Chapter 68

¹För sångmästaren; av David; en psalm, en sång. ²Gud står upp; hans fiender varda förskingrade, och de som hata honom fly för hans ansikte. ³Såsom rök fördrives, så fördrivas de av dig; likasom vaxet smälter för eld, så förgås de ogudaktiga för Guds ansikte. ⁴Men de rättfärdiga äro glada, de fröjda sig inför Gud och jubla i glädje. ⁵Sjungen till Guds ära, lovsägen hans namn. Gören väg för honom som drager fram genom öknarna. Hans namn är HERREN, fröjdens inför honom; ⁶de faderlösas fader och änkors försvarare, Gud i sin heliga boning, ⁷en Gud som förhjälper de ensamma till ett hem, och som för de fångna ut till lycka; allenast de gensträviga måste bo i en öken. ⁸Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk, när du gick fram i ödemarken, Sela, ⁹då bävade jorden, då utgöt himmelen sina flöden inför Guds ansikte; ja, Sinai bävade för Guds ansikte; Israels Guds. ¹⁰Ett nåderikt regn lät du falla, o Gud; ditt arvland, som försmäktade, vederkvickte du. ¹¹Din skara fick bo däri; genom din godhet beredde du det åt de betryckta, o Gud. ¹²Herren låter höra sitt ord, stor är skaran av kvinnor som båda glädje: ¹³»Härskarornas konungar fly, de fly, och husmodern därhemma får utskifta byte. ¹⁴Viljen I då ligga stilla inom edra hägnader? Duvans vingar äro höljda i silver, och hennes fjädrar skimra av guld. ¹⁵När den Allsmäktige förströr konungarna i landet, faller snö på Salmon.» ¹⁶Ett Guds berg är Basans berg, ett högtoppigt berg är Basans berg. ¹⁷Men varför sen I så avogt, I höga berg, på det berg som Gud har utkorat till sitt säte, det där ock HERREN skall bo för alltid? ¹⁸Guds vagnar äro tiotusenden, tusen och åter tusen; Herren drog fram med dem, Sinai är nu i helgedomen. ¹⁹Du for upp i höjden, du tog fångar, du undfick gåvor bland människorna, ja, också de gensträviga skola bo hos HERREN Gud. ²⁰Lovad vare Herren! Dag efter dag bär han oss; Gud är vår frälsning. Sela. ²¹Gud är för oss en Gud som frälsar, och hos HERREN, Herren finnes räddning från döden. ²²Men Gud sönderkrossar sina fienders huvuden, krossar hjässan på den som går där med skuld. ²³Herren säger: »Från Basan skall jag hämta dem, från havets djup skall jag hämta dem upp, ²⁴så att du kan stampa med din fot i blod och låta dina hundars tunga få sin del av fienderna.» ²⁵Man ser, o Gud, ditt högtidståg, min Guds, min konungs, tåg inne i helgedomen. ²⁶Främst gå sångare, harpospelare följa efter, mitt ibland unga kvinnor som slå på pukor. ²⁷Lova Gud i församlingarna, loven Herren, I av Israels brunn. ²⁸Där går Benjamin, den yngste, han för dem an; där går skaran av Juda furstar, Sebulons furstar, Naftalis furstar. ²⁹Din Gud har beskärt dig makt; så håll nu vid makt, o Gud, vad du har gjort för oss. ³⁰I ditt tempel i Jerusalem bäre konungar fram sina skänker åt dig. ³¹Näps odjuret i vassen, tjurarnas hop med deras kalvar, folken, må de ödmjukt hylla dig med sina silverstycken. Ja, han förströr de folk som finna behag i krig. ³²De mäktige skola komma hit från Egypten, Etiopien skall skynda hit till Gud, med gåvor i händerna. ³³I riken på jorden, sjungen till Guds ära; lovsägen Herren, Sela, ³⁴honom som far fram på urtidshimlarnas himmel. Ja, där låter han höra sin röst, en mäktig röst. ³⁵Given Gud makten; över Israel är hans härlighet, och hans makt är i skyarna. ³⁶Fruktansvärd är du, Gud, i din helgedom; Israels Gud, han giver makt och styrka åt sitt folk. Lovad vare Gud!