem eller offra aat dem. ^36Nej, HERREN allena, som foerde eder upp ur Egyptens land med stor makt och utraeckt arm, honom skolen I frukta, honom skolen I tillbedja och aat honom skolen I offra. ^37Och de stadgar och raetter, den lag och de bud som han har foereskrivit eder, dem skolen I haalla och goera i all tid; men I skolen icke frukta andra gudar. ^38Det foerbund som jag har slutit med eder skolen I icke foergaeta; I skolen icke frukta andra gudar. ^39Allenast HERREN, eder Gud, skolen I frukta, saa skall han raedda eder ur alla edra fienders hand.>> ^40Men de ville icke hoera haerpaa, utan gjorde likasom foerut. ^41Saa fruktade daa dessa folk HERREN, men tjaenade daerjaemte sina belaeten. Ocksaa deras barn och deras barnbarn goera aennu i dag saasom deras faeder gjorde. __________________________________________________________________ Chapter 18 ^1I Hoseas, Elas sons, Israels konungs, tredje regeringsaar blev Hiskia, Ahas' son, konung i Juda. ^2Han var tjugufem aar gammal, naer han blev konung, och han regerade tjugunio aar i Jerusalem. Hans moder hette Abi, Sakarjas dotter. ^3Han gjorde vad raett var i HERRENS oegon, alldeles saasom hans fader David hade gjort. ^4Han avskaffade offerhoejderna, slog soender stoderna och hoegg ned Aseran. Han krossade ock den kopparorm som Mose hade gjort; ty aenda till denna tid hade Israels barn taent offereld aat denne. Man kallade honom Nehustan. ^5Paa HERREN, Israels Gud, foertroestade han, saa att ingen var honom lik bland alla Juda konungar efter honom, ej heller bland dem som hade varit foere honom. ^6Han hoell sig till HERREN och vek icke av ifraan honom, utan hoell hans bud, dem som HERREN hade givit Mose. ^7Och HERREN var med honom, saa att han hade framgaang i allt vad han foeretog sig. Han avfoell fraan konungen i Assyrien och upphoerde att vara honom underdaanig. ^8Han slog ock filisteerna och intog deras land aenda till Gasa med dess omraade, saavael vaektartorn som befaesta staeder. ^9I konung Hiskias fjaerde regeringsaar, som var Hoseas, Elas sons, Israels konungs, sjunde regeringsaar, drog Salmaneser, konungen i Assyrien, upp mot Samaria och belaegrade det. ^10Och de intogo det efter tre aar, i Hiskias sjaette regeringsaar; under detta aar, som var Hoseas, Israels konungs, nionde regeringsaar, blev Samaria intaget. ^11Och konungen i Assyrien foerde Israel bort till Assyrien och foerflyttade dem till Hala och till Habor, en stroem i Gosan, och till Mediens staeder -- ^12detta daerfoer att de icke hoerde HERRENS, sin Guds, roest, utan oevertraedde hans foerbund, allt vad HERRENS tjaenare Mose hade bjudit; de ville varken hoera eller goera det. ^13Och i konung Hiskias fjortonde regeringsaar drog Sanherib, konungen i Assyrien, upp och angrep alla befaesta staeder i Juda och intog dem. ^14Daa saende Hiskia, Juda konung, till Assyriens konung i Lakis och laet saega: >>Jag har foersyndat mig; vaend om och laemna mig i fred. Vad du laegger paa mig vill jag baera.>> Daa aalade konungen i Assyrien Hiskia, Juda konung, att betala tre hundra talenter silver och trettio talenter guld. ^15Och Hiskia gav ut alla de penningar som funnos i HERRENS hus och i konungshusets skattkamrar. ^16Vid detta tillfaelle loesbroet ock Hiskia fraan doerrarna till HERRENS tempel och fraan doerrposterna den belaeggning som Hiskia, Juda konung, hade oeverdragit dem med, och gav detta aat konungen i Assyrien. ^17Men konungen i Assyrien saende fraan Lakis aastad Tartan, Rab-Saris och Rab-Sake med en stor haer mot konung Hiskia i Jerusalem. Dessa drogo daa upp och kommo till Jerusalem; och naer de hade dragit ditupp och kommit fram, stannade de vid Oevre dammens vattenledning, paa vaegen till Valkarfaeltet. ^18Och de begaerde att faa tala med konungen. Daa gingo oeverhovmaestaren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna och kansleren Joa, Asafs son, ut till dem. ^19Och Rab-Sake sade till dem: >>Saegen till Hiskia: Saa saeger den store konungen, konungen i Assyrien: Vad aer det foer en foertroestan som du nu har haengivit dig aat? ^20Du menar vael att allenast munvaeder behoevs foer att veta raad och hava makt att foera krig. Paa vem foertroestar du daa, eftersom du har satt dig upp mot mig? ^21Du foertroestar val nu paa den braeckta roerstaven Egypten, men se, naer naagon stoeder sig paa den, gaar den in i hans hand och genomborrar den. Ty saadan aer Farao, konungen i Egypten, foer alla som foertroesta paa honom. ^22Eller saegen I kanhaenda till mig: 'Vi foertroesta paa HERREN, vaar Gud'? Var det daa icke hans offerhoejder och altaren Hiskia avskaffade, naer han sade till Juda och Jerusalem: 'Infoer detta altare skolen I tillbedja, har i Jerusalem'? ^23Men ingaa nu ett vad med min herre, konungen i Assyrien: jag vill giva dig tvaa tusen haestar, om du kan skaffa dig ryttare till dem. ^24Huru skulle du daa kunna slaa tillbaka en enda staathaallare, en av min herres ringaste tjaenare? Och du saetter din foertroestan till Egypten, i hopp om att saa faa vagnar och ryttare! ^25Menar du daa att jag utan HERRENS vilja har dragit upp till detta staelle foer att foerdaerva det? Nej, det aer HERREN som har sagt till mig: Drag upp mot detta land och foerdaerva det.>> ^26Daa sade Eljakim, Hilkias son, och Sebna och Joa till Rab-Sake: >>Tala till dina tjaenare paa arameiska, ty vi foerstaa det spraaket, och tala icke med oss paa judiska infoer folket som staar paa muren.>> ^27Men Rab-Sake svarade dem: >>Aer det daa till din herre och till dig som min herre har saent mig att tala dessa ord? Aer det icke fastmer till de maen som sitta paa muren, och som jaemte eder skola noedgas aeta sin egen traeck och dricka sitt eget vatten?>> ^28Daerefter traedde Rab-Sake naermare och ropade med hoeg roest paa judiska och talade och sade: >>Hoeren den store konungens, den assyriske konungens, ord. ^29Saa saeger konungen: Laaten icke Hiskia bedraga eder, ty han foermaar icke raedda eder ur min hand ^30Och laaten icke Hiskia foerleda eder att foertroesta paa HERREN, daermed att han saeger: 'HERREN skall foervisso raedda oss, och denna stad skall icke bliva given i den assyriske konungens hand.' ^31Hoeren icke paa Hiskia. Ty saa saeger konungen i Assyrien: Goeren upp i godo med mig och given eder aat mig, saa skolen I faa aeta var och en av sitt vintraed och av sitt fikontraed och dricka var och en ur sin brunn, ^32till dess jag kommer och haemtar eder till ett land som aer likt edert eget land, ett land med saed och vin, ett land med broed och vingaardar, ett land med aedla olivtraed och honung; saa skolen I faa leva och icke doe. Men hoeren icke paa Hiskia; ty han vill foerleda eder, naer han saeger: 'HERREN skall raedda oss.' ^33Har vael naagon av de andra folkens gudar naagonsin raeddat sitt land ur den assyriske konungens hand? ^34Var aero Hamats och Arpads gudar? Var aero Sefarvaims, Henas och Ivas gudar? Eller hava de raeddat Samaria ur min hand? ^35Vilken bland andra laenders alla gudar har vael raeddat sitt land ur min hand, eftersom I menen att HERREN skall raedda Jerusalem ur min hand?>> ^36Men folket teg och svarade honom icke ett ord, ty konungen hade saa bjudit och sagt: >>Svaren honom icke.>> ^37Och oeverhovmaestaren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna och kansleren Joa, Asafs son, kommo till Hiskia med soenderrivna klaeder och beraettade foer honom vad Rab-Sake hade sagt. __________________________________________________________________ Chapter 19 ^1Daa nu konung Hiskia hoerde detta, rev han soender sina klaeder och hoeljde sig i sorgdraekt och gick in i HERRENS hus. ^2Och oeverhovmaestaren Eljakim och sekreteraren Sebna och de aeldste bland praesterna saende han, hoeljda i sorgdraekt, till profeten Jesaja, Amos' son. ^3Och de sade till denne: >>Saa saeger Hiskia: En noedens, tuktans och smaelekens dag aer denna dag, ty fostren hava vael kommit fram till foedseln, men kraft att foeda finnes icke. ^4Kanhaenda skall HERREN, din Gud, hoera alla Rab-Sakes ord, med vilka hans herre, konungen i Assyrien, har saent honom till att smaeda den levande Guden, saa att han straffar honom foer dessa ord, som han, HERREN, din Gud, har hoert. Saa bed nu en boen foer den kvarleva som aennu finnes.>> ^5Naer nu konung Hiskias tjaenare kommo till Jesaja, ^6sade Jesaja till dem: >>Saa skolen I saega till eder herre: Saa saeger HERREN: Frukta icke foer de ord som du har hoert, dem med vilka den assyriske konungens tjaenare hava haedat mig. ^7Se, jag skall laata en saadan ande komma in i honom, att han, paa grund av ett rykte som han skall faa hoera, vaender tillbaka till sitt land; och jag skall laata honom falla foer svaerd i hans eget land. ^8Och Rab-Sake vaende tillbaka och fann den assyriske konungen upptagen med att belaegra Libna; ty han hade hoert att han hade brutit upp fraan Lakis. ^9Men naer Sanherib fick hoera saega om Tirhaka, konungen i Etiopien, att denne hade dragit ut foer att strida mot honom, skickade han aater saendebud till Hiskia och sade: ^10>>Saa skolen I saega till Hiskia, Juda konung: Laat icke din Gud, som du foertroestar paa, bedraga dig, i det att du taenker: 'Jerusalem skall icke bliva givet i den assyriske konungens hand.' ^11Du har nu hoert vad konungarna i Assyrien hava gjort med alla andra laender, huru de hava givit dem till spillo. Och du skulle nu bliva raeddad! ^12Hava vael de folk som mina faeder foerdaervade, Gosan, Haran, Resef och Edens barn i Telassar, blivit raeddade av sina gudar? ^13Var aer Hamats konung och Arpads konung och konungen oever Sefarvaims stad, oever Hena och Iva?>> ^14Naer Hiskia hade mottagit brevet av saendebuden och laest det, gick han upp i HERRENS hus, och daer bredde Hiskia ut det infoer HERRENS ansikte. ^15Och Hiskia bad infoer HERRENS ansikte och sade: >>HERRE, Israels Gud, du som tronar paa keruberna, du allena aer Gud, den som raader oever alla riken paa jorden; du har gjort himmel och jord. ^16HERRE, boej ditt oera haertill och hoer; HERRE, oeppna dina oegon och se. Ja, hoer Sanheribs ord, det budskap varmed han har smaedat den levande Guden. ^17Det aer sant, HERRE, att konungarna i Assyrien hava foeroett folken och deras land. ^18Och de hava kastat deras gudar i elden; ty dessa voro inga gudar, utan verk av maenniskohaender, trae och sten; daerfoer kunde de foergoera dem. ^19Men fraels oss nu, HERRE, vaar Gud, ur hans hand, saa att alla riken paa jorden foernimma att du, HERRE, allena aer Gud.>> ^20Daa saende Jesaja, Amos' son, bud till Hiskia och laat saega: >>Saa saeger HERREN, Israels Gud: Det varom du har bett mig angaaende Sanherib, konungen i Assyrien, det har jag hoert. ^21Saa aer nu detta det ord som HERREN har talat om honom: Hon foeraktar dig och bespottar dig, jungfrun dottern Sion; hon skakar huvudet efter dig, dottern Jerusalem. ^22vem har du smaedat och haedat, och mot vem har du upphaevt din roest? Alltfoer hoegt har du upplyft dina oegon -- Ja, mot Israels Helige. ^23Genom dina saendebud smaedade du Herren, naer du sade: 'Med mina maanga vagnar drog jag upp paa bergens hoejder, laengst upp paa Libanon; jag hoegg ned dess hoega cedrar och vaeldiga cypresser; jag traengde fram till dess innersta goemslen, dess frodigaste skog; ^24jag graevde brunnar och drack ut fraemmande vatten, och med min fot uttorkade jag alla Egyptens stroemmar.' ^25Har du icke hoert att jag foer laenge sedan beredde detta? Av aalder bestaemde jag ju saa; och nu har jag foert det fram: du fick makt att oedelaegga befaesta staeder till grusade stenhopar. ^26Deras invaanare blevo maktloesa, de foerfaerades och stodo med skam. Det gick dem saasom graeset paa marken och groena oerter, saasom det som vaexer paa taken, och saed som foerbraennes, foerraen straaet har vuxit upp. ^27Om du sitter eller gaar ut eller gaar in, saa vet jag det, och huru du rasar mot mig. ^28Men daa du nu saa rasar mot mig, och daa ditt oevermod har naatt till mina oeron, skall jag saetta min krok i din naesa och mitt betsel i din mun och foera dig tillbaka samma vaeg som du har kommit paa. ^29Och detta skall foer dig vara tecknet: man skall detta aar aeta vad som vaexer upp av spillsaed, och naesta aar sjaelvvuxen saed; men det tredje aaret skolen I faa saa och skoerda och plantera vingaardar och aeta deras frukt. ^30Och den raeddade skara av Juda hus, som bliver kvar, skall aater skjuta rot nedtill och baera frukt upptill. ^31Ty fraan Jerusalem skall utgaa en kvarleva, en raeddad skara fraan Sions berg. HERRENS nitaelskan skall goera detta. ^32Daerfoer saeger HERREN saa om konungen i Assyrien: Han skall icke komma in i denna stad och icke skjuta naagon pil ditin; han skall icke mot den foera fram naagon skoeld eller kasta upp naagon vall mot den. ^33Samma vaeg han kom skall han vaenda tillbaka, och in i denna stad skall han icke komma, saeger HERREN. ^34Ty jag skall beskaerma och fraelsa denna stad foer min och min tjaenare Davids skull.>> ^35Och samma natt gick HERRENS aengel ut och slog i assyriernas laeger ett hundra aattiofem tusen man; och naer man bittida foeljande morgon kom ut, fick man se doeda kroppar ligga daer oeverallt ^36Daa broet Sanherib, konungen i Assyrien, upp och taagade tillbaka; och han stannade sedan i Nineve. ^37Men naer han en gaang tillbad i sin gud Nisroks tempel, blev han draept med svaerd av Adrammelek och Sareser; daerefter flydde dessa undan till Ararats land. Och hans son Esarhaddon blev konung efter honom. __________________________________________________________________ Chapter 20 ^1Vid den tiden blev Hiskia doedssjuk; och profeten Jesaja, Amos' son, kom till honom och sade till honom: >>Saa saeger HERREN: Bestaell om ditt hus; ty du maaste doe och skall icke tillfriskna.>> ^2Daa vaende han sitt ansikte mot vaeggen och bad till HERREN och sade: ^3>>Ack HERRE, taenk dock paa huru jag har vandrat infoer dig i trohet och med haengivet hjaerta och gjort vad gott aer i dina oegon.>> Och Hiskia graet bitterligen. ^4Men innan Jesaja hade hunnit ut ur den inre staden, kom HERRENS ord till honom; han sade: ^5>>Vaend om och saeg till Hiskia, fursten oever mitt folk: Saa saeger HERREN, din fader Davids Gud: Jag har hoert din boen, jag har sett dina taarar. Se, jag vill goera dig frisk; i oevermorgon skall du faa gaa upp i HERRENS hus. ^6Och jag skall foeroeka din livstid med femton aar; jag skall ock raedda dig och denna stad ur den assyriske konungens hand. Ja, jag skall beskaerma denna stad, foer min skull och foer min tjaenare Davids skull. ^7Och Jesaja sade: >>Haemten hit en fikonkaka.>> Daa haemtade man en saadan och lade den paa bulnaden. Och han tillfrisknade. ^8Och Hiskia sade till Jesaja: >>Vad foer ett tecken gives mig daerpaa att HERREN skall goera mig frisk, saa att jag i oevermorgon faar gaa upp i HERRENS hus?>> ^9Jesaja svarade: >>Detta skall foer dig vara tecknet fraan HERREN daerpaa att HERREN skall goera vad han har lovat: skuggan har gaatt tio steg framaat; skall den nu gaa tio steg tillbaka?>> ^10Hiskia sade: >>Det aer laett foer skuggan att straecka sig tio steg framaat. Nej, laat skuggan gaa tio steg tillbaka.>> ^11Daa ropade profeten Jesaja till HERREN, och han laet skuggan paa Ahas' solvisare gaa tillbaka de tio steg som den redan hade lagt till rygga. ^12Vid samma tid saende Berodak-Baladan, Baladans son, konungen i Babel, brev och skaenker till Hiskia, ty han hade sport att Hiskia hade varit sjuk. ^13Och naer Hiskia hade hoert paa dem, visade han dem hela sitt foerraadshus, sitt silver och guld, sina vaelluktande kryddor och sina dyrbara oljor, och hela sitt tyghus och allt vad som fanns i hans skattkamrar. Intet fanns i Hiskias hus eller eljest i hans aego, som han icke visade dem. ^14Men profeten Jesaja kom till konung Hiskia och sade till honom: >>Vad hava dessa maen sagt, och varifraan hava de kommit till dig?>> Hiskia svarade: >>De hava kommit ifraan fjaerran land, ifraan Babel.>> ^15Han sade vidare: >>Vad hava de sett i ditt hus?>> Hiskia svarade: >>Allt som aer i mitt hus hava de sett; intet finnes i mina skattkamrar, som jag icke har visat dem.>> ^16Daa sade Jesaja till Hiskia: >>Hoer HERRENS ord: ^17Se, dagar skola komma, daa allt som finnes i ditt hus, och som dina faeder hava samlat aenda till denna dag skall foeras bort till Babel; intet skall bliva kvar, saeger HERREN. ^18Och soener till dig, de som skola utgaa av dig, och som du skall foeda, dem skall man taga, och de skola bliva hovtjaenare i den babyloniske konungens palats.>> ^19Hiskia sade till Jesaja: >>Gott aer det HERRENS ord som du har talat.>> Och han sade ytterligare: >>Ja, om nu blott frid och trygghet faa raada i min tid.>> ^20Vad nu mer aer att saega om Hiskia och om alla hans bedrifter, och om huru han anlade dammen och vattenledningen och ledde vatten in i staden, det finnes upptecknat Juda konungars kroenika. ^21Och Hiskia gick till vila hos sina faeder. Och hans son Manasse blev konung efter honom. __________________________________________________________________ Chapter 21 ^1Manasse var tolv aar gammal, naer han blev konung, och han regerade femtiofem aar i Jerusalem. Hans moder hette Hefsi-Ba. ^2Han gjorde vad ont var i HERRENS oegon, efter den styggeliga seden hos de folk som HERREN hade foerdrivit foer Israels barn. ^3Han byggde aater upp de offerhoejder som hans fader Hiskia hade foerstoert, och reste altaren aat Baal och gjorde en Asera, likasom Ahab, Israels konung, hade gjort, och tillbad och tjaenade himmelens hela haerskara. ^4Ja, han byggde altaren i HERRENS hus, det om vilket HERREN hade sagt: >>Vid Jerusalem vill jag faesta mitt namn.>> ^5Han byggde altaren aat himmelens hela haerskara paa de baada foergaardarna till HERRENS hus. ^6Han laet ock sin son gaa genom eld och oevade teckentyderi och svartkonst och skaffade sig andebesvaerjare och spaamaen och gjorde mycket som var ont i HERRENS oegon, saa att han foertoernade honom. ^7Och Aserabelaetet som han hade laatit goera satte han i det hus om vilket HERREN hade sagt till David och till hans son Salomo: >>Vid detta hus och vid Jerusalem som jag har utvalt bland alla Israels stammar, vill jag faesta mitt namn foer evig tid ^8Och jag skall icke mer laata Israel vandra flyktig bort ifraan det land som jag har givit aat deras faeder, om de allenast haalla och goera allt vad jag har bjudit dem, och det alldeles efter den lag som min tjaenare Mose har givit dem.>> ^9Men de lyssnade icke haertill, och Manasse foerfoerde dem, saa att de gjorde mer ont aen de folk som HERREN hade foergjort foer Israels barn. ^10Daa talade HERREN genom sina tjaenare profeterna och sade: ^11>>Eftersom Manasse, Juda konung, har bedrivit dessa styggelser och saa gjort mer ont, aen allt vad amoreerna som voro foere honom hava gjort, saa att han med sina elaendiga avgudar har kommit ocksaa Juda att synda, ^12daerfoer saeger HERREN, Israels Gud, saa: 'Se, jag skall laata en saadan olycka komma oever Jerusalem och Juda, att det skall genljuda i baada oeronen paa var och en som faar hoera det. ^13Och mot Jerusalem skall jag bruka det maetsnoere som jag brukade mot Samaria, och det saenklod som jag brukade mot Ahabs hus; och jag skall skoelja Jerusalem tomt, saasom man skoeljer ett fat och, sedan man har skoeljt det, vaender det upp och ned. ^14Och jag skall foerskjuta kvarlevan av min arvedel och giva dem i deras fienders hand, saa att de skola bliva ett rov och ett byte foer alla sina fiender -- ^15detta daerfoer att de hava gjort vad ont aer i mina oegon och bestaendigt foertoernat mig, fraan den dag daa deras fader drogo ut ur Egypten aenda till denna dag.'>> ^16Daertill utgoet ock Manasse oskyldigt blod i saa stor myckenhet, att han daermed uppfyllde Jerusalem fraan den ena aendan till den andra -- detta foerutom den saerskilda syns genom vilken han kom Juda att synda och goera vad ont var i HERRENS oegon. ^17Vad nu mer aer att saega om Manasse och om allt vad han gjorde saa ock om den synd han begick det finnes upptecknat i Juda konungars kroenika. ^18Och Manasse gick till vila hos sina faeder och blev begraven i traedgaarden till sitt hus, i Ussas traedgaard. Och hans son Amon blev konung efter honom. ^19Amon var tjugutvaa aar gammal naer han blev konung, och han regerade tvaa aar i Jerusalem. Hans moder hette Mesullemet, Harus' dotter, fraan Jotba. ^20Han gjorde vad ont var i HERRENS oegon, saasom hans fader Manasse hade gjort. ^21Han vandrade i allt paa samma vaeg som hans fader hade vandrat, och tjaenade och tillbad de elaendiga avgudar som hans fader hade tjaenat. ^22Han oevergav HERREN, sina faeders Gud, och vandrade icke paa HERRENS vaeg. ^23Och Amons tjaenare sammansvuro sig mot honom och doedade konungen hemma i hans hus. ^24Men folket i landet draepte alla som hade sammansvurit sig mot konung Amon. Daerefter gjorde folket i landet hans son Josia till konung efter honom. ^25Vad nu mer aer att saega om Amon, om vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars kroenika. Och man begrov honom i hans grav i Ussas traedgaard. Och hans son Josia blev konung efter honom. __________________________________________________________________ Chapter 22 ^1Josia var aatta aar gammal, naer han blev konung, och han regerade trettioett aar i Jerusalem. Hans moder hette Jedida, Adajas dotter, fraan Boskat. ^2Han gjorde vad raett var i HERRENS oegon och vandrade i allt paa sin fader Davids vaeg och vek icke av vare sig till hoeger eller till vaenster. ^3I sitt adertonde regeringsaar saende konung Josia sekreteraren Safan, son till Asalja, Mesullams son, aastad till HERRENS hus och sade: ^4>>Gaa upp till oeverstepraesten Hilkia, och bjud honom att goera i ordning de penningar som hava influtit till HERRENS hus, sedan de hava blivit insamlade ifraan folket av dem som haalla vakt vid troeskeln. ^5Och han skall oeverlaemna dem aat de maen som foerraetta arbete saasom tillsyningsmaen vid HERRENS hus, och dessa skola giva dem aat de maen som arbeta vid HERRENS hus, foer att saetta i staand vad som aer foerfallet paa huset, ^6naemligen aat timmermaennen, byggningsmaennen och murarna, saa ock till att inkoepa traevirke och huggen sten foer att saetta huset i staand. ^7Dock skall man icke haalla naagon raekenskap med dem angaaende de penningar som oeverlaemnas aat dem, utan de skola faa handla paa heder och tro.>> ^8Och oeverstepraesten Hilkia sade till sekreteraren Safan: >>Jag har funnit lagboken i HERRENS hus.>> Och Hilkia gav boken aat Safan, och han laeste den. ^9Daerefter gick sekreteraren Safan in till konungen och avgav sin beraettelse infoer konungen; han sade: >>Dina tjaenare hava toemt ut de penningar som funnos i templet, och hava oeverlaemnat dem aat de maen som foerraetta arbete saasom tillsyningsmaen vid HERRENS hus.>> ^10Vidare beraettade sekreteraren Safan foer konungen och sade: >>Praesten Hilkia har givit mig en bok.>> Och Safan foerelaeste den foer konungen. ^11Naer konungen nu hoerde lagbokens ord, rev han soender sina klaeder. ^12Och konungen bjoed praesten Hilkia och Ahikam, Safans son, och Akbor, Mikajas son, och sekreteraren Safan och Asaja, konungens tjaenare, och sade: ^13>>Gaan och fraagen HERREN foer mig och foer folket, ja, foer hela Juda, angaaende det som staar i denna bok som nu har blivit funnen. Ty stor aer HERRENS vrede, den som aer upptaend mot oss, daerfoer att vaara faeder icke hava velat lyssna till denna boks ord och icke hava gjort allt som aer oss foereskrivet. ^14Daa gingo praesten Hilkia och Ahikam, Akbor, Safan och Asaja till profetissan Hulda, hustru aat Sallum, klaedkammarvaktaren, som var son till Tikva, Harhas' son; hon bodde i Jerusalem, i Nya staden. Och de talade med henne. ^15Daa sade hon till dem: >>Saa saeger HERREN, Israels Gud: Saegen till den man som har saent eder till mig: ^16Saa saeger HERREN: Se, oever denna plats och oever dess invaanare skall jag laata olycka komma, allt vad som staar i den bok som Juda konung har laest -- ^17detta daerfoer att de hava oevergivit mig och taent offereld aat andra gudar, och saa hava foertoernat mig med alla sina haenders verk. Min vrede skall upptaendas mot denna plats och skall icke bliva utslaeckt. ^18Men till Juda konung, som har saent eder foer att fraaga HERREN, till honom skolen I saega saa: Saa saeger HERRES, Israels Gud, ^19angaaende de ord som du har hoert: Eftersom ditt hjaerta blev bevekt och du oedmjukade dig infoer HERREN, naer du hoerde vad jag har talat mot denna plats och mot dess invaanare, naemligen att de skola bliva ett foeremaal foer haepnad och ett exempel som man naemner, naer man foerbannar, och eftersom du rev soender dina klaeder och graet infoer mig, foerdenskull har jag ock hoert dig, saeger HERREN. ^20Daerfoer vill jag samla dig till dina faeder, saa att du faar samlas till dem i din grav med frid; och dina oegon skola slippa att se all den olycka som jag skall laata komma oever denna plats.>> Och de vaende till baka till konungen med detta svar. __________________________________________________________________ Chapter 23 ^1Daa saende konungen aastad maen som foersamlade till honom alla de aeldste i Juda och Jerusalem. ^2Och konungen gick upp i HERRENS hus, och alla Juda maen och alla Jerusalems invaanare foeljde honom, ocksaa praesterna och profeterna, ja, allt folket, ifraan den minste till den stoerste. Och han laeste upp foer dem allt vad som stod i foerbundsboken, som hade blivit funnen i HERRENS hus ^3Och konungen traedde fram till pelaren och sloet infoer HERRENS ansikte det foerbundet, att de skulle foelja efter HERREN och haalla hans bud, hans vittnesboerd och hans stadgar, av allt hjaerta och av all sjael, och uppraetthaalla detta foerbunds ord, dem som voro skrivna i denna bok. Och allt folket traedde in i foerbundet. ^4Daerefter bjoed konungen oeverstepraesten Hilkia och praesterna naest under honom, saa ock dem som hoello vakt vid troeskeln, att de skulle foera bort ur HERRENS tempel alla de redskap som voro gjorda aat Baal och Aseran och aat himmelens hela haerskara. Och han laet braenna upp dem utanfoer Jerusalem paa Kidrons faelt, men askan efter dem laet han foera till Betel. ^5Han avsatte ock de avgudapraester som Juda konungar hade tillsatt, foer att taenda offereld paa offerhoejderna i Juda staeder och runt omkring Jerusalem, saa ock dem som taende offereld aat Baal, aat solen, aat maanen, aat stjaernbilderna och aat himmelens hela haerskara. ^6Och han tog Aseran ur HERRENS hus och foerde bort den utanfoer Jerusalem till Kidrons dal, och braende upp den daer i Kidrons dal, han stoette soender den till stoft och kastade stoftet paa den allmaenna begravningsplatsen. ^7Vidare rev han ned tempelbolarhusen som funnos i HERRENS hus, dem i vilka kvinnor vaevde tyg till taelt aat Aseran. ^8Och han laet foera alla praesterna bort ifraan Juda staeder och orenade de offerhoejder daer praesterna hade taent offereld, fraan Geba aenda till Beer-Seba; och han broet ned offerhoejderna vid stadsportarna, baade den som laag vid ingaangen till stadshoevitsmannen Josuas port och den som laag till vaenster, naer man gick in genom stadsporten. ^9Dock fingo offerhoejdspraesterna icke stiga upp till HERRENS altare i Jerusalem; de fingo allenast aeta osyrat broed ibland sina broeder. ^10Han orenade ock Tofet i Hinnoms barns dal, foer att ingen skulle laata sin son eller dotter gaa genom eld, till offer aat Molok. ^11Och han skaffade bort de haestar som Juda konungar hade invigt aat solen och staellt upp saa, att man icke kunde gaa in i HERRENS hus, vid hovmannen Netan-Meleks kammare i Parvarim; och solens vagnar braende han upp i eld. ^12Och altarna paa taket oever Ahas' sal, vilka Juda konungar hade laatit goera, och de altaren som Manasse hade laatit goera paa de baada foergaardarna till HERRENS hus, dem broet konungen ned; sedan skyndade han bort daerifraan och kastade stoftet av dem i Kidrons dal. ^13Och offerhoejderna oester om Jerusalem och soeder om Foerdaervets berg, vilka Salomo, Israels konung, hade byggt aat Astarte, sidoniernas styggelse, aat Kemos, Moabs styggelse, och aat Milkom, Ammons barns skaendlighet, dem orenade konungen. ^14Han slog soender stoderna och hoegg ned Aserorna; och platsen daer de hade staatt fyllde han med maenniskoben. ^15Ocksaa altaret i Betel, den offerhoejd som Jerobeam, Nebats son, hade byggt upp, han som kom Israel att synda, ocksaa detta altare med offerhoejden broet han ned; daerefter braende han upp offerhoejden och stoette soender den till stoft och braende tillika upp Aseran. ^16Naer daa Josia saag sig om och fick se gravarna som voro daer paa berget, saende han aastad och laet haemta benen ur gravarna och braende upp dem paa altaret och orenade det saa -- i enlighet med det HERRENS ord som hade blivit foerkunnat av gudsmannen som foerkunnade att detta skulle ske. ^17Och han fraagade: >>Vad aer det foer en vaard som jag ser daer?>> Folket i staden svarade honom: >>Det aer den gudsmans grav, som kom fraan Juda och ropade mot altaret i Betel att det skulle ske, som du nu har gjort.>> ^18Daa sade han: >>Laaten honom vara; ingen maa roera hans ben.>> Saa laemnade man daa hans ben i fred, och tillika benen av den profet som hade kommit dit fraan Samarien. ^19Daerjaemte skaffade Josia bort alla de offerhoejdshus i Samariens staeder, som Israels konungar hade byggt upp, och med vilka de hade kommit foertoernelse aastad; och han gjorde med dem alldeles paa samma saett som han hade gjort i Betel. ^20Och alla offerhoejdspraester som funnos daer slaktade han paa altarna och braende maenniskoben ovanpaa dem. Daerefter vaende han tillbaka till Jerusalem. ^21Och konungen bjoed allt folket och sade: >>Haallen HERRENS, eder Guds, paaskhoegtid, saasom det aer foereskrivet i denna foerbundsbok.>> ^22Ty en saadan paaskhoegtid hade icke blivit haallen sedan den tid daa domarna doemde Israel, icke under Israels konungars och Juda konungars hela tid. ^23Foerst i konung Josias adertonde regeringsaar hoells en saadan HERRENS paaskhoegtid i Jerusalem. ^24Daerjaemte skaffade Josia bort andebesvaerjarna och spaamaennen, husgudarna och de elaendiga avgudarna, och alla styggelser som voro att se i Juda land och i Jerusalem, paa det att han skulle uppraetthaalla lagens ord, dem som voro skrivna i den bok som praesten Hilkia hade funnit i HERRENS hus. ^25Ingen konung lik honom hade funnits foere honom, ingen som saa av allt sitt hjaerta och av all sin sjael och av all sin kraft hade vaent sig till HERREN, i enlighet med Moses hela lag; och efter honom uppstod ej heller naagon som var honom lik. ^26Dock vaende HERREN sig icke ifraan sin stora vredes gloed, daa nu hans vrede hade blivit upptaend mot Juda, foer allt det varmed Manasse hade foertoernat honom. ^27Och HERREN sade: >>Ocksaa Juda vill jag foerskjuta ifraan mitt ansikte, likasom jag har foerskjutit Israel; ja, jag vill foerkasta Jerusalem, denna stad som jag hade utvalt, saa ock det hus varom jag hade sagt: Mitt namn skall vara daer.>> ^28Vad nu mer aer att saega om Josia och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars kroenika. ^29I hans tid drog Farao Neko, konungen i Egypten, upp mot konungen i Assyrien, till floden Frat. Daa taagade konung Josia emot honom, men blev doedad av honom vid Megiddo, under foersta sammandrabbningen. ^30Och hans tjaenare foerde hans doeda kropp i en vagn bort ifraan Megiddo till Jerusalem och begrovo honom i hans grav. Men folket i landet tog Josias son Joahas och smorde honom och gjorde honom till konung efter hans fader. ^31Joahas var tjugutre aar gammal, naer han blev konung, och han regerade tre maanader i Jerusalem. Hans moder hette Hamutal, Jeremias dotter, fraan Libna. ^32Han gjorde vad ont var i HERRENS oegon, alldeles saasom hans faeder hade gjort. ^33Och Farao Neko laet saetta honom i faengelse i Ribla i Hamats land och gjorde saa slut paa hans regering i Jerusalem; och han paalade landet en skatt av ett hundra talenter silver och en talent guld. ^34Och Farao Neko gjorde Josias son Eljakim till konung i hans fader Josias staelle och foeraendrade hans namn till Jojakim. Men Joahas tog han med sig, och denne kom saa till Egypten och dog daer. ^35Och Jojakim betalade ut silvret och guldet aat Farao; men han maaste skattlaegga landet foer att kunna utbetala dessa penningar enligt Faraos befallning. Efter som var och en av folket i landet blev uppskattad, indrevs fraan dem silvret och guldet, foer att sedan utbetalas aat Farao Neko. ^36Jojakim var tjugufem aar gammal, naer han blev konung; och han regerade elva aar i Jerusalem. Hans moder hette Sebida, Pedajas dotter, fraan Ruma. ^37Han gjorde vad ont var i HERRENS oegon, alldeles saasom hans faeder hade gjort. __________________________________________________________________ Chapter 24 ^1I hans tid drog Nebukadnessar, konungen i Babel, upp, och Jojakim blev honom underdaanig och foerblev saa i tre aar; men sedan avfoell han fraan honom. ^2Daa saende HERREN oever honom kaldeernas; arameernas, moabiternas och Ammons barns haerskaror; han saende dem oever Juda foer att foergoera det -- i enlighet med det ord som HERREN hade talat genom sina tjaenare profeterna. ^3Ja, det var efter HERRENS ord som detta kom oever Juda, i det att han foerskoet det fraan sitt ansikte foer de synder Manasse hade begaatt och foer allt vad denne hade foeroevat, ^4jaemvael foer det oskyldiga blod som han utgoet, ty han uppfyllde Jerusalem med oskyldigt blod; det ville HERREN icke foerlaata. ^5Vad nu mer aer att saega om Jojakim och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars kroenika. ^6Och Jojakim gick till vila hos sina faeder. Och hans son Jojakin blev konung efter honom. ^7Daerefter drog konungen i Egypten icke vidare ut ur sitt land, ty konungen i Babel hade intagit allt som tillhoerde konungen i Egypten, fraan Egyptens baeck aenda till floden Frat.>> ^8Jojakin var aderton aar gammal, naer han blev konung, och han regerade tre maanader i Jerusalem. Hans moder hette Nehusta, Elnatans dotter, fraan Jerusalem. ^9Han gjorde vad ont var i HERRENS oegon, alldeles saasom hans fader hade gjort. ^10Paa den tiden drogo den babyloniske konungen Nebukadnessars tjaenare upp till Jerusalem, och staden blev belaegrad. ^11Och Nebukadnessar, konungen i Babel, kom till staden, medan hans tjaenare belaegrade den. ^12Daa gav sig Jojakin, Juda konung, aat konungen i Babel, med sin moder och med sina tjaenare, sina hoevitsmaen och hovmaen; och konungen i Babel tog honom saa till faanga i sitt aattonde regeringsaar. ^13Och han foerde bort daerifraan alla skatter i HERRENS hus och skatterna i konungshuset, han loesbroet ock belaeggningen fraan alla gyllene foeremaal som Salomo, Israels konung, hade laatit goera foer HERRENS tempel, detta i enlighet med vad HERREN hade hotat. ^14Och han foerde bort i faangenskap hela Jerusalem, alla hoevitsmaen och alla tappra stridsmaen; tio tusen foerde han bort, jaemvael alla timmermaen och smeder. Inga andra laemnades kvar aen de ringaste av folket i landet. ^15Han foerde Jojakin bort till Babel; daerjaemte foerde han konungens moder, konungens hustrur och hans hovmaen samt de maektige i landet saasom faangar bort ifraan Jerusalem till Babel, ^16saa ock alla stridsmaennen, sju tusen, och timmermaennen och smederna, ett tusen, allasammans raska och krigsdugliga maen. Dessa foerdes nu av den babyloniske konungen i faangenskap till Babel. ^17Men konungen i Babel gjorde hans farbroder Mattanja till konung i hans staelle och foeraendrade dennes namn till Sidkia. ^18Sidkia var tjuguett aar gammal, naer han blev konung, och han regerade elva aar i Jerusalem. Hans moder hette Hamital, Jeremias dotter, fraan Libna. ^19Han gjorde vad ont var i HERRENS oegon, alldeles saasom Jojakim hade gjort. ^20Ty paa grund av HERRENS vrede skedde vad som skedde med Jerusalem och Juda, till dess att han kastade dem bort ifraan sitt ansikte. __________________________________________________________________ Chapter 25 ^1Daa, i hans nionde regeringsaar, i tionde maanaden; paa tionde dagen i maanaden, kom Nebukadnessar, konungen i Babel, med hela sin haer till Jerusalem och belaegrade det; och de byggde en belaegringsmur runt omkring det. ^2Saa blev staden belaegrad och foerblev saa aenda till konung Sidkias elfte regeringsaar. ^3Men paa nionde dagen i maanaden var hungersnoeden saa stor i staden, att maengden av folket icke hade naagot att aeta. ^4Och staden stormades, och allt krigsfolket flydde om natten genom porten mellan de baada murarna (den port som ledde till den kungliga traedgaarden), medan kaldeerna laago runt omkring staden; och folket tog vaegen aat Hedmarken till. ^5Men kaldeernas haer foerfoeljde konungen, och de hunno upp honom paa Jerikos hedmarker, sedan hela hans haer hade oevergivit honom och skingrat sig. ^6Och de grepo konungen och foerde honom till den babyloniske konungen i Ribla; daer hoell man rannsakning och dom med honom. ^7Och Sidkias barn slaktade man infoer hans oegon, och paa Sidkia sjaelv stack man ut oegonen; och man faengslade honom med kopparfjaettrar och foerde honom till Babel. ^8I femte maanaden, paa sjunde dagen i maanaden, detta i den babyloniske konungen Nebukadnessars nittonde regeringsaar, kom den babyloniske konungens tjaenare Nebusaradan, oeversten foer drabanterna, till Jerusalem. ^9Denne braende upp HERRENS hus och konungshuset: ja, alla hus i Jerusalem, i synnerhet alla de foernaemas hus, braende han upp i eld. ^10Och murarna runt omkring Jerusalem broetos ned av hela den haer av kaldeer, som oeversten foer drabanterna hade med sig, ^11och aaterstoden av folket, dem som voro kvar i staden, och de oeverloepare som hade gaatt oever till konungen i Babel, saa ock den oevriga hopen, dem foerde Nebusaradan, oeversten foer drabanterna, bort i faangenskap. ^12Men av de ringaste i landet laemnade oeversten foer drabanterna naagra kvar till vingaardsmaen och aakermaen. ^13Kopparpelarna i HERRENS hus, baeckenstaellen och kopparhavet i HERRENS hus slogo kaldeerna soender och foerde kopparen till Babel. ^14Och askkaerlen, skovlarna, knivarna, skaalarna och alla kopparkaerl som hade begagnats vid gudstjaensten togo de bort. ^15Likaledes tog oeversten foer drabanterna bort fyrfaten och offerskaalarna, allt som var av rent guld eller av rent silver. ^16Vad angaar de tvaa pelarna, havet, som var allenast ett, och baeckenstaellen, som Salomo hade laatit goera till HERRENS hus, saa kunde kopparen i alla dessa foeremaal icke vaegas. ^17Aderton alnar hoeg var den ena pelaren, och ovanpaa den var ett pelarhuvud av koppar, och pelarhuvudet var tre alnar hoegt, och ett naetverk och granataepplen funnos paa pelarhuvudet runt omkring, alltsammans av koppar; och likadant var det paa den andra pelaren, oever naetverket. ^18Och oeversten foer drabanterna tog oeverstepraesten Seraja jaemte Sefanja, praesten naest under honom, saa ock de tre som hoello vakt vid troeskeln, ^19och fraan staden tog han en hovman, den som var anfoerare foer krigsfolket, och fem av konungens naermaste maen, som paatraeffades i staden, saa ock sekreteraren, den haerhoevitsman som plaegade utskriva folket i landet till krigstjaenst, och sextio andra maen av landets folk, som paatraeffades i staden -- ^20dessa tog Nebusaradan, oeversten foer drabanterna, och foerde dem till den babyloniske konungen i Ribla. ^21Och konungen i Babel laet avliva dem daer, i Ribla i Hamats land. blev Juda bortfoert fraan sitt land. ^22Men oever det folk som blev kvar i Juda land, det folk som Nebukadnessar, konungen i Babel, laet bliva kvar daer, satte han Gedalja, son till Ahikam, son till Safan. ^23Naer daa alla krigshoevitsmaennen jaemte sina maen fingo hoera att konungen i Babel hade satt Gedalja oever landet, kommo de till Gedalja i Mispa, naemligen Ismael, Netanjas son, Johanan, Kareas son, netofatiten Seraja, Tanhumets son, och Jaasanja, maakatitens son, med sina maen. ^24Och Gedalja gav dem och deras maen sin ed och sade till dem: >>Frukten icke foer kaldeernas tjaenare. Stannen kvar i landet, och tjaenen konungen i Babel, saa skall det gaa eder vael.>> ^25Men i sjunde maanaden kom Ismael, son till Netanja, son till Elisama, av konungslig boerd, och hade med sig tio maen, och de slogo ihjael Gedalja, saa ock de judar och kaldeer som voro hos honom i Mispa. ^26Daa broet allt folket upp, fraan den minste till den stoerste, tillika med krigshoevitsmaennen, och begav sig till Egypten; ty de fruktade foer kaldeerna. ^27Men i det trettiosjunde aaret sedan Jojakin, Juda konung, hade blivit bortfoerd i faangenskap, i tolfte maanaden, paa tjugusjunde dagen i maanaden, tog Evil-Merodak, konungen i Babel -- samma aar han blev konung -- Jojakin, Juda konung, till naader och befriade honom ur faengelset; ^28Och han talade vaenligt med honom och gav honom fraemsta platsen bland de konungar som voro hos honom i Babel. ^29Han fick laegga av sin faangdraekt och bestaendigt aeta vid hans bord, saa laenge han levde. ^30Och ett staendigt underhaall gavs honom fraan konungen, visst foer var dag, saa laenge han levde. __________________________________________________________________ 1 Chronicles __________________________________________________________________ Chapter 1 ^1Adam, Set, Enos, ^2Kenan, Mahalalel, Jered, ^3Hanok, Metusela, Lemek, ^4Noa, Sem, Ham och Jafet. ^5Jafets soener voro Gomer, Magog, Madai, Javan, Tubal, Mesek och Tiras. ^6Gomers soener voro Askenas, Difat och Togarma. ^7Javans soener voro Elisa och Tarsisa, kitteerna och rodaneerna. ^8Hams soener voro Kus, Misraim, Put och Kanaan. ^9Kus' soener voro Seba, Havila, Sabta, Raema och Sabteka. Raemas soener voro Saba och Dedan. ^10Men Kus foedde Nimrod; han var den foerste som uppraettade ett vaelde paa jorden. ^11Och Misraim foedde ludeerna, anameerna, lehabeerna, naftuheerna, ^12patroseerna, kasluheerna, fraan vilka filisteerna hava utgaatt, och kaftoreerna. ^13Och Kanaan foedde Sidon, som var hans foerstfoedde, och Het, ^14saa ock jebuseerna, amoreerna och girgaseerna, ^15hiveerna, arkeerna, sineerna, ^16arvadeerna, semareerna och hamateerna. ^17Sems soener voro Elam, Assur, Arpaksad, Lud och Aram, saa ock Us, Hul, Geter och Mesek. ^18Arpaksad foedde Sela, och Sela foedde Eber. ^19Men aat Eber foeddes tvaa soener; den ene hette Peleg, ty i hans tid blev jorden foerdelad; och hans broder hette Joktan. ^20Och Joktan foedde Almodad, Selef, Hasarmavet, Jera, ^21Hadoram, Usal, Dikla, ^22Ebal, Abimael, Saba, ^23Ofir, Havila och Jobab; alla dessa voro Joktans soener. ^24Sem, Arpaksad, Sela, ^25Eber, Peleg, Regu, ^26Serug, Nahor, Tera, ^27Abram, det aer Abraham ^28Abrahams soener voro Isak och Ismael. ^29Detta aer deras slaekttavla: Nebajot, Ismaels foerstfoedde, vidare Kedar, Adbeel och Mibsam, ^30Misma och Duma, Massa, Hadad och Tema, ^31Jetur, Nafis och Kedma. Dessa voro Ismaels soener. ^32Och de soener som Ketura, Abrahams bihustru, foedde voro Simran, Joksan, Medan, Midjan, Jisbak och Sua. Joksans soener voro Saba och Dedan. ^33Och Midjans soener voro Efa, Efer, Hanok, Abida och Eldaa. Alla dessa voro Keturas soener. ^34Och Abraham foedde Isak. Isaks soener voro Esau och Israel. ^35Esaus soener voro Elifas, Reguel, Jeus, Jaelam och Kora. ^36Elifas' soener voro Teman och Omar, Sefi och Gaetam, Kenas, Timna och Amalek ^37Reguels soener voro Nahat, Sera, Samma och Missa. ^38Men Seirs soener voro Lotan, Sobal, Sibeon, Ana, Dison, Eser och Disan. ^39Lotans soener voro Hori och Homam; och Lotans syster var Timna. ^40Sobals soener voro Aljan, Manahat och Ebal, Sefi och Onam. Och Sibeons soener voro Aja och Ana. ^41Anas soener voro Dison. Och Disons soener voro Hamran, Esban, Jitran och Keran. ^42Esers soener voro Bilhan, Saavan, Jaakan. Disans soener voro Us och Aran. ^43Och dessa voro de konungar som regerade i Edoms land, innan aennu naagon israelitisk konung var konung daer: Bela, Beors son, och hans stad hette Dinhaba. ^44Naer Bela dog, blev Jobab, Seras son, fraan Bosra, konung efter honom. ^45Naer Jobab dog, blev Husam fraan temaneernas land konung efter honom. ^46Naer Husam dog, blev Hadad, Bedads son, konung efter honom, han som slog midjaniterna paa Moabs mark; och hans stad hette Avit. ^47Naer Hadad dog, blev Samla fraan Masreka konung efter honom. ^48Naer Samla dog, blev Saul, fraan Rehobot vid floden, konung efter honom. ^49Naer Saul dog, blev Baal-Hanan, Akbors son, konung efter honom ^50Naer Baal-Hanan dog, blev Hadad konung efter honom; och hans stad hette Pagi, och hans hustru hette Mehetabel, dotter till Matred, var dotter till Me-Sahab. ^51Men naer Hadad hade doett, voro dessa Edoms stamfurstar: fursten Timna, fursten Alja, fursten Jetet, ^52fursten Oholibama, fursten Ela, fursten Pinon, ^53fursten Kenas, fursten Teman, fursten Mibsar, ^54fursten Magdiel, fursten Iram. Dessa voro Edoms stamfurstar. __________________________________________________________________ Chapter 2 ^1Dessa voro Israels soener: Ruben, Simeon, Levi och Juda, Isaskar och Sebulon, ^2Dan, Josef och Benjamin, Naftali, Gad och Aser. ^3Judas soener voro Er, Onan och Sela; dessa tre foeddes aat honom av Suas dotter, kananeiskan. Men Er, Judas foerstfoedde, misshagade HERREN; daerfoer doedade han honom. ^4Och Tamar, hans sonhustru, foedde aat honom Peres och Sera, saa att Judas soener voro tillsammans fem. ^5Peres' soener voro Hesron och Hamul. ^6Seras soener voro Simri, Etan, Heman, Kalkol och Dara, tillsammans fem. ^7Men Karmis soener voro Akar, som drog olycka oever Israel, naer han troloest foergrep sig paa det tillspillogivna. ^8Och Etans soener voro Asarja. ^9Och de soener som foeddes aat Hesron voro Jerameel, Ram och Kelubai. ^10Och Ram foedde Amminadab, och Amminadab foedde Naheson, hoevding foer Juda barn. ^11Naheson foedde Salma, och Salma foedde Boas. ^12Boas foedde Obed, och Obed foedde Isai. ^13Isai foedde Eliab, som var hans foerstfoedde, Abinadab, den andre, och Simea, den tredje, ^14Netanel, den fjaerde, Raddai, den femte, ^15Osem, den sjaette, David, den sjunde. ^16Och deras systrar voro Seruja och Abigail. Och Serujas soener voro Absai, Joab och Asael, tillsammans tre. ^17Och Abigail foedde Amasa, och Amasas fader var ismaeliten Jeter. ^18Och Kaleb, Hesrons son, foedde ett barn av kvinnkoen, Asuba, daertill ock Jeriot; och dessa voro henne soener: Jeser, Sobab och Ardon. ^19Och naer Asuba dog, tog Kaleb Efrat till hustru aat sig, och hon foedde aat honom Hur. ^20Och Hur foedde Uri, och Uri foedde Besalel. ^21Daerefter gick Hesron in till Makirs, Gileads faders, dotter; henne tog han till hustru, naer han var sextio aar gammal. Och hon foedde aat honom Segub. ^22Och Segub foedde Jair; denne hade tjugutre staeder i Gileads land. ^23Men gesureerna och arameerna togo ifraan dem Jairs byar jaemte Kenat med underlydande orter, sextio staeder. Alla dessa voro soener till Makir, Gileads fader. ^24Och sedan Hesron hade doett i Kaleb-Efrata, foedde Hesrons hustru Abia aat honom Ashur, Tekoas fader. ^25Och Jerameels, Hesrons foerstfoeddes, soener voro Ram, den foerstfoedde, vidare Buna, Oren och Osem samt Ahia. ^26Men Jerameel hade en annan hustru som hette Atara; hon var moder till Onam. ^27Och Rams, Jerameels foerstfoeddes, soener voro Maas, Jamin och Eker. ^28Onams soener voro Sammai och Jada; och Sammais soener voro Nadab och Abisur. ^29Och Abisurs hustru hette Abihail; hon foedde aat honom Aban och Molid. ^30Nadabs soener voro Seled och Appaim. Seled dog barnloes. ^31Men Appaims soener voro Jisei; Jiseis soener voro Sesan; Sesans soener voro Alai. ^32Jadas, Sammais broders, soener voro Jeter och Jonatan. Jeter dog barnloes. ^33Men Jonatans soener voro Pelet och Sasa. Dessa voro Jerameels soener. ^34Men Sesan hade inga soener, utan allenast doettrar. Nu hade Sesan en egyptisk tjaenare som hette Jarha. ^35Och Sesan gav sin dotter till hustru aat sin tjaenare Jarha, och hon foedde aat honom Attai. ^36Attai foedde Natan, och Natan foedde Sabad. ^37Sabad foedde Eflal, och Eflal foedde Obed. ^38Obed foedde Jehu, och Jehu foedde Asarja. ^39Asarja foedde Heles, och Heles foedde Eleasa. ^40Eleasa foedde Sisamai, och Sisamai foedde Sallum. ^41Sallum foedde Jekamja, och Jekamja foedde Elisama. ^42Och Kalebs, Jerameels broders, soener voro Mesa, hans foerstfoedde, som var Sifs fader, och Maresas, Hebrons faders, soener. ^43Men Hebrons soener voro Kora, Tappua, Rekem och Sema. ^44Sema foedde Raham, Jorkeams fader. Men Rekem foedde Sammai. ^45Sammais son var Maon, och Maon var Bet-Surs fader. ^46Och Efa, Kalebs bihustru, foedde Haran, Mosa och Gases; och Haran foedde Gases. ^47Och Jadais soener voro Regem, Jotam, Gesan, Pelet, Efa och Saaf. ^48Kalebs bihustru Maaka foedde Seber och Tirhana. ^49Hon foedde ock Saaf, Madmannas fader, Seva, Makbenas fader och Gibeas fader. Och Kalebs dotter var Aksa. ^50Dessa voro Kalebs soener: Hurs, Efratas foerstfoeddes, son var Sobal Kirjat-Jearims fader, ^51vidare Salma, Bet-Lehems fader, och Haref, Bet-Gaders fader. ^52Soener till Sobal, Kirjat-Jearims fader, voro Haroe och haelften av Hammenuhot-slaekten. ^53Men Kirjat-Jearims slaekter voro jeteriterna, putiterna, sumatiterna och misraiterna. Fraan dem utgingo sorgatiterna och estaoliterna. ^54Salmas soener voro Bet-Lehem och netofatiterna, Atrot-Bet-Joab, saa ock haelften av manahatiterna, sorgiterna. ^55Och de skriftlaerdes slaekter, deras som bodde i Jaebes, voro tireatiterna, simeatiterna, sukatiterna. Dessa voro de kaineer som haerstammade fraan Hammat, fader till Rekabs slaekt. __________________________________________________________________ Chapter 3 ^1Dessa voro de soener som foeddes aat David i Hebron: Amnon, den foerstfoedde, av Ahinoam fraan Jisreel; Daniel, den andre, av Abigail fraan Karmel; ^2Absalom, den tredje, son till Maaka, som var dotter till Talmai, konungen i Gesur; Adonia, den fjaerde, Haggits son; ^3Sefatja, den femte, av Abital; Jitream, den sjaette, av hans hustru Egla. ^4Dessa sex foeddes aat honom i Hebron, daer han regerade i sju aar och sex maanader. I Jerusalem aater regerade han i trettiotre aar. ^5Och dessa soener foeddes aat honom i Jerusalem: Simea, Sobab, Natan och Salomo, tillsammans fyra, av Bat-Sua, Ammiels dotter; ^6vidare Jibhar, Elisama, Elifelet, ^7Noga, Nefeg, Jafia, ^8Elisama, Eljada och Elifelet, tillsammans nio. ^9Detta var alla Davids soener, foerutom soenerna med bihustrurna; och Tamar var deras syster. ^10Salomos son var Rehabeam. Hans son var Abia; hans son var Asa; hans son var Josafat. ^11Hans son var Joram; hans son var Ahasja; hans son var Joas. ^12Hans son var Amasja; hans son var Asarja; hans son var Jotam. ^13Hans son var Ahas; hans son var Hiskia; hans son var Manasse. ^14Hans son var Amon; hans son var Josia. ^15Josias soener voro Johanan den foerstfoedde, Jojakim, den andre, Sidkia, den tredje, Sallum, den fjaerde. ^16Jojakims soener voro hans son Jekonja och dennes son Sidkia. ^17Jekonjas soener voro Assir och dennes son Sealtiel, ^18vidare Malkiram, Pedaja, Senassar, Jekamja, Hosama och Nedabja. ^19Pedajas soener voro Serubbabel och Simei. Serubbabels soener voro Mesullam och Hananja, och deras syster var Selomit, ^20vidare Hasuba, Ohel, Berekja, Hasadja och Jusab-Hesed, tillsammans fem. ^21Hananjas soener voro Pelatja och Jesaja, vidare Refajas soener, Arnans soener, Obadjas soener och Sekanjas soener. ^22Sekanjas soener voro Semaja, Semajas soener voro Hattus, Jigeal, Baria, Nearja och Safat, tillsammans sex. ^23Nearjas soener voro Eljoenai, Hiskia och Asrikam, tillsammans tre. ^24Eljoenais soener voro Hodauja, Eljasib, Pelaja, Ackub, Johanan, Delaja och Anani, tillsammans sju. __________________________________________________________________ Chapter 4 ^1Judas soener voro Peres, Hesron, Karmi, Hur och Sobal. ^2Och Reaja, Sobals son, foedde Jahat, och Jahat foedde Ahumai och Lahad. Dessa voro sorgatiternas slaekter. ^3Och dessa voro Abi-Etams soener: Jisreel, Jisma och Jidbas, och deras syster hette Hasselelponi, ^4vidare Penuel, Gedors fader, och Eser, Husas fader. Dessa voro soener till Hur, Efratas foerstfoedde, Bet-Lehems fader. ^5Och Ashur, Tekoas fader, hade tvaa hustrur, Helea och Naara. ^6Naara foedde aat honom Ahussam, Hefer, Timeni och ahastariterna. Dessa voro Naaras soener. ^7Och Heleas soener voro Seret, Jishar och Etnan. ^8Och Kos foedde Anub och Hassobeba, saa ock Aharhels, Harums sons, slaekter. ^9Men Jaebes var mer ansedd aen sina broeder; hans moder hade givit honom namnet Jaebes, i det hon sade: >>Jag har foett honom med smaerta.>> ^10Och Jaebes aakallade Israels Gud och sade: >>O att du ville vaelsigna mig och utvidga mitt omraade och laata din hand vara med mig! O att du ville avvaenda vad ont aer, saa att jag sluppe att kaenna naagon smaerta!