« Prev Job 23 Next »

Chapter 23

1Därefter tog Job till orda och sade: 2Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull. 3Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor! 4Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis. 5Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig. 6Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig. 7Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare. 8Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej; 9har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där. 10Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld. 11Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av. 12Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal. 13Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock. 14Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar. 15Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom. 16Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse, 17ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.

« Prev Job 23 Next »
Please login or register to save highlights and make annotations
Corrections disabled for this book
Proofing disabled for this book
Printer-friendly version





Advertisements



| Define | Popups: Login | Register | Prev Next | Help |