« Prev Matthew 13 Next »

Chapter 13

1Samma dag gick Jesus ut från huset där han bodde och satte sig vid sjön. 2Då församlade sig mycket folk omkring honom. Därför steg han i en båt; och han satt i den, medan allt folket stod på stranden. 3Och han talade till dem mycket i liknelser; han sade: »En såningsman gick ut för att så. 4Och när han sådde, föll somt vid vägen, och fåglarna kommo och åto upp det. 5Och somt föll på stengrund, där det icke hade mycket jord, och det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord; 6men när solen hade gått upp, förbrändes det, och eftersom det icke hade någon rot, torkade det bort. 7Och somt föll bland törnen, och törnena sköto upp och förkvävde det. 8Men somt föll i god jord, och det gav frukt, dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt. 9Den som har öron, han höre.» 10Då trädde lärjungarna fram och sade till honom: »Varför talar du till dem i liknelser?» 11Han svarade och sade: »Eder är givet att lära känna himmelrikets hemligheter, men dem är det icke givet. 12Ty den som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har. 13Därför talar jag till dem i liknelser, eftersom de med seende ögon intet se, och med hörande öron intet höra, och intet heller förstå. 14Så fullbordas på dem Esaias' profetia, den som säger: 'Med hörande öron skolen I höra, och dock alls intet förstå, och med seende ögon skolen I se, och dock alls intet förnimma. 15Ty detta folks hjärta har blivit förstockat, och med öronen höra de illa, och sina ögon hava de tillslutit, så att de icke se med sina ögon, eller höra med sina öron, eller förstå med sina hjärtan, och omvända sig och bliva helade av mig. 16Men saliga äro edra ögon, som se, och edra öron, som höra. 17Ty sannerligen säger jag eder: Många profeter och rättfärdiga män åstundade att se det som I sen, men fingo dock icke se det, och att höra det som I hören, men fingo dock icke höra det. 18Hören alltså I vad som menas med liknelsen om såningsmannen. 19När någon hör ordet om riket, men icke förstår det, då kommer den onde och river bort det som såddes i hans hjärta. Om en sådan människa kan det sägas att säden såddes vid vägen. 20Och att den såddes på stengrunden, det är sagt om den som väl hör ordet och strax tager emot det med glädje, 21men som icke har någon rot i sig, utan bliver beståndande allenast till en tid, och när bedrövelse eller förföljelse påkommer för ordets skull, då kommer han strax på fall. 22Och att den såddes bland törnena, det är sagt om den som väl hör ordet, men låter tidens omsorger och rikedomens bedrägliga lockelse förkväva det, så att han bliver utan frukt. 23Men att den såddes i den goda jorden, det är sagt om den som både hör ordet och förstår det, och som jämväl bär frukt och giver dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt.» 24En annan liknelse framställde han för dem; han sade: »Med himmelriket är det, såsom när en man sådde god säd i sin åker; 25men när folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland vetet och gick sedan sin väg. 26När nu säden sköt upp och satte frukt, så visade sig ock ogräset. 27Då trädde husbondens tjänare fram och sade till honom: 'Herre, du sådde ju god säd i din åker; varifrån har den då fått ogräs? 28Han svarade dem: 'En ovän har gjort detta.' Tjänarna sade till honom: 'Vill du alltså att vi skola gå åstad och samla det tillhopa?' 29Men han svarade: 'Nej; ty då kunden I rycka upp vetet jämte ogräset, när I samlen detta tillhopa. 30Låten båda slagen växa tillsammans intill skördetiden; och när skördetiden är inne, vill jag säga till skördemännen: 'Samlen först tillhopa ogräset, och binden det i knippor till att brännas upp, och samlen sedan in vetet i min lada.'» 31En annan liknelse framställde han för dem; han sade: »Himmelriket är likt ett senapskorn som en man tager och lägger ned i sin åker. 32Det är minst av alla frön, men när det har växt upp, är det störst bland kryddväxter; ja, det bliver ett träd, så att himmelens fåglar komma och bygga sina nästen på dess grenar.» 33En annan liknelse framställde han för dem: »Himmelriket är likt en surdeg som en kvinna tager och blandar in i tre skäppor mjöl, till dess alltsammans bliver syrat.» 34Allt detta talade Jesus i liknelser till folket, och utan liknelser talade han intet till dem. 35Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten som sade: »Jag vill öppna min mun till liknelser, uppenbara vad förborgat har varit från världens begynnelse.» 36Därefter lät han folket gå och gick själv hem. Och hans lärjungar trädde fram till honom och sade: »Uttyd för oss liknelsen om ogräset i åkern.» 37Han svarade och sade: »Den som sår den goda säden är Människosonen. 38Åkern är världen. Den goda säden, det är rikets barn, men ogräset är ondskans barn. 39Ovännen, som sådde det, är djävulen. Skördetiden är tidens ände. Skördemännen är änglar. 40Såsom nu ogräset samlas tillhopa och brännes upp i eld, så skall det ock ske vid tidens ände. 41Människosonen skall då sända ut sina änglar, och de skola samla tillhopa och föra bort ur hans rike alla dem som äro andra till fall, och dem som göra vad orätt är, 42och skola kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan. 43Då skola de rättfärdiga lysa såsom solen, i sin Faders rike. Den som har öron, han höre. 44Himmelriket är likt en skatt som har blivit gömd i en åker. Och en man finner den, men håller det hemligt; och i sin glädje går han bort och säljer allt vad han äger och köper den åkern. 45Ytterligare är det med himmelriket, såsom när en köpman söker efter goda pärlor; 46och då han har funnit en dyrbar pärla, går han bort och säljer vad han äger och köper den. 47Ytterligare är det med himmelriket, såsom när en not kastas i havet och samlar tillhopa fiskar av alla slag. 48När den så bliver full, drager man upp den på stranden och sätter sig ned och samlar de goda i kärl, men de dåliga kastar man bort. -- 49Så skall det ock ske vid tidens ände: änglarna skola gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga 50och kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan. 51Haven I förstått allt detta?» De svarade honom: »Ja.» 52Då sade han till dem: »Så är nu var skriftlärd, som har blivit en lärjunge för himmelriket, lik en husbonde som ur sitt förråd bär fram nytt och gammalt.» 53När Jesus hade framställt alla dessa liknelser, drog han bort därifrån. 54Och han kom till sin fädernestad, och där undervisade han folket i deras synagoga, så att de häpnade och sade: »Varifrån har han fått denna vishet? Och hans kraftgärningar, varifrån komma de? 55Är då denne icke timmermannens son? Heter icke hans moder Maria, och heta icke hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas? 56Och hans systrar, bo de icke alla hos oss? Varifrån har han då fått allt detta?» 57Så blev han för dem en stötesten. Men Jesus sade till dem: »En profet är icke föraktad utom i sin fädernestad och i sitt eget hus.» 58Och för deras otros skull gjorde han där icke många kraftgärningar.

« Prev Matthew 13 Next »
Please login or register to save highlights and make annotations
Corrections disabled for this book
Proofing disabled for this book
Printer-friendly version





Advertisements



| Define | Popups: Login | Register | Prev Next | Help |