>> Och Gud laet det ske, som han begaerde. ^11Och Kelub, Suhas broder, foedde Mehir; han var Estons fader. ^12Och Eston foedde Bet-Rafa, Pasea och Tehinna, Ir-Nahas' fader. Dessa voro maennen fraan Reka. ^13Och Kenas soener voro Otniel och Seraja. Otniels soener voro Hatat. ^14Och Meonotai foedde Ofra. Och Seraja foedde Joab, fader till Timmermansdalens slaekt, ty dessa voro timmermaen. ^15Och Kalebs, Jefunnes sons, soener voro Iru, Ela och Naam, saa ock Elas soener och Kenas. ^16Och Jehallelels soener voro Sif och Sifa, Tirja och Asarel. ^17Och Esras son var Jeter, vidare Mered, Efer och Jalon. Och kvinnan blev havande och foedde Mirjam, Sammai och Jisba, Estemoas fader. ^18Och hans judiska hustru foedde Jered, Gedors fader, och Heber, Sokos fader, och Jekutiel, Sanoas fader. Men de andra voro soener till Bitja, Faraos dotter, som Mered hade tagit till hustru. ^19Och soener till Hodias hustru, Nahams syster, voro Kegilas fader, garmiten, och maakatiten Estemoa. ^20Och Simons soener voro Amnon och Rinna, Ben-Hanan och Tilon. Och Jiseis soener voro Sohet och Sohets son. ^21Soener till Sela, Judas son, voro Er, Lekas fader, och Laeda, Maresas fader, och de slaekter som tillhoerde linnearbetarnas hus, av Asbeas hus, ^22vidare Jokim och maennen i Koseba samt Joas och Saraf, som blevo herrar oever Moab, saa ock Jasubi-Lehem. Men detta tillhoer en avlaegsen tid. ^23Dessa voro krukmakarna och invaanarna i Netaim och Gedera; de bodde daer hos konungen och voro i hans arbete. ^24Simeons soener voro Nemuel och Jamin, Jarib, Sera och Saul. ^25Hans son var Sallum; hans son var Mibsam; hans son var Misma. ^26Mismas soener voro hans son Hammuel, dennes son Sackur och dennes son Simei. ^27Och Simei hade sexton soener och sex doettrar; men hans broeder hade icke maanga barn. Och deras slaekt i sin helhet foeroekade sig icke saa mycket som Juda barn. ^28Och de bodde i Beer-Seba, Molada och Hasar-Sual, ^29i Bilha, i Esem och i Tolad, ^30i Betuel, i Horma och i Siklag, ^31i Bet-Markabot, i Hasar-Susim, i Bet-Birei och i Saaraim. Dessa voro deras staeder, till dess att David blev konung. ^32Och deras byar voro Etam och Ain, Rimmon, Token och Asan -- fem staeder; ^33daertill alla deras byar, som laago runt omkring dessa staeder, aenda till Baal. Dessa voro deras boningsorter; och de hade sitt saerskilda slaektregister. ^34Vidare: Mesobab, Jamlek och Josa, Amasjas son, ^35och Joel och Jehu, son till Josibja, son till Seraja, son till Asiel, ^36och Eljoenai, Jaakoba, Jesohaja, Asaja, Adiel, Jesimiel och Benaja, ^37saa ock Sisa, son till Sifei, son till Allon, son till Jedaja, son till Simri son till Semaja. ^38Dessa nu naemnda voro hoevdingar i sina slaekter, och deras familjer utbredde sig och blevo talrika. ^39Och de drogo fram mot Gedor, aenda till oestra sidan av dalen, foer att soeka bete foer sin boskap. ^40Och de funno fett och gott bete, och landet hade utrymme nog, och daer var stilla och lugnt, ty de som foerut bodde daer voro hamiter. ^41Men dessa som haer hava blivit upptecknade vid namn kommo i Hiskias, Juda konungs, tid och foerstoerde deras taelt och slogo de meiniter som funnos daer och gaavo dem till spillo, saa att de nu icke mer aero till, och bosatte sig i deras land; ty daer fanns bete foer deras boskap. ^42Och av dem, av Simeons barn, drogo fem hundra man till Seirs bergsbygd; och Pelatja, Nearja, Refaja och Ussiel, Jiseis soener, stodo i spetsen foer dem. ^43Och de slogo den sista kvarlevan av amalekiterna; sedan bosatte de sig daer och bo daer aennu i dag. __________________________________________________________________ Chapter 5 ^1Och Rubens soener, Israels foerstfoeddes -- han var naemligen den foerstfoedde, men daerfoer att han oskaerade sin faders baedd, blev hans foerstfoedsloraett given aat Josefs, Israels sons, soener, dock icke saa, att denne skulle upptagas i slaektregistret saasom den foerstfoedde; ^2ty vael var Juda den maektigaste bland sina broeder, och furste blev en av hans avkomlingar, men foerstfoedsloraetten blev dock Josefs -- ^3Rubens, Israels foerstfoeddes, soener voro Hanok och Pallu, Hesron och Karmi. ^4Joels soener voro hans son Semaja, dennes son Gog, dennes son Simei, ^5dennes son Mika, dennes son Reaja, dennes son Baal, ^6saa ock dennes son Beera, som Tillegat-Pilneeser, konungen i Assyrien, foerde bort i faangenskap; han var hoevding foer rubeniterna. ^7Och hans broeder voro, efter sina slaekter, naer de upptecknades i slaektregistret efter sin aettfoeljd: Jegiel, huvudmannen, Sakarja ^8och Bela, son till Asas, son till Sema, son till Joel; han bodde i Aroer, och hans boningsplatser naadde aenda till Nebo och Baal-Meon. ^9Och oesterut naadde hans boningsplatser aenda fram till oeknen som straecker sig ifraan floden Frat; ty de hade stora boskapshjordar i Gileads land. ^10Men i Sauls tid foerde de krig mot hagariterna, och dessa foello foer deras hand; daa bosatte de sig i deras hyddor utefter hela oestra sidan av Gilead. ^11Och Gads barn hade sina boningsplatser gent emot dem i landet Basan aenda till Salka: ^12Joel, huvudmannen, och Safam daernaest, och vidare Jaanai och Safat i Basan. ^13Och deras broeder voro, efter sina familjer, Mikael, Mesullam, Seba, Jorai, Jaekan, Sia och Eber, tillsammans sju. ^14Dessa voro soener till Abihail, son till Huri, son till Jaroa, son till Gilead, son till Mikael, son till Jesisai, son till Jado, son till Bus. ^15Men Ahi, son till Abdiel, son till Guni, var huvudman foer deras familjer. ^16Och de bodde i Gilead i Basan och underlydande orter, saa ock paa alla Sarons utmarker, saa laangt de straeckte sig. ^17Alla dessa blevo upptecknade i slaektregistret i Jotams, Juda konungs, och i Jerobeams, Israels konungs, tid. ^18Rubens barn och gaditerna och ena haelften av Manasse stam, de av dem, som voro krigsdugliga och buro skoeld och svaerd och spaende baage och voro stridskunniga, utgjorde fyrtiofyra tusen sju hundra sextio stridbara maen. ^19Och de foerde krig mot hagariterna och mot Jetur, Nafis och Nodab. ^20Och seger beskaerdes dem i striden mot dessa, saa att hagariterna och alla som voro med dem blevo givna i deras hand; ty de ropade till Gud under striden, och han boenhoerde dem, daerfoer att de foertroestade paa honom. ^21Och saasom byte foerde de bort deras boskapshjordar, femtio tusen kameler, tvaa hundra femtio tusen faar och tvaa tusen aasnor, saa ock ett hundra tusen maenniskor. ^22Ty maanga hade fallit slagna, eftersom striden var av Gud. Sedan bosatte de sig i deras land och bodde daer aenda till faangenskapen. ^23Halva Manasse stams barn bodde ock daer i landet, fraan Basan aenda till Baal-Hermon och Senir och Hermons berg, och de voro talrika. ^24Och dessa voro huvudmaen foer sina familjer: Efer, Jisei, Eliel, Asriel, Jeremia, Hodauja och Jadiel, tappra stridsmaen, namnkunniga maen, huvudmaen foer sina familjer. ^25Men de blevo otrogna mot sina faeders Gud, i det att de i troloes avfaellighet lupo efter de gudar som dyrkades av de folk daer i landet, som Gud hade foergjort foer dem. ^26Daa uppvaeckte Israels Gud den assyriske konungen Puls ande och den assyriske konungen Tillegat-Pilnesers ande och laet folket foeras bort i faangenskap, saavael rubeniterna och gaditerna som ena haelften av Manasse stam, och laet dem komma till Hala, Habor, Hara och Gosans stroem, daer de aero aennu i dag. __________________________________________________________________ Chapter 6 ^1Levis soener voro Gerson, Kehat och Merari. ^2Kehats soener voro Amram, Jishar, Hebron och Ussiel. ^3Amrams barn voro Aron, Mose och Mirjam. Arons soener voro Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar. ^4Eleasar foedde Pinehas, Pinehas foedde Abisua. ^5Abisua foedde Bucki, och Bucki foedde Ussi. ^6Ussi foedde Seraja, och Seraja foedde Merajot. ^7Merajot foedde Amarja, och Amarja foedde Ahitub. ^8Ahitub foedde Sadok, och Sadok foedde Ahimaas. ^9Ahimaas foedde Asarja, och Asarja foedde Johanan. ^10Johanan foedde Asarja; det var han som var praest i det tempel som Salomo byggde i Jerusalem. ^11Asarja foedde Amarja, och Amarja foedde Ahitub. ^12Ahitub foedde Sadok, och Sadok foedde Sallum. ^13Sallum foedde Hilkia, och Hilkia foedde Asarja. ^14Asarja foedde Seraja, och Seraja foedde Josadak. ^15Men Josadak maaste gaa med i faangenskap, naer HERREN laet Juda och Jerusalem foeras bort genom Nebukadnessar. ^16Levis soener voro Gersom, Kehat och Merari. ^17Och dessa voro namnen paa Gersoms soener: Libni och Simei. ^18Och Kehats soener voro Amram, Jishar, Hebron och Ussiel. ^19Meraris soener voro Maheli och Musi. Dessa voro leviternas slaekter, efter deras faeder. ^20Fraan Gersom haerstammade hans son Libni, dennes son Jahat, dennes son Simma, ^21dennes son Joa, dennes son Iddo, dennes son Sera, dennes son Jeaterai. ^22Kehats soener voro hans son Amminadab, dennes son Kora, dennes son Assir, ^23dennes son Elkana, dennes son Ebjasaf, dennes son Assir, ^24dennes son Tahat, dennes son Uriel, dennes son Ussia och dennes son Saul. ^25Elkanas soener voro Amasai och Ahimot. ^26Hans son var Elkana; hans son var Elkana-Sofai; hans son var Nahat. ^27Hans son var Eliab; hans son var Jeroham; hans son var Elkana. ^28Och Samuels soener voro Vasni, den foerstfoedde, och Abia. ^29Meraris soener voro Maheli, dennes son Libni, dennes son Simei, dennes son Ussa, ^30dennes son Simea, dennes son Haggia, dennes son Asaja. ^31Och dessa voro de som David anstaellde foer att ombesoerja saangen i HERRENS hus, sedan arken hade faatt en vilostad. ^32De gjorde tjaenst infoer uppenbarelsetaeltets tabernakel saasom saangare, till dess att Salomo byggde HERRENS hus i Jerusalem; de stodo daer och foerraettade sin tjaenst, saasom det var foereskrivet foer dem. ^33Dessa voro de som saa tjaenstgjorde, och dessa voro deras soener: Av kehatiternas barn: Heman, saangaren, son till Joel, son till Samuel, ^34son till Elkana, son till Jeroham, son till Eliel, son till Toa, ^35son till Sif, son till Elkana, son till Mahat, son till Amasai, ^36son till Elkana, son till Joel, son till Asarja, son till Sefanja, ^37son till Tahat, son till Assir, son till Ebjasaf, son till Kora, ^38son till Jishar, son till Kehat, son till Levi, son till Israel; ^39vidare hans broder Asaf, som hade sin plats paa hans hoegra sida, Asaf, son till Berekja, son till Simea, ^40son till Mikael, son till Baaseja, son till Malkia, ^41son till Etni, son till Sera, son till Adaja, ^42son till Etan, son till Simma, son till Simei, ^43son till Jahat, son till Gersom, son till Levi. ^44Och deras broeder, Meraris barn stodo paa den vaenstra sidan: Etan son till Kisi, son till Abdi, son till Malluk, ^45son till Hasabja, son till Amasja, son till Hilkia, ^46son till Amsi, son till Bani, son till Semer, ^47son till Maheli, son till Musi, son till Merari, son till Levi. ^48Och deras broeder, de oevriga leviterna, hade blivit givna till allt slags tjaenstgoering vid tabernaklet, Guds hus. ^49Men Aron och hans soener ombesoerjde offren paa braennoffersaltaret och paa roekelsealtaret, och skulle utfoera all foerraettning i det allraheligaste och bringa foersoning foer Israel, alldeles saasom Mose, Guds tjaenare, hade bjudit. ^50Och dessa voro Arons soener: hans son Eleasar, dennes son Pinehas, dennes son Abisua, ^51dennes son Bucki, dennes son Ussi, dennes son Seraja, ^52dennes son Merajot, dennes son Amarja, dennes son Ahitub, ^53dennes son Sadok, dennes son Ahimaas. ^54Och dessa voro deras boningsorter, efter deras taeltlaeger inom deras omraade: AAt Arons soener av kehatiternas slaekt -- ty dem traeffade nu lotten -- ^55aat dem gav man Hebron i Juda land med dess utmarker runt omkring. ^56Men aakerjorden och byarna som hoerde till staden gav man aat Kaleb, Jefunnes son. ^57AAt Arons soener gav man alltsaa fristaederna Hebron och Libna med dess utmarker, vidare Jattir och Estemoa med dess utmarker. ^58Hilen med dess utmarker, Debir med dess utmarker, ^59Asan med dess utmarker och Bet-Semes med dess utmarker; ^60och ur Benjamins stam Geba med dess utmarker, Alemet med dess utmarker och Anatot med dess utmarker, saa att deras staeder tillsammans utgjorde tretton staeder, efter deras slaekter. ^61Och Kehats oevriga barn fingo ur en stamslaekt, naemligen den stamhalva som utgjorde ena haelften av Manasse stam, genom lottkastning tio staeder. ^62Gersoms barn aater fingo, efter sina slaekter, ur Isaskars stam, ur Asers stam, ur Naftali stam och ur Manasse stam i Basan tretton staeder. ^63Meraris barn fingo, efter sina slaekter, ur Rubens stam, ur Gads stam och ur Sebulons stam genom lottkastning tolv staeder. ^64Saa gaavo Israels barn aat leviterna dessa staeder med deras utmarker. ^65Genom lottkastning gaavo de aat dem ur Juda barns stam, ur Simeons barns stam och ur Benjamins barns stam dessa staeder, som de namngaavo. ^66Och bland Kehats barns slaekter fingo naagra foeljande staeder ur Efraims stam saasom sitt omraade: ^67Man gav dem fristaederna Sikem med dess utmarker i Efraims bergsbygd, Geser med dess utmarker, ^68Jokmeam med dess utmarker, Bet-Horon med dess utmarker; ^69vidare Ajalon med dess utmarker och Gat-Rimmon med dess utmarker; ^70och ur ena haelften av Manasse stam Aner med dess utmarker och Bileam med dess utmarker. Detta tillfoell Kehats oevriga barns slaekt. ^71Gersoms barn fingo ur den slaekt som utgjorde ena haelften av Manasse stam Golan i Basan med dess utmarker och Astarot med dess utmarker; ^72och ur Isaskars stam Kedes med dess utmarker, Dobrat med dess utmarker, ^73Ramot med dess utmarker och Anem med dess utmarker; ^74och ur Asers stam Masal med dess utmarker, Abdon med dess utmarker, ^75Hukok med dess utmarker och Rehob med dess utmarker; ^76och ur Naftali stam Kedes i Galileen med dess utmarker, Hammon med dess utmarker och Kirjataim med dess utmarker. ^77Meraris oevriga barn fingo ur Sebulons stam Rimmono med dess utmarker och Tabor med dess utmarker, ^78och paa andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, oester om Jordan, ur Rubens stam Beser i oeknen med dess utmarker, Jahas med dess utmarker, ^79Kedemot med dess utmarker och Mefaat med dess utmarker; ^80och ur Gads stam Ramot i Gilead med dess utmarker, Mahanaim med dess utmarker, ^81Hesbon med dess utmarker och Jaeser med dess utmarker. __________________________________________________________________ Chapter 7 ^1Och Isaskars soener voro Tola och Pua, Jasib och Simron, tillsammans fyra. ^2Tolas soener voro Ussi, Refaja, Jeriel, Jamai, Jibsam och Samuel, huvudmaen foer sina familjer, aettlingar av Tola, tappra stridsmaen, upptecknade efter sin aettfoeljd. I Davids tid var deras antal tjugutvaa tusen sex hundra. ^3Ussis soener voro Jisraja, och Jisrajas soener voro Mikael, Obadja och Joel samt Jissia, tillhopa fem, allasammans huvudmaen. ^4Och med dem foeljde stridbara haerskaror, trettiosex tusen man, efter sin aettfoeljd och sina familjer; ty de hade maanga hustrur och barn. ^5Och deras broeder i alla Isaskars slaekter voro tappra stridsmaen; aattiosju tusen utgjorde tillsammans de som voro upptecknade i deras slaektregister. ^6Benjamins soener voro Bela, Beker och Jediael, tillsammans tre. ^7Belas soener voro Esbon, Ussi, Ussiel, Jerimot och Iri, tillsammans fem, huvudmaen foer sina familjer, tappra stridsmaen; de som voro upptecknade i deras slaektregister utgjorde tjugutvaa tusen trettiofyra. ^8Bekers soener voro Semira, Joas, Elieser, Eljoenai, Omri, Jeremot, Abia, Anatot och Alemet. Alla dessa voro Bekers soener. ^9De som voro upptecknade i deras slaektregister, efter sin aettfoeljd, efter huvudmannen foer sina familjer, tappra stridsmaen, utgjorde tjugu tusen tvaa hundra. ^10Jediaels soener voro Bilhan; Bilhans soener voro Jeus, Benjamin, Ehud, Kenaana, Setan, Tarsis och Ahisahar. ^11Alla dessa voro Jediaels soener, upptecknade efter huvudmaennen foer sina familjer, tappra stridsmaen, sjutton tusen tvaa hundra stridbara krigsmaen. ^12Och Suppim och Huppim voro Irs soener. -- Men Husim voro Ahers soener. ^13Naftalis soener voro Jahasiel, Guni, Jeser och Sallum, Bilhas soener. ^14Manasses soener voro Asriel, som kvinnan foedde; hans arameiska bihustru foedde Makir, Gileads fader. ^15Och Makir tog hustru aat Huppim och Suppim. Hans syster hette Maaka. Och den andre hette Selofhad. Och Selofhad hade doettrar. ^16Och Maaka, Makirs hustru, foedde en son och gav honom namnet Peres, men hans broder hette Seres. Hans soener voro Ulam och Rekem. ^17Ulams soener voro Bedan. Dessa voro soener till Gilead, son till Makir, son till Manasse. ^18Och hans syster var Hammoleket; hon foedde Is-Hod, Abieser och Mahela. ^19Och Semidas soener voro Ajan, Sekem, Likhi och Aniam. ^20Och Efraims soener voro Sutela, dennes son Bered, dennes son Tahat, dennes son Eleada, dennes son Tahat, ^21dennes son Sabad och dennes son Sutela, saa ock Eser och Elead. Och maen fraan Gat, som voro foedda daer i landet, draepte dem, daerfoer att de hade dragit ned foer att taga deras boskapshjordar. ^22Daa soerjde Efraim, deras fader, i laang tid, och hans broeder kommo foer att troesta honom. ^23Och han gick in till sin hustru, och hon blev havande och foedde en son; och han gav honom namnet Beria, daerfoer att det hade skett under en olyckstid foer hans hus. ^24Hans dotter var Seera; hon byggde Nedre och Oevre Bet-Horon, saa ock Ussen-Seera. ^25Och hans son var Refa; hans son var Resef, aevensom Tela; hans son var Tahan. ^26Hans son var Laedan; hans son var Ammihud; hans son var Elisama. ^27Hans son var Non; hans son var Josua. ^28Och deras besittning och deras boningsorter voro Betel med underlydande orter, oesterut Naaran och vaesterut Geser med underlydande orter, vidare Sikem med underlydande orter, aenda till Aja med underlydande orter. ^29Men i Manasse barns aego voro Bet-Sean med underlydande orter, Taanak med underlydande orter, Megiddo med underlydande orter, Dor med underlydande orter. Haer bodde nu Josefs, Israels sons, barn. ^30Asers soener voro Jimna, Jisva, Jisvi och Beria; och deras syster var Sera. ^31Berias soener voro Heber och Malkiel; han var Birsaits fader. ^32Och Heber foedde Jaflet, Somer och Hotam, saa ock Sua, deras syster. ^33Och Jaflets soener voro Pasak, Bimhal och Asvat. Dessa voro Jaflets soener. ^34Semers soener voro Ahi och Rohaga, Jaba och Aram. ^35Hans broder Helems soener voro Sofa, Jimna, Seles och Amal. ^36Sofas soener voro Sua, Harnefer, Sual, Beri och Jimra, ^37Beser, Hod, Samma, Silsa, Jitran och Beera. ^38Jeters soener voro Jefunne, Pispa och Ara. ^39Och Ullas soener voro Ara, Hanniel och Risja. ^40Alla dessa voro Asers soener, huvudmaen foer sina familjer, utvalda tappra stridsmaen, huvudmaen bland hoevdingarna; och de som voro upptecknade i deras slaektregister saasom dugliga till krigstjaenst utgjorde ett antal av tjugusex tusen man. __________________________________________________________________ Chapter 8 ^1Och Benjamin foedde Bela, sin foerstfoedde, Asbel, den andre, och Ahara, den tredje, ^2Noha, den fjaerde, och Rafa, den femte. ^3Bela hade foeljande soener: Addar, Gera, Abihud, ^4Abisua, Naaman, Ahoa, ^5Gera, Sefufan och Huram. ^6Och dessa voro Ehuds soener, och de voro familjehuvudmaen foer dem som bodde i Geba, och som blevo bortfoerda till Manahat, ^7dit Gera jaemte Naaman och Ahia foerde bort dem: han foedde Ussa och Ahihud. ^8Och Saharaim foedde barn i Moabs land, sedan han hade skilt sig fraan sina hustrur, Husim och Baara; ^9med sin hustru Hodes foedde han daer Jobab, Sibja, Mesa, Malkam, ^10Jeus, Sakeja och Mirma. Dessa voro hans soener, huvudmaen foer familjer. ^11Med Husim hade han foett Abitub och Elpaal. ^12Och Elpaals soener voro Eber, Miseam och Semed. Han var den som byggde Ono och Lod med underlydande orter. ^13Beria och Sema -- vilka voro familjehuvudmaen foer Ajalons invaanare och foerjagade Gats invaanare -- ^14saa ock Ajo, Sasak och Jeremot. ^15Och Sebadja, Arad, Eder, ^16Mikael, Jispa och Joha voro Berias soener. ^17Och Sebadja, Mesullam, Hiski, Heber, ^18Jismerai, Jislia och Jobab voro Elpaals soener. ^19Och Jakim, Sikri, Sabdi, ^20Elienai, Silletai, Eliel, ^21Adaja, Beraja och Simrat voro Simeis soener. ^22Och Jispan, Eber, Eliel, ^23Abdon, Sikri, Hanan, ^24Hananja, Elam, Antotja, ^25Jifdeja och Peniel voro Sasaks soener. ^26Och Samserai, Seharja, Atalja, ^27Jaaresja, Elia och Sikri voro Jerohams soener. ^28Dessa vore huvudman foer familjer, huvudmaen efter sin aettfoeljd; de bodde i Jerusalem. ^29I Gibeon bodde Gibeons fader, vilkens hustru hette Maaka. ^30Och hans foerstfoedde son var Abdon; vidare Sur, Kis, Baal, Nadab, ^31Gedor, Ajo och Seker. ^32Men Miklot foedde Simea. Ocksaa dessa bodde jaemte sina broeder i Jerusalem, gent emot sina broeder. ^33Och Ner foedde Kis, Kis foedde Saul, och Saul foedde Jonatan, Malki-Sua, Abinadab och Esbaal. ^34Jonatans son var Merib-Baal, och Merib-Baal foedde Mika. ^35Mikas soener voro Piton, Melek, Taarea och Ahas. ^36Ahas foedde Joadda, Joadda foedde Alemet, Asmavet och Simri, och Simri foedde Mosa. ^37Mosa foedde Binea. Hans son var Rafa; hans son var Eleasa; hans son var Asel. ^38Och Asel hade sex soener, och dessa hette Asrikam, Bokeru, Ismael, Searja, Obadja och Hanan. Alla dessa voro Asels soener. ^39Och hans broder Eseks soener voro Ulam, hans foerstfoedde, Jeus, den andre, och Elifelet, den tredje. ^40Och Ulams soener voro tappra stridsmaen, som voro skickliga i att spaenna baage; och de hade maanga soener och sonsoener: ett hundra femtio. Alla dessa voro av Benjamins barn __________________________________________________________________ Chapter 9 ^1Och hela Israel blev upptecknat i slaektregister, och de finnas uppskrivna i boken om Israels konungar. Och Juda foerdes i faangenskap bort till Babel foer sin otrohets skull. ^2Men de foerra invaanarna som bodde daer de hade sin arvsbesittning, i sina staeder, utgjordes av vanliga israeliter, praester, leviter och tempeltraelar. ^3I Jerusalem bodde en del av Juda barn, av Benjamins barn och av Efraims och Manasse barn, naemligen: ^4Utai, son till Ammihud, son till Omri, son till Imri, son till Bani, av Peres', Judas sons, barn; ^5av siloniterna Asaja, den foerstfoedde, och hans soener; ^6av Seras barn Jeguel och deras broder, sex hundra nittio; ^7av Benjamins barn Sallu, son till Mesullam, son till Hodauja, son till Hassenua, ^8vidare Jibneja, Jerohams son, och Ela, son till Ussi, son till Mikri, och Mesullam, son till Sefatja, son till Reguel, son till Jibneja, ^9saa ock deras broeder, efter deras aettfoeljd, nio hundra femtiosex. Alla dessa maen voro huvudmaen foer familjer, var och en foer sin familj. ^10Och av praesterna: Jedaja, Jojarib och Jakin, ^11vidare Asarja, son till Hilkia, son till Mesullam, son till Sadok, son till Merajot, son till Ahitub, fursten i Guds hus, ^12vidare Adaja, son till Jeroham, son till Pashur, son till Malkia, vidare Maasai, son till Adiel, son till Jasera, son till Mesullam, son till Mesillemit, son till Immer, ^13saa ock deras broeder, huvudmaen foer sina familjer, ett tusen sju hundra sextio, dugande maen i de sysslor som hoerde till tjaenstgoeringen i Guds hus. ^14Och av leviterna: Semaja, som till Hassub, son till Asrikam, son till Hasabja, av Meraris barn, ^15vidare Bakbackar, Heres och Galal, saa ock Mattanja, son till Mika, son till Sikri, son till Asaf, ^16vidare Obadja, son till Semaja, son till Galal, son till Jedutun, saa ock Berekja, son till Asa, son till Elkana, som bodde i netofatiternas byar. ^17Och doerrvaktarna: Sallum, Ackub, Talmon och Ahiman med sina broeder; men Sallum var huvudmannen. ^18Och aenda till nu goera de tjaenst vid Konungsporten, paa oestra sidan. Dessa voro doerrvaktarna i Levi barns laeger. ^19Men Sallum, son till Kore, son till Ebjasaf, son till Kora, hade jaemte sina broeder, dem som voro av hans familj, koraiterna, till tjaenstgoeringssyssla att haalla vakt vid taeltets troesklar; deras faeder hade naemligen i HERRENS laeger haallit vakt vid ingaangen. ^20Och Pinehas, Eleasars son, hade foerut varit furste oever dem -- med honom vare HERREN! ^21Sakarja, Meselemjas son, var doerrvaktare vid ingaangen till uppenbarelsetaeltet. ^22Alla dessa voro utvalda till doerrvaktare vid troesklarna: tvaa hundra tolv. De blevo i sina byar upptecknade i slaektregistret. David och siaren Samuel hade tillsatt dem att tjaena paa heder och tro. ^23De och deras soener stodo daerfoer vid portarna till HERRENS hus, taelthuset, och hoello vakt. ^24Efter de fyra vaederstrecken hade doerrvaktarna sina platser: i oester, vaester, norr och soeder. ^25Och deras broeder, de som fingo bo i sina byar, skulle var sjunde dag, alltid paa samma timme, infinna sig hos dem. ^26Ty paa heder och tro voro dessa fyra anstaellda saasom foermaen foer doerrvaktarna. Detta var nu leviterna. De hade ock uppsikten oever kamrarna och foervaringsrummen i Guds hus. ^27Och de vistades om natten runt omkring Guds hus, ty dem aalaag att haalla vakt, och de skulle oeppna doerrarna var morgon. ^28Somliga av dem hade uppsikten oever de kaerl som anvaendes vid tjaenstgoeringen. De buro naemligen in dem, efter att hava raeknat dem, och buro sedan ut dem, efter att aater hava raeknat dem. ^29Och somliga av dem voro foerordnade till att hava uppsikten oever de andra kaerlen, oever alla andra helgedomens kaerl, saa ock oever det fina mjoelet och vinet och oljan och roekelsen och de vaelluktande kryddorna. ^30Men somliga av praesternas soener beredde salvan av de vaelluktande kryddorna. ^31Och Mattitja, en av leviterna, koraiten Sallums foerstfoedde, hade paa heder och tro uppsikten oever bakverket. ^32Och somliga av deras broeder, kehatiternas soener, hade uppsikten oever skaadebroeden och skulle tillreda dem foer var sabbat. ^33Men de andra, naemligen saangarna, huvudmaen foer levitiska familjer, vistades i kamrarna, fria ifraan annan tjaenstgoering, ty dag och natt voro de upptagna av sina egna sysslor. ^34Dessa voro huvudmaennen foer de levitiska familjerna, huvudman efter sin aettfoeljd; de bodde i Jerusalem. ^35I Gibeon bodde Gibeons fader Jeguel, vilkens hustru hette Maaka. ^36Och hans foerstfoedde son var Abdon; vidare Sur, Kis, Baal, Ner, Nadab ^37Gedor, Ajo, Sakarja och Miklot. ^38Men Miklot foedde Simeam. Ocksaa de bodde jaemte sina broeder i Jerusalem, gent emot sina broeder. ^39Och Ner foedde Kis, Kis foedde Saul, och Saul foedde Jonatan, Malki-Sua, Abinadab och Esbaal. ^40Jonatans son var Merib-Baal, och Merib-Baal foedde Mika. ^41Mikas soener voro Piton, Melek och Taharea. ^42Ahas foedde Jaera, Jaera foedde Alemet, Asmavet och Simri, och Simri foedde Mosa. ^43Mosa foedde Binea. Hans son var Refaja; hans son var Eleasa; hans son var Asel. ^44Och Asel hade sex soener, och dessa hette Asrikam, Bokeru, Ismael, Searja, Obadja och Hanan. Dessa voro Asels soener __________________________________________________________________ Chapter 10 ^1Och filisteerna stridde mot Israel; och Israels maen flydde foer filisteerna och foello slagna paa berget Gilboa. ^2Och filisteerna ansatte ivrigt Saul och hans soener. Och filisteerna doedade Jonatan, Abinadab och Malki-Sua, Sauls soener. ^3Naer daa Saul sjaelv blev haeftigt anfallen och baagskyttarna kommo oever honom, greps han av foerskraeckelse foer skyttarna. ^4Och Saul sade till sin vapendragare: >>Drag ut ditt svaerd och genomborra mig daermed, saa att icke dessa oomskurna komma och hantera mig skaendligt.>> Men hans vapendragare ville det icke, ty han fruktade storligen. Daa tog Saul sjaelv svaerdet och stoertade sig daerpaa. ^5Men naer vapendragaren saag att Saul var doed, stoertade han sig ock paa sitt svaerd och dog. ^6Saa dogo daa Saul och hans tre soener; och alla som hoerde till hans hus dogo paa samma gaang. ^7Och naer alla israeliterna i dalen foernummo att deras haer hade flytt, och att Saul och hans soener voro doeda, oevergaavo de sina staeder och flydde; sedan kommo filisteerna och bosatte sig i dem. ^8Dagen daerefter kommo filisteerna foer att plundra de slagna och funno daa Saul och hans soener, daer de laago fallna paa berget Gilboa. ^9Och de plundrade honom och togo med sig hans huvud och hans vapen och saende dem omkring i filisteernas land och laeto foerkunna det glada budskapet foer sina avgudar och foer folket. ^10Och de lade hans vapen i sitt gudahus, men hans huvudskaal haengde de upp i Dagons tempel. ^11Men naer allt folket i Jabes i Gilead hoerde allt vad filisteerna hade gjort med Saul, ^12stodo de upp, alla stridbara maen, och togo Sauls och hans soeners lik och foerde dem till Jabes; och de begrovo deras ben under terebinten i Jabes och fastade saa i sju dagar. ^13Detta blev Sauls doed, daerfoer att han hade begaatt otrohet mot HERREN, i det att han icke hade haallit HERRENS ord, saa ock daerfoer att han hade fraagat en ande och soekt svar hos en saadan. ^14Han hade icke soekt svar hos HERREN; daerfoer doedade HERREN honom. Och sedan oeverflyttade han konungadoemet paa David, Isais son. __________________________________________________________________ Chapter 11 ^1Daa foersamlade sig hela Israel till David i Hebron och sade: >>Vi aero ju ditt koett och ben. ^2Redan foer laenge sedan, redan daa Saul aennu var konung, var det du som var ledare och anfoerare foer Israel. Och till dig har HERREN, din Gud, sagt: Du skall vara en herde foer mitt folk Israel, ja, du skall vara en furste oever mitt folk Israel.>> ^3Naer saa alla de aeldste i Israel kommo till konungen i Hebron, sloet David ett foerbund med dem daer i Hebron, infoer HERREN; och sedan smorde de David till konung oever Israel, i enlighet med HERRENS ord genom Samuel. ^4Och David drog med hela Israel till Jerusalem, det aer Jebus; daer befunno sig jebuseerna, som aennu bodde kvar i landet. ^5Och invaanarna i Jebus sade till David: >>Hitin kommer du icke.>> Men David intog likvael Sions borg, det aer Davids stad ^6Och David sade: >>Vemhelst som foerst slaar ihjael en jebuse, han skall bliva hoevding och anfoerare.>> Och Joab, Serujas son, kom foerst ditupp och blev saa hoevding. ^7Sedan tog David sin boning i bergfaestet; daerfoer kallade man det Davids stad. ^8Och han uppfoerde befaestningsverk runt omkring staden, fraan Millo och allt omkring; och Joab aaterstaellde det oevriga av staden. ^9Och David blev allt maektigare och maektigare, och HERREN Sebaot var med honom ^10Och dessa aero de foernaemsta bland Davids hjaeltar, vilka gaavo honom kraftig hjaelp att bliva konung, de jaemte hela Israel, och saa skaffade honom konungavaeldet, enligt HERRENS ord angaaende Israel. ^11Detta aer foerteckningen paa Davids hjaeltar: Jasobeam, son till en hakmonit, den foernaemste bland kaemparna, han som svaengde sitt spjut oever tre hundra som hade blivit slagna paa en gaang. ^12Och efter honom kom ahoaiten Eleasar, son till Dodo; han var en av de tre hjaeltarna. ^13Han var med David vid Pas-Dammim, naer filisteerna daer hade foersamlat sig till strid. Och daer var ett aakerstycke, fullt med korn. Och folket flydde foer filisteerna. ^14Daa staellde de sig mitt paa aakerstycket och foersvarade det och slogo filisteerna; och HERREN laet dem saa vinna en stor seger. ^15En gaang drogo tre av de trettio foernaemsta maennen ned oever klippan till David vid Adullams grotta, medan en avdelning filisteer var laegrad i Refaimsdalen. ^16Men David var daa paa borgen, under det att en filisteisk utpost fanns i Bet-Lehem. ^17Och David greps av lystnad och sade: >>Ack att naagon ville giva mig vatten att dricka fraan brunnen vid Bet-Lehems stadsport!>> ^18Daa broeto de tre sig igenom filisteernas laeger och haemtade vatten ur brunnen vid Bet-Lehems stadsport och togo det och buro det till David. Men David ville icke dricka det, utan goet ut det saasom ett drickoffer aat HERREN. ^19Han sade naemligen: >>Gud laate det vara fjaerran ifraan mig att jag skulle goera detta! Skulle jag dricka dessa maens blod, som hava vaagat sina liv? Ty med fara foer sina liv hava de burit det hit.>> Och han ville icke dricka det. Saadana ting hade de tre hjaeltarna gjort. ^20Absai, Joabs broder, var den foernaemste av tre andra; han svaengde en gaang sitt spjut oever tre hundra som hade blivit slagna. Och han hade ett stort namn bland de tre. ^21Han var dubbelt mer ansedd aen naagon annan i detta tretal, och han var deras hoevitsman, men upp till de tre foersta kom han dock icke. ^22Vidare Benaja, son till Jojada, som var son till en tapper, segerrik man fraan Kabseel; han slog ned de tvaa Arielerna i Moab, och det var han som en snoevaedersdag steg ned och slog ihjael lejonet i brunnen. ^23Han slog ock ned den egyptiske mannen som var saa reslig: fem alnar laang. Fastaen egyptiern i handen hade ett spjut som liknade en vaevbom, gick han ned mot honom, vaepnad allenast med sin stav. Och han ryckte spjutet ur egyptiern hand och draepte honom med hans eget spjut. ^24Saadana ting hade Benaja, Jojadas son, gjort. Och han hade ett stort namn bland de tre hjaeltarna. ^25Ja, han var mer ansedd aen naagon av de trettio, men upp till de tre foersta kom han icke. Och David satte honom till anfoerare foer sin livvakt. ^26De tappra hjaeltarna voro: Asael, Joabs broder, Elhanan, Dodos son, fraan Bet-Lehem; ^27haroriten Sammot; peloniten Heles; ^28tekoaiten Ira, Ickes' son; anatotiten Abieser; ^29husatiten Sibbekai; ahoaiten Ilai; ^30netofatiten Maherai; netofatiten Heled, Baanas son; ^31Itai, Ribais son, fraan Gibea i Benjamins barns stam; pirgatoniten Benaja; ^32Hurai fraan Gaas' dalar; arabatiten Abiel; ^33baharumiten Asmavet; saalboniten Eljaba; ^34gisoniten Bene-Hasem; harariten Jonatan, Sages son; ^35harariten Ahiam, Sakars son; Elifal, Urs son; ^36mekeratiten Hefer; peloniten Ahia; ^37Hesro fraan Karmel; Naarai, Esbais son; ^38Joel, broder till Natan; Mibhar, Hagris son; ^39ammoniten Selek; berotiten Naherai, vapendragare aat Joab, Serujas son; ^40jeteriten Ira; jeteriten Gareb; ^41hetiten Uria; Sabad, Alais son; ^42rubeniten Adina, Sisas son, en huvudman bland rubeniterna, och jaemte honom trettio andra; ^43Hanan, Maakas son, och mitniten Josafat; ^44astarotiten Ussia; Sama och Jeguel, aroeriten Hotams soener; ^45Jediael, Simris son, och hans broder Joha, tisiten; ^46Eliel-Hammahavim samt Jeribai och Josauja, Elnaams soener, och moabiten Jitma; ^47slutligen Eliel, Obed och Jaasiel-Hammesobaja. __________________________________________________________________ Chapter 12 ^1Och dessa voro de som kommo till David i Siklag, medan han aennu hoell sig undan foer Saul, Kis' son; de hoerde till de hjaeltar som bistodo honom under kriget. ^2De voro vaepnade med baage och skickliga i att, baade med hoeger och med vaenster hand, slunga stenar och avskjuta pilar fraan baagen. Av Sauls stamfraender, benjaminiterna, kommo: ^3Ahieser, den foernaemste, och Joas, gibeatiten Hassemaas soener; Jesuel och Pelet, Asmavets soener; Beraka; anatotiten Jehu; ^4gibeoniten Jismaja, en av de trettio hjaeltarna, anfoerare foer de trettio; Jeremia; Jahasiel; Johanan; gederatiten Josabad; ^5Eleusai; Jerimot; Bealja; Semarja; harufiten Sefatja; ^6koraiterna Elkana, Jissia, Asarel, Joeser och Jasobeam; ^7Joela och Sebadja, soener till Jeroham, av stroevskaran. ^8Och av gaditerna avfoello naagra och gingo till David i bergfaestet i oeknen, tappra maen, krigsmaen skickliga att strida, rustade med skoeld och spjut; de hade en uppsyn saasom lejon och voro snabba saasom gaseller paa bergen: ^9Eser, den foernaemste, Obadja, den andre, Eliab, den tredje, ^10Masmanna, den fjaerde, Jeremia, den femte, ^11Attai, den sjaette, Eliel, den sjunde, ^12Johanan, den aattonde, Elsabad, den nionde, ^13Jeremia, den tionde, Makbannai, den elfte. ^14Dessa hoerde till Gads barn och till de foernaemsta i haeren; den ringaste av dem var ensam saa god som hundra, men den ypperste saa god som tusen. ^15Dessa voro de som i foersta maanaden gingo oever Jordan, naer den var full oever alla sina braeddar, och som foerjagade alla dem som bodde i dalarna, aat oester och aat vaester. ^16Av Benjamins och Juda barn kommo naagra maen till David aenda till bergfaestet. ^17Daa gick David ut emot dem och tog till orda och sade till dem: >>Om I kommen till mig i fredlig avsikt och viljen bistaa mig, saa aer mitt hjaerta redo till foerening med eder; men om I kommen foer att foerraada mig aat mina ovaenner, fastaen ingen oraett aer i mina haender, daa maa vaara faeders Gud se daertill och straffa det.>> ^18Men Amasai, den foernaemste bland de trettio, hade blivit beklaedd med andekraft, och han sade: >>Dina aero vi, David, och med dig staa vi, du Isais son. Frid vare med dig, frid, och frid vare med dem som bistaa dig ty din Gud har bistaatt dig!>> Och David tog emot dem och gav dem plats bland de foernaemsta i sin skara. ^19Fraan Manasse gingo naagra oever till David, naer han med filisteerna drog ut i strid mot Saul, dock fingo de icke bistaa dessa; ty naer filisteernas hoevdingar hade raadplaegat, skickade de bort honom, i det de sade: >>Det gaeller huvudet foer oss, om han gaar oever till sin herre Saul. ^20Naer han daa drog till Siklag, gingo dessa fraan Manasse oever till honom: Adna, Josabad, Jediael, Mikael, Josabad, Elihu och Silletai, huvudmaen foer de aetter som tillhoerde Manasse. ^21Dessa bistodo David mot stroevskaran, ty de voro allasammans tappra stridsmaen och blevo hoevitsmaen i haeren. ^22Dag efter dag kommo naemligen allt flera till David foer att bistaa honom, saa att hans laeger blev oevermaattan stort. ^23Detta aer de tal som angiva summorna av det vaepnade krigsfolk som kom till David i Hebron, foer att efter HERRENS befallning flytta Sauls konungamakt oever paa honom: ^24Juda barn, som buro skoeld och spjut, sex tusen aatta hundra, vaepnade till strid; ^25av Simeons barn tappra krigsmaen, sju tusen ett hundra; ^26av Levi barn fyra tusen sex hundra; ^27daertill Jojada, fursten inom Arons slaekt, och med honom tre tusen sju hundra; ^28saa ock Sadok, en tapper yngling, med sin familj, tjugutvaa hoevitsmaen; ^29av Benjamins barn, Sauls stamfraender, tre tusen (ty aennu vid den tiden hoello de flesta av dem troget med Sauls hus); ^30av Efraims barn tjugu tusen aatta hundra, tappra stridsmaen, namnkunniga maen i sina familjer; ^31av ena haelften av Manasse stam aderton tusen namngivna maen, som kommo foer att goera David till konung; ^32av Isaskars barn kommo maen som vael foerstodo tidstecknen och insaago vad Israel borde goera, tvaa hundra huvudmaen, daertill alla deras stamfraender under deras befael; ^33av Sebulon stridbara maen, rustade till krig med alla slags vapen, femtio tusen, som samlades endraektigt; ^34av Naftali ett tusen hoevitsmaen, och med dem trettiosju tusen, vaepnade med skoeld och spjut; ^35av daniterna krigsrustade maen, tjuguaatta tusen sex hundra; ^36av Aser stridbara maen, rustade till krig, fyrtio tusen; ^37och fraan andra sidan Jordan, av rubeniterna, gaditerna och andra haelften av Manasse stam, ett hundra tjugu tusen, vaepnade med alla slags vapen som brukas vid krigfoering. ^38Alla dessa krigsmaen, ordnade till strid, kommo i sina hjaertans haengivenhet till Hebron foer att goera David till konung oever hela Israel. Ocksaa hela det oevriga Israel var enigt i att goera David till konung. ^39Och de voro daer hos David i tre dagar och aato och drucko, ty deras broeder hade foersett dem med livsmedel. ^40De som bodde naermast dem, aenda upp till Isaskar, Sebulon och Naftali, tillfoerde dem ock paa aasnor, kameler, mulaasnor och oxar livsmedel i myckenhet till foeda: mjoel, fikonkakor och russinkakor, vin och olja, faekreatur och smaaboskap; ty glaedje raadde i Israel. __________________________________________________________________ Chapter 13 ^1Och David raadfoerde sig med oever- och underhoevitsmaennen, med alla furstarna. ^2Sedan sade David till Israels hela foersamling: >>Om I saa finnen foer gott, och om detta aer fraan HERREN, vaar Gud, saa laat oss saenda bud aat alla haall till vaara oevriga broeder i alla Israels landsaendar, och daerjaemte till praesterna och leviterna i de staeder kring vilka de hava sina utmarker, att de maa foersamla sig till oss; ^3och laat oss flytta vaar Guds ark till oss, ty i Sauls tid fraagade vi icke efter den.>> ^4Och hela foersamlingen svarade att man skulle goera saa, ty foerslaget behagade hela folket. ^5Saa foersamlade daa David hela Israel, fraan Sihor i Egypten aenda dit daer vaegen gaar till Hamat, foer att haemta Guds ark fraan Kirjat-Jearim. ^6Och David drog med hela Israel upp till Baala, det aer Kirjat-Jearim, som hoer till Juda, foer att daerifraan foera upp Guds, HERRENS, ark, hans som tronar paa keruberna, och efter vilken den hade faatt sitt namn. ^7Och de satte Guds ark paa en ny vagn och foerde den bort ifraan Abinadabs hus; och Ussa och Ajo koerde vagnen. ^8Och David och hela Israel froejdade sig infoer Gud av all makt, med saanger och med harpor, psaltare, pukor, cymbaler och trumpeter. ^9Men naer de kommo till Kidonslogen, raeckte Ussa ut sin hand foer att fatta I arken, ty oxarna snavade. ^10Daa upptaendes HERRENS vrede mot Ussa, och daerfoer att han hade raeckt ut sin hand mot arken, slog han honom, saa att han foell ned doed daer infoer Gud. ^11Men det gick David haart till sinnes att HERREN saa hade brutit ned Ussa; och han kallade det staellet Peres-Ussa, saasom det heter aennu i dag. ^12Och David betogs av saadan fruktan foer Gud paa den dagen, att han sade: >>Huru skulle jag toeras laata foera Guds ark till mig?>> ^13Daerfoer laet David icke flytta in arken till sig i Davids stad, utan laet saetta in den i gatiten Obed-Edoms hus. ^14Sedan blev Guds ark kvar vid Obed-Edoms hus, daer den stod i sitt eget hus, i tre maanader; men HERREN vaelsignade Obed-Edoms hus och allt vad som hoerde honom till. __________________________________________________________________ Chapter 14 ^1Och Hiram, konungen i Tyrus, skickade saendebud till David med cedertrae, daerjaemte ock murare och timmermaen, foer att de skulle bygga honom ett hus. ^2Och David maerkte att HERREN hade befaest honom saasom konung oever Israel; ty han hade laatit hans rike bliva oevermaattan upphoejt, foer sitt folk Israels skull. ^3Och David tog sig aennu flera hustrur i Jerusalem, och David foedde aennu flera soener och doettrar. ^4Dessa aero namnen paa de soener som han fick i Jerusalem: Sammua, Sobab, Natan, Salomo, ^5Jibhar, Elisua, Elpelet, ^6Noga, Nefeg, Jafia, ^7Elisama, Beeljada och Elifelet. ^8Men naer filisteerna hoerde att David hade blivit smord till konung oever hela Israel, drogo de allasammans upp foer att faanga David. Naer David hoerde detta, drog han ut mot dem. ^9Daa nu filisteerna hade fallit in i Refaimsdalen och daer foeretogo plundringstaag, ^10fraagade David Gud: >>Skall jag draga upp mot filisteerna? Vill du daa giva dem i min hand?>> HERREN svarade honom: >>Drag upp; jag vill giva dem i din hand.>> ^11Och de drogo upp till Baal-Perasim, och daer slog David dem. Daa sade David: >>Gud har brutit ned mina fiender genom min hand, likasom en vattenflod bryter ned.>> Daerav fick det staellet namnet Baal-Perasim. ^12De laemnade daer efter sig sina gudar; och David befallde att dessa skulle braennas upp i eld. ^13Men filisteerna foeretogo aennu en gaang plundringstaag i dalen. ^14Naer David daa aater fraagade Gud, svarade Gud honom: >>Du skall icke draga upp efter dem; du maa kringgaa dem paa en omvaeg, saa att du kommer oever dem fraan det haall daer bakatraeden staa. ^15Saa snart du sedan hoer ljudet av steg i bakatraedens toppar, drag daa ut till strid, ty daa har Gud dragit ut framfoer dig till att slaa filisteernas haer.>> ^16David gjorde saasom Gud hade bjudit honom; och de slogo filisteernas haer och foerfoeljde dem fraan Gibeon aenda till Geser. ^17Och ryktet om David gick ut i alla laender, och HERREN laet fruktan foer honom komma oever alla folk. __________________________________________________________________ Chapter 15 ^1Och han uppfoerde aat sig hus i Davids stad; sedan beredde han en plats aat Guds ark och slog upp ett taelt aat den. ^2Daervid befallde David: >>Inga andra aen leviterna maa baera Guds ark; ty dem har HERREN utvalt till att baera Guds ark och till att goera tjaenst infoer honom foer evaerdlig tid.>> ^3Och David foersamlade hela Israel till Jerusalem foer att haemta HERRENS ark upp till den plats som han hade berett aat den. ^4Och David samlade tillhopa Arons barn och leviterna; ^5av Kehats barn: Uriel, deras oeverste, och hans broeder, ett hundra tjugu; ^6av Meraris barn: Asaja, deras oeverste, och hans broeder, tvaa hundra tjugu; ^7av Gersoms barn: Joel, deras oeverste, och hans broeder, ett hundra trettio; ^8av Elisafans barn: Semaja, deras oeverste, och hans broeder, tvaa hundra; ^9av Hebrons barn: Eliel, deras oeverste, och hans broeder, aattio; ^10av Ussiels barn: Amminadab, deras oeverste, och hans broeder, ett hundra tolv. ^11Och David kallade till sig praesterna Sadok och Ebjatar jaemte leviterna Uriel, Asaja, Joel, Semaja, Eliel och Amminadab. ^12Och han sade till dem: >>I aeren huvudmaen foer leviternas familjer. Helgen eder tillika med edra broeder, och haemten saa HERRENS, Israels Guds, ark upp till den plats som jag har berett aat den. ^13Ty daerfoer att I foerra gaangen icke voren tillstaedes var det som HERREN, vaar Gud, broet ned en av oss, till straff foer att vi icke soekte honom saa, som tillboerligt var.>> ^14Daa helgade praesterna och leviterna sig till att haemta upp HERRENS, Israels Guds, ark. ^15Och saasom Mose hade bjudit i enlighet med HERRENS ord, buro nu Levi barn Guds ark med staenger, som vilade paa deras axlar. ^16Och David sade till de oeversta bland leviterna att de skulle foerordna sina broeder saangarna till tjaenstgoering med musikinstrumenter, psaltare, harpor och cymbaler, som de skulle laata ljuda, under det att de hoejde glaedjesaangen. ^17Leviterna foerordnade daa Heman, Joels son, och av hans broeder Asaf, Berekjas son, och av dessas broeder, Meraris barn, Etan, Kusajas son, ^18och jaemte dem deras broeder av andra ordningen Sakarja, Ben, Jaasiel, Semiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Benaja, Maaseja, Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom och Jegiel, doerrvaktarna. ^19Och saangarna, Heman, Asaf och Etan, skulle slaa kopparcymbaler. ^20Sakarja, Asiel, Semiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Maaseja och Benaja skulle spela paa psaltare, till Alamot. ^21Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom, Jegiel och Asasja skulle leda saangen med harpor, till Seminit. ^22Kenanja, leviternas anfoerare, naer de buro, skulle undervisa i att baera, ty han var kunnig i saadant. ^23Berekja och Elkana skulle vara doerrvaktare vid arken. ^24Sebanja, Josafat, Netanel, Amasai, Sakarja, Benaja och Elieser, praesterna, skulle blaasa i trumpeter framfoer Guds ark. Slutligen skulle Obed-Edom och Jehia vara doerrvaktare vid arken. ^25Saa gingo daa David och de aeldste i Israel och oeverhoevitsmaennen aastad foer att haemta HERRENS foerbundsark upp ur Obed-Edoms hus, under jubel. ^26Och daa Gud skyddade leviterna som buro HERRENS foerbundsark, offrade man sju tjurar och sju vaedurar. ^27Daervid var David klaedd i en kaapa av fint linne; saa voro ock alla leviterna som buro arken, saa ock saangarna och Kenanja, som anfoerde saangarna, naer de buro. Och daerjaemte bar David en linne-efod. ^28Och hela Israel haemtade upp HERRENS foerbundsark under jubel och basuners ljud; och man blaaste i trumpeter och slog cymbaler och laet psaltare och harpor ljuda. ^29Naer daa HERRENS foerbundsark kom till Davids stad, blickade Mikal, Sauls dotter, ut genom foenstret, och daa hon saag konung David dansa och goera sig glad, fick hon foerakt foer honom i sitt hjaerta. __________________________________________________________________ Chapter 16 ^1Sedan de hade foert Guds ark ditin, staellde de den i taeltet som David hade slagit upp aat den, och framburo daerefter braennoffer och tackoffer infoer Guds ansikte. ^2Naer David hade offrat braennoffret och tackoffret, vaelsignade han folket i HERRENS namn. ^3Och aat var och en av alla israeliterna, baade man och kvinna, gav han en kaka broed, ett stycke koett och en druvkaka. ^4Och han foerordnade vissa leviter till att goera tjaenst infoer HERRENS ark, foer att de skulle prisa, tacka och lova HERREN, Israels Gud: ^5Asaf saasom anfoerare, naest efter honom Sakarja, och vidare Jegiel, Semiramot, Jehiel, Mattitja, Eliab, Benaja, Obed-Edom och Jegiel med psaltare och harpor; och Asaf skulle slaa cymbaler. ^6Men praesterna Benaja och Jahasiel skulle bestaendigt staa med sina trumpeter framfoer Guds foerbundsark. ^7Paa den dagen var det som David foerst faststaellde den ordningen att man genom Asaf och hans broeder skulle tacka HERREN paa detta saett: ^8>>Tacken HERREN, aakallen hans namn, goeren hans gaerningar kunniga bland folken. ^9Sjungen till hans aera, lovsaegen honom, talen om alla hans under. ^10Beroemmen eder av hans heliga namn; glaedje sig av hjaertat de som soeka HERREN. ^11Fraagen efter HERREN och hans makt, soeken hans ansikte bestaendigt. ^12Taenken paa de underbara verk som han har gjort, paa hans under och hans muns domar, ^13I Israels, hans tjaenares, saed, I Jakobs barn, hans utvalda. ^14Han aer HERREN, vaar Gud; oever hela jorden gaa hans domar. ^15Taenken evinnerligen paa hans foerbund, intill tusen slaekten paa vad han har stadgat, ^16paa det foerbund han sloet med Abraham och paa hans ed till Isak. ^17Han faststaellde det foer Jakob till en stadga, foer Israel till ett evigt foerbund; ^18han sade: 'AAt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.' ^19Daa voren I aennu en liten hop, I voren ringa och fraemlingar daerinne. ^20Och de vandrade aastad ifraan folk till folk ifraan ett rike bort till ett annat. ^21Han tillstadde ingen att goera dem skada, han straffade konungar foer deras skull: ^22'Kommen icke vid mina smorda, och goeren ej mina profeter naagot ont.' ^23Sjungen till HERRENS aera, alla laender, baaden glaedje var dag, foerkunnen hans fraelsning. ^24Foertaeljen bland hedningarna hans aera, bland alla folk hans under. ^25Ty stor aer HERREN och hoegt lovad, och fruktansvaerd aer han mer aen alla gudar. ^26Ty folkens alla gudar aero avgudar, men HERREN aer den som har gjort himmelen. ^27Majestaet och haerlighet aero infoer hans ansikte, makt och froejd i hans boning. ^28Given aat HERREN, I folkens slaekter, given aat HERREN aera och makt; ^29given aat HERREN hans namns aera, baeren fram skaenker och kommen infoer hans ansikte, tillbedjen HERREN i helig skrud. ^30Baeven foer hans ansikte, alla laender; se, jordkretsen staar fast och vacklar icke. ^31Himmelen vare glad, och jorden froejde sig, och bland hedningarna saege man: 'HERREN aer nu konung!' ^32Havet bruse och allt vad daeri aer, marken glaedje sig och allt som aer daerpaa; ^33ja, daa juble skogens traed infoer HERREN, ty han kommer foer att doema jorden. ^34Tacken HERREN, ty han aer god, ty hans naad varar evinnerligen, ^35och saegen: 'Fraels oss, du vaar fraelsnings Gud, foersamla oss och raedda oss fraan hedningarna, saa att vi faa prisa ditt heliga namn och beroemma oss av ditt lov.' ^36Lovad vare HERREN, Israels Gud, fraan evighet till evighet!>> Och allt folket sade: >>Amen>>, och lovade HERREN. ^37Och han gav daer, infoer HERRENS foerbundsark, aat Asaf och hans broeder uppdraget att bestaendigt goera tjaenst infoer arken, var dag med de foer den dagen bestaemda sysslorna. ^38Men Obed-Edom och deras broeder voro sextioaatta; och Obed-Edom, Jedituns son, och Hosa gjorde han till doerrvaktare. ^39Och praesten Sadok och hans broeder, praesterna, anstaellde han infoer HERRENS tabernakel, paa offerhoejden i Gibeon, ^40foer att de bestaendigt skulle offra aat HERREN braennoffer paa braennoffersaltaret, morgon och afton, och goera allt vad som var foereskrivet i HERRENS lag, den som han hade givit aat Israel; ^41och jaemte dem Heman och Jedutun och de oevriga namngivna utvalda, paa det att de skulle tacka HERREN, daerfoer att hans naad varar evinnerligen. ^42Och hos dessa, naemligen Heman och Jedutun, foervarades trumpeter och cymbaler aat dem som skulle spela, saa ock andra instrumenter som hoerde till gudstjaensten. Och Jedutuns soener gjorde han till doerrvaktare. ^43Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt; men David vaende om foer att haelsa sitt husfolk. __________________________________________________________________ Chapter 17 ^1Daa nu David satt i sitt hus, sade han till profeten Natan: >>Se, jag bor i ett hus av cedertrae, under det att HERRENS foerbundsark staar under ett taelt.>> ^2Natan sade till David: >>Goer allt vad du har i sinnet; ty Gud aer med dig.>> ^3Men om natten kom Guds ord till Natan; han sade: ^4>>Gaa och saeg till min tjaenare David: Saa saeger HERREN: Icke du skall bygga mig det hus som jag skall bo i. ^5Jag har ju icke bott i naagot hus, fraan den dag daa jag foerde Israel hitupp aenda till denna dag, utan jag har flyttat ifraan taelt till taelt, ifraan tabernakel till tabernakel. ^6Har jag daa naagonsin, varhelst jag flyttade omkring med hela Israel, talat och sagt saa till naagon enda av Israels domare, som jag har foerordnat till herde foer mitt folk: 'Varfoer haven I icke byggt mig ett hus av cedertrae?' ^7Och nu skall du saega saa till min tjaenare David: Saa saeger HERREN Sebaot: Fraan betesmarken, daer du foeljde faaren, har jag haemtat dig, foer att du skulle bliva en furste oever mitt folk Israel. ^8Och jag har varit med dig paa alla dina vaegar och utrotat alla dina fiender foer dig. Och jag vill goera dig ett namn, saadant som de stoerstes namn paa jorden. ^9Jag skall bereda en plats aat mitt folk Israel och plantera det, saa att det faar bo kvar daer, utan att vidare bliva oroat. Oraettfaerdiga maenniskor skola icke mer foeroeda det, saasom fordom skedde, ^10och saasom det har varit allt ifraan den tid daa jag foerordnade domare oever mitt folk Israel; och jag skall kuva alla dina fiender. Saa foerkunnar jag nu foer dig att HERREN skall bygga ett hus aat dig. ^11Ty det skall ske, att naer din tid aer ute och du gaar till dina faeder skall jag efter dig upphoeja din son, en av dina avkomlingar; och jag skall befaesta hans konungamakt. ^12Han skall bygga ett hus aat mig, och jag skall befaesta hans tron foer evig tid. ^13Jag skall vara hans fader, och han skall vara min son; och min naad skall jag icke laata vika ifraan honom, saasom jag laet den vika ifraan din foeretraedare. ^14Jag skall haalla honom vid makt i mitt hus och i mitt rike foer evig tid, och hans tron skall vara befaest foer evig tid.>> ^15Alldeles i oeverensstaemmelse med dessa ord och med denna syn talade nu Natan till David. ^16Daa gick konung David in och satte sig ned infoer HERRENS ansikte och sade: >>Vem aer jag, HERRE Gud, och vad aer mitt hus, eftersom du har laatit mig komma haertill? ^17Och detta har likvael synts dig vara foer litet, o Gud; du har talat angaaende din tjaenares hus om det som ligger laangt fram i tiden. Ja, du har sett till mig paa maenniskosaett, for att upphoeja mig, HERRE Gud. ^18Vad skall nu David vidare saega till dig om den aera du har bevisat din tjaenare? Du kaenner ju din tjaenare. ^19HERRE, foer din tjaenares skull och efter ditt hjaerta har du gjort allt detta stora och foerkunnat alla dessa stora ting. ^20HERRE, ingen aer dig lik, och ingen Gud finnes utom dig, efter allt vad vi hava hoert med vaara oeron. ^21Och var finnes paa jorden naagot enda folk som aer likt ditt folk Israel, vilket Gud sjaelv har gaatt aastad att foerlossa aat sig till ett folk -- foer att saa goera dig ett stort och fruktansvaert namn, i det att du foerjagade hedningarna foer ditt folk, det som du hade foerlossat ifraan Egypten? ^22Och du har gjort ditt folk Israel till ett folk aat dig foer evig tid, och du, HERRE, har blivit deras Gud ^23Saa maa nu, HERRE, vad du har talat om din tjaenare och om hans hus bliva fast foer evig tid; goer saasom du har talat. ^24Daa skall ditt namn anses fast och bliva stort till evig tid, saa att man skall saega: 'HERREN Sebaot, Israels Gud, aer Gud oever Israel.' Och saa skall din tjaenare Davids hus bestaa infoer dig. ^25Ty du, min Gud, har uppenbarat foer din tjaenare att du skall bygga honom ett hus; daerfoer har din tjaenare dristat att bedja infoer dig. ^26Och nu, HERRE, du aer Gud; och daa du har lovat din tjaenare detta goda, ^27saa maa du nu ock vaerdigas vaelsigna din tjaenares hus, saa att det foerbliver evinnerligen infoer dig. Ty vad du, HERRE, vaelsignar, det aer vaelsignat evinnerligen.>> __________________________________________________________________ Chapter 18 ^1En tid haerefter slog David filisteerna och kuvade dem. Daervid tog han Gat med underlydande orter ur filisteernas hand. ^2Han slog ock moabiterna; saa blevo moabiterna David underdaaniga och foerde till honom skaenker. ^3Likaledes slog David Hadareser, konungen i Soba, vid Hamat, naer denne hade dragit aastad foer att befaesta sitt vaelde vid floden Frat. ^4Och David tog ifraan honom ett tusen vagnar och tog till faanga sju tusen ryttare och tjugu tusen man fotfolk; och David laet avskaera fotsenorna paa alla vagnshaestarna, utom paa ett hundra haestar, som han skonade. ^5Naer sedan arameerna fraan Damaskus kommo foer att hjaelpa Hadareser, konungen i Soba, nedgjorde David tjugutvaa tusen man av dem. ^6Och David insatte fogdar bland arameerna i Damaskus; och arameerna blevo David underdaaniga och foerde till honom skaenker. Saa gav HERREN seger aat David, varhelst han drog fram. ^7Och David tog de gyllene skoeldar som Hadaresers tjaenare hade burit och foerde dem till Jerusalem. ^8Och fraan Hadaresers staeder Tibhat och Kun tog David koppar i stor myckenhet; daerav gjorde sedan Salomo kopparhavet, pelarna och kopparkaerlen. ^9Daa nu Tou, konungen i Hamat, hoerde att David hade slagit Hadaresers, konungens i Soba, hela haer, ^10saende han sin son Hadoram till konung David foer att haelsa honom och lyckoenska honom, daerfoer att han hade givit sig i strid med Hadareser och slagit honom; ty Hadareser hade varit Tous fiende. Han saende ock alla slags kaerl av guld, silver och koppar. ^11Ocksaa dessa helgade konung David aat HERREN, likasom han hade gjort med det silver och guld han hade hemfoert fraan alla andra folk: fraan edomeerna, moabiterna, Ammons barn, filisteerna och amalekiterna. ^12Och sedan Absai, Serujas son, hade slagit edomeerna i Saltdalen, aderton tusen man, ^13insatte han fogdar i Edom; och alla edomeer blevo David underdaaniga. Saa gav HERREN seger aat David, varhelst han drog fram. ^14David regerade nu oever hela Israel; och han skipade lag och raett aat allt sitt folk. ^15Joab, Serujas son, hade befaelet oever krigshaeren, och Josafat, Ahiluds son, var kansler. ^16Sadok, Ahitubs son, och Abimelek, Ebjatars son, voro praester, och Sausa var sekreterare. ^17Benaja, Jojadas son, hade befaelet oever kereteerna och peleteerna; men Davids soener voro de foernaemste vid konungens sida. __________________________________________________________________ Chapter 19 ^1En tid haerefter dog Nahas, Ammons barns konung, och hans son blev konung efter honom. ^2Daa sade David: >>Jag vill bevisa Hanun, Nahas' son, vaenskap, eftersom hans fader bevisade mig vaenskap.