Chapter 46

¹För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång. ²Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad. ³Därför skulle vi icke frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet; ⁴om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. Sela. ⁵En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning. ⁶Gud bor därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen gryr. ⁷Hedningarna larma, riken vackla; han låter höra sin röst, då försmälter jorden. ⁸HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela. ⁹Kommen och skåden HERRENS verk: gärningar som väcka häpnad gör han på jorden. ¹⁰Han stillar strider intill jordens ända, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, i eld bränner han upp stridsvagnarna. ¹¹»Bliven stilla och besinnen att jag är Gud; hög varder jag bland hedningarna, hög på jorden.» ¹²HERREN Sebaot är men oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela.