« Prev Lamentations 5 Next »

Chapter 5

1Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek. 2Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars. 3Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor. 4Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala. 5Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila. 6Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med. 7Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar. 8Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld. 9Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd. 10Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull. 11Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer. 12Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn. 13Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor. 14De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel. 15Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad. 16Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så! 17Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade, 18för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå. 19Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte. 20Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt? 21Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom. 22Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?

« Prev Lamentations 5 Next »
Please login or register to save highlights and make annotations
Corrections disabled for this book
Proofing disabled for this book
Printer-friendly version





Advertisements



| Define | Popups: Login | Register | Prev Next | Help |