Chapter 77

¹För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm. ²Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig. ³På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig. ⁴Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. Sela. ⁵Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala. ⁶Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått. ⁷Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna. ⁸Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa? ⁹Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider? ¹⁰Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? Sela. ¹¹Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr. ¹²Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under; ¹³jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk. ¹⁴Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud? ¹⁵Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken. ¹⁶Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. Sela. ¹⁷Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade. ¹⁸Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring. ¹⁹Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade. ²⁰Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke. ²¹Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.