>> Och David skickade saendebud foer att troesta honom i hans sorg efter fadern. Naer saa Davids tjaenare kommo till Ammons barns land, till Hanun, foer att troesta honom, ^3sade Ammons barns furstar till Hanun: >>Menar du att David daermed att han saender troestare till dig vill visa dig att han aerar din fader? Nej, foer att undersoeka och foerdaerva och bespeja landet hava hans tjaenare kommit till dig.>> ^4Daa tog Hanun Davids tjaenare och laet raka dem och skaera av deras klaeder mitt paa, aenda uppe vid saetet, och laet dem saa gaa. ^5Och man kom och beraettade foer David vad som hade haent maennen; daa saende han bud emot dem, ty maennen voro ju mycket vanaerade. Och konungen laet saega: >>Stannen i Jeriko, till dess edert skaegg hinner vaexa ut, och kommen saa tillbaka.>> ^6Daa nu Ammons barn insaago att de hade gjort sig foerhatliga foer David, saende Hanun och Ammons barn ett tusen talenter silver foer att leja sig vagnar och ryttare fraan Aram-Naharaim, fraan Aram-Maaka och fraan Soba. ^7De lejde sig trettiotvaa tusen vagnar, aevensom hjaelp av konungen i Maaka med hans folk; dessa kommo och laegrade sig framfoer Medeba. Ammons barn foersamlade sig ock fraan sina staeder och kommo foer att strida. ^8Naer David hoerde detta, saende han aastad Joab med hela haeren, de tappraste krigarna. ^9Och Ammons barn drogo ut och staellde upp sig till strid vid ingaangen till staden; men de konungar som hade kommit dit staellde upp sig foer sig sjaelva paa faeltet. ^10Daa Joab nu saag att han hade fiender baade framfoer sig och bakom sig, gjorde han ett urval bland allt Israels utvalda manskap och staellde sedan upp sig mot arameerna. ^11Men det oevriga folket oeverlaemnade han aat sin broder Absai, och dessa fingo staella upp sig mot Ammons barn. ^12Och han sade: >>Om arameerna bliva mig oevermaektiga, saa skall du komma mig till hjaelp; och om Ammons barn bliva dig oevermaektiga, saa vill jag hjaelpa dig. ^13Var nu vid gott mod; ja, laat oss visa mod i striden foer vaart folk och foer vaar Guds staeder. Sedan maa HERREN goera vad honom taeckes. ^14Daerefter ryckte Joab fram med sitt folk till strid mot arameerna, och de flydde foer honom. ^15Men naer Ammons barn saago att arameerna flydde, flydde ocksaa de foer hans broder Absai och begaavo sig in i staden. Daa begav sig Joab till Jerusalem. ^16Daa alltsaa arameerna saago att de hade blivit slagna av Israel, saende de bud att de arameer som bodde paa andra sidan floden skulle rycka ut, anfoerda av Sofak, Hadaresers haerhoevitsman. ^17Naer detta blev beraettat foer David, foersamlade han hela Israel och gick oever Jordan, och daa han kom fram till dem, staellde han upp sig i slagordning mot dem; och naer David hade staellt upp sig till strid mot arameerna, gaavo dessa sig i strid med honom. ^18Men arameerna flydde undan foer Israel, och David draepte av arameerna manskapet paa sju tusen vagnar, saa ock fyrtio tusen man fotfolk; haerhoevitsmannen Sofak doedade han ock. ^19Daa, alltsaa Hadaresers tjaenare saago att de hade blivit slagna av israeliterna, ingingo de fred med David och blevo honom underdaaniga. Efter detta ville arameerna icke vidare hjaelpa Ammons barn. __________________________________________________________________ Chapter 20 ^1Foeljande aar, vid den tid daa konungarna plaegade draga i faelt, taagade Joab ut med krigshaeren och haerjade Ammons barns land, och kom saa och belaegrade Rabba, medan David stannade kvar i Jerusalem. Och Joab intog Rabba och foerstoerde det. ^2Och David tog deras konungs krona fraan hans huvud, den befanns vaega en talent guld och var prydd med en dyrbar sten. Den sattes nu paa Davids huvud. Och han foerde ut byte fraan staden i stor myckenhet. ^3Och folket daerinne foerde han ut och soendersargade dem med saagar och troeskvagnar av jaern och med bilor. Saa gjorde David mot Ammons barns alla staeder. Sedan vaende David med allt folket tillbaka till Jerusalem. ^4Daerefter uppstod en strid med filisteerna vid Geser; husatiten Sibbekai slog daa ned Sippai, en av rafaeernas avkomlingar; saa blevo de kuvade. ^5AAter stod en strid med filisteerna; Elhanan, Jaurs son, slog daa ned Lami, gatiten Goljats broder, som hade ett spjut vars skaft liknade en vaevbom. ^6AAter stod en strid vid Gat. Daer var en reslig man som hade sex fingrar och sex taar, tillsammans tjugufyra; han var ock en avkomling av rafaeerna. ^7Denne smaedade Israel; daa blev han nedgjord av Jonatan, son till Simea, Davids broder. ^8Dessa voro avkomlingar av rafaeerna i Gat; och de foello foer Davids och hans tjaenares hand. __________________________________________________________________ Chapter 21 ^1Men Satan traedde upp mot Israel och uppeggade David till att raekna Israel. ^2Daa sade David till Joab och till folkets andra hoevitsman: >>Gaan aastad och raeknen Israel, fraan Beer-Seba aenda till Dan, och given mig besked daerom, saa att jag faar veta huru maanga de aero.>> ^3Joab svarade: >>Maa HERREN aen vidare foeroeka sitt folk hundrafalt. Aero de daa icke, min herre konung, allasammans min herres tjaenare? Varfoer begaer daa min herre saadant? Varfoer skulle man daermed draga skuld oever Israel? ^4Likvael blev konungens befallning gaellande, trots Joab. Alltsaa drog Joab ut och for omkring i hela Israel, och kom saa hem igen till Jerusalem. ^5Och Joab uppgav foer David vilken slutsumma folkraekningen utvisade: i Israel funnos tillsammans elva hundra tusen svaerdbevaepnade maen, och i Juda funnos fyra hundra sjuttio tusen svaerdbevaepnade man. ^6Men Levi och Benjamin hade han icke raeknat jaemte de andra, ty konungens befallning var en styggelse foer Joab. ^7Vad som hade skett misshagade Gud, och han hemsoekte Israel. ^8Daa sade David till Gud: >>Jag har syndat storligen daeri att jag har gjort detta; men tillgiv nu din tjaenares missgaerning, ty jag har handlat mycket daaraktigt.>> ^9Men HERREN talade till Gad, Davids siare, och sade: ^10>>Gaa och tala till David och saeg: Saa saeger HERREN: Tre ting laegger jag fram foer dig; vaelj bland dem ut aat dig ett som du vill att jag skall goera dig.>> ^11Daa gick Gad in till David och sade till honom: >>Saa saeger HERREN: ^12Tag vilketdera du vill: antingen hungersnoed i tre aar, eller foeroedelse i tre maanader genom dina ovaenners anfall, utan att du kan undkomma dina fienders svaerd, eller HERRENS svaerd och pest i landet under tre dagar, i det att HERRENS aengel sprider foerdaerv inom hela Israels omraade. Eftersinna nu vilket svar jag skall giva honom som har saent mig.>> ^13David svarade Gad: >>Jag aer i stor vaanda. Men laat mig daa falla i HERRENS hand, ty hans barmhaertighet aer mycket stor; i maenniskohand vill jag icke falla.>> ^14Saa laet daa HERREN pest komma i Israel, saa att sjuttio tusen maen av Israel foello. ^15Och Gud saende en aengel mot Jerusalem till att foerdaerva det. Men naer denne hoell paa att foerdaerva, saag HERREN daertill och aangrade det onda, saa att han sade till aengeln, Foerdaervaren: >>Det aer nog; drag nu din hand tillbaka.>> Och HERRENS aengel stod daa vid jebuseen Ornans troeskplats. ^16Naer nu David lyfte upp sina oegon och fick se HERRENS aengel staaende mellan jorden och himmelen med ett blottat svaerd i sin hand, utraeckt oever Jerusalem, daa foello han och de aeldste, hoeljda i sorgdraekt, ned paa sina ansikten. ^17Och David sade till Gud: >>Det var ju jag som befallde att folket skulle raeknas. Det aer daa jag som har syndat och gjort vad ont aer; men dessa, min hjord, vad hava de gjort? HERRE, min Gud, maa din hand vaenda sig mot mig och min faders hus, men icke mot ditt folk, saa att det bliver hemsoekt.>> ^18Men HERRENS aengel befallde Gad att saega till David att David skulle gaa aastad och resa ett altare aat HERREN paa jebuseen Ornans troeskplats. ^19Och David gick aastad paa grund av det ord som Gad hade talat i HERRENS namn. ^20Daa Ornan nu vaende sig om, fick han se aengeln; och hans fyra soener som voro med honom, goemde sig. Men Ornan hoell paa att troeska vete. ^21Och David kom till Ornan; naer daa Ornan saag upp och fick se David, gick han fram ifraan troeskplatsen och foell ned till jorden paa sitt ansikte foer David. ^22Och David sade till Ornan: >>Giv mig den plats daer du troeskar din saed, saa att jag daer kan bygga ett altare aat HERREN; giv mig den foer full betalning; och maa saa hemsoekelsen upphoera bland folket.>> ^23Daa sade Ornan till David: >>Tag den, och maa sedan min herre konungen goera vad honom taeckes. Se, haer giver jag dig faekreaturen till braennoffer och troeskvagnarna till ved och vetet till spisoffer; alltsammans giver jag.>> ^24Men konung David svarade Ornan: >>Nej, jag vill koepa det foer full betalning; ty jag vill icke taga aat HERREN det som aer ditt, och offra braennoffer som jag har faatt foer intet.>> ^25Och David gav aat Ornan foer platsen sex hundra siklar guld, i full vikt. ^26Och David byggde daer ett altare aat HERREN och offrade braennoffer och tackoffer. Han ropade till HERREN, och han svarade honom med eld fraan himmelen paa braennoffersaltaret. ^27Och paa HERRENS befallning stack aengeln sitt svaerd tillbaka i skidan. ^28Daa, naer David foernam att HERREN hade boenhoert honom paa jebuseen Ornans troeskplats, offrade han daer. ^29Men HERRENS tabernakel, som Mose hade laatit goera i oeknen, stod jaemte braennoffersaltaret, vid den tiden paa offerhoejden i Gibeon. ^30Dock vaagade David icke komma infoer Guds ansikte foer att soeka honom; saa foerskraeckt var han foer HERRENS aengels svaerd. __________________________________________________________________ Chapter 22 ^1Och David sade: >>Haer skall HERREN Guds hus staa, och haer altaret foer Israels braennoffer.>> ^2Och David befallde att man skulle samla tillhopa de fraemlingar som funnos i Israels land; och han anstaellde hantverkare, som skulle hugga ut stenar foer att daermed bygga Guds hus. ^3Och David anskaffade jaern i myckenhet till spikar paa doerrarna i portarna och till krampor, saa ock koppar i saadan myckenhet att den icke kunde vaegas, ^4och cederbjaelkar i otalig maengd; ty sidonierna och tyrierna foerde cedertrae i myckenhet till David. ^5David taenkte naemligen: >>Min son Salomo aer ung och spaed, men huset som skall byggas aat HERREN maaste goeras oevermaattan stort, saa att det bliver namnkunnigt och prisat i alla laender; jag vill daerfoer skaffa foerraad aat honom.>> Saa skaffade David foerraad i myckenhet foere sin doed. ^6Och han kallade till sig sin son Salomo och bjoed honom att bygga ett hus aat HERREN, Israels Gud. ^7Och David sade till sin son Salomo: >>Jag hade sjaelv i sinnet att bygga ett hus aat HERRENS, min Guds, namn. ^8Men HERRENS ord kom till mig; han sade: Du har utgjutit blod i myckenhet och foert stora krig; du skall icke bygga ett hus aat mitt namn, eftersom du har utgjutit saa mycket blod paa jorden, i min aasyn. ^9Men se, aat dig skall foedas en son; han skall bliva en fridsaell man, och jag skall laata honom faa fred med alla sina fiender runt omkring; ty Salomo skall han heta, och frid och ro skall jag laata vila oever Israel i hans dagar. ^10Han skall bygga ett hus aat mitt namn; han skall vara min son, och jag skall vara hans fader. Och jag skall befaesta hans konungatron oever Israel foer evig tid. ^11Saa vare nu HERREN med dig, min son; maa du bliva lyckosam och faa bygga HERRENS, din Guds, hus, saasom han har lovat om dig. ^12Maa HERREN allenast giva dig klokhet och foerstaand, naer han saetter dig till haerskare oever Israel, och foerhjaelpa dig till att haalla HERRENS, din Guds, lag. ^13Daa skall du bliva lyckosam, om du haaller och goer efter de stadgar och raetter som HERREN har bjudit Mose att aalaegga Israel. Var frimodig och ofoerfaerad; frukta icke och var icke foersagd. ^14Och se, trots mitt betryck har jag nu anskaffat till HERRENS hus ett hundra tusen talenter guld och tusen gaanger tusen talenter silver, daertill av koppar och jaern mer aen som kan vaegas, ty saa mycket aer det; traevirke och sten har jag ock anskaffat, och mer maa du sjaelv anskaffa. ^15Arbetare har du ock i myckenhet hantverkare, stenhuggare och timmermaen, och daertill allahanda folk som aer kunnigt i allt slags annat arbete. ^16Paa guldet, silvret, kopparen och jaernet kan ingen raekning haallas. Upp daa och gaa till verket; och vare HERREN med dig!>> ^17Daerefter bjoed David alla Israels furstar att de skulle understoedja hans son Salomo; han sade: ^18>>HERREN, eder Gud, aer ju med eder och har laatit eder faa ro paa alla sidor; ty han har givit landets foerra inbyggare i min hand, och landet har blivit HERREN och hans folk underdaanigt. ^19Saa vaenden nu edert hjaerta och eder sjael till att soeka HERREN, eder Gud; och staan upp och byggen HERREN Guds helgedom, saa att man kan foera HERRENS foerbundsark och vad annat som hoer till Guds helgedom in i det hus som skall byggas aat HERRENS namn.>> __________________________________________________________________ Chapter 23 ^1Och naer David blev gammal och levnadsmaett, gjorde han sin son Salomo till konung oever Israel. ^2Och han foersamlade alla Israels furstar, saa ock praesterna och leviterna. ^3Och leviterna blevo raeknade, de naemligen som voro trettio aar gamla eller daerutoever; och deras antal, antalet av alla personer av mankoen, utgjorde trettioaatta tusen. ^4>>Av dessa>>, sade han, >>skola tjugufyra tusen foerestaa sysslorna vid HERRENS hus, och sex tusen vara tillsyningsmaen och domare; ^5fyra tusen skola vara doerrvaktare och fyra tusen skola lovsjunga HERREN till de instrumenter som jag har laatit goera foer lovsaangen.>> ^6Och David delade dem i avdelningar efter Levis soener, Gerson Kehat och Merari. ^7Till gersoniterna hoerde Laedan och Simei. ^8Laedans soener voro Jehiel, huvudmannen, Setam och Joel, tillsammans tre. ^9Simeis soener voro Selomot, Hasiel och Haran, tillsammans tre. Dessa voro huvudmaen foer Laedans familjer. ^10Och Simeis soener voro Jahat, Sina, Jeus och Beria. Dessa voro Simeis soener, tillsammans fyra. ^11Jahat var huvudmannen, och Sisa var den andre. Men Jeus och Beria hade icke maanga barn; daerfoer fingo de utgoera allenast en familj, en ordning. ^12Kehats soener voro Amram, Jishar, Hebron och Ussiel, tillsammans fyra. ^13Amrams soener voro Aron och Mose. Och Aron blev jaemte sina soener foer evaerdlig tid avskild till att helgas saasom hoeghelig, till att foer evaerdlig tid antaenda roekelse infoer HERREN och goera tjaenst infoer honom och vaelsigna i hans namn. ^14Men gudsmannen Moses soener raeknades till Levi stam. ^15Moses soener voro Gersom och Elieser. ^16Gersoms soener voro Sebuel, huvudmannen. ^17Och Eliesers soener voro Rehabja, huvudmannen. Elieser hade inga andra soener; men Rehabjas soener voro oevermaattan talrika. ^18Jishars soener voro Selomit, huvudmannen. ^19Hebrons soener voro Jeria, huvudmannen, Amarja, den andre, Jahasiel, den tredje, och Jekameam, den fjaerde. ^20Ussiels soener voro Mika, huvudmannen, och Jissia, den andre. ^21Meraris soener voro Maheli och Musi. Mahelis soener voro Eleasar och Kis. ^22Naer Eleasar dog, laemnade han inga soener efter sig, utan allenast doettrar; men Kis' soener, deras fraender, togo dessa till hustrur. ^23Musis soener voro Maheli, Eder och Jeremot, tillsammans tre. ^24Dessa voro Levi barn, efter deras familjer, huvudmaennen foer familjerna, saa maanga av dem som inmoenstrades, vart namn raeknat saerskilt, var person foer sig, de som kunde foerraetta sysslor vid tjaenstgoeringen i HERRENS hus, naemligen de som voro tjugu aar gamla eller daerutoever. ^25Ty David sade: >>HERREN, Israels Gud, har laatit sitt folk komma till ro, och han har nu sin boning i Jerusalem till evig tid; ^26daerfoer behoeva icke heller leviterna mer baera tabernaklet och alla redskap till tjaenstgoeringen daervid.>> ^27(Enligt beraettelsen om Davids sista tid raeknades naemligen av Levi barn de som voro tjugu aar gamla eller daerutoever.) ^28De fingo i staellet sin plats vid Arons soeners sida foer tjaenstgoeringen i HERRENS hus, i vad som roerde foergaardarna och kamrarna och reningen av allt heligt och sysslorna vid tjaenstgoeringen i Guds hus, ^29vare sig det gaellde skaadebroeden eller det fina mjoelet till spisoffret eller de osyrade tunnkakorna eller plaatarna eller det hopknaadade mjoelet, eller naagot maatt och maal, ^30eller att var morgon goera tjaenst genom att tacka och lova HERREN, och likaledes var afton, ^31eller att offra alla braennoffer aat HERREN paa sabbaterna, vid nymaanaderna och vid hoegtiderna, till bestaemt antal och saasom det var foereskrivet foer dem, bestaendigt, infoer HERRENS ansikte. ^32De skulle iakttaga vad som var att iakttaga vid uppenbarelsetaeltet och vid det heliga, vad Arons soener, deras broeder, hade att iakttaga vid tjaenstgoeringen i HERRENS hus. __________________________________________________________________ Chapter 24 ^1Och Arons soener hade foeljande avdelningar: Arons soener voro Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar. ^2Men Nadab och Abihu dogo foere sin fader; och de hade inga soener. Saa blevo allenast Eleasar och Itamar praester. ^3Och David jaemte Sadok, av Eleasars soener, och Ahimelek, av Itamars soener, indelade dem och bestaemde den ordning i vilken de skulle goera tjaenst. ^4Daa nu Eleasars soener befunnos hava flera huvudmaen aen Itamars soener, indelade man dem saa, att Eleasars soener fingo sexton huvudmaen foer sina familjer och Itamars soener aatta huvudmaen foer sina familjer. ^5Man indelade dem genom lottkastning, de foerra saavael som de senare, ty helgedomens furstar och Guds furstar togos baade av Eleasars soener och av Itamars soener. ^6Och Semaja, Netanels son, sekreteraren, av Levi stam, tecknade upp dem i naervaro av konungen, furstarna och praesten Sadok och Ahimelek, Ebjatars son, och i naervaro av huvudmaennen foer praesternas och leviternas familjer. Lotterna drogos skiftevis foer Eleasars och foer Itamars familjer. ^7Den foersta lotten foell ut foer Jojarib, den andra foer Jedaja, ^8den tredje foer Harim, den fjaerde foer Seorim, ^9den femte foer Malkia, den sjaette foer Mijamin, ^10den sjunde foer Hackos, den aattonde foer Abia, ^11den nionde foer Jesua, den tionde foer Sekanja, ^12den elfte foer Eljasib, den tolfte foer Jakim, ^13den trettonde foer Huppa, den fjortonde foer Jesebab, ^14den femtonde foer Bilga, den sextonde foer Immer, ^15den sjuttonde foer Hesir, den adertonde foer Happisses, ^16den nittonde foer Petaja, den tjugonde foer Hesekiel, ^17den tjugufoersta foer Jakin, den tjuguandra foer Gamul, ^18den tjugutredje for Delaja, den tjugufjaerde foer Maasja. ^19Detta blev den ordning i vilken de skulle goera tjaenst, naer de gingo in i HERRENS hus, saasom det var foereskrivet foer dem genom deras fader Aron, i enlighet med vad HERREN, Israels Gud, hade bjudit honom. ^20Vad angaar de oevriga Levi barn, saa hoerde till Amrams barn Subael, till Subaels barn Jedeja, ^21till Rehabja, det aer till Rehabjas barn, huvudmannen Jissia, ^22till jishariterna Selomot, till Selomots barn Jahat. ^23Och benajiter voro Jeria, Amarja, den andre, Jahasiel, den tredje, och Jekameam, den fjaerde. ^24Ussiels barn voro Mika; till Mikas barn hoerde Samur. ^25Mikas broder var Jissia; till Jissias barn hoerde Sakarja. ^26Meraris barn voro Maheli och Musi, Jaasia-Benos soener. ^27Meraris barn voro dessa av Jaasia-Beno, och vidare Soham, Sackur och Ibri. ^28Mahelis son var Eleasar, men denne hade inga soener. ^29Till Kis, det aer Kis' barn, hoerde Jerameel. ^30Men Musis barn voro Maheli, Eder och Jerimot. Dessa voro leviternas barn, efter deras familjer. ^31Ocksaa dessa kastade lott likasaavael som deras broeder, Arons soener, i naervaro av konung David, Sadok, Ahimelek och huvudmaennen foer praesternas och leviternas familjer, huvudmaennen foer familjerna likasaavael som deras yngsta broeder. __________________________________________________________________ Chapter 25 ^1Och David jaemte haerhoevitsmaennen avskilde till tjaenstgoering Asafs, Hemans och Jedutuns soener, som hade profetisk anda till att spela paa harpor, psaltare och cymbaler. Och detta aer foerteckningen paa dem, paa de maen som fingo denna tjaenstgoering till aaliggande. ^2Av Asafs soener: Sackur, Josef, Netanja och Asarela, Asafs soener, under ledning av Asaf, som hade profetisk anda till att spela, under konungens ledning. ^3Av Jedutun: Jedutuns soener Gedalja, Seri, Jesaja, Hasabja och Mattitja, tillsammans sex, med harpor, under ledning av sin fader Jedutun, som hade profetisk anda till att spela tack- och lovsaanger till HERREN. ^4Av Heman: Hemans soener Buckia, Mattanja, Ussiel, Sebuel och Jerimot, Hananja, Hanani, Eliata, Giddalti och Romamti-Eser, Josbekasa, Malloti, Hotir, Mahasiot. ^5Alla dessa voro soener till Heman, som var konungens siare, enligt det loefte Gud hade givit, att han ville upphoeja hans horn; daerfoer gav Gud Heman fjorton soener och tre doettrar. ^6Alla dessa stodo var och en under sin faders ledning, naer de utfoerde saangen i HERRENS hus till cymbaler, psaltare och harpor och saa gjorde tjaenst i Guds hus; de stodo under konungens, Asafs, Jedutuns och Hemans ledning. ^7Och antalet av dem jaemte deras broeder, av dem som hade blivit undervisade i saangen till HERREN aera, alla de daeri kunniga, utgjorde tvaa hundra aattioaatta. ^8Och de kastade lott om tjaenstgoeringen, alla, den minste likasaavael som den stoerste, den kunnige jaemte laerjungen. ^9Den foersta lotten kom ut foer Asaf och foell paa Josef; den andre blev Gedalja, han sjaelv med sina broeder och soener, tillsammans tolv; ^10den tredje blev Sackur, med sin soener och broeder, tillsammans tolv ^11den fjaerde lotten kom ut foer Jisri, med hans soener och broeder, tillsammans tolv; ^12den femte blev Netanja, med sina soener och broeder, tillsammans tolv; ^13den sjaette blev Buckia, med sina soener och broeder, tillsammans tolv; ^14den sjunde blev Jesarela, med sina soener och broeder, tillsammans tolv; ^15den aattonde blev Jesaja, med sin soener och broeder, tillsammans tolv ^16den nionde blev Mattanja, med sina soener och broeder, tillsammans tolv; ^17den tionde blev Simei, med sina soener och broeder, tillsammans tolv ^18den elfte blev Asarel, med sin soener och broeder, tillsammans tolv ^19den tolfte lotten kom ut foer Hasabja, med hans soener och broeder tillsammans tolv; ^20den trettonde blev Subael, med sina soener och broeder, tillsammans tolv; ^21den fjortonde blev Mattitja, med sina soener och broeder, tillsammans tolv; ^22den femtonde lotten kom ut foer Jeremot, med hans soener och broeder, tillsammans tolv; ^23den sextonde foer Hananja, med hans soener och broeder, tillsammans tolv; ^24den sjuttonde foer Josbekasa, med hans soener och broeder, tillsammans tolv; ^25den adertonde foer Hanani, med hans soener och broeder, tillsammans tolv; ^26den nittonde foer Malloti, med hans soener och broeder, tillsammans tolv; ^27den tjugonde foer Elijata, med hans soener och broeder, tillsammans tolv; ^28den tjugufoersta foer Hotir, med hans soener och broeder, tillsammans tolv; ^29den tjuguandra foer Giddalti, med hans soener och broeder, tillsammans tolv; ^30den tjugutredje foer Mahasiot, med hans soener och broeder, tillsammans tolv; ^31den tjugufjaerde foer Romamti-Eser, med hans soener och broeder, tillsammans tolv. __________________________________________________________________ Chapter 26 ^1Vad angaar doerrvaktarnas avdelningar, saa hoerde till koraiterna Meselemja, Kores son, av Asafs barn. ^2Och Meselemja hade soener: Sakarja var den foerstfoedde, Jediael den andre, Sebadja den tredje, Jatniel den fjaerde, ^3Elam den femte, Johanan den sjaette, Eljoenai den sjunde. ^4Och Obed-Edom hade soener: Semaja var den foerstfoedde, Josabad den andre, Joa den tredje, Sakar den fjaerde, Netanel den femte, ^5Ammiel den sjaette, Isaskar den sjunde, Peulletai den aattonde; ty Gud hade vaelsignat honom. ^6AAt hans son Semaja foeddes ock soener, som blevo furstar inom sin familj, ty de voro dugande maen. ^7Semajas soener voro Otni, Refael och Obed, Elsabad och hans broeder, dugliga maen, Elihu och Semakja. ^8Alla dessa hoerde till Obed-Edoms avkomlingar, de sjaelva och deras soener och broeder, dugliga och kraftfulla maen i tjaensten, tillsammans sextiotvaa avkomlingar av Obed-Edom. ^9Meselemja hade ock soener och broeder, dugliga maen, tillsammans aderton. ^10Och Hosa, av Meraris barn, hade soener: Simri var huvudmannen, ty visserligen var han icke foerstfoedd, men hans fader insatte honom till huvudman; ^11Hilkia var den andre, Tebalja den tredje, Sakarja den fjaerde. Hosas soener och broeder voro tillsammans tretton. ^12Dessa avdelningar av doerrvaktarna, naemligen dessa deras huvudmaen, fingo nu, likasaavael som deras broeder, sina aaligganden foer att goera tjaenst i HERRENS hus. ^13Och om var port kastade de lott, den minste saavael som den stoerste, efter sina familjer. ^14Den lott som angav oester foell daa paa Selemja; och foer hans son Sakarja, en raadklok man, kastade man lott, och foer honom kom ut den lott som angav norr; ^15foer Obed-Edom den lott som angav soeder, under det att hans soener fingo paa sin del foerraadshuset; ^16foer Suppim och foer Hosa den lott som angav platsen vaesterut, vid Salleketporten, daer vaegen hoejer sig uppaat, det ena vaktstaellet invid det andra. ^17Oesterut voro sex leviter, norrut fyra foer var dag, soederut fyra foer var dag, och vid foerraadshuset tvaa i saender; ^18vid Parbar vaesterut voro fyra vid vaegen och tvaa vid sjaelva Parbar. ^19Dessa voro doerrvaktarnas avdelningar, av koraiternas barn och av Meraris barn. ^20Och av leviterna hade Ahia uppsikten oever Guds hus skatter och vaarden om de foerraad som utgjordes av vad som hade blivit helgat aat HERREN. ^21Laedans barn, naemligen gersoniternas barn av Laedans slaekt, huvudmannen foer gersoniten Laedans familj, jehieliterna, ^22det aer jehieliternas barn, Setam och hans broder Joel, hade uppsikten oever skatterna i HERRENS hus. ^23Vad angaar amramiterna, jishariterna, hebroniterna och ossieliterna, ^24saa var Sebuel, son till Gersom, son till Mose, oeveruppsyningsman oever skatterna. ^25Och hans broeder av Eliesers slaekt voro dennes son Rehabja, dennes son Jesaja, dennes son Joram, dennes son Sikri och dennes son Selomot. ^26Denne Selomot och hans broeder hade uppsikten oever alla foerraad som utgjordes av vad som hade blivit helgat aat HERREN av konung David, saa ock av huvudmaennen foer familjerna, aevensom av oever- och underhoevitsmaennen och av haerhoevitsmaennen. ^27Fraan krigen och av bytet hade de helgat detta foer att haalla HERRENS hus vid makt; ^28likaledes allt vad siaren Samuel och Saul, Kis' son, och Abner, Ners son, och Joab, Serujas son, hade helgat -- korteligen, var och en som helgade naagot laemnade det under Selomits och hans broeders vaard. ^29Av jishariterna togos Kenanja och hans soener till de vaerldsliga sysslorna i Israel, till att vara tillsyningsmaen och domare. ^30Av hebroniterna togos Hasabja och hans broeder, dugliga maen, ett tusen sju hundra, till aembetsfoervaltningen i Israel paa andra sidan Jordan, paa vaestra sidan, till alla slags sysslor aat HERREN och till konungens tjaenst. ^31Foer hebroniterna var Jeria huvudman, foer hebroniterna efter deras aettfoeljd och familjer. (I Davids fyrtionde regeringsaar anstaelldes undersoekning roerande dem; och bland dem funnos daa dugande maen i Jaeser i Gilead.) ^32Hans broeder, dugliga maen, vore tvaa tusen sju hundra, huvudmaen foer familjer. Dem satte konung David oever rubeniterna, gaditerna och ena haelften av Manasse stam, foer att ombesoerja alla Guds och konungens angelaegenheter. __________________________________________________________________ Chapter 27 ^1Och detta aer foerteckningen paa Israels barn, efter deras antal med huvudmaennen foer deras familjer och med oever- och underhoevitsmaennen och med deras tillsyningsmaen vilka tjaenade konungen i allt som roerde krigsfolkets avdelningar, vilka avdelningar kommo och avgingo skiftevis foer var och en av aarets alla maanader, var avdelning tjugufyra tusen man stark. ^2Oever den foersta avdelningen, den som tjaenstgjorde under foersta maanaden, hade Jasobeam, Sabdiels son, befaelet. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen. ^3Han hoerde till Peres' barn och var huvudanfoerare foer alla haerhoevitsmaen som tjaenstgjorde under foersta maanaden. ^4Oever den andra maanadens avdelning hade ahoaiten Dodai befaelet, det var hans avdelning; daer var ock fursten Miklot. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen. ^5Den tredje haerhoevitsmannen, den som tjaenstgjorde under tredje maanaden, var Benaja, praesten Jojadas son, saasom huvudanfoerare. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen. ^6Denne Benaja var en hjaelte bland de trettio och hade befaelet oever de trettio. Och vid hans avdelning var hans son Ammisabad. ^7Den fjaerde, den som tjaenstgjorde under fjaerde maanaden, var Asael, Joabs broder, och efter honom hans son Sebadja. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen ^8Den femte, den som tjaenstgjorde under femte maanaden, var hoevitsmannen Samhut, jisraiten. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen. ^9Den sjaette, den som tjaenstgjorde under sjaette maanaden, var tekoaiten Ira, Ickes' son. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen. ^10Den sjunde, den som tjaenstgjorde under sjunde maanaden, var peloniten Heles, av Efraims barn. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen. ^11Den aattonde, den som tjaenstgjorde under aattonde maanaden, var husatiten Sibbekai, som hoerde till seraiterna. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen. ^12Den nionde, den som tjaenstgjorde under nionde maanaden, var anatotiten Abieser, som hoerde till benjaminiterna. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen. ^13Den tionde, den som tjaenstgjorde under tionde maanaden, var netofatiten Maherai, som hoerde till seraiterna. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen. ^14Den elfte, den som tjaenstgjorde under elfte maanaden, var pirgatoniten Benaja, av Efraims barn. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen. ^15Den tolfte, den som tjaenstgjorde under tolfte maanaden, var netofatiten Heldai, som hoerde till Otniels slaekt. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen. ^16Och Israels stamhoevdingar voro dessa: furste foer rubeniterna var Elieser, Sikris son; foer simeoniterna Sefatja, Maakas son; ^17foer Levi Hasabja, Kemuels son; foer Arons slaekt Sadok; ^18foer Juda Elihu, en av Davids broeder; foer Isaskar Omri, Mikaels son; ^19foer Sebulon Jismaja, Obadjas son; foer Naftali Jerimot, Asriels son; ^20foer Efraims barn Hosea, Asasjas son; foer ena haelften av Manasse stam Joel, Pedajas son; ^21foer andra haelften av Manasse, den i Gilead, Jiddo, Sakarjas son; foer Benjamin Jaasiel, Abners son; ^22foer Dan Asarel, Jerohams son. Dessa voro Israels stamhoevdingar. ^23Men David tog i foerteckningen icke upp dem som voro under tjugu aar, ty HERREN hade lovat att han ville foeroeka Israel saasom stjaernorna paa himmelen. ^24Joab, Serujas son, begynte raekningen, men fullbordade den icke, ty genom den kom foertoernelse oever Israel; och antalet togs icke upp i naagon foerteckning i konung Davids kroenika. ^25Uppsikten oever konungens skatter hade Asmavet, Adiels son; oever foerraaden paa faelten, i staederna och byarna och faestningstornen Jonatan, Ussias son; ^26oever dem som arbetade paa faeltet med jordbruket Esri, Kelubs son; ^27oever vingaardarna ramatiten Simei; oever de vinfoerraad som man hade samlat i vingaardarna sifmiten Sabdi; ^28oever olivplanteringarna och mullbaersfikontraeden i Laaglandet gaderiten Baal-Hanan; oever oljefoerraaden Joas. ^29Oever de faekreatur som betade i Saron saroniten Sitrai, och oever faekreaturen i dalarna Safat, Adlais son; ^30oever kamelerna ismaeliten Obil; oever aasninnorna meronotiten Jedeja; ^31oever smaaboskapen hagariten Jasis. Alla dessa voro uppsyningsmaen oever konung Davids aegodelar. ^32Men Jonatan, Davids farbroder, var raadgivare; han var en foerstaandig och skriftlaerd man. Jehiel, Hakmonis son, var anstaelld hos konungens soener. ^33Ahitofel var konungens raadgivare, och arkiten Husai var konungens vaen. ^34Efter Ahitofel kom Jojada, Benajas son, och Ebjatar. Och Joab var konungens haerhoevitsman. __________________________________________________________________ Chapter 28 ^1Och David foersamlade till Jerusalem alla Israels hoevdingar, stamhoevdingarna och haeravdelningarnas hoevitsmaen, dem som voro i konungens tjaenst, och oever- och underhoevitsmaennen och uppsyningsmaennen oever alla konungens och hans soeners aegodelar och boskap, saa ock hovmaennen och hjaeltarna och alla tappra stridsmaen. ^2Och konung David stod upp fraan sin plats och sade: >>Hoeren mig, mina broeder och mitt folk. Jag hade sjaelv i sinnet att bygga ett hus till vilostad foer HERRENS foerbundsark och foer vaar Guds fotapall, och jag hade skaffat foerraad till byggnadsverket. ^3Men Gud sade till mig: 'Du skall icke bygga ett hus aat mitt namn, ty du aer en krigsman och har utgjutit blod.' ^4Dock utvalde HERREN, Israels Gud mig ur hela min faders hus till att vara konung oever Israel evaerdligen. Ty Juda utvalde han till furste, och i Juda hus min faders hus, och bland min faders soener hade han behag till mig, saa att han gjorde mig till konung oever hela Israel. ^5Och bland alla mina soener -- ty HERREN har givit mig maanga soener -- utvalde han min son Salomo till att sitta paa HERRENS konungatron och haerska oever Israel. ^6Och han sade till mig: 'Din son Salomo aer den som skall bygga mitt hus och mina foergaardar; ty honom har jag utvalt till min son, och jag skall vara hans fader. ^7Och jag skall befaesta hans konungamakt foer evigt, om han aer staandaktig i att goera efter mina bud och raetter, saasom han nu goer.' ^8Och nu saeger jag infoer hela Israel, HERRENS foersamling, och infoer vaar Gud, som hoer det: Haallen och akten paa alla HERRENS, eder Guds, bud, saa att I faan besitta det goda landet och laemna det saasom arv aat edra barn efter eder till evaerdlig tid. ^9Och du, min son Salomo, maa laera kaenna din faders Gud och tjaena honom med haengivet hjaerta och med villig sjael; ty HERREN rannsakar alla hjaertan och foerstaar alla uppsaat och tankar. Om du soeker honom, saa laater han sig finnas av dig, men om du oevergiver honom, daa foerkastar han dig evinnerligen. ^10Saa se nu till; ty HERREN har utvalt dig att bygga ett hus till helgedomen. Var frimodig och gaa till verket.>> ^11Och David gav aat sin son Salomo en moensterbild av foerhuset och tempelbyggnaderna, och av foerraadskamrarna, de oevre salarna och de inre rummen, och av naadastolens boning; ^12vidare en moensterbild av allt som han hade taenkt ut i sitt sinne roerande foergaardarna till HERRENS hus, och roerande alla kamrarna runt omkring foer Guds hus' skatter och foer de foerraad som utgjordes av vad som hade blivit helgat aat HERREN; ^13vidare foereskrifter roerande praesternas och leviternas avdelningar och alla sysslor som skulle foerekomma vid tjaenstgoeringen i HERRENS hus, och roerande alla kaerl som skulle anvaendas vid tjaenstgoeringen i HERRENS hus, ^14och roerande guldet, med uppgift paa den vikt i guld, som kom paa vart saerskilt kaerl till tjaenstgoeringen, och roerande alla kaerl av silver, med uppgift paa den vikt som kom paa vart saerskilt kaerl till tjaenstgoeringen. ^15Och han angav vikten paa de gyllene ljusstakarna med tillhoerande lampor av guld, med uppgift paa vikten i var saerskild ljusstake med dess lampor, saa ock roerande silverljusstakarna, med uppgift paa vikten i var ljusstake med dess lampor, alltefter beskaffenheten av den tjaenstfoerraettning vid vilken ljusstaken skulle anvaendas; ^16likaledes roerande vikten paa guldet till skaadebroedsborden, vart bord foer sig, och roerande silvret till silverborden. ^17Och han gav honom foereskrifter roerande gafflarna och skaalarna och kannorna av rent guld, och roerande de gyllene baegarna, med uppgift paa vikten i var saerskild baegare, och roerande silverbaegarna, med uppgift paa vikten i var saerskild baegare; ^18likasaa roerande roekelsealtaret av rent guld, med uppgift paa vikten; saa ock en moensterbild av vagnen, de gyllene keruberna, som skulle breda ut sina vingar och oevertaecka HERRENS foerbundsark. ^19>>Om alltsammans>>, sade han, >>har HERREN undervisat mig genom en skrift av sin hand, om allt som skall utfoeras enligt moensterbilden.>> ^20Och David sade till sin son Salomo: >>Var frimodig och ofoerfaerad och gaa till verket; frukta icke och var icke foersagd. Ty HERREN Gud, min Gud, skall vara med dig. Han skall icke laemna dig och icke oevergiva dig, till dess att allt som skall utfoeras foer tjaenstgoeringen i HERRENS hus har blivit fullbordat. ^21Och se, haer aero praesternas och leviternas avdelningar, som skola foerraetta allt slags tjaenst i Guds hus. Och till allt som skall utfoeras har du hos dig allahanda villigt folk, utrustat med vishet till allt slags arbete; daerjaemte aero hoevdingarna och allt folket redo till allt vad du befaller.>> __________________________________________________________________ Chapter 29 ^1Och konung David sade till hela foersamlingen: >>Min son Salomo den ende som Gud har utvalt, aer ung och spaed, och arbetet aer stort, ty denna borg aer icke avsedd foer en maenniska, utan foer HERREN Gud. ^2Daerfoer har jag, saa vitt jag har foermaatt, foer min Guds hus anskaffat guld till det som skall vara av guld, silver till det som skall vara av silver, koppar till det som skall vara av koppar, jaern till det som skall vara av jaern, och trae till det som skall vara av trae, dessutom onyxstenar och andra infattningsstenar, svartglaensande och brokiga stenar, korteligen, alla slags dyrbara stenar, saa ock marmor i myckenhet. ^3Och daerjaemte, eftersom jag har min Guds hus kaert, giver jag nu vad jag sjaelv aeger i guld och silver till min Guds hus, utoever allt vad jag foerut har anskaffat foer det heliga huset: ^4tre tusen talenter guld, guld fraan Ofir, och sju tusen talenter renat silver till att daermed oeverdraga byggnadernas vaeggar, ^5till att goera av guld vad som skall vara av guld, och till att goera av silver vad som skall vara av silver, ja, till allt slags arbete som utfoeres av konstnaerer. Vill daa naagon annan nu i dag frivilligt fylla sin hand med gaavor aat HERREN?>> ^6Daa kommo frivilligt familjehoevdingarna och Israels stamhoevdingar, saa ock oever- och underhoevitsmaennen och tillika uppsyningsmaennen oever konungens arbeten, ^7och de gaavo till arbetet paa Guds hus fem tusen talenter guld, tio tusen dariker, tio tusen talenter silver, aderton tusen talenter koppar och ett hundra tusen talenter jaern. ^8Och var och en som hade aedla stenar i sin aego gav dem till skatten i HERRENS hus, under gersoniten Jehiels vaard. ^9Daa gladde sig folket oever deras frivilliga gaavor, ty av haengivet hjaerta buro de fram sina frivilliga gaavor aat HERREN; konung David gladde sig ock hoegeligen. ^10Och David lovade HERREN infoer hela foersamlingen; David sade: >>Lovad vare du, HERRE, vaar fader Israels Gud, fraan evighet till evighet! ^11Dig, HERRE, tillhoer storhet och makt och haerlighet och glans och majestaet, ja, allt vad i himmelen och paa jorden aer. Ditt, o HERRE, aer riket, och du har upphoejt dig till ett huvud oever allt. ^12Rikedom och aera komma fraan dig, du raader oever allt, och i din hand aer kraft och makt; det staar i din hand att goera vad som helst stort och starkt. ^13Saa tacka vi dig nu, vaar Gud, och lova ditt haerliga namn. ^14Ty vad aer vael jag, och vad aer mitt folk, att vi sjaelva skulle foermaa att giva saadana frivilliga gaavor? Nej, fraan dig kommer allt, och ur din hand hava vi givit det aat dig. ^15Ty vi aero fraemlingar hos dig och gaester saasom alla vaara faeder; saasom en skugga aero vaara dagar paa jorden, och intet aer haer att lita paa. ^16HERRE, vaar Gud, alla dessa haavor som vi hava anskaffat foer att bygga dig ett hus aat ditt heliga namn -- fraan din hand hava de kommit, och ditt aer alltsammans. ^17Och jag vet, min Gud, att du proevar hjaertat och har behag till vad raett aer. Med raettsinnigt hjaerta har jag burit fram alla dessa frivilliga gaavor; och nu har jag ock sett med glaedje huru ditt folk, som staar har, har burit fram aat dig sina frivilliga gaavor. ^18HERRE, Abrahams, Isaks och Israels, vaara faeders, Gud, laat evinnerligen ditt folks hjaertas haag och tankar vara redo till saadant, och vaend deras hjaertan till dig. ^19Och giv min son Salomo ett haengivet hjaerta, saa att han haaller dina bud, dina vittnesboerd och dina stadgar, och utfoer allt detta och bygger denna borg, vartill jag har skaffat foerraad.>> ^20Daerefter sade David till hela foersamlingen: >>Loven HERREN, eder Gud.>> Daa lovade hela foersamlingen HERREN, sina faeders Gud, och de bugade sig och foello ned foer HERREN och foer konungen. ^21Och dagen efter denna dag slaktade de slaktoffer aat HERREN och offrade braennoffer aat HERREN: tusen tjurar, tusen vaedurar och tusen lamm med tillhoerande drickoffer, daertill slaktoffer i myckenhet foer hela Israel. ^22Och de aato och drucko infoer HERRENS ansikte paa den dagen med stor glaedje. Och de gjorde foer andra gaangen Salomo, Davids son, till konung; de smorde honom till en HERRENS furste, och Sadok till praest. ^23Och saa satt Salomo paa HERRENS tron saasom konung efter sin fader David, och han blev lyckosam; och hela Israel lydde honom. ^24Och alla hoevdingarna och hjaeltarna och daerjaemte alla konung Davids soener underkastade sig konung Salomo. ^25Och HERREN gjorde Salomo oevermaattan stor infoer hela Israel, och laet hans konungsliga haerlighet bliva stoerre aen naagons som foere honom hade varit konung oever Israel. ^26Men David, Isais son, hade regerat oever hela Israel. ^27Den tid han regerade oever Israel var fyrtio aar; i Hebron regerade han i sju aar, och i Jerusalem regerade han i trettiotre aar. ^28Och han dog i en god aalder, maett paa att leva och maett paa rikedom och aera. Och hans son Salomo blev konung efter honom. ^29Och vad som aer att saega om konung David, om hans foersta tid saavael som om hans sista, det finnes upptecknat i siaren Samuels kroenika, i profeten Natans kroenika och i siaren Gads kroenika, ^30tillika med hela hans regering och hans bedrifter och de skickelser som oevergingo honom och Israel och alla andra laender och riken. __________________________________________________________________ 2 Chronicles __________________________________________________________________ Chapter 1 ^1Salomo, Davids son, befaeste sig nu i sin konungamakt, i det att HERREN, hans Gud, var med honom och gjorde honom oevermaattan stor. ^2Och sedan Salomo hade laatit kallelse utgaa till hela Israel, till oever- och underhoevitsmaennen, till domarna och till alla hoevdingar i hela Israel, huvudmaennen foer familjerna, ^3begav han sig med hela denna foersamling till offerhoejden i Gibeon, ty daer stod Guds uppenbarelsetaelt, som HERRENS tjaenare Mose hade gjort i oeknen. ^4Guds ark daeremot hade David haemtat fraan Kirjat-Jearim upp till den plats som David hade berett aat den, ty han hade aat den slagit upp ett taelt i Jerusalem. ^5Men kopparaltaret, som Besalel, son till Uri, son till Hur, hade gjort, det hade man staellt upp framfoer HERRENS tabernakel; och Salomo och foersamlingen gingo dit foer att fraaga honom. ^6Daer offrade nu Salomo infoer HERRENS ansikte paa kopparaltaret, som stod vid uppenbarelsetaeltet; han offrade paa det tusen braennoffer. ^7Och om natten uppenbarade sig Gud foer Salomo; han sade till honom: >>Bed mig om vad du vill att jag skall giva dig.>> ^8Salomo svarade Gud: >>Du har gjort stor naad med min fader David och har laatit mig bliva konung efter honom. ^9Saa laat nu, HERRE Gud, ditt ord till min fader David visa sig vara sant; ty du har sjaelv gjort mig till konung oever ett folk som aer saa talrikt som stoftet paa jorden. ^10Giv mig nu vishet och foerstaand till att vara detta folks ledare och anfoerare; ty vem skulle eljest kunna vara domare foer detta ditt stora folk?>> ^11Daa sade Gud till Salomo: >>Eftersom du aer saa till sinnes, och icke har bett om rikedom, skatter och aera eller om dina ovaenners liv, och ej heller bett om laangt liv, utan har bett om vishet och foerstaand, saa att du kan vara domare foer mitt folk, oever vilket jag har gjort dig till konung, ^12daerfoer vare vishet och foerstaand dig givna; daertill vill jag ock giva dig rikedom och skatter och aera, saa att ingen konung foere dig har haft och ej heller naagon efter dig skall hava saa mycket daerav.>> ^13Sedan nu Salomo hade varit vid offerhoejden i Gibeon, begav han sig fraan uppenbarelsetaeltet till Jerusalem och regerade daer oever Israel. ^14Och Salomo samlade vagnar och ridhaestar, saa att han hade ett tusen fyra hundra vagnar och tolv tusen ridhaestar; dem foerlade han dels i vagnsstaederna, dels i Jerusalem, hos konungen sjaelv. ^15Och konungen styrde saa, att silver och guld blev lika vanligt i Jerusalem som stenar, och cedertrae lika vanligt som mullbaersfikontrae i Laaglandet. ^16Och haestarna som Salomo laet anskaffa infoerdes fraan Egypten; ett antal kungliga uppkoepare haemtade ett visst antal av dem till bestaemt pris. ^17Var vagn som de haemtade upp fraan Egypten och infoerde kostade sex hundra siklar silver, och var haest ett hundra femtio. Sammalunda infoerdes ock genom deras foersorg saadana till hetiternas alla konungar och till konungarna i Aram. __________________________________________________________________ Chapter 2 ^1Och Salomo taenkte nu paa att bygga ett hus aat HERRENS namn och ett hus aat sig sjaelv till konungaboning. ^2Daerfoer avraeknade Salomo sjuttio tusen maen till att vara baerare, aattio tusen man till att hugga sten i bergen, och tre tusen sex hundra till att hava uppsikt oever de andra. ^3Och Salomo saende till Huram, konungen i Tyrus, och laet saega: >>Visa samma vaenskap mot mig som mot min fader David, till vilken du saende cedertrae, foer att han skulle bygga sig ett hus att bo i. ^4Nu vill jag bygga ett hus aat HERRENS, min Guds, namn och helga det aat honom, foer att man daer maa antaenda vaelluktande roekelse infoer hans ansikte, och hava skaadebroeden bestaendigt upplagda, och offra braennoffer morgon och afton, paa sabbaterna, vid nymaanaderna och vid HERRENS, vaar Guds, hoegtider; ty saa aer det foer evaerdlig tid stadgat foer Israel. ^5Och det hus som jag vill bygga skall vara stort, ty vaar Gud aer stoerre aen alla andra gudar. ^6Vem foermaar vael att bygga honom ett hus? Himlarna och himlarnas himmel rymma honom ju icke. Vem aer daa jag, att jag skulle kunna bygga honom ett hus, om icke foer att antaenda roekelse infoer hans ansikte? ^7Saa saend mig nu en konstfoerfaren man som kan arbeta i guld, silver, koppar och jaern, saa ock i purpurroett, karmosinroett och moerkblaatt garn, och som aer skicklig i att utfoera snidverk, tillsammans med de konstfoerfarna maen som jag har hos mig haer i Juda och Jerusalem, och som min fader David har anstaellt. ^8Och saend mig cedertrae, cypresstrae och algumtrae fraan Libanon, ty jag vet att dina tjaenare aero skickliga i att hugga virke paa Libanon; och mina tjaenare aero redo att vara dina tjaenare behjaelpliga. ^9Maa du skaffa mig virke i myckenhet, ty huset som jag vill bygga skall vara stort och haerligt. ^10Och jag aer villig att aat timmermaennen som hugga virket giva, foer dina tjaenares raekning, tjugu tusen korer troeskat vete, tjugu tusen korer korn, tjugu tusen bat vin och tjugu tusen bat olja.>> ^11Haerpaa svarade Huram, konungen i Tyrus, i ett brev som han saende till Salomo: >>Daerfoer att HERREN aelskar sitt folk, har han satt dig till konung oever dem.>> ^12Och Huram skrev ytterligare: >>Lovad vare HERREN, Israels Gud, himmelens och jordens skapare, han som har givit konung David en vis son, saa utrustad med klokhet och foerstaand, att han kan bygga ett hus aat HERREN och ett hus aat sig sjaelv till konungaboning! ^13Saa saender jag nu en konstfoerfaren och foerstaandig man, naemligen Huram-Abi. ^14Han aer son till en av Dans doettrar, och hans fader aer en tyrisk man; han aer skicklig att arbeta i guld och silver, i koppar, jaern, sten och trae, saa ock i purpurroett, moerkblaatt, vitt och karmosinroett garn, och tillika att utfoera alla slags snidverk och att vaeva alla slags konstvaevnader; honom maa du laata utfoera arbetet tillsammans med dina och min herres, din fader Davids, konstfoerfarna maen. ^15Maa alltsaa nu min herre saenda till sina tjaenare vetet och kornet, oljan och vinet som han har talat om. ^16Daa vilja vi hugga virke paa Libanon, saa mycket du behoever, och flotta det till dig paa havet till Jafo; men daerifraan maa du sjaelv laata foera det upp till Jerusalem.>> ^17Och Salomo laet raekna alla fraemmande maen i Israels land, likasom hans fader David foerut hade anstaellt en raekning av dem. Och de befunnos vara ett hundra femtiotre tusen sex hundra. ^18Av dem utsaag han sjuttio tusen till att vara baerare, aattio tusen till att hugga sten i bergen, och tre tusen sex hundra till att hava uppsikt oever folket och haalla det till arbete. __________________________________________________________________ Chapter 3 ^1Och Salomo begynte att bygga HERRENS hus i Jerusalem, paa berget Moria, daer hans fader David hade faatt sin uppenbarelse, och daer han nu sjaelv hade berett rum, paa det staelle som David hade utsett, naemligen paa jebuseen Ornans troeskplats. ^2Han begynte att bygga paa andra dagen i andra maanaden, i sitt fjaerde regeringsaar. ^3Naer Salomo daa skulle bygga Guds hus, lade han grunden saa, att det blev sextio alnar laangt och tjugu alnar brett, efter det gamla alnmaattet. ^4Foerhuset, som laag framfoer laanghuset, framfoer husets kortsida, maette tjugu alnar, och dess hoejd var ett hundra tjugu, och han oeverdrog det innantill med rent guld. ^5Huvudbyggnaden beklaedde han med cypresstrae, detta aater beklaedde han med baesta guld, och prydde det med palmer och kedjeverk. ^6Daerjaemte smyckade han huset med dyrbara stenar. Men guldet var fraan Parvaim. ^7Och han beklaedde huset, bjaelkarna, troesklarna, aevensom vaeggarna och doerrarna daeri med guld, och laet inrista keruber paa vaeggarna. ^8Vidare tillredde han det rum som skulle vara det allraheligaste; det laag utefter husets kortsida och var tjugu alnar laangt och tjugu alnar brett. Och han beklaedde det med baesta guld, sex hundra talenter i vikt. ^9Och spikarna daeri vaegde femtio siklar i guld. De oevre salarna beklaedde han ock med guld. ^10Och till det rum som var det allraheligaste gjorde han tvaa keruber, i bildhuggeriarbete, och man oeverdrog dem med guld. ^11Laengden paa kerubernas vingar tillsammans var tjugu alnar. Den enas ena vinge, fem alnar laang, roerde vid husets ena vaegg, och hans andra vinge, fem alnar laang, roerde vid den andra kerubens vinge. ^12Och den andra kerubens ena vinge, fem alnar laang, roerde vid husets andra vaegg, och hans andra vinge, fem alnar laang, naadde intill den foersta kerubens vinge. ^13Alltsaa bredde dessa keruber ut sina vingar tjugu alnar vitt, under det att de stodo paa sina foetter, med ansiktena vaenda inaat. ^14Och han gjorde foerlaaten av moerkblaatt, purpurroett, karmosinroett och vitt garn och prydde den med keruber. ^15Och han gjorde tvaa pelare till att staa framfoer huset, trettiofem alnar hoega; och huvudet som satt ovanpaa var och en av dem var fem alnar. ^16Och han gjorde kedjor till koret och satte ock saadana upptill paa pelarna. Och vidare gjorde han hundra granataepplen och satte dem paa kedjorna. ^17Och pelarna staellde han upp framfoer tempelsalen, den ena paa hoegra sidan och den andra paa vaenstra; aat den hoegra gav han namnet Jakin och aat den vaenstra namnet Boas. __________________________________________________________________ Chapter 4 ^1Och han gjorde ett altare av koppar, tjugu alnar laangt, tjugu alnar brett och tio alnar hoegt. ^2Han gjorde ock havet, i gjutet arbete. Det var tio alnar fraan den ena kanten till den andra, runt allt omkring, och fem alnar hoegt; och ett trettio alnar laangt snoere maette dess omfaang. ^3Och runt omkring nedantill voro bilder som foerestaellde oxar, och omgaavo det runt omkring -- tio alnar brett som det var -- saa att de omsloeto havet runt omkring; oxarna bildade tvaa rader och voro gjutna i ett stycke med det oevriga. ^4Det stod ock paa tolv oxar, tre vaenda mot norr, tre vaenda mot vaester, tre vaenda mot soeder och tre vaenda mot oester; havet stod ovanpaa dessa, och deras bakdelar voro alla vaenda inaat. ^5Dess tjocklek var en handsbredd; och dess kant var gjord saasom kanten paa en baegare, i form av en utslagen lilja. Det rymde och hoell tre tusen bat. ^6Vidare gjorde han tio baecken och staellde fem paa hoegra sidan och fem paa vaenstra, foer att brukas vid tvagning; i dem skulle man naemligen skoelja vad som hoerde till braennoffret. Men havet var foer praesterna till att tvaa sig i. ^7Vidare gjorde han de gyllene ljusstakarna, tio till antalet, saadana de skulle vara, och staellde dem i tempelsalen, fem paa hoegra sidan och fem paa vaenstra. ^8Vidare gjorde han tio bord och satte dem i tempelsalen, fem paa hoegra sidan och fem paa vaenstra. Han gjorde ock ett hundra skaalar av guld. ^9Och han gjorde praesternas foergaard och den stora yttre foergaarden, saa ock doerrar till denna foergaard; och doerrarna oeverdrog han med koppar. ^10Och havet staellde han paa hoegra sidan, aat sydost. ^11Dessutom gjorde Huram askkaerlen, skovlarna och skaalarna. Saa foerde Hiram det arbete till slut, som han fick utfoera aat konung Salomo foer Guds hus: ^12naemligen tvaa pelare, och de tvaa kloten och pelarhuvudena ovanpaa pelarna, och de tvaa naetverk som skulle betaecka de baada klotformiga pelarhuvuden som sutto ovanpaa pelarna, ^13och daerjaemte de fyra hundra granataepplena till de baada naetverken, tvaa rader granataepplen till vart naetverk, foer att de baada klotformiga pelarhuvuden som sutto uppe paa pelarna saa skulle bliva betaeckta. ^14Vidare gjorde han baeckenstaellen och gjorde tillika baeckenen paa baeckenstaellen, ^15saa ock havet, som var allenast ett, och de tolv oxarna daerunder. ^16Och askkaerlen, skovlarna och gafflarna och alla dithoerande foeremaal gjorde Huram-Abiv aat konung Salomo till HERRENS hus. Allt var av blank koppar. ^17Paa Jordanslaetten laet konungen gjuta det i lerformar, mellan Suckot och Sereda. ^18Och Salomo laet goera en saa stor myckenhet av alla dessa foeremaal, att kopparens vikt icke kunde utroenas. ^19Alltsaa gjorde Salomo alla foeremaal som skulle finnas i Guds hus: det gyllene altaret, borden som skaadebroeden skulle ligga paa, ^20saa ock ljusstakarna med sina lampor, som skulle taendas paa foereskrivet saett, framfoer koret, av fint guld, ^21med blomverket, lamporna och lamptaengerna av guld -- allt av yppersta guld; ^22vidare knivarna, de baada slagen av skaalar och fyrfaten, av fint guld. Och vad angaar ingaangarna i huset, saa voro baade de doerrar i dess innersta, som ledde till det allraheligaste, och de doerrar i huset, som ledde till tempelsalen, gjorda av guld. __________________________________________________________________ Chapter 5 ^1Sedan allt det arbete som Salomo laet utfoera foer HERRENS hus var faerdigt, foerde Salomo ditin vad hans fader David hade helgat aat HERREN: silvret, guldet och alla kaerlen; detta lade han in i skattkamrarna i Guds hus. ^2Daerefter foersamlade Salomo de aeldste i Israel, alla huvudmaennen foer stammarna, Israels barns familjehoevdingar, till Jerusalem, foer att haemta HERRENS foerbundsark upp fraan Davids stad, det aer Sion. ^3Saa foersamlade sig daa till konungen alla Israels maen under hoegtiden, den som firades i sjunde maanaden. ^4Naer daa alla de aeldste i Israel hade kommit tillstaedes, lyfte leviterna upp arken. ^5Och de haemtade arken och uppenbarelsetaeltet ditupp, jaemte alla heliga foeremaal som funnos i taeltet; de levitiska praesterna haemtade det ditupp. ^6Och konung Salomo stod framfoer arken jaemte Israels hela menighet, som hade foersamlats till honom; och de offrade daervid smaaboskap och faekreatur i saadan myckenhet, att de icke kunde taeljas eller raeknas. ^7Och praesterna buro in HERRENS foerbundsark till dess plats i husets kor, i det allraheligaste, till platsen under kerubernas vingar. ^8Keruberna hoello naemligen sina vingar utbredda oever den plats daer arken stod, saa att arken och dess staenger ovantill oevertaecktes av keruberna. ^9Och staengerna voro saa laanga, att deras aendar, som skoeto ut fraan arken, vael kunde ses framfoer koret, men daeremot icke voro synliga laengre ute. Och den har blivit kvar daer aenda till denna dag. ^10I arken fanns intet annat aen de tvaa tavlor som Mose hade lagt dit vid Horeb, naer HERREN sloet foerbund med Israels barn, sedan de hade dragit ut ur Egypten. ^11Men naer praesterna gingo ut ur helgedomen (ty alla praester som funnos daer hade helgat sig, utan avseende paa vilken avdelning de tillhoerde; ^12och leviterna, samtliga saangarna, Asaf, Heman och Jedutun med sina soener och broeder, stodo, klaedda i vitt linne, med cymbaler, psaltare och harpor oester om altaret, och jaemte dem ett hundra tjugu praester som blaaste i trumpeter; ^13och trumpetblaasarna och saangarna staemde paa en gaang och enhaelligt upp HERRENS lov och pris), och naer man nu laet trumpeter och cymbaler och andra instrumenter ljuda och begynte lova HERREN, daerfoer att han aer god, och daerfoer att hans naad varar evinnerligen, daa blev huset, HERRENS hus, uppfyllt av en molnsky, ^14saa att praesterna foer molnskyns skull icke kunde staa daer och goera tjaenst; ty HERRENS haerlighet uppfyllde Guds hus. __________________________________________________________________ Chapter 6 ^1Daa sade Salomo: >>HERREN har sagt att han vill bo i toecknet. ^2Men jag har byggt ett hus till boning aat dig och berett en plats daer du maa foerbliva till evig tid.