Chapter 108

¹En sång, en psalm av David. ²Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära. ³Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden. ⁴Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen. ⁵Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna. ⁶Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära. ⁷På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig. ⁸Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal. ⁹Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, ¹⁰Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop.» ¹¹Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom? ¹²Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud? ¹³Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet. ¹⁴Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.