Chapter 92

¹En psalm, en sång för sabbatsdagen. ²Det är gott att tacka HERREN och att lovsjunga ditt namn, du den Högste, ³att om morgonen förkunna din nåd, och när natten har kommit din trofasthet, ⁴med tiosträngat instrument och psaltare, med spel på harpa. ⁵Ty du gläder mig, HERRE, med dina gärningar; jag vill jubla över dina händers verk. ⁶Huru stora äro icke dina verk, o HERRE! Ja, övermåttan djupa äro dina tankar. ⁷En oförnuftig man besinnar det ej, och en dåre förstår icke sådant. ⁸Om ock de ogudaktiga grönska såsom gräs och ogärningsmännen blomstra allasammans, så sker det till fördärv för evig tid. ⁹Men du, HERRE, är hög evinnerligen. ¹⁰Ty se, dina fiender, HERRE, se, dina fiender förgås, alla ogärningsmännen bliva förströdda. ¹¹Men mitt horn gör du högt såsom vildoxens; jag varder övergjuten med frisk olja. ¹²Och med lust får mitt öga skåda på mina förföljare och mina öron höra om de onda som resa sig upp mot mig. ¹³Den rättfärdige grönskar såsom ett palmträd, såsom en ceder på Libanon växer han till. ¹⁴Ja, sådana äro planterade i HERRENS hus; de grönska i vår Guds gårdar. ¹⁵Ännu när de bliva gamla, skjuta de skott, de frodas och grönska; ¹⁶så för att de skola förkunna att HERREN är rättfärdig, min klippa, han i vilken orätt icke finnes.