>> ^3Sedan vaende konungen sig om och vaelsignade Israels hela foersamling, under det att Israels hela foersamling foerblev staaende. ^4Han sade: >>Lovad vare HERREN, Israels Gud, som med sina haender har fullbordat vad han med sin mun lovade min fader David, i det han sade: ^5'Fraan den dag daa jag foerde mitt folk ut ur Egyptens land har jag icke i naagon av Israels stammar utvalt en stad, till att i den bygga ett hus daer mitt namn skulle vara, ej heller har jag utvalt naagon man till att vara en furste oever mitt folk Israel; ^6men Jerusalem har jag nu utvalt, foer att mitt namn skall vara daer, och David har jag utvalt till att raada oever mitt folk Israel.' ^7Och min fader David hade vael i sinnet att bygga ett hus aat HERRENS, Israels Guds, namn; ^8men HERREN sade till min fader David: 'Daa du nu har i sinnet att bygga ett hus aat mitt namn, saa goer du visserligen vael daeri att du har detta i sinnet; ^9dock skall icke du faa bygga detta hus, utan din son, den som har utgaatt fraan din laend, han skall bygga huset aat mitt namn.' ^10Och HERREN har uppfyllt det loefte han gav; ty jag har kommit upp i min fader Davids staelle och sitter nu paa Israels tron, saasom HERREN lovade, och jag har byggt huset aat HERRENS, Israels Guds, namn. ^11Och daer har jag satt arken, i vilken foervaras det foerbund som HERREN sloet med Israels barn.>> ^12Daerefter traedde han fram foer HERRENS altare infoer Israels hela foersamling och utraeckte sina haender. ^13Ty Salomo hade gjort en talarstol av koppar, fem alnar laang, fem alnar bred och tre alnar hoeg, och staellt den mitt paa den yttre foergaarden, paa den stod han nu. Och han foell ned paa sina knaen infoer Israels hela foersamling, och utraeckte sina haender mot himmelen ^14och sade: >>HERRE, Israels Gud, ingen gud aer dig lik, i himmelen eller paa jorden, du som haaller foerbund och bevarar naad mot dina tjaenare, naer de vandra infoer dig av allt sitt hjaerta, ^15du som har haallit vad du lovade din tjaenare David, min fader; ty vad du med din mun lovade, det fullbordade du med din hand, saa som nu har skett. ^16Saa haall nu ock, HERRE, Israels Gud, vad du lovade din tjaenare David, min fader, i det att du sade: 'Aldrig skall den tid komma, daa paa Israels tron icke infoer mig sitter en avkomling av dig, om allenast dina barn hava akt paa sin vaeg, saa att de vandra efter min lag, saasom du har vandrat infoer mig.' ^17Saa laat nu, HERRE, Israels Gud, det ord som du har talat till din tjaenare David bliva sant. ^18Men kan daa Gud verkligen bo paa jorden bland maenniskorna? Himlarna och himlarnas himmel rymma dig ju icke; huru mycket mindre daa detta hus som jag har byggt! ^19Men vaend dig aendaa till din tjaenares boen och aakallan, HERRE, min Gud, saa att du hoer paa det rop och den boen som din tjaenare uppsaender till dig ^20och laater dina oegon dag och natt vara oeppna och vaenda mot detta hus -- den plats varom du har sagt att du daer vill faesta ditt namn -- saa att du ock hoer den boen som din tjaenare beder, vaend mot denna plats. ^21Ja, hoer paa de boener som din tjaenare och ditt folk Israel uppsaenda, vaenda mot denna plats. Maa du hoera dem fraan himmelen, daer du bor; och naer du hoer, saa maa du foerlaata. ^22Om naagon foersyndar sig mot sin naesta och man aalaegger honom en ed och laater honom svaerja, och han saa kommer och svaer infoer ditt altare i detta hus, ^23maa du daa hoera det fraan himmelen och utfoera ditt verk och skaffa dina tjaenare raett, i det att du vedergaeller den skyldige och laater hans gaerningar komma oever hans huvud, men skaffar raett aat den som har raett och laater honom faa efter hans raettfaerdighet. ^24Och om ditt folk Israel bliver slaget av en fiende, daerfoer att de hava syndat mot dig, men de omvaenda sig och prisa ditt namn och bedja och aakalla infoer ditt ansikte i detta hus ^25maa du daa hoera det fraan himmelen och foerlaata ditt folk Israels synd och laata dem komma tillbaka till det land som du har givit aat dem och deras faeder. ^26Om himmelen bliver tillsluten, saa att regn icke faller, daerfoer att de hava syndat mot dig, men de daa bedja, vaenda mot denna plats, och prisa ditt namn och omvaenda sig fraan sin synd, naer du boenhoer dem, ^27maa du daa hoera det i himmelen och foerlaata dina tjaenares och ditt folk Israels synd, i det att du laer dem den goda vaeg som de skola vandra; och maa du laata det regna oever ditt land, det som du har givit aat ditt folk till arvedel. ^28Om hungersnoed uppstaar i landet, om pest uppstaar, om sot och rost, om graeshoppor och graesmaskar komma, om fienderna traenga folket i det land daer deras staeder staa, eller om naagon annan plaaga och sjukdom kommer, vilken det vara maa, ^29och om daa naagon boen och aakallan hoejes fraan naagon maenniska, vilken det vara maa, eller ock fraan hela ditt folk Israel, naer de var foer sig kaenna den plaaga och smaerta som har drabbat dem, och de saa utraecka sina haender mot detta hus, ^30maa du daa hoera det fraan himmelen, daer du bor, och foerlaata och giva var och en efter alla hans gaerningar, eftersom du kaenner hans hjaerta -- ty du allena kaenner maenniskornas hjaertan -- ^31paa det att de alltid maa frukta dig och vandra paa dina vaegar, saa laenge de leva i det land som du har givit aat vaara faeder. ^32Ocksaa om en fraemling, en som icke aer av ditt folk Israel, kommer ifraan fjaerran land, foer ditt stora namns och din starka hands och din utraeckta arms skull, om naagon saadan kommer och beder, vaend mot detta hus, ^33maa du daa fraan himmelen, daer du bor, hoera det och goera allt varom fraemlingen ropar till dig, paa det att alla jordens folk maa kaenna ditt namn och frukta dig, likasom ditt folk Israel goer, och foernimma att detta hus som jag har byggt aer uppkallat efter ditt namn. ^34Om ditt folk drager ut till strid mot sina fiender, paa den vaeg du saender dem, och de daa bedja till dig, vaenda i riktning mot denna stad som du har utvalt och mot det hus som jag har byggt aat ditt namn, ^35maa du daa fraan himmelen hoera deras boen och aakallan och skaffa dem raett. ^36Om de synda mot dig -- eftersom ingen maenniska finnes, som icke syndar -- och du bliver vred paa dem och giver dem i fiendens vaald, saa att man tager dem till faanga och foer dem bort till naagot annat land, fjaerran eller naera, ^37men de daa besinna sig i det land daer de aero i faangenskap, och omvaenda sig och aakalla dig i faangenskapens land och saega: 'Vi hava syndat, vi hava gjort illa och varit ogudaktiga', ^38om de saa omvaenda sig till dig av allt sitt hjaerta och av all sin sjael, i faangenskapens land, dit man har foert dem i faangenskap, och bedja, vaenda i riktning mot sitt land, det som du har givit aat deras faeder, och mot den stad som du har utvalt, och mot det hus som jag har byggt aat ditt namn, ^39maa du daa fraan himmelen, daer du bor, hoera deras boen och aakallan och skaffa dem raett och foerlaata ditt folk vad de hava syndat mot dig. ^40Ja, min Gud, laat nu dina oegon vara oeppna och dina oeron akta paa vad som bedes paa denna plats. ^41Ja: Staa upp, HERRE Gud, och kom till din vilostad, du och din makts ark. Dina praester, HERRE Gud, vare klaedda i fraelsning, och dina fromma glaedje sig oever ditt goda. ^42HERRE Gud, visa icke tillbaka din smorde; taenk paa den naad du har lovat din tjaenare David. __________________________________________________________________ Chapter 7 ^1Naer Salomo hade slutat sin boen, kom eld ned fraan himmelen och foertaerde braennoffret och slaktoffren, och HERRENS haerlighet uppfyllde huset. ^2Och praesterna kunde icke gaa in i HERRENS hus, eftersom HERRENS haerlighet uppfyllde HERRENS hus. ^3Daa nu alla Israels barn saago huru elden kom ned, och saago HERRENS haerlighet oever huset, foello de ned paa den stenlagda gaarden, med ansiktena mot jorden, och tillbaado HERREN och tackade honom, daerfoer att han aer god, och daerfoer att hans naad varar evinnerligen. ^4Och konungen och allt folket offrade slaktoffer infoer HERRENS ansikte. ^5Konung Salomo offrade saasom slaktoffer tjugutvaa tusen tjurar och ett hundra tjugu tusen av smaaboskapen. Saa invigdes Guds hus av konungen och allt folket. ^6Och praesterna stodo daer i sina tjaenstfoerraettningar, och leviterna stodo med HERRENS musikinstrumenter, som konung David hade laatit goera, foer att de med dem skulle tacka HERREN, daerfoer att hans naad varar evinnerligen; David laet naemligen dem utfoera lovsaangen. Men praesterna stodo mitt emot dem och blaaste i trumpeter, medan hela Israel foerblev staaende. ^7Och Salomo helgade den mellersta delen av foergaarden framfoer HERRENS hus; ty daer offrade han braennoffren och fettstyckena av tackoffret eftersom kopparaltaret som Salomo hade laatit goera icke kunde rymma braennoffret, spisoffret och fettstyckena. ^8Tid detta tillfaelle firade Salomo hoegtiden i sju dagar, och med honom hela Israel, en mycket stor foersamling ifraan hela landet, allt ifraan det staelle daer vaegen gaar till Hamat aenda till Egyptens baeck. ^9Och paa aattonde dagen hoello de hoegtidsfoersamling. Ty altarets invigning firade de i sju dagar och hoegtiden i sju dagar. ^10Men paa tjugutredje dagen i sjunde maanaden laet han folket gaa hem till sina hyddor; och de voro fulla av glaedje och froejd oever det goda som HERREN hade gjort mot David och Salomo och mot sitt folk Israel. ^11Saa fullbordade Salomo HERRENS hus och konungshuset; och allt vad Salomo hade haft i sinnet att utfoera i HERRENS hus och i sitt eget hus hade lyckats honom vael. ^12Och HERREN uppenbarade sig foer Salomo om natten och sade till honom: >>Jag har hoert din boen och utvalt denna plats aat mig till offerplats. ^13Om jag tillsluter himmelen, saa att regn icke faller, om jag bjuder graeshoppor att foerdaerva landet, eller om jag saender pest bland mitt folk, ^14men mitt folk, det som aer uppkallat efter mitt namn, daa oedmjukar sig och beder och soeker mitt ansikte och omvaender sig fraan sina onda vaegar, saa vill jag hoera det fraan himmelen och foerlaata deras synd och skaffa bot aat deras land. ^15Saa skola nu mina oegon vara oeppna och mina oeron akta paa vad som bedes paa denna plats. ^16Och nu har jag utvalt och helgat detta hus, foer att mitt namn skall vara daer till evig tid. Och mina oegon och mitt hjaerta skola vara daer alltid. ^17Om du nu vandrar infoer mig, saasom din fader David vandrade, saa att du goer allt vad jag har bjudit dig och haaller mina stadgar och raetter, ^18daa skall jag uppraetthaalla din konungatron, saasom jag lovade din fader David, naer jag sade: 'Aldrig skall den tid komma, daa en avkomling av dig icke raader oever Israel.' ^19Men om I vaenden om och oevergiven de stadgar och bud som jag har foerelagt eder, och gaan bort och tjaenen andra gudar och tillbedjen dem, ^20daa skall jag rycka upp dem som saa goera ur mitt land, det som jag har givit dem; och detta hus som jag har helgat aat mitt namn skall jag foerkasta ifraan mitt ansikte; och jag skall goera det till ett ordspraak och en visa bland alla folk. ^21Och oever detta hus, som har varit saa upphoejt, skall daa var och en som gaar daerfoerbi bliva haepen. Och naer naagon fraagar: 'Varfoer har HERREN gjort saa mot detta land och detta hus?', ^22daa skall man svara: 'Daerfoer att de oevergaavo HERREN, sina faeders Gud, som hade foert dem ut ur Egyptens land, och hoello sig till andra gudar och tillbaado dem och tjaenade dem, daerfoer har han laatit allt detta onda komma oever dem.'>> __________________________________________________________________ Chapter 8 ^1Naer de tjugu aar voro foerlidna, under vilka Salomo byggde paa HERRENS hus och paa sitt eget hus, ^2byggde Salomo upp de staeder som Huram hade givit honom och laet Israels barn bosaetta sig i dem. ^3Och Salomo drog till Hamat-Soba och bemaektigade sig det. ^4Och han byggde upp Tadmor i oeknen och alla de foerraadsstaeder som i Hamat aero byggda av honom. ^5Vidare byggde han upp Oevre Bet-Horon och Nedre Bet-Horon och gjorde dem till fasta staeder med murar, portar och bommar, ^6saa ock Baalat och alla Salomos foerraadsstaeder, aevensom alla vagnsstaederna och haeststaederna, och allt annat som Salomo kaende aastundan att bygga i Jerusalem, paa Libanon och eljest i hela det land som lydde under hans vaelde. ^7Allt det folk som fanns kvar av hetiterna, amoreerna, perisseerna, hiveerna och jebuseerna, korteligen, alla de som icke voro av Israel -- ^8deras avkomlingar, saa maanga som funnos kvar i landet efter dem, i det att Israels barn icke hade utrotat dem, dessa paalade Salomo att vara arbetspliktiga, saasom de aero aennu i dag. ^9Men somliga av Israels barn gjorde Salomo icke till traelar vid de arbeten han utfoerde, utan de blevo krigare och hoevitsmaen foer hans kaempar, eller uppsyningsmaen oever hans vagnar och ridhaestar. ^10Och konung Salomos oeverfogdar voro tvaa hundra femtio; dessa hade befaelet oever folket. ^11Och Salomo laet Faraos dotter flytta upp fraan Davids stad till det hus som han hade byggt aat henne; ty han sade: >>Jag vill icke att naagon kvinna skall bo i Davids, Israels konungs, hus, ty det aer en helig plats, eftersom HERRENS ark har kommit dit.>> ^12Nu offrade Salomo braennoffer aat HERREN paa HERRENS, altare, det som han hade byggt framfoer foerhuset; ^13han offrade var dag de foer den dagen bestaemda offren, efter Moses bud, paa sabbaterna, vid nymaanaderna och vid hoegtiderna tre gaanger om aaret, naemligen vid det osyrade broedets hoegtid, vid veckohoegtiden och vid loevhyddohoegtiden. ^14Och efter sin fader Davids anordning faststaellde han de avdelningar i vilka praesterna skulle tjaenstgoera, aevensom leviternas aaligganden, att de skulle utfoera lovsaangen och betjaena praesterna -- var dag de foer den dagen bestaemda aaliggandena -- saa ock huru doerrvaktarna, efter sina avdelningar, skulle haalla vakt vid de saerskilda portarna; ty saa hade gudsmannen David bjudit. ^15Och man vek icke av ifraan vad konungen hade bjudit angaaende praesterna och leviterna, varken i fraaga om naagon annan angelaegenhet eller i fraaga om foerraaden. ^16Saa utfoerdes allt Salomos arbete, foerst intill den dag daa grunden lades till HERRENS hus, och sedan intill dess det blev fullbordat. Och saa var daa HERRENS hus faerdigt. ^17Vid denna tid drog Salomo till Esjon-Geber och till Elot, paa havsstranden, i Edoms land. ^18Och Huram saende till honom skepp genom sitt folk, och daerjaemte av sitt folk sjoekunnigt manskap. De foro med Salomos folk till Ofir och haemtade daerifraan fyra hundra femtio talenter guld, som de foerde till konung Salomo. __________________________________________________________________ Chapter 9 ^1Naer drottningen av Saba fick hoera ryktet om Salomo, kom hon foer att i Jerusalem saetta Salomo paa prov med svaara fraagor. Hon kom med ett mycket stort foelje och foerde med sig kameler, som buro vaelluktande kryddor och guld i myckenhet, saa ock aedla stenar. Och naer hon kom infoer konung Salomo, foerelade hon honom allt vad hon hade i tankarna. ^2Men Salomo gav henne svar paa alla hennes fraagor; intet var foerborgat foer Salomo, utan han kunde giva henne svar paa allt. ^3Naer nu drottningen av Saba saag Salomos vishet, och saag huset som han hade byggt, ^4och saag raetterna paa hans bord och saag huru hans tjaenare sutto daer, och huru de som betjaenade honom utfoerde sina aaligganden, och huru de voro klaedda, och vidare saag hans munskaenkar, och huru de voro klaedda, och naer hon saag den trappgaang paa vilken han gick upp till HERRENS hus, daa blev hon utom sig av foerundran. ^5Och hon sade till konungen: >>Sant var det tal som jag hoerde i mitt land om dig och om din vishet. ^6Jag ville icke tro vad man sade foerraen jag sjaelv kom och med egna oegon fick se det; men nu finner jag att vidden av din vishet icke ens till haelften har blivit omtalad foer mig. Du aer vida foermer, aen jag genom ryktet hade hoert. ^7Saella aero dina maen, och saella aero dessa dina tjaenare, som bestaendigt faa staa infoer dig och hoera din visdom. ^8Lovad vare HERREN, din Gud, som har funnit saadant behag i dig, att han har satt dig paa sin tron till att vara konung infoer HERREN, din Gud! Ja, daerfoer att din Gud aelskar Israel och vill haalla det vid makt evinnerligen, daerfoer har han satt dig till konung oever dem, foer att du skall skipa lag och raett.>> ^9Och hon gav aat konungen ett hundra tjugu talenter guld, saa och vaelluktande kryddor i stor myckenhet, daertill aedla stenar; saadana vaelluktande kryddor som de vilka drottningen av Saba gav aat konung Salomo hava eljest icke funnits. ^10Naer Hirams folk och Salomos folk haemtade guld fraan Ofir, hemfoerde ocksaa de algumtrae och aedla stenar. ^11Av algumtraeet laet konungen goera tillbehoer till HERRENS hus och till konungshuset, saa ock harpor och psaltare foer saangarna. Saadant hade aldrig foerut blivit sett i Juda land. ^12Konung Salomo aater gav aat drottningen av Saba allt vad hon aastundade och begaerde, foerutom vad som svarade emot det hon hade medfoert aat konungen. Sedan vaende hon om och for till sitt land igen med sina tjaenare. ^13Det guld som aarligen inkom till Salomo vaegde sex hundra sextiosex talenter, ^14foerutom det som infoerdes genom kringresande handelsmaen och andra koepmaen; ocksaa Arabiens alla konungar och staathaallarna i landet foerde guld och silver till Salomo. ^15Och konung Salomo laet goera tvaa hundra stora skoeldar av uthamrat guld och anvaende till var saadan skoeld sex hundra siklar uthamrat guld; ^16likaledes tre hundra mindre skoeldar av uthamrat guld och anvaende till var saadan skoeld tre hundra siklar guld; och konungen satte upp dem i Libanonskogshuset. ^17Vidare laet konungen goera en stor tron av elfenben och oeverdrog den med rent guld. ^18Tronen hade sex trappsteg och en pall av guld, fastsatta vid tronen; paa baada sidor om sitsen voro armstoed, och tvaa lejon stodo utmed armstoeden; ^19och tolv lejon stodo daer paa de sex trappstegen, paa baada sidor. Naagot saadant har aldrig blivit foerfaerdigat i naagot annat rike. ^20Och alla konung Salomos dryckeskaerl voro av guld, och alla kaerl i Libanonskogshuset voro av fint guld; silver aktades icke foer naagot i Salomos tid. ^21Ty konungen hade skepp som gingo till Tarsis med Hurams folk; en gaang vart tredje aar kommo Tarsis-skeppen hem och foerde med sig guld och silver, elfenben, apor och paafaaglar. ^22Och konung Salomo blev stoerre aen naagon annan konung paa jorden, baade i rikedom och i vishet. ^23Alla konungar paa jorden kommo foer att besoeka Salomo och hoera den vishet som Gud hade nedlagt i hans hjaerta. ^24Och var och en av dem foerde med sig skaenker: foeremaal av silver och av guld, klaeder, vapen, vaelluktande kryddor, haestar och mulaasnor. Saa skedde aar efter aar. ^25Och Salomo hade fyra tusen spann haestar med vagnar och tolv tusen ridhaestar; dem foerlade han dels i vagnsstaederna, dels i Jerusalem, hos konungen sjaelv. ^26Och han var herre oever alla konungar ifraan floden aenda till filisteernas land och sedan aenda ned till Egyptens graens. ^27Och konungen styrde saa, att silver blev lika vanligt i Jerusalem som stenar, och cedertrae lika vanligt som mullbaersfikontrae i Laaglandet. ^28Och haestar infoerdes till Salomo fraan Egypten och fraan alla andra laender. ^29Vad nu vidare aer att saega om Salomo, om hans foersta tid saavael som om hans sista, det finnes upptecknat i profeten Natans kroenika, i siloniten Ahias profetia och i siaren Jedais syner om Jerobeam, Nebats son. ^30Salomo regerade i Jerusalem oever hela Israel i fyrtio aar. ^31Och Salomo gick till vila hos sina faeder, och man begrov honom i hans fader Davids stad. Och hans son Rehabeam blev konung efter honom. __________________________________________________________________ Chapter 10 ^1Och Rehabeam drog till Sikem, ty hela Israel hade kommit till Sikem foer att goera honom till konung. ^2Naer Jerobeam, Nebats son, hoerde detta, daer han var i Egypten -- dit hade han naemligen flytt foer konung Salomo -- vaende han tillbaka fraan Egypten. ^3Och de saende bort och laeto kalla honom aater. Daa kom Jerobeam tillstaedes jaemte hela Israel och talade till Rehabeam och sade: ^4>>Din fader gjorde vaart ok foer svaart; men laetta nu du det svaara arbete och det tunga ok som din fader lade paa oss, saa vilja vi tjaena dig.>> ^5Han svarade dem: >>Vaenten aennu tre dagar, och kommen saa tillbaka till mig.>> Och folket gick. ^6Daa raadfoerde sig konung Rehabeam med de gamle som hade varit i tjaenst hos hans fader Salomo, medan denne aennu levde; han sade: >>Vilket svar raaden I mig att giva detta folk?>> ^7De svarade honom och sade: >>Om du visar dig god mot detta folk och aer naadig mot dem och talar goda ord till dem, saa skola de foer alltid bliva dina tjaenare.>> ^8Men han aktade icke paa det raad som de gamle hade givit honom, utan raadfoerde sig med de unga maen som hade vuxit upp med honom, och som nu voro i hans tjaenst. ^9Han sade till dem: >>Vilket svar raaden I oss att giva detta folk som har talat till mig och sagt: 'Laetta det ok som din fader har lagt paa oss'?>> ^10De unga maennen som hade vuxit upp med honom svarade honom daa och sade: >>Saa boer du saega till folket som har talat till dig och sagt: 'Din fader gjorde vaart ok tungt, men laetta du det foer oss' -- saa boer du saega till dem: 'Mitt minsta finger aer tjockare aen min faders laend. ^11Saa veten nu, att om min fader har belastat eder med ett tungt ok, saa skall jag goera edert ok aennu tyngre; har min fader tuktat eder med ris, saa skall jag goera det med skorpiongissel.'>> ^12Saa kom nu Jerobeam med allt folket till Rehabeam paa tredje dagen, saasom konungen hade befallt, i det han sade: >>Kommen tillbaka till mig paa tredje dagen.>> ^13Daa gav konungen dem ett haart svar; ty konung Rehabeam aktade icke paa de gamles raad. ^14Han talade till dem efter de unga maennens raad och sade: >>Jag skall goera edert ok tungt, ja, jag skall goera det aennu tyngre aen foerut; har min fader tuktat eder med ris, saa skall jag goera det med skorpiongissel.>> ^15Alltsaa hoerde konungen icke paa folket; ty det var saa skickat av Gud, foer att HERRENS ord skulle uppfyllas, det som han hade talat till Jerobeam, Nebats son, genom Ahia fraan Silo. ^16Daa nu hela Israel foernam att konungen icke ville hoera paa dem, gav folket konungen detta svar: >>Vad del hava vi i David? Ingen arvslott hava vi i Isais son. Israel drage hem, var och en till sin hydda. Se nu sjaelv om ditt hus, du David.>> Daerefter drog hela Israel hem till sina hyddor. ^17Allenast oever de israeliter som bodde i Juda staeder foerblev Rehabeam konung. ^18Och naer konung Rehabeam saende aastad Hadoram, som hade uppsikten oever de allmaenna arbetena, stenade Israels barn denne till doeds; och konung Rehabeam sjaelv maaste med hast stiga upp i sin vagn och fly till Jerusalem. ^19Saa avfoell Israel fraan Davids hus och har varit skilt daerifraan aenda till denna dag. __________________________________________________________________ Chapter 11 ^1Och naer Rehabeam kom till Jerusalem, foersamlade han Juda hus och Benjamin, ett hundra aattio tusen utvalda krigare, foer att de skulle strida mot Israel och aatervinna konungadoemet aat Rehabeam. ^2Men HERRENS ord kom till gudsmannen Semaja; han sade: ^3>>Saeg till Rehabeam, Salomos son, Juda konung, och till alla israeliter i Juda och Benjamin: ^4Saa saeger HERREN: I skolen icke draga upp och strida mot edra broeder. Vaenden tillbaka hem, var och en till sitt, ty vad som har skett har kommit fraan mig.>> Och de lyssnade till HERRENS ord och vaende om och drogo icke mot Jerobeam. ^5Men Rehabeam bodde i Jerusalem, och han befaeste staeder i Juda och gjorde dem till fasta platser. ^6Han befaeste Bet-Lehem, Etam, Tekoa, ^7Bet-Sur, Soko, Adullam ^8Gat, Maresa, Sif, ^9Adoraim, Lakis, Aseka, ^10Sorga, Ajalon och Hebron, alla i Juda och Benjamin, och gjorde dem till fasta staeder. ^11Och han gjorde deras befaestningar starka och tillsatte hoevdingar i dem och lade in i dem foerraad av mat, olja och vin; ^12var och en saerskild av dessa staeder foersaag han med skoeldar och spjut; han befaeste dem mycket starkt. Och Juda och Benjamin foerblevo under hans vaelde. ^13Och praesterna och leviterna i hela Israel gingo oever till honom fraan alla sina omraaden; ^14ty leviterna oevergaavo sina utmarker och sina andra besittningar och begaavo sig till Juda och Jerusalem, eftersom Jerobeam med sina soener drev dem bort ifraan deras tjaenst saasom HERRENS praester, ^15och anstaellde aat sig andra praester foer offerhoejderna och foer de onda andarna och foer kalvarna som han hade laatit goera. ^16Och dem foeljde ifraan alla Israels stammar de som vaende sina hjaertan till att soeka HERREN, Israels Gud; dessa kommo till Jerusalem foer att offra aat HERREN, sina faeders Gud. ^17I tre aar befaeste de saa konungamakten i Juda och gjorde Rehabeams, Salomos sons, vaelde starkt; ty i tre aar vandrade de paa Davids och Salomos vaeg. ^18Och Rehabeam tog till hustru aat sig Mahalat, dotter till Jerimot, Davids son, och till Abihail, Eliabs, Isais sons, dotter. ^19Hon foedde aat honom soenerna Jeus, Semarja och Saham. ^20Och efter henne tog han till hustru Maaka, Absaloms dotter. Hon foedde aat honom Abia, Attai, Sisa och Selomit. ^21Och Rehabeam hade Maaka, Absaloms dotter, kaerare aen alla sina andra hustrur och bihustrur -- ty han hade tagit aderton hustrur och sextio bihustrur -- och han foedde tjuguaatta soener och sextio doettrar. ^22Och Rehabeam satte Abia, Maakas son, till huvud och furste bland sina broeder, ty han hade i sinnet att goera honom till konung. ^23Och paa laempligt saett foerdelade han alla Judas och Benjamins landskap och alla fasta staeder mellan naagra av sina soener och gav dem rikligt underhaall; han skaffade dem ock hustrur i maengd. __________________________________________________________________ Chapter 12 ^1Naer Rehabeams konungamakt nu hade blivit befaest och han hade blivit maektig, oevergav han HERRENS lag, han jaemte hela Israel. ^2Men i konung Rehabeams femte regeringsaar drog Sisak, konungen i Egypten, upp mot Jerusalem, daerfoer att de hade varit otrogna mot HERREN; ^3han kom med ett tusen tvaa hundra vagnar och sextio tusen ryttare, och ingen kunde raekna det folk som foeljde honom fraan Egypten: libyer, suckeer och etiopier. ^4Och han intog de fasta staederna i Juda och kom aenda till Jerusalem. ^5Och profeten Semaja hade kommit till Rehabeam och till Juda furstar, som hade foersamlat sig i Jerusalem av fruktan foer Sisak; och han sade till dem: >>Saa saeger HERREN: I haven oevergivit mig, daerfoer har ock jag oevergivit eder och givit eder i Sisaks hand.>> ^6Daa oedmjukade sig Israels furstar och konungen sjaelv och sade: >>HERREN aer raettfaerdig.>> ^7Naer nu HERREN saag att de oedmjukade sig, kom HERRENS ord till Semaja; han sade: >>Eftersom de hava oedmjukat sig, vill jag icke foerdaerva dem; jag skall laata dem med knapp noed komma undan, och min vrede skall icke bliva utgjuten oever Jerusalem genom Sisaks hand. ^8Dock skola de noedgas bliva honom underdaaniga, foer att de maa laera sig foerstaa vilken skillnad det aer mellan att tjaena mig och att tjaena fraemmande konungadoemen.>> ^9Saa drog nu Sisak, konungen i Egypten, upp mot Jerusalem. Och han tog skatterna i HERRENS hus och skatterna i konungshuset; alltsammans tog han. Han tog ock de gyllene skoeldar som Salomo hade laatit goera. ^10I deras staelle laet konung Rehabeam goera skoeldar av koppar, och dessa laemnade han i foervar aat hoevitsmaennen foer drabanterna som hoello vakt vid ingaangen till konungshuset. ^11Och saa ofta konungen gick till HERRENS hus, gingo ock drabanterna och buro dem; sedan foerde de dem tillbaka till drabantsalen. ^12Daerfoer att nu Rehabeam oedmjukade sig, vaende sig HERRENS vrede ifraan honom, saa att han icke alldeles foerdaervade honom. Ocksaa fanns aennu naagot gott i Juda. ^13Alltsaa befaeste konung Rehabeam sitt vaelde i Jerusalem och fortsatte att regera. Rehabeam var naemligen fyrtioett aar gammal, naer han blev konung, och han regerade sjutton aar i Jerusalem, den stad som HERREN hade utvalt ur alla Israel stammar, till att daer faesta sitt namn. Hans moder hette Naama, ammonitiskan. ^14Och han gjorde vad ont var, ty han vaende icke sitt hjaerta till att soeka HERREN. ^15Men vad som aer att saega om Rehabeam, om hans foersta tid saavael som om hans sista, det finnes upptecknat i profeten Semajas och siaren Iddos kroenikor, enligt slaektregistrens saett. Och Rehabeam och Jerobeam laago i krig med varandra, saa laenge de levde. ^16Men Rehabeam gick till vila hos sina faeder och blev begraven i Davids stad. Och hans son Abia blev konung efter honom. __________________________________________________________________ Chapter 13 ^1I konung Jerobeams adertonde regeringsaar blev Abia konung oever Juda. ^2Han regerade tre aar i Jerusalem. Hans moder hette Mikaja, Uriels dotter, fraan Gibea. Men Abia och Jerobeam laago i krig med varandra. ^3Och Abia begynte kriget med en haer av tappra krigsmaen, fyra hundra tusen utvalda maen; men Jerobeam staellde upp sig till strid mot honom med aatta hundra tusen utvalda tappra stridsmaen. ^4Och Abia steg upp paa berget Semaraim i Efraims bergsbygd och sade: >>Hoeren mig, du, Jerobeam, och I, hela Israel. ^5Skullen I icke veta att det aer HERREN, Israels Gud, som har givit aat David konungadoemet oever Israel foer evig tid, aat honom sjaelv och hans soener, genom ett saltfoerbund? ^6Men Jerobeam, Nebats son, Salomos, Davids sons, tjaenare, uppreste sig och avfoell fraan sin herre. ^7Och till honom foersamlade sig loest folk, onda maen, och de blevo Rehabeam, Salomos son, foer starka, eftersom Rehabeam aennu var ung och foersagd och daerfoer icke kunde staa dem emot. ^8Och nu menen I eder kunna staa emot HERRENS konungadoeme, som tillhoer Davids soener, eftersom I aeren en stor hop och haven hos eder de guldkalvar som Jerobeam har laatit goera aat eder till gudar. ^9Haven I icke foerdrivit HERRENS praester, Arons soener, och leviterna, och sjaelva gjort eder praester, saasom de fraemmande folken goera? Vemhelst som kommer med en ungtjur och sju vaedurar for att taga handfyllning, han faar bliva praest aat dessa gudar, som icke aero gudar. ^10Men vi hava HERREN till vaar Gud, och vi hava icke oevergivit honom. Vi hava praester av Arons soener, som goera tjaenst infoer HERREN, och leviter, som skoeta tempelsysslorna; ^11och de foerbraenna aat HERREN braennoffer var morgon och var afton och antaenda vaelluktande roekelse och laegga upp broed paa det gyllene bordet och taenda var afton den gyllene ljusstaken med dess lampor. Ty vi haalla vad HERREN, vaar Gud, har bjudit oss haalla, men I haven oevergivit honom. ^12Och se, vi hava Gud i spetsen foer oss, och vi hava hans praester med larmtrumpeterna foer att blaasa till strid mot eder. I Israels barn, striden icke mot HERREN, edra faeders Gud; ty daa skall det icke gaa eder vael.>> ^13Men Jerobeam hade laatit kringgaa dem och lagt ett bakhaall foer att falla dem i ryggen; saa stodo de nu mitt emot Juda maen och hade sitt bakhaall bakom dem. ^14Naer daa Juda maen vaende sig om, fingo de se att de hade fiender baade framfoer sig och bakom sig. Daa ropade de till HERREN, och praesterna blaaste i trumpeterna. ^15Daerefter hovo Juda maen upp ett haerskri; och naer Juda maen hovo upp sitt haerskri, laet Gud Jerobeam och hela Israel bliva slagna av Abia och Juda. ^16Och Israels barn flydde foer Juda, och Gud gav dem i deras hand. ^17Och Abia med sitt folk anstaellde ett stort nederlag bland dem, saa att fem hundra tusen unga maen av Israel foello slagna. ^18Alltsaa blevo Israels barn paa den tiden kuvade; men Juda barn voro starka, ty de stoedde sig paa HERREN sina faeders Gud. ^19Och Abia foerfoeljde Jerobeam och tog ifraan honom naagra staeder: Betel med underlydande orter, Jesana med underlydande orter och Efron med underlydande orter. ^20Och Jerobeam foermaadde ingenting mer, saa laenge Abia levde; och han blev hemsoekt av HERREN, saa att han dog. ^21Men Abia befaeste sitt vaelde; och han tog sig fjorton hustrur och foedde tjugutvaa soener och sexton doettrar. ^22Vad nu mer aer att saega om Abia, om hans foeretag och om annat som roer honom, det finnes upptecknat i profeten Iddos >>Utlaeggning>>. __________________________________________________________________ Chapter 14 ^1Och Abia gick till vila hos sina faeder, och man begrov honom i Davids stad. Och hans son Asa blev konung efter honom. Under hans tid hade landet ro i tio aar. ^2Och Asa gjorde vad gott och raett var i HERRENS, sin Guds, oegon. ^3Han skaffade bort de fraemmande altarna och offerhoejderna och slog soender stoderna och hoegg ned Aserorna. ^4Och han uppmanade Juda att soeka HERREN, sina faeders Gud, och haalla lagen och budorden. ^5Ur alla Juda staeder skaffade han bort offerhoejderna och solstoderna; och riket hade ro under honom. ^6Och han byggde fasta staeder i Juda, eftersom landet hade ro och han under dessa aar icke hade naagot krig; ty HERREN hade givit honom lugn. ^7Han sade naemligen till Juda: >>Laat oss bygga dessa staeder och foerse dem runt omkring med murar och torn, med portar och bommar, medan vi aennu hava landet i vaar makt, daerfoer att vi hava soekt HERREN, vaar Gud; ty vi hava soekt honom, och han har laatit oss faa lugn paa alla sidor.>> Saa byggde de daa, och allt gick vael. ^8Och Asa hade en haer som var vaepnad med stora skoeldar och med spjut, och som utgjordes av tre hundra tusen man fraan Juda, vartill kommo tvaa hundra aattio tusen man fraan Benjamin, som voro vaepnade med smaa skoeldar och spaende baage. Alla dessa voro tappra stridsmaen. ^9Men Sera fraan Etiopien drog ut mot dem med en haer av tusen gaanger tusen man och tre hundra vagnar; och han kom till Maresa. ^10Och Asa drog ut mot honom, och de staellde upp sig till strid i Sefatas dal vid Maresa. ^11Och Asa ropade till HERREN, sin Gud, och sade: >>HERRE, foerutom dig finnes ingen som kan hjaelpa i striden mellan den starke och den svage. Saa hjaelp oss, HERRE, vaar Gud, ty paa dig stoedja vi oss, och i ditt namn hava vi kommit hit mot denna hop. HERRE, du aer vaar Gud; mot dig foermaar ju ingen maenniska naagot.>> ^12Och HERREN laet etiopierna bliva slagna av Asa och Juda, saa att etiopierna flydde. ^13Och Asa och hans folk foerfoeljde dem aenda till Gerar; och av etiopierna foello saa maanga, att ingen av dem kom undan med livet, ty de blevo nedgjorda av HERREN och hans haer. Och folket tog byte i stor myckenhet. ^14Och de intogo alla staeder runt omkring Gerar, ty en foerskraeckelse ifraan HERREN hade kommit oever dessa; och de plundrade alla staederna, ty i dem fanns mycket att plundra. ^15Till och med boskapsskjulen broeto de ned och foerde bort smaaboskap i myckenhet och kameler, och vaende saa tillbaka till Jerusalem. __________________________________________________________________ Chapter 15 ^1Och oever Asarja, Odeds son, kom Guds Ande. ^2Han gick ut mot Asa och sade till honom: >>Hoeren mig, du, Asa, och I, hela Juda och Benjamin. HERREN aer med eder, naer I aeren med honom, och om I soeken honom, saa laater han sig finnas av eder; men om I oevergiven honom, saa oevergiver han ock eder. ^3En laang tid var ju Israel utan den sanne Guden, utan praester som undervisade dem, och utan naagon lag. ^4Men i sin noed omvaende de sig till HERREN, Israels Gud, och naer de soekte honom, laet han sig finnas av dem. ^5Under de tiderna fanns ingen trygghet, naer man gick ut eller in; utan stor foervirring raadde bland alla dem som bodde haer i laenderna, ^6och folk drabbade samman med folk och stad med stad; ty Gud foervirrade dem med allt slags noed. ^7Men varen I frimodiga, laaten icke modet falla, ty edert verk skall faa sin loen.>> ^8Naer Asa hoerde dessa ord och denna profetia av profeten Oded, tog han mod till sig och skaffade bort styggelserna ur Judas och Benjamins hela land och ur de staeder som han hade tagit i Efraims bergsbygd, och uppraettade aater HERRENS altare, det som stod framfoer HERRENS foerhus. ^9Och han foersamlade hela Juda och Benjamin, saa ock de fraemlingar ifraan Efraim, Manasse och Simeon, som bodde ibland dem; ty maanga fraan Israel hade gaatt oever till honom, naer de saago att HERREN, hans Gud, var med honom. ^10Och de foersamlade sig till Jerusalem i tredje maanaden av Asas femtonde regeringsaar, ^11och offrade paa den dagen aat HERREN sju hundra tjurar och sju tusen djur av smaaboskapen, uttagna av det byte som de hade foert med sig. ^12Och de ingingo det foerbundet att de skulle soeka HERREN, sina faeders Gud, av allt sitt hjaerta och av all sin sjael, ^13och att var och en som icke soekte HERREN, Israels Gud, han skulle bliva doedad, liten eller stor, man eller kvinna. ^14Och de gaavo HERREN sin ed med hoeg roest och under jubel, och under det att trumpeter och basuner ljoedo. ^15Och hela Juda gladde sig oever eden; ty de hade svurit den av allt sitt hjaerta, och de soekte HERREN med hela sin vilja, och han laet sig finnas av dem, och han laet dem faa ro paa alla sidor. ^16Konung Asa avsatte ock sin moder Maaka fraan hennes drottningsvaerdighet, daerfoer att hon hade satt upp en styggelse aat Aseran; Asa hoegg nu ned styggelsen och krossade de och braende upp den i Kidrons dal. ^17Men offerhoejderna blevo icke avskaffade ur Israel; dock var Asas hjaerta gudhaengivet, saa laenge han levde. ^18Och han foerde in i Guds hus baade vad hans fader och vad han sjaelv hade helgat aat HERREN: silver, guld och kaerl. ^19Och intet krig uppstod foerraen i Asas trettiofemte regeringsaar. __________________________________________________________________ Chapter 16 ^1I Asas trettiosjaette regeringsaar drog Baesa, Israels konung, upp mot Juda och begynte befaesta Rama, foer att hindra att naagon komme vare sig fraan eller till Asa, Juda konung. ^2Daa tog Asa silver och guld ur skattkamrarna i HERRENS hus och i konungshuset, och saende det till Ben-Hadad, konungen i Aram, som bodde i Damaskus, och laet saega: ^3>>Ett foerbund bestaar ju mellan mig och dig, saasom det var mellan min fader och din fader. Se, haer saender jag dig silver och guld; saa bryt daa ditt foerbund med Baesa, Israels konung, foer att han maa laemna mig i fred.>> ^4Och Ben-Hadad lyssnade till konung Asa och saende sina krigshoevitsmaen mot Israels staeder, och de foerhaerjade Ijon, Dan och Abel-Maim samt alla foerraadshus i Naftali staeder. ^5Naer Baesa hoerde detta, avstod han fraan att befaesta Rama och laet sina arbeten daer upphoera. ^6Men konung Asa tog med sig hela Juda, och de foerde bort ifraan Rama stenar och traevirke som Baesa anvaende till att befaesta det. Daermed befaeste han saa Geba och Mispa. ^7Vid samma tid kom siaren Hanani till Asa, Juda konung, och sade till honom: >>Eftersom du stoedde dig paa konungen i Aram och icke stoedde dig paa HERREN, din Gud, daerfoer har den arameiske konungens haer sluppit undan din hand. ^8Voro icke etiopierna och libyerna en vaeldig haer, med vagnar och ryttare i stor myckenhet? Men daerfoer att du daa stoedde dig paa HERREN, gav han dem i din hand. ^9TY HERRENS oegon oeverfara hela jorden, foer att han med sin kraft skall bistaa dem som med sina hjaertan haengiva sig aat honom. Haerutinnan har du handlat daaraktigt. Daerfoer skall du haedanefter hava staendiga strider.>> ^10Men Asa blev foertoernad paa siaren och satte honom i stockhuset; saa foerbittrad var han paa honom foer vad han hade sagt. Vid samma tid foerfor Asa ock vaaldsamt mot andra av folket. ^11Men vad som aer att saega om Asa, om hans foersta tid saavael som om hans sista, det finnes upptecknat i boken om Judas och Israels konungar. ^12Och i sitt trettionionde regeringsaar fick Asa en sjukdom i sina foetter, och sjukdomen blev oevermaattan svaar; men oaktat sin sjukdom soekte han icke HERREN, utan allenast laekares hjaelp. ^13Och Asa gick till vila hos sina faeder och dog i sitt fyrtiofoersta regeringsaar. ^14Och man begrov honom i den grav som han hade laatit hugga ut aat sig i Davids stad; och man lade honom paa en baedd som man hade fyllt med vaellukter och kryddor av olika slag, konstmaessigt beredda, och anstaellde till hans aera en mycket stor foerbraenning. __________________________________________________________________ Chapter 17 ^1Och hans son Josafat blev konung; efter honom. Han befaeste sitt vaelde mot Israel. ^2Han lade in krigsfolk i alla Juda fasta staeder och lade in besaettningar i Juda land och i de Efraims staeder som hans fader Asa hade intagit. ^3Och HERREN var med Josafat, ty han vandrade paa sin fader Davids foersta vaegar och soekte icke Baalerna, ^4utan soekte sin faders Gud och vandrade efter hans bud och gjorde icke saasom Israel. ^5Daerfoer befaeste HERREN konungadoemet i hans hand, och hela Juda gav skaenker aat Josafat, saa att hans rikedom och aera blev stor. ^6Och daa hans frimodighet vaexte paa HERRENS vaegar, skaffade han ocksaa bort offerhoejderna och Aserorna ur Juda. ^7Och i sitt tredje regeringsaar saende han ut sina hoevdingar Ben-Hail, Obadja, Sakarja, Netanel och Mikaja, till att undervisa i Juda staeder, ^8och med dem naagra leviter, naemligen leviterna Semaja, Netanja, Sebadja, Asael, Semiramot, Jonatan, Adonia, Tobia och Tob-Adonia; och de hade med sig praesterna Elisama och Joram. ^9Dessa undervisade nu i Juda och hade HERRENS lagbok med sig; de foro omkring i alla Juda staeder och undervisade bland folket. ^10Och en foerskraeckelse ifraan HERREN kom oever alla riken i de laender som laago omkring Juda, saa att de icke vaagade kriga mot Josafat. ^11Och en del av filisteerna foerde skaenker till Josafat och gaavo silver i skatt. Daertill foerde ock araberna till honom smaaboskap, sju tusen sju hundra vaedurar och sju tusen sju undra bockar. ^12Saa blev Josafat allt maektigare och till slut oevermaattan maektig. Och han byggde borgar och foerraadsstaeder i Juda. ^13Han hade stora upplag i Juda staeder; och krigsfolk, tappra stridsmaen, hade han i Jerusalem. ^14Och detta var ordningen bland dem, efter deras familjer. Till Juda hoerde foeljande oeverhoevitsmaen: hoevitsmannen Adna och med honom tre hundra tusen tappra stridsmaen; ^15daernaest hoevitsmannen Johanan och med honom tvaa hundra aattio tusen; ^16daernaest Amasja, Sikris son, som frivilligt hade givit sig i HERRENS tjaenst, och med honom tvaa hundra tusen tappra stridsmaen. ^17Men fraan Benjamin voro: Eljada, en tapper stridsman, och med honom tvaa hundra tusen, vaepnade med baage och skoeld; ^18daernaest Josabad och med honom ett hundra aattio tusen, rustade till strid. ^19Dessa voro de som gjorde tjaenst hos konungen; daertill kommo de som konungen hade foerlagt i de befaesta staederna i hela Juda. __________________________________________________________________ Chapter 18 ^1Naer Josafat nu hade kommit till stor rikedom och aera, befryndade han sig med Ahab. ^2Och efter naagra aars foerlopp for han ned till Ahab i Samaria. Och Ahab laet foer honom och folket som han hade med sig slakta faar och faekreatur i myckenhet; och han soekte intala honom att draga upp mot Ramot i Gilead. ^3Ahab, Israels konung, fraagade alltsaa Josafat, Juda konung: >>Vill du draga med mig mot Ramot i Gilead?>> Han svarade honom: >>Jag saasom du, och mitt folk saasom ditt folk! Jag vill foelja med dig i striden.>> ^4Men Josafat sade ytterligare till Israels konung: >>Fraaga dock foerst HERREN haerom.>> ^5Daa foersamlade Israels konung profeterna, fyra hundra maen, och fraagade dem: >>Skola vi draga aastad till Ramot i Gilead foer att belaegra det, eller skall jag avstaa daerifraan?>> De svarade: >>Drag ditupp; Gud skall giva det i konungens hand.>> ^6Men Josafat sade: >>Finnes haer ingen annan HERRENS profet, saa att vi kunna fraaga genom honom?>> ^7Israels konung svarade Josafat: >>Haer finnes aennu en man, Mika, Jimlas son, genom vilken vi kunna fraaga HERREN; men han aer mig foerhatlig, ty han profeterar aldrig lycka aat mig, utan bestaendigt allenast olycka.>> Josafat sade: >>Konungen saege icke saa.>> ^8Daa kallade Israels konung till sig en hovman och sade: >>Skaffa skyndsamt hit Mika, Jimlas son.>> ^9Israels konung och Josafat, Juda konung, sutto nu var och en paa sin tron, iklaedda sina skrudar; de sutto paa en troeskplats vid Samarias port, under det att alla profeterna profeterade infoer dem. ^10Daa gjorde sig Sidkia, Kenaanas son, horn av jaern och sade: >>Saa saeger HERREN: Med dessa skall du staanga arameerna, saa att de foergoeras.>> ^11Och alla profeterna profeterade paa samma saett och sade: >>Drag upp mot Ramot i Gilead, saa skall du bliva lyckosam; HERREN skall giva det i konungens hand.>> ^12Och budet som hade gaatt foer att kalla paa Mika talade till honom och sade: >>Det aer saa, att profeterna med en mun lova konungen lycka; saa laat nu ock ditt tal staemma oeverens med deras, och lova ocksaa du lycka.>> ^13Men Mika svarade: >>Saa sant HERREN lever, jag skall allenast tala det som min Gud saeger.>> ^14Naer han sedan kom till konungen, fraagade konungen honom: >>Mika, skola vi draga aastad till Ramot i Gilead foer att belaegra det, eller skall jag avstaa daerifraan?>> Han svarade: >>Dragen ditupp, saa skolen I bliva lyckosamma; de skola bliva givna i eder hand.>> ^15Men konungen sade till honom: >>Huru maanga gaanger skall jag besvaerja dig att icke tala till mig annat aen sanning i HERRENS namn?>> ^16Daa sade han: >>Jag saag hela Israel foerskingrat paa bergen, likt faar som icke hava naagon herde. Och HERREN sade: 'Dessa hava icke naagon herre; maa de vaenda tillbaka hem i frid, var och en till sitt.'>> ^17Daa sade Israels konung till Josafat: >>Sade jag dig icke att denne aldrig profeterar lycka aat mig, utan allenast olycka?>> ^18Men han sade: >>Hoeren alltsaa HERRENS ord. Jag saag HERREN sitta paa sin tron och himmelens hela haerskara staa paa hans hoegra sida och paa hans vaenstra. ^19Och HERREN sade: 'Vem vill locka Ahab, Israels konung, att draga upp mot Ramot i Gilead, foer att han maa falla daer?' Daa sade den ene saa och den andre saa. ^20Slutligen kom anden fram och staellde sig infoer HERREN och sade: 'Jag vill locka honom daertill.' HERREN fraagade honom: 'Paa vad saett?' ^21Han svarade: 'Jag vill gaa ut och bliva en loegnens ande i alla hans profeters mun.>> Daa sade han: 'Du maa foersoeka att locka honom daertill och du skall ocksaa lyckas; gaa ut och goer saa.' ^22Och se, nu har HERREN lagt en loegnens ande i dessa dina profeters mun, medan HERREN aendaa har beslutit att olycka skall komma oever dig.>> ^23Daa traedde Sidkia, Kenaanas son, fram och gav Mika ett slag paa kinden och sade: >>Paa vilken vaeg har daa HERRENS Ande gaatt bort ifraan mig foer att tala med dig?>> ^24Mika svarade: >>Du skall faa se det paa den dag daa du noedgas springa fraan kammare till kammare foer att goemma dig.>> ^25Men Israels konung sade: >>Tagen Mika och foeren honom tillbaka till Amon, hoevitsmannen i staden, och till Joas, konungasonen. ^26Och saegen: Saa saeger konungen: Saetten denne i faengelse och bespisen honom med faangkost, till dess jag kommer vaelbehaallen tillbaka.>> ^27Mika svarade: >>Om du kommer vaelbehaallen tillbaka, saa har HERREN icke talat genom mig.>> Och han sade ytterligare: >>Hoeren detta, I folk, allasammans.>> ^28Saa drog nu Israels konung jaemte Josafat, Juda konung, upp till Ramot i Gilead. ^29Och Israels konung sade till Josafat: >>Jag vill foerklaeda mig, naer jag drager ut i striden, men du maa vara klaedd i dina egna klaeder.>> Saa foerklaedde sig Israels konung, naer de drogo ut i striden. ^30Men konungen i Aram hade bjudit och sagt till sina vagnshoevitsmaen: >>I skolen icke giva eder i strid med naagon, vare sig liten eller stor, utom med Israels konung allena.>> ^31Naer daa hoevitsmannen oever vagnarna fingo se Josafat, taenkte de: >>Detta aer Israels konung>>, och omringade honom daerfoer, i avsikt att anfalla honom. Daa gav Josafat upp ett rop, och HERREN hjaelpte honom, Gud vaende dem bort ifraan honom. ^32Saa snart naemligen hoevitsmaennen oever vagnarna maerkte att det icke var Israels konung, vaende de om och laeto honom vara. ^33Men en man som spaende sin baage och skoet paa maafaa traeffade Israels konung i en fog paa rustningen. Daa sade denne till sin koersven: >>Svaeng om vagnen och foer mig ut ur haeren, ty jag aer saarad.>> ^34Och striden blev paa den dagen allt haeftigare, och Israels konung hoell sig aenda till aftonen uppraett i sin vagn, vaend mot arameerna; men vid den tid daa solen gick ned gav han upp andan. __________________________________________________________________ Chapter 19 ^1Men Josafat, Juda konung, vaende vaelbehaallen hem igen till Jerusalem. ^2Daa gick siaren Jehu, Hananis son, ut mot konung Josafat och sade till honom: >>Skall man daa hjaelpa den ogudaktige? Skall du daa aelska dem som hata HERREN? Foer vad du har gjort vilar nu HERRENS foertoernelse oever dig. ^3Dock har naagot gott blivit funnet hos dig, ty du har utrotat Aserorna ur landet och har vaent ditt hjaerta till att soeka Gud.>> ^4Och Josafat stannade nu i Jerusalem, men sedan drog han aater ut bland folket, ifraan Beer-Seba aenda till Efraims bergsbygd, och foerde dem tillbaka till HERREN, deras faeders Gud. ^5Och han anstaellde domare i landet, i alla Juda befaesta staeder, saerskilda foer var stad. ^6Och han sade till dessa domare: >>Sen till, vad I goeren; ty I doemen icke maenniskodom, utan HERRENS dom, och han aer naervarande, saa ofta I doemen. ^7Laaten alltsaa nu fruktan foer HERREN vara oever eder. Given akt paa vad I goeren; ty hos HERREN, vaar Gud, finnes ingen oraett, och han har icke anseende till personen, ej heller tager han mutor.>> ^8Ocksaa i Jerusalem hade Josafat anstaellt naagra av leviterna och praesterna och naagra av huvudmaennen foer Israels familjer till att doema HERRENS dom och avgoera raettstvister. Naer de sedan vaende tillbaka till Jerusalem, ^9bjoed han dem och sade: >>Saa skolen I goera i HERRENS fruktan, redligt och med haengivet hjaerta. ^10Och saa ofta naagon raettssak drages infoer eder av edra broeder, som bo i sina staeder, det maa gaella dom i en blodssak eller eljest tillaempning av lag och bud, stadgar och raetter, daa skolen I varna dem, saa att de icke aadraga sig skuld infoer HERREN, varigenom foertoernelse kommer oever eder och edra broeder. Saa skolen I goera, foer att I icke maan aadraga eder skuld. ^11Och se, oeverstepraesten Amarja skall vara eder foerman i alla HERRENS saker, och Sebadja, Ismaels son, fursten foer Juda hus, i alla konungens saker; och leviterna skola vara tillsyningsmaen under eder. Varen nu staandaktiga i vad I goeren, och HERREN skall vara med den som aer god.>> __________________________________________________________________ Chapter 20 ^1Daerefter kommo Moabs barn och Ammons barn och med dem en del av ammoniterna foer att strida mot Josafat. ^2Och man kom och beraettade detta foer Josafat och sade: >>En stor hop kommer mot dig fraan landet paa andra sidan havet, fraan Aram, och de aero redan i Hasason-Tamar (det aer En-Gedi).>> ^3Daa blev Josafat foerskraeckt och vaende sin haag till att soeka HERREN; och han laet lysa ut en fasta oever hela Juda. ^4Och Juda foersamlade sig foer att soeka hjaelp hos HERREN; ja, fraan alla Juda staeder kom man foer att soeka HERREN. ^5Och Josafat traedde upp i Juda maens och Jerusalems foersamling i HERRENS hus, framfoer den nya foergaarden, ^6och sade: >>HERRE, vaara faeders Gud, aer icke du Gud i himmelen och den som raader oever alla hednafolkens riken? I din hand aer kraft och makt; och ingen finnes, som kan staa dig emot. ^7Var det icke du, vaar Gud, som foerdrev detta lands inbyggare foer ditt folk Israel och gav det aat Abrahams, din vaens, saed foer evig tid? ^8De fingo bo daer, och de byggde dig daer en helgedom aat ditt namn, i det de sade: ^9'Om naagot ont kommer oever oss, svaerd, straffdom eller pest eller hungersnoed, saa vilja vi traeda upp infoer detta hus och infoer dig, ty ditt namn aer i detta hus; och vi vilja ropa till dig i vaar noed, och du skall daa hoera och hjaelpa.' ^10Se daerfoer nu huru Ammons barn och Moab och folket i Seirs bergsbygd -- genom vilkas omraade du icke tillstadde Israel att gaa, naer de kommo fraan Egyptens land, varfoer de ock togo en omvaeg bort ifraan dem och icke foergjorde dem -- ^11se huru dessa nu vedergaella oss, i det att de komma foer att foerjaga oss ur det land som aer din besittning, och som du har givit oss till besittning. ^12Du, vaar Gud, skall du icke haalla dom oever dem? Ty vi foermaa intet mot denna stora hop som kommer emot oss, och sjaelva veta vi icke vad vi skola goera, utan till dig se vaara oegon.