« Prev Matthew 5 Next »

Chapter 5

1När han nu såg folket, gick han upp på berget; och sedan han hade satt sig ned, trädde hans lärjungar fram till honom. 2Då öppnade han sin mun och undervisade dem och sade: 3»Saliga äro de som äro fattiga i anden, ty dem hör himmelriket till. 4Saliga äro de som sörja, ty de skola bliva tröstade. 5Saliga äro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden. 6Saliga äro de som hungra och törsta efter rättfärdighet, ty de skola bliva mättade. 7Saliga äro de barmhärtiga, ty dem skall vederfaras barmhärtighet. 8Saliga äro de renhjärtade, ty de skola se Gud. 9Saliga äro de fridsamma, ty de skola kallas Guds barn. 10Saliga äro de som lida förföljelse för rättfärdighets skull, ty dem hör himmelriket till. 11Ja, saliga ären I, när människorna för min skull smäda och förfölja eder och sanningslöst säga allt ont mot eder. 12Glädjens och fröjden eder, ty eder lön är stor i himmelen. Så förföljde man ju ock profeterna, som voro före eder. 13I ären jordens salt; men om saltet mister sin sälta, varmed skall man då giva det sälta igen? Till intet annat duger det än till att kastas ut och trampas ned av människorna. 14I ären världens ljus. Icke kan en stad döljas, som ligger uppe på ett berg? 15Ej heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på ljusstaken, så att det lyser för alla dem som äro i huset. 16På samma sätt må ock edert ljus lysa inför människorna, så att de se edra goda gärningar och prisa eder Fader, som är i himmelen. 17I skolen icke mena att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har icke kommit för att upphäva, utan för att fullborda. 18Ty sannerligen säger jag eder: Intill dess himmel och jord förgås, skall icke den minsta bokstav, icke en enda prick av lagen förgås, förrän det allt har fullbordats. 19Därför, den som upphäver ett av de minsta bland dessa bud och lär människorna så, han skall räknas för en av de minsta i himmelriket; men den som håller dem och lär människorna så, han skall räknas för stor i himmelriket. 20Ty jag säger eder, att om eder rättfärdighet icke övergår de skriftlärdes och fariséernas, så skolen I icke komma in i himmelriket. 21I haven hört att det är sagt till de gamle: 'Du skall icke dräpa; och den som dräper, han är hemfallen åt Domstolens dom.' 22Men jag säger eder: Var och en som vredgas på sin broder, han är hemfallen åt Domstolens dom; men den som säger till sin broder: 'Du odåga', han är hemfallen åt Stora rådets dom; och den som säger: 'Du dåre', han är hemfallen åt det brinnande Gehenna. 23Därför, om du kommer med din gåva till altaret, och där drager dig till minnes att din broder har något emot dig, 24så lägg ned din gåva där framför altaret, och gå först bort och förlik dig med din broder, och kom sedan och bär fram din gåva. 25Var villig till snar förlikning med din motpart, medan du ännu är med honom på vägen, så att din motpart icke drager dig inför domaren, och domaren överlämnar dig åt rättstjänaren, och du bliver kastad i fängelse. 26Sannerligen säger jag dig: Du skall icke slippa ut därifrån, förrän du har betalt den yttersta skärven. 27I haven hört att det är sagt: 'Du skall icke begå äktenskapsbrott.' 28Men jag säger eder: Var och en som med begärelse ser på en annans hustru, han har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta. 29Om nu ditt högra öga är dig till förförelse, så riv ut det och kasta det ifrån dig; ty det är bättre för dig att en av dina lemmar fördärvas, än att hela din kropp kastas i Gehenna. 30Och om din högra hand är dig till förförelse, så hugg av den och kasta den ifrån dig; ty det är bättre för dig att en av dina lemmar fördärvas, än att hela din kropp kommer till Gehenna. 31Det är ock sagt: 'Den som vill skilja sig från sin hustru han skall giva henne skiljebrev.' 32Men jag säger eder: Var och en som skiljer sig från sin hustru för någon annan saks skull än för otukt, han bliver orsak till att äktenskapsbrott begås med henne. Och den som tager en frånskild kvinna till hustru, han begår äktenskapsbrott. 33Ytterligare haven I hört att det är sagt till de gamle: 'Du skall icke svärja falskt' och 'Du skall hålla din ed inför Herren.' 34Men jag säger eder att I alls icke skolen svärja, varken vid himmelen, ty den är 'Guds tron', 35ej heller vid jorden, ty den är 'hans fotapall', ej heller vid Jerusalem, ty det är 'den store Konungens stad'; 36ej heller må du svärja vid ditt huvud, ty du kan icke göra ett enda hår vare sig vitt eller svart; 37utan sådant skall edert tal vara, att ja är ja, och nej är nej. Vad därutöver är, det är av ondo. 38I haven hört att det är sagt: 'Öga för öga och tand för tand.' 39Men jag säger eder att I icke skolen stå emot en oförrätt; utan om någon slår dig på den högra kinden, så vänd ock den andra till åt honom; 40och om någon vill gå till rätta med dig för att beröva dig din livklädnad, så låt honom få manteln med; 41och om någon tvingar dig att till hans tjänst gå med en mil, så gå två med honom. 42Giv åt den som beder dig, och vänd dig icke bort ifrån den som vill låna av dig. 43I haven hört att det är sagt: 'Du skall älska din nästa och hata din ovän.' 44Men jag säger eder: Älsken edra ovänner, och bedjen för dem som förfölja eder, 45och varen så eder himmelske Faders barn; han låter ju sin sol gå upp över både onda och goda och låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga. 46Ty om I älsken dem som älska eder, vad lön kunnen I få därför? Göra icke publikanerna detsamma? 47Och om I visen vänlighet mot edra bröder allenast, vad synnerligt gören I därmed? Göra icke hedningarna detsamma? 48Varen alltså I fullkomliga, såsom eder himmelske Fader är fullkomlig.»

« Prev Matthew 5 Next »
Please login or register to save highlights and make annotations
Corrections disabled for this book
Proofing disabled for this book
Printer-friendly version





Advertisements



| Define | Popups: Login | Register | Prev Next | Help |