Chapter 22

¹För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David. ²Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran. ³Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro. ⁴Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger. ⁵På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem. ⁶Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam. ⁷Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket. ⁸Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet: ⁹»Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom.» ¹⁰Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst. ¹¹På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv. ¹²Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare. ¹³Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig. ¹⁴Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig. ¹⁵Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv. ¹⁶Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft. ¹⁷Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat. ¹⁸Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig. ¹⁹De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad. ²⁰Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp. ²¹Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld. ²²Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn. ²³Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig: ²⁴I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn. ²⁵Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom. ²⁶Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom. ²⁷De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen. ²⁸Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig. ²⁹Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna. ³⁰Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv. ³¹Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte. ³²Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.