>> ^13Och hela Juda stod daer infoer HERREN med sina spaeda barn, sina hustrur och soener. ^14Daa kom HERRENS Ande mitt i foersamlingen oever Jahasiel, son till Sakarja, son till Benaja, son till Jegiel, son till Mattanja, en levit, av Asafs soener, ^15och han sade: >>Akten haerpaa, alla I av Juda, och I Jerusalems invaanare, och du konung Josafat. Saa saeger HERREN till eder: Frukten icke och varen icke foerfaerade foer denna stora hop, ty striden aer icke eder, utan Guds. ^16Dragen i morgon ned mot dem. De draga daa upp paa Hassishoejden, och I skolen traeffa dem vid andan av dalen, framfoer Jeruels oeken. ^17Men daervid bliver det icke eder sak att strida. I skolen allenast traeda fram och staa stilla och se paa, huru HERREN fraelsar eder, I av Juda och Jerusalem. Frukten icke och varen icke foerfaerade. Dragen i morgon ut mot dem, och HERREN skall vara med eder.>> ^18Daa boejde Josafat sig ned med ansiktet mot jorden, och alla Juda maen och Jerusalems invaanare foello ned foer HERREN och tillbaado HERREN. ^19Och de av leviterna, som tillhoerde kehatiternas och koraiternas barn, stodo upp och lovade HERREN, Israels Gud, med hoeg och stark roest. ^20Men bittida foeljande morgon drogo de ut till Tekoas oeken. Och naer de drogo ut, traedde Josafat fram och sade: >>Hoeren mig, I av Juda och I Jerusalems invaanare. Haven tro paa HERREN, eder Gud, saa skolen I hava ro. Och tron paa hans profeter, saa skolen I bliva lyckosamma.>> ^21Och sedan han hade raadfoert sig med folket, staellde han upp maen som skulle sjunga till HERRENS aera och lova honom i helig skrud, under det att de drogo ut framfoer den vaepnade haeren; de skulle sjunga: >>Tacken HERREN, ty hans naad varar evinnerligen.>> ^22Och just som de begynte med saangen och lovet, laet HERREN ett angrepp ske bakifraan paa Ammons barn och Moab och folket ifraan Seirs bergsbygd, dem som hade kommit mot Juda; och de blevo slagna. ^23Och Ammons barn och Moab reste sig mot folket ifraan Seirs bergsbygd och gaavo dem till spillo och foergjorde dem; och naer de hade gjort aende paa folket ifraan Seir, hjaelptes de aat att nedgoera varandra. ^24Naer sedan Juda maen kommo upp paa hoejden, varifraan man kunde se ut oever oeknen, och vaende sig mot fiendernas hop, fingo de se dessa ligga doeda paa jorden, och ingen hade undkommit. ^25Och naer Josafat begav sig dit med sitt folk foer att plundra och taga byte fraan dem, funno de daer en myckenhet av gods och av doeda kroppar och av dyrbara ting; och de togo for sig saa mycket att de icke kunde baera det. Och de fortsatte plundringen i tre dagar; saa stort var bytet. ^26Men paa fjaerde dagen foersamlade de sig i Berakadalen; daer lovade de HERREN, och daerav fick det staellet namnet Berakadalen, saasom det heter aennu i dag. ^27Daerefter vaende alla Judas och Jerusalems maen, med Josafat i spetsen, glada tillbaka igen till Jerusalem; ty HERREN hade berett dem glaedje genom vad som hade skett med deras fiender. ^28Och de drogo in i Jerusalem med psaltare, harpor och trumpeter och taagade till HERRENS hus. ^29Och en foerskraeckelse ifraan Gud kom oever alla de fraemmande rikena, naer de hoerde att HERREN hade stritt mot Israels fiender. ^30Och Josafats rike hade nu ro, ty hans Gud laet honom faa lugn paa alla sidor. ^31Saa regerade Josafat oever Juda. han var trettiofem aar gammal, naer han blev konung, och han regerade tjugufem aar i Jerusalem. Hans moder hette Asuba, Silhis dotter. ^32Och han vandrade paa sin fader Asas vaeg, utan att vika av ifraan den; han gjorde naemligen vad raett var i HERRENS oegon. ^33Dock blevo offerhoejderna icke avskaffade, och aennu hade folket icke vaent sina hjaertan till sina faeders Gud. ^34Vad nu mer aer att saega om Josafat, om hans foersta tid saavael som om hans sista, det finnes upptecknat i Jehus, Hananis sons, kroenika, som aer upptagen i boken om Israels konungar. ^35Men sedan foerband sig Josafat, Juda konung, med Ahasja, Israels konung, fastaen denne var ogudaktig i sina gaerningar; ^36han foerband sig med honom foer att bygga skepp som skulle gaa till Tarsis. Och de byggde skepp i Esjon-Geber. ^37Daa profeterade Elieser, Dodavahus son, fraan Maresa, mot Josafat; han sade: >>Daerfoer att du har foerbundit dig med Ahasja, skall HERREN laata ditt foeretag bliva om intet.>> Och somliga av skeppen ledo skeppsbrott, saa att de icke kunde gaa till Tarsis. __________________________________________________________________ Chapter 21 ^1Och Josafat gick till vila hos sina faeder och blev begraven hos sina faeder i Davids stad. Och hans son Joram blev konung efter honom. ^2Denne hade broeder, soener till Josafat: Asarja, Jehiel, Sakarja, Asarjahu, Mikael och Sefatja; alla dessa voro soener till Josafat, Israels konung. ^3Och deras fader gav dem stora skaenker i silver och guld och dyrbarheter, daertill ock fasta staeder i Juda; men konungadoemet hade han givit aat Joram, ty denne var den foerstfoedde. ^4Naer Joram nu hade oevertagit sin faders konungadoeme och befaest sig daeri, draepte han alla sina broeder med svaerd, saa ock naagra av Israels furstar, ^5Joram var trettiotvaa aar gammal, aer han blev konung, och han regerade aatta aar i Jerusalem. ^6Men han vandrade paa Israels konungars vaeg, saasom Ahabs hus hade gjort, ty en dotter till Ahab var hans hustru; han gjorde vad ont var i HERRENS oegon. ^7Dock ville HERREN icke foerdaerva Davids hus, foer det foerbunds skull som han hade slutit med David, och enligt sitt loefte, att han skulle laata honom och hans soener hava en lampa foer alltid. ^8I hans tid avfoell Edom fraan Juda vaelde och satte en egen konung oever sig. ^9Daa drog Joram dit med sina hoevitsmaen och med alla sina stridsvagnar. Och om natten gjorde han ett anfall paa edomeerna, som hade omringat honom, och slog dem och hoevitsmaennen oever deras vagnar. ^10Saa avfoell Edom fraan Juda vaelde, och det har varit skilt daerifraan aenda till denna dag. Vid samma tid avfoell ock Libna fraan hans vaelde, daerfoer att han hade oevergivit HERREN, sina faeders Gud. ^11Ocksaa han uppfoerde offerhoejder paa bergen i Juda och foerledde saa Jerusalems invaanare till troloes avfaellighet och foerfoerde Juda. ^12Men en skrivelse kom honom till handa fraan profeten Elia, saa lydande: >>Saa saeger HERREN, din fader Davids Gud: Se, du har icke vandrat paa din fader Josafats vaegar eller paa Asas, Juda konungs, vaegar, ^13utan du har vandrat paa Israels konungars vaeg och foerlett Juda och Jerusalems invaanare till troloes avfaellighet, paa samma saett som Ahabs hus foerledde till avfaellighet; du har ocksaa draept dina broeder, dem som hoerde till din faders hus, och som voro baettre aen du. ^14Daerfoer skall HERREN laata en stor hemsoekelse drabba ditt folk, saa ock dina barn och dina hustrur och allt vad du aeger; ^15och sjaelv skall du traeffas av svaar sjukdom, en sjukdom i dina inaelvor, saa svaar att dina inaelvor, efter aar och dagar, skola falla ut i foeljd av sjukdomen.>> ^16Och HERREN uppvaeckte mot Joram filisteernas ande och de arabers som bodde naermast etiopierna; ^17och de drogo upp mot Juda och broeto in daer och foerde bort allt gods som fanns i konungens hus, daertill ock hans soener och hustrur, saa att han icke hade kvar naagon av sina soener foerutom Joahas, sin yngste son. ^18Och efter allt detta hemsoekte HERREN honom med en obotlig sjukdom i inaelvorna. ^19Och efter aar och dagar, naer tvaa aar voro foerlidna, foello hans inaelvor ut i foeljd av sjukdomen, och han dog i svaara plaagor; men hans folk anstaellde ingen foerbraenning till hans aera, saasom de hade gjort efter hans faeder. ^20Han var trettiotvaa aar gammal, naer han blev konung, och han regerade aatta aar i Jerusalem. Och han gick bort utan att bliva saknad, och man begrov honom i Davids stad, men icke i konungagravarna. __________________________________________________________________ Chapter 22 ^1Och Jerusalems invaanare gjorde Ahasja, hans yngste son, till konung efter honom; ty alla de aeldre hade blivit draepta av den roevarskara som med araberna hade kommit till laegret. Saa blev daa Ahasja, Jorams son, konung i Juda. ^2Fyrtiotvaa aar gammal var Ahasja, aer han blev konung, ock han regerade ett aar i Jerusalem. Hans moder hette Atalja, Omris dotter. ^3Ocksaa han vandrade paa Ahabs hus' vaegar, ty hans moder var hans raadgiverska i ogudaktighet. ^4Han gjorde vad ont var i HERRENS oegon likasom Ahabs hus; ty daerifraan tog han, efter sin faders doed, sina raadgivare, till sitt eget foerdaerv. ^5Det var ock deras raad han foeljde, naer han drog aastad med Joram, Ahabs son, Israels konung, och stridde mot Hasael, konungen i Aram, vid Ramot i Gilead. Men Joram blev saarad av arameerna. ^6Daa vaende han tillbaka, foer att i Jisreel laata hela sig fraan de saar som han hade faatt vid Rama, i striden mot Hasael, konungen i Aram. Och Asarja, Jorams son, Juda konung, for ned foer att besoeka Joram, Ahabs son, i Jisreel, eftersom denne laag sjuk. ^7Men till Ahasjas foerdaerv var det av Gud bestaemt att han skulle komma till Joram. Ty naer han hade kommit dit, for han med Joram foer att moeta Jehu, Nimsis son, som HERREN hade smort till att utrota Ahabs hus. ^8Saa haende sig att Jehu, naer han utfoerde straffdomen oever Ahabs hus, traeffade paa de Juda furstar och de brorsoener till Ahasja, som voro i Ahasjas tjaenst, och draepte dem. ^9Sedan soekte han efter Ahasja; och man grep denne, daer han hoell sig goemd i Samaria, och foerde honom till Jehu och doedade honom. Men daerefter begrovo de honom, ty de sade: >>Han var dock son till Josafat, som soekte HERREN av allt sitt hjaerta.>> Och av Ahasjas hus fanns sedan ingen dom foermaadde oevertaga konungadoemet. ^10Naer nu Atalja, Ahasjas moder, foernam att hennes son var doed, stod hon upp och foergjorde hela konungaslaekten i Juda hus. ^11Men just naer konungabarnen skulle doedas, tog konungadottern Josabeat Joas, Ahasjas son, och skaffade honom hemligen undan, i det att han foerde honom jaemte hans amma in i sovkammaren; daer hoell Josabeat, konung Jorams dotter, praesten Jojadas hustru -- som ju ock var Ahasjas syster -- honom dold foer Atalja, saa att denna icke fick doeda honom. ^12Sedan var han hos dem i Guds hus, daer han foerblev goemd i sex aar, medan Atalja regerade i landet. __________________________________________________________________ Chapter 23 ^1Men i det sjunde aaret tog Jojada mod till sig och foerband sig med underhoevitsmaennen Asarja, Jerohams son, Ismael, Johanans son, Asarja, Obeds son, Maaseja, Adajas son, och Elisafat, Sikris son. ^2Dessa foro daerefter omkring i Juda och foersamlade leviterna ur alla Juda staeder, saa ock huvudmaennen foer Israels familjer. Och naer de kommo till Jerusalem, ^3Sloet hela foersamlingen i Guds hus ett foerbund med konungen. Och Jojada sade till dem: >>Konungens son skall nu vara konung, saasom HERREN har talat angaaende Davids soener. ^4Detta aer alltsaa vad I skolen goera: en tredjedel av eder, naemligen de praester och leviter som hava att intraeda i vakthaallningen paa sabbaten, skall staa paa vakt vid troesklarna ^5och en tredjedel vid konungshuset och en tredjedel vid Jesodporten; och allt folket skall vara paa foergaardarna till HERRENS hus. ^6Dock maa ingen annan aen praesterna och de tjaenstgoerande leviterna gaa in i HERRENS hus; dessa maa gaa in, ty de aero heliga. Men allt det oevriga folket skall iakttaga vad HERREN har bjudit dem iakttaga. ^7Och leviterna skola staella sig runt omkring konungen, var och en med sina vapen i handen; och om naagon vill traenga sig in i huset, skall han doedas. Och I skolen foelja konungen, vare sig han gaar in eller ut.>> ^8Leviterna och hela Juda gjorde allt vad praesten Jojada hade bjudit dem, var och en av dem tog sina maen, baade de som skulle intraeda i vakthaallningen paa sabbaten och de som skulle avgaa daerifraan paa sabbaten, ty praesten Jojada laet ingen avdelning vara fri ifraan tjaenstgoering. ^9Och praesten Jojada gav aat underhoevitsmaennen de spjut och de skoeldar av olika slag, som hade tillhoert konung David, och som funnos i Guds hus. ^10Och han staellde upp allt folket, var och en med sitt vapen i handen, fraan husets soedra sida till husets norra sida, mot altaret och mot huset, runt omkring konungen. ^11Daerefter foerde de ut konungasonen och satte paa honom kronan och gaavo honom vittnesboerdet och gjorde honom till konung; och Jojada och hans soener smorde honom och ropade: >>Leve konungen!>> ^12Naer Atalja nu hoerde folkets rop, daa de skyndade fram och hyllade konungen, gick hon in i HERRENS hus till folket. ^13Daer fick hon daa se konungen staa vid sin pelare, naera ingaangen, och hoevitsmaennen och trumpetblaasarna bredvid konungen, och fick hoera huru hela folkmaengden jublade och stoette i trumpeterna, och huru saangarna med sina instrumenter ledde hyllningssaangen. Daa rev Atalja soender sina klaeder och ropade: >>Sammansvaerjning! Sammansvaerjning!>> ^14Men praesten Jojada laet underhoevitsmaennen som anfoerde skaran traeda fram, och han sade till dem: >>Foeren henne ut mellan leden, och om naagon foeljer henne, saa maa han doedas med svaerd.>> Praesten foerbjoed dem naemligen att doeda henne i HERRENS hus. ^15Alltsaa grepo de henne, och naer hon hade kommit fram dit daer Haestporten foer in i konungshuset, doedade de henne daer. ^16Och Jojada sloet ett foerbund mellan sig och allt folket och konungen, att de skulle vara ett HERRENS folk. ^17Och allt folket begav sig till Baals tempel och rev ned det och slog soender dess altaren och bilder; och Mattan, Baals praest, draepte de framfoer altarna. ^18Daerefter staellde Jojada ut vakter vid HERRENS hus och betrodde detta vaerv aat de levitiska praesterna, dem som David hade indelat i klasser foer tjaenstgoeringen i HERRENS hus, till att offra braennoffer aat HERREN, saasom det var foereskrivet i Moses lag, med jubel och saang, efter Davids anordning. ^19Och han staellde doerrvaktarna vid portarna till HERRENS hus, foer att ingen skulle komma in, som paa naagot saett var oren. ^20Och han tog med sig underhoevitsmaennen och de foernaemsta och maektigaste bland folket och hela folkmaengden och foerde konungen ned fraan HERRENS hus, och de gingo in i konungshuset genom Oevre porten; och de satte konungen paa konungatronen. ^21Och hela folkmaengden gladde sig, och staden foerblev lugn. Men Atalja hade de doedat med svaerd. __________________________________________________________________ Chapter 24 ^1Joas var sju aar gammal, naer han blev konung, och han regerade fyrtio aar i Jerusalem. Hans moder hette Sibja, fraan Beer-Seba. ^2Och Joas gjorde vad raett var i HERRENS oegon, saa laenge praesten Jojada levde. ^3Och Jojada tog aat honom tvaa hustrur, och han foedde soener och doettrar. ^4Daerefter blev Joas betaenkt paa att upphjaelpa HERRENS hus. ^5Och han foersamlade praesterna och leviterna och sade till dem: >>Faren vart aar ut till Juda staeder, och samlen fraan hela Israel in penningar till att saetta eder Guds hus i staand; och I skolen bedriva denna sak med skyndsamhet.>> Men leviterna skyndade sig icke. ^6Daa kallade konungen till sig oeverstepraesten Jojada och sade till honom: >>Varfoer har du icke tillhaallit leviterna att fraan Juda och Jerusalem indriva den skatt som HERRENS tjaenare Mose paalade, och som Israels foersamling skulle erlaegga till vittnesboerdets tabernakel? ^7Ty Ataljas, den ogudaktiga kvinnans, soener hava foerdaervat Gud hus; ja, allt som var helgat till HERRENS hus hava de anvaent till Baalerna.>> ^8Paa konungens befallning gjorde man daerefter en kista och staellde den utanfoer porten till HERREN hus. ^9Och man laet utropa i Juda och Jerusalem att den skatt som Guds tjaenare Mose hade paalagt Israel i oeknen skulle erlaeggas aat HERREN. ^10Och alla furstarna och allt folket buro fram penningar med glaedje och kastade dem i kistan, till dess att allt var insamlat. ^11Och naer tid blev att genom leviternas foersorg foera kistan till de granskningsmaen som konungen hade foerordnat, och dessa daa maerkte att mycket penningar fanns i den, daa kommo konungens sekreterare och oeverstepraestens tillsyningsman och toemde kistan och buro den sedan tillbaka till dess plats. Saa gjorde de gaang efter annan och samlade in penningar i myckenhet. ^12Daerefter laemnade konungen och Jojada dessa aat den som skulle utfoera arbetet paa HERRENS hus, och lejde stenhuggare och timmermaen till att upphjaelpa HERRENS hus, saa ock jaern- och kopparsmeder till att saetta HERRENS hus i staand. ^13Och de som utfoerde arbetet bedrevo det saa, att arbetet gick framaat under deras haender, Och de aaterstaellde Guds hus i dess foerra skick och satte det i gott staand. ^14Och naer de hade slutat, buro de aaterstoden av penningarna till konungen och Jojada; och man gjorde daerav kaerl till HERRENS hus, kaerl till gudstjaensten och offren, skaalar och andra kaerl av guld och silver Och man offrade braennoffer i HERRENS hus bestaendigt, saa laenge Jojada levde. ^15Men Jojada blev gammal och maett paa att leva och dog saa; ett hundra trettio aar gammal var han vid sin doed. ^16Och man begrov honom i Davids stad bland konungarna, daerfoer att han hade gjort vad gott var mot Israel och mot Gud och hans hus. ^17Men efter Jojadas doed kommo Juda furstar och foello ned foer konungen; daa lyssnade konungen till dem. ^18Och de oevergaavo HERRENS, sina faeders Guds, hus och tjaenade Aserorna och avgudarna. Daa kom foertoernelse oever Juda och Jerusalem genom den skuld de saa aadrogo sig. ^19Och profeter saendes ibland dem foer att omvaenda dem till HERREN; och dessa varnade dem, men de lyssnade icke daertill. ^20Men Sakarja, praesten Jojadas son, hade blivit beklaedd med Guds Andes kraft, och han traedde fram infoer folket och sade till dem: >>Saa saeger Gud: Varfoer oevertraeden I HERRENS bud, eder sjaelva till ingen fromma? Eftersom I haven oevergivit HERREN, har han ock oevergivit eder.>> ^21Daa sammansvuro de sig mot honom och stenade honom, enligt konungens befallning, paa foergaarden till HERRENS hus. ^22Ty konung Joas taenkte icke paa den kaerlek som Jojada, dennes fader, hade bevisat honom, utan draepte hans son. Men denne sade i sin doedsstund: >>Maa HERREN se detta och utkraeva det.>> ^23Och naer aaret hade gaatt till aenda, drog arameernas haer upp mot honom, och de kommo till Juda och Jerusalem och utrotade ur folket alla folkets furstar. Och allt byte som de togo saende de till konungen i Damaskus. ^24Ty fastaen arameernas haer som daa ryckte an utgjorde allenast en ringa skara, gav HERREN likvael i deras hand en mycket talrik haer, daerfoer att folket hade oevergivit HERREN, sina faeders Gud. Saa fingo de utfoera straffdomen oever Joas. ^25Och naer dessa drogo bort ifraan honom -- ty de laemnade honom kvar illa sjuk -- sammansvuro sig hans tjaenare mot honom, daerfoer att han hade utgjutit praesten Jojadas soeners blod, och draepte honom paa hans saeng; detta blev hans doed. Och man begrov honom i Davids stad; dock begrov man honom icke i konungagravarna. ^26Och de som sammansvuro sig mot honom voro Sabad, son till ammonitiskan Simeat, och Josabad, son till moabitiskan Simrit. ^27Men om hans soener, och om de maanga profetior som foerkunnades mot honom, och om huru Guds hus aater uppraettades, haerom aer skrivet i >>Utlaeggning av Konungaboken>>. Och hans son Amasja blev konung efter honom. __________________________________________________________________ Chapter 25 ^1Amasja var tjugufem aar gammal, naer han blev konung, och han regerade tjugunio aar i Jerusalem. Hans moder hette Joaddan, fraan Jerusalem. ^2Han gjorde vad raett var i HERRENS oegon, dock icke av fullt haengivet hjaerta. ^3Och sedan hans konungadoeme hade blivit befaest, laet han draepa dem av sina tjaenare, som hade doedat hans fader, konungen. ^4Men deras barn doedade han icke, utan handlade i enlighet med vad foereskrivet var i Moses lagbok, daer HERREN hade bjudit och sagt: >>Foeraeldrarna skola icke doe foer sina barns skull, och barnen skola icke doe foer sina foeraeldrars skull, utan var och en skall doe genom sin egen synd.>> ^5Och Amasja foersamlade Juda barn och laet dem staella upp sig efter sina familjer, efter sina oever- och under- hoevitsmaen, hela Juda och Benjamin. Daerefter inmoenstrade han dem som voro tjugu aar gamla eller daerutoever, och fann dem utgoera tre hundra tusen utvalda stridbara maen, som kunde foera spjut och skoeld. ^6Daertill lejde han foer hundra talenter silver ett hundra tusen tappra stridsmaen ur Israel. ^7Men en gudsman kom till honom och sade: >>O konung, laat icke Israels haer draga aastad med dig, ty HERREN aer icke med Israel, icke med hela hopen av Efraims barn; ^8utan du sjaelv maa allena draga aastad. Grip verket an, gaa frimodigt ut i striden. Gud skall eljest laata dig komma paa fall genom fienden; ty Gud foermaar baade att hjaelpa och att stjaelpa.>> ^9Amasja sade till gudsmannen: >>Men huru skall det daa gaa med de hundra talenterna som jag har givit aat skaran fraan Israel?>> Gudsmannen svarade: >>HERREN kan vael giva dig mer aen det.>> ^10Daa avskilde Amasja den skara som hade kommit till honom fraan Efraim och laet dem gaa hem igen. Haeroever blevo dessa hoegeligen foergrymmade paa Juda och vaende tillbaka hem i vredesmod. ^11Men Amasja tog mod till sig och taagade ut med sitt folk och drog till Saltdalen och nedgjorde daer av Seirs barn tio tusen. ^12Och Juda barn togo andra tio tusen till faanga levande; dem foerde de upp paa spetsen av en klippa och stoertade dem ned fraan klippspetsen, saa att de alla krossades. ^13Men de som tillhoerde den skara som Amasja hade saent tillbaka, och som icke hade faatt gaa med honom ut i striden, foeretogo plundringstaag i Juda staeder, fraan Samaria aenda till Bet-Horon; och de nedgjorde tre tusen av invaanarna och togo stort byte. ^14Naer sedan Amasja kom tillbaka fraan sin seger oever edomeerna, foerde han med sig Seirs barns gudar och staellde upp dem till gudar aat sig; och han tillbad infoer dem och taende offereld aat dem. ^15Daa upptaendes HERRENS vrede mot Amasja, och han saende till honom en profet; denne sade till honom: >>Varfoer soeker du detta folks gudar, som ju icke hava kunnat raedda sitt eget folk ur din hand?>> ^16Naer denne saa talade till honom, svarade han honom: >>Hava vi satt dig till konungens raadgivare? Haall upp, om du icke vill att man skall draepa dig.>> Daa hoell profeten upp och sade: >>Jag foerstaar nu att Gud har beslutit att foerdaerva dig, eftersom du goer paa detta saett och icke vill hoera paa mitt raad.>> ^17Och sedan Amasja, Juda konung, hade haallit raadplaegning, saende han till Joas, son till Joahas, son till Jehu, Israels konung, och laet saega: >>Kom, laat oss drabba samman med varandra.>> ^18Men Joas, Israels konung, saende daa till Amasja, Juda konung, och laet svara: >>Toernbusken paa Libanon saende en gaang bud till cedern paa Libanon och laet saega: 'Giv din dotter aat min son till hustru.' Men sedan gingo markens djur paa Libanon fram oever toernbusken och trampade ned den. ^19Du taenker paa huru du har slagit Edom, och daeroever foerhaever du dig ditt hjaerta och vill vinna aennu mer aera. Men stanna nu hemma. Varfoer utmanar du olyckan, dig sjaelv och Juda med dig till fall?>> ^20Men Amasja ville icke hoera haerpaa, ty Gud skickade det saa, foer att de skulle bliva givna i fiendehand, eftersom de hade soekt Edoms gudar. ^21Saa drog daa Joas, Israels konung, upp, och de drabbade samman med varandra, han och Amasja, Juda konung, vid det Bet-Semes som hoer till Juda. ^22Och Juda maen blevo slagna av Israels maen och flydde, var och en till sin hydda. ^23Och Amasja, Juda konung, son till Joas, son till Joahas, blev tagen till faanga i Bet-Semes av Joas, Israels konung. Och naer denne hade foert honom till Jerusalem, broet han ned ett stycke av Jerusalems mur, fraan Efraimsporten aenda till Poneporten, fyra hundra alnar. ^24Och han tog allt guld och silver och alla kaerl som funnos i Guds hus, hos Obed-Edom, och konungshusets skatter, daertill ock gisslan, och vaende saa tillbaka till Samaria. ^25Men Amasja, Joas' son, Juda konung, levde i femton aar efter Joas', Joahas' sons, Israels konungs, doed. ^26Vad nu mer aer att saega om Amasja, om hans foersta tid saavael som om hans sista, det finnes upptecknat i boken om Judas och Israels konungar. ^27Och fraan den tid daa Amasja vek av ifraan HERREN begynte man anstifta en sammansvaerjning mot honom i Jerusalem, saa att han maaste fly till Lakis. Daa saendes maen efter honom till Lakis, och dessa doedade honom daer. ^28Sedan foerde man honom daerifraan paa haestar och begrov honom hos hans faeder i Juda huvudstad. __________________________________________________________________ Chapter 26 ^1Och allt folket i Juda tog Ussia, som daa var sexton aar gammal, och gjorde honom till konung i hans fader Amasjas staelle. ^2Det var han som befaeste Elot, och han lade det aater under Juda, sedan konungen hade gaatt till vila hos sina faeder. ^3Ussia var sexton aar gammal, naer han blev konung, och han regerade femtiotvaa aar i Jerusalem. Hans moder hette Jekilja, fraan Jerusalem. ^4Han gjorde vad raett var i HERRENS oegon, alldeles saasom hans fader Amasja hade gjort. ^5Och han soekte Gud, saa laenge Sakarja levde, han som aktade paa Guds syner. Och saa laenge han soekte HERREN, laet Gud det gaa honom vael. ^6Han drog ut och stridde mot filisteerna och broet ned Gats, Jabnes och Asdods murar; och han byggde staeder paa Asdods omraade och annorstaedes i filisteernas land. ^7Och Gud hjaelpte honom mot filisteerna och mot de araber som bodde i Gur-Baal och mot maoniterna. ^8Och ammoniterna maaste giva skaenker aat Ussia, och ryktet om honom straeckte sig aenda till Egypten, ty han blev oevermaattan maektig. ^9Och Ussia byggde torn i Jerusalem oever Hoernporten och oever Dalporten och oever Vinkeln och befaeste dem. ^10Han byggde ock torn i oeknen och hoegg ut maanga brunnar, ty han hade mycken boskap, baade i laaglandet och paa slaetten. Jordbruks- och vingaardsarbetare hade han i bergsbygden och paa de boerdiga faelten, ty han var en vaen av aakerbruk. ^11Och Ussia hade en krigshaer som drog ut till strid i avdelade skaror, med en mansstyrka som hade blivit faststaelld vid moenstring genom sekreteraren Jeguel och tillsyningsmannen Maaseja, under oeverinseende av Hananja, en av konungens hoevitsmaen. ^12Hela antalet av de tappra stridsmaen som voro huvudmaen foer familjerna var tvaa tusen sex hundra. ^13Under deras befael stod en krigshaer av tre hundra sju tusen fem hundra maen, som stridde med kraft och mod och voro konungens hjaelp mot fienden. ^14Och Ussia foersaag hela denna haer med skoeldar, spjut, hjaelmar, pansar och baagar, saa ock med slungstenar. ^15Och han laet i Jerusalem goera krigsredskap, konstmaessigt uttaenkta, till att saetta upp paa tornen och paa murarnas hoern, foer att med dem avskjuta pilar och stora stenar. Och ryktet om honom gick ut vida omkring, ty underbart hjaelptes han fram till makt. ^16Men naer han nu var saa maektig, blev hans hjaerta hoegmodigt, saa att han gjorde vad foerdaervligt var; han foerbroet sig troloest mot HERREN, sin Gud, i det att han gick in i HERRENS tempel foer att antaenda roekelse paa roekelsealtaret. ^17Daa gick praesten Asarja ditin efter honom, aatfoeljd av aattio HERRENS praester, ofoerskraeckta maen. ^18Dessa traedde fram mot konung Ussia och sade till honom: >>Det hoer icke dig till, Ussia, att antaenda roekelse aat HERREN, utan det tillhoer praesterna, Arons soener, som aer helgade till att antaenda roekelse. Gaa ut ur helgedomen, ty du har begaatt en foerbrytelse, och HERREN Gud skall icke laata detta laenda dig till aera.>> ^19Daa for Ussia ut i vrede, daer han stod med ett roekelsekar i sin hand foer att antaenda roekelse. Men just som han for ut mot praesterna, slog spetaelska ut paa hans panna, i praesternas naervaro, inne i HERRENS hus, bredvid roekelsealtaret. ^20Och naer oeverstepraesten Asarja och alla praesterna vaende sig till honom och fingo se att han var spetaelsk i pannan, drevo de honom strax ut daerifraan. Sjaelv skyndade han ocksaa ut, eftersom HERREN saa hemsoekte honom. ^21Sedan var konung Ussia spetaelsk foer hela sitt liv och bodde i ett saerskilt hus saasom spetaelsk, ty han var utesluten fraan HERRENS hus. Hans son Jotam foerestod daa konungens hus och doemde folket i landet. ^22Vad nu mer aer att saega om Ussia, om hans foersta tid saavael som om hans sista, det har profeten Jesaja, Amos' son, tecknat upp. ^23Och Ussia gick till vila hos sina faeder, och man begrov honom hos hans faeder, ute paa konungagravens mark, detta med tanke daerpaa att han hade varit spetaelsk. Och hans son Jotam blev konung efter honom. __________________________________________________________________ Chapter 27 ^1Jotam var tjugufem aar gammal naer han blev konung, och han regerade sexton aar i Jerusalem. Hans moder hette Jerusa, Sadoks dotter. ^2Han gjorde vad raett var i HERRENS oegon, alldeles saasom hans fader Ussia hade gjort, vartill kom att han icke traengde in i HERRENS tempel; men folket gjorde aennu vad foerdaervligt var. ^3Han byggde Oevre porten till HERRENS hus, och paa Ofelmuren utfoerde han stora byggnadsarbeten. ^4Daertill byggde han staeder i Juda bergsbygd, och i skogarna byggde han borgar och torn. ^5Och naer han saa kom i strid med Ammons barns konung, blev han dem oevermaektig, saa att Ammons barn det aaret maaste giva honom ett hundra talenter silver, tio tusen korer vete och tio tusen korer korn. Lika mycket maaste Ammons barn erlaegga aat honom ocksaa naesta aar och aaret daerpaa. ^6Saa maektig blev Jotam, daerfoer att han vandrade staandaktigt infoer HERREN, sin Gud. ^7Vad nu mer aer att saega om Jotam och om alla hans krig och andra foeretag, det finnes upptecknat i boken om Israels och Juda konungar. ^8Han var tjugufem aar gammal, naer han blev konung, och han regerade sexton aar i Jerusalem. ^9Och Jotam gick till vila hos sina faeder, och man begrov honom i Davids stad. Och hans son Ahas blev konung efter honom. __________________________________________________________________ Chapter 28 ^1Ahas var tjugu aar gammal naer han blev konung, och han regerade sexton aar i Jerusalem. Han gjorde icke vad raett var i HERRENS oegon, saasom hans fader David, ^2utan vandrade paa Israels konungars vaeg; ja, han laet ock goera gjutna belaeten aat Baalerna. ^3Och sjaelv taende han offereld i Hinnoms sons dal och braende upp sina barn i eld, efter den styggeliga seden hos de folk som HERREN hade foerdrivit foer Israels barn. ^4Och han frambar offer och taende offereld paa hoejderna och kullarna och under alla groena traed. ^5Daerfoer gav HERREN, hans Gud, honom i den arameiske konungens hand; de slogo honom och togo av hans folk en stor hop faangar och foerde dem till Damaskus. Han blev ock given i Israels konungs hand, saa att denne tillfogade honom ett stort nederlag. ^6Ty Peka, Remaljas son, draepte av Juda ett hundra tjugu tusen man paa en enda dag, allasammans stridbara maen. Detta skedde daerfoer att de hade oevergivit HERREN, sina faeders Gud. ^7Och Sikri, en tapper man fraan Efraim, draepte Maaseja, konungasonen, och Asrikam, slottshoevdingen, och Elkana, konungens naermaste man. ^8Och Israels barn bortfoerde fraan sina broeder tvaa hundra tusen faangar, naemligen deras hustrur, soener och doettrar, och togo daerjaemte mycket byte fraan dem och foerde bytet till Samaria. ^9Men daer var en HERRENS profet som hette Oded; denne gick ut mot haeren, naer den kom till Samaria, och sade till dem: >>Se, i sin vrede oever Juda har HERREN, edra faeders Gud, givit dem i eder hand, men I haven draept dem med en haetskhet som har naatt upp till himmelen. ^10Och nu taenken I goera Judas och Jerusalems barn till traelar och traelinnor aat eder. Daermed dragen I ju allenast skuld oever eder sjaelva infoer HERREN, eder Gud. ^11Saa hoeren mig nu: Saenden tillbaka faangarna som I haven tagit fraan edra broeder; ty HERRENS vrede aer upptaend mot eder.>> ^12Naagra av huvudmaennen bland Efraims barn, naemligen Asarja, Johanans son, Berekja, Mesillemots son, Hiskia, Sallums son, och Amasa, Hadlais son, stodo daa upp och gingo emot dem som kommo fraan kriget ^13och sade till dem: >>I skolen icke foera dessa faangar hitin; ty I foerehaven naagot som drager skuld oever oss infoer HERREN, och varigenom I ytterligare foeroeken vaara synder och vaar skuld. Vaar skuld aer ju redan stor nog, och vrede aer upptaend mot Israel.>> ^14Daa laemnade krigsfolket ifraan sig faangarna och bytet infoer de oeverste och hela foersamlingen. ^15Och de naemnda maennen stodo upp och togo sig an faangarna. Alla som voro nakna bland dem klaedde de upp med vad de hade tagit saasom byte; de gaavo dem klaeder och skor, mat och dryck, och smorde dem med olja, och alla som icke orkade gaa laeto de saetta sig upp paa aasnor, och foerde dem saa till Jeriko, Palmstaden, till deras broeder daer. Sedan vaende de tillbaka till Samaria. ^16Vid samma tid saende konung Ahas bud till konungarna i Assyrien, med begaeran att de skulle hjaelpa honom. ^17Ty foerutom allt annat hade edomeerna kommit och slagit Juda och tagit faangar. ^18Och filisteerna hade fallit in i staederna i Juda laagland och sydland och hade intagit Bet-Semes, Ajalon och Gederot, saa ock Soko med underlydande orter, Timna med underlydande orter och Gimso med underlydande orter, och hade bosatt sig i dem. ^19Ty HERREN ville foeroedmjuka Juda, foer Ahas', den israelitiske konungens, skull, daerfoer att denne hade vaallat oordning i Juda och varit otrogen mot HERREN. ^20Men Tillegat-Pilneeser, konungen i Assyrien, drog emot honom och angrep honom, i staellet foer att understoedja honom. ^21Ty fastaen Ahas plundrade HERRENS hus och konungshuset och de oeverstes hus och gav allt aat konungen i Assyrien, saa hjaelpte det honom dock icke. ^22Och i sin noed foersyndade sig samme konung Ahas aennu mer genom otrohet mot HERREN. ^23Han offrade naemligen aat gudarna i Damaskus, som hade slagit honom; ty han taenkte: >>Eftersom de arameiska konungarnas gudar hava foermaatt hjaelpa dem, vill jag offra aat dessa gudar, foer att de ock maa hjaelpa mig.>> Men i staellet var det dessa som kommo honom och hela Israel paa fall. ^24Ahas samlade ihop de kaerl som funnos i Guds hus och broet soender kaerlen i Guds hus och staengde igen doerrarna till HERRENS hus, och gjorde sig altaren i vart hoern i Jerusalem. ^25Och i var och en av Juda staeder uppfoerde han offerhoejder foer att daer taenda offereld aat andra gudar, och han foertoernade saa HERREN, sina faeders Gud. ^26Vad nu mer aer att saega om honom och om alla hans foeretag, under hans foersta tid saavael som under hans sista, det finnes upptecknat i boken om Judas och Israels konungar. ^27Och Ahas gick till vila hos sina faeder, och man begrov honom i Jerusalem, inne i sjaelva staden; de lade honom naemligen icke i Israels konungars gravar. Och hans son Hiskia blev konung efter honom. __________________________________________________________________ Chapter 29 ^1Hiskia var tjugufem aar gammal, naer han blev konung, och han regerade tjugunio aar i Jerusalem. Hans moder hette Abia, Sakarjas dotter. ^2Han gjorde vad raett var i HERRENS oegon, alldeles saasom hans fader David hade gjort. ^3I sitt foersta regeringsaar, i foersta maanaden, oeppnade han doerrarna till HERRENS hus och satte dem i staand ^4Och han laet haemta praesterna och leviterna och foersamlade dem paa den oeppna platsen mot oester. ^5Och han sade till dem: >>Hoeren mig, I leviter. Helgen nu eder sjaelva, och helgen HERRENS, edra faeders Guds, hus, och skaffen orenheten ut ur helgedomen. ^6Ty vaara faeder voro otrogna och gjorde vad ont var i HERRENS, vaar Guds, oegon och oevergaavo honom; de vaende sitt ansikte bort ifraan HERRENS boning och vaende honom ryggen. ^7De staengde ock igen doerrarna till foerhuset, slaeckte ut lamporna, taende ingen roekelse och offrade inga braennoffer i helgedomen aat Israels Gud. ^8Daerfoer har HERRENS foertoernelse kommit oever Juda och Jerusalem, och han har gjort dem till en varnagel, till ett foeremaal foer haepnad och begabberi, saasom I sen med egna oegon. ^9Ja, daerfoer hava ock vaara faeder fallit foer svaerd, och vaara soener och doettrar och hustrur hava foerdenskull kommit i faangenskap. ^10Men nu har jag i sinnet att sluta ett foerbund med HERREN, Israels Gud, foer att hans vredes gloed maa vaenda sig ifraan oss. ^11Saa varen nu icke foersumliga, mina barn, ty eder har HERREN utvalt till att staa infoer hans ansikte och goera tjaenst infoer honom, till att vara hans tjaenare och antaenda roekelse aat honom.>> ^12Daa stodo leviterna upp: Mahat, Amasais son, och Joel, Asarjas son, av kehatiternas barn; av Meraris barn Kis, Abdis son, och Asarja, Jehallelels son; av gersoniterna Joa, Simmas son, och Eden, Joas son; ^13av Elisafans barn Simri och Jeguel; av Asafs barn Sakarja och Mattanja; ^14av Hemans barn Jehuel och Simei; av Jedutuns barn Semaja och Ussiel. ^15Dessa foersamlade nu sina broeder och helgade sig och gingo, saasom konungen hade bjudit i kraft av HERRENS ord, sedan in foer att rena HERRENS hus. ^16Men praesterna gingo in i det inre av HERRENS hus foer att rena det, och all orenhet som de funno i HERRENS tempel buro de ut paa foergaarden till HERRENS hus; daer togo leviterna emot den och buro ut den i Kidrons dal. ^17De begynte att helga templet paa foersta dagen i foersta maanaden, och paa aattonde dagen i maanaden hade de hunnit till HERRENS foerhus och helgade sedan HERRENS hus under aatta dagar; och paa sextonde dagen i foersta maanaden hade de fullgjort sitt arbete. ^18Daa gingo de in till konung Hiskia och sade: >>Vi hava renat hela HERRENS hus och braennoffersaltaret med alla dess tillbehoer och skaadebroedsbordet med alla dess tillbehoer. ^19Och alla de kaerl som konung Ahas under sin regering i sin otrohet foerkastade, dem hava vi aaterstaellt och helgat, och de staa nu framfoer HERRENS altare.>> ^20Daa laet konung Hiskia bittida om morgonen foersamla de oeverste i staden och gick upp i HERRENS hus. ^21Och man foerde fram sju tjurar, sju vaedurar och sju lamm, saa ock sju bockar till syndoffer foer riket och foer helgedomen och foer Juda; och han befallde Arons soener, praesterna, att offra detta paa HERRENS altare. ^22Daa slaktade de faekreaturen, och praesterna togo upp blodet och staenkte det paa altaret; daerefter slaktade de vaedurarna och staenkte blodet paa altaret; sedan slaktade de lammen och staenkte blodet paa altaret. ^23Daerefter foerde de syndoffersbockarna fram infoer konungen och foersamlingen, och de lade sina haender paa dem. ^24Och praesterna slaktade dem och laeto deras blod saasom syndoffer komma paa altaret, till foersoning foer hela Israel; ty konungen hade befallt att offra dessa braennoffer och syndoffer foer hela Israel. ^25Och han laet leviterna staella upp sig till tjaenstgoering i HERRENS hus med cymbaler, psaltare och harpor, saasom David och Gad, konungens siare, och profeten Natan hade bjudit; ty budet haerom var givet av HERREN genom hans profeter. ^26Och leviterna staellde upp sig med Davids instrumenter, och praesterna med trumpeterna. ^27Och Hiskia befallde att man skulle offra braennoffret paa altaret; och paa samma gaang som offret begynte, begynte ock HERRENS saang ljuda jaemte trumpeterna, och detta under ledning av Davids, Israels konungs, instrumenter. ^28Och hela foersamlingen foell ned, under det att saangen sjoengs och trumpeterna skallade -- allt detta aenda till dess braennoffret var fullbordat. ^29Och naer de hade offrat braennoffret, knaeboejde konungen och alla som voro daer tillstaedes med honom, och tillbaado. ^30Och konung Hiskia och de oeverste befallde leviterna att lova HERREN med Davids och siaren Asafs ord; och de sjoengo hans lov med glaedje och boejde sig ned och tillbaado. ^31Och Hiskia tog till orda och sade: >>I haven nu tagit handfyllning till HERRENS tjaenst. Saa traeden nu hit och foeren fram slaktoffer och lovoffer till HERRENS hus.>> Daa foerde foersamlingen fram slaktoffer och lovoffer, och var och en som av sitt hjaerta manades daertill offrade braennoffer. ^32Antalet av de braennoffersdjur som foersamlingen foerde fram var sjuttio tjurar, ett hundra vaedurar och tvaa hundra lamm, alla dessa till braennoffer aat HERREN. ^33Och tackoffren utgjordes av sex hundra tjurar och tre tusen djur av smaaboskapen. ^34Men praesterna voro foer faa, saa att de icke kunde draga av huden paa alla braennoffersdjuren; daerfoer understoeddes de av sina broeder leviterna, till dess detta goeromaal var fullgjort, och till dess praesterna hade helgat sig. Ty i fraaga om att helga sig hade leviterna visat sig mer raettsinniga aen praesterna. ^35Ocksaa var antalet stort av braennoffer, vartill kommo fettstyckena fraan tackoffren, saa ock de drickoffer som hoerde till braennoffren. Saa blev det ordnat med tjaenstgoeringen i HERRENS hus. ^36Och Hiskia och allt folket gladde sig oever vad Gud hade berett aat folket; ty helt ovaentat hade detta kommit till staand. __________________________________________________________________ Chapter 30 ^1Daerefter saende Hiskia ut bud till hela Israel och Juda och skrev ocksaa brev till Efraim och Manasse, att de skulle komma till HERRENS hus i Jerusalem foer att haalla HERRENS, Israels Guds, paaskhoegtid. ^2Och konungen och hans foernaemsta maen och hela foersamlingen i Jerusalem enade sig om att haalla paaskhoegtiden i andra maanaden; ^3ty de kunde icke haalla den nu genast, eftersom praesterna aennu icke hade helgat sig i tillraeckligt antal och folket icke hade hunnit foersamla sig till Jerusalem. ^4Daerfoer syntes det konungen och hela foersamlingen raett att goera saa. ^5Och de besloeto att laata utropa i hela Israel, fraan Beer-Seba aenda till Dan, att man skulle komma och haalla HERRENS, Israels Guds, paaskhoegtid i Jerusalem; ty man hade icke eljest haallit den samfaellt, saasom foereskrivet var. ^6Saa begaavo sig daa ilbuden aastad med breven fraan konungen och hans foernaemsta maen och drogo genom hela Israel och Juda, enligt konungens befallning, och sade: >>I Israels barn, vaenden om till HERREN, Abrahams, Isaks och Israels Gud, paa det att han maa vaenda om till den kvarleva av eder, som har raeddats undan de assyriska konungarnas hand. ^7Och varen icke saasom edra faeder och broeder, som voro otrogna mot HERREN, sina faeders Gud, saa att han prisgav dem aat foeroedelse, saasom I sjaelva haven sett. ^8Varen alltsaa nu icke haardnackade saasom edra faeder, utan underkasten eder HERREN och kommen till hans helgedom, den som han har helgat foer evig tid, och tjaenen HERREN, eder Gud, paa det att hans vredes gloed maa vaenda sig ifraan eder. ^9Ty om I vaenden om till HERREN, skola edra broeder och edra barn finna barmhaertighet infoer dem som haalla dem faangna, saa att de faa vaenda tillbaka till detta land; ty HERREN, eder Gud, aer naadig och barmhaertig, och han skall icke vaenda sitt ansikte ifraan eder, om I vaenden om till honom.>> ^10Och ilbuden foro ifraan stad till stad i Efraims och Manasse land och aenda till Sebulon; men man gjorde spe av dem och bespottade dem. ^11Dock funnos naagra i Aser, Manasse och Sebulon, som oedmjukade sig och kommo till Jerusalem. ^12Ocksaa i Juda verkade Guds hand, saa att han gav dem ett endraektigt hjaerta till att goera efter vad konungen och de oeverste hade bjudit i kraft av HERRENS ord. ^13Och mycket folk kom tillhopa i Jerusalem foer att haalla det osyrade broedets hoegtid i andra maanaden, en mycket stor foersamling. ^14Och de stodo upp och skaffade bort de altaren som funnos i Jerusalem; ocksaa alla offereldsaltarna skaffade de bort och kastade dem i Kidrons dal. ^15Och de slaktade paaskalammet paa fjortonde dagen i andra maanaden; praesterna och leviterna, som nu kaende blygsel och daerfoer hade helgat sig, foerde daervid fram braennoffer till HERRENS hus. ^16Och de instaellde sig till tjaenstgoering paa sina platser, saasom det var foereskrivet foer dem, efter gudsmannen Moses lag; och praesterna staenkte med blodet, sedan de hade tagit emot det av leviterna. ^17Ty maanga funnos i foersamlingen, som icke hade helgat sig; daerfoer maaste leviterna slakta paaskalammen foer alla som icke voro rena, och saa helga dem aat HERREN. ^18Det var naemligen en myckenhet av folket, maanga fraan Efraim och Manasse, Isaskar och Sebulon, som icke hade renat sig, utan aato paaskalammet paa annat saett aen foereskrivet var. Men Hiskia hade bett foer dem och sagt: >>HERREN, den gode, foerlaate var och en ^19som har vaent sitt hjaerta till att soeka Gud, HERREN, sina faeders Gud, om han aen icke aer ren efter helgedomens ordning.>> ^20Och HERREN hoerde Hiskia och skonade folket. ^21Saa hoello Israels barn, de som daa voro tillstaedes i Jerusalem, det osyrade broedets hoegtid i sju dagar med stor glaedje; och leviterna och praesterna lovade HERREN var dag med kraftiga instrumenter, HERREN till aera. ^22Och Hiskia talade vaenligt till alla de leviter som voro vael foerfarna i HERRENS tjaenst. Och de aato av hoegtidsoffren under de sju dagarna, i det att de offrade tackoffer och prisade HERREN, sina faders Gud. ^23Och hela foersamlingen enade sig om att haalla hoegtid under aennu sju dagar; och saa hoell man hoegtid med glaedje ocksaa under de sju dagarna. ^24Ty Hiskia, Juda konung, hade saasom offergaerd givit aat foersamlingen ett tusen tjurar och av smaaboskapen sju tusen djur, och de oeverste hade saasom offergaerd givit aat foersamlingen ett tusen tjurar och av smaaboskapen tio tusen djur. Och ett stort antal praester helgade sig. ^25Och hela Juda foersamling gladde sig med praesterna och leviterna, saa ock hela foersamlingen av dem som hade kommit fraan Israel, aevensom de fraemlingar som hade kommit fraan Israels land, eller som bodde i Juda. ^26Och i Jerusalem var stor glaedje; ty alltsedan Salomos, Davids sons, Israels konungs, tid hade icke naagot saadant som detta skett i Jerusalem. ^27Och de levitiska praesterna stodo upp och vaelsignade folket, och deras roest blev hoerd, och deras boen kom till himmelen, hans heliga boning. __________________________________________________________________ Chapter 31 ^1Naer nu allt detta var till aenda, drogo alla israeliter som hade varit daer tillstaedes ut till Juda staeder och slogo soender stoderna, hoeggo ned Aserorna och broeto ned offerhoejderna och altarna i hela Juda och Benjamin och i Efraim och Manasse, till dess att de hade gjort aende paa dem; sedan vaende alla Israels barn tillbaka till sina staeder, var och en till sin egendom. ^2Och Hiskia foerordnade om praesternas och leviternas avdelningar, alltefter som de tillhoerde den ena eller den andra avdelningen, saa att var och en av saavael praesterna som leviterna fick sitt bestaemda goeromaal, naer braennoffer och tackoffer skulle offras, till att daervid goera tjaenst och tacka och lovsjunga i portarna till HERRENS laeger. ^3Och konungen anslog en del av sin egendom till braennoffren, naemligen till att offra braennoffer morgon och afton, och till att offra braennoffer paa sabbaterna, vid nymaanaderna och vid hoegtiderna, saasom det var foereskrivet i HERRENS lag. ^4Och han befallde folket som bodde i Jerusalem att giva praesterna och leviterna deras del, foer att de skulle kunna haalla fast vid HERRENS lag. ^5Och naer denna befallning blev kaend, gaavo Israels barn rikligen en foerstling av saed, vin, olja och honung och av all markens avkastning; och tionde av allt foerde de fram i myckenhet. ^6Och de av Israels och Juda barn, som bodde i Juda staeder, foerde ock fram tionde av faekreatur och smaa boskap, saa ock tionde av de heliga gaavor som helgades aat HERRENS, deras Gud, och lade upp dem i saerskilda hoegar. ^7I tredje maanaden begynte de att laegga upp hoegarna, och i sjunde maanaden hade de slutat daermed. ^8Naer daa Hiskia och de oeverste kommo och saago hoegarna, prisade de HERREN och hans folk Israel. ^9Och Hiskia fraagade praesterna och leviterna om hoegarna. ^10Daa svarade honom oeverstepraesten Asarja, av Sadoks hus, och sade; >>Alltsedan man begynte foera fram offergaerden till HERRENS hus, hava vi aetit och blivit maetta och dock faatt mycket kvar; ty HERREN har vaelsignat sitt folk, och vad som aer kvar aer denna stora rikedom.>> ^11Och Hiskia befallde att man skulle inreda foerraadskamrar i HERRENS hus, och man inredde saadana. ^12Och i dem foerde man in offergaerden och tionden och de heliga gaavorna, allt paa heder och tro. Och oeveruppsyningsman daeroever var leviten Konanja, och hans naermaste man var hans broder Simei. ^13Men Jehiel, Asasja, Nahat, Asael, Jerimot, Josabad, Eliel, Jismakja, Mahat och Benaja voro tillsyningsmaen under Konanja och hans broder Simei, efter foerordnande av konung Hiskia och Asarja, fursten i Guds hus. ^14Och leviten Kore, Jimnas son, som var doerrvaktare paa oestra sidan, hade uppsikten oever de frivilliga gaavorna aat Gud och skulle foerdela HERRENS offergaerd och det hoegheliga av offren. ^15Och under honom sattes Eden, Minjamin, Jesua, Semaja, Amarja och Sekanja till foertroendemaen i praeststaederna foer att ombesoerja utdelningen aat sina broeder, efter deras avdelningar, aat den minste saavael som aat den stoerste. ^16Haerifraan voro undantagna alla saadana i sina slaektregister upptecknade personer av mankoen, fraan tre aars aalder och daerutoever, som skulle infinna sig i HERRENS hus, daer var dag de foer den dagen bestaemda sysslorna skulle utfoeras genom dem som hade tjaenstgoeringen, med de saerskilda aaligganden de hade efter sina avdelningar. ^17Och vad angick praesternas slaektregister, saa var det uppgjort efter deras familjer; och av leviterna voro de upptagna, som voro tjugu aar gamla eller daerutoever, efter sina saerskilda aaligganden, alltefter sina avdelningar. ^18Och i slaektregistret skulle de vara upptecknade jaemte alla sina spaeda barn, hustrur, soener och doettrar, saa maanga de voro. Ty paa heder och tro skulle de foervalta det heliga saasom heligt. ^19Och foer dem av Arons soener, praesterna, som bodde paa sina staeders utmarker, voro i var saerskild stad namngivna maen tillsatta, som aat allt mankoen bland praesterna och aat alla de leviter som voro upptecknade i slaektregistret skulle utdela vad dem tillkom. ^20Saa foerfor Hiskia i hela Juda, och han gjorde infoer HERREN, sin Gud, vad gott och raett och sant var. ^21Och allt som han foeretog sig, naer han nu soekte sin Gud, allt, vare sig det angick tjaenstgoeringen i Guds hus eller det angick lagen och budorden, det gjorde han av allt sitt hjaerta, och det lyckades honom vael. __________________________________________________________________ Chapter 32 ^1Sedan han hade utfoert detta och bevisat saadan trohet, kom Sanherib, konungen i Assyrien, och drog in i Juda och belaegrade dess befaesta staeder och taenkte eroevra dem aat sig. ^2Daa nu Hiskia saag att Sanherib kom, i avsikt att belaegra Jerusalem, ^3raadfoerde han sig med sina foernaemsta maen och sina hjaeltar om att taeppa foer vattnet i de kaellor som laago utom staden; och de hjaelpte honom haermed. ^4Mycket folk foersamlades och taeppte till alla kaellorna och daemde foer baecken som floet mitt igenom trakten, ty de sade: >>Naer de assyriska konungarna komma, boera de icke finna vatten i saadan myckenhet.>> ^5Och han tog mod till sig och byggde upp muren oeverallt daer den var nedbruten, och byggde tornen hoegre, och foerde upp en annan mur daerutanfoer, och befaeste Millo i Davids stad, och laet goera skjutvapen i myckenhet, saa ock skoeldar. ^6Och han tillsatte krigshoevitsmaen oever folket och foersamlade dem till sig paa den oeppna platsen vid stadsporten, och talade uppmuntrande till dem och sade: ^7>>Varen frimodiga och ofoerfaerade, frukten icke och varen icke foerskraeckta foer konungen i Assyrien och foer hela den hop han har med sig; ty med oss aer en som aer stoerre aen den som aer med honom. ^8Med honom aer en arm av koett, men med oss aer HERREN, vaar Gud, och han skall hjaelpa oss och foera vaara krig. Och folket tryggade sig vid Hiskias, Juda konungs, ord. ^9Daerefter saende Sanherib, konungen i Assyrien -- som nu med hela sin haersmakt laag framfoer Lakis -- sina tjaenare till Jerusalem, till Hiskia, Juda konung, och till alla dem av Juda, som voro i Jerusalem, och laet saega: ^10>>Saa saeger Sanherib, konungen i Assyrien: Varpaa foertroesten I, eftersom I stannen kvar i det belaegrade Jerusalem? ^11Se, Hiskia uppeggar eder, saa att I kommen att doe genom hunger och toerst; han saeger: 'HERREN, vaar Gud, skall raedda oss ur den assyriske konungens hand.' ^12Har icke denne samme Hiskia avskaffat hans offerhoejder och altaren och sagt till Juda och Jerusalem: 'Infoer ett enda altare skolen I tillbedja, och paa detta skolen I taenda offereld'? ^13Veten I icke vad jag och mina faeder hava gjort med andra laenders alla folk? Hava vael de gudar som dyrkas av folken i dessa andra laender naagonsin foermaatt raedda sina laender ur min hand? ^14Ja, vilket bland alla dessa folk som mina faeder hava givit till spillo har vael haft naagon gud som har foermaatt raedda sitt folk ur min hand eftersom I menen att eder Gud foermaar raedda eder ur min hand!>> ^15Nej, laaten nu icke Hiskia saa bedraga och uppegga eder, och tron honom icke; ty ingen gud hos naagot folk eller i naagot rike har foermaatt raedda sitt folk ur min hand eller ur mina faeders hand. Huru mycket mindre skall daa eder Gud kunna raedda eder ur min hand!>> ^16Och hans tjaenare talade aennu mer mot HERREN Gud och mot hans tjaenare Hiskia. ^17Han hade ock skrivit ett brev vari han smaedade HERREN, Israels Gud, och talade mot honom saa: >>Lika litet som de gudar som dyrkas av folken i de andra laenderna hava kunnat raedda sina folk ur min hand, lika litet skall Hiskias Gud kunna raedda sitt folk ur min hand.