« Prev Job 3 Next »

Chapter 3

1Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag; 2Job tog till orda och sade: 3Må den dag utplånas, på vilken jag föddes, och den natt som sade: »Ett gossebarn är avlat.» 4Må den dagen vändas i mörker, må Gud i höjden ej fråga efter den och intet dagsljus lysa däröver. 5Mörkret och dödsskuggan börde den åter, molnen lägre sig över den; förskräcke den allt som kan förmörka en dag. 6Den natten må gripas av tjockaste mörker; ej må den få fröjda sig bland årets dagar, intet rum må den finna inom månadernas krets. 7Ja, ofruktsam blive den natten, aldrig höje sig jubel under den. 8Må den förbannas av dem som besvärja dagar, av dem som förmå mana upp Leviatan. 9Må dess grynings stjärnor förmörkas, efter ljus må den bida, utan att det kommer, morgonrodnadens ögonbryn må den aldrig få se; 10eftersom den ej tillslöt dörrarna till min moders liv, ej lät olyckan förbliva dold för mina ögon. 11Varför fick jag ej dö strax i modersskötet, förgås vid det jag kom ut ur min moders liv? 12Varför funnos knän mig till mötes, och varför bröst, där jag fick di? 13Hade så icke skett, låge jag nu i ro, jag finge då sova, jag njöte då min vila, 14vid sidan av konungar och rådsherrar i landet, män som byggde sig palatslika gravar, 15ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld och hade sina hus uppfyllda av silver; 16eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster, lik ett barn som aldrig fick se ljuset. 17Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa, där få de uttröttade komma till vila; 18där hava alla fångar fått ro, de höra där ingen pådrivares röst. 19Små och stora äro där varandra lika, trälen har där blivit fri ifrån sin herre. 20Varför skulle den olycklige skåda ljuset? Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert, 21åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer, och spana därefter mer än efter någon skatt, 22åt dem som skulle glädjas -- ja, intill jubel -- och fröjda sig, allenast de funne sin grav; 23varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker, åt en man så kringstängd av Gud? 24Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd, och såsom vatten strömma mina klagorop. 25ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu, och vad jag fruktade för, det kommer över mig. 26Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila; ångest kommer över mig.

« Prev Job 3 Next »
Please login or register to save highlights and make annotations
Corrections disabled for this book
Proofing disabled for this book
Printer-friendly version





Advertisements



| Define | Popups: Login | Register | Prev Next | Help |