« Prev Psalm 18 Next »

Chapter 18

1För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld. 2Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet, 3HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn. 4HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst. 5Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig. 6Dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig. 7Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron. 8Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd. 9Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom. 10Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter. 11Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar. 12Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln. 13Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned. 14Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned. 15Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem. 16Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind. 17Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen. 18Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga. 19De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd. 20Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig. 21HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig. 22Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet; 23nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig. 24Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning. 25Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon. 26Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig. 27Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog. 28Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du. 29Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset. 30Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar. 31Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom. 32Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud? 33Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam, 34du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder, 35du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen! 36Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor; 37du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke. 38Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem. 39Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter. 40Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig. 41Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag. 42De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke. 43Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan. 44Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare. 45Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet. 46Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar. 47HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud! 48Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig; 49du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man! 50Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn. 51Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.

« Prev Psalm 18 Next »
Please login or register to save highlights and make annotations
Corrections disabled for this book
Proofing disabled for this book
Printer-friendly version





Advertisements



| Define | Popups: Login | Register | Prev Next | Help |