>> ^18Och till Jerusalems folk, dem som stodo paa muren, ropade de med hoeg roest paa judiska foer att goera dem modloesa och foerskraeckta, saa att man sedan skulle kunna intaga staden. ^19Och de talade om Jerusalems Gud paa samma saett som om de fraemmande folkens gudar, vilka aero verk av maenniskohaender. ^20Men vid allt detta baado konung Hiskia och profeten Jesaja, Amos' son, och ropade till himmelen. ^21Daa saende HERREN en aengel, som foergjorde alla de tappra stridsmaennen och furstarna och hoevitsmaennen i den assyriske konungens laeger, saa att han med skam maaste draga tillbaka till sitt land. Och naer han en gaang gick in i sin guds hus, blev han daer nedhuggen med svaerd av sina egna soener. ^22Saa fraelste HERREN Hiskia och Jerusalems invaanare ur Sanheribs, den assyriske konungens, hand och ur alla andras hand; och han beskyddade dem paa alla sidor. ^23Och maanga foerde skaenker till HERREN i Jerusalem och dyrbara gaavor till Hiskia, Juda konung; och han blev haerefter hoegt aktad av alla folk. ^24Vid den tiden blev Hiskia doedssjuk. Daa bad han till HERREN, och han svarade honom och gav honom ett undertecken. ^25Dock aatergaeldade Hiskia icke det goda som hade blivit honom bevisat, utan hans hjaerta blev hoegmodigt; daerfoer kom foertoernelse oever honom och oever Juda och Jerusalem. ^26Men daa Hiskia oedmjukade sig, mitt i sitt hjaertas hoegmod, och Jerusalems invaanare med honom, drabbade HERRENS foertoernelse dem icke, saa laenge Hiskia levde. ^27Och Hiskias rikedom och haerlighet var mycket stor; han hade byggt sig skattkamrar foer silver och guld och aedla stenar, och foer vaelluktande kryddor, och foer skoeldar och foer allahanda dyrbara haavor av andra slag, ^28saa ock foerraadshus foer vad som kom in av saed, vin och olja, aevensom stall foer allt slags boskap; och hjordar hade han skaffat foer sina faallor. ^29Och han hade byggt sig staeder och foervaervat sig stor rikedom paa faar och faekreatur; ty Gud hade givit honom mycket stora aegodelar. ^30Det var ock Hiskia som taeppte till Gihonsvattnets oevre kaella och ledde vattnet nedaat, vaester om Davids stad. Och Hiskia var lyckosam i allt vad han foeretog sig. ^31Jaemvael naer fraan Babels furstar de saendebud kommo, som voro skickade till honom foer att fraaga efter det under som hade skett i landet, oevergav Gud honom allenast foer att proeva honom, paa det att han skulle foernimma allt vad som var i hans hjaerta. ^32Vad nu mer aer att saega om Hiskia och om hans fromma gaerningar, det finnes upptecknat i >>Profeten Jesajas, Amos' sons, syner>>, i boken om Judas och Israels konungar. ^33Och Hiskia gick till vila hos sina faeder, och han begrov honom paa den plats daer man gaar upp till Davids hus' gravar; och hela Juda och Jerusalems invaanare bevisade honom aera vid hans doed. Och hans son Manasse blev konung efter honom. __________________________________________________________________ Chapter 33 ^1Manasse var tolv aar gammal, naer han blev konung, och han regerade femtiofem aar i Jerusalem. ^2Han gjorde vad ont var i HERRENS oegon, efter den styggeliga seden hos de folk som HERREN hade foerdrivit foer Israels barn. ^3Han byggde aater upp de offerhoejder som hans fader Hiskia hade brutit ned, och reste altaren aat Baalerna och gjorde Aseror, och tillbad och tjaenade himmelens hela haerskara. ^4Ja, han byggde altaren i HERRENS hus, det om vilket HERREN hade sagt: >>I Jerusalem skall mitt namn vara till evig tid.>> ^5Han byggde altaren aat himmelens hela haerskara paa de baada foergaardarna till HERRENS hus. ^6Han laet ock sina barn gaa genom eld i Hinnoms sons dal och oevade teckentyderi, svartkonst och trolldom och skaffade sig andebesvaerjare och spaamaen och gjorde mycket som var ont i HERRENS oegon, saa att han foertoernade honom. ^7Och avgudabelaetet som han hade laatit goera satte han i Guds hus, om vilket Gud hade sagt till David och till hans son Salomo: >>Vid detta hus och vid Jerusalem, som jag har utvalt bland alla Israels stammar, vill jag faesta mitt namn foer evig tid. ^8Och jag skall icke mer laata Israel vandra bort ifraan det land som jag har bestaemt aat edra faeder, om de allenast haalla och goera allt vad jag har bjudit dem, alldeles efter den lag, de stadgar och raetter som de hava faatt genom Mose.>> ^9Men Manasse foerfoerde Juda och Jerusalems invaanare, saa att de gjorde mer ont aen de folk som HERREN hade foergjort foer Israels barn. ^10Och HERREN talade till Manasse och hans folk, men de aktade icke daerpaa. ^11Daa laet HERREN den assyriske konungens haerhoevitsmaen komma oever dem; de slogo Manasse i bojor och faengslade honom med kopparfjaettrar och foerde honom till Babel. ^12Men naer han nu var i noed, boen foell han infoer HERREN, sin Gud, och oedmjukade sig storligen foer sina faeders Gud. ^13Och naer han saa bad till honom, laet han beveka sig och hoerde hans boen och laet honom komma tillbaka till Jerusalem saasom konung. Och daa besinnade Manasse att HERREN aer Gud. ^14Daerefter byggde han en yttre mur till Davids stad vaesterut mot Gihon i dalen, intill Fiskporten, och runt omkring Ofel, och gjorde den mycket hoeg. Och han insatte krigshoevitsmaen i alla befaesta staeder i Juda. ^15Och han skaffade bort de fraemmande gudarna och avgudabelaetet ur HERRENS hus, saa ock alla de altaren som han hade byggt paa det berg daer HERRENS hus stod och i Jerusalem, och kastade dem utanfoer staden. ^16Och han uppraettade HERRENS altare och offrade tackoffer och lovoffer daerpaa, och uppmanade Juda att tjaena HERREN, Israels Gud. ^17Men folket offrade aennu paa hoejderna, dock allenast aat HERREN, sin Gud. ^18Vad nu mer aer att saega om Manasse och om hans boen till sin Gud och om de ord som siarna talade till honom i HERRENS, Israels Guds, namn, det staar i Israels konungars kroenika. ^19Och om hans boen och huru han blev boenhoerd, och om all hans synd och otrohet, och om de platser paa vilka han byggde offerhoejder och staellde upp sina Aseror och belaeten, innan han oedmjukade sig, haerom aer skrivet i Hosais kroenika. ^20Och Manasse gick till vila hos sina faeder, och man begrov honom daer han bodde. Och hans son Amon blev konung efter honom. ^21Amon var tjugutvaa aar gammal, naer han blev konung, och han regerade tvaa aar i Jerusalem. ^22Han gjorde vad ont var i HERRENS oegon, saasom hans fader Manasse hade gjort; aat alla de belaeten som hans fader Manasse hade laatit goera offrade Amon, och han tjaenade dem. ^23Men han oedmjukade sig icke foer HERREN, saasom hans fader Manasse hade gjort, utan denne Amon hopade skuld paa skuld. ^24Och hans tjaenare sammansvuro sig mot honom och doedade honom hemma i hans hus. ^25Men folket i landet draepte alla som hade sammansvurit sig mot konung Amon. Daerefter gjorde folket i landet hans son Josia till konung efter honom. __________________________________________________________________ Chapter 34 ^1Josia var aatta aar gammal, naer han blev konung, och han regerade trettioett aar i Jerusalem. ^2Han gjorde vad raett var i HERRENS oegon och vandrade paa sin fader Davids vaegar och vek icke av vare sig till hoeger eller till vaenster. ^3I sitt aattonde regeringsaar, medan han aennu var en yngling, begynte han att soeka sin fader Davids Gud; och i det tolfte aaret begynte han att rena Juda och Jerusalem fraan offerhoejderna och Aserorna och fraan de skurna och gjutna belaetena. ^4Men Baalsaltarna broetos ned i hans aasyn, och solstoderna som voro uppstaellda paa dem hoegg han ned, och Aserorna och de skurna och gjutna belaetena slog han soender och krossade dem till stoft och stroedde ut stoftet paa de maens gravar, som hade offrat aat dem. ^5Och praesternas ben braende han upp paa deras altaren. Saa renade han Juda och Jerusalem. ^6Och i Manasses, Efraims och Simeons staeder aenda till Naftali genomsoekte han oeverallt husen. ^7Och sedan han hade brutit ned altarna och krossat Aserorna och belaetena soender till stoft och huggit ned alla solstoder i hela Israels land, vaende han tillbaka till Jerusalem. ^8Och i sitt adertonde regeringsaar, medan han hoell paa med att rena landet och templet, saende han Safan, Asaljas son, och Maaseja, hoevitsmannen i staden, och kansleren Joa, Joahas' son, foer att saetta HERRENS, sin Guds, hus i staand. ^9Och de gingo till oeverstepraesten Hilkia och avlaemnade de penningar som hade influtit till Guds hus, sedan de av de leviter som hoello vakt vid troeskeln hade blivit insamlade fraan Manasse, Efraim och hela det oevriga Israel, saa ock fraan hela Juda och Benjamin och fraan Jerusalems invaanare; ^10de oeverlaemnade dem aat de maen som foerraettade arbete saasom tillsyningsmaen vid HERRENS hus. Sedan gaavos penningarna av dessa maen, som foerraettade arbete och hade befattning vid HERRENS hus med att laga huset och saetta det i staand, ^11de gaavos aat timmermaennen och byggningsmaennen, till att inkoepa huggen sten och traevirke till stockar, foer att man daermed skulle timra upp de hus som Juda konungar hade foerstoert. ^12Och maennen fingo vid sitt arbete handla paa heder och tro; och tillsyningsmaen oever dem och foerestaandare foer arbetet voro Jahat och Obadja, leviter av Meraris barn, och Sakarja och Mesullam, av kehatiternas barn, saa ock alla de leviter som voro kunniga paa musikinstrumenter. ^13De hade ock tillsynen oever baerarna, saa att foerestaandare funnos foer alla arbetarna vid de saerskilda goeromaalen. Av leviterna togos ock skrivare, uppsyningsmaen och doerrvaktare. ^14Naer de nu togo ut penningarna som hade influtit till HERRENS hus, fann praesten Hilkia HERRENS lagbok, den som hade blivit given genom Mose ^15Daa tog Hilkia till orda och sade till sekreteraren Safan: >>Jag har funnit lagboken i HERRENS hus.>> Och Hilkia gav boken aat Safan. ^16Och Safan bar boken till konungen och avgav daerjaemte sin beraettelse infoer konungen och sade: >>Allt vad dina tjaenare hava faatt i uppdrag att goera, det goera de. ^17Och de hava toemt ut de penningar som funnos i HERRENS hus, och hava oeverlaemnat dem aat tillsyningsmaennen och aat arbetarna.>> ^18Vidare beraettade sekreteraren Safan foer konungen och sade: >>Praesten Hilkia har givit mig en bok.>> Och Safan foerelaeste daerur foer konungen ^19Naer konungen nu hoerde lagens ord, rev han soender sina klaeder. ^20Och konungen bjoed Hilkia och Ahikam, Safans son, och Abdon, Mikas son, och sekreteraren Safan och Asaja, konungens tjaenare, och sade: ^21>>Gaan och fraagen HERREN foer mig och foer dem som aero kvar av Israel och Juda, angaaende det som staar i den bok som nu har blivit funnen. Ty stor aer HERRENS vrede, den som aer utgjuten oever oss, daerfoer att vaara faeder icke hava haallit HERRENS ord och icke hava gjort allt som aer foereskrivet i denna bok.>> ^22Daa gick Hilkia, tillika med andra som konungen saende aastad, till profetissan Hulda, hustru aat Sallum, klaedkammarvaktaren, som var son till Tokehat, Hasras son; hon bodde i Jerusalem, i Nya staden. Och de talade med henne saasom dem bjudet var. ^23Daa svarade hon dem: >>Saa saeger HERREN, Israels Gud: Saegen till den man som har saent eder till mig: ^24Saa saeger HERREN: Se, oever denna plats och oever dess invaanare skall jag laata olycka komma, alla de foerbannelser som aero skrivna i den bok som man har foerelaest foer Juda konung -- ^25detta daerfoer att de hava oevergivit mig och taent offereld aat andra gudar, och saa hava foertoernat mig med alla sina haenders verk. Min vrede skall utgjutas oever denna plats och skall icke bliva utslaeckt. ^26Men till Juda konung, som har saent eder foer att fraaga HERREN, till honom skolen I saega saa: Saa saeger HERREN, Israels Gud, angaaende de ord som du har hoert: ^27Eftersom ditt hjaerta blev bevekt och du oedmjukade dig infoer Gud, naer du hoerde hans ord mot denna plats och mot dess invaanare, ja, oedmjukade dig infoer mig och rev soender dina klaeder och graet infoer mig, foerdenskull har jag ock hoert dig, saeger HERREN. ^28Se, jag vill samla dig till dina faeder, saa att du faar samlas till dem i din grav med frid, och dina oegon skola slippa att se all den olycka som jag skall laata komma oever denna plats och dess invaanare.>> Och de vaende tillbaka till konungen med detta svar. ^29Daa saende konungen aastad och laet foersamla alla de aeldste i Juda och Jerusalem. ^30Och konungen gick upp i HERRENS hus med alla Juda maen och Jerusalems invaanare, ocksaa praesterna och leviterna, ja, allt folket, ifraan den stoerste till den minste. Och han laeste upp foer dem allt vad som stod i foerbundsboken, som hade blivit funnen i HERRENS hus. ^31Och konungen traedde fram paa sin plats och sloet infoer HERRENS ansikte det foerbundet, att de skulle foelja efter HERREN och haalla hans bud, hans vittnesboerd och hans stadgar, av allt sitt hjaerta och av all sin sjael, och goera efter foerbundets ord, dem som voro skrivna i denna bok. ^32Och han laet alla som funnos i Jerusalem och Benjamin traeda in i foerbundet Och Jerusalems invaanare gjorde efter Guds, sina faeders Guds, foerbund. ^33Och Josia skaffade bort alla styggelser ur Israels barns alla landomraaden, och tillhoell alla dem som funnos i Israel att tjaena HERREN, sin Gud. Saa laenge han levde, veko de icke av ifraan HERREN, sina faeders Gud. __________________________________________________________________ Chapter 35 ^1Daerefter hoell Josia HERRENS paaskhoegtid i Jerusalem; man slaktade paaskalammet paa fjortonde dagen i foersta maanaden. ^2Och han faststaellde praesternas aaligganden och styrkte dem till tjaenstgoeringen i HERRENS hus. ^3Och han sade till leviterna som undervisade hela Israel, och som voro helgade aat HERREN: >>Saetten den heliga arken i det hus som Salomo, Davids son, Israels konung, har byggt. Den skall icke mer vara en boerda paa edra axlar. Tjaenen nu HERREN, eder Gud, och hans folk Israel. ^4Goeren eder redo efter edra familjer, i edra avdelningar, enligt vad David, Israels konung, har foereskrivit, och enligt hans son Salomos foereskrifter, ^5och instaellen eder i helgedomen, ordnade efter edra broeders, det meniga folkets, familjeskiften, saa att en avdelning av en levitisk familj kommer paa vart skifte. ^6Och slakten paaskalammet och helgen eder och reden till det foer edra broeder, saa att I goeren efter HERRENS ord genom Mose.>> ^7Och Josia gav aat det meniga folket saasom offergaerd smaaboskap, dels lamm och dels killingar, till ett antal av trettio tusen, alltsammans till paaskoffer, aat alla som voro daer tillstaedes, saa ock tre tusen faekreatur, detta allt av konungens enskilda egendom. ^8Och hans foernaemsta maen gaavo efter sin fria vilja offergaavor aat folket, aat praesterna och leviterna. Hilkia, Sakarja och Jehiel, furstarna i Guds hus, gaavo aat praesterna tvaa tusen sex hundra lamm och killingar till paaskoffer, saa ock tre hundra faekreatur. ^9Men Konanja och hans broeder, Semaja och Netanel, jaemte Hasabja, Jegiel och Josabad, de oeversta bland leviterna, gaavo aat leviterna saasom offergaerd fem tusen lamm och killingar till paaskoffer, saa ock fem hundra faekreatur. ^10Saa blev det daa ordnat foer gudstjaensten; och praesterna instaellde sig till tjaenstgoering paa sina platser och likaledes leviterna, efter sina avdelningar, saasom konungen hade bjudit. ^11Daerefter slaktade de paaskalammet, och praesterna staenkte med blodet som de togo emot av leviterna; och dessa drogo av huden. ^12Och de avskilde braennoffersstyckena och delade ut dem aat det meniga folket, efter deras familjeskiften, foer att de skulle offra dem aat HERREN, saasom det var foereskrivet i Moses bok. Paa samma saett gjorde de ock med faekreaturen. ^13Och de stekte paaskalammet paa eld, paa foereskrivet saett; men tackofferskoettet kokade de i grytor, pannor och kittlar och delade ut det med hast aat allt det meniga folket. ^14Sedan redde de till aat sig sjaelva och aat praesterna; ty praesterna, Arons soener, voro upptagna aenda till natten med att offra braennoffret och fettstyckena; daerfoer maaste leviterna reda till baade aat sig och aat praesterna, Arons soener. ^15Och saangarna, Asafs barn, stodo paa sin plats, saasom David och Asaf och Heman och konungens siare Jedutun hade bjudit, och doerrvaktarna stodo var och en vid sin port; de behoevde icke gaa ifraan sin tjaenstgoering, ty deras broeder, de andra leviterna, redde till aat dem. ^16Saa blev allt ordnat foer HERRENS tjaenst paa den dagen, i det att man hoell paaskhoegtid och offrade braennoffer paa HERRENS altare, saasom konung Josia hade bjudit. ^17De israeliter som voro daer tillstaedes hoello nu paaskhoegtid och firade det osyrade broedets hoegtid i sju dagar. ^18En paaskhoegtid lik denna hade icke blivit haallen i Israel sedan profeten Samuels tid; ty ingen av Israels konungar hade haallit en saadan paaskhoegtid som den vilken nu hoells av Josia jaemte praesterna och leviterna och hela Juda och dem av Israel, som voro daer tillstaedes, jaemvael Jerusalems invaanare. ^19I Josias adertonde regeringsaar hoells denna paaskhoegtid. ^20Efter allt detta, sedan Josia hade foersatt templet i gott staand, drog Neko, konungen i Egypten, upp foer att strida vid Karkemis, som ligger vid Frat; och Josia drog ut mot honom. ^21Daa skickade denne saendebud till honom och laet saega: >>Vad har du med mig att goera, du Juda konung? Det aer icke mot dig jag nu kommer, utan mot min arvfiende, och Gud har befallt mig att skynda. Hoer upp att trotsa Gud, som aer med mig, och tag dig till vara, saa att han icke foerdaervar dig.>> ^22Men i staellet foer att vaenda om och laemna honom i fred foerklaedde Josia sig och gick att strida mot honom, utan att hoera paa Nekos ord, som dock kommo fraan Guds mun. Och det kom till strid paa Megiddos slaett. ^23Men skyttarnas skott traeffade konung Josia; och konungen sade till sina tjaenare: >>Baeren mig undan, ty jag aer svaart saarad.>> ^24Daa buro hans tjaenare honom fraan stridsvagnen och satte honom i hans andra vagn och foerde honom till Jerusalem; och han gav upp andan och blev begraven daer hans faeder voro begravna. Och hela Juda och Jerusalem soerjde Josia. ^25Och Jeremia sjoeng en klagosaang oever Josia. Och alla saangare och saangerskor talade sedan i sina klagosaanger om Josia, saasom man goer aennu i dag; och dessa saanger blevo allmaent gaengse i Israel. De finnas upptecknade bland >>Klagosaangerna>>. ^26Vad nu mer aer att saega om Josia och om de fromma gaerningar han gjorde, efter vad foereskrivet var i HERRENS lag, ^27och om annat som han foeretog sig under sin foersta tid saavael som under sin sista, det finnes upptecknat i boken om Israels och Juda konungar __________________________________________________________________ Chapter 36 ^1Och folket i landet tog Josias son Joahas och gjorde honom till konung i Jerusalem efter hans fader. ^2Joahas var tjugutre aar gammal, naer han blev konung, och han regerade tre maanader i Jerusalem. ^3Konungen i Egypten avsatte honom i Jerusalem och paalade landet en skatt av ett hundra talenter silver och en talent guld. ^4Och konungen i Egypten gjorde hans broder Eljakim till konung oever Juda och Jerusalem och foeraendrade hans namn till Jojakim men hans broder Joahas, honom tog Neko med sig, och han foerde honom till Egypten. ^5Jojakim var tjugufem aar gammal naer han blev konung, och han regerade elva aar i Jerusalem. Han gjorde vad ont var i HERRENS, sin Guds, oegon. ^6Och Nebukadnessar, konungen i Babel, drog upp mot honom och faengslade honom med kopparfjaettrar och foerde honom bort till Babel. ^7Och en del av kaerlen i HERRENS hus foerde Nebukadnessar till Babel, och han satte in dem i sitt tempel i Babel. ^8Vad nu mer aer att saega om Jojakim och om de styggelser som han gjorde, och om vad han eljest har befunnits vara skyldig till, det finnes upptecknat i boken om Israels och Juda konungar. Och hans son Jojakin blev konung efter honom. ^9Jojakin var aatta aar gammal, naer han blev konung, och han regerade tre maanader och tio dagar i Jerusalem. Han gjorde vad ont var i HERRENS oegon. ^10Och vid foeljande aars boerjan saende konung Nebukadnessar och laet haemta honom till Babel, tillika med de dyrbara kaerlen i HERRENS hus; och han gjorde hans broder Sidkia till konung oever Juda och Jerusalem. ^11Sidkia var tjuguett aar gammal, naer han blev konung, och han regerade elva aar i Jerusalem. ^12Han gjorde vad ont var i HERRENS, sin Guds, oegon; han oedmjukade sig icke foer profeten Jeremia, som talade HERRENS ord. ^13Han avfoell fraan konung Nebukadnessar, som hade tagit ed av honom vid Gud. Och han var haardnackad och foerstockade sitt hjaerta, saa att han icke omvaende sig till HERREN, Israels Gud. ^14Alla de oeversta bland praesterna och folket foersyndade sig ock storligen i otrohet mot Gud med hedningarnas alla styggelser och orenade HERRENS hus, som han hade helgat i Jerusalem. ^15Och HERREN, deras faders Gud, skickade sina budskap till dem titt och ofta genom sina saendebud, ty han oemkade sig oever sitt folk och sin boning. ^16Men de begabbade Guds saendebud och foeraktade hans ord och bespottade hans profeter, till dess HERRENS vrede oever hans folk vaexte saa, att ingen bot mer fanns. ^17Daa saende han emot dem kaldeernas konung, och denne draepte deras unga maen med svaerd i deras helgedomshus och skonade varken ynglingar eller jungfrur, ej heller gamla och graahaarsmaen; allt blev givet i hans hand. ^18Och alla kaerl i Guds hus, baade stora och smaa, och skatterna i HERRENS hus, saa ock konungens och hans foernaemsta maens skatter, allt foerde han till Babel. ^19Och man braende upp Guds hus och broet ned Jerusalems mur, och alla dess palats braende man upp i eld och foerstoerde alla de dyrbara foeremaal som funnos daer. ^20Och dem som hade undsluppit svaerdet foerde han bort i faangenskap till Babel, och de blevo tjaenare aat honom och aat hans soener, till dess att perserna kommo till vaeldet -- ^21foer att HERRENS ord genom Jeremias mun skulle uppfyllas -- alltsaa till dess att landet hade faatt gottgoerelse foer sina sabbater. Ty medan det laag oede, hade det sabbat -- till dess att sjuttio aar hade gaatt till aenda. ^22Men i den persiske konungens Kores' foersta regeringsaar uppvaeckte HERREN -- foer att HERRENS ord genom Jeremias mun skulle fullbordas -- den persiske konungen Kores' ande, saa att denne laet utropa oever hela sitt rike och tillika skriftligen kungoera foeljande: ^23>>Saa saeger Kores, konungen i Persien: Alla riken paa jorden har HERREN, himmelens Gud, givit mig; och han har anbefallt mig att bygga honom ett hus i Jerusalem i Juda. Vemhelst nu bland eder, som tillhoer hans folk, med honom vare HERREN, hans Gud, och han drage ditupp.>> __________________________________________________________________ Ezra __________________________________________________________________ Chapter 1 ^1Men i den persiske konungen Kores' foersta regeringsaar uppvaeckte HERREN -- foer att HERRENS ord fraan Jeremias mun skulle fullbordas -- den persiske konungen Kores' ande, saa att denne laet utropa oever hela sitt rike och tillika skriftligen kungoera foeljande: ^2>>Saa saeger Kores, konungen i Persien: Alla riken paa jorden har HERREN, himmelens Gud, givit mig; och han har anbefallt mig att bygga honom ett hus i Jerusalem i Juda. ^3Vemhelst nu bland eder, som tillhoer hans folk, med honom vare hans Gud, och han drage upp till Jerusalem i Juda foer att bygga paa HERRENS, Israels Guds, hus; han aer den Gud som bor i Jerusalem. ^4Och varhelst naagon aennu finnes kvar, maa han av folket paa den ort daer han bor saasom fraemling faa hjaelp med silver och guld, med gods och boskap, detta jaemte vad som frivilligt gives till Guds hus i Jerusalem.>> ^5Daa stodo huvudmaennen foer Judas och Benjamins familjer upp, aevensom praesterna och leviterna, alla de vilkas ande Gud uppvaeckte till att draga upp och bygga paa HERRENS hus i Jerusalem. ^6Och alla de som bodde i deras grannskap understoedde dem med silverkaerl, med guld, med gods och boskap och med dyrbara skaenker, detta foerutom allt vad man eljest frivilligt gav. ^7Och konung Kores utlaemnade de kaerl till HERRENS hus, som Nebukadnessar hade foert bort ifraan Jerusalem och laatit saetta in i sin guds hus. ^8Dem utlaemnade nu Kores, konungen i Persien, aat skattmaestaren Mitredat, och denne raeknade upp den aat Sesbassar, hoevdingen foer Juda. ^9Och detta var antalet av dem: trettio baecken av guld, ett tusen baecken av silver, tjugunio andra offerkaerl, ^10trettio baegare av guld, fyra hundra tio silverbaegare av ringare slag, daertill ett tusen andra kaerl. ^11Kaerlen av guld och silver utgjorde tillsammans fem tusen fyra hundra. Allt detta foerde Sesbassar med sig, naer de som hade varit i faangenskapen drogo upp fraan Babel till Jerusalem. __________________________________________________________________ Chapter 2 ^1Och dessa voro de maen fraan hoevdingdoemet, som drogo upp ur den landsflykt och faangenskap i Babel, till vilken de hade blivit bortfoerda av Nebukadnessar, konungen i Babel, och som vaende tillbaka till Jerusalem och Juda, var och en till sin stad, ^2i det att de foeljde med Serubbabel, Jesua, Nehemja, Seraja, Reelaja, Mordokai, Bilsan, Mispar, Bigvai, Rehum och Baana. Detta var antalet maen av Israels meniga folk: ^3Pareos' barn: tvaa tusen ett hundra sjuttiotvaa; ^4Sefatjas barn: tre hundra sjuttiotvaa; ^5Aras barn: sju hundra sjuttiofem; ^6Pahat-Moabs barn, av Jesuas och Joabs barn: tvaa tusen aatta hundra tolv; ^7Elams barn: ett tusen tvaa hundra femtiofyra; ^8Sattus barn: nio hundra fyrtiofem; ^9Sackais barn: sju hundra sextio; ^10Banis barn: sex hundra fyrtiotvaa; ^11Bebais barn: sex hundra tjugutre; ^12Asgads barn: ett tusen tvaa hundra tjugutvaa; ^13Adonikams barn: sex hundra sextiosex; ^14Bigvais barn: tvaa tusen femtiosex; ^15Adins barn: fyra hundra femtiofyra; ^16Aters barn av Hiskia: nittioaatta; ^17Besais barn: tre hundra tjugutre; ^18Joras barn: ett hundra tolv; ^19Hasums barn: tvaa hundra tjugutre; ^20Gibbars barn: nittiofem; ^21Bet-Lehems barn: ett hundra tjugutre; ^22maennen fraan Netofa: femtiosex; ^23maennen fraan Anatot: ett hundra tjuguaatta; ^24Asmavets barn: fyrtiotvaa; ^25Kirjat-Arims, Kefiras och Beerots barn: sju hundra fyrtiotre; ^26Ramas och Gebas barn: sex hundra tjuguen; ^27maennen fraan Mikmas: ett hundra tjugutvaa; ^28maennen fraan Betel och Ai: tvaa hundra tjugutre; ^29Nebos barn: femtiotvaa; ^30Magbis' barn: ett hundra femtiosex; ^31den andre Elams barn: ett tusen tvaa hundra femtiofyra; ^32Harims barn: tre hundra tjugu; ^33Lods, Hadids och Onos barn: sju hundra tjugufem; ^34Jerikos barn: tre hundra fyrtiofem; ^35Senaas barn: tre tusen sex hundra trettio. ^36Av praesterna: Jedajas barn av Jesuas hus: nio hundra sjuttiotre; ^37Immers barn: ett tusen femtiotvaa; ^38Pashurs barn: ett tusen tvaa hundra fyrtiosju; ^39Harims barn: ett tusen sjutton. ^40Av leviterna: Jesuas och Kadmiels barn, av Hodaujas barn: sjuttiofyra; ^41av saangarna: Asafs barn: ett hundra tjuguaatta; ^42av doerrvaktarnas barn: Sallums barn, Aters barn, Talmons barn, Ackubs barn, Hatitas barn, Sobais barn: alla tillsammans ett hundra trettionio. ^43Av tempeltraelarna: Sihas barn, Hasufas barn, Tabbaots barn, ^44Keros' barn, Siahas barn, Padons barn, ^45Lebanas barn, Hagabas barn, Ackubs barn, ^46Hagabs barn, Samlais barn, Hanans barn, ^47Giddels barn, Gahars barn, Reajas barn, ^48Resins barn, Nekodas barn, Gassams barn, ^49Ussas barn, Paseas barn, Besais barn, ^50Asnas barn, Meunims barn, Nefisims barn, ^51Bakbuks barn, Hakufas barn, Harhurs barn, ^52Basluts barn, Mehidas barn, Harsas barn, ^53Barkos' barn, Siseras barn, Temas barn, ^54Nesias barn, Hatifas barn. ^55Av Salomos tjaenares barn: Sotais barn, Hassoferets barn, Perudas barn, ^56Jaalas barn, Darkons barn, Giddels barn, ^57Sefatjas barn, Hattils barn, Pokeret-Hassebaims barn, Amis barn. ^58Tempeltraelarna och Salomos tjaenares barn utgjorde tillsammans tre hundra nittiotvaa. ^59Och dessa voro de som drogo aastad fraan Tel-Mela, Tel-Harsa, Kerub, Addan och Immer, men som icke kunde uppgiva sina familjer och sin slaekt och huruvida de voro av Israel: ^60Delajas barn, Tobias barn, Nekodas barn, sex hundra femtiotvaa. ^61Och av praesternas barn: Habajas barn, Hackos' barn, Barsillais barn, hans som tog en av gileaditen Barsillais doettrar till hustru och blev uppkallad efter deras namn. ^62Dessa soekte efter sina slaektregister, men kunde icke finna dem; daerfoer blevo de saasom ovaerdiga uteslutna fraan praestadoemet. ^63Och staathaallaren tillsade dem att de icke skulle faa aeta av det hoegheliga, foerraen en praest uppstode med urim och tummim. ^64Hela foersamlingen utgjorde sammanraeknad fyrtiotvaa tusen tre hundra sextio, ^65foerutom deras tjaenare och tjaenarinnor, som voro sju tusen tre hundra trettiosju. Och till dem hoerde tvaa hundra saangare och saangerskor. ^66De hade sju hundra trettiosex haestar, tvaa hundra fyrtiofem mulaasnor, ^67fyra hundra trettiofem kameler och sex tusen sju hundra tjugu aasnor. ^68Och somliga av huvudmaennen foer familjerna gaavo, naer de kommo till HERRENS hus i Jerusalem, frivilliga gaavor till Guds hus, foer att det aater skulle byggas upp paa samma plats. ^69De gaavo, efter som var och en foermaadde, till arbetskassan i guld sextioett tusen dariker och i silver fem tusen minor, saa ock ett hundra praesterliga livklaednader. ^70Och praesterna, leviterna, en del av meniga folket, saangarna, doerrvaktarna och tempeltraelarna bosatte sig i sina staeder: hela Israel i sina staeder. __________________________________________________________________ Chapter 3 ^1Naer sjunde maanaden nalkades och Israels barn nu voro bosatta i sina staeder, foersamlade sig folket saasom en man till Jerusalem. ^2Och Jesua, Josadaks son, och hans broeder, praesterna, och Serubbabel, Sealtiels son, och hans broeder stodo upp och byggde Israels Guds altare foer att offra braennoffer daerpaa, saasom det var foereskrivet i gudsmannen Moses lag. ^3De uppfoerde altaret paa dess plats, ty en foerskraeckelse hade kommit oever dem foer de fraemmande folken; och de offrade aat HERREN braennoffer daerpaa, morgonens och aftonens braennoffer. ^4Och de hoello loevhyddohoegtiden, saasom det var foereskrivet, och offrade braennoffer foer var dag till bestaemt antal, paa stadgat saett, var dag det foer den dagen bestaemda antalet, ^5och daerefter det dagliga braennoffret och de offer som hoerde till nymaanaderna och till alla HERRENS oevriga helgade hoegtider, saa ock alla de offer som man frivilligt frambar aat HERREN. ^6Paa foersta dagen i sjunde maanaden begynte de att offra braennoffer aat HERREN, innan grunden till HERRENS tempel aennu var lagd. ^7Och de gaavo penningar aat stenhuggare och timmermaen, saa ock matvaror, dryckesvaror och olja aat sidonierna och tyrierna, foer att dessa sjoeledes skulle foera cedertrae fraan Libanon till Jafo, i enlighet med den tillaatelse som Kores, konungen i Persien, hade givit dem. ^8Och aaret naest efter det daa de hade kommit till Guds hus i Jerusalem, i andra maanaden, begyntes verket av Serubbabel, Sealtiels son, och Jesua, Josadaks son, och deras oevriga broeder, praesterna och leviterna, och av alla dem som ur faangenskapen hade kommit till Jerusalem; det begyntes daermed att de anstaellde leviterna, dem som voro tjugu aar gamla eller daerutoever, till att foerestaa arbetet paa HERRENS hus. ^9Och Jesua med sina soener och broeder och Kadmiel med sina soener, Judas soener, allasammans, blevo anstaellda till att hava uppsikt oever dem som utfoerde arbetet paa Guds hus, sammaledes ock Henadads soener med sina soener och broeder, leviterna. ^10Och naer byggningsmaennen lade grunden till HERRENS tempel, staelldes praesterna upp i aembetsskrud med trumpeter, saa ock leviterna, Asafs barn, med cymbaler, till att lova HERREN, efter Davids, Israels konungs, anordning. ^11Och de sjoengo, under lov och tack till HERREN, daerfoer att han aer god, och daerfoer att hans naad varar evinnerligen oever Israel. Och allt folket jublade hoegt till HERRENS lov, daerfoer att grunden till HERRENS hus var lagd. ^12Men maanga av praesterna och leviterna och huvudmaennen foer familjerna, de gamle som hade sett det foerra huset, graeto hoegljutt, naer de saago grunden laeggas till detta hus, maanga aater jublade och voro saa glada att de ropade med hoeg roest. ^13Och man kunde icke skilja mellan det hoegljudda, glada jubelropet och folkets hoegljudda graat; ty folket ropade saa hoegt att ljudet daerav hoerdes vida omkring. __________________________________________________________________ Chapter 4 ^1Men naer ovaennerna till Juda och Benjamin fingo hoera att de som hade aaterkommit ifraan faangenskapen hoello paa att bygga ett tempel aat HERREN, Israels Gud, ^2gingo de till Serubbabel och till huvudmaennen foer familjerna och sade till dem: >>Vi vilja bygga tillsammans med eder, ty vi soeka eder Gud, likasom I, och aat honom offra vi alltsedan den tid daa den assyriske konungen Esarhaddon laet foera oss hit.>> ^3Men Serubbabel och Jesua och de oevriga huvudmaennen foer Israels familjer sade till dem: >>Det aer icke tillboerligt att I tillsammans med oss byggen ett hus aat vaar Gud, utan vi vilja foer oss sjaelva med varandra bygga huset aat HERREN, Israels Gud, saasom konung Kores, konungen i Persien, har bjudit oss.>> ^4Men folket i landet bedrev det saa, att judafolkets mod foell och de avskraecktes fraan att bygga vidare. ^5Och de lejde mot dem maen som genom sina raad gjorde deras raadslag om intet, saa laenge Kores, konungen i Persien, levde, och sedan aenda till dess att Darejaves, konungen i Persien, kom till regeringen. ^6(Sedermera, under Ahasveros' regering, redan i begynnelsen av hans regering, skrev man en anklagelseskrift mot dem som bodde i Juda och Jerusalem. ^7Och i Artasastas tid skrevo Bislam, Mitredat och Tabeel samt dennes oevriga medbroeder till Artasasta, konungen i Persien. Och det som stod i skrivelsen var skrivet med arameiska bokstaever och avfattat paa arameiska. ^8Likaledes skrevo raadsherren Rehum och sekreteraren Simsai ett brev om Jerusalem till konung Artasasta av foeljande innehaall. ^9De skrevo daa, raadsherren Rehum och sekreteraren Simsai och de andra, deras medbroeder: diniterna och afaresatkiterna, tarpeliterna, afaresiterna, arkeviterna, babylonierna, susaniterna, dehaviterna, elamiterna ^10och de andra folk som den store och maektige Asenappar hade foert bort och laatit bosaetta sig i staden Samaria och annorstaedes i landet paa andra sidan floden o. s. v. ^11Och detta aer vad som stod skrivet i det brev som de saende till konung Artasasta: >>Dina tjaenare, maennen paa andra sidan floden o. s. v. ^12Det vare veterligt foer konungen att de judar som drogo upp fraan dig hava kommit hit till oss i Jerusalem, och de haalla nu paa att bygga upp den upproriska och onda staden, att saetta murarna i staand och att foerbaettra grundvalarna. ^13Saa maa nu konungen veta, att om denna stad bliver uppbyggd och murarna bliva satta i staand, skola de varken giva skatt eller tull eller vaegpenningar, och saadant skall bliva till men foer konungarnas inkomster. ^14Alldenstund vi nu aeta palatsets salt, och det icke aer tillboerligt att vi aase huru skada tillskyndas konungen, daerfoer saenda vi nu och laata konungen veta detta, ^15foer att man maa goera efterforskningar i dina faeders kroenikor; ty av dessa kroenikor skall du finna och erfara att denna stad har varit en upprorisk stad, till foerfaang foer konungar och laender, och att man i den har anstiftat oroligheter aenda ifraan aeldsta tider, varfoer ock denna stad har blivit foerstoerd. ^16Saa laata vi nu konungen veta, att om denna stad bliver uppbyggd och dess murar bliva satta i staand, saa skall du i foeljd haerav icke mer hava naagon del i landet paa andra sidan floden.>> ^17Daa saende konungen foeljande svar till raadsherren Rehum och sekreteraren Simsai och de andra, deras medbroeder, som bodde i Samaria och i det oevriga landet paa andra sidan floden: >>Frid o. s. v. ^18Den skrivelse som I haven saent till oss har noggrant blivit upplaest foer mig. ^19Och sedan jag hade givit befallning att man skulle goera efterforskningar, fann man att denna stad aenda ifraan aeldsta tider har plaegat saetta sig upp mot konungar, och att uppror och oroligheter daer hava anstiftats. ^20I Jerusalem hava ock funnits maektiga konungar, som hava varit herrar oever allt land som ligger paa andra sidan floden, och skatt, tull och vaegpenningar hava blivit dem givna. ^21Saa utfaerden nu en befallning att man foerhindrar dessa maen att bygga upp denna stad, till dess jag giver befallning daerom. ^22Och sen till, att I icke handlen foersumligt i denna sak, saa att skadan icke vaexer, konungarna till foerfaang.>> ^23Saa snart nu vad som stod i konung Artasastas skrivelse hade blivit laest foer Rehum och sekreteraren Simsai och deras medbroeder, gingo de med hast till judarna i Jerusalem och hindrade dem med vaald och makt.) ^24Saa foerhindrades nu arbetet paa Guds hus i Jerusalem. Och det blev foerhindrat aenda till den persiske konungen Darejaves' andra regeringsaar. __________________________________________________________________ Chapter 5 ^1Men profeten Haggai och Sakarja, Iddos son, profeterna, profeterade foer judarna i Juda och Jerusalem, i Israels Guds namn, efter vilket de voro uppkallade. ^2Och Serubbabel, Sealtiels son, och Jesua, Josadaks son, stodo daa upp och begynte bygga paa Guds hus i Jerusalem, och med dem Guds profeter, som understoedde dem. ^3Vid samma tid kommo till dem Tattenai, staathaallaren i landet paa andra sidan floden, och Setar-Bosenai och dessas medbroeder, och sade saa till dem: >>Vem har givit eder tillaatelse att bygga detta hus och att saetta denna mur i staand?>> ^4Daa sade vi dem vad de maen hette, som uppfoerde byggnaden. ^5Och oever judarnas aeldste vakade deras Guds oega, saa att man lovade att icke laegga naagot hinder i vaegen foer dem, till dess saken hade kommit infoer Darejaves; sedan skulle man saenda dem en skrivelse haerom. ^6Detta aer nu vad som stod skrivet i det brev som Tattenai, staathaallaren i landet paa andra sidan floden, och Setar-Bosenai och hans medbroeder, afarsekiterna, som bodde paa andra sidan floden, saende till konung Darejaves; ^7de saende naemligen till honom en beraettelse, och daeri var saa skrivet: >>Frid vare i allo med konung Darejaves. ^8Det vare veterligt foer konungen att vi kommo till det judiska hoevdingdoemet, till den store Gudens hus. Detta haaller man nu paa att bygga upp med stora stenar, och i vaeggarna laegger man in traevirke; och arbetet bedrives med omsorg och har god framgaang under deras haender. ^9Daa fraagade vi de aeldste daer och sade till dem saa: 'Vem har givit eder tillaatelse att bygga detta hus och att saetta denna mur i staand?' ^10Vi fraagade dem ock huru de hette, foer att kunna underraetta dig daerom, och foer att teckna upp namnen paa de maen som stodo i spetsen foer dem. ^11Och detta var det svar som de gaavo oss: 'Vi aero himmelens och jordens Guds tjaenare, och vi bygga nu upp det hus som fordom, foer maanga aar sedan, var uppbyggt haer, och som en stor konung i Israel hade byggt och fullaendat. ^12Men eftersom vaara faeder foertoernade himmelens Gud, gav han dem i kaldeen Nebukadnessars, den babyloniske konungens, hand; och han foerstoerde detta hus och foerde folket bort till Babel. ^13Men i den babyloniske konungen Kores' foersta regeringsaar gav konung Kores befallning att man aater skulle bygga upp detta Guds hus. ^14Och tillika tog konung Kores ur templet i Babel de kaerl av guld och silver, som hade tillhoert Guds hus, men som Nebukadnessar hade tagit ur templet i Jerusalem och foert till templet i Babel; och de oeverlaemnades aat en man vid namn Sesbassar, som han hade satt till staathaallare. ^15Och till honom sade han: Tag dessa kaerl och far aastad och saett in dem i templet i Jerusalem; ty Guds hus skall aater byggas upp paa sin plats. ^16Saa kom daa denne Sesbassar hit och lade grunden till Guds hus i Jerusalem. Och fraan den tiden och intill nu har man byggt daerpaa, och det aer aennu icke faerdigt.' ^17Om det nu taeckes konungen, maa man goera efterforskningar i konungens skattkammare daerborta i Babel om det aer saa, att konung Kores har givit tillaatelse att bygga detta Guds hus i Jerusalem; daerefter maa konungen meddela oss sin vilja haerom.>> __________________________________________________________________ Chapter 6 ^1Daa gav konung Darejaves befallning att man skulle goera efterforskningar i kansliet i Babel, daer skatterna nedlades. ^2Och i Ametas borg, i hoevdingdoemet Medien, fann man en bokrulle i vilken foeljande var upptecknat till haagkomst: ^3>>I konung Kores' foersta regeringsaar gav konung Kores denna befallning: 'Guds hus i Jerusalem, det huset skall byggas upp till att vara en plats daer man frambaer offer; och dess grundvalar skola goeras fasta. Det skall byggas sextio alnar hoegt och sextio alnar brett, ^4med tre varv stora stenar och med ett varv nytt traevirke; och vad som fordras foer omkostnaderna skall utgivas fraan konungens hus. ^5De kaerl av guld och silver i Guds hus, som Nebukadnessar tog ur templet i Jerusalem och foerde till Babel, skall man ock giva tillbaka, saa att de komma aater till sin plats i templet i Jerusalem, och man skall saetta in dem i Guds hus.' -- ^6Alltsaa, du Tattenai, som aer staathaallare i landet paa andra sidan floden, och du Setar-Bosenai, och I afarsekiter, de naemndas medbroeder paa andra sidan floden: haallen eder fjaerran daerifraan. ^7Laemnen arbetet paa detta Guds hus ostoert. Judarnas staathaallare och judarnas aeldste maa bygga detta Guds hus paa dess plats. ^8Och haermed giver jag befallning om huru I skolen foerfara med dessa judarnas aeldste, naer de bygga paa detta Guds hus. Av de penningar som givas aat konungen i skatt fraan landet paa andra sidan floden skall vad som fordras foer omkostnaderna redligt utgivas aat dessa maen, saa att hinder icke uppstaar i arbetet. ^9Och vad de behoeva, ungtjurar, vaedurar och lamm till braennoffer aat himmelens Gud, saa och vete, salt, vin och olja, det skall, efter uppgift av praesterna i Jerusalem, utgivas aat dem dag foer dag utan naagon foersummelse, ^10foer att de maa kunna frambaera offer, till en vaelbehaglig lukt aat himmelens Gud, och foer att de maa bedja foer konungens och hans soeners liv. ^11Och haermed giver jag befallning, att om naagon oevertraeder denna foerordning, saa skall en bjaelke brytas ut ur hans hus, och paa den skall man upphaenga och faesta honom, och hans hus skall goeras till en plats foer orenlighet, daerfoer att han har saa gjort. ^12Och maa den Gud som har laatit sitt namn bo daer slaa ned alla konungar och folk som utraecka sin hand till att oevertraeda denna foerordning, och till att foerstoera detta Guds hus i Jerusalem. Jag, Darejaves, giver denna befallning. Blive den redligt fullgjord!>> ^13Alldenstund nu konung Darejaves hade saent ett saadant bud, blev detta redligt fullgjort av Tattenai, staathaallaren i landet paa andra sidan floden, och av Setar-Bosenai, saa ock av deras medbroeder. ^14Och judarnas aeldste byggde vidare och hade god framgaang i arbetet genom profeten Haggais och Sakarjas, Iddos sons, profetiska tal; man byggde och fullbordade det saasom Israels Gud hade befallt, och saasom Kores och Darejaves och Artasasta, den persiske konungen, hade befallt. ^15Och huset blev faerdigt till den tredje dagen i maanaden Adar, i konung Darejaves' sjaette regeringsaar. ^16Och Israels barn, praesterna och leviterna och de oevriga som hade aaterkommit ifraan faangenskapen, firade invigningen av detta Guds hus med glaedje. ^17Och till invigningen av detta Guds hus offrade de ett hundra tjurar, tvaa hundra vaedurar och fyra hundra lamm, saa ock till syndoffer foer hela Israel tolv bockar, efter antalet av Israels stammar. ^18Och man anstaellde praesterna, efter deras skiften, och leviterna, efter deras avdelningar, till att foerraetta Guds tjaenst i Jerusalem, saasom det var foereskrivet i Moses bok. ^19Och de som hade aaterkommit ifraan faangenskapen hoello paaskhoegtid paa fjortonde dagen i foersta maanaden. ^20Ty praesterna och leviterna hade daa allasammans renat sig, saa att de alla voro rena; och de slaktade paaskalammet foer alla dem som hade aaterkommit ifraan faangenskapen, ocksaa foer sina broeder, praesterna, likasaavael som foer sig sjaelva. ^21Och de israeliter som hade aatervaent ifraan faangenskapen aato daerav, jaemte alla saadana som hade avskilt sig fraan den hedniska landsbefolkningens orenhet och slutit sig till dem foer att soeka HERREN, Israels Gud. ^22Och de hoello det osyrade broedets hoegtid i sju dagar med glaedje; ty HERREN hade berett dem glaedje, i det att han hade vaent den assyriske konungens hjaerta till dem, saa att han understoedde dem i arbetet paa Guds, Israels Guds, hus. __________________________________________________________________ Chapter 7 ^1Efter en tids foerlopp, under den persiske konungen Artasastas regering, haende sig att Esra, son till Seraja, son till Asarja, son till Hilkia, ^2son till Sallum, son till Sadok, son till Ahitub, ^3son till Amarja, son till Asarja, son till Merajot, ^4son till Seraja, son till Ussi, son till Bucki, ^5son till Abisua, son till Pinehas, son till Eleasar, son till Aron, oeverstepraesten -- ^6det haende sig att denne Esra drog upp fraan Babel; han var en skriftlaerd, vael foerfaren i Moses lag, den som HERREN, Israels Gud, hade utgivit. Och konungen gav honom allt vad han begaerde, eftersom HERRENS, hans Guds, hand var oever honom. ^7Ocksaa en del av Israels barn och av praesterna, leviterna, saangarna, doerrvaktarna och tempeltraelarna drog upp till Jerusalem i Artasastas sjunde regeringsaar. ^8Och han kom till Jerusalem i femte maanaden, i konungens sjunde regeringsaar. ^9Ty paa foersta dagen i foersta maanaden blev det bestaemt att man skulle draga upp fraan Babel; och paa foersta dagen i femte maanaden kom han till Jerusalem, eftersom Guds goda hand var oever honom. ^10Ty Esra hade vaent sitt hjaerta till att begrunda HERRENS lag och goera efter den, och till att i Israel undervisa i lag och raett. ^11Saa stod nu skrivet i den skrivelse som konung Artasasta gav aat praesten Esra, den skriftlaerde, som var laerd i det som HERREN hade bjudit och stadgat foer Israel: ^12>>Artasasta, konungarnas konung, till praesten Esra, den i himmelens Guds lag laerde, o. s. v. med oevlig fortsaettning. ^13Jag giver haermed befallning att var och en i mitt rike av Israels folk och av dess praester och leviter, som aer villig att fara till Jerusalem, maa fara med dig, ^14alldenstund du aer saend av konungen och hans sju raadgivare till att haalla undersoekning om Juda och Jerusalem efter din Guds lag, som aer i din hand, ^15och till att foera dit det silver och guld som konungen och hans raadgivare av fritt beslut hava givit aat Israels Gud, vilken har sin boning i Jerusalem, ^16saa ock allt det silver och guld som du kan faa i hela Babels hoevdingdoeme, tillika med de frivilliga gaavor som folket och praesterna giva till sin Guds hus i Jerusalem. ^17Alltsaa skall du nu foer dessa penningar saasom en redlig man koepa tjurar, vaedurar och lamm, jaemte saadant som behoeves till dithoerande spisoffer och drickoffer; och detta skall du offra paa altaret i eder Guds hus i Jerusalem. ^18Och vad du och dina broeder finnen foer gott att goera med det silver och guld som bliver oever, det maan I goera efter eder Guds vilja. ^19Och alla de kaerl som givas dig till tempeltjaensten i din Guds hus skall du avlaemna infoer Jerusalems Gud. ^20Och vad du maaste utbetala foer det som haerutoever behoeves till din Guds hus, det maa du laata utbetala ur konungens skattkammare. ^21Och jag, konung Artasasta, giver haermed befallning till alla skattmaestare i landet paa andra sidan floden att allt vad praesten Esra, den i himmelens Guds lag laerde, begaer av eder, det skall redligt goeras och givas, ^22aenda till hundra talenter silver, hundra korer vete, hundra bat vin och hundra bat olja, saa ock salt utan saerskild foereskrift. ^23Allt vad himmelens Gud befaller skall noggrant goeras och givas till himmelens Guds hus, foer att icke vrede maa komma oever konungens och hans soeners rike. ^24Och vi goera eder veterligt att ingen skall hava makt att laegga skatt, tull eller vaegpenningar paa naagon praest eller levit, saangare, doerrvaktare, tempeltrael eller annan tjaenare i detta Guds hus. ^25Och du, Esra, maa, efter din Guds vishet, den som har blivit dig betrodd, foerordna domare och lagkloke till att doema allt folket i landet paa andra sidan floden, alla dem som kaenna din Guds lagar; och om naagon icke kaenner dessa, skolen I laera honom dem. ^26Och var och en som icke goer efter din Guds lag och konungens lag, oever honom skall dom faellas med raettvisa, vare sig till doed eller till landsfoervisning eller till penningboeter eller till faengelse.>> ^27Lovad vare HERREN, vaara faeders Gud, som ingav konungen saadant i hjaertat, naemligen att han skulle foerhaerliga HERRENS hus i Jerusalem, ^28och som laet mig finna naad infoer konungen och hans raadgivare och infoer alla konungens maektiga hoevdingar! ^29Och jag kaende mig frimodig, eftersom HERRENS, min Guds, hand var oever mig, och jag foersamlade en del av huvudmaennen i Israel till att draga upp med mig. __________________________________________________________________ Chapter 8 ^1Och dessa voro de huvudmaen foer familjerna, som under konung Artasastas regering med mig drogo upp fraan Babel, och saa foerhoell det sig med deras slaekter: ^2Av Pinehas' barn Gersom; av Itamars barn Daniel; av Davids barn Hattus; ^3av Sekanjas barn, av Pareos' barn, Sakarja och med honom i slaektregistret upptagna maen, ett hundra femtio; ^4av Pahat-Moabs barn Eljoenai, Serajas son, och med honom tvaa hundra maen; ^5av Sekanjas barn Jahasiels son och med honom tre hundra maen; ^6av Adins barn Ebed, Jonatans son, och med honom femtio maen; ^7av Elams barn Jesaja, Ataljas son, och med honom sjuttio maen; ^8av Sefatjas barn Sebadja, Mikaels son, och med honom aattio maen; ^9av Joabs barn Obadja, Jehiels son och med honom tvaa hundra aderton maen; ^10av Selomits barn Josifjas son och med honom ett hundra sextio maen; ^11av Bebais barn Sakarja, Bebais son, och med honom tjuguaatta maen; ^12av Asgads barn Johanan, Hackatans son, och med honom ett hundra tio maen; ^13av Adonikams barn de sistkomna, vilka hette Elifelet, Jegiel och Semaja, och med dem sextio maen; ^14av Bigvais barn Utai och Sabbud och med dem sjuttio maen. ^15Och jag foersamlade dessa till den stroem som flyter till Ahava, och vi voro laegrade daer i tre dagar. Men naer jag naermare gav akt paa folket och praesterna, fann jag daer ingen av Levi barn. ^16Daa saende jag aastad huvudmaennen Elieser, Ariel, Semaja, Elnatan, Jarib, Elnatan, Natan, Sakarja och Mesullam och laerarna Jojarib och Elnatan; ^17jag bjoed dem gaa till Iddo, huvudmannen i Kasifja, och jag lade dem i munnen de ord som de skulle tala till Iddo och hans broder och till tempeltraelarna i Kasifja, paa det att man skulle saenda till oss tjaenare foer vaar Guds hus. ^18Och eftersom vaar Guds goda hand var oever oss, saende de till oss en foerstaandig man av Mahelis, Levis sons, Israels sons, barn, aevensom Serebja med hans soener och broeder, aderton maen, ^19vidare Hasabja och med honom Jesaja, av Meraris barn, med dennes broeder och deras soener, tjugu maen, ^20saa ock tvaa hundra tjugu tempeltraelar, alla namngivna, av de tempeltraelar som David och hans foernaemsta maen hade givit till leviternas tjaenst. ^21Och jag laet daer, vid Ahavastroemmen, lysa ut en fasta, foer att vi skulle oedmjuka oss infoer vaar Gud, till att av honom utbedja oss en lyckosam resa foer oss och vaara kvinnor och barn och all vaar egendom. ^22Ty jag blygdes foer att av konungen begaera krigsfolk och ryttare till att hjaelpa oss mot fiender paa vaegen, eftersom vi hade sagt till konungen: >>Vaar Guds hand aer oever alla dem som soeka honom, och saa gaar det dem vael, men hans makt och hans vrede aero emot alla dem som oevergiva honom.>> ^23Daerfoer fastade vi och soekte hjaelp av vaar Gud, och han boenhoerde oss. ^24Och jag avskilde tolv av de oeversta bland praesterna, saa ock Serebja och Hasabja och med dem tio av deras broeder. ^25Och jag vaegde upp aat dem silvret och guldet och kaerlen, den gaerd till vaar Guds hus, som hade blivit given av konungen och hans raadgivare och hoevdingar och av alla de israeliter som voro daer. ^26Jag vaegde upp aat dem sex hundra femtio talenter silver jaemte silverkaerl till ett vaerde av ett hundra talenter, saa ock ett hundra talenter guld, ^27daertill tjugu baegare av guld, till ett vaerde av tusen dariker, samt tvaa kaerl av fin, glaensande koppar, dyrbara saasom guld. ^28Och jag sade till dem: >>I aeren helgade aat HERREN, och kaerlen aero helgade, och silvret och guldet aer en frivillig gaava aat HERREN, edra faeders Gud. ^29Saa vaken daeroever och bevaren det, till dess I faan vaega upp det i Jerusalem infoer de oeversta bland praesterna och leviterna och de oeversta inom Israels familjer, i kamrarna i HERRENS hus.>> ^30Daa togo praesterna och leviterna emot det uppvaegda, silvret och guldet och kaerlen, foer att de skulle foera det till Jerusalem, till vaar Guds hus. ^31Och vi broeto upp fraan Ahavastroemmen paa tolfte dagen i foersta maanaden foer att draga till Jerusalem; och vaar Guds hand var oever oss och raeddade oss undan fiender och foersaat paa vaegen. ^32Och vi kommo till Jerusalem och blevo stilla daer i tre dagar. ^33Men paa fjaerde dagen uppvaegdes silvret och guldet och kaerlen i vaar Guds hus, och oeverlaemnades aat praesten Meremot, Urias son, och jaemte honom aat Eleasar, Pinehas' son, och jaemte dessa aat leviterna Josabad, Jesuas son, och Noadja, Binnuis som -- ^34alltsammans efter antal och vikt, och hela vikten blev daa upptecknad. ^35De landsflyktiga som hade aaterkommit ifraan faangenskapen offrade nu till braennoffer aat Israels Gud tolv tjurar foer hela Israel, nittiosex vaedurar, sjuttiosju lamm och tolv syndoffersbockar, alltsammans till braennoffer aat HERREN. ^36Och de oeverlaemnade konungens paabud aat konungens satraper och aat staathaallarna i landet paa andra sidan floden, och dessa gaavo understoed aat folket och aat Guds hus. __________________________________________________________________ Chapter 9 ^1Sedan allt detta hade skett, traedde naagra av furstarna fram till mig och sade: >>Varken folket i Israel eller praesterna och leviterna hava haallit sig avskilda fraan de fraemmande folken, saasom tillboerligt hade varit foer de styggelsers skull som hava bedrivits av dem, av kananeerna, hetiterna, perisseerna, jebuseerna, ammoniterna, moabiterna, egyptierna och amoreerna. ^2Ty av deras doettrar hava de tagit hustrur aat sig och aat sina soener, och saa har det heliga slaektet blandat sig med de fraemmande folken; och furstarna och foerestaandarna hava varit de foersta att begaa saadan otrohet.>> ^3Naer jag nu hoerde detta, rev jag soender min livrock och min kaapa och ryckte av mig huvudhaar och skaegg och blev sittande i djup sorg. ^4Och alla de som fruktade foer vad Israels Gud hade talat mot saadan otrohet som den de aaterkomna faangarna hade begaatt, de foersamlade sig till mig, under det att jag foerblev sittande i min djupa sorg aenda till tiden foer aftonoffret. ^5Men vid tiden foer aftonoffret stod jag upp fraan min bedroevelse och rev soender min livrock och min kaapa; daerefter foell jag ned paa mina knaen och utraeckte mina haender till HERREN, min Gud, ^6och sade: >>Min Gud, jag skaemmes och blyges foer att upplyfta mitt ansikte till dig, min Gud, ty vaara missgaerningar hava vaext oss oever huvudet, och vaar skuld aer stor allt upp till himmelen. ^7Fraan vaara faeders dagar aenda till denna dag hava vi varit i stor skuld, och genom vaara missgaerningar hava vi, med vaara konungar och praester, blivit givna i fraemmande konungars hand, och hava drabbats av svaerd, faangenskap, plundring och skam, saasom det gaar oss aennu i dag. ^8Men nu har ett litet oegonblick naad vederfarits oss fraan HERREN, vaar Gud, saa att han har laatit en raeddad skara bliva kvar av oss, och givit oss fotfaeste paa sin heliga plats, foer att han, vaar Gud, saa skulle laata ljus gaa upp foer vaara oegon och giva oss naagot litet andrum i vaar traeldom. ^9Ty traelar aero vi, men i vaar traeldom har vaar Gud icke oevergivit oss, utan han har laatit oss finna naad infoer Persiens konungar, saa att de hava givit oss andrum till att uppraetta vaar Guds hus och bygga upp dess ruiner och bereda oss en haegnad plats i Juda och Jerusalem. ^10Och vad skola vi nu saega, o vaar Gud, efter allt detta? Vi hava ju oevergivit dina bud, ^11dem som du gav genom dina tjaenare profeterna, i det du sade: 'Det land dit I nu kommen, foer att taga det i besittning, aer ett besmittat land, genom de fraemmande folkens besmittelse, och genom de styggelser med vilka de i sin orenhet hava uppfyllt det fraan den ena aendan till den andra. ^12Saa given nu icke edra doettrar aat deras soener, och tagen icke deras doettrar till hustrur aat edra soener. Ja, I skolen aldrig fraaga efter deras vaelfaerd och lycka -- detta paa det att I maan bliva starka, saa att I faan aeta av landets goda och laemna det till besittning aat edra barn foer evaerdlig tid.' ^13Skulle vi vael nu, efter allt vad som har kommit oever oss genom vaara onda gaerningar och genom den stora skuld vi hava aadragit oss, och sedan du, vaar Gud, har skonat oss mer aen vaara missgaerningar foertjaenade, och laatit en skara av oss, saadan som denna, bliva raeddad -- ^14skulle vi vael nu paa nytt bryta mot dina bud och befrynda oss med folk som bedriva saadana styggelser? Skulle du daa icke vredgas paa oss, aenda daerhaen att du foergjorde oss, saa att intet mer vore kvar och ingen raeddning funnes? ^15HERRE, Israels Gud, du aer raettfaerdig, ty av oss har allenast blivit kvar en raeddad skara, saasom i dag nogsamt synes. Och se, nu ligga vi haer i vaar skuld infoer dig, ty vid saadant kan ingen bestaa infoer dig.