Chapter 9

¹För sångmästaren, till Mutlabbén; en psalm av David. ²Jag vill tacka HERREN av allt mitt hjärta; jag vill förtälja alla dina under. ³Jag vill vara glad och fröjdas i dig, jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste. ⁴Ty mina fiender vika tillbaka, de falla och förgås för ditt ansikte. ⁵Ja, du har utfört min rätt och min sak; du sitter på din tron såsom en rättfärdig domare. ⁶Du har näpst hedningarna och förgjort de ogudaktiga; deras namn har du utplånat för alltid och evinnerligen. ⁷Fienderna äro nedgjorda, utrotade för alltid; deras städer har du omstörtat, deras åminnelse har förgåtts. ⁸Men HERREN tronar evinnerligen, sin stol har han berett till doms; ⁹och han skall döma jordens krets med rättfärdighet, han skall skipa lag bland folken med rättvisa. ¹⁰Så vare då HERREN en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider. ¹¹Och må de som känna ditt namn förtrösta på dig; ty du övergiver icke dem som söka dig, HERRE. ¹²Lovsjungen HERREN, som bor i Sion, förkunnen bland folken hans gärningar. ¹³Ty han som utkräver blodskulder har kommit ihåg dem; han har icke förgätit de betrycktas klagorop. ¹⁴Var mig nådig, HERRE; se huru jag plågas av dem som hata mig, du som lyfter mig upp från dödens portar; ¹⁵på det att jag må förtälja allt ditt lov och i dottern Sions portar fröjda mig över din frälsning. ¹⁶Hedningarna hava sjunkit ned i den grav som de grävde; i det nät som de lade ut har deras fot blivit fångad. ¹⁷HERREN har gjort sig känd, han har hållit dom; han snärjer den ogudaktige i hans händers verk. Higgajón. Sela. ¹⁸DE ogudaktiga vika tillbaka, ned i dödsriket, alla hedningar, de som förgäta Gud. ¹⁹Ty icke för alltid skall den fattige vara förgäten, de betrycktas hopp skall ej varda om intet evinnerligen. ²⁰Stå upp, HERRE; låt icke människor få överhanden, låt hedningarna bliva dömda inför ditt ansikte. ²¹Låt, o HERRE, förskräckelse komma över dem; må hedningarna förnimma att de äro människor. Sela.