Chapter 120

¹En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig. ²HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga. ³Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga? ⁴Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol. ⁵Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor! ⁶Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden. ⁷Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.