>> __________________________________________________________________ Chapter 10 ^1Daa nu Esra saa bad och bekaende, daer han laag graatande framfoer Guds hus, foersamlade sig till honom av Israel en mycket stor skara, maen, kvinnor och barn; ty ocksaa folket graet bitterligen. ^2Och Sekanja, Jehiels son, av Ulams barn, tog till orda och sade till Esra: >>Ja, vi hava varit otrogna mot vaar Gud, i det att vi hava tagit till oss fraemmande kvinnor fraan de andra folken haer i landet. Dock finnes aennu hopp foer Israel. ^3Saa laat oss nu sluta ett foerbund med vaar Gud, att vi, i kraft av Herrens raadslut och de maens som frukta foer vaar Guds bud, vilja avlaegsna ifraan oss alla saadana kvinnor jaemte deras barn; saa boer ju ske efter lagen. ^4Staa upp, ty dig aaligger denna sak, och vi vilja vara med dig. Var frimodig och grip verket an.>> ^5Daa stod Esra upp och tog en ed av de oeversta bland praesterna, leviterna och hela Israel, att de skulle goera saasom det var sagt; och de gingo eden. ^6Och Esra stod upp fraan platsen framfoer Guds hus och gick in i Johanans, Eljasibs sons, tempelkammare. Och naer han hade kommit dit, kunde han varken aeta eller dricka; saa soerjde han oever den otrohet som de aaterkomna faangarna hade begaatt. ^7Och man laet utropa i Juda och Jerusalem, bland alla dem som hade aaterkommit ifraan faangenskapen, att de skulle foersamla sig i Jerusalem; ^8och vilken som icke komme till den tredje dagen daerefter, i enlighet med furstarnas och de aeldstes beslut, hans hela egendom skulle givas till spillo, och han sjaelv skulle avskiljas fraan de aaterkomna faangarnas foersamling. ^9Saa foersamlade sig daa alla Judas och Benjamins maen i Jerusalem till den tredje dagen, det aer paa tjugonde dagen i nionde maanaden; och allt folket stannade paa den oeppna platsen vid Guds hus, skaelvande baade paa grund av den sak som foerelaag och paa grund av det starka regnet. ^10Och praesten Esra stod upp och sade till dem: >>I haven varit otrogna, i det att I haven tagit till eder fraemmande kvinnor och daerigenom oekat Israels skuld. ^11Men bekaennen det nu, HERREN, edra faeders Gud, till pris, och goeren hans vilja: skiljen eder fraan de andra folken haer i landet och fraan de fraemmande kvinnorna.>> ^12Daa svarade hela foersamlingen och sade med hoeg roest: >>Saasom du har sagt, saa tillkommer det oss att goera. ^13Men folket aer talrikt, och regntiden aer nu inne, och man kan icke staa haerute; detta aerende kan ej heller avslutas paa en dag eller tvaa, ty vi hava mycket foerbrutit oss haerutinnan. ^14Maa daerfoer vaara furstar staa redo foer hela foersamlingen, och maa alla i vaara staeder, som hava tagit till sig fraemmande kvinnor, infinna sig paa bestaemda tider, och med dem de aeldste i var stad och domarna daer, till dess att vi hava avvaent ifraan oss vaar Guds vredes gloed i denna sak.>> ^15Allenast Jonatan, Asaels son, och Jaseja, Tikvas son, traedde upp haeremot, och Mesullam jaemte leviten Sabbetai understoedde dem. ^16Men de som hade aaterkommit ifraan faangenskapen gjorde saasom det var sagt. Och man utsaag praesten Esra och naagra av huvudmaennen foer familjerna, efter de saerskilda familjerna, alla namngivna; och paa foersta dagen i tionde maanaden satte de sig att rannsaka haerom. ^17Och till foersta dagen i foersta maanaden hade de avslutat rannsakningen om allt som angick de maen vilka hade tagit till sig fraemmande kvinnor. ^18Bland praesternas soener befunnos foeljande hava tagit till sig fraemmande kvinnor: Av Jesuas, Josadaks sons, barn och hans broeder: Maaseja, Elieser, Jarib och Gedalja, ^19vilka nu gaavo sin hand daerpaa att de skulle avlaegsna ifraan sig sina kvinnor; och de skulle frambaera en vaedur saasom skuldoffer foer den skuld de hade aadragit sig; ^20av Immers barn: Hanani och Sebadja; ^21av Harims barn: Maaseja, Elia, Semaja, Jehiel och Ussia; ^22av Pashurs barn: Eljoenai, Maaseja, Ismael, Netanel, Josabad och Eleasa. ^23Av leviterna: Josabad, Simei och Kelaja, som ock hette Kelita, Petaja, Juda och Elieser; ^24av saangarna: Eljasib; av doerrvaktarna: Sallum, Telem och Uri. ^25Av det oevriga Israel: av Pareos' barn: Ramja, Issia, Malkia Mijamin, Eleasar, Malkia och Benaja; ^26av Elams barn: Mattanja, Sakarja, Jehiel, Abdi, Jeremot och Elia; ^27av Sattus barn: Eljoenai, Eljasib, Mattanja, Jeremot, Sabad och Asisa; ^28av Bebais barn: Johanan, Hananja, Sabbai, Atlai; ^29av Banis barn: Mesullam, Malluk, Adaja, Jasub, Seal och Jeremot; ^30av Pahat-Moabs barn: Adna och Kelal, Benaja, Maaseja, Mattanja, Besalel, Binnui och Manasse; ^31vidare Harims barn: Elieser, Issia, Malkia, Semaja, Simeon, ^32Benjamin, Malluk, Semarja; ^33av Hasums barn: Mattenai, Mattatta, Sabad, Elifelet, Jeremai, Manasse, Simei; ^34av Banis barn: Maadai, Amram och Uel, ^35Benaja, Bedeja, Keluhi, ^36Vanja, Meremot, Eljasib, ^37Mattanja, Mattenai och Jaasu, ^38vidare Bani, Binnui, Simei, ^39vidare Selemja, Natan och Adaja, ^40Maknaddebai, Sasai, Sarai, ^41Asarel, Selemja, Semarja, ^42Sallum, Amarja, Josef; ^43av Nebos barn: Jegiel, Mattitja, Sabad, Sebina, Jaddu, Joel och Benaja. ^44Alla dessa hade tagit fraemmande kvinnor till hustrur; och bland dessa funnos kvinnor som hade foett barn. __________________________________________________________________ Nehemiah __________________________________________________________________ Chapter 1 ^1Nehemjas, Hakaljas sons, beraettelse. I maanaden Kisleu, i det tjugonde aaret, naer jag var i Susans borg, ^2haende sig att Hanani, en av mina broeder, och naagra andra maen kommo fraan Juda. Och jag fraagade dem om judarna, den raeddade skara som fanns kvar efter faangenskapen, och om Jerusalem. ^3De sade till mig: >>De kvarblivna, de som efter faangenskapen finnas kvar i hoevdingdoemet, lida stor noed och smaelek, och Jerusalems mur aer nedbruten, och dess portar aero uppbraenda i eld.>> ^4Naer jag hade hoert detta, satt jag graatande och soerjande i flera dagar och fastade och bad infoer himmelens Gud. ^5Och jag sade: >>Ack HERRE, himmelens Gud, du store och fruktansvaerde Gud, du som haaller foerbund och bevarar naad mot dem som aelska dig och haalla dina bud, ^6laat ditt oera akta haerpaa, och laat dina oegon vara oeppna, och hoer din tjaenares boen, den som jag nu beder infoer dig baade dag och natt, foer Israels barn, dina tjaenare, i det att jag bekaenner Israels barns synder, dem som vi hava begaatt mot dig; ty ocksaa jag och min faders hus hava syndat. ^7Vi hava svaart foerbrutit oss mot dig; vi hava icke haallit de bud och stadgar och raetter som du gav din tjaenare Mose. ^8Men taenk paa det ord som du gav din tjaenare Mose, naer du sade: 'Om I aeren otrogna, saa skall jag foerstroe eder bland folken; ^9men om I vaenden om till mig och haallen mina bud och goeren efter dem, daa vill jag, om aen edra foerdrivna vore vid himmelens aenda, likvael foersamla dem daerifraan och laata dem komma till den plats som jag har utvalt till boning aat mitt namn.' ^10De aero ju dina tjaenare och ditt folk, som du har foerlossat genom din stora kraft och din starka hand. ^11Ack Herre, laat ditt oera akta paa din tjaenares boen, ja, paa vad dina tjaenare bedja, de som vilja frukta ditt namn; laat nu din tjaenare vara lyckosam och laat honom finna barmhaertighet infoer denne man.>> Jag var daa munskaenk hos konungen. __________________________________________________________________ Chapter 2 ^1I maanaden Nisan, i Artasastas tjugonde regeringsaar, vid ett tillfaelle daa vin stod framsatt foer konungen, tog jag vinet och gav det aat honom. Och jag hade icke foerr visat mig sorgsen infoer honom; ^2men nu sade konungen till mig: >>Varfoer ser du saa sorgsen ut? Du aer ju icke sjuk; du maaste hava naagon hjaertesorg.>> Daa blev jag oevermaattan haepen. ^3Och jag sade till konungen: >>Maa konungen leva evinnerligen! Skulle jag icke se sorgsen ut, daa den stad daer mina faeders gravar aero ligger oede och dess portar aero foertaerda av eld?>> ^4Konungen sade till mig: >>Vad aer det daa du begaer?>> Daa bad jag en boen till himmelens Gud ^5och sade till konungen: >>Om det saa taeckes konungen, och om du finner behag i din tjaenare, saa beder jag att du ville laata mig fara till Juda, till den stad daer mina faeders gravar aero, paa det att jag aater maa bygga upp den.>> ^6Daa fraagade konungen mig, allt under det att drottningen satt vid hans sida: >>Huru laenge kan din resa raecka, och naer kan du komma tillbaka?>> Daa det nu alltsaa taecktes konungen att laata mig fara, uppgav jag foer honom en bestaemd tid. ^7Och jag sade till konungen: >>Om det saa taeckes konungen, saa maa brev givas mig till staathaallarna i landet paa andra sidan floden, att de laata mig fara daerigenom, till dess jag kommer till Juda, ^8saa ock ett brev till Asaf, uppsyningsmannen oever den kungliga skogsparken, att han laater mig faa virke foer att daermed timra upp portarna till borgen som hoer till templet, aevensom virke till stadsmuren, saa ock till det hus daer jag sjaelv skall hava min bostad.>> Och konungen beviljade mig detta, eftersom min Guds goda hand var oever mig. ^9Naer jag saa kom till staathaallarna i landet paa andra sidan floden, gav jag dem konungens brev. Och konungen hade saent med mig haerhoevitsmaen och ryttare. ^10Men daa horoniten Sanballat och Tobia, den ammonitiske tjaenstemannen, hoerde detta, foertroet det dem hoegeligen att naagon hade kommit foer att se Israels barn till godo. ^11Naer jag sedan hade kommit till Jerusalem och varit daer i tre dagar, ^12stod jag upp om natten jaemte naagra faa maen, utan att hava omtalat foer naagon maenniska vad min Gud ingav mig i hjaertat att goera foer Jerusalem; och det djur som jag red paa var det enda jag hade med mig. ^13Och jag drog om natten ut genom Dalporten fram emot Drakkaellan och Dyngporten och besaag Jerusalems murar, huru de voro nedbrutna, och huru dess portar voro foertaerda av eld. ^14Och jag drog vidare till Kaellporten och till Konungsdammen, men daer var det icke moejligt foer djuret att komma fram med mig. ^15Daa begav jag mig uppfoer dalen om natten och besaag muren och vaende sedan aater in genom Dalporten och kom saa tillbaka. ^16Och foerestaandarna hade icke faatt veta vart jag hade gaatt, och vad jag ville goera, ty jag hade aennu icke omtalat naagot foer judarna, praesterna, aedlingarna, foerestaandarna och de oevriga, som skulle faa med arbetet att goera. ^17Men nu sade jag till dem: >>I sen sjaelva i vilken noed vi aero, huru Jerusalem ligger oede, och huru dess portar aero uppbraenda i eld. Vaelan daa, laat oss bygga upp Jerusalems mur, foer att vi icke laengre maa vara till smaelek.>> ^18Och jag omtalade foer dem huru min Guds hand hade varit mig naadig, saa ock vad konungen hade lovat mig. Daa sade de: >>Vi vilja staa upp och bygga.>> Och de togo mod till sig foer det goda verket. ^19Men naer horoniten Sanballat och Tobia, den ammonitiske tjaenstemannen, och araben Gesem hoerde detta, bespottade de oss och visade foerakt foer oss; och de sade: >>Vad aer det I goeren? Viljen I saetta eder upp mot konungen?>> ^20Daa gav jag dem detta svar: >>Himmelens Gud skall laata det gaa oss vael, och vi, hans tjaenare, vilja staa upp och bygga; men I haven ingen del eller raett eller aaminnelse i Jerusalem.>> __________________________________________________________________ Chapter 3 ^1Och oeverstepraesten Eljasib och hans broeder, praesterna, stodo upp och byggde Faarporten, vilken de helgade, och i vilken de sedan satte in doerrarna. Vidare byggde de aenda fram till Hammeatornet, som de helgade, och vidare fram till Hananeltornet. ^2Daerbredvid byggde Jerikos maen; och daerbredvid byggde Sackur, Imris son. ^3Fiskporten byggdes av Hassenaas barn; de timrade upp den och satte in dess doerrar, dess riglar och bommar. ^4Daerbredvid arbetade Meremot, son till Uria, son till Hackos, paa att saetta muren i staand; daerbredvid arbetade Mesullam, son till Berekja, son till Mesesabel; och daerbredvid arbetade Sadok, Baanas son. ^5Daerbredvid arbetade tekoaiterna, men de foernaemsta bland dem ville icke boeja sin hals till att tjaena sin Herre. ^6Gamla porten sattes i staand av Jojada, Paseas son, och Mesullam, Besodjas son; de timrade upp den och satte in dess doerrar, dess riglar och bommar. ^7Daerbredvid arbetade gibeoniten Melatja och meronotiten Jadon jaemte maennen fraan Gibeon och Mispa, som lydde under staathaallaren i landet paa andra sidan floden. ^8Daerbredvid arbetade Ussiel, Harhajas son, jaemte guldsmederna; och daerbredvid arbetade Hananja, en av salvoberedarna. Det naestfoeljande stycket av Jerusalem laet man vara, aenda till Breda muren. ^9Daerbredvid arbetade Refaja, Hurs son, hoevdingen oever ena haelften av Jerusalems omraade. ^10Daerbredvid arbetade Jedaja, Harumafs son, mitt emot sitt eget hus; och daerbredvid arbetade Hattus, Hasabnejas son. ^11En annan straecka sattes i staand av Malkia, Harims son, och av Hassub, Pahat-Moabs son, och daerjaemte Ugnstornet. ^12Daerbredvid arbetade Sallum, Hallohes' son, hoevdingen oever andra haelften av Jerusalems omraade, han sjaelv med sina doettrar. ^13Dalporten sattes i staand av Hanun och Sanoas invaanare; de byggde upp den och satte in dess doerrar, dess riglar och bommar. De byggde ock ett tusen alnar paa muren, aenda fram till Dyngporten. ^14Och Dyngporten sattes i staand av Malkia, Rekabs son, hoevdingen oever Bet-Hackerems omraade; han byggde upp den och satte in dess doerrar, dess riglar och bommar. ^15Och Kaellporten sattes i staand av Sallun, Kol-Hoses son, hoevdingen oever Mispas omraade; han byggde upp den och lade tak daerpaa och satte in dess doerrar, dess riglar och bommar. Han byggde ock muren vid Vattenledningsdammen, invid den kungliga traedgaarden, aenda fram till trapporna som foera ned fraan Davids stad. ^16Daernaest sattes ett stycke i staand av Nehemja, Asbuks son, hoevdingen oever ena haelften av Bet-Surs omraade, naemligen stycket aenda fram till platsen mitt emot Davidsgravarna och vidare fram till den graevda dammen och till Hjaeltehuset. ^17Daernaest arbetade leviterna under Rehum, Banis son; daerbredvid arbetade Hasabja, hoevdingen oever ena haelften av Kegilas omraade, foer sitt omraade. ^18Daernaest arbetade deras broeder under Bavai, Henadads son, hoevdingen oever andra haelften av Kegilas omraade. ^19Daerbredvid sattes en annan straecka i staand av Eser, Jesuas son, hoevdingen oever Mispa, naemligen fraan platsen mitt emot uppgaangen till tyghuset i Vinkeln. ^20Daernaest sattes, under ivrigt arbete, en annan straecka i staand av Baruk, Sabbais son, fraan Vinkeln aenda fram till ingaangen till oeverstepraesten Eljasibs hus. ^21Daernaest sattes en annan straecka i staand av Meremot, son till Uria, son till Hackos, fraan ingaangen till Eljasibs hus aenda dit daer Eljasibs hus slutar. ^22Daernaest arbetade praesterna, maennen fraan Jordanslaetten. ^23Daernaest arbetade Benjamin och Hassub, mitt emot sitt eget hus; daernaest arbetade Asarja, son till Maaseja, son till Ananja, utmed sitt eget hus. ^24Daernaest sattes en annan straecka i staand av Binnui, Henadads son, fraan Asarjas hus aenda fram till Vinkeln och vidare fram till Hoernet. ^25Palal, Usais son, satte i staand stycket fraan platsen mitt emot Vinkeln och det torn som skjuter ut fraan det oevre konungshuset, vid faengelsegaarden; daernaest kom Pedaja, Pareos' son. ^26(Men tempeltraelarna bodde paa Ofel aenda fram till platsen mitt emot Vattenporten mot oester och det utskjutande tornet.) ^27Daernaest sattes en annan straecka i staand av tekoaiterna, fraan platsen mitt emot det stora utskjutande tornet aenda fram till Ofelmuren. ^28Ovanfoer Haestporten arbetade praesterna, var och en mitt emot sitt eget hus. ^29Daernaest arbetade Sadok, Immers son, mitt emot sitt eget hus; och daernaest arbetade Semaja, Sekanjas son, som hade vakten vid Oestra porten. ^30Daernaest sattes en annan straecka i staand av Hananja, Selemjas son, och Hanun, Salafs sjaette son; daernaest arbetade Mesullam, Berekjas son, mitt emot sin tempelkammare. ^31Daernaest sattes ett stycke i staand av Malkia, en av guldsmederna, aenda fram till tempeltraelarnas och koepmaennens hus, mitt emot Moenstringsporten och vidare fram till Hoernsalen. ^32Och mellan Hoernsalen och Faarporten arbetade guldsmederna och koepmaennen paa att saetta muren i staand. __________________________________________________________________ Chapter 4 ^1Naer nu Sanballat hoerde att vi hoello paa att bygga upp muren, vredgades han och blev hoegeligen foertoernad. Och han bespottade judarna ^2och talade saa infoer sina broeder och infoer Samariens krigsfolk: >>Vad aer det dessa vanmaektiga judar goera? Skall man laata dem haallas? Skola de faa offra? Skola de kanhaenda i sinom tid fullborda sitt verk? Skola de kunna giva liv aat stenarna i grushoegarna, daer de ligga foerbraenda?>> ^3Och ammoniten Tobia, som stod bredvid honom sade: >>Huru de aen bygga, skall dock en raev komma deras stenmur att raemna, blott han hoppar upp paa den.>> ^4Hoer, vaar Gud, huru foeraktade vi aero. Laat deras smaedelser falla tillbaka paa deras egna huvuden. Ja, laat dem bliva utplundrade i ett land dit de foeras saasom faangar. ^5Oeverskyl icke deras missgaerningar, och laat deras synd icke varda utplaanad ur din aasyn, eftersom de hava varit de byggande till foerargelse. ^6Och vi byggde paa muren, och hela muren blev hopfogad till sin halva hoejd; och folket arbetade med gott mod. ^7Men naer Sanballat och Tobia och araberna, ammoniterna och asdoditerna hoerde att man alltjaemt hoell paa med att laga upp Jerusalems murar, och att raemnorna begynte igentaeppas, daa blevo de mycket vreda. ^8Och de sammansvuro sig allasammans att gaa aastad och angripa Jerusalem och stoera folket i deras arbete. ^9Daa baado vi till vaar Gud; och vi laeto haalla vakt mot dem baade dag och natt foer att skydda oss mot dem. ^10Men judarna sade: >>Baerarnas kraft sviker, och gruset aer alltfoer mycket; vi foermaa icke mer att bygga paa muren.>> ^11Vaara ovaenner aater sade: >>Innan de faa veta eller se naagot, skola vi staa mitt ibland dem och draepa dem; saa skola vi goera slut paa arbetet.>> ^12Naer nu de judar som bodde i deras grannskap kommo och fraan alla haall uppmanade oss, vael tio gaanger, att vi skulle draga oss tillbaka till dem, ^13daa staellde jag upp folket i de laegsta och mest oeppna delarna av staden bakom muren; jag staellde upp dem efter slaekter, med sina svaerd, spjut och baagar. ^14Och sedan jag hade besett allt, stod jag upp och sade till aedlingarna och foerestaandarna och det oevriga folket: >>Frukten icke foer dem; taenken paa Herren, den store och fruktansvaerde, och striden foer edra broeder, edra soener och doettrar, edra hustrur och edra hus.>> ^15Sedan vaara fiender saalunda hade faatt foernimma att saken var oss bekant, och att Gud hade gjort deras raad om intet, kunde vi alla vaenda tillbaka till muren, var och en till sitt arbete. ^16Fraan den dagen var ena haelften av mina tjaenare sysselsatt med arbetet, under det att andra haelften stod vaepnad med sina spjut, skoeldar, baagar och pansar, medan furstarna stodo bakom hela Juda hus. ^17De som byggde paa muren och de som lassade paa och buro boerdor gjorde sitt arbete med den ena handen, och med den andra hoello de vapnet. ^18Och de som byggde hade var och en sitt svaerd bundet vid sin laend, under det att de byggde; och bredvid mig stod en basunblaasare. ^19Jag hade naemligen sagt till aedlingarna och foerestaandarna och det oevriga folket: >>Arbetet aer stort och vidstraeckt, och vi aero spridda oever muren, laangt ifraan varandra. ^20Daer I nu hoeren basunen ljuda, dit skolen I foersamla eder till oss; vaar Gud skall strida foer oss.>> ^21Saa gjorde ock vi vaart arbete, under det att haelften av folket stod vaepnad med sina spjut fraan morgonrodnadens uppgaang, till dess att stjaernorna kommo fram. ^22Vid samma tid sade jag ock till folket att var och en med sin tjaenare skulle stanna oever natten inne i Jerusalem, saa att vi om natten kunna hava dem till vakt och om dagen till arbete. ^23Och varken jag eller mina broeder eller mina tjaenare eller de som gjorde vakt hos mig lade av klaederna; vapnen hoellos av var och en foer lika noedvaendiga som vatten. __________________________________________________________________ Chapter 5 ^1Och maennen av folket med sina hustrur hovo upp ett stort rop mot sina judiska broeder. ^2Naagra sade: >>Vi med vaara soener och doettrar aero maanga; laat oss faa saed, saa att vi hava att aeta och kunna bliva vid liv.>> ^3Och naagra sade: >>Vaara aakrar, vingaardar och hus maaste vi pantsaetta; laat oss faa saed till att stilla vaar hunger.>> ^4Och andra sade: >>Vi hava maast laana penningar paa vaara aakrar och vingaardar till skatten aat konungen. ^5Nu aero ju vaara kroppar lika goda som vaara broeders kroppar, och vaara barn lika goda som deras barn; men aendaa maaste vi giva vaara soener och doettrar i traeldom, ja, naagra av vaara doettrar hava redan blivit givna i traeldom, utan att vi foermaa goera naagot daervid, eftersom vaara aakrar och vingaardar aero i andras haender.>> ^6Naer jag nu hoerde deras rop och hoerde dessa ord, blev jag mycket vred. ^7Och sedan jag hade gaatt till raads med mig sjaelv, foerebraadde jag aedlingarna och foerestaandarna och sade till dem: >>Det aer ocker I bedriven mot varandra.>> Daerefter sammankallade jag en stor folkfoersamling emot dem. ^8Och jag sade till dem: >>Vi hava efter foermaaga frikoept vaara judiska broeder som voro saalda aat hedningarna. Skolen nu I saelja edra broeder? Skola de behoeva saelja sig aat oss?>> Daa tego de och hade intet att svara. ^9Och jag sade: >>Vad I goeren aer icke raett. I borden ju vandra i vaar Guds fruktan, saa att vaara fiender, hedningarna, ej finge orsak att smaeda oss. ^10Ocksaa jag och mina broeder och mina tjaenare hava penningar och saed att fordra av dem; laat oss nu avstaa fraan vaar fordran. ^11Given dem redan i dag tillbaka deras aakrar, vingaardar, olivplanteringar och hus, och skaenken efter den raenta paa penningarna, paa saeden, paa vinet och oljan, som I haven att fordra av dem.>> ^12De svarade: >>Vi vilja giva det tillbaka och icke utkraeva naagot av dem; vi vilja goera saasom du har sagt.>> Och jag tog en ed av dem, sedan jag hade tillkallat praesterna, att de skulle goera saa. ^13Daerjaemte skakade jag faanget paa min mantel och sade: >>Var och en som icke haaller detta sitt ord, honom maa Gud saa skaka bort ifraan hans hus och hans gods; ja, varde han saa utskakad och tom paa allt.>> Och hela foersamlingen sade: >>Amen>>, och lovade HERREN. Daerefter gjorde folket saasom det var sagt. ^14Ytterligare aer att naemna att fraan den dag daa jag foerordnades att vara staathaallare oever dem i Juda land, alltsaa fraan Artasastas tjugonde regeringsaar aenda till hans trettioandra, tolv hela aar, varken jag eller mina broeder aato av staathaallarkosten. ^15De foerra staathaallarna, de som hade varit foere mig, hade betungat folket och tagit av dem mat och vin till ett vaerde av mer aen fyrtio siklar silver, och jaemvael deras tjaenare hade foerfarit haart mot folket. Men saa gjorde icke jag, ty jag fruktade Gud. ^16Dessutom hoell jag i att arbeta paa muren, och ingen aaker koepte vi oss; och alla mina tjaenare voro foersamlade vid arbetet daer. ^17Och av judarna och deras foerestaandare aato ett hundra femtio man vid mitt bord, foerutom dem som kommo till oss ifraan folken runt omkring oss. ^18Och vad som tillreddes foer var dag, naemligen en oxe och sex utsoekta faar, foerutom faaglar, det tillreddes paa min bekostnad; och var tionde dag anskaffades mycket vin av alla slag. Men likvael kraevde jag icke ut staathaallarkosten, eftersom arbetet tyngde saa svaart paa folket. ^19Taenk, min Gud, paa allt vad jag har gjort foer detta folk, och raekna mig det till godo! __________________________________________________________________ Chapter 6 ^1Naer nu Sanballat och Tobia och araben Gesem och vaara oevriga fiender hoerde att jag hade byggt upp muren, och att det icke mer fanns naagon raemna i den -- om jag ock vid den tiden aennu icke hade satt in doerrar i portarna -- ^2daa saende Sanballat och Gesem bud till mig och laeto saega: >>Kom, laat oss traeda tillsammans i Kefirim i Onos dal.>> De taenkte naemligen goera mig naagot ont. ^3Men jag skickade bud till dem och laet saega: >>Jag har ett stort arbete foer haender och kan icke komma ned. Arbetet kan ju icke vila, saasom dock maaste ske, om jag laemnade det och komme ned till eder.>> ^4Och de saende samma bud till mig fyra gaanger; men var gaang gav jag dem samma svar som foerut. ^5Daa saende Sanballat foer femte gaangen till mig sin tjaenare med samma bud, och denne hade nu med sig ett oeppet brev. ^6Daeri var skrivet: >>Det foerljudes bland folken, och paastaas jaemvael av Gasmu, att du och judarna haven i sinnet att avfalla, och att det aer daerfoer du bygger upp muren, ja, att du vill bliva deras konung -- saadant saeger man. ^7Du laer ock hava bestaellt profeter som i Jerusalem skola utropa och foerkunna att du aer konung i Juda. Eftersom nu konungen nog faar hoera talas haerom, daerfoer maa du nu komma, saa att vi faa raadslaa med varandra.>> ^8Daa saende jag bud till honom och laet svara: >>Intet av det du saeger har naagon grund, utan det aer dina egna paafund.>> ^9De ville naemligen alla skraemma oss, i tanke att vi daa skulle foerlora allt mod till arbetet, och att detta saa skulle bliva ogjort. Styrk du nu i staellet mitt mod! ^10Men jag gick hem till Semaja, son till Delaja, son till Mehetabel; han hoell sig daa inne. Och han sade: >>Laat oss tillsammans gaa till Guds hus, in i templet, och sedan staenga igen templets doerrar. Ty de skola komma foer att draepa dig; om natten skola de komma foer att draepa dig.>> ^11Men jag svarade: >>Skulle en man saadan som jag vilja fly? Eller kan vael en man av mitt slag gaa in i templet och dock bliva vid liv? Nej, jag vill icke gaa dit.>> ^12Jag foerstod naemligen att Gud icke hade saent honom, utan att han foerebaadade mig saadant, blott daerfoer att Tobia och Sanballat hade lejt honom. ^13Han var lejd, foer att jag skulle laata skraemma mig till att goera saasom han sade och daermed foersynda mig; paa detta saett ville de framkalla ont rykte om mig, foer att sedan kunna smaeda mig. ^14Taenk, min Gud paa Tobia, aevensom Sanballat, efter dessa hans gaerningar, saa ock paa profetissan Noadja och de andra profeterna som ville skraemma mig! ^15Och muren blev faerdig paa tjugufemte dagen i maanaden Elul, efter femtiotvaa dagar. ^16Naer nu alla vaara fiender hoerde detta, betogos de, alla de kringboende folken, av fruktan, och saago att de hade kommit illa till korta; ty de foerstodo nu att detta arbete var vaar Guds verk. ^17Vid denna tid saende ock Juda aedlingar maanga brev till Tobia, och brev fraan Tobia ankommo ock till dem. ^18Ty maanga i Juda voro genom ed foerbundna med honom; han var naemligen maag till Sekanja, Aras son, och hans son Johanan hade tagit till hustru en dotter till Mesullam, Berekjas son. ^19Dessa plaegade ocksaa infoer mig tala gott om honom, och vad jag sade buro de fram till honom. Tobia saende ock brev foer att skraemma mig. __________________________________________________________________ Chapter 7 ^1Naer nu muren var uppbyggd, satte jag in doerrarna; och doerrvaktare, saangare och leviter blevo anstaellda. ^2Och till befaelhavare oever Jerusalem satte jag min broder Hanani jaemte Hananja, hoevitsman i borgen, ty denne hoells foer en paalitlig man och var gudfruktig mer aen maanga andra. ^3Och jag sade till dem: >>Jerusalems portar maa icke oeppnas, foerraen solen aer hoegt uppe; och medan vakten aennu staar kvar, skall man staenga doerrarna och saetta bommarna foer. Och I skolen staella ut vakter av Jerusalems invaanare, var och en paa hans post, saa att envar faar staa framfoer sitt eget hus.>> ^4Och staden var vidstraeckt och stor, men daer fanns icke mycket folk, och husen voro icke uppbyggda. ^5Och min Gud ingav mig i hjaertat att jag skulle foersamla aedlingarna, foerestaandarna och folket foer att upptecknas i slaektregister. Daa fann jag slaektfoerteckningen oever dem som foerst hade dragit upp, och jag fann daeri saa skrivet: ^6>>Dessa voro de maen fraan hoevdingdoemet, som drogo upp ur den landsflykt och faangenskap till vilken de hade blivit bortfoerda av Nebukadnessar, konungen i Babel, och som vaende tillbaka till Jerusalem och till Juda, var och en till sin stad, ^7i det att de foeljde med Serubbabel, Jesua, Nehemja, Asarja, Raamja, Nahamani, Mordokai, Bilsan, Misperet, Bigvai, Nehum och Baana. Detta var antalet maen av Israels meniga folk: ^8Pareos' barn: tvaa tusen ett hundra sjuttiotvaa; ^9Sefatjas barn: tre hundra sjuttiotvaa; ^10Aras barn: sex hundra femtiotvaa; ^11Pahat-Moabs barn, av Jesuas och Joabs barn: tvaa tusen aatta hundra aderton; ^12Elams barn: ett tusen tvaa hundra femtiofyra; ^13Sattus barn: aatta hundra fyrtiofem; ^14Sackais barn: sju hundra sextio; ^15Binnuis barn: sex hundra fyrtioaatta; ^16Bebais barn: sex hundra tjuguaatta; ^17Asgads barn: tvaa tusen tre hundra tjugutvaa; ^18Adonikams barn: sex hundra sextiosju; ^19Bigvais barn: tvaa tusen sextiosju; ^20Adins barn: sex hundra femtiofem; ^21Aters barn av Hiskia: nittioaatta; ^22Hasums barn: tre hundra tjuguaatta; ^23Besais barn: tre hundra tjugufyra; ^24Harifs barn: ett hundra tolv; ^25Gibeons barn: nittiofem; ^26maennen fraan Bet-Lehem och Netofa: ett hundra aattioaatta; ^27maennen fraan Anatot: ett hundra tjuguaatta; ^28maennen fraan Bet-Asmavet: fyrtiotvaa; ^29maennen fraan Kirjat-Jearim, Kefira och Beerot: sju hundra fyrtiotre; ^30maennen fraan Rama och Geba: sex hundra tjuguen; ^31maennen fraan Mikmas: ett hundra tjugutvaa; ^32maennen fraan Betel och Ai: ett hundra tjugutre; ^33maennen fraan det andra Nebo: femtiotvaa; ^34den andre Elams barn: ett tusen tvaa hundra femtiofyra; ^35Harims barn: tre hundra tjugu; ^36Jerikos barn: tre hundra fyrtiofem; ^37Lods, Hadids och Onos barn: sju hundra tjuguen; ^38Senaas barn: tre tusen nio hundra trettio. ^39Av praesterna: Jedajas barn av Jesuas hus: nio hundra sjuttiotre; ^40Immers barn: ett tusen femtiotvaa; ^41Pashurs barn: ett tusen tvaa hundra fyrtiosju; ^42Harims barn: ett tusen sjutton. ^43Av leviterna: Jesuas barn av Kadmiel, av Hodevas barn: sjuttiofyra; ^44av saangarna: Asafs barn: ett hundra fyrtioaatta; ^45av doerrvaktarna: Sallums barn, Aters barn, Talmons barn, Ackubs barn, Hatitas barn, Sobais barn: ett hundra trettioaatta. ^46Av tempeltraelarna: Sihas barn, Hasufas barn, Tabbaots barn, ^47Keros' barn, Sias barn, Padons barn, ^48Lebanas barn, Hagabas barn, Salmais barn, ^49Hanans barn, Giddels barn, Gahars barn, ^50Reajas barn, Resins barn, Nekodas barn, ^51Gassams barn, Ussas barn, Paseas barn, ^52Besais barn, Meunims barn, Nefusesims barn, ^53Bakbuks barn, Hakufas barn, Harhurs barn, ^54Basluts barn, Mehidas barn, Harsas barn, ^55Barkos' barn, Siseras barn, Temas barn, ^56Nesias barn, Hatifas barn. ^57Av Salomos tjaenares barn: Sotais barn, Soferets barn, Peridas barn, ^58Jaalas barn, Darkons barn, Giddels barn, ^59Sefatjas barn, Hattils barn, Pokeret-Hassebaims barn, Amons barn. ^60Tempeltraelarna och Salomos tjaenares barn utgjorde tillsammans tre hundra nittiotvaa. ^61Och dessa voro de som drogo aastad fraan Tel-Mela, Tel-Harsa, Kerub, Addon och Immer, men som icke kunde uppgiva sina familjer och sin slaekt, och huruvida de voro av Israel: ^62Delajas barn, Tobias barn, Nekodas barn, sex hundra fyrtiotvaa. ^63Och av praesterna: Habajas barn, Hackos' barn, Barsillais barn, hans som tog en av gileaditen Barsillais doettrar till hustru och blev uppkallad efter deras namn. ^64Dessa soekte efter sina slaektregister, men man kunde icke finna dem; daerfoer blevo de saasom ovaerdiga uteslutna fraan praestadoemet. ^65Och staathaallaren tillsade dem att de icke skulle faa aeta av det hoegheliga, foerraen en praest uppstode med urim och tummim. ^66Hela foersamlingen utgjorde sammanraeknad fyrtiotvaa tusen tre hundra sextio, ^67foerutom deras tjaenare och tjaenarinnor, som voro sju tusen tre hundra trettiosju. Och till dem hoerde tvaa hundra fyrtiofem saangare och saangerskor. ^68 ^69Och de hade fyra hundra trettiofem kameler och sex tusen sju hundra tjugu aasnor. ^70Och somliga bland huvudmaennen foer familjerna gaavo skaenker till arbetet. Staathaallaren gav till kassan i guld ett tusen dariker, daertill femtio skaalar och fem hundra trettio praesterliga livklaednader. ^71Och somliga bland huvudmaennen foer familjerna gaavo till arbetskassan i guld tjugu tusen dariker och i silver tvaa tusen tvaa hundra minor. ^72Och det oevriga folkets gaavor utgjorde i guld tjugu tusen dariker och i silver tvaa tusen minor, saa ock sextiosju praesterliga livklaednader. ^73Och praesterna, leviterna, doerrvaktarna, saangarna, en del av meniga folket samt tempeltraelarna, korteligen hela Israel, bosatte sig i sina staeder.>> __________________________________________________________________ Chapter 8 ^1Naer sjunde maanaden nalkades och Israels barn voro bosatta i sina staeder, foersamlade sig folket, alla saasom en man, paa den oeppna platsen framfoer Vattenporten; och de baado Esra, den skriftlaerde, att haemta fram Moses lagbok, den som HERREN hade givit aat Israel. ^2Daa framlade praesten Esra lagen foer foersamlingen, foer baade maen och kvinnor, alla som kunde foerstaa vad de hoerde; detta var paa foersta dagen i sjunde maanaden. ^3Och han foerelaeste daerur vid den oeppna platsen framfoer Vattenporten, fraan dagningen till middagen, foer maen och kvinnor, dem som kunde foerstaa det; och allt folket lyssnade till lagboken. ^4Och Esra, den skriftlaerde, stod paa en hoeg traestaellning som man hade gjort foer det aendamaalet; och bredvid honom stodo Mattitja, Sema, Anaja, Uria, Hilkia och Maaseja paa hans hoegra sida, och till vaenster om honom Pedaja, Misael, Malkia, Hasum, Hasbaddana, Sakarja och Mesullam. ^5Och Esra oeppnade boken, saa att allt folket saag det, ty han stod hoegre aen allt folket; och naer han oeppnade den, stod allt folket upp. ^6Och Esra lovade den store HERREN Gud, och allt folket svarade: >>Amen, Amen>>, med uppraeckta haender; och de boejde sig ned och tillbaado HERREN med ansiktet mot jorden. ^7Och Jesua, Bani, Serebja, Jamin, Ackub, Sabbetai, Hodia, Maaseja, Kelita, Asarja, Josabad, Hanan, Pelaja och de andra leviterna undervisade folket i lagen, medan folket stod daer, var och en paa sin plats. ^8Och de foerelaeste tydligt ur boken, ur Guds lag; och de utlade meningen, saa att man foerstod det som laestes. ^9Och Nehemja, han som var staathaallare, och praesten Esra, den skriftlaerde, och leviterna, som undervisade folket, sade till allt folket: >>Denna dag aer helgad aat HERREN, eder Gud; soerjen icke och graaten icke.>> Ty allt folket graet, naer de hoerde lagens ord. ^10Och han sade ytterligare till dem: >>Gaan bort och aeten eder baesta mat och dricken edert soetaste vin, och saenden omkring gaavor daerav till dem som icke hava naagot tillrett aat sig, ty denna dag aer helgad aat vaar Herre. Och varen icke bedroevade, ty froejd i HERREN aer eder starkhet.>> ^11Ocksaa leviterna lugnade allt folket och sade: >>Varen stilla, ty dagen aer helig; varen icke bedroevade.>> ^12Och allt folket gick bort och aat och drack; de saende ock omkring gaavor av den mat de hade tillagat och gjorde sig mycket glada; ty de hade aktat paa det som man hade kungjort foer dem. ^13Dagen daerefter foersamlade sig huvudmaennen foer hela folkets familjer, saa ock praesterna och leviterna, till Esra, den skriftlaerde, foer att giva naermare akt paa lagens ord. ^14Och de funno skrivet i lagen att HERREN genom Mose hade bjudit att Israels barn skulle bo i loevhyddor under hoegtiden i sjunde maanaden, ^15och att man skulle kungoera och laata utropa i alla deras staeder och i Jerusalem och saega: >>Gaan ut paa bergen och haemten loev av olivtraed, planterade eller vilda, och loev av myrten, palmtraed och andra lummiga traed, och goeren loevhyddor, saasom det aer foereskrivet.>> ^16Daa gick folket ut och haemtade saadant och gjorde sig hyddor paa tak och paa gaardar, var och en aat sig, saa ock paa gaardarna till Guds hus och paa den oeppna platsen vid Vattenporten och paa den oeppna platsen vid Efraimsporten. ^17Och hela foersamlingen, saa maanga som hade kommit tillbaka ifraan faangenskapen, gjorde sig loevhyddor och bodde i dessa hyddor. Ty fraan Jesuas, Nuns sons, dagar aenda till den dagen hade Israels barn icke gjort saa. Och daer raadde mycket stor glaedje. ^18Och man foerelaeste ur Guds lagbok var dag, fraan den foersta dagen till den sista. Och de hoello hoegtid i sju dagar, och paa aattonde dagen hoells en hoegtidsfoersamling paa foereskrivet saett. __________________________________________________________________ Chapter 9 ^1Men paa tjugufjaerde dagen i samma maanad foersamlade sig Israels barn och hoello fasta och klaedde sig i sorgdraekt och stroedde jord paa sina huvuden. ^2Och de som voro av Israels slaekt avskilde sig fraan alla fraemlingar och traedde saa fram och bekaende sina synder och sina faeders missgaerningar. ^3Och de stodo upp, var och en paa sin plats, och man foerelaeste ur HERRENS, deras Guds, lagbok under en fjaerdedel av dagen; och under en annan fjaerdedel bekaende de sina synder och tillbaado HERREN, sin Gud. ^4Och Jesua och Bani, Kadmiel, Sebanja, Bunni, Serebja, Bani och Kenani traedde upp paa leviternas upphoejning och ropade med hoeg roest till HERREN, sin Gud. ^5Och leviterna Jesua och Kadmiel, Bani, Hasabneja, Serebja, Hodia, Sebanja och Petaja sade: >>Staan upp och loven HERREN, eder Gud, fraan evighet till evighet. Ja, lovat vare ditt haerliga namn, som aer upphoejt oever allt lov och pris. ^6Du allena aer HERREN. Du har gjort himlarna och himlarnas himmel och hela deras haerskara, jorden och allt vad daerpaa aer, haven och allt vad som aer i dem, och det aer du som behaaller det allt vid liv; och himmelens haerskara tillbeder dig. ^7Du aer HERREN Gud, som utvalde Abram och foerde honom ut fraan det kaldeiska Ur och gav honom namnet Abraham. ^8Och du fann hans hjaerta fast i tron infoer dig, och du sloet med honom det foerbundet att du skulle giva aat hans saed kananeernas, hetiternas, amoreernas, perisseernas, jebuseernas och girgaseernas land, ja, giva det aat dem; och du uppfyllde dina ord, ty du aer raettfaerdig. ^9Och du saag till vaara faeders betryck i Egypten och hoerde deras rop vid Roeda havet. ^10Du gjorde tecken och under paa Farao och paa alla hans tjaenare och paa allt folket i hans land; ty du foernam att dessa handlade oevermodigt mot dem, och du gjorde dig ett namn, som aer detsamma aen i dag. ^11Havet kloev du itu foer dem, saa att de gingo mitt igenom havet paa torr mark; men deras foerfoeljare laet du sjunka i djupet saasom stenar, i vaeldiga vatten. ^12Du ledde dem om dagen med en molnstod, och om natten med en eldstod, foer att lysa dem paa den vaeg de skulle gaa. ^13Och du steg ned paa berget Sinai och talade till dem fraan himmelen och gav dem raettfaerdiga raetter och riktiga lagar, goda stadgar och bud. ^14Du gav dem kunskap om din heliga sabbat och gav dem bud och stadgar och lag genom din tjaenare Mose. ^15Och du gav dem broed fraan himmelen, naer de hungrade, och laet vatten komma ut ur klippan, naer de toerstade; och du tillsade dem att gaa och taga i besittning det land som du med upplyft hand hade lovat giva aat dem. ^16Men vaara faeder, de voro oevermodiga; de voro haardnackade, saa att de icke hoerde paa dina bud. ^17De ville icke hoera och taenkte icke paa de under som du hade gjort med dem, utan voro haardnackade och valde i sin genstraevighet en anfoerare, foer att vaenda tillbaka till sin traeldom. Men du aer en foerlaatande Gud, naadig och barmhaertig, laangmodig och stor i mildhet; och du oevergav dem icke. ^18Nej, fastaen de gjorde aat sig en gjuten kalv och sade: 'Detta aer din Gud, han som har foert dig upp ur Egypten', och fastaen de gjorde sig skyldiga till stora haedelser, ^19saa oevergav du dem likvael icke i oeknen, efter din stora barmhaertighet. Molnstoden vek om dagen icke ifraan dem, utan ledde dem paa vaegen, ej heller eldstoden om natten, utan lyste dem paa den vaeg de skulle gaa. ^20Din gode Ande saende du att undervisa dem, och ditt manna foervaegrade du icke deras mun, och vatten gav du dem, naer de toerstade. ^21I fyrtio aar foersoerjde du dem i oeknen, saa att intet fattades dem; deras klaeder blevo icke utslitna, och deras foetter svullnade icke. ^22Och du gav dem riken och folk och utskiftade lotter aat dem paa skilda haall; och de intogo Sihons land, det land som tillhoerde konungen i Hesbon, och det land som tillhoerde Og, konungen i Basan ^23Och du laet deras barn bliva talrika saasom stjaernorna paa himmelen, och foerde dem in i det land varom du hade sagt till deras faeder att de skulle komma dit och taga det i besittning. ^24Saa kommo daa barnen och togo landet i besittning, och du kuvade foer dem landets inbyggare, kananeerna, och gav dessa i deras hand, baade konungarna och folken daer i landet, saa att de gjorde med dem vad de ville. ^25Och de intogo befaesta staeder och ett boerdigt land och kommo i besittning av hus, fulla med allt gott, och av uthuggna brunnar, vingaardar, olivplanteringar och frukttraed i myckenhet; och de aato och blevo maetta och feta och gjorde sig glada dagar av ditt myckna goda. ^26Men de blevo genstraeviga och satte sig upp mot dig och kastade din lag bakom sin rygg och draepte dina profeter, som varnade dem och ville omvaenda dem till dig; och de gjorde sig skyldiga till stora haedelser. ^27Daa gav du dem i deras ovaenners hand, saa att dessa foertryckte dem; men naer de i sin noeds tid ropade till dig, hoerde du det fraan himmelen, och efter din stora barmhaertighet gav du dem fraelsare, som fraelste dem ur deras ovaenners hand. ^28Naer de saa kommo till ro, gjorde de aater vad ont var infoer dig. Daa oeverlaemnade du dem i deras fienders hand, saa att dessa fingo raada oever dem; men naer de aater ropade till dig, daa hoerde du det fraan himmelen och raeddade dem efter din barmhaertighet, maanga gaanger. ^29Och du varnade dem och ville omvaenda dem till din lag; men de voro oevermodiga och hoerde icke paa dina bud, utan syndade mot dina raetter, om vilka det gaeller att den maenniska som goer efter dem faar leva genom dem; de spjaernade emot i genstraevighet och voro haardnackade och ville icke hoera. ^30Du hade foerdrag med dem i maanga aar och varnade dem med din Ande genom dina profeter, men de lyssnade icke daertill; daa gav du dem i de fraemmande folkens hand. ^31Men i din stora barmhaertighet gjorde du icke alldeles aende paa dem och oevergav dem icke; ty du aer en naadig och barmhaertig Gud. ^32Och nu, vaar Gud, du store, vaeldige och fruktansvaerde Gud, du som haaller foerbund och bevarar naad, nu maa du icke akta foer ringa all den vedermoeda som har traeffat oss, vaara konungar, vaara furstar, vaara praester, vaara faeder och hela ditt folk, ifraan de assyriska konungarnas dagar aenda till denna dag. ^33Nej, du aer raettfaerdig vid allt det som har kommit oever oss; ty du har visat dig trofast, men vi hava varit ogudaktiga. ^34Och vaara konungar, vaara furstar, vaara praester och vaara faeder hava icke gjort efter din lag och icke aktat paa dina bud och paa de varningar som du har laatit komma till dem. ^35Och fastaen de sutto i sitt eget rike i det myckna goda som du hade givit dem, och i det rymliga och boerdiga land som du hade upplaatit foer dem, hava de aendaa icke tjaenat dig och icke omvaent sig fraan sina onda gaerningar. ^36Se, vi aero nu andras tjaenare; i det land som du gav aat vaara faeder, foer att de skulle aeta dess frukt och dess goda, just daer aero vi andras tjaenare, ^37och sin rika avkastning giver det aat de konungar som du foer vaara synders skull har satt oever oss. Och de raada oever vaara kroppar och vaar boskap saasom de vilja, och vi aero i stor noed.>> Nehemja, 10 Kapitlet Foerbundets foernyelse och innehaall. ^38Paa grund av allt detta sloeto vi ett fast foerbund och uppsatte det skriftligen; och paa skrivelsen, som foersaags med sigill, stodo vaara furstars, vaara leviters och vaara praesters namn. __________________________________________________________________ Chapter 10 ^1Foeljande namn stodo paa skrivelserna som buro sigillen: Nehemja, staathaallaren, Hakaljas son, och Sidkia, ^2Seraja, Asarja, Jeremia, ^3Pashur, Amarja, Malkia, ^4Hattus, Sebanja, Malluk, ^5Harim, Meremot, Obadja, ^6Daniel, Ginneton, Baruk, ^7Mesullam, Abia, Mijamin, ^8Maasja, Bilgai, Semaja; dessa voro praesterna. ^9Och leviterna voro: Jesua, Asanjas son, Binnui, av Henadads barn, Kadmiel, ^10saa ock deras broeder: Sebanja, Hodia, Kelita, Pelaja, Hanan, ^11Mika, Rehob, Hasabja, ^12Sackur, Serebja, Sebanja, ^13Hodia, Bani och Beninu. ^14Folkets huvudmaen voro: Pareos, Pahat-Moab, Elam, Sattu, Bani, ^15Bunni, Asgad, Bebai, ^16Adonia, Bigvai, Adin, ^17Ater, Hiskia, Assur, ^18Hodia, Hasum, Besai, ^19Harif, Anatot, Nobai, ^20Magpias, Mesullam, Hesir, ^21Mesesabel, Sadok, Jaddua, ^22Pelatja, Hanan, Anaja, ^23Hosea, Hananja, Hassub, ^24Hallohes, Pilha, Sobek, ^25Rehum, Hasabna, Maaseja, ^26Ahia, Hanan, Anan, ^27Malluk, Harim och Baana. ^28Och det oevriga folket, praesterna, leviterna, doerrvaktarna, saangarna, tempeltraelarna och alla de som hade avskilt sig fraan de fraemmande folken och vaent sig till Guds lag, saa ock deras hustrur, soener och doettrar, alla som hade kommit till moget foerstaand, ^29dessa sloeto sig till sina foernaemligare broeder och gingo ed och svuro att de skulle vandra efter Guds lag, den som hade blivit given genom Guds tjaenare Mose, och att de skulle haalla och goera efter alla HERRENS, vaar HERRES, bud och raetter och stadgar, ^30att vi icke skulle giva vaara doettrar aat de fraemmande folken, ej heller taga deras doettrar till hustrur aat vaara soener. ^31Och naer de fraemmande folken foerde in handelsvaror eller naagot slags saed till salu paa sabbatsdagen, skulle vi icke koepa det av dem paa sabbat eller helgdag; och vi skulle laata vart sjunde aar vara friaar och daa avstaa fraan alla slags krav. ^32Och vi faststaellde foer oss den foerpliktelsen att saasom vaar gaerd aarligen erlaegga en tredjedels sikel till tjaensten i vaar Guds hus, ^33naemligen till skaadebroeden, och till det dagliga braennoffret, och till offren paa sabbaterna, vid nymaanaderna och hoegtiderna, och till tackoffren, och till syndoffren foer Israels foersoning, och till allt arbete i vaar Guds hus. ^34Och vi, praesterna, leviterna och folket, kastade lott angaaende vedoffret, huru man aarligen skulle foera det till vaar Guds hus paa bestaemda tider, efter vaara familjer, foer att antaendas paa HERRENS, vaar Guds, altare, saasom det aer foereskrivet i lagen. ^35Och vi skulle aarligen foera till HERRENS hus foerstlingen av vaar mark, och foerstlingen av all frukt paa alla slags traed, ^36och de foerstfoedda av vaara soener och av vaar boskap, saasom det aer foereskrivet i lagen; vi skulle foera till vaar Guds hus de foerstfoedda baade av vaara faekreatur och av vaar smaaboskap, till praesterna som gjorde tjaenst i vaar Guds hus. ^37Och foerstlingen av vaart mjoel och vaara offergaerder, saa ock av allt slags traedfrukt, av vin och olja skulle vi foera till praesterna, in i kamrarna i vaar Guds hus, och tionden av vaar jord till leviterna; ty det var leviterna som skulle uppbaera tionden i alla de staeder vid vilka vi brukade jorden. ^38Och en praest, en av Arons soener, skulle vara med leviterna, naer leviterna uppburo tionden; och sjaelva skulle leviterna foera tionden av sin tionde upp till vaar Guds hus, in i foerraadshusets kamrar. ^39Ty saavael de oevriga israeliterna som Levi barn skulle foera sin offergaerd av saed, vin och olja in i dessa kamrar, daer helgedomens kaerl och de tjaenstgoerande praesterna, aevensom doerrvaktarna och saangarna voro. Alltsaa skulle vi icke foersumma vaar Guds hus. __________________________________________________________________ Chapter 11 ^1Och folkets furstar bodde i Jerusalem; men det oevriga folket kastade lott, foer att saa var tionde man skulle utses att bo i Jerusalem, den heliga staden, medan nio tiondedelar skulle bo i de andra staederna. ^2Och folket vaelsignade alla de maen som frivilligt bosatte sig i Jerusalem. ^3Och de huvudmaen i hoevdingdoemet, som bodde i Jerusalem, bodde var och en daer han hade sin arvsbesittning, i sin stad; vanliga israeliter, praester, leviter och tempeltraelar, saa ock Salomos tjaenares barn. ^4I Jerusalem bodde en del av Juda barn och en del av Benjamins barn, naemligen: Av Juda barn: Ataja, son till Ussia, son till Sakarja, son till Amarja, son till Sefatja, son till Mahalalel, av Peres' barn, ^5saa ock Maaseja, son till Baruk, son till Kol-Hose, son till Hasaja, son till Adaja, son till Jojarib, son till Sakarja, silonitens son. ^6Peres' barn som bodde i Jerusalem utgjorde tillsammans fyra hundra sextioaatta stridbara maen. ^7Och Benjamins barn voro dessa: Sallu, son till Mesullam, son till Joed, son till Pedaja, son till Kolaja, son till Maaseja, son till Itiel, son till Jesaja, ^8och naest honom Gabbai och Sallai, nio hundra tjuguaatta. ^9Joel, Sikris son, var tillsyningsman oever dem, och Juda, Hassenuas son, var den andre i befaelet oever staden. ^10Av praesterna: Jedaja, Jojaribs son, Jakin ^11samt Seraja, son till Hilkia, son till Mesullam, son till Sadok, son till Merajot, son till Ahitub, fursten i Guds hus, ^12saa ock deras broeder, som foerraettade sysslorna i huset, aatta hundra tjugutvaa; vidare Adaja, son till Jeroham, son till Pelalja, son till Amsi, son till Sakarja, son till Pashur, son till Malkia, ^13saa ock hans broeder, huvudmaen foer familjer, tvaa hundra fyrtiotvaa; vidare Amassai, son till Asarel, son till Asai, son till Mesillemot, son till Immer, ^14saa ock deras broeder, dugande maen, ett hundra tjuguaatta; och tillsyningsman oever dem var Sabdiel, Haggedolims son. ^15Och av leviterna: Semaja, son till Hassub, son till Asrikam, son till Hasabja, son till Bunni, ^16saa ock Sabbetai och Josabad, som hade uppsikten oever de yttre sysslorna vid Guds hus och hoerde till leviternas huvudmaen, ^17vidare Mattanja, son till Mika, son till Sabdi, son till Asaf, saanganfoeraren, som vid boenen tog upp lovsaangen, och Bakbukja, den av hans broeder, som var naermast efter honom, och Abda, son till Sammua, son till Galal, son till Jeditun. ^18Leviterna i den heliga staden utgjorde tillsammans tvaa hundra aattiofyra. ^19Och doerrvaktarna, Ackub, Talmon och deras broeder, som hoello vakt vid portarna, voro ett hundra sjuttiotvaa. ^20Och de oevriga israeliterna, praesterna och leviterna bodde i alla de andra staederna i Juda, var och en i sin arvedel. ^21Men tempeltraelarna bodde paa Ofel, och Siha och Gispa hade uppsikten oever tempeltraelarna. ^22Och tillsyningsman bland leviterna i Jerusalem vid sysslorna i Guds hus var Ussi, son till Bani, son till Hasabja, son till Mattanja, son till Mika, av Asafs barn, saangarna. ^23Ty ett kungligt paabud var utfaerdat angaaende dem, och en bestaemd utanordning var foer var dag faststaelld foer saangarna. ^24Och Petaja, Mesesabels son, av Seras, Judas sons, barn, gick konungen till handa i var sak som roerde folket. ^25Och i byarna med tillhoerande utmarker bodde ock en del av Juda barn: i Kirjat-Arba och underlydande orter, I Dibon och underlydande orter, i Jekabseel och dess byar, ^26vidare i Jesua, Molada, Bet-Pelet ^27och Hasar-Sual, saa ock i Beer-Seba och underlydande orter, ^28i Siklag, aevensom i Mekona och underlydande orter, ^29i En-Rimmon, Sorga, Jarmut, ^30Sanoa, Adullam och deras byar, i Lakis med dess utmarker, i Aseka och underlydande orter; och de hade sina boningsorter fraan Beer- Seba aenda till Hinnoms dal. ^31Och Benjamins barn hade sina boningsorter fraan Geba: i Mikmas och Aja, saa ock i Betel och underlydande orter, ^32i Anatot, Nob, Ananja, ^33Hasor, Rama, Gittaim, ^34Hadid, Seboim, Neballat, ^35Lod, Ono, och Timmermansdalen. ^36Och av leviterna blevo naagra avdelningar fraan Juda raeknade till Benjamin. __________________________________________________________________ Chapter 12 ^1Och dessa voro de praester och leviter som drogo upp med Serubbabel, Sealtiels son, och Jesua: Seraja, Jeremia, Esra, ^2Amarja, Malluk, Hattus, ^3Sekanja, Rehum, Meremot, ^4Iddo, Ginnetoi, Abia, ^5Mijamin, Maadja, Bilga, ^6Semaja, Jojarib, Jedaja, ^7Sallu, Amok, Hilkia och Jedaja. Dessa voro huvudmaen foer praesterna och foer sina broeder i Jesuas tid. ^8Och leviterna voro: Jesua, Binnui, Kadmiel, Serebja, Juda och Mattanja, som jaemte sina broeder foerestod lovsaangen; ^9vidare Bakbukja och Unno, deras broeder, som hade sina platser mitt emot dem, saa att var avdelning hade sin tjaenstgoering. ^10Och Jesua foedde Jojakim, och Jojakim foedde Eljasib, och Eljasib Jojada, ^11och Jojada foedde Jonatan, och Jonatan foedde Jaddua. ^12Och i Jojakims tid voro huvudmaennen foer praesternas familjer foeljande: foer Seraja Meraja, foer Jeremia Hananja, ^13foer Esra Mesullam, foer Amarja Johanan, ^14foer Malluki Jonatan, foer Sebanja Josef, ^15foer Harim Adna, foer Merajot Helkai, ^16foer Iddo Sakarja, foer Ginneton Mesullam, ^17foer Abia Sikri, foer Minjamin, foer Moadja Piltai, ^18foer Bilga Sammua, foer Semaja Jonatan, ^19foer Jojarib Mattenai, foer Jedaja Ussi, ^20foer Sallai Kallai, foer Amok Eber, ^21foer Hilkia Hasabja, foer Jedaja Netanel. ^22I Eljasibs, Jojadas, Johanans och Jadduas tid blevo huvudmaennen foer leviternas familjer upptecknade, aevensaa praesterna under persern Darejaves' regering. ^23Huvudmaennen foer Levi barns familjer aero upptecknade i kroenikeboken, aenda till Johanans, Eljasibs sons, tid. ^24Och leviternas huvudmaen voro Hasabja, Serebja och Jesua, Kadmiels son, samt deras broeder, som stodo mitt emot dem foer att lova och tacka, saasom gudsmannen David hade bjudit, den ena tjaenstgoerande avdelningen jaemte den andra. ^25Mattanja, Bakbukja, Obadja, Mesullam, Talmon och Ackub hoello saasom doerrvaktare vakt oever foerraadshusen vid portarna. ^26Dessa levde i Jojakims, Jesuas sons, Josadaks sons, tid, och i Nehemjas, staathaallarens, och i praesten Esras, den skriftlaerdes, tid. ^27Och naer Jerusalems mur skulle invigas, uppsoekte man leviterna paa alla deras orter och foerde dem till Jerusalem foer att haalla invignings- och glaedjehoegtid under tacksaegelse och saang, med cymbaler, psaltare och harpor. ^28Daa foersamlade sig saangarnas barn saavael fraan nejden runt omkring Jerusalem som fraan netofatiternas byar, ^29aevensom fraan Bet-Haggilgal och fraan Gebas och Asmavets utmarker; ty saangarna hade byggt sig byar runt omkring Jerusalem. ^30Och praesterna och leviterna renade sig och renade sedan folket, portarna och muren. ^31Och jag laet Juda furstar stiga upp paa muren. Daerefter anordnade jag tvaa stora lovsaangskoerer och hoegtidstaag; den ena koeren gick till hoeger ovanpaa muren, fram till Dyngporten. ^32Och dem foeljde Hosaja och ena haelften av Juda furstar ^33samt Asarja, Esra och Mesullam, ^34Juda, Benjamin, Semaja och Jeremia, ^35aevensom naagra av praesterna soener med trumpeter, vidare Sakarja, son till Jonatan, son till Semaja, son till Mattanja, son till Mikaja, son till Sackur, son till Asaf, ^36saa ock hans broeder Semaja, Asarel, Milalai, Gilalai, Maai, Netanel och Juda samt Hanani, med gudsmannen Davids musikinstrumenter; och Esra, den skriftlaerde, gick i spetsen foer dem. ^37Och de gingo oever Kaellporten och rakt fram uppfoer trapporna till Davids stad, paa trappan i muren ovanfoer Davids hus, aenda fram till Vattenporten mot oester. ^38Och efter den andra lovsaangskoeren, som gick aat motsatt haall, foeljde jag med andra haelften av folket, ovanpaa muren, upp genom Ugnstornet aenda till Breda muren, ^39vidare oever Efraimsporten, Gamla porten och Fiskporten och genom Hananeltornet, aenda fram till Faarporten; och de stannade vid Faengelseporten. ^40Sedan traedde de baada lovsaangskoererna upp i Guds hus, och likasaa jag och ena haelften av foerestaandarna jaemte mig, ^41saa ock praesterna Eljakim, Maaseja, Minjamin, Mikaja, Eljoenai, Sakarja och Hananja, med trumpeterna, ^42och Maaseja, Semaja, Eleasar, Ussi, Johanan, Malkia, Elam och Eser. Och saangarna laeto saangen ljuda under Jisrajas anfoerarskap. ^43Och de offrade paa den dagen stora offer och voro glada, ty Gud hade berett dem stor glaedje; ocksaa kvinnor och barn voro glada. Och glaedjen fraan Jerusalem hoerdes vida omkring. ^44Vid samma tid tillsattes maen som skulle foerestaa foerraadskamrarna daer offergaerder, foerstling och tionde nedlades; de skulle i dem hopsamla fraan stadsaakrarna det som efter lagen tillkom praesterna och leviterna. Ty glaedje raadde i Juda oever att praesterna och leviterna nu gjorde sin tjaenst. ^45Dessa iakttogo nu vad som var att iakttaga vid gudstjaensten och vid reningarna, och likasaa gjorde saangarna och doerrvaktarna sin tjaenst, saasom David och hans son Salomo hade bjudit. ^46Ty redan i fordom tid, paa Davids och Asafs tid, hans som var anfoerare foer saangarna, sjoengos lov- och tacksaegelsesaanger till Gud. ^47Och nu under Serubbabels och Nehemjas tid gav hela Israel aat saangarna och doerrvaktarna vad som tillkom dem foer var dag; och man gav aat leviterna deras helgade andel, och leviterna gaavo aat Arons soener deras helgade andel. __________________________________________________________________ Chapter 13 ^1Vid samma tid foerelaeste man ur Moses bok foer folket, och man fann daeri skrivet att ingen ammonit eller moabit naagonsin skulle faa komma in i Guds foersamling, ^2daerfoer att de icke hade kommit Israels barn till moetes med mat och dryck, utan hade lejt Bileam emot dem till att foerbanna dem; fastaen vaar Gud foervandlade foerbannelsen till vaelsignelse. ^3Och naer de hade hoert lagen, avskilde de allt slags fraemmande folk fraan Israel. ^4Men en tid foerut hade praesten Eljasib, som var satt att foerestaa kammaren i vaar Guds hus, och som var en fraende till Tobia, ^5aat denne inrett en stor kammare, daer man foerut plaegade laegga in spisoffret, roekelsen och kaerlen och den tionde av saed, vin och olja, som var bestaemd aat leviterna, saangarna och doerrvaktarna, saa ock offergaerden aat praesterna. ^6Men under allt detta var jag icke i Jerusalem; ty i den babyloniske konungen Artasastas trettioandra regeringsaar hade jag aaterkommit till konungen. Men sedan jag efter naagon tid hade utbett mig tillstaand av konungen, ^7begav jag mig till Jerusalem. Och naer jag daer foernam det onda som Eljasib hade gjort till foermaan foer Tobia, daa han hade inrett aat honom en kammare i foergaardarna till Guds hus, ^8misshagade detta mig hoegeligen; och jag laet kasta allt Tobias bohag ut ur kammaren. ^9Daerefter tillsade jag att man skulle rena kamrarna, och jag laet aater staella in i dem Guds hus' kaerl, saa ock spisoffret och roekelsen. ^10Och naer jag vidare fick veta att man icke hade givit aat leviterna vad dem tillkom, varfoer ock leviterna och saangarna, i staellet foer att foerraetta sina sysslor, hade avvikit var och en till sitt jordagods, ^11daa foerebraadde jag foerestaandarna detta och sade: >>Varfoer har Guds hus blivit saa foersummat?