Chapter 32

¹Av David; en sång. Säll är den vilkens överträdelse är förlåten, vilkens synd är överskyld. ²Säll är den människa som HERREN icke tillräknar missgärning, och i vilkens ande icke är något svek. ³Så länge jag teg, försmäktade mina ben vid min ständiga klagan. ⁴Ty dag och natt var din hand tung över mig; min livssaft förtorkades såsom av sommarhetta. Sela. ⁵Då uppenbarade jag min synd för dig och överskylde icke min missgärning. Jag sade: »Jag vill bekänna för HERREN mina överträdelser»; då förlät du mig min synds missgärning. Sela. ⁶Därför skola alla fromma bedja till dig på den tid då du är att finna; sannerligen, om ock stora vattenfloder komma, skola de icke nå till dem. ⁷Du är mitt beskärm, för nöd bevarar du mig; med räddningens jubel omgiver du mig. Sela. ⁸Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra; jag vill giva dig råd och låta mitt öga vaka över dig. ⁹Varen icke såsom hästar och mulåsnor utan förstånd, på vilka man lägger töm och betsel för att tämja dem, eljest får man dem ej fram. ¹⁰Den ogudaktige har många plågor; men den som förtröstar på HERREN, honom omgiver han med nåd. ¹¹Varen glada i HERREN och fröjden eder, I rättfärdige, och jublen, alla I rättsinnige.