« Prev Psalm 104 Next »

Chapter 104

1Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd. 2Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält; 3du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar. 4Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare. 5Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid. 6Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen. 7Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan. 8Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem. 9En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden. 10Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg. 11De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst. 12Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst. 13Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar. 14Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden 15och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta. 16HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat; 17fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna. 18Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt. 19Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned. 20Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse, 21de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud. 22Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor. 23Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen. 24Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat. 25Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små. 26Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri. 27Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid. 28Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor. 29Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen. 30Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete. 31HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk, 32han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka. 33Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till. 34Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN. 35Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!

« Prev Psalm 104 Next »
Please login or register to save highlights and make annotations
Corrections disabled for this book
Proofing disabled for this book
Printer-friendly version





Advertisements



| Define | Popups: Login | Register | Prev Next | Help |