>> Och jag haemtade dem tillhopa och laet dem instaella sig paa sina platser. ^12Och hela Juda foerde fram till foerraadshusen sin tionde av saed, vin och olja; ^13och jag satte praesten Selemja och Sadok, den skriftlaerde, och Pedaja, en av leviterna, till foervaltare oever foerraadshusen och gav dem till bitraede Hanan, son till Sackur, son till Mattanja; ty dessa voro ansedda saasom paalitliga maen, och de skulle nu ombesoerja utdelningen aat sina broeder. ^14Taenk foerdenskull paa mig, min Gud, och laat icke de fromma gaerningar bliva utplaanade, som jag har gjort foer min Guds hus och foer tjaenstgoeringen daer! ^15Vid samma tid saag jag i Juda huru man trampade vinpressarna paa sabbaten och foerde hem saed, som man lastade paa aasnor, saa ock vin, druvor och fikon och annat lastgods av olika slag, och huru man foerde saadant till Jerusalem paa sabbatsdagen; och jag varnade dem, naer de saalde dessa livsfoernoedenheter. ^16Och tyrierna, som vistades daer, foerde in fisk och alla slags varor och saalde dem paa sabbaten till judarna, och detta i Jerusalem. ^17Daa foerebraadde jag Juda aedlingar detta och sade till dem: >>Huru kunnen I handla saa illa och daermed ohelga sabbatsdagen? ^18Var det icke daerfoer att edra faeder gjorde saadant som vaar Gud laet all denna olycka komma oever oss och oever denna stad? Och nu dragen I aennu stoerre vrede oever Israel genom att saa ohelga sabbaten.>> ^19Och saa snart det begynte bliva moerkt i Jerusalems portar foere sabbaten, tillsade jag att man skulle staenga doerrarna; jag tillsade ock att man icke skulle oeppna dem foerraen efter sabbaten. Och jag staellde naagra av mina tjaenare paa vakt vid portarna, foer att intet lastgods skulle kunna foeras in paa sabbatsdagen. ^20Daa stannade koepmaen och foersaeljare av alla slags varor utanfoer Jerusalem oever natten, och det baade en och tvaa gaanger. ^21Men jag varnade dem och sade till dem: >>Varfoer stannen I oever natten framfoer muren? Om I aennu en gaang goeren saa, skall jag laata min hand drabba eder.>> ^22Och jag tillsade leviterna att de skulle rena sig och komma och haalla vakt vid portarna, foer att sabbatsdagen maatte haallas helig. Taenk ock daerfoer paa mig, min Gud, och hav misskund med mig efter din stora naad! ^23Paa den tiden saag jag ocksaa judiska maen som hade tagit till sig asdoditiska, ammonitiska och moabitiska kvinnor. ^24Och deras barn talade till haelften asdoditiska -- ty judiska kunde de icke tala riktigt -- eller ock naagot av de andra folkens tungomaal. ^25Daa foerebraadde jag dem detta och uttalade foerbannelser oever dem, ja, naagra av dem slog jag och ryckte jag i skaegget. Och jag besvor dem vid Gud och sade: >>I skolen icke giva edra doettrar aat deras soener, ej heller skolen I av deras doettrar taga hustrur aat edra soener eller aat eder sjaelva. ^26Var det icke med saadant som Salomo, Israels konung, foersyndade sig? Det fanns bland de maanga folken ingen konung som var hans like, ty han var aelskad av sin Gud, och Gud satte honom till konung oever hela Israel. Likvael kommo de fraemmande kvinnorna ocksaa honom att synda. ^27Och nu skulle vi om eder faa hoera att I haven gjort allt detta stora onda och varit otrogna mot vaar Gud, i det att I haven tagit till eder fraemmande kvinnor!>> ^28Och en son till Jojada, oeverstepraesten Eljasibs son, var maag till horoniten Sanballat; honom drev jag bort ifraan mig. ^29Taenk paa dem, min Gud, daerfoer att de hava beflaeckat praestadoemet och praestadoemets och leviternas foerbund! ^30Saa renade jag folket ifraan allt fraemmande vaesen; och jag faststaellde vad praesterna och leviterna skulle iakttaga, var och en i sin syssla, ^31och huru vedoffret paa bestaemda tider skulle avlaemnas, och huru med foerstlingsgaavorna skulle foerfaras. Taenk haerpaa, min Gud, och raekna mig det till godo! __________________________________________________________________ Esther __________________________________________________________________ Chapter 1 ^1I Ahasveros' tid -- den Ahasveros' som regerade fraan Indien aenda till Etiopien, oever ett hundra tjugusju hoevdingdoemen -- ^2under den tiden, medan konung Ahasveros satt paa konungatronen i Susans borg, tilldrog sig foeljande. ^3I sitt tredje regeringsaar gjorde han ett gaestabud foer alla sina furstar och tjaenare, varvid Persiens och Mediens haerfoerare och hans foernaemsta maen och furstarna i hoevdingdoemena voro samlade infoer honom. ^4Och han laet dem under maanga dagar se sin konungsliga haerlighet och rikedom och sin storhets glans och prakt -- under ett hundra aattio dagar. ^5Och naer dessa dagar hade gaatt till aenda, gjorde konungen ett sju dagars gaestabud foer allt det folk som fanns i Susans borg, baade stora och smaa, i den inhaegnade traedgaard som hoerde till konungapalatset. ^6Daer haengde tapeter av linne, bomull och moerkblaatt tyg, uppsatta med vita och purpurroeda snoeren i ringar av silver och paa pelare av vit marmor. Soffor av guld och silver stodo paa ett golv som var inlagt med groen och vit marmor och med paerlglaensande och svart sten. ^7Och dryckerna sattes fram i gyllene kaerl, det ena icke likt det andra, och konungsligt vin fanns i myckenhet, saasom det hoevdes hos en konung. ^8Och naer man drack, gaellde den lagen att intet tvaang skulle raada; ty konungen hade befallt alla sina hovmaestare att de skulle raetta sig efter vars och ens oenskan. ^9Samtidigt gjorde ock Vasti, drottningen, ett gaestabud foer kvinnorna i konung Ahasveros' kungliga palats. ^10Naer daa paa sjunde dagen konungens hjaerta var glatt av vinet, befallde han Mehuman, Bisseta, Harebona, Bigeta, Abageta, Setar och Karkas, de sju hovmaen som gjorde tjaenst hos konung Ahasveros, ^11att de skulle foera drottning Vasti, prydd med kunglig krona, infoer konungen, foer att han skulle laata folken och furstarna se hennes skoenhet, ty hon var fager att skaada. ^12Men drottning Vasti ville icke komma, fastaen konungen befallde henne det genom hovmaennen. Daa blev konungen mycket foertoernad. och hans vrede upptaendes. ^13Och konungen fraagade de vise som voro kunniga i tidstecknens tydning (ty konungens aerenden plaegade saa laeggas fram foer alla i lag och raett kunniga; ^14och han hade vid sin sida Karsena, Setar, Admata, Tarsis, Meres, Marsena och Memukan, de sju furstar i Persien och Medien, som voro konungens naermaste maen och innehade fraemsta platsen i riket); han fraagade: ^15>>Vad skall man efter lag goera med drottning Vasti, daa hon nu icke har gjort vad konung Ahasveros befallde genom hovmaennen?>> ^16Memukan svarade infoer konungen och furstarna: >>Icke mot konungen allena har drottning Vasti gjort illa, utan mot alla furstar och alla folk i alla konung Ahasveros' hoevdingdoemen. ^17Ty vad drottningen har gjort skall komma ut bland alla kvinnor, och skall leda till att de foerakta sina maen, daa de ju kunna saega: 'Konung Ahasveros befallde att man skulle foera drottning Vasti infoer honom, men hon kom icke.' ^18Ja, redan i dag skola furstinnorna i Persien och Medien, naer de faa hoera vad drottningen har gjort, aaberopa detta infoer alla konungens furstar, och daerav skall komma foerakt och foertret mer aen nog. ^19Om det saa taeckes konungen, maa han daerfoer laata en kunglig befallning utgaa -- och maa denna upptecknas i Persiens och Mediens lagar, saa att den bliver orygglig -- att Vasti icke mer skall faa komma infoer konung Ahasveros' ansikte; och hennes konungsliga vaerdighet give konungen aat en annan, som aer baettre aen hon. ^20Naer saa den foerordning som konungen utfaerdar bliver kunnig i hela hans rike, saa stort det aer, daa skola alla kvinnor giva sina maen tillboerlig aera, baade stora och smaa.>> ^21Detta tal behagade konungen och furstarna, och konungen gjorde saasom Memukan hade sagt. ^22Skrivelser blevo saenda till alla konungens hoevdingdoemen, till vart hoevdingdoeme med dess skrift och till vart folk paa dess tungomaal, att envar man skulle vara herre i sitt hus och tala sitt folks tungomaal. __________________________________________________________________ Chapter 2 ^1Efter en tids foerlopp, sedan konung Ahasveros' vrede hade lagt sig, taenkte han aater paa Vasti och vad hon hade gjort, och vad som var beslutet om henne. ^2Daa sade konungens maen som betjaenade honom: >>Maa man foer konungens raekning soeka upp unga och fagra jungfrur, ^3och maa konungen i sitt rikes alla hoevdingdoemen foerordna vissa maen som samla tillhopa alla dessa unga och fagra jungfrur till fruhuset i Susans borg och oeverlaemna dem aat konungens hovman Hege, kvinnovaktaren, och man give dem vad noedigt aer till deras beredelse. ^4Och den kvinna som konungen finner behag i blive drottning i Vastis staelle.>> Detta tal behagade konungen, och han gjorde saa. ^5I Susans borg fanns daa en judisk man som hette Mordokai, son till Jair, son till Simei, son till Kis, en benjaminit; ^6denne hade blivit bortfoerd fraan Jerusalem med de faangar som foerdes bort tillsammans med Jekonja, Juda konung, naer denne foerdes bort av Nebukadnessar, konungen i Babel. ^7Han var fosterfader aat Hadassa, som ock kallades Ester, hans farbroders dotter; ty hon hade varken fader eller moder. Hon var en flicka med skoen gestalt, fager att skaada; och efter hennes faders och moders doed hade Mordokai upptagit henne saasom sin egen dotter. ^8Daa nu konungens befallning och paabud blev kunnigt, och maanga unga kvinnor samlades tillhopa till Susans borg och oeverlaemnades aat Hegai, blev ock Ester haemtad till konungshuset och oeverlaemnad aat kvinnovaktaren Hegai. ^9Och flickan behagade honom och fann naad infoer honom; daerfoer skyndade han att giva henne vad noedigt var till hennes beredelse, saa ock den kost hon skulle hava, aevensom att giva henne fraan konungshuset de sju taernor som utsaagos aat henne. Och han laet henne med sina taernor flytta in i den baesta delen av fruhuset. ^10Men om sitt folk och sin slaekt hade Ester icke yppat naagot, ty Mordokai hade foerbjudit henne att yppa naagot daerom. ^11Och Mordokai gick var dag fram och aater utanfoer gaarden till fruhuset, foer att faa veta huru det stod till med Ester, och vad som vederfors henne. ^12Nu var det saa, att naer ordningen kom till den ena eller andra av de unga kvinnorna att gaa in till konung Ahasveros, sedan med henne hade foerfarits i tolv maanader saasom det var paabjudet om kvinnorna (saa laang tid aatgick naemligen till att bereda dem: sex maanader med myrraolja och sex maanader med vaelluktande kryddor och annat som var noedigt till kvinnornas beredelse), ^13naer alltsaa en kvinna gick in till konungen, daa fick hon taga med sig ifraan fruhuset till konungshuset allt vad hon begaerde. ^14Och sedan hon om aftonen hade gaatt ditin, skulle hon om morgonen, naer hon gick tillbaka, gaa in i det andra fruhuset och oeverlaemnas aat konungens hovman Saasgas, som hade vakten oever bihustrurna. Hon fick sedan icke mer komma in till konungen, om icke konungen hade funnit saadant behag i henne, att hon uttryckligen blev kallad till honom. ^15Daa nu ordningen att gaa in till konungen kom till Ester, dotter till Abihail, farbroder till Mordokai, som hade upptagit henne till sin dotter, begaerde hon intet annat aen det som konungens hovman Hegai, kvinnovaktaren, raadde henne till. Och Ester fann naad foer allas oegon, som saago henne. ^16Ester blev haemtad till konung Ahasveros i hans kungliga palats i tionde maanaden, det aer maanaden Tebet, i hans sjunde regeringsaar. ^17Och Ester blev konungen kaerare aen alla de andra kvinnorna, och hon fann naad och ynnest infoer honom mer aen alla de andra jungfrurna, saa att han satte en kunglig krona paa hennes huvud och gjorde henne till drottning i Vastis staelle. ^18Och konungen gjorde ett stort gaestabud foer alla sina furstar och tjaenare, ett gaestabud till Esters aera; och han beviljade skattelindring aat sina hoevdingdoemen och delade ut skaenker, saasom det hoevdes en konung. ^19Naer sedermera jungfrur foer andra gaangen samlades tillhopa och Mordokai satt i konungens port ^20(men Ester hade, saasom Mordokai bjoed henne, icke yppat naagot om sin slaekt och sitt folk, ty Ester gjorde efter Mordokais befallning, likasom naer hon var under hans vaard), ^21vid den tiden, under det att Mordokai satt i konungens port, blevo Bigetan och Teres, tvaa av de hovmaen hos konungen, som hoello vakt vid troeskeln, foerbittrade paa konung Ahasveros och soekte tillfaelle att baera hand paa honom. ^22Haerom fick Mordokai kunskap, och han beraettade det foer drottning Ester; daerefter omtalade Ester det foer konungen paa Mordokais vaegnar. ^23Saken blev nu undersoekt och saa befunnen; och de blevo baada upphaengda paa trae. Och detta upptecknades i kroenikan, foer konungen. __________________________________________________________________ Chapter 3 ^1En tid haerefter upphoejde konung Ahasveros agagiten Haman, Hammedatas son, till hoeg vaerdighet och gav honom fraemsta platsen bland alla de furstar som voro hos honom. ^2Och alla konungens tjaenare som voro i konungens port boejde knae och foello ned foer Haman, ty saa hade konungen bjudit om honom. Men Mordokai boejde icke knae och foell icke ned foer honom. ^3Daa sade konungens tjaenare som voro i konungens port till Mordokai: >>Varfoer oevertraeder du konungens bud?>> ^4Och naer de dag efter dag hade sagt saa till honom, utan att han lyssnade till dem, beraettade de det foer Haman, foer att se om Mordokais foerklaring skulle faa gaella: ty han hade beraettat foer dem att han var en jude. ^5Naer nu Haman saag att Mordokai icke boejde knae eller foell ned foer honom, uppfylldes han med vrede. ^6Men det syntes honom foer ringa att baera hand allenast paa Mordokai, sedan man beraettat foer honom av vilket folk Mordokai var, utan Haman soekte tillfaelle att utrota alla judar som funnos i Ahasveros' hela rike, daerfoer att de voro Mordokais landsmaen. ^7I foersta maanaden, det aer maanaden Nisan, i Ahasveros' tolfte regeringsaar, kastades pur, det aer lott, infoer Haman om var saerskild dag och var saerskild maanad intill tolfte maanaden, det aer maanaden Adar. ^8Och Haman sade till konung Ahasveros: >>Haer finnes ett folk som bor kringspritt och foerstroett bland de andra folken i ditt rikes alla hoevdingdoemen. Deras lagar aero olika alla andra folks, och de goera icke efter konungens lagar; daerfoer aer det icke konungen vaerdigt att laata dem vara. ^9Om det saa taeckes konungen, maa foerdenskull en skrivelse utfaerdas, att man skall foergoera dem. Tio tusen talenter silver skall jag daa kunna vaega upp aat tjaenstemaennen till att laeggas in i konungens skattkamrar.>> ^10Daa tog konungen ringen av sin hand och gav den aat agagiten Haman, Hammedatas son, judarnas ovaen. ^11Daerefter sade konungen till Haman: >>Silvret vare dig skaenkt, och med folket maa du goera saasom du finner foer gott.>> ^12Saa blevo daa konungens sekreterare tillkallade paa trettonde dagen i foersta maanaden, och en skrivelse, alldeles saadan som Haman ville, utfaerdades till konungens satraper och till staathaallarna oever de saerskilda hoevdingdoemena och till furstarna oever de saerskilda folken, till vart hoevdingdoeme med dess skrift och till vart folk paa dess tungomaal. I konung Ahasveros' namn utfaerdades skrivelsen, och den beseglades med konungens ring. ^13Sedan kringsaendes med ilbud brev till alla konungens hoevdingdoemen, att man skulle utrota, draepa och foergoera judarna, baade unga och gamla, baade barn och kvinnor, alla paa en och samma dag, naemligen paa trettonde dagen i tolfte maanaden, det aer maanaden Adar, varvid ock deras aegodelar saasom byte skulle givas till plundring. ^14I skrivelsen stod att i vart saerskilt hoevdingdoeme ett paabud, oeppet foer alla folk, skulle utfaerdas, som innehoell att de skulle vara redo den dagen. ^15Och paa grund av konungens befallning drogo ilbuden med hast aastad, saa snart paabudet hade blivit utfaerdat i Susans borg. Men konungen och Haman satte sig ned till att dricka, under det att bestoertning raadde i staden Susan. __________________________________________________________________ Chapter 4 ^1Naer Mordokai fick veta allt vad som hade skett, rev han soender sina klaeder och klaedde sig i saeck och aska, och gick saa ut i staden och uppgav hoegljudda och bittra klagorop. ^2Och han begav sig till konungens port och stannade framfoer den, ty in i konungens port fick ingen komma, som var klaedd i sorgdraekt. ^3Och i vart hoevdingdoeme dit konungens befallning och paabud kom blev stor sorg bland judarna, och de fastade, graeto och klagade, ja, de flesta satte sig i saeck och aska. ^4Naer nu Esters tjaenarinnor och hovmaen kommo och beraettade detta foer henne, blev drottningen hoegeligen foerskraeckt; och hon skickade ut klaeder till Mordokai, foer att man skulle klaeda honom i dem och taga av honom sorgdraekten; men han tog icke emot dem. ^5Daa kallade Ester till sig Hatak, en av de hovmaen som konungen hade anstaellt i hennes tjaenst, och bjoed honom att gaa till Mordokai, foer att faa veta vad som var paa faerde, och varfoer han gjorde saa. ^6Naer daa Hatak kom ut till Mordokai paa den oeppna platsen i staden framfoer konungens port, ^7beraettade Mordokai foer honom allt vad som hade haent honom, och uppgav beloppet av den penningsumma som Haman hade lovat vaega upp till konungens skattkamrar, foer att han skulle faa foergoera judarna. ^8Och en avskrift av det skrivna paabud som hade blivit utfaerdat i Susan om att de skulle utrotas laemnade han honom ock, foer att han skulle visa Ester den och beraetta allt foer henne, och aalaegga henne att gaa in till konungen och bedja honom om misskund och soeka naad hos honom foer sitt folk. ^9Och Hatak kom och beraettade foer Ester vad Mordokai hade sagt. ^10Daa bjoed Ester Hatak att gaa till Mordokai och saega: ^11>>Alla konungens tjaenare och folket i konungens hoevdingdoemen veta, att om naagon, vare sig man eller kvinna, gaar in till konungen paa den inre gaarden utan att vara kallad, saa gaeller foer var och en samma lag: att han skall doedas, saaframt icke konungen raecker ut mot honom den gyllene spiran, till tecken paa att han faar leva. Men jag har icke paa trettio dagar varit kallad att komma till konungen.>> ^12Naer man nu beraettade foer Mordokai vad Ester hade sagt, ^13sade Mordokai att man skulle giva Ester detta svar: >>Taenk icke att du ensam bland alla judar skall slippa undan, daerfoer att du aer i konungens hus. ^14Nej, om du tiger stilla vid detta tillfaelle, saa skall nog hjaelp och raeddning beredas judarna fraan naagot annat haall, men du och din faders hus, I skolen foergoeras. Vem vet om du icke just foer en saadan tid som denna har kommit till konungslig vaerdighet?>> ^15Daa laet Ester giva Mordokai detta svar: ^16>>Gaa aastad och foersamla alla judar som finnas i Susan, och haallen fasta foer mig; I skolen icke aeta eller dricka naagot under tre dygn, vare sig dag eller natt. Jag med mina taernor vill ock sammalunda fasta; daerefter vill jag gaa in till konungen, fastaen det aer emot lagen. Och skall jag gaa foerlorad, saa maa det daa ske.>> ^17Och Mordokai gick bort och gjorde alldeles saasom Ester hade bjudit honom. __________________________________________________________________ Chapter 5 ^1Paa tredje dagen klaedde Ester sig i konungslig skrud och traedde in paa den inre gaarden till konungshuset, mitt emot sjaelva konungshuset; konungen satt daa paa sin konungatron i det kungliga palatset, mitt emot palatsets doerr. ^2Naer nu konungen saag drottning Ester staa paa gaarden, fann hon naad foer hans oegon, saa att konungen raeckte ut mot Ester den gyllene spira, som han hade i sin hand; daa gick Ester fram och roerde vid aendan av spiran. ^3Och konungen sade till henne: >>Vad oenskar du, drottning Ester, och vad aer din begaeran? Gaellde den ock haelften av riket, saa skall den beviljas dig.>> ^4Ester svarade: >>Om det saa taeckes konungen, maa konungen jaemte Haman i dag komma till ett gaestabud, som jag har tillrett foer honom.>> ^5Daa sade konungen: >>Skynden att haemta hit Haman, foer att saa maa ske, som Ester har begaert.>> Saa kommo daa konungen och Haman till gaestabudet, som Ester hade tillrett. ^6Och naer vinet dracks, sade konungen till Ester: >>Vad aer din boen? Den vare dig beviljad. Och vad aer din begaeran? Gaellde den ock haelften av riket, saa skall den uppfyllas.>> ^7Ester svarade och sade: >>Min boen och min begaeran aer: ^8om jag har funnit naad foer konungens oegon, och det taeckes konungen att bevilja min boen och uppfylla min begaeran, saa maa konungen och Haman komma till aennu ett gaestabud, som jag vill tillreda foer dem; daa skall jag i morgon goera saasom konungen har befallt.>> ^9Och Haman gick daerifraan den dagen, glad och vael till mods. Men naer han fick se Mordokai i konungens port och denne varken stod upp eller ens roerde sig foer honom, daa uppfylldes Haman med vrede mot Mordokai. ^10Men Haman betvang sig och gick hem; daerefter saende han och laet haemta sina vaenner och sin hustru Seres. ^11Och Haman talade foer dem om sin rikedom och haerlighet och om sina maanga barn och om all den storhet, som konungen hade givit honom, och om huru konungen i allt hade upphoejt honom oever de andra furstarna och konungens oevriga tjaenare. ^12Och Haman sade ytterligare: >>Icke heller har drottning Ester laatit naagon annan aen mig komma med konungen till det gaestabud, som hon hade tillrett; och jaemvael i morgon aer jag bjuden till henne, jaemte konungen. ^13Men vid allt detta kan jag dock icke vara till freds, saa laenge jag ser juden Mordokai sitta i konungens port.>> ^14Daa sade hans hustru Seres och alla hans vaenner till honom: >>Laat resa upp en paale, femtio alnar hoeg, och bed i morgon konungen, att Mordokai maa bliva upphaengd daerpaa; daa kan du glad komma med konungen till gaestabudet.>> Detta behagade Haman, och han laet resa upp paalen. __________________________________________________________________ Chapter 6 ^1Den natten kunde konungen icke sova; daerfoer laet han haemta kroenikan, daer minnesvaerda haendelser voro upptecknade, och man foerelaeste ur den foer konungen. ^2Daa fann man daer skrivet, att Mordokai hade beraettat, hurusom Bigetana och Teres, tvaa av de hovmaen, som hoello vakt vid troeskeln, hade soekt tillfaelle att baera hand paa konung Ahasveros. ^3Konungen fraagade: >>Vilken aera och upphoejelse har vederfarits Mordokai foer detta?>> Konungens maen, som betjaenade honom, svarade: >>Intet saadant har vederfarits honom.>> ^4Daa sade konungen: >>Aer naagon nu tillstaedes paa gaarden?>> Och Haman hade just kommit in paa den yttre gaarden till konungshuset foer att bedja konungen, att Mordokai maatte bliva upphaengd paa den paale, som han hade laatit saetta upp foer hans raekning. ^5Saa svarade honom daa konungens tjaenare: >>Ja, Haman staar daerute paa gaarden.>> Konungen sade: >>Laat honom komma in.>> ^6Naer daa Haman kom in, sade konungen till honom: >>Huru skall man goera med den man, som konungen vill aera?>> Men Haman taenkte i sitt hjaerta: >>Vem skulle konungen vilja bevisa aera mer aen mig?>> ^7Daerfoer sade Haman till konungen: >>Om konungen vill aera naagon, ^8saa skall man haemta en konungslig klaednad, som konungen sjaelv har burit, och en haest, som konungen sjaelv har ridit paa, och paa vilkens huvud en kunglig krona aer faest; ^9och man skall oeverlaemna klaednaden och haesten aat en av konungens foernaemsta furstar, och klaednaden skall saettas paa den man, som konungen vill aera, och man skall foera honom ridande paa haesten fram paa den oeppna platsen i staden och utropa framfoer honom: 'Saa goer man med den man, som konungen vill aera.'>> ^10Daa sade konungen till Haman: >>Skynda dig att taga klaednaden och haesten, saasom du har sagt, och goer saa med juden Mordokai, som sitter i konungens port. Underlaat intet av allt vad du har sagt.>> ^11Saa tog daa Haman klaednaden och haesten och satte klaednaden paa Mordokai och foerde honom ridande fram paa den oeppna platsen i staden och utropade framfoer honom: >>Saa goer man med den man, som konungen vill aera.>> ^12Och Mordokai vaende tillbaka till konungens port; men Haman skyndade hem, soerjande och med oeverhoeljt huvud. ^13Och naer Haman foertaeljde foer sin hustru Seres och alla sina vaenner vad som hade haent honom, sade hans vise maen och hans hustru Seres till honom: >>Om Mordokai, som du har begynt att staa tillbaka foer, aer av judisk boerd, saa foermaar du intet mot honom, utan skall komma alldeles till korta foer honom.>> ^14Medan de aennu saa talade med honom, kommo konungens hovmaen foer att skyndsamt haemta Haman till gaestabudet, som Ester hade tillrett. __________________________________________________________________ Chapter 7 ^1Saa kommo daa konungen och Haman till gaestabudet hos drottning Ester. ^2Och naer vinet dracks, sade konungen till Ester, ocksaa nu paa andra dagen: >>Vad aer din boen, drottning Ester? Den vare dig beviljad. Och vad aer din begaeran? Gaellde den ock haelften av riket, saa skall den uppfyllas.>> ^3Drottning Ester svarade och sade: >>Om jag har funnit naad foer dina oegon, o konung, och det saa taeckes konungen, saa blive mitt liv mig skaenkt paa min boen, och mitt folks paa min begaeran. ^4Ty vi aero saalda, jag och mitt folk, till att utrotas, draepas och foergoeras. Om vi allenast hade blivit saalda till traelar och traelinnor, saa skulle jag hava tegat; ty den olyckan vore icke saadan, att vi borde besvaera konungen daermed.>> ^5Daa svarade konung Ahasveros och sade till drottning Ester: >>Vem aer den, och var aer den, som har foerdristat sig att saa goera?>> ^6Ester sade: >>En haetsk och illvillig man aer det: den onde Haman daer.>> Daa blev Haman foerskraeckt foer konungen och drottningen. ^7Och konungen stod upp i vrede och laemnade gaestabudet och gick ut i palatsets traedgaard; men Haman traedde fram foer att bedja drottning Ester om sitt liv, ty han saag, att konungen hade beslutit hans ofaerd. ^8Naer konungen daerefter kom tillbaka till gaestabudssalen fraan palatsets traedgaard, hade Haman sjunkit ned mot den soffa, daer Ester satt; daa sade konungen: >>Vill han ock oeva vaald mot drottningen, haerinne i min naervaro?>> Knappt hade detta ord gaatt oever konungens laeppar, foerraen man hoeljde oever Hamans ansikte. ^9Och Harebona, en av hovmaennen hos konungen, sade: >>Vid Hamans hus staar redan en paale, femtio alnar hoeg, som Haman laatit resa upp foer Mordokai, vilkens ord en gaang var konungen till saadant gagn.>> Daa sade konungen: >>Haengen upp honom paa den.>> ^10Saa haengde de upp Haman paa den paale, som han hade laatit saetta upp foer Mordokai. Sedan lade sig konungens vrede. __________________________________________________________________ Chapter 8 ^1Samma dag gav konung Ahasveros aat drottning Ester Hamans, judarnas ovaens, hus. Och Mordokai fick tilltraede till konungen, ty Ester hade nu omtalat, vad han var foer henne. ^2Och konungen tog av sig ringen, som han hade laatit taga ifraan Haman, och gav den aat Mordokai. Och Ester satte Mordokai oever Hamans hus. ^3Och Ester talade ytterligare infoer konungen, i det att hon foell ned foer hans foetter; hon boenfoell honom graatande, att han skulle avvaenda agagiten Hamans onda raad och det anslag, som denne hade foerehaft mot judarna. ^4Daa raeckte konungen ut den gyllene spiran mot Ester; och Ester stod upp och traedde fram infoer konungen ^5och sade: >>Om det saa taeckes konungen, och om jag har funnit naad infoer honom, och det synes konungen vara riktigt och jag aer honom till behag, saa maa en skrivelse utfaerdas foer att aaterkalla de brev, som innehoello agagiten Hamans, Hammedatas sons, anslag, och som han skrev foer att foergoera judarna i alla konungens hoevdingdoemen. ^6Ty huru skulle jag kunna uthaerda att se den olycka, som eljest traeffade mitt folk? Ja, huru skulle jag kunna uthaerda att se mina landsmaen foergoeras?>> ^7Daa sade konung Ahasveros till drottning Ester och till juden Mordokai: >>Se, Hamans hus har jag givit aat Ester, och han sjaelv har blivit upphaengd paa en paale, daerfoer att han ville baera hand paa judarna. ^8Men utfaerden nu ock I en skrivelse angaaende judarna i konungen namn, saasom I finnen foer gott, och beseglen den med konungens ring. Ty en skrivelse, som aer utfaerdad i konungens namn och beseglad med konungens ring, kan icke aaterkallas.>> ^9Saa blevo nu strax konungens sekreterare tillkallade, paa tjugutredje dagen i tredje maanaden, det aer maanaden Sivan, och en skrivelse, alldeles saadan som Mordokai ville, utfaerdades till judarna och till satraperna, staathaallarna och furstarna i hoevdingdoemena, fraan Indien aenda till Etiopien, ett hundra tjugusju hoevdingdoemen, till vart hoevdingdoeme med dess skrift och till vart folk paa dess tungomaal, jaemvael till judarna med deras skrift och paa deras tungomaal. ^10Han utfaerdade skrivelsen i konung Ahasveros' namn och beseglade den med konungens ring. Daerefter kringsaende han brev med ilbud till haest, som redo paa kungliga travare fraan stuterierna, ^11att konungen tillstadde judarna i var saerskild stad att foersamla sig till foersvar foer sitt liv och att i vart folk och hoevdingdoeme utrota, draepa och foergoera alla vaepnade skaror, som angrepe dem, aevensom barn och kvinnor, varvid deras aegodelar saasom byte skulle givas till plundring, ^12detta paa en och samma dag i alla konung Ahasveros' hoevdingdoemen, naemligen paa trettonde dagen i tolfte maanaden, det aer maanaden Adar. ^13I skrivelsen stod, att i vart saerskilt hoevdingdoeme ett paabud, oeppet foer alla folk, skulle utfaerdas, som innehoell, att judarna skulle vara redo till den dagen att haemnas paa sina fiender. ^14Och paa grund av konungens befallning drogo ilbuden paa de kungliga travarna skyndsamt och med hast aastad, saa snart paabudet hade blivit utfaerdat i Susans borg. ^15Men Mordokai gick ut fraan konungen i konungslig klaednad av moerkblaatt och vitt tyg och med en stor gyllene krona och en mantel av vitt och purpurroett tyg, under det att staden Susan jublade och var glad. ^16Foer judarna hade nu uppgaatt ljus och glaedje, froejd och aera. ^17Och i vart hoevdingdoeme och i var stad, dit konungens befallning och paabud kom, blev glaedje och froejd bland judarna, och de hoello gaestabud och hoegtid. Och maanga ur de fraemmande folken blevo judar, ty foerskraeckelse foer judarna hade fallit oever dem. __________________________________________________________________ Chapter 9 ^1Paa trettonde dagen i tolfte maanaden, det aer maanaden Adar, den dag daa konungens befallning och paabud skulle verkstaellas, och daa judarnas fiender hade hoppats att bliva dem oevermaektiga -- fastaen det vaende sig saa, att judarna i staellet skulle bliva sina motstaandare oevermaektiga -- ^2paa den dagen foersamlade sig judarna i sina staeder, i alla konung Ahasveros' hoevdingdoemen, foer att kasta sig oever dem, som soekte deras ofaerd; och ingen kunde staa dem emot, ty foerskraeckelse foer dem hade fallit oever alla folk. ^3Och alla furstarna i hoevdingdoemena och satraperna och staathaallarna och konungens tjaenstemaen understoedde judarna, ty foerskraeckelse foer Mordokai hade fallit oever dem. ^4Ty Mordokai var nu stor i konungens hus, och hans rykte gick ut i alla hoevdingdoemen, eftersom denne Mordokai lev allt stoerre och stoerre. ^5Och judarna anstaellde med sina svaerd ett nederlag oeverallt bland sina fiender och draepte och foergjorde dem och foerforo saasom de ville med sina motstaandare. ^6I Susans borg draepte och foergjorde judarna fem hundra maen. ^7Och Parsandata, Dalefon, Aspata, ^8Porata, Adalja, Aridata, ^9Parmasta, Arisai, Aridai och Vajsata, ^10judarnas ovaen Hamans, Hammedatas sons, tio soener draepte de; men till plundring raeckte de icke ut sin hand. ^11Samma dag fick konungen veta huru maanga som hade blivit draepta i Susans borg. ^12Daa sade konungen till drottning Ester: >>I Susans borg hava judarna draept och foergjort fem hundra maen utom Hamans tio soener; vad skola de daa icke hava gjort i konungens oevriga hoevdingdoemen? Vad aer nu din boen? Den vare dig beviljad. Och vad aer ytterligare din begaeran? Den skall uppfyllas.>> ^13Ester svarade: >>Om det saa taeckes konungen, saa maa det ocksaa i morgon tillstaedjas de judar, som aero i Susan, att goera efter paabudet foer i dag; och maa Hamans tio soener bliva upphaengda paa paalen.>> ^14Daa befallde konungen, att saa skulle ske, och paabudet blev utfaerdat i Susan; daerefter blevo Hamans tio soener upphaengda. ^15och de judar, som voro i Susan, foersamlade sig ocksaa paa fjortonde dagen i maanaden Adar och draepte i Susan tre hundra maen; men till plundring raeckte de icke ut sin hand. ^16Och de oevriga judarna, de som voro i konungen hoevdingdoemen, foersamlade sig till foersvar foer sitt liv och skaffade sig ro foer sina fiender, i det att draepte sjuttiofem tusen av dessa sina motstaandare; men till plundring raeckte de icke ut sin hand. ^17Detta skedde paa trettonde dagen i maanaden Adar; men paa fjortonde dagen vilade de och firade den saasom en gaestabuds- och glaedjedag. ^18De judar aater, som voro i Susan, hade foersamlat sig baade den trettonde dagen och paa den fjortonde; men de vilade paa den femtonde dagen och firade den saasom en gaestabuds- och glaedjedag. ^19Daerfoer fira judarna paa landsbygden, de som bo i landsortsstaederna, den fjortonde dagen i maanaden Adar saasom en glaedje-, gaestabuds- och hoegtidsdag, paa vilken de saenda gaavor till varandra av den mat de hava tillagat. ^20Och Mordokai tecknade upp dessa haendelser och saende skrivelser till alla judar i konung Ahasveros' hoevdingdoemen, baade naera och fjaerran, ^21och stadgade saasom lag foer dem, att de alltid, aar efter aar, skulle fira den fjortonde och den femtonde dagen i maanaden Adar, ^22eftersom det var paa dessa dagar som judarna hade faatt ro foer sina fiender, och eftersom i denna maanad deras bedroevelse hade blivit foervandlad till glaedje och deras sorg till hoegtid. Daerfoer skulle de fira dessa dagar saasom gaestabuds- och glaedjedagar, paa vilka de skulle saenda gaavor till varandra av den mat de hade tillagat, saa ock skaenker till de fattiga. ^23Och judarna antogo saasom sed, vad de nu hade begynt att goera, det varom Mordokai hade skrivit till dem -- ^24detta eftersom agagiten Haman, Hammedatas son, alla judars ovaen, hade foerehaft sitt anslag mot judarna till att foergoera dem och hade kastat pur, det aer lott, till att ploetsligt oeverfalla och foergoera dem; ^25varemot konungen, naer han hade faatt veta detta, hade givit befallning och utfaerdat en skrivelse om att det onda anslag, som denne hade foerehaft mot judarna, skulle vaenda tillbaka paa hans eget huvud, saa att han sjaelv och hans soener hade blivit upphaengda paa paalen. ^26Foerdenskull blevo dessa dagar kallade purim efter ordet pur; och foerdenskull, i anledning av allt som stod i detta brev, och vad de sjaelva haerav hade sett, och vad som hade vederfarits dem, ^27stadgade judarna och antogo saasom orygglig sed foer sig och sina efterkommande och foer alla, som sloeto sig till dem, att alltid, aar efter aar, fira dessa baada dagar, efter foereskriften om dem och paa den foer dem bestaemda tiden, ^28och att dessa dagar skulle ihaagkommas och firas i alla tider, i var slaekt, i vart hoevdingdoeme och i var stad, saa att dessa purimsdagar oryggligt skulle haallas bland judarna och deras aaminnelse icke upphoera bland deras efterkommande. ^29Men drottning Ester, Abihails dotter, och juden Mordokai uppsatte aanyo en skrivelse, i eftertryckliga ordalag, foer att stadga saasom en lag, vad som foereskrevs i detta nya brev om purim. ^30Och skrivelser, vaenligt och vaelvilligt avfattade, utsaendes till alla judar i de ett hundra tjugusju hoevdingdoemena i Ahasveros' rike, ^31foer att stadga saasom lag, att de skulle fira dessa purimsdagar paa deras bestaemda tider saa, som juden Mordokai och drottning Ester stadgade foer dem, och saa, som de stadgade foer sig sjaelva och sina efterkommande, naemligen med foereskrivna fastor och oevliga klagorop. ^32Alltsaa blevo genom Esters befallning dessa foereskrifter om purim stadgade saasom lag; och den tecknades upp i en bok. __________________________________________________________________ Chapter 10 ^1Och konung Ahasveros tog skatt baade av fastlandet och av oearna i havet. ^2Och allt vad han i sin makt och sin vaeldighet gjorde, aevensom beraettelsen om den storhet, till vilken konungen upphoejde Mordokai, det finnes upptecknat i de mediska och persiska konungarnas kroenika. ^3Ty juden Mordokai var konung Ahasveros' naermaste man, och han var stor bland judarna och aelskad av alla sina broeder, eftersom han soekte sitt folks baesta och lade sig ut foer alla sina landsmaen till deras vaelfaerd. __________________________________________________________________ Job __________________________________________________________________ Chapter 1 ^1I Us' land levde en man som hette Job; han var en ostrafflig och redlig man, som fruktade Gud och flydde det onda. ^2AAt honom foeddes sju soener och tre doettrar; ^3och han aegde sju tusen faar, tre tusen kameler, fem hundra par oxar och fem hundra aasninnor, daertill tjaenare i stor maengd. Saa var denne man maektigare aen naagon annan i Oesterlandet. ^4Och hans soener hade foer sed att gaa aastad och haalla gaestabud, den ena dagen i den enes hus, den andra dagen i den andres; de saende daa och inbjoedo sina tre systrar att aeta och dricka tillsammans med dem. ^5Naer saa en omgaang av gaestabudsdagar var till aenda, saende Job efter dem foer att helga dem; bittida om morgonen offrade han daa ett braennoffer foer var och en av dem. Ty Job taenkte >>Kanhaenda hava mina barn syndat och i sina hjaertan talat foergripligt om Gud>>. Saa gjorde Job foer var gaang. ^6Men nu haende sig en dag att Guds soener kommo och traedde fram infoer HERREN, och AAklagaren kom ocksaa med bland dem. ^7Daa fraagade HERREN AAklagaren: >>Varifraan kommer du?>> AAklagaren svarade HERREN och sade: >>Fraan en vandring utoever jorden och fraan en faerd omkring paa den.>> ^8Daa sade HERREN till AAklagaren: >>Har du givit akt paa min tjaenare Job? Ty paa jorden finnes icke hans like i ostrafflighet och redlighet, ingen som saa fruktar Gud och flyr det onda.>> ^9AAklagaren svarade HERREN och sade: >>Aer det daa foer intet som Job fruktar Gud? ^10Du har ju paa allt saett beskaermat honom och hans hus och allt vad han aeger; du har vaelsignat hans haenders verk, och hans boskapshjordar hava utbrett sig i landet. ^11Man raeck ut din hand och kom vid detta allt som han aeger; foervisso skall han daa mitt i ansiktet tala foergripliga ord mot dig.>> ^12HERREN sade till AAklagaren: >>Vaelan, allt vad han aeger vare givet i din hand; allenast mot honom sjaelv maa du icke raecka ut din hand.>> Saa gick AAklagaren bort ifraan HERRENS ansikte. ^13Naer nu en dag hans soener och doettrar hoello maaltid och drucko vin i den aeldste broderns hus, ^14Kom en budbaerare till Job och sade: >>Oxarna gingo foer plogen, och aasninnorna betade daerbredvid; ^15daa foello sabeerna in och roevade bort dem, och folket slogo de med svaerdsegg. Jag var den ende som kom undan, foer att jag skulle underraetta dig daerom.>> ^16Medan denne aennu talade, kom aater en och sade: >>Guds eld foell ifraan himmelen och slog ned bland smaaboskapen och folket och foertaerde dem. Jag var den ende som kom undan, foer att jag skulle underraetta dig daerom.>> ^17Medan denne aennu talade, kom aater en och sade: Kaldeerna staellde upp sitt manskap i tre hopar och foello saa oever kamelerna och roevade bort dem, och folket slogo de med svaerdsegg. Jag var den ende som kom undan, foer att jag skulle underraetta dig daerom.>> ^18Under det att denne aennu talade, kom aater en annan och sade: Dina soener och doettrar hoello maaltid och drucko vin i den aeldste broderns hus; ^19daa kom en stark storm fram oever oeknen och tog tag i husets fyra hoern, och det foell omkull oever folket, saa att de foergingos. Jag var den ende som kom undan, foer att jag skulle underraetta dig daerom.>> ^20Daa stod Job upp och rev soender sin mantel och skar av haaret paa sitt huvud. Och han foell ned till jorden och tillbad ^21och sade: >>Naken kom jag ur min moders liv, och naken skall jag vaenda aater dit; HERREN gav, och HERREN tog. Lovat vare HERRENS namn!>> ^22Vid allt detta syndade Job icke och talade intet lasteligt mot Gud. __________________________________________________________________ Chapter 2 ^1AAter haende sig en dag att Guds soener kommo och traedde fram infoer HERREN; och AAklagaren kom ocksaa med bland dem och traedde fram infoer HERREN. ^2Daa fraagade HERREN AAklagaren: >>Varifraan kommer du?>> AAklagaren svarade HERREN och sade: >>Fraan en vandring utoever jorden och fraan en faerd omkring paa den.>> ^3Daa sade HERREN till AAklagaren: >>Har du givit akt paa min tjaenare Job? Ty paa jorden finnes icke hans like i ostrafflighet och redlighet, ingen som saa fruktar Gud och flyr det onda; och aennu haaller han fast vid sin ostrafflighet. Saa har du daa uppeggat mig mot honom till att utan sak foerdaerva honom.>> ^4AAklagaren svarade HERREN och sade: >>Hud foer hud; allt vad man aeger giver man ju foer att sjaelv slippa undan. ^5Men raeck ut din hand och kom vid hans koett och ben; foervisso skall han daa mitt i ansiktet tala foergripliga ord mot dig.>> ^6HERREN sade till AAklagaren: >>Vaelan, han vare given i din hand; allenast hans liv maa du skona.>> ^7Saa gick AAklagaren bort ifraan HERRENS ansikte och slog Job med svaara bulnader, ifraan fotbladet aenda till hjaessan. ^8Och han tog sig en lerskaerva att skrapa sig med, daer han satt mitt i askan. ^9Daa sade hans hustru till honom: >>Haaller du aennu fast vid din ostrafflighet? Tala fritt ut om Gud, och doe.>> ^10Man han svarade henne: >>Du talar saasom en daaraktig kvinna skulle tala. Om vi taga emot det goda av Gud, skola vi daa icke ocksaa taga emot det onda?>> Vid allt detta syndade Job icke med sina laeppar. ^11Men tre vaenner till Job fingo hoera om alla de olyckor som hade traeffat honom, och de kommo saa, var och en fraan sin ort; Elifas fraan Teman, Bildad fraan Sua och Sofar fraan Naama. Och de avtalade med varandra att de skulle begiva sig aastad foer att oemka honom och troesta honom. ^12Men naer de, aennu paa avstaand, lyfte upp sina oegon och saago att de icke mer kunde kaenna igen honom, brusto de ut i graat och revo soender sina mantlar och kastade stoft mot himmelen, ned oever sina huvuden. ^13Sedan sutto de med honom paa jorden i sju dagar och sju naetter, utan att naagon av dem talade ett ord till honom, eftersom de saago att hans plaaga var mycket stor. __________________________________________________________________ Chapter 3 ^1Daerefter upplaet Job sin mun och foerbannade sin foedelsedag; ^2Job tog till orda och sade: ^3Maa den dag utplaanas, paa vilken jag foeddes, och den natt som sade: >>Ett gossebarn aer avlat.>> ^4Maa den dagen vaendas i moerker, maa Gud i hoejden ej fraaga efter den och intet dagsljus lysa daeroever. ^5Moerkret och doedsskuggan boerde den aater, molnen laegre sig oever den; foerskraecke den allt som kan foermoerka en dag. ^6Den natten maa gripas av tjockaste moerker; ej maa den faa froejda sig bland aarets dagar, intet rum maa den finna inom maanadernas krets. ^7Ja, ofruktsam blive den natten, aldrig hoeje sig jubel under den. ^8Maa den foerbannas av dem som besvaerja dagar, av dem som foermaa mana upp Leviatan. ^9Maa dess grynings stjaernor foermoerkas, efter ljus maa den bida, utan att det kommer, morgonrodnadens oegonbryn maa den aldrig faa se; ^10eftersom den ej tillsloet doerrarna till min moders liv, ej laet olyckan foerbliva dold foer mina oegon. ^11Varfoer fick jag ej doe strax i modersskoetet, foergaas vid det jag kom ut ur min moders liv? ^12Varfoer funnos knaen mig till moetes, och varfoer broest, daer jag fick di? ^13Hade saa icke skett, laage jag nu i ro, jag finge daa sova, jag njoete daa min vila, ^14vid sidan av konungar och raadsherrar i landet, maen som byggde sig palatslika gravar, ^15ja, vid sidan av furstar som voro rika paa guld och hade sina hus uppfyllda av silver; ^16eller vore jag icke till, lik ett nedgraevt foster, lik ett barn som aldrig fick se ljuset. ^17Daer hava ju de ogudaktiga upphoert att rasa, daer faa de uttroettade komma till vila; ^18daer hava alla faangar faatt ro, de hoera daer ingen paadrivares roest. ^19Smaa och stora aero daer varandra lika, traelen har daer blivit fri ifraan sin herre. ^20Varfoer skulle den olycklige skaada ljuset? Ja, varfoer gives liv aat dem som plaagas saa bittert, ^21aat dem som vaenta efter doeden, utan att den kommer, och spana daerefter mer aen efter naagon skatt, ^22aat dem som skulle glaedjas -- ja, intill jubel -- och froejda sig, allenast de funne sin grav; ^23varfoer aat en man vilkens vaeg aer hoeljd i moerker, aat en man saa kringstaengd av Gud? ^24Suckan har ju blivit mitt dagliga broed, och saasom vatten stroemma mina klagorop. ^25ty det som ingav mig foerskraeckelse, det drabbar mig nu, och vad jag fruktade foer, det kommer oever mig. ^26Jag faar ingen rast, ingen ro, ingen vila; aangest kommer oever mig. __________________________________________________________________ Chapter 4 ^1Daerefter tog Elifas fraan Teman till orda och sade: ^2Misstycker du, om man dristar tala till dig? Vem kan haalla tillbaka sina ord? ^3Se, maanga har du visat till raetta, och maktloesa haender har du staerkt; ^4dina ord hava uppraettat den som stapplade, och aat vacklande knaen har du givit kraft. ^5Men nu, daa det gaeller dig sjaelv, bliver du otaalig, naer det aer dig det drabbar, foerskraeckes du. ^6Skulle daa icke din gudsfruktan vara din tillfoersikt och dina vaegars ostrafflighet ditt hopp? ^7Taenk efter: naer haende det att en oskyldig fick foergaas? och var skedde det att de redliga maaste gaa under? ^8Nej, saa har jag sett det gaa, att de som ploeja foerdaerv och de som utsaa olycka, de skoerda och saadant; ^9foer Guds andedraekt foergaas de och foer en fnysning av hans naesa foersvinna de. ^10Ja, lejonets skri och rytarens roest maaste tystna, och unglejonens taender brytas ut; ^11Det gamla lejonet foergaas, ty det finner intet rov, och lejoninnans ungar bliva foerstroedda. ^12Men till mig smoeg sakta ett ord, mitt oera foernam det likasom en viskning, ^13Naer tankarna svaevade om vid nattens syner och soemnen foell tung paa maenniskorna, ^14daa kom en foerskraeckelse och baevan oever mig, med rysning fyllde den alla ben i min kropp. ^15En vindpust for fram oever mitt ansikte, daervid reste sig haaren paa min kropp. ^16Och naagot traedde infoer mina oegon, en skepnad vars form jag icke skoenjde; och jag hoerde en susning och en roest: ^17>>Kan daa en maenniska hava raett mot Gud eller en man vara ren infoer sin skapare? ^18Se, ej ens paa sina tjaenare kan han foerlita sig, jaemvael sina aenglar maaste han tillvita fel; ^19huru mycket mer daa dem som bo i hyddor av ler, dem som hava sin grundval i stoftet! De krossas soender saa laett som mal; ^20naer morgon har bytts till afton, ligga de slagna; innan man aktar daerpaa, hava de foergaatts foer alltid. ^21Ja, deras hyddas faeste ryckes bort foer dem, ofoertaenkt maaste de doe.>> __________________________________________________________________ Chapter 5 ^1Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vaenda dig? ^2Se, daaren draepes av sin graemelse, och den faakunnige doedas av sin bitterhet. ^3Jag saag en daare, fast var han rotad, men ploetsligt maaste jag ropa ve oever hans boning. ^4Ty hans barn gaa nu fjaerran ifraan fraelsning, de foertrampas i porten utan raeddning. ^5Av hans skoerd aeter vem som aer hungrig, den roevas bort, om och haegnad med toernen; efter hans rikedom gapar ett giller. ^6Ty icke upp ur stoftet kommer foerdaervet, ej ur marken skjuter olyckan upp; ^7nej, maenniskan varder foedd till olycka, saasom eldgnistor maaste flyga mot hoejden. ^8Men vore det nu jag, saa soekte jag naad hos Gud, aat Gud hemstaellde jag min sak, ^9aat honom som goer stora och outrannsakliga ting, under, flera aen naagon kan raekna, ^10aat honom som laater regnet falla paa jorden och saender vatten ned oever markerna, ^11naer han vill upphoeja de ringa och foerhjaelpa de soerjande till fraelsning. ^12Han aer den som goer de klokas anslag om intet, saa att deras haender intet utraetta med foernuft; ^13han faangar de visa i deras klokskap och laater de illfundiga foerhasta sig i sina raadslag: ^14mitt paa dagen raaka de ut foer moerker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt. ^15Saa fraelsar han fraan deras tungors svaerd, han fraelsar den fattige ur den oevermaektiges hand. ^16Den arme kan saa aater hava ett hopp, och oraettfaerdigheten maaste tillsluta sin mun. ^17Ja, saell aer den maenniska som Gud agar; den Allsmaektiges tuktan maa du icke foerkasta. ^18Ty om han och sargar, saa foerbinder han ock, om han slaar, saa hela ock hans haender. ^19Sex gaanger raeddar han dig ur noeden, ja, sju gaanger avvaendes olyckan fraan dig. ^20I hungerstid foerlossar han dig fraan doeden och i krig undan svaerdets vaald. ^21Naer tungor svaenga gisslet, goemmes du undan; du har intet att frukta, naer foerhaerjelse kommer. ^22Ja, aat foerhaerjelse och dyr tid kan du daa le, foer vilddjur behoever du ej heller kaenna fruktan; ^23ty med markens stenar staar du i foerbund, och med djuren paa marken har du ingaatt fred. ^24Och du faar se huru din hydda staar trygg; naer du synar din boning, saknas intet daeri. ^25Du faar ock se huru din aett foeroekas, huru din avkomma bliver saasom markens oerter. ^26I graven kommer du, naer du har hunnit din mognad, saasom saedesskylen baergas, daa dess tid aer inne. ^27Se, detta hava vi utrannsakat, och saa aer det; hoer daerpaa och betaenk det vael. __________________________________________________________________ Chapter 6 ^1Daa tog Job till orda och sade: ^2Ack att min graemelse bleve vaegd och min olycka lagd jaemte den paa vaagen! ^3Se, tyngre aer den nu aen havets sand, daerfoer kan jag icke styra mina ord. ^4Ty den Allsmaektiges pilar hava traeffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, foerskraeckelser ifraan Gud staella sig upp mot mig. ^5Icke skriar vildaasnan, naer hon har friskt graes, icke raamar oxen, daa han staar vid sitt foder? ^6Men vem vill aeta den mat som ej har smak eller saelta, och vem finner behag i slemoertens saft? ^7Saa vaegrar nu min sjael att komma vid detta, det aer foer mig en vaemjelig spis. ^8Ack att min boen bleve hoerd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp! ^9O att det taecktes Gud att krossa mig, att raecka ut sin hand och avskaera mitt liv! ^10D